Nätuppkopplade prylar sänker nätet

Den stora överbelastningattacken (DDoS) mot DynDns igår har förstås blivit mycket omskriven. Bland annat har Cornucopia uppmärksammat att många myndigheter avslöjades som mycket sårbara, då de var beroende av en enda leverantör för DNS (översättningen av domännamn till nummer). Väldigt många företag och myndigheter lär nog behöva tänka igenom och förbättra sin DNS-användning.

Orsakerna bakom DDoS-attacken har det inte talats lika mycket om i svenska media (undantaget datatidningar). Attacken har sitt ursprung i prylar som är uppkopplade mot nätet (kallas Internet of Things eller IoT). Dessa är ofta väldigt dåligt skyddade mot intrång, en svaghet som hackare nu har exploaterat i stor skala. Framförallt handlar det just nu om kameror uppkopplade mot nätet och framförallt om kameror från ett enda kinesiskt företag, Xiongmai Technologies. Det går att komma åt dessa genom att koppla upp sig med Telnet eller SSH. Normalt använder man dessa kamerors webbinterface för administration och ändrar då lösenordet, men lösenordet för Telnet eller SSH ändrar de flesta användare inte, framförallt eftersom det inte går att ändra särskilt lätt och de flesta användare inte heller är medvetna om att inloggningsmöjligheten och sårbarheten finns. Dessa kameror har standardlösenord satta för Telnet och SSH, vilket är varje hackares dröm. Dessutom är sådana enheter inte sånt som man går in och kontrollerar särskilt ofta för att se om de är infekterade, till skillnad mot persondatorer och servrar. Jag skulle gissa att de flesta användare inte rör dessa enheter efter den initiala installationen.

Det virus som infekterat kamerorna heter Mirai och dess källkod spreds nyligen på nätet, vilket kan vara en bidragande orsak till den senaste DDoS-attacken. Hackare över hela världen kan nu förbättra detta virus och anpassa det för sina egna syften. Hittills är omkring en halvmiljon enheter infekterade av Mirai.

Effekterna av dessa bottnät (botnet) av infekterade prylar blir många. DDoS-attacker har vi redan sett. Frågan är vilka typer av servrar förutom DNS som kan vara av intresse för dem som utför DDoS-attacker. Företag och myndigheter bör nog se över sin IT-säkerhet ordentligt och på flera olika sätt.

Gissningsvis kommer många användare att klaga till sin internetleverantör över dålig bandbredd när en eller flera prylar stjäl en massa bandbredd. Man kan då hoppas att det leder till att de upptäcker de infekterade prylarna och kopplar bort dem eller vidtar andra åtgärder för att stoppa viruset. Men det kan i sin tur leda till att viruskonstruktörerna blir smartare och sätter begränsningar i hur mycket överföringskapacitet en enhet får använda, för att därigenom undgå upptäckt. Det kommer dock troligen att finnas kvar många infekterade prylar som inte upptäcks fastän de använder mycket bandbredd.

Troligen måste man på något sätt bli bättre på att i routrar och switchar upptäcka trafik från bottar och helt enkelt koppla bort dem från Internet efterhand som de upptäcks.

Det kan också uppkomma ett slags krig om de infekterade prylarna när ett virus försöker slå ut andra virus som finns på enheten. Den som har ett bottnät vill säkert ha monopol på de enheter som ingår, för att kunna vara säker på att kunna använda dem vid behov och inte riskera att de är upptagna av något annat bottnät. Det kan också vara intressant att attackera de datorer som styr bottnätet, vilket redan har hänt då bottnäten gafgyt och Bashlite (som också infekterar prylar) gjorde en stor DDoS-attack mot Mirais styrdatorer.

Jag förväntar mig att hotet från bottnäten kommer att kvarstå. Det kanske inte kommer att bli så mycket värre, men det kommer att kräva ständiga motåtgärder för att begränsas, något som kostar tid och pengar för företag och myndigheter.

Stockholmspolitikerna, flyktingarna och bostadsmarknaden

Häromdagen kom nyheten att Stockholms stad försöker lösa bristen på bostäder till de kvoterade flyktingarna genom att uppmana stockholmarna att hyra ut bostäder. De har dock uppenbarligen dålig koll på Stockholms bostadsmarknad om de tror sig kunna hitta några tusen (eller kanske några hundra) bostäder på föreslaget vis. Men eventuellt är detta inte målet med kampanjen, utan det finns kanske andra tankar bakom den, som jag återkommer till längre ner.

För att hyra ut ett rum ska man kunna få 4000 kronor per månad. För att hyra ut en lägenhet på ett rum och kök ska man kunna få 8000 kronor per månad. För att hyra ut en villa eller radhus ska man kunna få 12000 kronor per månad. Hur ligger dessa siffror i förhållande till Stockholms faktiska andrahandsmarknad för bostäder?

En snabb titt på Blocket och Bostad Direkt ger att 4000 kronor per månad för ett rum till en inneboende är den minst orimliga hyran. På Blocket är månadshyran för de åtta första rummen till uthyrning i Stockholms stad 4100, 4200, 4500, 4500, 4800, 5000, 5000 och 5500 kronor. Inget rum så billigt som 4000 per månad, men några som ligger nära. På Bostad Direkt finns några rum för 3734 kronor per månad. Annars ligger månadshyran en bra bit över gränsen, oftast över 5000 och ibland upp till 6400 per månad. För de flesta rummen till uthyrning ställs krav på ickerökare, vilket omedelbart utesluter en stor del av flyktingarna. Flera har dessutom villkor att de endast hyr ut till tjejer, vilket utesluter större delen av flyktingarna.

