QE II, QE III, QE IV?

I onsdags skrev VD:n för PIMCO, världens största obligationsfondföretag, en intressant artikel om framtiden för USA:s statsskuld. Han tar upp vad han ser som de troliga förutsättningarna för att så kallade kvantitativa lättnader ska lyckas.

• Statsskulden måste i utgångsläget vara förhållandevis låg. Reinhart och Rogoff har i sin kända bok "This Time is Different" föreslagit att 80-90 procent av BNP är en gräns för hur stor statsskulden får vara innan den blir kontraproduktiv. Den måste alltså vara en bra bit under i utgångsläget för att inte bli för hög i slutet.
• Landet ifråga måste kunna "trycka" skuldsedlar som accepteras globalt.
• Kreditorerna måste tro på att framtida real tillväxt kommer att bli en lösning på de alltför höga nivåerna på budgetunderskott och statsskuld.

USA:s har redan passerat 90 procent av årlig BNP och det finns än så länge inga tecken på att de senaste tre årens rekordsnabba tillväxt skulle avta. Än så länge accepteras USA:s statsobligationer som global "hårdvaluta", men hur länge till? Och det där med framtida real tillväxt, hur ska det gå till så som det ser ut för USA idag?

Runt år 2000 vändes en trend av att USA minskade sin statsskuld i att den åter ökade som andel av BNP. År 2008 inleddes så ett helt nytt skede, då statsskulden började stiga i en takt som vi aldrig sett förut.

I höstas påbörjade USA:s centralbank Federal Reserve sin så kallade QE2, alltså att köpa på sig amerikanska statspapper. QE2 står för "Quantitative Easing 2", alltså "kvantitativa lättnader version 2". Vad detta innebär är att Federal Reserve blivit den störste finansiären av USA:s budgetunderskott och nu även blivit den störste innehavaren av amerikanska statspapper, då de gått om Kina.

I dagsläget köper Federal Reserve upp runt 70 procent av nyutgivna amerikanska statsobligationer, medan resterande 30 procent köps upp av utländska investerare. Men QE2-programmet ska enligt planen sluta 30 juni i år, och vad kommer att hända då? Då faller plötsligt köparen av 70 procent av de nyutgivna statsobligationerna bort. Bill Gross frågar sig.

Who will buy Treasuries when the Fed doesn't?

Vem kommer att köpa 70 procent av de amerikanska statsobligationerna när centralbanken inte längre gör det? Idag betalar USA löjligt låga räntor på sin gigantiska statsskuld och de kommer att öka tvärt den dag Fed slutar med QE2-programmet. Bill Gross anser att räntorna är omkring 1,5 procentenheter för låga om man jämför med den förväntade nominella BNP-tillväxten på 5 procent. För att underbygga denna slutsats hänvisar han till de typiska förhållandena mellan räntorna på olika statsobligationer, centralbanksräntan samt BNP-tillväxten.

Så vad händer då 1 juli? Som jag skrev när QE2 inleddes är det i det närmaste säkert att QE2 blir en jätteflopp som bara innebär pengar kastade i ett svart hål. USA:s ekonomi visar inte särskilt tecken på att kunna stå på egna ben om några månader och framförallt inte att även kunna skapa en tillräcklig efterfrågan på statsobligationer. Nej, efter QE II får vi nog se QE III, QE IV, o.s.v. Alla kommer förstås att annonseras som "tillfälliga" åtgärder. För de tre andra alternativen är gigantiska besparingar i USA:s statsfinanser, kraftigt höjda skatter, samt "omstrukturering" av statsskulden (alltså statsbankrutt). Inget av dessa tre alternativ ser särskilt attraktivt ut för USA:s styrande.

Nu har även Federal Reserve fått en lämplig syndabock att skylla på för att de kommer att tvingas fortsätta med kvantitativa lättnader, nämligen att revolterna i arabländerna drivit upp oljepriset så högt. Lita på att de kommer att utnyttja varje tillfälle att hitta yttre orsaker. Det skulle dock räcka med de fullständigt absurda skuldsättningsnivåerna för att USA:s ekonomi skulle vara på väg mot en längre tids tillbakagång. Här behövs inga högre råvarupriser, men de gör ju inte precis saken bättre.

Mycket riktigt sade Fed-chefen Bernanke i tisdags att

"uthålliga uppgångar i priset på olja och andra råvaror skulle innebära ett hot mot både den ekonomiska tillväxten och den allmänna prisstabiliteten, särskilt om det skulle få inflationsutsikterna att bli mindre väl förankrade"