Stockholmspolitikerna, flyktingarna och bostadsmarknaden

Häromdagen kom nyheten att Stockholms stad försöker lösa bristen på bostäder till de kvoterade flyktingarna genom att uppmana stockholmarna att hyra ut bostäder. De har dock uppenbarligen dålig koll på Stockholms bostadsmarknad om de tror sig kunna hitta några tusen (eller kanske några hundra) bostäder på föreslaget vis. Men eventuellt är detta inte målet med kampanjen, utan det finns kanske andra tankar bakom den, som jag återkommer till längre ner.

För att hyra ut ett rum ska man kunna få 4000 kronor per månad. För att hyra ut en lägenhet på ett rum och kök ska man kunna få 8000 kronor per månad. För att hyra ut en villa eller radhus ska man kunna få 12000 kronor per månad. Hur ligger dessa siffror i förhållande till Stockholms faktiska andrahandsmarknad för bostäder?

En snabb titt på Blocket och Bostad Direkt ger att 4000 kronor per månad för ett rum till en inneboende är den minst orimliga hyran. På Blocket är månadshyran för de åtta första rummen till uthyrning i Stockholms stad 4100, 4200, 4500, 4500, 4800, 5000, 5000 och 5500 kronor. Inget rum så billigt som 4000 per månad, men några som ligger nära. På Bostad Direkt finns några rum för 3734 kronor per månad. Annars ligger månadshyran en bra bit över gränsen, oftast över 5000 och ibland upp till 6400 per månad. För de flesta rummen till uthyrning ställs krav på ickerökare, vilket omedelbart utesluter en stor del av flyktingarna. Flera har dessutom villkor att de endast hyr ut till tjejer, vilket utesluter större delen av flyktingarna.

Eventuellt kan Stockholms stad lyckas få ihop några tiotal rum på detta vis, men troligen inte. Det finns nämligen en faktor till, som jag själv har sett när jag letat bostad. Varje uthyrning blir nämligen en "skönhetstävling" mellan de presumtiva hyresgästerna. Det är uthyrarens marknad och man kan därför kosta på sig att vara kräsen vid valet av hyresgäst. Detta är ännu starkare när det gäller inneboende. Det ska vara en person som man kan tänka sig att dela badrum och kök med. Jag har själv nu en inneboende och lade inte ens ut en annons på Blocket, utan skrev bara på Facebook att jag letade inneboende, för att därigenom bara få "kompisars kompisar" som sökande, så man någorlunda vet vem man har som inneboende.

Hur är det då med enrumslägenheter? Jag tittar åter på Blocket (endast utanför tullarna) och hittar då några enrummare för 6000, 7000, 7500, 8000, 8000, 8600, 9500, 10000, 10500, 11000 och 11000 kronor per månad. På Bostad Direkt har de första enrummarna utanför tullarna månadshyror på 5867, 6934, 7467, 8214, 8534, 8534, 8534, 9067, 9600, 11200 och 14934 kronor. Det finns alltså några som håller sig på högst 8000, men inte särskilt många. Även här utesluter kraven på rökfrihet många flyktingar. Dessutom är de flesta lägenheter (särskilt de billiga) bara till uthyrning för upp till sex månader, medan Stockholms stad ställer krav på minst sex månaders kontrakt. Men sammantaget gissar jag att Stockholms stad kan få ihop några tiotal lägenheter på detta vis.

Hyrorna för rum och enrummare är alltså lågt satta, men kan ändå kanske generera några tiotal av varje. Hyran för hus (tänkta för en familj) är dock helt orimligt lågt satt. Jag antar att Stockholms stad här även kan tänka sig lägenheter à 3-4 rum, även om det inte står något om det på hemsidan. På Blocket finns ett antal lägenheter (utanför tullarna) à 3-4 rum för månadshyror på 12500-17000 kronor. Villor uthyres från 16000 kronor och uppåt per månad. På Bostad Direkt finns lägenheter à 3-4 rum för det mesta för 13000-19000 kronor per månad, med en enda för 10500. Här lär Stockholms stad alltså inte få in mer än någon enstaka bostad.

Hur ser det då ut för presumtiva uthyrare? Vad gäller inneboende finns oftast inga regler om begränsningar och inte heller för ett hus du äger, men för uthyrning av lägenheter finns regler från hyresvärden eller bostadsrättsföreningen som starkt begränsar hur länge du kan hyra ut. Så länge man inte genom något slags lagingripande åsidosätter dessa begränsningar kvarstår de och mängden lägenheter tillgängliga för uthyrning kan knappast öka särskilt mycket. Och villor och radhus finns det uppenbarligen inte särskilt många till uthyrning inom Stockholms stads gränser. De flesta som äger en villa eller ett radhus bor i det och äger den inte för uthyrning - särskilt inte till underpris.

Vad gäller viljan att hyra ut till Stockholms stad så kan det i och för sig ses som en trygg hyresgäst, som kommer att betala hyran utan knot. Däremot verkar det inte av informationen på stadens hemsida som om man kommer att kunna styra vem som faktiskt kommer att bo i bostaden, utan staden hyr för att sedan upplåta till den flykting eller flyktingfamilj man prioriterar. Jag skulle i de flesta fall inte hyra ut en bostad på de villkoren, utan vill veta vem som hyr min bostad (särskilt efter alla skräckexempel jag hört), och jag antar att de flesta stockholmare som planerar att hyra ut en bostad resonerar likadant.

Det ser alltså inte ut som om detta försök från Stockholms stads sida kommer att ge mer än en rännil av bostäder till de tusentals flyktingar som dirigerats till staden. Hela upplägget verkar dessutom ganska orealistiskt. Min gissning är dock att utspelet inte är allvarligt menat, utan endast ett sätt att visa att man desperat gör allt man kan för att finna bostäder. Det kan vara ett sätt att förbereda inför ett kommande uppror mot bosättningslagen, som jag skrev om för någon månad sedan.

DN skriver också att Stockholms stad inlett en upphandling av hotell- och vandrarhemsplatser för att hysa de tilldelade flyktingarna. Detta kan bli mycket intressant, då turistnäringen sägs vara viktig för Stockholm och det kan bli en undanträngningseffekt när hotell och vandrarhem kan få en fast inkomst från uthyrning till staden istället för en tidsmässigt varierande inkomst från turister och affärsresenärer. Många (de flesta?) hotell i Stockholm har dock även en restaurang som riskerar att stå tom om hela hotellet hyrs ut till flyktingar, vilket kan göra uthyrning för flyktingar mindre attraktiv. Frågan är hur långt staden kommer att gå här. Kommer vandrarhemsplatserna att nästan helt bokas upp?

Slutligen talas det om "madrasser i till exempel idrottshallar", vilket får ses som en ytterst desperat åtgärd, där alternativet uppror mot bosättningslagen ligger nära till hands.

