Världens vackraste mat

Häromdagen tog jag in pumpor, vintersquash och tomater på grund av frostrisk. Visserligen har jag hittills inte haft någon frostnatt hittills (även om det varit bra nära), men det har ändå varit så kallt att dessa frukter eftermognar bättre inomhus. Och lite vinsthemtagning är ju inte fel, så man inte riskerar förluster. Så här kommer lite bilder på avkastningen på de investeringar jag gjorde i våras.
Pumpan "Baby Bear" är i mitt tycke mycket bättre än "traditionella" Halloween-pumpor av Jack-o'-lantern-typ. Istället för att få en eller två pumpor à fyra till åtta kilo på varje planta får man sex till åtta minipumpor à ett halvt till ett kilo styck. Praktisk storlek för att tillaga en måltid - vem sjutton lyckas använda fem kilo pumpakött på en gång? Mycket smakrikare - de större pumporna är oftast vattniga. "Baby Bear" har också den stora fördelen att fröna har väldigt tunna skal, nästan som papper. Därmed är de lättätna - rostade pumpafrön är en delikatess. Minipumporna är vackra när de ligger på rad och efterhand eftermognar från grönt till orange. Vill man kan man ju även skära ut en mini-jack-o'-lantern ur en sån här pumpa. Till sist så har "Baby Bear" också fördelen att själva plantan inte blir lika stor som en "fullstorlekspumpa", så den är lättare att passa in i trädgården. Vill man ha mer sår man helt enkelt fler plantor. "Baby Bear" säljs i Sverige av bl.a. Impecta och Nelson.
Vad ska vi kalla den här då? Zeppelinarpumpa, kanske? Denna planta kom upp av sig själv och jag lät den växa för skojs skull. Troligen en korsning som kommer från frön som överlevt i komposten. Jag har inte hunnit smaka än om den är god. Är den inte det så får de bli dekorationer till Halloween. Lite långsmalare än den traditionella lyktgubben, men det gör inget - de blir nog fina ändå, och barnen kan skratta och säga att de är lika smala som pappa!
Mums! Här har vi en acorn-squash av sorten "Mesa Queen". Också den i ganska lagom portionsstorlek.
Nu övergår vi till kategorin vintersquash, alltså arten Cucurbita maxima (till skillnad från vanliga pumpor och sommarsquash, som oftast är Cucurbita pepo). Till att börja med en av de godaste sorterna - "Uchiki Kuri" med delikat nötsmak. Frukterna brukar bli runt ett kilo.
"Yellow Hubbard" är ganska lik, men är lite större (två kilo) och har spetsigare "nos" som dessutom är mörkgrön. Denna sort är ny för mig i år, men jag har provat storebror "Blue Hubbard" förut och den var delikat, men har nackdelen att frukterna väger fyra till tio kilo styck.
Den italienska sorten "Marina di Chioggia" har ganska knottrigt skal och en tydlig kulle i mitten som är resten av blomfästet. Vintersquash har fördelen att kunna lagras länge - minst ett halvår om de fått mogna ordentligt och sedan läggs varmt ett tag så att de bildar korkskikt innanför skalet. Läs hos Runåbergs fröer hur man gör.
Nu kommer vi till de rena utomjordingarna! Detta är sorten "Turks Turban". Odlas ofta som dekoration men går också utmärkt att äta. Den till vänster är inte lika mogen som den till höger och måste därför ätas upp ganska snart för att inte bli dålig.
Så övergår vi till tomaterna. Som de flesta hobbyodlare har man på höstkanten fönsterbrädorna fulla med tomater som står och mognar. Sex kilo tomater tog jag in totalt. Sedan äter man dem efterhand som de mognar. På bilden är det mest så kallade såstomater, som är avlånga med få frön och som passar bäst till exempelvis tomatsås. Min favoritsort här är "Grappoli Corbarino", som man kan köpa via Tomatsidan. Den mognar tidigare jämfört med standardsorten "Roma" och är heller inte lika tätvuxen, så tomaterna löper inte lika stor risk att drabbas av röta i vårt fuktigare klimat.
Ovan en delikatess - körsbärstomater av sorten "Gardener's Delight". En gammal klassisk sort som fortfarande är en av de mest välsmakande tomaterna någonsin. Kraftigt vuxna plantor som går bra på friland, på balkong eller i växthus. Själv har jag gett upp det där med att ha växthus, eftersom man måste hålla på och vattna varje dag. Trots att odlingslotten inte precis ligger i bästa läget (blåsigt och frostlänt) brukar det gå bra med tomater och gurkor på friland, bara man väljer rätt sorter.
Så till den kanske vackraste maten av alla - majsen "Painted Mountain". Varje majskolv brukar vara som ett färgtema med variationer. Ovan är det jordfärger - gul, orange, röd, brun med inslag av mörklila. Denna sort togs fram av Dave Christensen i Montana för att klara klimat som normalt inte lämpar sig för majs. Den mognar tidigt, tål kyligt väder och klarar också att gro vid lägre jordtemperatur. Samtidigt är denna majssort en veritabel guldgruva för genetisk mångfald. Raka motsatsen till de standardsorter som dominerar världens majsodling. För den intresserade växtförädlaren torde den utgöra ett bra grundmaterial för att ta fram mjölmajs för svenska odlingsförhållanden. Vad jag ska göra med majsen? Jag tänkte mala den och koka polenta.

