Hur mår SBAB egentligen?

Redan i september förra året undrade jag hur statliga bolåneinstitutet SBAB ska klara sig igenom kreditkrisen. I november skrev jag lite mer om SBAB, med anledning av att de nedgraderats av kreditvärderingsinstituten.

Vad som fått mig att skriva igen är två siffror som jag nyligen noterade på Doug Nolands Credit Bubble Bulletin, som alltid ger en bra sammanfattning av veckans nyheter. I fredagens utgåva kan man läsa "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $1.1 [bn]" (det är en uppenbar felskrivning där, det ska inte vara TN) och för två veckor sedan "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $250 million". SBAB passar alltså på att ge ut bostadsobligationer om sammanlagt nätta 10 miljarder kronor medan kreditmarknaderna befinner sig i lite töväder. Detta för at spä på sin redan jättelika utlåning.

Regeringen har ju flaggat för att de vill sälja av SBAB, men det lär vara omöjligt i dagens finansiella klimat. Först ska tydligen SBAB omvandlas till en "riktig" bank, vilket jag ser som tveksamt. Visserligen har SBAB gått en bit på vägen mot att bli en bank då de 2006 började med inlåning, men än så länge rör det sig endast om blygsamma 3,5 miljarder kronor. Huvudproblemet är att de sitter på en alldeles för vidlyftig låneportfölj för att fungera utan staten som uppbackning. SBAB har idag en utlåning på 184 miljarder kronor, varav 117 miljarder till privatmarknaden. Resterande 67 miljarder är lån till företagsmarknaden för flerbostadshus. Samtidigt har de ett eget kapital på blygsamma 6,4 miljarder kronor. Det räcker med kreditförluster på 3,5% av portföljen för att radera ut det egna kapitalet. Annorlunda uttryckt så har SBAB en lånat ut 28 gånger det egna kapitalet - en hävstång (leverage) som heter duga. Swedbank ter sig i sammanhanget konservativa, med en utlåning på endast 15 gånger eget kapital enligt senaste årsrapporten.

Enligt Affärsvärlden är det så att "Allt fler kräver att SBAB ska rädda bostadsägarna genom att pressa ned boräntorna. Men det är omöjligt." När de fick sin kreditvärdering (rating) nerdragen blev det dyrare för dem att låna pengar för att kunna ge ut nya lån. Affärsvärlden berättar vidare:

"SBAB har också haft problem med sin så kallade likviditetsportfölj, tidigare värderad till drygt 30 miljarder kronor.

SBAB behöver självfallet pengar för att kunna erbjuda människor bolån. Dels ger SBAB ut obligationer för att låna upp pengar, dels har bolaget en portfölj med papper, likviditetsportfölj, som lätt ska kunna säljas eller has som säkerhet.

I portföljen har vd Eva Cederbalk valt att ha främst europeiska bolånepapper, inklusive de nu så problematiska brittiska papperen, vars andel av portföljen är hemlig.

Att sälja de papperen i portföljen är i dagsläget i princip omöjligt, så likviditetsportföljen är illikvid. Den kan dock fortfarande användas som säkerhet vid lån hos Riksbanken eller Europeiska centralbanken (ECB).

I stället för europeiska bolånepapper hade SBAB kunnat välja att ha en checkkredit hos en bank eller att ha en likviditetsportfölj med statspapper.

- Det var mer en lönsamhetsfråga, de här obligationerna avkastar också, säger Eva Cederbalk som betonar att papperen har högsta rating, Triple A."

Vi vet alla sedan sommaren 2007 vad "AAA" betyder som kreditbetyg på bostadspapper. Det döljer sig mycket skräp bakom den beteckningen, efter att kreditvärderingsinstituten Standard & Poor's, Moody's och Fitch använt odugliga matematiska modeller för att beräkna riskerna. Det verkar också lite osmart av SBAB att ha utländska bostadsobligationer i sin likviditetsportfölj - det är dålig riskspridning och är ännu ett utslag av den ständiga desperata jakt på avkastning som pågick under den globala kreditbubblans slutfas 2003-2007. Om jag sutte i Eva Cederbalks sits skulle jag nog också vilja hemlighålla hur stor andel brittiska bolånepapper jag hade i portföljen. Jonny Sylvén, kreditanalytiker på Swedbank konstaterar krasst att "Nu är de portföljerna inte likvida längre. Egentligen borde det inte heta likviditetsportfölj utan spekulationsportfölj." Likviditetsportfölj är en härlig eufemism, och vd:n börjar plötsligt se den som en långsiktig investering genom att poängtera att obligationerna ger avkastning. De övergår därmed implicit från "mark to market" (marknadsvärdering) till "hold to maturity" (obligationsinvesteringar som man behåller under hela löptiden). Frågan är bara vilken verklig avkastning dessa europeiska bostadsobligationer kommer att ge framöver.

För någon vecka sedan kunde man också läsa i DI att

"Statliga SBAB ska börja låna ut pengar till företag och privatpersoner vars kreditmöjligheter strypts i spåren av finanskrisen. Riksgälden varnar för att affären blir alldeles för dyr för skattebetalarna med stora kreditsmällar som följd. Men regeringen kör över sin krishanteringsmyndighet nummer ett och går vidare med planerna."

Tyvärr haglar de dåliga räddningsförslagen i dessa kristider. SBAB har tillräckligt med potentiella problem som det är. Ska de nu sylta in sig i fler lånekategorier? Stå på er, Riksgälden!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att SBABs finanser visserligen är oerhört sunda jämfört med de amerikanska motsvarigheterna Fannie Mae och Freddie Mac, men att staten (och därmed vi skattebetalare) samtidigt tar alltför stora risker i detta bolag. Med sjunkande bostadspriser och ökande arbetslöshet ser inte SBABs framtid särskilt ljus ut. Trots detta tar de alltså på sig ännu större skulder genom att ge ut 10 miljarder i bostadsobligationer.