2011-07-22

Östafrikas omöjliga livsmedelsekvation

Jag tänkte här komma med lite funderingar kring den hungersnöd i Östafrika som jag skrev om tidigare idag.

Trots att det nu utlovas mer stöd till Östafrika finns så stora grundproblem att läget ser fullständigt omöjligt ut i längden. Kaos, laglöshet och inbördeskrig i Somalia är en sak som självklart försvårar livsmedelshjälpen när t.ex. al-Shabaab inte släpper in biståndsorganisationer, men det finns ännu djupare underliggande problem.

Inte ens under normala år lyckas länderna i Östafrika försörja sin befolkning med inhemsk livsmedelsproduktion, utan är beroende av import. 2008 importerade Somalia 70 procent av sin spannmål och Kenya 27 procent. Etiopien importerade visserligen bara 10 procent av sin spannmål, men är idag fortfarande lika beroende av import som man var vid tiden för den berömda Live Aid-galan 1985. Kommer det sen extrema torka som i år, vilket inträffar med kanske 20-25 års mellanrum, så blir Östafrikas livsmedelsproduktion överansträngd.

En annan viktig underliggande faktor är att befolkningen i dessa länder ökar snabbt. Somalias befolkning ökade 1960-2008 med 239 procent. Idag har Somalia runt 9 miljoner invånare och befolkningen växer med 3,25 procent per år - en fullständig orimlighet i ett torrt land som redan inte kan försörja sig med mat. Kenyas befolkning ökade 1960-2008 med 368 procent och idag har landet drygt 38 miljoner invånare och växer med 2,33 procent per år - visserligen inte lika orimligt som Somalia, men helt ohållbart i längden. Etiopiens befolkning växte med 262 procent 1962-2008 och landet har idag cirka 82 miljoner invånare och ökar med 1,83% per år. Även om dessa länder (vilket ter sig osannolikt) skulle lyckas införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i flera årtionden, bara på grund av befolkningspyramidens utseende.

Nog är det på sitt vis bra att många av världens rikare länder vid hungersnöd rycker in och skickar nödhjälp, men det är endast en tillfällig lösning, som dessutom lätt ställer till med problem som att lokala bönder råkar ut för prisdumpning.

Somalia, Kenya och Etiopien kommer aldrig att kunna bli självförsörjande på livsmedel, då ländernas jordbruksmark redan idag är överutnyttjad. Det torra klimatet och det hårda befolkningstrycket gör att när regnet väl kommer så spolar det ofta bort en massa värdefull jord.

Det enda man skulle kunna göra vore att permanent flytta iväg stora delar av dessa länders befolkningar till länder som har livsmedelsöverskott, t.ex. Argentina, Australien, Kanada, Frankrike, Ryssland, Ukraina eller USA, för att nämna några av världens största spannmålsexportörer. En sådan folkomflyttning vore förstås en politisk omöjlighet och troligen även en praktisk omöjlighet. Tänk er att flytta minst 6 miljoner somalier, 10 miljoner kenyaner och 8 miljoner etiopier till länder flera tusen kilometer bort. Redan idag finns inget land som erbjuder sig att ta emot 370 000 flyktingar från flyktinglägret Dabaab i Kenya. Problemet med befolkning kontra livsmedelsproduktion gäller dessutom inte bara Östafrika, utan stora delar av övriga världen också.

Slutligen - varför skriver inte svenska media mer om Östafrikas svältkatastrof? Först idag börjar de skriva på allvar.

36 kommentarer:

  1. Jag noterar skillnaden mellan räddningspaket till tex. Grekland, (egentligen för att rädda bankerna, våra banker) och de belopp som ges till människor på gränsen till svältdöden i Afrika...

    Mats L

    SvaraRadera
  2. Bra att du tar upp ämnet då svensk press ignorerar det. Dock så tror jag att du har fel om Etiopiens möjligheter att odla mat. Jag såg en dokumentär som visade att landet har enorma landytor som är bördiga och landet försöker få dit utländska företag såsom tex ros-odlingar. Se tex:

    http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/5016834.stm

    Det kanske vore värt att skriva något om, dvs att stora landytor används för att odla tex rosor medans befolkningen svälter

    /Född i Etiopien...