Tillägg 2009-10-01: Majsen "Painted Mountain" kan köpas från fröfirman Runåbergs.

Nästan 12% på matkuponger i USA

I början av september rapporterades från USA:s jordbruksdepartement att 35 miljoner människor fick statliga matkuponger i juni, vilket är ett rekord sedan programmet med "food stamps" startades 1969, både i absoluta tal och som andel av befolkningen (nästan 12 procent). Även ökningstakten är snabbare än någon gång tidigare - 22 procent på årsbasis och 2,1 procent på månadsbasis.

Dessa siffror stämmer väl med det jag tidigare nämnt om andelen fattiga i USA samt den höga arbetslösheten, där det bredaste måttet U-6 nu ligger på 16,5 procent. Lägg därtill problemet med långtidsarbetslösheten, där runt 1,5 miljoner beräknas ramla ur understödssystemet fram till årsskiftet. Jag noterar även att antalet personliga konkurser i USA ökat starkt och nu är tillbaks på samma nivå som innan den nya betydligt tuffare konkurslagen infördes för några år sedan.

Allt detta skapar en grogrund för sociala problem. Många amerikaner hade höga förväntningar på Obama när han tillträdde i början av året, men många fattiga torde nu vara ganska desillusionerade, när inga förbättringar i situationen syns. Frågan är bara hur länge det dröjer innan vi får se kravaller i fattiga stadsdelar. Frågan är egentligen varför vi inte redan sett det - eller är folk så uppgivna att de inte ens orkar protestera?

Apropå USA:s fattiga, så har Efter Oljan idag publicerat första avsnittet av en längre serie om krisens effekter, med fokus på USA. Läsvärt!

Lövträd och lövträd

SLU konstaterar genom riksskogstaxeringen att lövträden breder ut sig i Sverige och nu utgör nästan en femtedel av virkesförrådet i skogarna. SvD.se illustrerar sin artikel om detta med en bild av en bokskog, vilket är mycket missvisande, då boken bara står för 0,7% av Sveriges virkesförråd. Inte ens ädellövträden totalt kommer upp till mer än 2,2%. Nej, totalt dominerande bland Sveriges lövträd är björken med 12,3% av virkesförrådet. Därför hade en bild av björkar varit mer rättvisande.

I och för sig kan man invända att ädellövträden mest växer i de södra delarna av landet, men tittar man närmare på senaste Riksskogstaxeringens data ser man att av de län som har största andelen ädellövträd är det bara Skåne som har större andel ädellöv än övriga lövträd.

Men ändå är det glädjande att mångfalden i våra skogar har ökat, och inte bara av miljöskäl. Stormar såsom "Gudrun" har ju övertydligt visat värdet av att inte bara ha kilometer på kilometer med gran, utan att också ha en inblandning av mer stormfasta lövträd.

Fotnot: Ädellövträden är ek, bok, lönn, alm, ask, lind, avenbok och fågelbär. Övriga lövträd är främst björk, asp, al, sälg och rönn.

Spiken i kistan för biobränslen?

