Kaliforniens torka, grundvattnet och Coloradofloden

Kaliforniens exceptionella torka har jag skrivit om senast i augusti och det är nu dags för en liten uppdatering. Läget för torkan ser enligt US Drought Monitor ungefär lika illa ut som i augusti. Den stora frågan är förstås hur nederbörden kommer att se ut den kommande vintern. Den måste vara över genomsnittet framförallt i Sierra Nevada för att det ska göra någon skillnad för Kalifornien på längre sikt.

2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895. I maj i år var snötäcket i Kaliforniens berg endast 18 procent av det normala genomsnittet. I slutet av maj var Sierra Nevadas snötäcke nästan nere på noll. Därmed har inget smältvatten fyllt på delstatens vattenmagasin, som i augusti i de flesta fall var under 50 procent av sin kapacitet. Många vattenmagasin är också under 50 procent av sina historiska genomsnittliga fyllnadsgrader.

I brist på ytvatten har kalifornianerna pumpat upp alltmer grundvatten. Under torra år uppskattar Department of Water Resources att grundvatten står för nästan 60 procent av delstatens vattenförsörjning.

Det finns dock stora osäkerheter vad gäller Kaliforniens grundvatten. Kelly Redmond, chef för Western Regional Climate Center, säger att väldigt lite är för stora delar av delstaten känt om hur snabbt grundvattnet fylls på eller tappas ur. Kalifornien har i princip obefintliga regleringar av grundvattnet, så vilken jordägare som helst kan pumpa ut så mycket som den vill och har råd att borra brunnar för. Förutom att grundvattnet är oreglerat så finns det mycket dåliga register över brunnar och hur mycket de pumpar upp.

Trots de dåliga registren har forskare lyckats se att användningen av grundvatten har varit enorm och större än vad man tidigare trott. En rapport fann att grundvattennivåerna har minskat i nästan alla områden i delstaten sedan våren 2013 och ännu mer sedan våren 2010. Sedan våren 2008 har grundvattennivåerna varit på rekordlåga nivåer över nästan hela Kalifornien.

Värst är det i San Joaquin Valley i inlandet mellan San Francisco och Los Angeles, ett av USA:s mest produktiva jordbruksområden. Där har det pumpats upp så mycket vatten att landet har sjunkit metervis - på vissa ställen har landet i dalen sjunkit mer än 10 meter de senaste årtiondena!

Alla försök att reglera grundvattnet har tidigare stoppats av Kaliforniens starka jordbrukslobby. Nu har dock Kalifornien till slut alltför sent insett att man borde reglera grundvattnet i lag. I september stiftades därför en lag om detta. Problemet är bara att grundvattenplanerna inte behöver färdigställas förrän om fem till sju år, alltså runt 2020, och man har fram till 2040 på sig att implementera dessa planer. Om den nuvarande situation fortsätter kommer verkligheten att ha sprungit ifrån denna nya lag långt innan den får några effekter.

Överpumpningen av grundvattnet är alltså ett långsiktigt problem som kommer att förvärras oberoende av om Kaliforniens klimat återvänder till vad som varit normalt det senaste århundradet. Detta eftersom man pumpar upp grundvatten snabbare än vad det fylls på.

Förutom torkan och det sjunkande grundvattnet finns även ett annat stort orosmoln vad gäller Kaliforniens vattensituation. Stora delar av södra Kalifornien (bland annat mångmiljonstaden Los Angeles och jordbruksområdet Imperial Valley) får större delen av sitt vatten från Coloradofloden och där är vattennivåerna i de stora dammarna nu mycket låga efter att det varit torka även i dess avrinningsområde de senaste åren. Enligt US Drought Monitor har elva av de senaste fjorton åren varit torkår av varierande grad i sydvästra USA.

Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.

Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.

Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.

Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.

Uppdatering Kaliforniens torka

Jag skrev för någon vecka sedan om torkan i Kalifornien och en del av dess konsekvenser och visade även talande satellitfoton. Här kommer lite uppdatering om läget.

Torkperioderna i Kalifornien har blivit allt värre. Torkan 2007-2009 var värre än den 2001-2002 och den nuvarande torkan slår den föregående med hästlängder.