    SvaraRadera
  3. Vart går exporten av baslivsmedel i dag? Kan det vara så att den går till andra områden som riskerar att destabiliseras? Det är möjligt att det inte finns någon ledig spannmål på världsmarknaden då den är på väg till Egypten, Kina osv samt till lager för att skydda mot politiska risker och klimatförändringsrisker.

    Det går att få fram spannmål genom att betala rejält för den men då stiger priserna och det riskerar att bli politisk instabilitet på fler ställen.

    Om något år vet vi om det här var början på en epok där ekonomiskt oviktiga regioner överges av de inflytelserika länderna.

    SvaraRadera
  4. Svårt att veta om det är omöjligt att föda befolkningen så länge läget är så ostabilt. En trbarnspolitik vore en bra början i snabbväxande länder

    SvaraRadera
  5. @Markus. Hur ska man kunna genomföra en ettbarnspolitik om det inte ens finns en centralregering? Al-shabab klanerna skulle nog inte lyfta ett finger för att minska befolkningsökningen, snarare tvärtom, då en explosion i befolkningsökningen ger med "kanonmat" åt deras "heliga strider"... visst kan man kalla mig cynsik, men jag skulle nog hellre säga realist.

    SvaraRadera
  6. Därtill ska läggas att afrikanerna har ett mycket stort näringsbehov, som kommer sig därav att de nästan uteslutande tar sig fram löpande. Att barnen springer till skolan är alltså ingen myt; terrängen och förhållandena i området gör att löpning är överlägsen andra transportlösningar. Människor som springer väldigt mycket behöver förstås äta och dricka väldigt mycket, och det är det främsta skälet till att torkan har slagit så hårt. Man kanske skulle börja med att skicka dit en miljon cyklar.

    SvaraRadera
  7. Somalia, Kenya och Etiopien har alla möjlighet att vara självförsörjande på mat - det finns stora outnyttjade arealer och en enorm potential för effektivisering i samtliga dessa länder. Etiopien, Kenya och Somalia odlar endast små bråkdelar av sin jordbruksmark - 10-20 %(FAOstat).

    Det som behövs är investeringar! I modernare jordbruksmetoder som inte fördärvar jorden (de traditionella metoderna funkade MÖJLIGEN om man kunde flytta till ny jord och lämna den gamla att återhämta sig 30-40 år - men inte ens det är säkert), i grödor som tål torka, i tillräckligt stora enheter för att det ska löna sig att sätta upp en distributions- och beredningsapparat, i lagringsmöjligheter, i marknader etc...

    Sen är det kanske inte säkert att det är just mat som ska odlas på dessa jordar - kanske något annat som ger bättre betalt och sedan köpa maten. Det finns gott om överskottsmat på världsmarknaden och den är historiskt rekordbillig (även om den de senaste åren ökat aningen i pris kostar den fortfarande endast 25 % av vad den gjorde för 40 år sedan). Sen kanske kemikalieintensiv och bevattningskrävandeodling av snittblommor inte är det rätta för Etiopien. Men kanske Jatropha?

    Nå - det viktigaste just nu är att hjälpa - avstå några slantar till Röda korset eller någon av de andra som Flute listat i sitt förra inlägg.

    Jonas E

    SvaraRadera
  8. Jonas E:
    Det ser ut som att du gillar storjordbruk. Hur ska det fungera i oljans nedförsbacke? Jag antar dessutom att det kräver konstgödsel (ändlig resurs vad gäller fosfor och kalium). Men du kanske kan beskriva närmare vilken typ av jordbruk du tänker dig ska rädda Östafrika.

    Så till de viktiga invändningarna mot det du skriver:
    1. Hur ska du komma tillrätta med att befolkningen i dessa länder växer med 1,8-3,1 procent, vilket innebär en fördubbling på 25-40 år?
    2. Vem vill åka till Somalia och organisera dessa moderna jordbruksmetoder? Kan vi ens få ihop tillräckligt med folk som vill och kan lära ut det i Kenya och Etiopien? De måste kunna det lokala språket, stånga sig fram bland byråkrater, övertyga byhövdingar och misstänksamma bönder osv.

    Självklart är det orimligt att de odlar snittblommor för att exportera med flyg till Europa - det skrev jag om redan förra året.