Min bedömning är alltså att det fortfarande handlar om ett spel för gallerierna, tills den hårda verkligheten visar att det är omöjligt för Stockholms stad att ta emot de tilldelade flyktingarna på ett vettigt sätt och bosättningslagen sätts ur spel. Våra politiker lever dock fortfarande i sin drömvärld där det är oproblematiskt för Sverige att ta emot hundratusen flyktingar, även om allt fler politiker börjar vakna till verkligheten.

Under tiden blir Stockholm bostadsmarknad allt mer dysfunktionell och ohanterlig för vanligt folk.

P.S. En intressant bieffekt av Stockholms stads utspel skulle kunna bli att sätta ett golv för andrahandshyrorna och därmed driva upp hyresnivåerna.

Bostadsbrist i små och stora kommuner

Jag läser i DT att Gagnefs kommun har problem med akut bostadsbrist. Sedan 1 mars har vi som bekant en lag som tvingar kommuner att ta emot sin andel av kommunplacerade flyktingar. Gagnef (med drygt 10000 invånare) ska ta emot 39 stycken, men det finns inga bostäder för dessa.

Kommunens representant illustrerar med ett uttalande den undanträngningseffekt för turistnäringen som jag skrev om nyligen. "I stället för att invänta turistsäsongen och hyra ut veckovis kan man nu skriva kontrakt för ett år".

Jag bara undrar i mitt stilla sinne hur Storstockholms överhettade bostadsmarknad ska klara att ta emot dem som blir kommunplacerade här. Stockholms kommun ska exempelvis ta emot 2800, fast det verkar bli fler när många söker sig till en plats där det finns familj, vänner, landsmän eller annat som attraherar.

"Staden räknar med att cirka 7 500 personer som fått uppehållstillstånd kommer till Stockholm och ordnar eget boende under 2016."

De räknar med detta, men blir det verkligen så? Det är redan såpass svårt att hitta boende i Stockholm även för den som har fast jobb och god inkomst att många företag beklagar sig.

Jag försöker via Stockholms hemsida få reda på hur man tänker att det ska gå till att ta emot de kommunplacerade.

"Nyanlända som har fått uppehållstillstånd och inte kan få boende på egen hand får ett tillfälligt boende genom SHIS, Stiftelsen hotellhem i Stockholm. [...] Målsättningen är att SHIS hyresgäster ska ordna ett eget boende på den reguljära bostadsmarknaden."

Den målsättningen känns inte särskilt realistisk, med tanke på hur bostadsmarknaden i Stockholm ser ut idag. (Jag vet mycket väl eftersom jag nu själv håller på att leta ny bostad.)

Istället ska "tillfälliga" modulbostäder byggas - "prefabricerade hus i ett [sic!] eller flera våningar med enkel men bra standard". Om detta verkligen blir så återstår att se. Det är mycket som ska falla på plats. Det måste finnas lämpliga platser med vatten, avlopp och el. Det måste bli klart med bygglov på dessa platser. Det måste finnas prefabricerade moduler att köpa i tillräcklig mängd (för Stockholm är inte den enda kommunen som budar på dem). Det måste finnas byggbolag som kan ta jobbet med kort varsel. Jag misstänker att det inte kommer att bli så lätt som kommunens hemsida ger sken av, och även att det blir väldigt dyrt för kommunen.

Det känns för mig som om byråkraterna på olika nivåer (Migrationsverket, regeringen, kommunerna) just nu håller på med en planering som till stora delar är orealistisk. Frågan är bara när den kommer att börja spricka. Jag gissar att verkligheten under året kommer att komma ikapp de orealistiska planerna och många av de nyanlända flyktingarna kommer att tvingas bo kvar på de anläggningar där de idag bor "tillfälligt".

Som jag skrev i höstas: Det är inte pengar som saknas utan resurser.

Migrationsverket kontra turismen

Den stora mängd migranter och flyktingar som kom till Sverige i höstas måste bo någonstans. "Tillfälligt" placerades de på diverse turistanläggningar såsom stugbyar eller hotell. Nu närmar sig sommarens högsäsong för den svenska turistnäringen och man undrar lite grann hur det har gått - vilka turistboenden kommer att finnas tillgängliga för turister och vilka kommer att användas av Migrationsverket? SvD har tittat på det.

"I vissa kommuner blir det inga hotellbäddar alls", säger vd:n för Småland Turism. Det ser även ut att bli brist på hotell i Bohuslän, och då även de mer fashionabla hotellen. Detta var bara två exempel - fler finns att läsa i SvD:s artikel.

Det set ut som om det är mer lönsamt för många stugbyar och hotell att få en fast inkomst året runt genom att hyra ut till Migrationsverket än genom att hyra ut bara under turistsäsongen. Även om turisterna kan betala mer per natt blir den totala årsinkomsten bättre av asylsökande.

"Det är ju hotellen som är själva motorn i turistnäringen. Faller de bort, faller också andra turistintäkter bort", konstaterar vd:n för Södra Bohusläns Turism. Där har vi problemets kärna.

Detta var bara några stickprov, men de visar på den trend som SvD:s artikel presenterar. De som normalt tar in på hotell är de som spenderar mest pengar på aktiviteter, restauranger och nöjesliv. Finns inte bäddar till turisterna faller även övriga intäkter bort, för turisterna kommer till största delen inte att bo i tält eller husvagn istället för hotell, utan kommer troligen att söka sig utomlands för sin semester. Turister från utlandet kommer inte heller att komma i samma omfattning, när de inte kan finna boende.

Drygt 159 000 personer i Sverige är sysselsatta inom turistbranschen, som 2014 hade ett exportvärde på drygt 96 miljarder kronor. Hur många av dessa kommer att förlora sina jobb? Och då har vi bara räknat turistbranschen direkt, inte exempelvis alla butiker som får en stor del av sin inkomst från turisterna.

Men man kanske ska se positivt på det hela - försäljningen av tält och husvagnar kan få ett rejält uppsving!

Det vi ser här är exempel på en undanträngningseffekt. Migrationsverket har med sina skattepengar finansiell styrka nog att bjuda över turisterna.

Vi kommer framöver troligen också att se undanträngningseffekter på bostadsmarknaden, då kommunerna från 1 mars åläggs att ta emot sin kvot av dem som beviljats uppehållstillstånd. Eftersom många kommuner inte har några större mängder lediga hyresrätter tvingas de att med skattepengar köpa upp bostäder på marknaden - det kan vara bostadsrätter, småhus eller fritidshus. Hittills har jag läst om exempel på detta från kommunerna Östersund och Svenljunga. Danderyd överväger också inköp av bostadsrätter som ett möjligt alternativ. Förutom att det kan driva på den svenska bostadsbubblans vansinnespriser ytterligare, så kan inköp av fritidshus som flyktingboenden också ge ytterligare ett slag mot turistnäringen. En arbetslös flykting spenderar inte tillnärmelsevis lika mycket pengar per dag som den svensk som innehar en fritidsbostad.

Som jag skrev i höstas, så är det inte pengar som Sverige saknar, utan resurser och tid för att ta emot alla asylsökande. Migrationsminister Morgan Johansson har nu också erkänt detta.

