Visst är tennpriset högt nu efter att ha stigit i några år, men inflationsjusterat var priset som ni ser betydligt högre runt 1980. Priset håller sig dessutom fortfarande inom vad som får anses vara "normalt" de senaste dryga hundra åren. Genomsnittspriset för första halvåret 2011 är högre än i diagrammets sista punkt för 2010, men motsvarar ändå bara cirka 22000 $/t i 1998 års dollar, vilket är ungefär lika högt som prisspiken under Första världskriget.
Produktionen har visserligen sjunkit sedan 2007, men nedgången är mindre än de som var 1979-1985 samt 1989-1993. Nedgången 2000-2002 var också ungefär lika stor som 2007-2009.
Sammanfattningsvis ser det ut som om världen kan ha passerat "peak tin", men det är ännu inte bekräftat. I och för sig verkar situationen för utvinningen i Indonesien vara svår, men det är inte helt osannolikt att andra producenter skulle kunna kompensera.
Hursomhelst borde det gå att återvinna mer tenn än vad vi gör idag, med tanke på att elektronikskrot innehåller mer tenn per kilo än vad många malmer i dagens gruvor gör.
Om man har förstått det här med "peak everything" får man trots det akta sig för att se "peakar" överallt. Däremot ser det ut som om världen har passerat både peak oil (2006) och peak gold (2000).
Inlägg
Avgörande för om det är fråga om "peak" eller inte är väl om man hittar fyndigheter i samma, eller högre, takt som man utvinner dem. Görs inte det så spelar väl inte priset någon större roll, toppen kommer ändå att passeras inom överskådlig tid.
SvaraRaderaYlven:
SvaraRaderaFast ifråga om råvaror som tenn är det där med mängden fyndigheter lite flexibelt. Sätter man in lite mer energi kan man ju utvinna tenn även ur mer utspädda malmer. Det finns visserligen ganska stora tennfyndigheter, men frågan är hur stor andel av dem som i slutändan kommer att visa sig vara värda att utvinna.
Jag vet inte i vilken utsträckning tenn återvinns, men om en råvara återvinns i hög grad så får inte en peak lika stor effekt. Exempel: koppar. Som kontrast försvinner olja för alltid när den används. Konsensus inom gruvindustrin är att "the world is going to run out of energy before it runs out of mineral resources".
SvaraRadera/Mats L
ASPO Sverige
Dilemmat inom gruvnäringen är att när metallhalten sjunker i malmen så måste man spränga, transportera och krossa allt mer malm för att utvinna en viss mängd metall. Dilemmat inom krossning är att när man delar en sten i allt mindre bitar så blir de allt fler, och de får allt större specifik yta, och det blir jobbigare och jobbigare att sönderdela materialet. Dessutom går stenar alltid sönder vid defekter som porer, sprickor, fasgränser. Allteftersom defekterna förbrukas och partiklarna blir mindre, så blir de återstående partiklarna allt hårdare och starkare, och blir också av det skälet allt svårare att sönderdela. En vanlig koppar eller guldmalm måste krossas ned till typiskt 100 mikrometerspartiklar. Detta är extremt energikrävande. En s.k. kulkvarn kan förbruka typisk 5 MW och sådana står i långa rader i stora gruvor.
SvaraRaderaMats L
ASPO Sverige
även Tekn Dr inom stenkrossning...
Kostnaden för krossning skulle kunna förklara varför det är attraktivt att muddra fram tennmalm då sanden redan är finfördelad.
SvaraRaderaFör tennanvändningen i elektronik har vi två trender som går emot varandra, det produceras mer elektronik vilket kräver mer tenn och miniatyriseringen gör att det behövs mindre tenn per apparat.
Världens befolkningsökning och att allt fler fd u-länder blir i-länder ökar användningen av t.ex. elektronik som i sin tur ökar efterfrågan på tenn och andra metaller. På sikt måste ju allt fler metaller hamna i peak, om man inte kan plocka upp metallfyndigheter från havsbotten (antar att det blir dyrt).
SvaraRaderaDin graf tyder väldigt starkt på att någon peak inte finns inom överskådlig framtid. Trendmässigt har ju priset legat still i hundra år medan produktionen ökat med 150%. Antar att tenn är som många andra grundämnen - gå ner lite i malmhalt (dvs upp lite i pris) och reserverna mångfaldigas.
