Investera i pumpor och squash

Jag har tidigare tagit upp några väldigt alternativa investeringar och idag tänkte jag skriva lite om läckerheter i gurkfamiljen som du lätt kan odla själv. En investering i en fröpåse, en påse kogödsel och lite motion i form av trädgårdsarbete ger en god avkastning av delikata grönsaker som du oftast inte kan hitta i affärerna.

Pumpor associerar säkert de flesta med Halloween och utskurna ansikten, men egentligen är de fruktgrönsaker, där många sorter är rena delikatesser.

Pumpor kan lagras i flera månader i rumstemperatur och är dessutom vackra prydnader i köket. Vissa sorter av vintersquash och myskpumpa kan till och med lagras i ett år.

De sorter som brukar odlas för typiska Halloweenpumpor är tyvärr inga höjdare i matlagningen. De är i mitt tycke ganska vattniga och intetsägande. Den vanligaste sorten i Sverige är "Connecticut Field", som är av arten Cucurbita pepo. Hoppa över dem för alla ändamål utom för roliga dekorationer i slutet av oktober.

Om man däremot går till de typer av pumpor som brukar kallas vintersquash (Cucurbita maxima) och myskpumpa (Cucurbita moschata) finner man pumpor med en helt annan typ av fruktkött. Smörigt och fast och ofta med en mild nötsmak. Dessa sorter odlades en hel del i Sverige i början av 1900-talet, men sedan dess har de till stor del glömts bort här. Det finns även smakrika pumpor av arten Cucurbita pepo, t.ex. "Rouge Vif d'Étampes" och så kallad acorn-squash.

Bästa utbudet av frön till dessa delikatesser finner du hos postorderfirmorna Impecta och Runåbergs. Det är dock lite sent nu att beställa via postorder om man ska hinna få fröna i tid, men kom ihåg det till nästa år. Dock har de stora fröfirmorna också några sorter som man kan köpa i de flesta trädgårdsaffärer. Min favorit är den nötsmakande vintersquashen "Uchiki Kuri", som ger orange droppformade frukter på drygt ett kilo. Lagom stora för en vanlig familjemåltid, alltså. "Uchiki Kuri" finns i Nelsons sortiment. Nelson har också en större vintersquash av så kallad kabocha-typ som heter "Delica" och dessutom en så kallad acorn-squash (Cucurbita pepo) som heter "Mesa Queen". Den sistnämnda har fördelen att vara av busktyp, alltså växer den inte med långa rankor utan håller sig på sin plats - bra för den som inte har så stor trädgård. Weibulls har en myskpumpa som heter "Early Butternut", som ger ganska små päronformade frukter och Hammenhögs har myskpumpan "Muscat de Provence" som ger stora välsmakande pumpor.

Hur odlar man då dessa läckerheter? Jag brukar förodla plantorna inomhus i krukor och sår då två frön i varje kruka i början av maj. Årets sådd gjorde jag igår kväll. Efter en vecka tittar plantorna upp ur jorden och man ställer dem då i ett ljust fönster. Krukorna får åka ut på balkongen på dagarna så fort temperaturen är över tolv grader på dagen - detta för att de ska få så mycket ljus som möjligt och bli härdade till utomhuslivet. Om båda fröna gror i en kruka tar man bort den svagaste plantan. Gurkväxter tycker inte om att få rötterna störda, så det är ingen bra idé att försöka dela upp en kruka till två. Sen går det snabbt med tillväxten - eventuellt kan man behöva plantera om plantorna till större krukor efter någon vecka om man inte har tagit till tillräckligt stora från början. Var bara försiktig så du stör rötterna så lite som möjligt. Framåt andra halvan av maj brukar jag låta plantorna stå kvar utomhus över natten förutsatt att det inte ser ut att bli under tolv grader och tar bara in dem över natten om temperaturen sjunker för mycket på kvällen. Det är ingen katastrof om det skulle bli neråt sex-åtta grader på natten - plantorna överlever, även om de mår bättre av att vara inne under så kalla nätter.