"Vi måste inrikta oss på att ta hand om de 160 000 som kom förra året. Våra asylboenden är redan fulla, och vi behöver detta andrum för att ta hand om dem som kommit."

Sverige kommer att klara det, men samhället kommer att se väldigt annorlunda ut på många vis efter att vi tagit emot denna plötsliga våg av migranter och flyktingar.

Ser vi på dagsläget vad gäller inflödet av asylsökande så hade vi i februari färre per månad än vid samma tid förra året, se diagrammet nedan. I mars har inflödet minskat ytterligare.

Detta beror på en kombination av flera faktorer. Dels de hårda gränskontroller som införts i sydöstra Europa och stoppat upp flödet av migranter och flyktingar, dels att ryktet gått om att situationen som asylsökande i Sverige inte är så bra som den tidigare varit, dels Sveriges gränskontroller.

Systemkollaps?

Bloggrannen Copyriot diskuterade för två månader sedan om det verkligen pågår en "systemkollaps" i Sverige med anledning av flyktingsituationen.

En snabb sökning i svenska pressarkiv visar att ordet “systemkollaps” har nämnts fler gånger hittills i oktober än det någonsin tidigare har nämnts på ett helt år. Och det hänger samman med en mobilisering från höger. Bland partierna är det hittills SD och KD slutit upp bakom någon form av kollapsdiagnos.
[...]
Vilket system är det som hotar att kollapsa? Kanske är det flyktingmottagningen eller asylsystemet. Kanske är det gränskontrollerna eller den nationella säkerheten. Kanske är det demokratin. Kanske är det välfärdsstaten. Kanske är det ekonomin. Oklarheten är stor. Och jag tror att det är avsiktligt.

Här måste man som jag ser det innan man göra inlägg i diskussionen klargöra vad man menar med kollaps (vilket politikerna förstås inte gjort - Copyriot ser det som avsiktligt och jag är böjd att hålla med).

Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) förklarar ordet "kollaps" som "sammanfall, sammanbrott". Därefter följer diverse medicinska betydelser och till slut den bildliga användningen "sammanstörtande, katastrof; totalt misslyckande, fullständigt nederlag". Dessa förklaringar är dels vaga, dels ger de en känsla av något katastrofalt, vilket passar bra när man vill skrämmas, men inte lika bra när man vill vara saklig.

Mer intressant tycker jag att den definition som antropologen och historikern Joseph Tainter ger är betydligt mer precis. Tainter är troligen den mest citerade kollapsforskaren av alla och hans "The Collapse of Complex Societies" från 1988 torde vara obligatorisk läsning för den som vill forska på området. Tainters tankar anammas även av David Jonstad i hans bok Kollaps – Livet vid civilisationens slut. Tainter definierar "kollaps" som en process av markant sociopolitisk förenkling över en tidsskala på högst några decennier.

Centralt i Tainters definition är att ett samhälle förenklas genom att det gör sig av med en avgörande del av sin komplexitet. Denna definition kan förstås överföras till att inte användas på ett helt samhälle, utan på ett delsystem i ett samhälle, till exempel Migrationsverkets system för flyktingmottagning.

Här kan förstås en listig alarmistisk debattör tala om "systemkollaps", vilket ger en känsla av att hela samhället är på väg att kollapsa. När debattören sedan blir ifrågasatt av dem som påpekar att samhället till största delen uppenbarligen fungerar som förut och det därför inte handlar om någon samhällskollaps går det ju bra att urskulda sig med att man med "systemkollaps" bara menade kollaps av ett visst delsystem. Det viktiga är förstås den skrämsel som den listige alarmistiske debattören ville ingjuta bland sina åhörare eller läsare - sanningshalten och exaktheten är bisaker.

Så är det med denna definition fråga om kollaps i någon del av det svenska samhället? Ja, jag måste nog anse att Migrationsverkets flyktingmottagning i viss mån har kollapsat. Det har uppenbarligen skett stora förenklingar i de krav som ställs på boende för asylsökande. Detta illustreras exempelvis av att nio av tio asylboenden i Bergslagen har hälsovådliga brister - mögel, fuktskador, vägglöss, kackerlackor, råttor och möss. I många fall inhyser man också asylsökande i exempelvis idrottshallar under ganska lång tid. Kraven på HVB-hem föreslås också sänkas "tillfälligt" för att få fram fler platser till ensamkommande flyktingbarn - bland annat ska kravet på bemanning dygnet runt tas bort.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) varnar för att det finns en ökad risk för missbruk, våld och övergrepp om ungdomar lämnas ensamma på natten.

Boendedelen av Migrationsverkets flyktingmottagning har alltså uppenbarligen kollapsat.

Migrationsverkets handläggning verkar dock ännu inte ha kollapsat, även om man tvingas låna personal från andra myndigheter för att klara av sitt jobb och det finns många berättelser om handläggare som är på väg att bränna ut sig. Arbetsmiljöverket ställer nu krav på att Migrationsverket åtgärdar en mängd brister i de anställdas arbetssituation.

”Vid inspektion framkom att det finns arbetstagare som i dagsläget gråter när de går till och från jobbet. Arbetstagarna har svårt att sova och de upplever stress över arbetssituationen samt den stora arbetsmängden i form av ärendestock/balans som ska tas om hand.”

Tydliga tecken på överansträngning och görs inget radikalt väldigt snart kommer vi säkert att se stora delar av Migrationsverkets personal sjukskrivna.

Förutom hos Migrationsverket noterar jag även att kollaps (definierad som förenkling) verkar ha skett hos socialtjänsten i en del hårt ansträngda kommuner.

Den kommun som tar emot allra flest nyanlända per invånare är Ljusnarsberg.

– Fyra av tio socialsekreterare är sjukskrivna eftersom de är utarbetade. Nu hinner vi inte med sådant som förebyggande missbrukarvård, säger kommunchefen i Ljusnarsberg, Bo Wallströmer.
[...]
Lars Rönnlund, kommunchef i Hultsfred, är irriterad över att det framför allt är små kommuner med små resurser som tar emot nyanlända.

– Barn- och familjeenheten klarar inte belastningen, vi klarar inte att rekrytera socionomer och lärare i modermål, säger Lars Rönnlund.

En del kommuner, t.ex. Norrtälje har Lex Sarah-anmält sig själva då deras socialtjänst inte klarar av alla ensamkommande tonårsflyktingar.

MSB:s nationella lägesbild, som låg till grund för regeringsbeslutet om skärpt gränskontroll med mera, har publicerats av Johan Westerholm - ni kan läsa den här.

Men det är alltså inte fråga om någon fullständig samhällskollaps, utan bara vissa delsystem i samhället som (inte oväntat) kollapsat.

Apropå de ensamkommande tonårsflyktingarna rekommenderar jag att ni lyssnar på P1-journalisterna Magnus Thoréns och Jörgen Huitfeldts granskning av situationen. Det går också att läsa programmets text om man inte orkar lyssna. Det är mycket som kommer fram där som jag redan för många år sedan hört från en vän som jobbat på ett boende för ensamkommande tonårsflyktingar - varför har inte media granskat detta förrän nu?