Eventuellt kan Stockholms stad lyckas få ihop några tiotal rum på detta vis, men troligen inte. Det finns nämligen en faktor till, som jag själv har sett när jag letat bostad. Varje uthyrning blir nämligen en "skönhetstävling" mellan de presumtiva hyresgästerna. Det är uthyrarens marknad och man kan därför kosta på sig att vara kräsen vid valet av hyresgäst. Detta är ännu starkare när det gäller inneboende. Det ska vara en person som man kan tänka sig att dela badrum och kök med. Jag har själv nu en inneboende och lade inte ens ut en annons på Blocket, utan skrev bara på Facebook att jag letade inneboende, för att därigenom bara få "kompisars kompisar" som sökande, så man någorlunda vet vem man har som inneboende.

Hur är det då med enrumslägenheter? Jag tittar åter på Blocket (endast utanför tullarna) och hittar då några enrummare för 6000, 7000, 7500, 8000, 8000, 8600, 9500, 10000, 10500, 11000 och 11000 kronor per månad. På Bostad Direkt har de första enrummarna utanför tullarna månadshyror på 5867, 6934, 7467, 8214, 8534, 8534, 8534, 9067, 9600, 11200 och 14934 kronor. Det finns alltså några som håller sig på högst 8000, men inte särskilt många. Även här utesluter kraven på rökfrihet många flyktingar. Dessutom är de flesta lägenheter (särskilt de billiga) bara till uthyrning för upp till sex månader, medan Stockholms stad ställer krav på minst sex månaders kontrakt. Men sammantaget gissar jag att Stockholms stad kan få ihop några tiotal lägenheter på detta vis.

Hyrorna för rum och enrummare är alltså lågt satta, men kan ändå kanske generera några tiotal av varje. Hyran för hus (tänkta för en familj) är dock helt orimligt lågt satt. Jag antar att Stockholms stad här även kan tänka sig lägenheter à 3-4 rum, även om det inte står något om det på hemsidan. På Blocket finns ett antal lägenheter (utanför tullarna) à 3-4 rum för månadshyror på 12500-17000 kronor. Villor uthyres från 16000 kronor och uppåt per månad. På Bostad Direkt finns lägenheter à 3-4 rum för det mesta för 13000-19000 kronor per månad, med en enda för 10500. Här lär Stockholms stad alltså inte få in mer än någon enstaka bostad.

Hur ser det då ut för presumtiva uthyrare? Vad gäller inneboende finns oftast inga regler om begränsningar och inte heller för ett hus du äger, men för uthyrning av lägenheter finns regler från hyresvärden eller bostadsrättsföreningen som starkt begränsar hur länge du kan hyra ut. Så länge man inte genom något slags lagingripande åsidosätter dessa begränsningar kvarstår de och mängden lägenheter tillgängliga för uthyrning kan knappast öka särskilt mycket. Och villor och radhus finns det uppenbarligen inte särskilt många till uthyrning inom Stockholms stads gränser. De flesta som äger en villa eller ett radhus bor i det och äger den inte för uthyrning - särskilt inte till underpris.

Vad gäller viljan att hyra ut till Stockholms stad så kan det i och för sig ses som en trygg hyresgäst, som kommer att betala hyran utan knot. Däremot verkar det inte av informationen på stadens hemsida som om man kommer att kunna styra vem som faktiskt kommer att bo i bostaden, utan staden hyr för att sedan upplåta till den flykting eller flyktingfamilj man prioriterar. Jag skulle i de flesta fall inte hyra ut en bostad på de villkoren, utan vill veta vem som hyr min bostad (särskilt efter alla skräckexempel jag hört), och jag antar att de flesta stockholmare som planerar att hyra ut en bostad resonerar likadant.

Det ser alltså inte ut som om detta försök från Stockholms stads sida kommer att ge mer än en rännil av bostäder till de tusentals flyktingar som dirigerats till staden. Hela upplägget verkar dessutom ganska orealistiskt. Min gissning är dock att utspelet inte är allvarligt menat, utan endast ett sätt att visa att man desperat gör allt man kan för att finna bostäder. Det kan vara ett sätt att förbereda inför ett kommande uppror mot bosättningslagen, som jag skrev om för någon månad sedan.

DN skriver också att Stockholms stad inlett en upphandling av hotell- och vandrarhemsplatser för att hysa de tilldelade flyktingarna. Detta kan bli mycket intressant, då turistnäringen sägs vara viktig för Stockholm och det kan bli en undanträngningseffekt när hotell och vandrarhem kan få en fast inkomst från uthyrning till staden istället för en tidsmässigt varierande inkomst från turister och affärsresenärer. Många (de flesta?) hotell i Stockholm har dock även en restaurang som riskerar att stå tom om hela hotellet hyrs ut till flyktingar, vilket kan göra uthyrning för flyktingar mindre attraktiv. Frågan är hur långt staden kommer att gå här. Kommer vandrarhemsplatserna att nästan helt bokas upp?

Slutligen talas det om "madrasser i till exempel idrottshallar", vilket får ses som en ytterst desperat åtgärd, där alternativet uppror mot bosättningslagen ligger nära till hands.

Min bedömning är alltså att det fortfarande handlar om ett spel för gallerierna, tills den hårda verkligheten visar att det är omöjligt för Stockholms stad att ta emot de tilldelade flyktingarna på ett vettigt sätt och bosättningslagen sätts ur spel. Våra politiker lever dock fortfarande i sin drömvärld där det är oproblematiskt för Sverige att ta emot hundratusen flyktingar, även om allt fler politiker börjar vakna till verkligheten.

Under tiden blir Stockholm bostadsmarknad allt mer dysfunktionell och ohanterlig för vanligt folk.

P.S. En intressant bieffekt av Stockholms stads utspel skulle kunna bli att sätta ett golv för andrahandshyrorna och därmed driva upp hyresnivåerna.