I början av juni, när risken för nattfrost är över, sätter jag ut plantorna på min odlingslott. Tänk på att de flesta sorter (utom busksorter) skjuter långa rankor, så ge dem en kvadratmeter var. Jorden ska vara välgödslad - kogödsel eller kökskompost. Vill man få säkrare odlingsresultat kan man lägga odlingsväv över plantorna de första veckorna. Odlingsväven måste dock tas bort när blomningen börjar, så att bin och humlor kommer åt att pollinera.

Sen är det bara att låta plantorna växa och rensa bort ogräs runt omkring. Fördelen med pumpor och squash är att plantorna har så stora blad att man inte behöver vara jättenoggrann med ogräsrensningen. Även om man är ganska lat och har en hel del ogräs kvar så får man ändå en bra skörd. Vattningen är dock mycket viktig. Gurkväxter hatar torka. Vattna rikligt om det inte regnar. Om någon ranka på plantan börjar sticka iväg åt fel håll, t.ex. in bland vinbärsbuskarna, kan man försiktigt leda om rankan åt rätt håll.

Framåt augusti brukar man se pumporna växa om man tittar in under bladmassan. Låt frukterna sitta kvar så länge som möjligt på plantan, så blir lagringsegenskaperna bättre. Man måste ta in frukterna innan första nattfrosten. Bäst blir de om man skär av rankan på vardera sida om fruktens skaft, istället för att skära av skaftet. Vintersquash ska sedan ligga varmt (helst över 25 grader) i några veckor för att bilda ett korkskikt som gör att de kan lagras länge. Ovanpå kylskåpet kan vara en bra plats.

Hur tillagar man sen sina pumpor? Själv tycker jag de blir bäst ugnsbakade. Jag delar pumpan, tar ut fröna, skär sen i skivor och tar bort skalet. Skivorna lägger jag i ugnsfast form eller långpanna med lite olja och salt på.

För den experimentlystne finns också något som heter nakenfröpumpa. Nelson har sorten "Gleisdörfer Ölkurbis". Dessa pumpor har tyvärr ett vattnigt och tråkigt fruktkött, men fröna är jättegoda rostade och har den stora fördelen att de inte har några skal. Frukterna är dessutom oerhört vackra på hösten. Ofta är de fortfarande till största delen randiga i ljust och mörkt grönt när det är dags att ta in dem, men när de får ligga och mogna tar efterhand det orange över. När större delen av skalet är orange kan man börja öppna dem, men man kan också vänta längre.

Sen finns det ju förstås den vanliga sommarsquashen också. Dessa plantor är buskformade och ger inga långa rankor. Egentligen är de ett slags avlånga pumpor (av arten Cucurbita pepo) som man skördar omogna. Här föredrar jag de gula sorterna, t.ex. "Golden Zucchini" eller "Gold Rush", som jag tycker har smörigare fruktkött än de mörkgröna. En eller två plantor räcker oftast, eftersom de ger såna massor av frukter under högsäsongen i augusti. Om man inte vill skänka bort en massa till släkt och vänner, alltså. Hemodlad squash är mycket godare än köpt squash, eftersom den oftast är smakrikare och fastare i köttet.

Pumpans släkting gurkan är också givande att odla själv. Jag brukar dock så dem lite senare än pumporna, eller till och med direkt på växtplatsen i slutet av maj. Skillnaden i smak är här enorm. Hemodlade gurkor smakar så mycket att mataffärens "vattenslangar" sen inte känns köpvärda längre. Här kan jag särskilt rekommendera "äppelgurkan" vid namn "Crystal Apple" eller "Lemon", som inte har lika lätt för att bli besk vid torka. Även den korta slanggurkan "Marketmore 76" gillar jag, men brukar skala den, eftersom skalet är mycket kraftigt.

Lycka till med dina trädgårdsinvesteringar!

Bilder uppifrån och ner: groddplanta av pumpa, vintersquash "Uchiki Kuri", vintersquash "Blue Ballet", myskpumpa "Butternut", äppelgurka "Lemon".

P.S. Pumpafrön behåller sin grobarhet i flera år, så spara fröpåsarna. Därmed kan man också till en mycket rimlig kostnad prova flera olika sorter.