Könsobalans bland tonårsflyktingar

Hans Rosling skrev i onsdags på Twitter:

90% of child refugees 13-17years to Sweden are boys. 2015 they changed TeenSexRatio from 105to113boys per 100girls.

Alltså att andelen pojkar per flicka för tonåringar 13-17 år har förändrats från 105 till 113 pojkar per 100 flickor.

Och därefter drog Rosling ut trenden några månader:

With present flow of 90% male refugee children to Sweden, the Swedish Teen Sex Ratio will in 4 months be like in China: 120 boys/100 girls.

Så på vilka sätt skulle detta kunna bli ett problem? Jag har sett hänvisningar till boken "Bare Branches" av Valerie Hudson och Andrea den Boer, som argumenterar för att hög andel män i förhållande till kvinnor ofta triggar våld, där de framförallt varnar för situationen i asiatiska länder såsom Kina, där fler aborterade flickfoster lett till ett överskott av unga män. Deras bok är dock inte hela sanningen. Forskarna Ryan Schacht, Kristin Rauch och Monique Borgerhoff Mulder har i en studie gått igenom 20 olika studier som tittat på könsobalans kontra våld och deras slutsats är "att våld var lika sannolikt att associeras med extra kvinnor som med extra män". Nio studier visade mer våld i samhällen med fler män i förhållande till kvinnor, nio studier visade på motsatsen, två studier kunde inte uppvisa något samband. Det verkar alltså inte finnas något direkt samband mellan könsobalans och våld - det beror nog mer på situationen i övrigt.

I Sveriges fall är dessa ensamkommande tonårspojkar nu så många att det inte finns möjlighet att placera alla i familjer. Därför kommer troligen de flesta av dem att bo på särskilda boenden för ensamkommande tonårsflyktingar (även eftersom man självklart prioriterar familjeplacering av de yngre barnen), tillsammans med andra tonårspojkar, till största delen från Afghanistan. Redan från början hamnar de efter övriga pojkar i samma åldersgrupp - för det första på grund av språket, för det andra på grund av betydligt lägre utbildning, för det tredje på grund av avsaknaden av den trygghet och hjälp i livet som en familj ger. De flesta löper en överhängande risk att hamna i permanent utanförskap i det svenska samhället.

Och det är många ungdomar det handlar om - under årets tio första månader har 19933 ensamkommande killar i åldrarna 13-17 år sökt asyl. Om vi räknar med att 73 procent av dessa får bifall på sina asylansökningar (vilket är siffran hittills i år för avgjorda ansökningar för ensamkommande flyktingbarn), så blir det 14551 pojkar, vilket är över 5 procent av det totala antalet killar i Sverige i åldrarna 13-17 år.

Och fortfarande kommer i genomsnitt 194 ensamkommande flyktingbarn per dag till Sverige, vilket motsvarar en årstakt på över 70000 stycken.

Det kommer att behövas många fler lärare för dessa ungdomar, men som Cornucopia påpekar så går trenden i motsatt riktning - det finns rekordmånga lärarutbildade i Sverige, men allt färre vill jobba som lärare. Senast idag skriver en gymnasielärare på DN Åsikt att han nu söker andra jobb.

För min egen del är det inte lönen som får mig att vilja byta jobb, även om jag tycker att lärarna som yrkesgrupp är underbetalda, utan det är arbetsmiljön.

Human flyktingpolitik?

Regeringen berömmer sig om att Sverige har en human asylpolitik, men jag skulle säga att den nuvarande politiken snarare är inhuman. De vi tar emot som asylsökande är de som har pengar samt fysisk och psykisk styrka nog att göra den farliga resan hela vägen hit och knackar på vår dörr - övriga skyddsbehövande lämnas åt sitt öde. Visst är Afghanistan ett av världens sämsta länder för en tonårspojke att växa upp i, men situationen för tonårstjejer i Afghanistan är betydligt värre - rent vedervärdig. Varför tar vi inte emot afghanska tonårstjejer i samma utsträckning? Eller tonårstjejer från Syrien eller Irak?

Det finns flera orsaker bakom bristen på flickor i flyktingströmmen. För det första finns en stark tendens i de aktuella flyktingländernas kulturer att prioritera pojkar och män - tjejer och kvinnor har betydligt mindre ekonomiska resurser som behövs för att betala flyktingsmugglare. För det andra är det farligt för unga tjejer att ge sig ut på den långa resan till Sverige - de löper stor risk att utsättas för övergrepp på vägen eller helt enkelt rövas bort till en eländig tillvaro av prostitution. Trots det gör flera unga tjejer uppenbarligen denna farliga resa - man kan bara gissa hur många av dem som försvunnit på vägen.

Vad gäller regeringens brist på handlingskraft, så har deras åtgärder kommit alldeles för sent och är ännu otillräckliga för att ha någon större effekt. Se diagrammet nedan för att se hur antalet asylsökande sett ut per månad sedan 2010 - de senaste månaderna är högst anmärkningsvärda.

Redan i somras måste regeringen ha förstått att något exceptionellt var på väg att hända när de fick rapporter om hur det såg ut i vattnen mellan Turkiet och Grekland. Och senast i augusti, när antalet asylsökande var fler än i augusti året innan (då det redan var ovanligt många), borde man ha vidtagit åtgärder. Redan i augusti var antalet ensamkommande flyktingbarn 3,5 gånger fler än i augusti 2014. Varför gjorde regeringen ingenting redan då? Eller åtminstone i septembers rekordstora flyktingström? Inte förrän MSB i slutet av november rapporterade att flera samhällsresurser var överansträngda och det till den grad att det ansågs vara risk för att det var samhällsfarligt, så gjorde regeringen något på allvar. Alldeles för lite alldeles för sent. Regeringen saknar handlingskraft och är inkompetent.

Hursomhelst anser jag att man bör lägga om Sveriges asylpolitik fullständigt, inte bara på grund av könsobalansen, utan även på grund av resursbristen som jag påtalat tidigare, samt för att prioritera dem med störst skyddsbehov. Mitt förslag är att man räknar på hur många asylsökande som Sverige har möjlighet att ta emot den närmaste tidsperioden (till exempel kommande sex månader). Därefter plockar man in dessa med kvoter på något lämpligt vis och då direkt med flyg, inte genom att tvinga dem till en lång och farlig resa. De som kommer hit på eget bevåg och "knackar på dörren" får helt enkelt inte komma in annat än i särskilt ömmande fall, utan skickas tillbaks med första tåg eller färja till Danmark eller Tyskland. Det låter kanske brutalt, men verkligheten i världen är tyvärr mer brutal än vi kan ana här i vårt skyddade Sverige. Den blir ännu mer brutal av att desperata människor utnyttjas av skrupelfria flyktingsmugglare.