Från Global Energy Systems vid Uppsala universitet kom nyss examensarbetet "Can agriculture provide us with both food and fuel?" som gör en noggrann genomgång av hur mycket energi som produceras av jordbruket globalt. Kjell Aleklett sammanfattar lite på sin blogg.

Världens befolkning behöver årligen cirka 7100 TWh energi från mat. Samtidigt producerar vi i världen i genomsnitt cirka 7200 TWh mat som vi kan äta. Slutsatsen blir att

Det finns mat till världens befolkning, men för världens transporter, som behöver 25 000 TWh, finns det ingen "mat".

Vi får alltså återigen bekräftat att produktion av biobränslen från t.ex. spannmål inte är någon framtida ersättare för bensin och diesel.

Restprodukterna i jordbruket har energiinnehållet 18000 TWh och om allt detta används för biogasproduktion kan man få 6500 TWh.

Även detta är alltså en droppe i havet när vi ser på hur mycket som krävs för vårt nuvarande transportsystem. Dessutom skulle all denna biogas och mer därtill gå åt till att driva jordbrukets maskiner.

Alekletts avslutande mening känns i förhållande till slutsatserna i övrigt lite underlig.

Bioenergi är enormt viktig för framtiden och det krävs enorma satsningar för framtiden.

Hur kan han säga att bioenergin är så viktig, när han samtidigt konstaterar att potentialen är liten eller noll?

Apropå detta så har man idag på SVT:s "Ställ om" lagt upp ett inslag där Kjell Aleklett talar om jordbrukets oljeberoende. Lyssna och begrunda...

Tillägg 2009-09-24: Rättat världens matenergibehov, som ska vara årligt, inte dagligt. Dessutom hade Aleklett översatt sig själv fel - världens transporter behöver 25 000 TWh. Det var en nolla för mycket i citatet ovan, men Aleklett har rättat det, så jag rättar även citatet.

Försinkade utbetalningar från Jordbruksverket

Läser idag i ett pressmeddelande från Jordbruksverket att Färre lantbrukare får miljöersättning i oktober.

I oktober brukar lantbrukare få en delbetalning av miljöersättningarna men i år kommer färre jordbrukare att få pengar då. Detta beror på att inventeringen av jordbruksmarken fortfarande pågår och att resultatet av den ska hanteras före utbetalningen.

Läs gärna vad Cornucopia hade att säga i somras om denna jätteviktiga inventering. Uppenbarligen har byråkraterna för lite att göra, så det gör inte så mycket att jordbrukarna får vänta lite på sina pengar. Men det borde väl inte vara ett särskilt stort problem för de välmående lantbrukarna?

- Vi förstår att lantbrukarnas likviditet är pressad. Vi gör allt vi kan för att så många lantbrukare som möjligt ska få ut gårdsstöd och miljöersättningar före årsskiftet.

Nej, Jordbruksverket gör inte allt de kan. De hade kunnat skippa denna detaljinventering - då skulle de göra allt de kan.

Börstopp nära?

Finansblogg.com börjar misstänka att en börstopp är nära. Jag håller med, men jag har haft fel tidigare i år när jag tyckt att börsen stigit för mycket. Jag anser att fundamenta talar emot börsens nuvarande värdering, men marknaden kan som ni säkert vet hålla sig irrationell betydligt längre än vad man tror.

Hursomhelst, dagens spaningar från Finansblogg.com är att

• tecken från 2007 börjar göra sig påminda
• insiders fortsätter att sälja
• 15 september var tydligen en katastrofdag för s.k. quant funds
• uppgraderingar från analytiker
• många som är långa, bl.a. hedgefonder

Så jag håller med honom - "Any day now".

Konstig känsla för proportioner

I förra veckan var det protester i Washington mot Obamas sjukvårdsreform och den kristna högern mobiliserar mot Obama.

I mitt tycke saknar man känslan för proportioner. Denna sjukvårdsreform kommer att kosta en bråkdel av de biljoner dollar som den amerikanska staten hittills har slängt ut på att rädda fallande banker och försäkringsjätten AIG. Och till vilken nytta var detta? Visserligen tvärbromsade man en finanskrasch, men grundproblemen kvarstår och bara väntar på att få yttra sig i nästa krasch.