En farlig väg

Idag meddelar Bankföreningen att bostadsutlåningen tagit rejäl fart igen. Utlåningen till privatbostäder ökade med 35 miljarder kronor under årets första kvartal, vilket är 9% mer än under första kvartalet förra året. Det är uppenbart att de kraftigt sänkta räntorna är huvudorsaken till detta, eftersom arbetsmarknadssituationen fortfarande är risig och ser ut att bli värre, samtidigt som bostadspriserna är kvar på skyhöga nivåer. Enligt Mäklarstatistik har priserna på bostadsrätter stigit med 8% sedan årsskiftet och antalet affärer har ökat.

- Vi har ingen kris på bostadsmarknaden längre. Riksbanken har tillfört likviditet och sänkt räntorna. Man har lyckats hålla konsumtionen uppe, konstaterar Bengt Hansson, analytiker på statens bostadskreditnämnd (BKN).

Därmed bekräftas det att Riksbanken slagit in på en mycket farlig väg när de sänkt räntan så kraftigt och snabbt. I ett läge när belåningsnivån för privatpersoner skulle behöva sänkas rejält har istället utlåningen ökat. Dessutom behöver bostadspriserna komma ner till rimliga nivåer, men har istället ökat igen. Riksbanken har panikartat försökt blåsa upp den spruckna kreditbubblan, men nu ser man att sådana här åtgärder är alldeles för trubbiga. Riksbanken kan visserligen sänka räntenivån, men vart lånen sen faktiskt går kan de inte styra. Nu visar det sig att lånen gick dit där de minst av allt behövdes - till att buda upp bostadspriserna.

Nu kommer den slutliga urblåsningen av bostadsbubblan och kreditbubblan bara att bli desto våldsammare. Hade man sänkt räntan i makligare takt hade man istället kunnat få en kontrollerad nedgång i bostadspriserna. Om man t.ex. hade nöjt sig med hälften av den räntesänkning man hittills gjort hade bostadspriserna troligen fortsatt att sjunka sakta och utlåningen till privatpersoner hade troligen inte ökat. Då hade man också haft utrymme kvar för att mildra effekterna av fortsatta prisfall på bostadsmarknaderna. Som det nu är har man bara kvar de mest inflationistiska åtgärderna i sin vapenarsenal, som att Riksbanken börjar köpa upp statspapper.

Jag är nu uppriktigt orolig för hur det kommer att gå för Sveriges ekonomi jämfört med omvärlden. I krisens tidigare skeden såg det ut som att vi visserligen hade deltagit med liv och lust i den globala kreditbubblan, men ändå hade ett bättre utgångsläge än många andra industriländer. Efter den akuta krisens första stadium (från september) ser det nu inte längre lika bra ut. Trots allt finns dock vissa ljuspunkter, t.ex. att vi inte gått in i krisen med lika stor statsskuld som många andra industriländer - jämför Sverige med en statsskuld på runt 32% av BNP med t.ex. Italien, som har en statsskuld på runt 106% av BNP.

Riksbankens expansionist nummer ett
Idag hade Dagens Nyheter en artikel om vice riksbankschefen Lars E O Svensson, med anledning av att protokollet från Riksbankens senaste direktionsmöte offentliggjordes och att det där framgick att han ville sänka reporäntan ännu mer.

- I nuvarande läge borde Riksbankens bedriva en mer expansiv penningpolitik, där reporäntan pressas ner så långt som möjligt. Jag ser inga problem med att sänka från nuvarande 0,5 procent till 0,25 procent och kanske ännu lägre. Det har man redan gjort i USA, Japan, Kanada och Schweiz, framhåller Lars E O Svensson.

Visst har man näranollränta i USA, Japan, Kanada och Schweiz, men vi har ännu inte sett slutresultatet av detta. Och även om det skulle vara bra för ett land med en stark världsvaluta är det inte nödvändigtvis bra för ett land med en liten valuta som den svenska kronan. Av faktarutan i papperstidningen framgår att Lars E O Svensson varit forskningskollega till bl.a. Riksbankspristagaren Paul Krugman och Federal Reserves chef Ben Bernanke. Inte så konstigt att han förordar en expansiv penningpolitik. Han har dock en insikt om hur farligt läget är:

Den senaste branta tidens nedgång i världsekonomin liknar inledningen av 1930-talsdepressionen. Ingen vet ännu om den vändning som nu kan börja skönjas i ekonomin är annat än tillfällig, säger vice riksbankschefen Lars E O Svensson.