Jag tror att något i denna stil av nödtvång kommer att införas ganska snart, men det kräver också att det synkroniseras med övriga EU-länder. Jag tror att hela EU kommer att tvingas införa radikala förändringar av flyktingpolitiken.

Asylboenden kräver polisresurser

Jag skrev häromdagen att vad gäller flyktingsituationen är det inte pengar som saknas i Sverige, utan resurser och tid. Ett tydligt exempel på det är att polisen tvingas rycka ut vid olika bråk på asylboenden.

– Alla bråk och hot på asylboenden i området tar upp mycket av våra resurser. Dels i form av utryckningar och dels vid förhör sker via tolk och är tidskrävande, säger Kenneth Magnusson, förundersökningsledare vid polisen i Kramfors.

De flyktingar som kommer till Sverige tar från hemlandet med sig de konflikter de har mellan olika folkgrupper (inklusive religiösa grupper), samt olika fördomar mot grupper (till exempel mot kvinnor eller homosexuella), vilket i vissa fall leder till bråk.

Bidragande till att det blir konflikter är förstås att större delen av de asylsökande är unga män, som först traumatiserats av våld i sitt hemland, därefter blivit slitna av en strapatsrik resa, för att slutligen trängas ihop på ett asylboende med två kvadratmeter per person tillsammans med folk de inte känner och kanske i vissa fall ogillar. Brist på meningsfull sysselsättning bidrar förstås också.

Detta tar alltså tid för polisen och är även något man måste ta hänsyn till när man planerar ett asylboende. Vissa grupper kan helt enkelt inte placeras tillsammans och vissa utsatta grupper (till exempel kvinnor eller homosexuella) måste ges tillfredsställande skydd. Även de anställda måste vara medvetna om de konflikter som kan blossa upp och även de kan bli utsatta för våld eller hot.

Om vi ska ta emot så många asylsökande måste de också få en dräglig boende- och livssituation så att de inte drabbas av frustration som tar sig uttryck i våld mot sina medflyktingar. Det är här brist på resurser - det är därför flyktingarna nu inhyses under förhållanden sämre än vandrarhem och går sysslolösa.

Några exempel från de senaste dagarna:

• En stor grupp män hotade en kvinna och hennes son med våld på ett asylboende i Nora och försökte tränga in i deras rum.
• En man på ett asylboende utanför Kramfors hotade två av sina medboende
• En man på ett asylboende i Kramfors fick böter för att ha hotat en anställd på boendet
• Man greps av polisen efter bråk på ett asylboende i Nås
• Man greps sedan han hotat ett antal kvinnor till livet på ett asylboende i Lycksele
• Två bröder anhållna misstänkta för att ha misshandlat en man på ett asylboende i Åre. Bara några timmar senare fick polisen ta sig till samma asylboende igen, då en annan misshandel skett.
• Ett asylboende i Valdemarsvik tar in väktare för att upprätthålla ordningen. Tillsättande av vakter görs nu enligt Migrationsverket på flera asylboenden landet över.

Samtidigt tycker vissa lågbegåvade svenska medborgare att det är en bra idé att attackera asylboenden (såsom detta på en mindre ort i Östergötland) - som om någonting skulle kunna bli bättre av det? Även här krävs förstås resurser i form av polis och väktare.

Migrationsverket lånar personal från andra myndigheter

Den 19 oktober skrev jag ett förslag om att Migrationsverket skulle låna personal från andra myndigheter - jag föreslog då främst Arbetsförmedlingens till stor del värdelösa men kostsamma verksamhet som ett givet område att ta personal från.

Arbetsförmedlingens handläggare har ju god erfarenhet av att handlägga arbetslöshetsärenden, så efter en kortare omställningsperiod för inlärning av regelverk borde de snabbt kunna göra nytta på Migrationsverket.

Idag läser jag på Migrationsverkets hemsida att Migrationsverket lånar personal från andra myndigheter:

Cirka 100 är redan inlånade och ytterligare fler är på väg, främst till besluts- och handläggartjänster.
[...]
Ett 20-tal myndigheter har tillfrågats om de kan låna ut personal.

Precis som jag skrev i oktober så borde personal från andra myndigheter snabbare än "medelsvensson" kunna komma in i jobbet på Migrationsverket - så här skriver de:

Idén är att annan myndighetspersonal redan har grundläggande kunskaper om hur det är att arbeta på en myndighet, i till exempel frågor om rättsäkerhet och sekretess. Antagandet är därför att ”startsträckan” för den inlånade personalen blir kortare.

Än så länge sker personalutlåningen på frivillig basis och vad jag kan se är utlåningen inte lika radikal som mitt förslag.

Inte pengar som saknas, utan resurser och tid

Efter gårdagens besked från regeringen att Sverige anpassar migrationspolitiken till EU:s lägstanivå ser jag i mitt medieflöde många som protesterar och säger att Sverige är så rikt, så vi har råd att ta emot fler flyktingar. Denna reaktion bygger på ett felaktigt resonemang, då det inte är pengar som saknas, utan fysiska resurser. Johan Westerholm skriver:

Om det bara var pengar som det var frågan om så kanske det hade gått att lösa men det är inte bara pengar. Den halva miljon bostäder vi behöver finns inte, inte heller de läkare, socialsekreterare, lärare och all annan personal som krävs.

Hur mycket pengar vi än öser ut blir det exempelvis inte fler lärare.

Redan innan Sverige i år tog emot rekordmånga flyktingar hade vi brist på legitimerade lärare.

Att utbilda fler lärare, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, socialarbetare och ordningsvakter tar tid. Det är alltså tid Sverige har brist på, inte pengar!

Och nej, det kommer inte en massa välutbildat folk hit som flyktingar! Som bland annat Tino Sanandaji upprepade gånger påpekat så är utbildningsnivån bland flyktingarna betydligt lägre än för svenskar. En vuxen syrisk flykting som kommer hit har i snitt drygt sju års skolgång. Bara cirka 10 procent av syrierna har en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Vi kan alltså inte räkna med något tillskott av lärare eller sjukvårdspersonal som motsvarar den ökade folkmängden.

Jag förfäras med Cornucopia över att inte miljöpartisterna verkar förstå grundläggande miljöbegrepp såsom "tillväxtens gränser, resursbegränsningar och resursbrist".

Nej, i verkligheten begränsas vi av resurser. Det handlar inte om pengar, utan det handlar om energi, mat, boenden, vatten, avlopp, vårdcentraler, sjukhus, tolkar, mobiltelefonikapacitet med mera.
...
Verkligheten är att all miljöförstöring har sin grund i antalet människor - och ju längre norrut, desto större blir det miljömässiga fotavtrycket på grund av klimatet och frånvaron av solinstrålning (=kyla) vintertid. Det kallas resursbegränsningar och det är fascinerande att Miljöpartister som Åsa Romson inte förstått begreppet förr.

Jag är förfärad, men jag är inte förvånad - Miljöpartiets nuvarande styre har fullständigt tappat sina rötter och jag har inget förtroende för dem.