Sjukvårdsreformen är nödvändig för att USA:s fattiga ska få ett drägligt liv. I den rapport från Census Bureau som jag nämnde förra veckan visade det sig att antalet fattiga i USA år 2008 var det högsta på elva år, både till antal (39,8 miljoner) och som andel av befolkningen (13,2 procent). Detta ska jämföras med 12,5 procent år 2007. Och andelen fattiga lär inte minska.

Evig tillväxt och begränsade resurser

Sloped Curve argumenterar idag emot mitt inlägg från igår om att evig tillväxt inte är möjlig och att detta ställer till det för pensionssystemet. Jag skall här bemöta hans argumentation för att "evig" tillväxt är möjlig.

Först tar Sloped Curve upp att BNP består av den totala produktionen av både varor och tjänster i ett land. I Sverige har vi en förhållandevis stor andel tjänsteproduktion - betydligt större andel än varuproduktionen av förädlingsvärdet. Detta är självklart inte något nytt för mig. Men detta beror på att vi outsourcat så stor del av vår varuproduktion. I vår globaliserade värld lönar det sig bättre att låta arbetare i något asiatiskt låglöneland producera våra kläder, eller att låta Taiwans invånare producera våra datorchip. Därför har vi i Sverige kunnat fortsätta att producera allt större andel tjänster, eftersom våra varubehov till stor del tillgodoses av andra länder.

Men ser man det i ett globalt perspektiv så måste den globala ekonomin ändå ha denna bas av (outsourcad) varuproduktion för att det ska finnas utrymme kvar för tjänsteproduktion. Eftersom all handel (inklusive råvaror) är så globaliserad så sätter trots allt de tillgängliga resurserna någonstans en gräns för den globala ekonomiska tillväxten. Möjligtvis kan vi i Sverige kapa åt oss en större del av en krympande kaka och därmed ha fortsatt ekonomisk tillväxt trots att den globala ekonomin krymper - visserligen på bekostnad av andra länder. Med tanke på hur ekonomiskt beroende världens länder är av varandra (något som visats tydligt av denna kris) kan man tycka att det troligen inte borde vara möjligt, men det finns åtminstone ett exempel som talar för att det kan vara så. Kina har nämligen åtminstone kortsiktigt lyckats behålla BNP-tillväxt trots den globala krisen, även om tillväxten inte varit lika stark som förut och man även kan ifrågasätta hur länge det håller. Sverige har ett förhållandevis starkt finansiellt läge, om än inte lika starkt som Kina, så vi borde rimligtvis kunna klara oss bättre än åtminstone många av våra skuldsatta grannar i Europa. Vi sitter också på vissa viktiga resurser såsom skog, järnmalm och vattenkraft.

En viktig sak som jag tycker att Sloped Curve missar är att vår tjänsteproduktion är beroende av varor. Som exempel på gränser för tillväxten ska jag utveckla resonemanget kring det som jag anser kommer att sätta den allvarligaste gränsen, nämligen fossila bränslen. Exempelvis krävs datorer för att producera datatjänster. När oljepriset stiger med sjunkande global produktion så stiger priserna på övriga råvaror, samt industrivaror och frakter, eftersom alla dessa i olika grad är beroende av oljeprodukter. Därmed blir datorerna dyrare och då kommer också datatjänstleverantörerna att tvingas höja sina utpriser, eftersom en viss andel av datorerna byts ut varje år. Då blir datatjänsterna mindre konkurrenskraftiga gentemot sina alternativ. Idag är det lönsamt att köpa in ett administrativt datasystem som med t.ex. tio datoranvändare ersätter tjugo personer som skötte administrationen med dokumentskåp, papper, pennor, skrivmaskiner och stämplar. De övertaliga tio personerna kan därmed sättas i arbete med att producera nya tjänster. Det är denna typ av utveckling som lett fram till vårt tjänstesamhälle, men den kan alltså reverseras om priset för varor går upp jämfört med priset för arbete.