Frågan aktualiseras nu också hur länge Riksbanken ska lova att hålla räntan låg.

Lars E O Svensson anser att en sådan utfästelse bör göras för mer än två år framåt, alltså några kvartal in i 2011. Majoriteten satte i stället gränsen vid slutet av 2010.
- Riksbanken kan hålla ner de långa marknadsräntorna, om man gör klart att reporäntan ska förbli låg. Nästa steg, bland dem vi nu överväger, kan bli att Riksbanken köper statsobligationer eller bostadsobligationer, betonar Lars E O Svensson.

En farlig väg. Den skulle ha kunnat fungera om krisen kunde gå över fort, men som jag sade igår kommer denna kris troligen att bli utdragen. Då kommer en sådan här taktik istället att slå tillbaka med en rejäl pisksnärt när de bostadsobligationer som Riksbanken köpt sjunker kraftigt i värde. Om man köper statsobligationer så bäddar man för framtida kraftig inflation. Båda åtgärderna sänker den svenska kronans värde på sikt.

Lars E O Svensson har haft Ben Bernanke som forskarkollega, så han är säkert starkt påverkad av hans åsikter och teorier. Ben Bernanke har ju studerat 1930-talsdepressionen och har klara åsikter om vilka fel som gjordes då, och han försöker att inte upprepa dessa i dagens kris. Dessutom lider herr Bernanke av deflationsskräck - hans första tal hade titeln "Deflation: Making Sure It Doesn't Happen Here". Denna deflationsskräck yttrar sig i att han med alla medel har försökt motverka deflationstrenden i USAs ekonomi. Tyvärr har Federal Reserves åtgärder inte räckt till för annat än att skjuta upp deflationen i USA. Mike Shedlock konstaterade nyligen att Ben Bernanke nu har använt alla de deflationsmotverkande åtgärder han radade upp i sitt tal från 2002, men att de inte har hjälpt. Bernanke var ju också märkbart dålig på att förutse den nuvarande krisen. Om han inte förutsåg den, såg han med andra ord inte de underliggande orsakerna, som trots allt var uppenbara för många. "Har det någonsin funnits en kris med bjärtare och ljudligare varningssignaler" frågade sig James Howard Kunstler. Om Ben Bernanke inte har förstått de underliggande orsakerna till krisen, har han inte särskilt bra förutsättningar att komma med rätt åtgärder för att motverka eller lindra krisen. Detsamma anser jag gäller Lars E O Svensson, om hans syn på sakerna ligger så nära Bernankes som det verkar.

Enligt honom [Lars E O Svensson] bör Riksbanken tillfälligt sikta på en inflation över målet på två procent, så att man kan bidra till ett högre kapacitetsutnyttjande i ekonomin och en lägre arbetslöshet. I detta ligger också, poängterar han att kronkursen kan bli svagare.
- Tvärt emot vad många tror så skulle en mer expansiv penningpolitik i Sverige, som leder till en svagare krona, vara till fördel också för andra länder. Bäst är dock i detta läge om alla centralbanker låter penningpolitiken vara mycket expansiv, säger Lars E O Svensson.

Vi ser just nu en mycket expansiv penningpolitik i hela västvärlden. Facit av följdverkningarna kommer snart. Jag tror tyvärr inte att Ben Bernanke, Lars E O Svensson med flera kommer att få rätt. Vi har sedan 1982 sett världshistoriens största kreditbubbla och centralbanker och regeringar gör nu fåfänga försök att åter blåsa liv i denna bubbla. Dessa försök riskerar att bara göra slutsmällen desto allvarligare.

Till råga på allt vill vice riksbankschefen medvetet satsa på hög inflation och en svagare krona som en väg ur krisen.

P.S. Läs gärna också vad jag sade senast Riksbanken sänkte räntan för att få lite mer bakgrund till det jag säger här.