    SvaraRadera
  9. Flute tack för att du lyfter svälten i Östafrika. Den är som du skriver permanent och ständigt återkommande. Och hur världssamfundet och ideella organisationer, privata initiativ etc ska kunna vrida hela denna situation rätt är för mig en gåta. Det betyder givetvis att vi inte ska sitta vid sidan och titta på utan måste fortsätta vår humanitära insatser. Om inte annat för att lära oss tackla kommande folkomflyttningar, epidemier, svält, krig i spåren av en global energikris, ekonomikris och ekologikris.

    SvaraRadera
  10. Antingen gör de det mesta av moderniseringen själva eller så dör de, religiösa fanatiker är en faktor som bromsar möjligheterna, moderna kommunikationer som mobiltelefoni ökar möjligheterna.

    Det fosfor och kalium som finns tillgängligt borde göra extremt stor nytta per ton i magra jordar som saknar just de ämnena men i övrigt har bra förutsättningar för odling. Sådana insatsvaror borde på något vis prioriteras eftersom de hjälper så mycket annat. Om vi sedan misslyckas etablera kretslopp och de tar slut har de i alla fall producerat mera nytta medan de var tillgängliga.

    Jatropa låter som ett bra förslag för att få fram biodiesel till traktorer.

    Troligtvis står eller faller allt med om de lokala makthavarna lyckas hålla samhället lugnt och ordnat så det över huvud taget går att försöka skapa något. Det borde rent fysiskt gå att få den fattigaste delen av världen att utvecklas som Sverige ca 1850-1920 med en liten bråkdel av ett modernt samhälles resursförbrukning. Dock förstår jag att det är hopplöst om det inte finns vatten.

    SvaraRadera
  11. Flute - om du med storjordbruk menar gårdar som är större än 0,5-1,0 ha så stämmer det. Så små gårdar kan inte skötas rationellt.

    Vi kan dra paralleller från exv. svensk historia. Ett svenskt mantal var den enhet som på självhushållningens tid ansågs kunna försörja en familj och uppgick till 8 tunnland (ca 4 ha) åker. Till detta kom minst dubbla arealen ängsmark samt ca 10 gånger så stor areal betesmark. Det fanns förvisso mindre gårdar än så - men då krävdes sidoinkomster. Så - ja, jag är absolut för att skapa rationella enheter. Alltför små gårdar är dålig resurshushållning.

    Vad gäller grödor - ta en så enkel sak som att odla biobränsle. Jatropha passar bäst i den torra delen av dessa länder men delar av Etiopien är regnbevattnade och kan odla sockerrör - som dessutom är en kvävefixerare) och av detta

    1) få bränsle till egna jordbruksmaskinerna
    2) få bränsle till de egna hushållen och slippa laga mat över öppen eld (1,5 miljoner kvinnor och barn dör av rökgasförgiftning varje år), vedsamlingen tar ofta 1 timma eller mer varje dag och leder till ytterligare torka och erosion
    3) få ett överskott som kan processas (ge arbete åt andra), säljas och skapa inkomster att köpa inte bara komplementära livsmedel, utan även exvis en tvättmaskin (5 miljarder människor saknar tvättmaskin - räkna hur många produktiva timmar världen förlorar där)
    4) få biprodukten el
    5) behålla näringsstatus i jorden (du exporterar ju bara kol och väte)

    Konstgödsel kan behövas för att snabbt höja näringsstatus på dessa utarmade jordar (just för att bruksenheterna är så små och illa skötta har de inte kunnat behålla näringsstatus) - men med rätt metoder (plöjningsfri odling t.ex.) och grödor behövs betydligt mindre konstgödsel än vad du tycks tro. Fosfor och kalium vet vi egentligen hyfsat väl hur vi ska förhindra att läcka, för kvävet får vi använda kvävefixerande grödor. (F.ö. ser jag inget som hindrar att exv. Island och Indonesien tar över som kväveproducenter - industrialiserade länder med enorma mängder geotermisk energi)

    Och vad menar du med att komma tillrätta med? Befolkningen kommer att peaka i dessa länder som i alla andra länder när levnadsbetingelserna blir drägliga. Det har vi sett i Europa, i Amerika, i Asien. Befolkningen kommer att öka jfrt med idag men den kommer att peaka - och de sitter på stora outnyttjade naturresurser och har en ung (om än outbildad) befolkning som kan arbeta och skapa mervärde.