Något annat Sverige har brist på är el - häromdagen nettoimporterade Sverige el motsvarande en och en halv kärnkraftsreaktor, för att det var kallt. Hur kommer det att se ut senare denna vinter? Jag kommer att fortsätta att hålla koll på elstatistik.se. En kraftig köldperiod (som ofta kombineras med svag vind) över hela nordvästra Europa kan bli högst intressant.

Att bygga ny elgenereringskapacitet tar som bekant lång tid. Det räcker inte heller med förhållandevis snabbyggda vindkraftverk, på grund av deras mycket intermittenta elproduktion, utan det måste finnas en stabil bas samt reglerkraft av sådana kraftverk som tar många år att bygga. Här saknas alltså både resurser och tid.

Migrationsverket har också uppenbara problem att hantera flyktingströmmen. Det vittnas på många ställen om utarbetade anställda - frågan är hur länge de kommer att orka med. Om inget radikalt görs snart får vi en förvärrad kris där många av Migrationsverkets anställda kommer att bli sjukskrivna eller säga upp sig. Och kommer Migrationsverket att lyckas nyanställa? Hur många skulle idag vilja ta ett jobb där? Det krävs rejält nytänkande här, till exempel mitt förslag att överföra folk från andra statliga myndigheter. För med färre tillgängliga arbetstimmar blir handläggningstiderna längre. Då kan det bli mycket som blir dåligt, exempelvis att man som nu inte hinner behandla ansökningar om vinterkläder. Även här är det tid, inte pengar, som är bristen. Ett annat alternativ är förstås att förenkla många av de byråkratiska processerna på Migrationsverket.

Johan Westerholm tar också upp en annan intressant aspekt, nämligen hur hygienen kan påverkas.

Något annat som vi inte heller är beredda på är, i skuggan av bostadsbristen, hur nu sådant som hygienen påverkas. I vissa kommuner orkar inte reningsverk och infiltration med. I tidningen kunde jag häromdagen läsa om hur avföring rann i dikena då en fastighet dimensionerad för sex personer härbärgerade 30 vuxna. Avlopp och infiltration orkade helt enkelt inte med. Konsekvenserna är redan kända – vi kommer se hur sjukdomar som kolera kan börja spridas genom att bakterier tränger ner i grundvattnet. En konsekvens som är faktisk, inte rasistisk. Andra problem som trångboddheten kommer att föra med sig är sjuka hus. Ventilationen orkar inte med och svartmögel kan slå rot. Sjuka hus ger sjuka människor som belastar primärvården och dessutom har svårt att arbeta. Trångboddhet dömer dessutom barnfamiljer till dålig studiemiljö och raserade framtidsförutsättningar.

Egentligen behövs bara sunt förnuft för att förstå att det finns gränser för hur många vi kan ta emot. Under 2014 ökade Sveriges befolkning med hela 1,06 procent på ett år - ett snabbt överslag med 72-regeln ger att detta motsvarar en fördubbling av befolkningen på mindre än 72 år. I år ökar Sveriges befolkning ännu snabbare. Sveriges befolkning har aldrig någonsin sedan folkräkningens början i mitten på 1700-talet ökat så snabbt. Det är helt enkelt ohållbart och därför gör regeringen helt rätt som drar hårt i handbromsen, även om man gjort det alldeles för sent.

För den som förfasar sig över vår regering ska man ha klart för sig att de inte är bovar i det de gör nu, utan snarare EU:s misslyckade flyktingpolitik. Kombinationen av öppna inre gränser och mycket olika asylregler i olika länder var i längden ohållbar. När Schengenområdets yttre gräns sprack i somras ställdes frågan bara på sin spets. Snarare är det denna och tidigare svenska regeringars fasthållande vid en i EU-sammanhang ohållbar svensk flyktingpolitik som gör dem till bovar, inte gårdagens beslut.

För övrigt är det intressant att se vilken kappvändning Stefan Löfven gjort i flyktingpolitiken från september till nu, där KIT har jämfört hans uttalanden då och nu.

Det kan även vara på sin plats att påminna om det så kallade Luciabeslutet som den socialdemokratiska Regeringen Carlsson tog i december 1989 och som starkt begränsade vilka flyktingar Sverige skulle ta emot. I mycket ett beslut liknande gårdagens. Notera för övrigt att då var den "rekordstora flyktingströmmen" till Sverige under andra halvåret 1989 bara 20 000 personer (jämfört med 19 000 under hela 1988). Idag talar vi om storleksordningen tio gånger så många.

Igår sade Stefan Löfven att "Avsikten är att tillfälligt anpassa den svenska utlänningslagen till minimikravet enligt internationella konventioner och EU-rätten", men jag tror inte alls det blir tillfälligt. Mängden folk som vill till Sverige kommer inte att minska framöver. Det är ett nytt permanent tillstånd vi nu ser.

Brist 1: Lärare

Redan innan Sverige i år tog emot rekordmånga flyktingar hade vi brist på legitimerade lärare. Detta är något som jag hört både från mina barns skola och från vänner som jobbar inom skolväsendet. Med ännu fler barn lär inte lärarbristen minska.

Ett problem är att regeringen M+KD+FP+C införde krav på lärarlegitimation. Detta i kombination med att alltför få lärare har skaffat legitimation har lett till den situation vi nu har. Alla inom skolväsendet visste hur situationen i verkligheten såg ut. Styrande politiker ignorerade detta. Skolverket lät ett tag skolorna få dispens för olegitimerade lärare, men från 1 juli i år gäller krav på lärarlegitimation.

Kravet på lärarlegitimation leder förstås till att skolorna konkurrerar med varandra om befintliga lärare. De mest attraktiva skolorna har självklart lättast att värva de legitimerade lärarna. Mindre attraktiva skolor får klara sig bäst de kan. Detta gäller förstås i hög grad skolor i områden med socioekonomiska problem (ofta invandrartäta) och kommer säkerligen att gälla de flesta av de skolor där de nyanlända barnen nu hamnar. Ett slags "apartheid" har därmed byggts in i skolsystemet.

Min gissning är att kravet på lärarlegitimation kommer att slopas tämligen snart, helt enkelt av nödtvång.

Tillägg: Jag läser nu att lärarbrist bromsar extra svenskundervisning för nyanlända barn. "Reglerna är konstruerade så att skolorna måste ha en legitimerad lärare i svenska eller svenska som andraspråk till extraundervisningen. Men sådana är inte lätt att hitta, och Skolverket vill därför att skolorna ska kunna anlita en annan lärare som bedöms som lämplig."

Det blir många regler som kommer att behöva omprövas.

Tillägg 2: Ett stort problem är att lärare utan legitimation inte får tillsvidareanställas. Det blir alltså en mängd lärare som bara får anställningar på högst sex månader. De minst attraktiva skolorna kommer att få lärarbyten oftare, vilket leder till sämre undervisning, då det tar tid för en ny lärare att lära känna eleverna, få deras förtroende och sätta sig in i deras eventuella problematik. Att legitimationslösa lärare inte får tillsvidareanställningar leder också till en osäkrare arbetsmarknadssituation för dem.