Förra året föll det rekordlite nederbörd i Kalifornien - den lägsta mängden sedan mätningarnas början för 119 år sedan. 75 procent av nederbörden faller normalt under november till mars, men denna vinter har det alltså fallit väldigt lite. Snötäcket i Sierra Nevada är endast på 12 procent av normal nivå. I slutet av januari var Kaliforniens 150 vattenreservoarer på omkring 65 procent av normal nivå. Bilden nedan visar en uttorkad vattenreservoar nära San Jose.

Torkan har än så länge framförallt drabbat jordbruket, en sektor som står för 45 miljarder av Kaliforniens bruttoregionalprodukt på 2000 miljarder dollar, alltså drygt 2 procent av delstatens ekonomi. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning. Förutom att Kalifornien producerar nästan hälften av USA:s frukt, grönsaker och nötter är delstaten också landets största producent av mejerivaror och vin. För många grönsaker odlas som jag skrev 80 procent eller mer av USA:s totala odling i Kalifornien.

Boskapsuppfödare i Kalifornien har nu börjat slakta ut sina hjordar. Vissa försöker klara sig genom att köpa in hö från andra stater, men det blir dyrt och kan bara bli en tillfällig lösning.

För ettåriga grödor är det möjligt (om än förlustbringande) att lämna åkrar obeväxta i ett år, men det är värre för dem som har nöt- eller fruktodlingar. Där ställs odlarna inför valet mellan att hugga ner träden eller att låta dem försöka överleva på minimala vattenmängder med kraftigt minskad eller obefintlig skörd. De kan också välja mellan att spara det lilla vatten de har till de yngre träden och låta de äldre dö eller att sprida ut det mellan alla träd. Många odlare konstbevattnar nu grödor som normalt brukar klara sig på regn såsom vete och mandlar.

Vattenbristen gör att bedömare tror att omkring 200 000 hektar eller 6 procent av delstatens konstbevattnade areal kommer att lämnas obesådd i år. Vid den senaste torkan 2009 var det 109 000 hektar som inte odlades.

Vattenkraften, som står för 14 procent av delstatens elkraft, drabbas självklart också. Detta kan leda till högre elpriser och att man använder mer gaskraftverk, vilket i sin tur driver upp gaspriset, som i och för sig är lågt just nu i USA.

Eftersom vattennivåerna i reservoarerna är så låga har delstatens vattenmyndighet gjort något den aldrig gjort förut - den har beslutat att de lokala vattenmyndigheterna inte får ta något vatten från reservoarerna, utan får bara ta av sina lokala reservoarer. Detta har gjort att flera kommuner infört begränsningar i vattenanvändningen, till exempel förbud mot att tvätta bilar, fylla simbassänger och vattna gräsmattor dagtid. Detta vintertid - hur kommer det då att bli i sommar?

En del i Kaliforniens vattenproblem är att vattnet är underprissatt. De lokala vattenmyndigheterna håller priset lågt, vilket leder till att folk förbrukar vatten utan att tänka på kostnaden. Istället för att införa ransoneringar skulle man på ett mycket enklare vis kunna få till en minskad vattenförbrukning genom att höja priset på vatten kraftigt (dock med förbehållet att en rimlig miniminivå per hushåll hålls på en låg prisnivå), men något sådant kan man knappast förvänta sig från en halvsocialistisk ekonomi som USA. Hursomhelst kanske de tvingas att faktiskt sätta priset på vatten utifrån vad det faktiskt kostar. Eftersom 80 procent av vattnet går till konstbevattning i jordbruket skulle ett rejält högre vattenpris förstås få stora effekter på lönsamheten i odlingen, alternativt att det skulle höja priserna på slutprodukten.

Torkan i Kalifornien får många små effekter, som var för sig kanske inte är så stora, men sammantaget kan de få en märkbar effekt, särskilt om man tar med följdeffekter i beräkningen. Och om även 2014 fortsätter att vara ett torrt år i Kalifornien, hur kommer situationen då att vara 2015?

Torkan i Kalifornien och grönsakerna

Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.

Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.

Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.

Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.

Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.

Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).

I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.

Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!

Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.

Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.

En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.

Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.