Genmodifierat håller inte löftena

För omkring en månad sedan kom en viktig rapport med titeln "Failure to Yield" och undertiteln "Evaluating the Performance of Genetically Engineered Crops". Där kommer man fram till att trots tjugo år av forskning och tretton år av kommersiell användning har inte genetiskt modifierade grödor givit någon signifikant ökning av USAs skördar. Majs och sojabönor, de två vanligaste grödorna som genmodifierats för att tåla ogräsbekämpningsmedel och insektsangrepp, har inte gett ökad avkastning på grund av detta, utan avkastningen har istället ökat tack vare traditionell växtförädling och förbättrade brukningsmetoder. Detta är alltså tvärtemot vad t.ex. utsädesjätten Monsanto hävdar, alltså att GMO-grödor är en lösning på hur vi i framtiden ska få fram mat till jordens växande befolkning.

Det visar sig enligt rapporten att de teoretiska skördeökningarna för GMO-grödor inte kan omsättas i verkligheten. Man kan spekulera i varför det är så, men en teori är att genförändringarna har komplexa bieffekter som man inte räknat med. En tydlig oönskad bieffekt är att användningen av herbicidresistenta grödor gjort att vissa ogräs blivit resistenta de också och därmed är man tillbaks på ruta ett med ogräsproblemet. Användningen av ogräsmedlet glyfosat (Roundup) har ökat markant efter introduktionen av GMO-grödor. Vem är det som säljer Roundup? Jo, Monsanto! Kan någon räkna ut varför de vill sälja sina genmodifierade "Roundup-Ready-grödor"? För den som inte vet det är Monsanto världens största leverantör av GMO-utsäde.

GMO-grödor kan, såsom jag ser det, möjligen ha en framtid t.ex. när det gäller att modifiera grödor så att de t.ex. producerar olika viktiga ämnen (som råvaror), men att de skulle ge skördeökningar får härmed anses vara vederlagt. Ifall man vill introducera en gen som producerar något ämne i en växt bör man hålla sig till klonade grödor (t.ex. potatis) eller åtminstone självpollinerande (t.ex. ärter och bönor) för att undvika risken för genspridning till andra fält. Att introducera främmande gener i en utpräglad korspollinerare som majs är att be om problem, eftersom vinden kan sprida pollen flera mil och förorena andra majsfält.

EU-kommissionen kommer med förhoppningsprognos

EU-kommissionen presenterade igår sin vårprognos, där man säger att "Nedgången i ekonomin i EU blir längre och djupare än tidigare anat", men tydligen faller inte ekonomin lika fort längre.

- Vi hoppas att det här är den sista prognos vi gör där vi har reviderat ned från tidigare prognoser. Nästa gång hoppas vi kunna revidera upp, sade EU-kommissionären med ansvar för ekonomiska frågor, Joaquin Almunia, på en presskonferens i Bryssel.

Hoppas kan man ju alltid. Nu vet ni ju att jag är inbiten ärkebjörn och domedagsprofet, men jag tror att det definitivt är för tidigt för hurrarop. Det finns fortfarande alltför stora problem som ännu inte har retts ut ordentligt. Visserligen har vi sett en viss stabilisering av läget sedan i höstas, men nedgångar är som ni säkert vet sällan spikraka. EU-kommissionens siffror för i år verkar rimliga - BNP för EU sjunker med 4% och arbetslösheten går upp till runt 10%.

Däremot tror jag att förutsägelserna för 2010 är för optimistiska - alltså att BNP-tillväxten skulle bli runt noll och arbetslösheten bara skulle stiga några ytterligare procentenheter.

Som Reinhart och Rogoff visar i sin omtalade forskningsrapport "The Aftermath of Financial Crises" är finanskriser utdragna händelser. I de kriser de studerade så sjönk reala huspriser i genomsnitt under sex år och aktiebörserna under tre och ett halvt år. Arbetslösheten steg i genomsnitt med sju procentenheter under fyra år och produktionen med över nio procentenheter under två år. Dessutom formligen exploderar statsskulden, till stor del på grund av fallande skatteinkomster. Med tanke på att den kris vi nu befinner oss i verkar vara av det kraftigare slaget och dessutom är global, så antar jag att dess tidsspann blir längre än de genomsnittstider som Reinhart och Rogoff kommit fram till.