Priset på fossila bränslen påverkar indirekt priset på i princip alla varor. När priserna på varor stiger, så tvingas vanliga konsumenter att skära ner på sin konsumtion - varor eller tjänster eller båda två. Detta eftersom reallönerna inte kommer att stiga i samma takt som de reala priserna. Därmed försvinner en del av efterfrågan på tjänster, eftersom man måste prioritera vissa basvaror trots att de blivit dyrare, exempelvis mat. Man kanske också prioriterar mindre livsnödvändiga saker annorlunda t.ex. bilen och dess bränsle (varor) framför frisörbesök (tjänster).

Sloped Curve tar också upp att tekniska landvinningar gör produkterna bättre, t.ex. snabbare internetförbindelse eller mediciner med färre biverkningar. Här måste jag invända att tekniska landvinningar förutsätter forskning och produktutveckling, som i sin tur är resurskrävande. Efterhand som resurserna blir dyrare blir också forskning och produktutveckling dyrare, vilket kommer att leda till att utvecklingstakten mattas av, på grund av att vissa forsknings- och utvecklingsprojekt blir för dyra för att kunna motiveras gentemot finansiärerna. Dock kan det vara så att forskning och produktutveckling kommer att kunna hålla igång ekonomisk tillväxt även ett tag efter att produktionen av fossila bränslen börjat minska och deras priser börjat stiga. Effektiviseringsprojekt, framförallt energieffektivisering, borde kunna ge stora besparingar. Men förr eller senare når vi ett stadium när forskningen och utvecklingen inte längre förmår motverka de allt dyrare resurserna och BNP-tillväxten börjar avta.

Sloped Curve skriver att

solklart är att de tillväxtbegränsningar som rör industriproduktionen, som oljebrist och omsorg om vår miljö, inte innebär några större problem för tillväxt inom tjänstesektorn, vilket som sagt utgör den dominerande delen av vår ekonomi.

Jag tycker inte alls att det är så solklart. I ett globalt perspektiv kommer dyrare energi att leda till att allt mer arbetskraft åter kommer att behövas i industri- och jordbrukssektorerna allt eftersom det blir mindre lönsamt att driva energislukande maskiner. Därmed finns mindre arbetskraft tillgänglig för tjänsteproduktion och även en minskad efterfrågan på tjänster. Trots att tjänsteproduktionen som andel av BNP har stigit (i Sverige, men hur är det globalt?) har den totala globala industriproduktionen i reala pengar mätt ökat mer eller mindre konstant.

Vidare tar Sloped Curve upp att jordbruksproduktionen idag har en liten betydelse för världsekonomins tillväxt. Jag ser detta som ett bedrägligt samband. Hela resten av ekonomin är beroende av att folk har mat på bordet. Det är till stor del tack vare billig energi som världen idag kan producera så mycket livsmedel att det räcker till en befolkning på över 6,5 miljarder, vilket inte var möjligt för 100 år sedan. Jordbruket är alltså basen i pyramiden. Ovanpå jordbruket kommer industrin, som i sin tur ger förutsättningar för tjänsteproduktion. Börjar basen i pyramiden att vackla på grund av högre energipriser, så kommer toppen att drabbas hårt.

Troligen beror skillnaden i synsätt på tillväxten mellan mig och Sloped Curve på att han är ekonom i grunden (tror jag, hittar ingen uppgift på hemsidan) medan jag är naturvetare och tekniker i grunden.

Uppdatering 2009-09-22: Sloped Curve är tydligen också naturvetare i grunden, se kommentar nedan. Trots det har vi alltså en radikalt olika syn på evig tillväxt.

Läs även andra bloggar om tillväxt, krympning

Pensionsmyter

Idag har DN:s "Din Ekonomi" ett specialnummer om pensioner, där man kan läsa om hur hela "pensionspyramiden" fungerar. Man går i en mängd artiklar också igenom olika detaljer, t.ex. hur det fungerar när man är föräldraledig eller hur man kan flytta pensionskapitalet. Man betonar såklart också vikten av att göra ett aktivt val, trots att de flesta svenskar inte har tillräckliga kunskaper för att kunna göra ett vettigt aktivt val. Vissa anser att banken investerar bättre, en del väljer med magen, andra ser att ett kryss kan ge tusenlappar i extra pension.