Irland tänker mer på snö än banker

I svenska tidningar kunde man igår läsa att kreditvärderingsföretaget Moody's sänkte Irlands kreditbetyg med fem steg och att deras statsobligationer nu är nära skräpstatus. Men det var knappast toppnyheten i de irländska tidningarna, där man istället talar om vädret. För det är inte bara i Sverige det är rekordkallt just nu, utan kyla och snö har även drabbat den gröna ön hårt. Årets decembermånad ser ut att bli den kallaste på Irland sedan mätningarna började.

Om vi tycker att beredskapen för kraftiga snöfall och kyla är dålig här i Sverige, så är beredskapen på Irland närmast obefintlig. Jag minns de sista dagarna i december 2000, när jag var på Irlands västkust och ön drabbades av frystemperaturer och snöfall. Allt avstannade. Mina vänner berättade att sist det hade snöat så att snön låg kvar längre än några timmar var nån gång på 1980-talet. Nu är det alltså dags igen.

För en ö som ligger mitt i golfströmmen är väderperspektiven något annorlunda mot här. De 5-10 cm snö som väntades falla idag kallas "a considerable amount", temperaturen "bitterly cold" (någon minusgrad på dagarna, minus 5-9 på natten) och "the National Emergency Co-Ordination Centre" drar igång sin verksamhet.

Kylan börjar ge vissa problem. På vissa håll har man blivit tvungna att stänga ner vattenförsörjningen nattetid p.g.a. kylan. Dessutom håller lagren av vägsalt på att ta slut, även om man väntar en ny leverans mot slutet av nästa vecka. Det i kombination med att ingen har annat än sommardäck gör bilåkandet livsfarligt. Förvånansvärt nog har dock busstrafiken fungerat bra, med endast mindre störningar, och även tågen går som de ska.

Den kalla vintern kan också ställa till det för bönderna. På Irland är man vana vid att låta djuren gå ute året runt och kylan och snön kan skapa problem åtminstone för lammuppfödarna. Dyrare lammkött nästa år?

Irland har som bekant svåra problem i ekonomin och jag anser att det är kört för irländska staten. Kallt väder kostar och årets vinter kan göra Irlands ekonomi ännu sämre med oväntade kostnader på många håll.

[Andra bloggar om irland, väder, klimat, snö, vinter, jordbruk]

Kylan kostar

Årets kalla vinter ger inte bara förtretliga problem i vardagen, utan ger också ökade kostnader i många sammanhang. Elpriserna ökar, dels p.g.a. ökad förbrukning, dels p.g.a. låga vattennivåer i många vattenmagasin. De två stillastående kärnkraftreaktorerna som skulle ha startats idag har också fått sin återstart uppskjuten.

Tågen får problem, vilket ger högre kostnader för Trafikverket och trafikföretagen, förutom alla extra kostnader för dem som blir försenade. Även bilar, bussar och lastbilar fastnar eller råkar ut för olyckor och ger högre kostnader för de inblandade. Snöröjningskostnaderna ökar för Trafikverket (f.d. Vägverket plus f.d. Banverket).

Delvis får väl de ökade vinterproblemen skyllas på bristande underhåll av järnvägarna. Anders Ygeman (S), ordförande i trafikutskottet skrev igår.

ler åt att min moderate viceordförande missade utskottsmötet där den borgerliga majoriteten flyttar 700 miljoner från järnvägsunderhållet på grund av hans tåg inte kommer fram. Läge att tänka om?

Men det är inte bara trafiken som drabbas. Även fastighetsägare drabbas, som jag skrev igår, av ökade uppvärmnings- och snöröjningskostnader. Här tillkommer troligen också kostnader för skador orsakade av det hårda vintervädret - ni minns väl t.ex. förra vinterns många takras? Skadekostnaderna vältras dock i de flesta fall över på försäkringsbolag, men ökade skador leder i längden till högre försäkringspremier.

De senaste årtiondenas förhållandevis milda vintrar har gjort att de flesta företag, myndigheter, föreningar och privatpersoner troligen räknat med betydligt mindre vinterrelaterade kostnader än vad det faktiskt kommer att bli i år. Budgetar brukar ju ofta läggas efter principen "vad kostade det förra året" eller "vad har genomsnittskostnaden varit de senaste två/tre/fyra/fem åren", vilket nu slår helt fel då hårda vintrar följer på en lång radda med milda. De flesta har nog räknat med att förra årets kalla vinter var ett undantag.