Ett anspråkslöst förslag

Nu när regeringen vill finansiera flyktingkrisen genom ökad statlig upplåning tänkte jag komma med ett anspråkslöst förslag till alternativ finansiering.

Jag tittar på olika utgiftsområden inom statsbudgeten och vad de kostar.

Raskt fastnar jag för Utgiftsområde 14 - Arbetsmarknad och Arbetsliv. Här ser jag punkterna "Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader" och "Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser" på drygt sju miljarder respektive drygt nio miljarder kronor. Eftersom Arbetsförmedlingen mest ägnar sig åt att trakassera arbetslösa med meningslösa aktiviteter och (trots sitt namn) knappt förmedlar några jobb alls, så borde man kunna skära rejält i denna post. Viss administration behöver förstås finnas kvar för att administrera Platsbanken och registrera arbetslöshet, men alla som sysslar med diverse trakasserier av arbetslösa borde istället omgående omplaceras till Migrationsverket för att hjälpa till med att handlägga asylärenden. Arbetsförmedlingens handläggare har ju god erfarenhet av att handlägga arbetslöshetsärenden, så efter en kortare omställningsperiod för inlärning av regelverk borde de snabbt kunna göra nytta på Migrationsverket.

Migrationsverket har en budget på för närvarande 4,5 miljarder kronor. Säg att vi kunde fördubbla antalet handläggare på Migrationsverket genom att föra över personal från Arbetsförmedlingen. Då skulle vi ändå ha mer än elva miljarder kronor kvar att ta av givet de 7+9 miljarder jag nämnde ovan. Om vi tar hälften av detta genom att kapa de medborgarfientliga delarna av "arbetsmarknadspolitiska program och insatser" så har vi alltså 5,5 miljarder kronor att använda till diverse kostnader för asylsökande.

Som jag ser det skulle mitt förslag leda till gladare arbetslösa och gladare asylsökande, samtidigt som staten inte behöver låna mer pengar för flyktingkrisen. En vinst för alla!

Den som utan fördomar studerar statsbudgeten kan säkerligen finna andra utgifter som vi utan problem kan kapa i, men det är svårt att hitta en så stor möjlig enskild besparing som Arbetsförmedlingen, som dessutom har så positiva bieffekter.

Sveriges kommunskulder

Bloggrannen Copyriot uppmärksammar idag en av Sveriges mer intressanta skuldbubblor, nämligen den kommunala skuldbubblan, något som Cornucopia skrivit om bland annat för drygt ett år sedan. Det är inte bara "fattiga" kommuner som är högt skuldsatta eller vars skuldsättning ökat snabbt, utan även många "rika".

De svenska kommunernas skulder ligger på runt 300 miljarder kronor (som jag tolkar ), vilket kan jämföras med statsskuldens 1354 miljarder kronor. Navet i dessa kommunala skuldobligationer är Kommuninvest.

"Kommuninvest är svenska kommuners och landstings eget låneinstitut. Kommuninvest ägs av 280 svenska kommuner och landsting för att stödja deras finansförvaltning genom stabil och kostnadseffektiv finansiering, kompetensutveckling och samverkan. Kommuninvest är med cirka 220 miljarder kronor i utlåning den störste långivaren till svenska kommuner och landsting."

Och Kommuninvests obligationsvolym växer snabbt. Kommunobligationer är ju "säkra" eftersom de backas upp av något så säkert som skatteintäkter. Copyriot noterar:

"Dessutom har nu Finansinspektionen beslutat att kommunobligationer (utfärdade via Kommuninvest) ska räknas som den tryggaste typen av tillgångar, som får räknas fullt ut när bankerna ska uppvisa att de har likviditet."

Copyriots intressantaste scoop i sammanhanget anser jag dock vara Kommuninvests "solidariska borgen".

"Numera är nästan alla Sveriges kommuner och landsting anslutna, vilket också betyder att de har gått i "solidarisk borgen" för varandras lån."

Kommunernas skulder kan därmed jämföras med en utökad statsskuld, då de solidariskt ska betalas av större delen av Sveriges invånare. Så här uttrycks det hos Kommuninvest:

"Till säkerhet för samtliga förpliktelser som Kommuninvest i Sverige AB ingått eller kommer att ingå går undertecknade landsting och kommuner solidariskt i borgen såsom för egen skuld i enlighet med vad som anges i stadgarna för Kommuninvest ekonomisk förening."

Detta kan bli mycket intressant att följa framöver, särskilt som många kommuner redan idag har knackig ekonomi. Särskilt intressant kan det bli med effekterna av den flyktingvåg som nu kommit till Sverige, vilket Expressens Anna Dahlberg skriver om.

"Nu larmar SKL tvärtom om att flyktingkrisen kommer att leda till en skattechock."

Och

"Vi har bara fått en föraning om kommunernas bekymmer än. Först någon gång i mitten och slutet av nästa år – efter beviljad asyl – börjar kommunerna ta över ansvaret från Migrationsverket för alla de flyktingar som nu kommer."

Ty oberoende av vad man anser om invandrares lönsamhet för samhället på längre sikt (där forskningsläget verkar vara splittrat) så torde det vara klart att fram tills de kommit i arbete (alltså de första åren) utgör de en ekonomisk belastning för den offentliga ekonomin.

Vi kan alltså se fram emot en svensk kommunekonomisk kris inom högst ett år.

Schweiz bekräftar trenden

Jag skrev nyligen om hur protektionismen ökar, även inom EU, samt att det är en trend som inte bara gäller varor och tjänster utan även ser ut att gå mot mer begränsad rörlighet för människor. Schweiz bekräftar idag denna trend genom att i en folkomröstning kräva en begränsning för invandring.

Större delen av invandrarna till Schweiz kommer från EU-länder och folkomröstningsresultatet är förstås ett slag för EU-imperiet, när en vasallstat nu säger emot. Schweiz har nämligen sedan 2007 ett avtal med EU om fri rörlighet för personer och arbetstagare. Detta avtal ser alltså nu ut att behöva förhandlas om, vilket kan bli minst sagt trassligt.

Jag spår att vi lär få se fler reaktioner av detta slag. Franska byggnadsarbetare reagerar exempelvis som jag skrev nyligen över "prisdumpning" från spanska konkurrenter som kommer dit. Den fria marknaden inom EU kommer troligen att begränsas framöver.

SvD anser att "schweizarnas proteströst mot ökad invandring [är] tecken på starka högervindar" i Europa. Jag håller med att det finns en trend i Europa, men jag håller inte med om att det skulle vara särskilt "höger", även om många av partierna ifråga återfinns på politikens högerkant. Motstånd mot invandring har inte särskilt att göra med den traditionella skalan från höger/kapitalistiskt till vänster/socialistiskt.

Protektionismen ökar

Nyligen skrev jag om hur jag förväntar mig att protektionismen kommer att öka, även inom EU. Idag kan man läsa om hur Världshandelsorganisationen WTO varnar för ökad protektionism.