    Vem ska göra't då - investeringarna? Det är en bättre fråga. FN har ju misslyckats totalt, Världsbanken har ju aktivt motarbetat satsningar på jordbruk, SIDA koncentrerar sig på att lära ut jämställdhet och HBT-frågor - återstår den kapitalistiska sektorn. Kina och Indien satsar stort i både Etiopien och Kenya. Det finns ingen anledning att fördöma om dessa satsar på snittblommor - så länge odlingen bedrivs uthålligt (vilket förvisso är svårt med just snittblommor) eller om det är ekologiska grönsaker sponsrade av Oxfam (stor produkt i Kenya) eller biobränsle. Det viktiga är att det genererar en inkomst som annars inte skulle komma till stånd - och att åtminstone några smulor av detta kommer befolkningen till godo. Det vore naturligtvis bättre om SIDA och världens hjälporganisationer verkligen satsade på jordbruksutveckling - men detta är bättre än inget.

    En av anledningarna till att västvärlden är så ovillig att satsa på jordbruksutveckling i Afrika är att det redan finns ett stort livsmedelsöverskott på världsmarknaden. Enda vägen framåt är alltså att satsa på alternativen. Stora delar av Afrika har enorma naturlig förutsättningar för att producera biobränsle - och här finns också villiga investerare, en marknad som kan svälja allt som kan produceras och tullfrågan är avsevärt mindre komplicerad. Det är fortfarande ingen lätt uppgift - men det är en framkomlig väg. Som jag sagt förut - låt oss arbeta med de framkomliga vägarna istället för att sucka över att de vägar vi helst skulle velat ta är stängda.

    Men först - låt oss avhjälpa den akuta situationen! Röda korset behöver ditt stöd!

    Jonas E

    SvaraRadera
  12. @ Magnus Redin
    Du nämner Sveriges utveckling ca 1850-1920.
    1850 hade Sverige svårt att försörja sin befolkning. Hade svenskarna inte fått möjligheten att utvandra till USA, som då behövde folk för att odla upp prärien, så hade vi fått en svältkatastrof. ( USA behövde odla upp prärien för att försörja stadsbefolkningarna med mat, vilket i sin tur drabbade indianerna ).
    Sverige var ett fattigt land på 1800-talet.

    Åke M

    SvaraRadera
  13. @Åke M
    Korrekt - men förutsättningarna var väldigt annorlunda - vi hade en befolkningsexplosion pga "Freden, vaccinet och potatisen" (eg. började den redan tidigare, men, men) - men det fanns vare sig preventivmedel, de tekniska möjligheterna till effektivisering eller de enorma mängder outnyttjad åkermark som finns i Afrika idag. Men moderniseringen av jordbruket och industrialiseringen kom också till Sverige genom återvändare från Amerkat

    Så det kan säkert behövas ett "Amerka" för dessa länders unga befolkning - att precis som de unga svenskarna åka över ett tag - skicka hem pengar till investeringar, inspireras och komma hem med nya idéer. Så låt oss också ta emot och utbilda de som vill detta.

    Jonas E

    SvaraRadera
  14. Att Sverige var ett fattigt land på 1800:talet är poängen med exemplet, även om det var fattigt gick det att arbeta sig upp ur den hopplösa situationen.

    Det jag finner märkligt är att vi på 1960 talet fick för oss att hjälpa fattiga länder med helt andra metoder än de som hade fungerat för oss några generationer tidigare. Det var ett politiskt beslut som nog gav många missade chanser.

    Det påminner lite om dagens alternativrörelser som vill hitta på nya saker i stället för att använda etablerade mekanismer som aktiebolag, ideella föreningar, kooperationer och markansvarshantering genom arrenden. Vad är det för fel med att använda gamla debuggade institutioner och lagrum och sedan koncentrera sig på att jobba? Det finns t.o.m. en historik av att utmana oligopol i situationer som påminner om dagens mindre välfungerande marknader.