Eftersom jag gillar att gräva fram fakta och rita diagram för att underbygga det jag säger så tog jag temperaturdata för Stockholms observatorium och beräknade medeltemperaturen för det senaste århundradets vintrar (perioden december-mars). I diagrammet nedan ser ni 1950-2010 och det framgår tydligt att åren 1989-2009 var vintrarna ovanligt milda.

Medeltemperaturen för december-mars för åren 1950-2009 var -1,9 °C. För åren 1989-2009 var den däremot -0,6 °C. Det handlar om två decennier av tillvänjning till vintrar som varit i genomsnitt 1,3 grader mildare än normalt.

Så jag räknar med att många spräcker årets budget. Kommuner, staten, trafikföretag, fastighetsbolag, bostadsrättsföreningar, privatpersoner m.fl. Många bostadsrättsföreningar kommer att behöva höja sina avgifter för att täcka de ökade kostnaderna. I en typisk småhusannons står det en beräknad driftkostnad, som antagligen är beräknad på ett medelvärde av de senaste åren, vilket nu inte ger en rättvis bild. Finns det här medräknat i folks boendekalkyler?

När jag ändå tittade på temperaturserien passade jag på att titta på korrelationen mellan vintertemperaturen i Stockholm och den Nordatlantiska oscillationen (NAO) som jag visade diagram över häromdagen. Tittar man på medeltemperaturen för december-januari och NAO för motsvarande period får man en korrelation på 0,68. En viss korrelation alltså, men inte jättestark.

[Andra bloggar om vinter, snö, elektricitet, klimat, väder, järnväg, uppvärmning]

Takvinkeln!

En mängd tak har rasat in på olika större byggnader runt om i södra Sverige, eftersom de inte klarade av de snömängder som kom nu. Byggslarv skulle jag kalla det - att inte dimensionera taken efter sådana snömängder som bara kommer vart tionde eller tjugonde år. Eller så har någon medvetet räknat alltför optimistiskt för att spara pengar.

Traditionellt har svenska hus en ganska skarp takvinkel, ungefär som nedan, för att snön ska glida av av sig själv innan det blir för tungt för taket.
En så skarp vinkel ger dock ett utrymme under snedtaket som kan vara svårt att utnyttja till exempel i större hallar (sporthallar, kreaturshallar, industrilokaler o.s.v.). Därför bygger man ofta med flackare takvinkel, som exempelvis den ligghall för nötkreatur som rasade söder om Linköping idag eller den sporthall som rasade i Kungsbacka.
Eller så bygger man med ett tak som ser ut ungefär som ett utsnitt ur en ellips, som den nybyggda sporthall som rasade i Vänersborg igår.
Eller så bygger man till och med ett platt tak. I dessa fall måste man antingen bygga stadiga tak om man vill att byggnaden ska stå längre än tio år. Ännu stadigare om den ska stå längre än hundra år. För då och då kommer det extrema väderår, då det t.ex. redan byggts upp en hel del snö på taket och sedan kommer en snöstorm som bygger på en meter till med snö innan man hinner skotta allt. Det var vad som hände nu. Men ju stadigare man bygger desto dyrare blir det såklart. Så sparsamheten bedrar visheten och byggnadens tak håller bara i några år.

Detta är ungefär lika kortsiktigt tänkande som alla som har byggt hus alltför nära vattendrag. Det går ganska lätt att se i naturen hur höga flöden det har varit som mest under extrema år, och under den gränsen ska man inte bygga. Vi kommer troligen att få se många översvämningsdrabbade byggen under den dyra vårflod som sannolikt kommer att följa på denna dyra vinter.

[Andra bloggar om vinter, snö, fusk]

Dyr vinter

Stockholmsförorten håller åter på att bli fullständigt insnöad, liksom resten av Sverige. Utanför mitt fönster kämpar snösvängen förgäves mot det ymniga snöfallet. Snöandet ska tydligen fortsätta hela helgen och ser ut att kunna fortsätta i nästa vecka också. Svinkallt är det också - minus tretton grader har jag här.
Flera takras har inträffat, bland annat i Nyköping, där flera hundra kaniner på kaninutställning hamnade under ett inrasat tak. I Vänersborg rasade taket på den nybyggda arenan. Anrika Överums bruk utanför Västervik står stilla p.g.a. ett inrasat tak. Tåg och bussar lär störas svårt. Redan igår var det svårt med lokaltrafiken i Stockholm. På morgonen stod åtminstone två av tunnelbanans grenar still på grund av blockerade växlar och pendeltågen var mycket försenade.