Problemet är att man inte nämner att hela pensionssystemet bygger på ett problematiskt grundantagande, nämligen långsiktig ekonomisk tillväxt. Visserligen håller alla med om att vi kan få se år som det senaste, då ekonomin krymper och AP-fonderna levererar katastrofresultat, men konsensus är ändå att ekonomin kommer att växa på lång sikt. Låt mig då påminna om att vi lever i en ändlig värld. Antagandet att evig tillväxt är möjlig i en ändlig värld är absurt.

För vad innebär ekonomisk tillväxt? Jo, förbrukande av mer resurser. Men förr eller senare kommer mänskligheten att ränna in i någon resursbegränsning som sätter en gräns för tillväxten. Personligen tror jag att det blir oljan.

Ingen del av vårt pensionssystem är byggt för en krympande ekonomi, utan alltihopa antar långsiktig ekonomisk tillväxt. Om du går in på Minpension.se finns helt enkelt ingen möjlighet att i pensionsprognosen välja krympande BNP, utan man kan bara välja olika nivåer på BNP-tillväxten. De allra flesta pensionsfonder kommer att krympa ihop om ekonomin krymper.

Nå, hur blir framtiden då? Vi måste ju trots allt ta hand om pensionärerna på något sätt, men det kommer att bli en helt annan standard än vad de flesta idag räknar med när man får sina glada pensionsprognoser. Även pensionsåldern kommer att behöva höjas och man får räkna med att behöva utföra någon form av arbete trots att man passerat 65 år.

Uppdatering 2009-09-21: Sloped Curve har skrivit om sin syn på evig tillväxt och jag bemöter idag hans argumentation.

Läs även andra bloggar om pensioner, pensionsålder, tillväxt, krympning

Bloggandet och besökarna

Eftersom mina "bloggrannar" Livet efter oljan och Cornucopia har gjort det får väl jag också göra det - berätta om hur det första året har gått. Nu startade jag ju inte min blogg så väldefinierat som de gjorde. Jag smygstartade med ett inlägg i november 2007 och skrev sedan sju inlägg i juli 2008 och fem inlägg i september 2008. Först i oktober 2008 kom jag igång i full fart. Besöksräknare skaffade jag först i slutet av november 2008 efter tips från Livet efter oljan, som även tipsade om att pinga Twingly och Nyligen.se. Bortse därför från november-stapeln i diagrammet nedan.
Som synes har besökstrenden varit stigande, med två tydliga toppar. För det första i mars, då jag skrev mycket om Swedbank, som var på tapeten då. Varför det blev en topp i augusti är inte lika klart relaterat till något specifikt jag skrev om. Hursomhelst har jag den senaste månaden haft sådär 340-590 unika besökare per dag, vilket jag är ganska nöjd med. Djupdykningen i diagrammet den 5-6 september beror på att GoStats hade systemkrasch den helgen.
Inte tillnärmelsevis lika många som Cornucopia, men jag är nöjd ändå. Jag har trots allt lyckats kvala in på tio-i-topplistorna i kategorierna "Ekonomi, företagande och juridik" samt "Miljö" på Bloggportalen.

Varifrån kommer då folk? För de senaste två veckorna gäller följande topplista för "referrers": Google.se 20%, Cornucopia 10%, Google.com 3,6%, Expressen.se 1,7%, Efter oljan 1,5%, DN.se 1,4%, 40procent20år 1,2%. Google-sökningarna är en spretig samling, förutom olika varianter på "flute-tankar" som ligger i topp. Det är kanske inte så förvånande att folk hittar min blogg genom sökningar på "bostadsbubblan", "räntehistorik" och "huspriser 2009", men annars är det inga sökfraser som förekommer i mer än två exemplar de senaste två veckorna, utan det är som sagt många olika sökningar. Knuff.se ger förvånansvärt få besökare, även fast bloggen synts där då och då.

Min blogg handlar ju "om framtidsfrågorna som hänger ihop - ekonomi, energi, miljö, jordbruk". Nu har det ju blivit väldigt mycket ekonomi det senaste året, p.g.a. finanskris, men jag skrev en hel del om energi i somras. Miljö och jordbruk hoppas jag kunna återkomma mer till.

Läs andra bloggar om blogg

Lehman som symptom på kreditbubblan

Ambrose Evans-Pritchard på brittiska Telegraph kommenterade i helgen hur finanskrisen felaktigt skylls på att Lehman tilläts gå i konkurs.