Vad får vi då fram om vi är lite optimistiska och räknar med Reinharts och Rogoffs genomsnittstider? I Sverige har de reala huspriserna inte ens fallit under ett år hittills, så vi har minst fem år av fallande bostadspriser kvar. Stockholmsbörsen toppade sommaren 2007, så där har vi minst halvtannat år av fall kvar. Arbetslösheten har i Sverige hittills stigit med cirka tre procentenheter från botten i augusti 2008, så där har vi minst tre och ett halvt år kvar och minst fyra procentenheter. Industriproduktionen i Sverige har fallit sedan september 2008, så nedgången där borde inte vända förrän tidigast i september 2010. BNP hänger ju nära samman med industriproduktionen, så därmed torde vi få en minskning även 2010. Motsvarande gäller på ett ungefär även för övriga EU. Som synes verkar allt tal om en vändning under 2010 vara överoptimistiskt, även om vi räknar med optimistiska antaganden!

Amerikaners dåliga buffert

En sak som är värd att påminna om i dessa dagar är hur dåligt med sparpengar genomsnittsamerikanen har. Den 20 mars i år rapporterade MarketWatch om följande undersökningsresultat:

A MetLife study released last week found that 50% of Americans said they have only a one-month cushion - roughly two paychecks - or less before they would be unable to fully meet their financial obligations if they were to lose their jobs. More disturbing is that 28% said they could not make ends meet for longer than two weeks without their jobs.

And it's not just low-income earners who would find themselves financially challenged. Twenty-nine percent of those making $100,000 or more a year said they would have trouble paying the bills after more than a month of unemployment.

Detta förvärrar såklart krisens konsekvenser för många amerikaner och kan framöver leda till stora sociala problem efterhand som allt fler som hittills varit vana att kunna konsumera frikostigt nu upptäcker att de inte ens har pengar till det nödvändigaste.

Fiat på jakt

Efter avtalet med Chrysler fortsätter Fiat-VDn Sergio Marchionne sitt erövringståg med att vara med i spekulationerna om framtida ägande för Saab Automobile. Redan tidigare har man visat intresse för övriga delar av General Motors europeiska märken, alltså tyska Opel och brittiska Vauxhall. Hur det hela slutar återstår att se - många och långa förhandlingar återstår. Risken är att man liksom i fallet Chrysler plockar lite russin ur Saab-kakan och att det inte blir särskilt positivt för Trollhättan och Sverige.

Om det här fortsätter blir Fiat ett jättebilimperium med märkena Fiat, Alfa Romeo, Opel, Vauxhall, Chrysler och Saab. Frågan är bara om en sådan storsatsning är smart eller om den straffar sig när den globala lågkonjunkturen blir djupare och längre än Fiat väntar sig.

Apropå bilindustrin så noterar jag att även i Sverige har bilförsäljningen på årsbasis minskat ungefär lika mycket som i USA - 34% enligt Bil Sweden.

Chrysler rekonstrueras

Efter en härlig helg på landet där jag bland annat sågat upp och huggit en hög med ved (ett hårt träningspass) och beundrat fågelbärsträdens blomning är jag nu tillbaka till ekonomins vindlingar.

I torsdags meddelades det att den minsta av de tre amerikanska biljättarna, Chrysler, ansöker om rekonstruktion (konkursskydd enligt kapitel 11 i den amerikanska konkurslagstiftningen). Inget oväntat, det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tydligen tror man att Chrysler ska kunna överleva genom ett partnerskap med Fiat. Enda orsaken att Chrysler faktiskt har överlevt så här länge är att amerikanska staten gått in med stora lån sedan december. Därmed visas tydligt att dessa "nödlån" inte hade någon annan effekt än att skjuta upp det oundvikliga och därmed var pengar i sjön. John Mauldin påpekar i sitt senaste veckobrev:

As an aside, they are spending $12 billion to save 54,000 Chrysler jobs (at $22,000 per job). With 600,000 jobs a month being lost, why are these 54,000 jobs more special than those of the rest of the unemployed, who get a fraction of that amount in unemployment benefits?