    SvaraRadera
  15. @ Jonas E
    Enligt vad jag hört från trovärdig källa, avseende södra Dalsland, började inte jordägande bönder skaffa fler än två barn föränn efter ca 1850.
    ca 1850 ändrades arvslagen så att dotter ärvde lika mot son, samt det viktigaste, att det blev möjligt att utvandra till USA.
    Innan dess brukade hustrun flytta ut till lillstugan när de fått två barn. Arvslotterna var så små, att hade de delats med fler barn, hade de ej räckt till försörjningen.
    Dessutom kunde den som övertog gården ( vanligtvis sonen ) ej heller gifta sig och bilda familj innan föräldrarna pensionerade sig och flyttade ut i lillstugan.

    Åke M

    SvaraRadera
  16. Flute,
    Det är alltid lika intressant att läsa dina inlägg!
    Blogghälsningar
    Classier Corn

    SvaraRadera
  17. @Åke M,
    Lite OT, men i alla fall..-

    Det verkar otroligt att man skulle lyckats med barnbegränsning - ens bland de mer besuttna (jordägare). Dalsland är väl en av de tidigaste utvandrarbygderna där icke ärvande barn flyttade till Värmland, Norge och Kristiania.

    Hur eller hur, år 1800 fanns det 2,3 miljoner svenskar, år 1870 4,2 miljoner - så några måste i alla fall börjat föda en massa barn redan innan 1850...

    Jonas E

    SvaraRadera
  18. Anonym 2011-07-24 14:12:
    Nu räcker det med trakasserierna! Googles översättning klarar av att översätta från serbiska, så jag förstod vad du skrev.
    Vill du mig något kan du skicka ett mejl på flutethoughts snabel-a gmail punkt com - om du vågar stå för vem du är...

    SvaraRadera
  19. Funderar på hur mycket pengar av svenska samhället som skickas till Somalia årligen (försvinner) från sverige via moneyhram och de andra ställen som invandrare typ Somalier skickar dagligen. En somalisk dam med 6-7 barn får skapligt med deg i flerbarnstilläg i barnbidraget, sen betald hyra av soc, sen soc bidrag mm. En annan får inte ett öre över trots att man jobbar. Konstigt samhälle. Men i Sverige skall man väl inte prata öppet om sanningen. Kanske därför vi snart är en minoritet.

    SvaraRadera
  20. @Olle,

    Uppenbarligen alldeles för lite - eftersom de fortfarande svälter i Somalia.

    Jonas E

    SvaraRadera
  21. Eftersom det är en väldigt fattig region som knappastg kan leva på importerad mat så är de helt enkelt loklat för många......

    Gratis P-piller till alla kvinnor så de kunde familjeplanera hade varit effektivare.

    SvaraRadera
  22. Hela denna katastrof visar lite på hur absurt det är med somalier som "flyr" till sverige. Hur vore det om de pengarna kom nödstälda somalier tillgodo i stället.

    SvaraRadera
  23. Brodeur:
    Vilka pengar? När en somalier flyr till Sverige kommer i slutändan pengar till Somalia, då de flesta somalier i Sverige verkar skicka hem pengar - det blir ett bra sätt att hjälpa dem.

    SvaraRadera
  24. Jag märkte också att det är många kommentarer som försvinner......OGILLAR MAN NÅGOT SÅ RADERAR MAN......SOM I SOVJETUNIONEN !

    SvaraRadera
  25. Om vissa åsikter censureras ständigt överallt, var ska dessa då ventilera sin frustration? sålänge vi inte kan lobotomera folk som har avvikande åsikter kommer de alltid existera.

    Det kränkta folkets land Sverige, har vi inte blivit väldigt klemiga och lättkränkta i detta land? Oftast en självpåtagen uppgift också.

    Det farliga som jag ser det är att definitionen på vad som inte är korrekt flyttas till fler områden, redan är kritik av förd politik likställt med kränkande.

    Grupptänkandet hör till kulturen i detta land, det får man acceptera. Men det är sorgligt att vissa blivit experter på att tysta åsikter man inte gillar i kollektivets namn och får det allmänt accepterat.

    Det kan räcka med att ifrågasätta klimatalarmismen för att bli utfryst på en arbetsplats numera.

    Hur som, det är alltid bloggens ägare som bestämmer innehållet.