Det kommer alltså att bli en dyr vinter. Olyckor kostar. Förseningar kostar. SJ har haft stora problem med förseningar och vd Jan Forsberg säger att denna vinter är den värsta sedan 1986. Tågen samlar på sig is - upp till 30 ton is per tåg och dag. Isen tar 4–8 timmar att smälta bort och förstör hjul och hjulaxlar samt teknisk utrustning i underredet. Ishalka gör också att hjulen slits och måste svarvas om. När det är mycket snö i skog och mark söker sig också vilda djur upp på spåren, där det är plogat och lättare att gå.

Det leder till fler olyckor; bara från mitten av december till mitten av januari har SJ kört på 60 älgar – "extremt mycket" – vilket leder till en veckas reparationstid i snitt per tåg.

SJ och Banverket får alltså stora utgifter för denna vinter och säkert även SL med flera lokaltrafikbolag. Hoppas bara inte att det leder till höjningar av biljettpriserna.

I Stockholm fungerar snöröjningen högst halvbra. Det ligger stora snöhögar överallt och blockerar för bussar, bilar och varutransporter. Värst verkar det vara för sophämtarna, där snövallarna gjort att redan befintliga arbetsmiljöproblem förvärras. Det kan bli dyrt för Stockholms stad att förutom stora snöröjningskostnader också behöva vidta akuta åtgärder mot sopproblemet.

Fler kommuner i landet har också dragit över sina kostnader för snöröjning eller riskerar att göra det.

Den snörika vintern gör att 21 av de 28 kommuner DN talat med riskerar att överskrida snöröjningsbudgeten. I fyra kommuner är pengarna redan slut.

De fyra kommunerna är alla sådana där det är mycket sällsynt med snörika vintrar - Malmö, Gotland, Halmstad och Kalmar. Det myckna snöandet utan smältperioder emellan gör också att kommunerna får extra kostnader för att frakta bort snöhögar med frontlastare och lastbilar.

Det verkar som om den dyra snöröjningen kommer att drabba kommunernas budgetar för sommarunderhållet på vägarna. Se alltså upp för dåliga vägar i sommar, särskilt som den stränga vintern ökar behovet av vägunderhåll. NTF varnar för att detta kan bli en fara för trafiksäkerheten.

Ökade uppvärmningskostnader kommer att drabba alla, eftersom vintern även varit ovanligt kall.

Men eländet slutar inte med snön och kylan. Sen kommer snösmältningen. Risken är stor att vi får se stora vattenskador då när alla snöhögar smälter bort och rinner in i källare, telecentraler med mera. SMHI varnar också för ovanligt kraftig vårflod, eftersom det ligger mycket mer snö än normalt i Götaland och östra Svealand. Sydöstran varnar:

Bor du nära ett vattendrag?
Då är det läge att redan nu se över försäkringen och eventuellt köpa en vattenpump.

Läs även vad Cornucopia skrev igår om de problem som denna 10-årsvinter medför, med fokus på jordbruket. Läs även vad han skriver idag om dyr vinter för fastighetsägare.

Gårdagens kollektivtrafikstrul här i Stockholm fick mig också att inse att det alltid är bra att vintertid ha med sig långkalsonger och extratröja i ryggsäcken. Om kollektivtrafiken står still är det inte särskilt kul att stå och vänta på ersättningsbussar huttrande i för dåliga kläder. Survivalisterna är värda att lyssna på även om man inte tror på någon större samhällskollaps. Även i normala tider inträffar ibland extrema händelser som det är bra att vara förberedd inför.