Huvudet på spiken - varför är 54000 Chryslerjobb mer värda att rädda än 600000 övriga jobb? Politiska hänsyn, som vanligt.

På den positiva sidan för Chryslers eventuella överlevnad noterar jag att bilarbetarfacket UAW har gjort upp ett preliminärt avtal med bilföretaget Chrysler, italienska biltillverkare Fiat och USAs finansdepartement om försämrade villkor för bilarbetarna. Detta är nödvändigt för att företaget ska ha någon chans överhuvudtaget. Å andra sidan är ett av villkoren att Chrysler ska få fortsatt statsstöd, vilket är negativt för USAs skattebetalare. Mer skattepengar i sjön!

Vi ska inte heller glömma att långivarna till Chrysler måste gå med på att skriva ner sina lån i denna rekonstruktion, vilket inte ser ut att bli så lätt. President Obama skyllde på en grupp små "spekulativa investerare" som inte vill gå med på villkoren, men det ser ut som att även stora investerare såsom pensionsfonder är tveksamma till upplägget för skuldnedskrivningarna. De vill uppenbarligen hellre rädda det som räddas går av sina utlånade pengar, istället för att gå med på nedskrivningar och hoppas på en överlevnad. Det skulle nog jag också göra i dagens läge, om jag förvaltade en fond.

Under tiden passar Chrysler på att sälja av diverse tillgångar för att stärka sin kassa och göra det möjligt för Fiat att ta över.

Tydligen ska också GMs billåneavdelning GMAC överta Chryslers billåneavdelning med hjälp av färskt statligt kapitaltillskott. Som jag nämnt förut är bilfinansföretaget GMAC i sig ett problemföretag, vars långsiktiga överlevnadsmöjligheter är ytterst tveksamma. Man bygger alltså vidare på en fallerad ekonomisk modell där konsumenterna lånar pengar för att köpa bilar, istället för att inse att vi nu står inför ett nytt ekonomiskt paradigm, där man måste spara ihop pengar för att köpa saker. Man försöker med näbbar och klor hålla fast vid den gamla modellen, som fungerade så "bra" i kreditbubblans uppgångsfas.

Chrysler har också krav för asbest och miljöförstöring som nu istället dumpas i knät på skattebetalarna, eftersom Fiat inte vill ha dessa.

Vi ska inte heller glömma att Fabbrica Italiana di Automobili Torino (Fiat) har sina egna problem och var konkursmässigt så nyligen som 2004, men räddades av den nye VDn Sergio Marchionne. Deras finansiella ställning är visserligen starkare än de amerikanska biljättarnas, men de gör ändå förluster för tillfället. Om samarbetet med Chrysler ska ge några positiva synergieffekter måste det till en snabb vändning i världsekonomin - annars blir det en belastning. Fiat med Marchionne i spetsen satsar hårt på att bli en av de kvarvarande jätteaktörerna på den globala bilmarknaden efter bilindustrins stålbad, men frågan är om satsningen kommer att lyckas på det sätt den nu genomförs. Man försöker ju även ta över Opel i Tyskland.

Samtidigt noterar jag att nybilförsäljningen i USA fortsätter att minska kraftigt på årsbasis. Ford och GM minskade med 33%, Nissan med 38% och Toyota med hela 42%. Honda klarade sig bättre med bara 25% minskning. Chrysler å sin sida tappade 48% av nyförsäljningen - vem vill köpa en ny Chrysler när företaget inte ser ut att överleva? Dessa minskningar bådar inte gott för bilföretagens framtid. Det finns idag en stor mängd fräscha begagnade bilar till salu i USA, så incitamentet att köpa nytt är svagt.

Som sagt, risken är överhängande att de stora begagnatmarknaderna kommer att sänka nybilsförsäljningen ytterligare och därmed kvadda även det som blir kvar efter omstruktureringarna av bilindustrin.

Nu väntar vi med spänning på när General Motors ska ansöka om rekonstruktion, vilket lär bli när deras tidsfrist går ut 1 juni. Det ser nu ut som att president Obama nu föredrar konkursmodellen för att lösa bilföretagens problem, efter att ha sett att det inte ledde någonvart att ge statliga "nödlån".