SvaraRadera@Mats: Nu är ju el-energi inget stort problem, långsiktigt. Torium kan exempelvis ge 1 GW-år per ton, och torium kan skopas upp i hög koncentration med hjullastare på vissa indiska stränder, exempelvis.
SvaraRaderajeppen:
SvaraRaderaOch när får vi se alla de där toriumreaktorerna i drift? Mycket snack och lite verkstad!
@flute: När det efterfrågas tillräckligt. Vi vet att torium funkar, och vi lär väl använda det hellre än att gå tillbaka till stenåldern, om det är alternativet. Eller?
SvaraRaderaKina har ett LFTR-program och Indien har ett torium-fastbränsleprogram, apropå det.
jeppen 23:46
SvaraRaderaPrecis som Flute skriver här ovan, var är torium reaktorerna? Du måste snyta ett rejät gäng ur näsan nu omedelbart, och sedan öka. Fossil energi ger 85% av energin globalt, kärnkraft är marginellt. I vilken takt måste vi bygga nya kärnreaktorer för att kompensera decline i fossil energi? Är detta realistiskt? Hur skall du få fram kapital till nya reaktorer när vi har peak oil+peak credit?
Mats L
ASPO Sverige
@Mats L:
SvaraRaderaJa, det måste bli en rejäl snuva!
-eller är det kanske redan förkylt? =)
@Mats L: Vilken nedgång i fossil energi? Totalt sett ökar det fortfarande kraftigt. Jag ser inte brådskan, annat än ur AGW-synpunkt. Men det är bra att komma ihåg att Frankrike fixade en kärnkraftsbaserad elförsörjning på under två decennier, och nu borde man kunna göra det snabbare.
SvaraRaderaVidare är kapital inget särskilt problem, vill inte privata placerare ta fram pengar av någon anledning så kan staterna i sista hand alltid trycka nya för kärnkraftsprojekt. Så länge de fysiska resurserna finns för att bygga så kan man också använda dem. Det där med peak credit är mest domedags-trams. Amrisarna kommer vara tvungna att göra lite amorteringar, men än sen?
Jeppen, Det eländiga med "ekonomitramset" är att det förlamar samhället och försvårar för individer, marknader och politiker att anpassa samhället till nya förutsättningar från globalisering till klimatförändring och sinande olja.
SvaraRaderaMedan det diskuteras vilka avtal och löften som skall brytas för vilka nationer/grupper/generationer/oligarker/kompisgäng och alla försöker smita från notan går värdefull tid till spillo samtidigt som ohållbara verksamheter och konsumtionsvanor skyddas från kreativ destruktion som behövs för att frigöra resurser för nya investeringar.
Jag håller med om att toriumreaktorer är ett av de bästa hoppen för att hålla igång en industrialiserad kultur för väldigt många människor. De är värda rejäla FoU satsningar.
@redin: Nu ska vi se, vad menar du med "ekonomitramset"? Snacket om peak-credit? Eller antikapitalistiska vänster-idéer?
SvaraRaderaFörstår inte heller riktigt det där med smita från notan och ohållbara konsumtionsvanor. Den osynliga handen löser det mesta när det behövs, men det finns förstås några commons-problem, framförallt bristen på förmåga att komma överens om en koldioxidskatt och utfiskningen av haven.
@Jeppen, jag menar finanskrisen och de nya bubblor som blåses upp för att hantera den som troligtvis ger en ännu större kris, skitsnacket om lösningar och det stora moln av prat som omger allt detta.
SvaraRaderaKrishanteringen förefaller handla om att till varje pris upprätthålla en fasad och det prioriterade arbetet är att rädda befintliga pensioner, storföretag, ledande politiska partier, osv. Att ordna fungerande marknader som har en möjlighet att gynna allas företag och investera för framtiden är inte prioriterat. Jag uppfattar läget som bättre i Sverige då vi fortfarande håller på att backa ut ur socialism och ganska många intressenter är måna om den reala ekonomin.
Utfiskningenär ett ypperligt exempel, ett annat exempel på ohållbara konsumtionsvanor är stora ineffektiva bilar som har fått mycket politiskt stöd. Smita från notan är en referens till skuldsättningen som ingen vill betala men "alla" vill ha krediter för att kunna konsumera mera.
Den osynliga handen är bland de bästa mekanismer som kan observeras i verkligheten och den kan arbeta för samhällets fördel, om det så att säga tillåts.