[Andra bloggar om snö, vinter, kommuner, transporter, vattenskador, översvämning]

Vitt, vitt, vitt

Hur länge ska det hålla på och snöa? Det är i och för sig jätteroligt och jättefint, tycker jag, och barnen jublar, men det verkar inte vara någon måtta på det. Så här mycket snö i juletid hade vi senast om jag minns rätt år 2001, fast det är till och med tjockare snötäcke i år. I morse åkte jag en mil på skidor i den närbelägna skogen. Nattens snöfall gjorde förutom att skidspåren var fräscha och inte isiga att det var bedövande vackert, som synes ovan. Till snöns fördelar hör också att det blir ljusare och att den dämpar ljuden så att det blir fullständigt tyst när man kommit ut en bit i skogen. Man kan tro att man är flera mil bort från civilisationen, trots att närmsta motorväg bara är någon kilometer bort. Stockholm har här en oerhörd fördel mot många andra storstäder i sina "gröna kilar", som just nu är "vita kilar".

Normalt brukar jag behöva gå två kvarter innan jag spänner på mig skidorna borta i skogskanten, men i morse hade inte plogningspatrullen hunnit med allt, så jag kunde faktiskt spänna på mig skidorna precis utanför porten. En bit in i skogen hade dock några av mina värsta fiender varit framme - sandningsmarodörerna.
Jag var tvungen att korsa en gång- och cykelväg som går genom skogen, och trots att man inte hunnit ploga alla gator och gångbanor ordentligt inne bland husen, så hade minsann den som hade ansvaret för denna väg gjort sitt jobb grundligt och plogat så att han nästan skrapat bort asfalten, samt sandat drygt två meter brett. Som hämnd tog jag av mig skidorna och vräkte med händerna ut snö i ett meterbrett stråk tvärs över vägen, innan jag tog på mig skidorna igen och tog mig över på min nylagda "snöbro". Jag kan förstå att man plogar upp denna väg så att även de som har svårt att gå kan få nöjet att ge sig ut i skogen, men måste man ploga så brett att en lastbil kan ta sig fram? Med den gångtrafik jag såg på vägen hade det räckt med minsta sortens plogtraktor för att skapa ett tillräckligt brett gångstråk. Sen behöver man faktiskt inte sanda - eller säger den kommunala snöröjningsnormen att man ska kunna gå i högklackat på de snöröjda gångvägarna i skogen? Säg nu inte att det är för gamlingarnas skull - de gamlingar jag sett ute nu har trots sandningen broddar på skorna för att våga gå ut.

Jag kände dock en viss skadeglädje när det åter började snöa ymnigt runt lunchtid. När jag efter lunchen tog barnen till pulkabacken täcktes morgonens sand på gångvägarna av ett decimetertjockt snölager. Snöröjningsbataljonen syntes ingenstans, utan tycktes ha gett upp för dagen.

Nåja, bättre sandningsmarodörer än de ännu värre saltningsmarodörerna, som försöker göra det omöjligt att dra barnen på pulka till dagis, trots att detta är det mest effektiva och dessutom roligaste transportsättet när det ligger så mycket snö som nu. Men den lokala rolighetsministern tycks ha fått ge vika för den lokala effektivitetsministern. Trots detta försöker mängder att föräldrar att dra sina barn på pulkor, men det skrapande ljudet av sand på asfalt skär i öronen. Ljudet borde dock vara ljuv musik för de lokala pulkaförsäljarna, som hör snara affärsmöjligheter öppna sig när sönderslitna pulkor måste ersättas.

Om jag minns rätt brukade man väl inte salta gångbanor förr i tiden, utan bara större bilvägar. Denna kommunala snöfobi verkar vara del i en allmän trend där allt i samhället ska vara tillrättalagt. Är jag bara förvirrad, eller stämmer min känsla?

Hursomhelst så ser det ut som om snöfallet ska fortsätta på måndagen, även om tidningarna har lite motsägelsefulla uppgifter - SvD säger att det blir klart och kallare. SMHI säger dock för Stockholmstrakten att det blir "Halvklart till mulet och främst i kustlandet en del snöbyar", så det kan säkert bli lite snö här i Stockholmsförorten imorgon också.

Blir det någon riktigt kall kväll framöver (under minus tio och helst minus femton) ska jag också passa på att frosta av frysen, eftersom jag då kan lägga ut allt jag har i den i kassar på balkongen medan avfrostningen pågår.

Apropå vinter så är det vintersolstånd i morgon måndag, så sen blir det bara ljusare.

[Andra bloggar om snö, vinter]