    1984 är redan lagstadgat via FRA, spillrorna av frihet minskar för var dag. Tänk om Sverige skulle ha en konstitutionsdomstol, det är en dröm man haft länge.

    SvaraRadera
  26. Jag har kommentarsregler för att hålla en hyfsad debatt. De är väldigt enkla och jag raderar sånt som bryter mot dem.
    Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar hör inte heller hemma här.
    De kommentarer jag tagit bort de senaste dagarna har varit antingen grovt kränkande mot vissa folkgrupper och/eller grovt kränkande utrop mot mig personligen. Om någon kom hem till mig och började svära åt mig på det viset skulle jag be honom gå ut på en gång.
    Man får visst ifrågasätta i kommentarerna på denna blogg, bara man håller en viss hyfs. Man får till och med säga att man är orolig för invandringen, bara man uttrycker sig på ett civiliserat sätt.

    SvaraRadera
  27. brodeur:

    Som exemplet Sverige visar: ett utfattigt land som inte kan försörja sina egna invånare - kan genom att utveckla jordbruk och industri och genom att en del av befolkningen flyttar till andra länder och därifrån skickar hem pengar och återvänder med utbildning och nya idéer - utvecklas till ett av världens absolut rikaste länder. Aldrig så många p-piller hade inte givit Sverige den utvecklingen. Läs din historia!

    Jonas E

    SvaraRadera
  28. 15 STYCKEN RADERADE KOMMENTARER BARA IDAG !
    FLUTE-GULD
    JOSEF GEBELS-SILVER

    SvaraRadera
  29. Tipps till Flute !
    Det är bättre att du skrivet någonting nytt istället att bara läsa och radera kommentarer du ogillar !
    Ingen kan radera bort verkligheten.....

    SvaraRadera
  30. 15 st. ...........
    Trodde ej det var så illa.
    Tack !

    SvaraRadera
  31. Varav sex var exakta kopior av varandra och bara innehöll allmänt svärande mot mig.

    SvaraRadera
  32. Flute censurerar inte särskilt flitigt, jag har själv "skällt" på honom ett flertal gånger :)

    Flute det är ganska absurt att låta hjälp till Somalia gå via att godtyckligt ge folk utan asylskäl uppehållstillstånd. De kostar oerhört mycket pengar här. Min poäng är att hade man inte tagit in dem så kunde de pengarna använt till betydligt fler behövande. Hjälp i närområde är 100 ggr effektivare.

    SvaraRadera
  33. Jonas E vad babblar du om ?

    Dina "historiska kopplingar" är rent och skärt nonsens.

    SvaraRadera
  34. Brodeur:
    Jag håller med dig att det vore allra bäst att satsa på att situationen i Somalia blir dräglig, så de slipper fly sitt land. Men det krävs också en stor insats för att skapa fred i landet och det verkar världens mäktiga stater idag inte ha något särskilt intresse av att göra.
    Jag påpekade därför att pengar från utvandrade somalier faktiskt kommer till någon nytta i deras hemland. Bättre än ingenting.

    SvaraRadera
  35. Vad gäller afrikas horn så tror jag personligen att den bästa lösningen skulle vara att hjälpa Etiopien och Kenya och sedan låta dem försöka lösa Somalias problem. En generation som växt upp utan utbildning innebär en utmaning...

    Grannländerna har (oftast) bäst förståelse och möjlighet och kanske ffa acceptans att bistå ett drabbat land.
    tror inte på när folk från andra sidan världen ska komma och peka med hela handen och berätta hur de ska göra.

    om det blev inbördeskrig i sverige. vilka länders fredsbevarande styrkor skulle accepteras bäst och därmed lyckas bäst?
    Norge och Danmarks? eller tex Ryssland och Kinas?

    En lösning som jag även tror på för Afganistan. Pakistanska och Iranska fredsbevarande trupper tror jag skulle ha ganska goda chanser. (om de nu bara lyckas hålla sams....)

    SvaraRadera
  36. Brodeur,

    Det är tråkigt att du inte klarar att se kopplingarna. Jag kan bara upprepa - läs din historia och försök förstå hur utveckling går till - genom att människor möts, lever i och lär av varandras kultur. Isolering innebär stagnation.

    Jonas E

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.