Mellan oktober 2012 och november 2013 rapporterades 407 nya handelshinder jämfört med 308 året innan.

Främst rör det sig enligt WTO om "antidumpningstullar", alltså pristullar på "prisdumpade" varor.

Detta är som jag sagt en trend som jag tror vi kommer att få se fortsätta och förstärkas efterhand som allt fler inser hur globaliseringen hotar de egna jobben. Då kommer de pressade politikerna att sätta upp fler handelshinder för att skydda de inhemska jobben.

Globaliseringen har lett till att västvärldens konsumenter fått billiga varor producerade i låglöneländer. Men vilka jobb blir kvar? Ska vi i västvärlden försörja oss på att klippa varandras hår? Förutsättningen för att vi ska kunna importera billiga varor är att vi kan exportera något som andra vill ha. Efterhand som låglöneländer tar över allt större del av varuproduktionen försvinner den fördel som de rika länderna haft. Det måste då till en anpassning nedåt av löneläget i de rika länderna, vilket kommer att ske under stor gråt och tandagnisslan. Detta är förstås en process som kommer att ta många år.

De två alternativen ökade handelshinder och anpassning av löneläget leder i förlängningen till samma sak, nämligen att världshandeln minskar. Delar av världshandeln kommer dock alltid att finnas kvar, då vissa länder alltid kommer att ha varor som andra inte har. Det kommer dock att bli en stor minskning av den enorma världshandel vi ser idag. Samtidigt kommer vi troligen att få se en värld där levnadsstandarden är jämnare fördelad, åtminstone vad gäller länder som inte har kollapsat (t.ex. Somalia).

Samtidigt lär vi få se hur rörligheten för människor också inskränks. Med sänkt levnadsstandard i många rika länder kommer det för det första inte att vara lika attraktivt att flytta dit. För det andra kommer de förhållandevis rika länderna troligen att bli ännu mer restriktiva i att släppa in människor, framförallt från de fattigaste länderna, då de rikare länderna kommer att ha fullt upp med interna problem.

Grekland har till exempel redan idag dåliga förutsättningar att ta emot flyktingar, då landet har så stor arbetslöshet och misär i den egna befolkningen. Jag gissar att Grekland snart kommer att stänga gränserna helt mot öster och söder vad gäller migration. Detta oberoende av vilken regering de får härnäst och oberoende av vad EU säger.

Grekland EU-ordförande från nyår!

Det blir ibland ofrivillig ironi i EU-såpan. Det land som tar över ordförandeskapet i EU från och med årsskiftet och ett halvår framåt är krislandet Grekland. Till EU:s fördel får väl sägas att man inte diskriminerar länder ifråga om ordförandeskapet.

Detta nu, då Grekland kan göra statsbankrutt på riktigt

Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.

Kanske väntar Grekland till efter att ordförandeskapet är avklarat med att göra statsbankrutt. En plötslig kris kan dock ställa frågan på sin spets. Grekland kommer dock troligen snart att försöka att på något sätt få till en ny nedskrivning av delar av sin orimligt stora statsskuld. Detta kommer dock troligen att motarbetas av Tyskland med flera.

Läget i den grekiska ekonomin är som bekant urdåligt och landet har befunnit sig i recession i flera år nu. Arbetslösheten ligger runt 25 procent och ungdomsarbetslösheten på horribla 58 procent. Dessutom har nu Grekland den värsta fattigdomen i EU när de har gått om Bulgarien och Rumänien ifråga om fattigdom.

Hur kommer det att gå under de EU-toppmöten som under första halvåret 2014 ska hållas i Grekland? Det blir gissningsvis stora protester med tanke på den missnöjesnivå och misär som finns i landet.

Den grekiska regeringen under Antonis Samaras kommer under ordförandeskapshalvåret att fokusera på ett antal frågor.

För det första kommer man att arbeta vidare med den beramade bankunionen, en fråga som definitivt ligger i Greklands intresse. Bankunionen måste godkännas av EU-parlamentet, vilket kan bli svårt. Helst vill man förstås göra detta innan EU-parlamentsvalet i slutet av maj.

Grekland kommer också att fokusera på invandringsfrågorna, eftersom antalet flyktingar och illegala invandrare ökat den senaste tiden på grund av våldsamheter i Syrien och Nordafrika. Grekland vill troligen stärka gränskontrollerna och att hela unionen hjälper de länder som är särskilt utsatta (framförallt Grekland, Bulgarien och Italien). Italien, som tar över ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2014, har också ett starkt intresse i denna fråga.

Under Greklands ordförandeskapstid kommer lokal- och regionalval att hållas i Grekland i mitten av maj och så förstås valet till EU-parlamentet i slutet av maj. Det är bäddat för ett intressant halvår i EU-politiken.

Inkompetent Arbetsförmedling ska skaffa jobb åt invandrare?

Idag kom det ett riktigt korkat förslag från regeringen. Att lägga över stora delar av ansvaret för integrationspolitiken (alltså att få in invandrare på arbetsmarknaden) på Arbetsförmedlingen. Flera års arbete har krävts för att komma fram till detta underliga beslut. Tyvärr för regeringen så sågas Arbetsförmedlingens insatser hittills för nyanlända invandrare av en rapport från Sveriges kommuner och landsting (SKL), som lägligt kom ut idag. SKL kritiserar Arbetsförmedlingen för otillräckliga och snedfördelade stödinsatser, samt jämställdhetsproblem. Jag hoppas att regeringens förslag röstas ner, så att intet ont anande nyanlända invandrare med förhoppningar om ett nytt liv i ett nytt land slipper Arbetsförmedlingens förnedrande och inkompetenta behandling av sina "kunder".

Integrationsminister Nyamko Sabuni påminner mig åter om varför jag inte tänkte rösta på Folkpartiet i nästa val, när hon säger att "Då är det viktigt att den myndighet som har bäst kompetens på området också får ansvaret för mottagandet av nyanlända". Men det är alltid uppfriskande att höra lite nyspråk. Då uppskattar man så mycket mer att sen höra människor som talar ärligt från sitt hjärta.

Jag har själv det senaste halvåret sett på nära håll hur inkompetent Arbetsförmedlingen jobbar, då min arbetslösa sambo drabbas av deras "välvilja" och "hjälpsamhet". Nej, istället för ge Arbetsförmedlingen fler uppdrag borde man rensa bort en hel del av de onödiga saker de ägnar sig åt idag. Platsbanken är dock en bra resurs där arbetsgivare och arbetstagare kan finna varandra, så den bör få finnas kvar. Annars borde Arbetsförmedlingens klåfingriga inblandning i folks liv begränsas till ett minimum. Det som borde finnas kvar är någon form av informationscentral, där arbetslösa kan få upplysningar om möjligheter och rättigheter. Istället för att tvingas gå på värdelösa obligatoriska aktiviteter kunde de arbetssökande få tillgång till utvalda värdefulla frivilliga aktiviteter.

[Andra bloggar om arbetslöshet, invandrare]