As my colleague Jeremy Warner puts it, Lehman no more caused the economic convulsions of the last year than the assassination of an Austrian prince caused the First World War. There was the little matter of a rising Germany then, and a rising China now. Both scrambled the international system, albeit in different ways.

The 48 hours that killed Lehman and AIG - and would have killed Merrill, Morgan Stanley, and Goldman Sachs within a week if Washington had not stepped in - merely brought to a head the inevitable exhaustion of a global order in which the West chokes debt, and the East chokes on export capacity.

Det var istället ett oundvikligt slut på den dynamik som orsakat den globala kreditbubblan som orsakade krisen. Lehmans konkurs var bara ett symptom. Den globala kreditbubblan skapades genom att Federal Reserve gick in och "räddade" finansbranschen med lägre räntor varje gång det gick illa. Doug Noland nämner detta i helgens upplaga av Credit Bubble Bulletin.

It was, after all, post-Russia/LTCM "mopping up" that fueled the tech Bubble, and then the post-Tech and 9/11 mopping that fostered the Wall Street/mortgage finance Bubble. And the latest big mop up job sets the stage for perhaps the greatest Bubble of them all – the Global Government Finance Bubble.

Första räddningen var alltså 1998 då den ryska krisen orsakade krisen för Long-Term Capital Management. Den räddning som följde från Federal Reserve lade i sin tur grunden för IT-bubblan. Uppstädningen efter den spruckna IT-bubblan och terrorattentaten i september 2001 lade i sin tur genom låga räntor grunden för den amerikanska bostadsbubblan. Denna bubbla började som bekant spricka under 2007 och nådde akut krisstadium hösten 2008. Den "botades" genom rekordlåga räntor, vilka vi fortfarande ser. Det i sin tur har lagt grunden för "den sista bubblan", nämligen amerikanska statspapper. För varje räddningsaktion krävdes alltså allt lägre räntor för att rädda systemet och nu har vi nått den absoluta botten. Frågan är hur länge denna sista bubbla kan fortsätta. Evans-Pritchard påpekar att

The Great Game can continue only as long as deficit countries – currently, US (-$628bn), Spain (-$109bn), Italy (-$62bn), France (-$58bn), Britain (-$53bn), Greece (-$42bn), and east Europe – are willing to bankrupt themselves buying Asian goods. Obviously, this is absurd.

Det är ett högt spel som spelas på fortsatt global ekonomisk tillväxt genom obalanser med en jättelik kreditexpansion i vissa länder, och överskottsländer som Kina som villigt lånat ut till underskottsländerna. Samtidigt mår den underliggande ekonomin inte så värst bra, även om vi sett en viss återhämtning.

Yes, markets are sizzling, but industrial production is still down 23pc in Japan, 17pc in the eurozone, 13pc in the US and 11pc in Russia. We have a global glut of manufacturing plant. This is why companies will have to slash staff. Don't be deceived: profits can look good at first when firms cut into the bone. It is no strategy for an economy.

Det finns alltså, som Evans-Pritchard påpekar, ett jättelikt överutbud av friställd industriproduktion, men ingen efterfrågan i sikte. Visst går företagen åter bättre, men till stor del tack vare kraftiga nedskärningar. Och de grundläggande problemen i världsekonomin har inte lösts.

We can all agree (except Germany, hiding bank losses) that the G20 in Pittsburgh should tighten ratios for lenders. But will we hear a word about the capital and trade imbalances of late 20th Century globalisation that caused this crisis? Probably not. It is easier to ignore the elephant in the room.

Mer om tillståndet i USA:s ekonomi
Apropå hur ekonomin mår så läste jag också att antalet utmätningar av bostäder i USA översteg 300 000 för sjätte månaden i rad. 358 000 utmätningar bara i augusti, en ökning på 18% på ett år. Som Evans-Pritchard påpekar var det fler amerikaner som fick sina hem utmätta bara i augusti än under hela depressionsåret 1932. "As long as 15 million Americans are unemployed, record foreclosures will continue" säger Morris A Davis, professor i fastighetsekonomi.

Bloggen Economix på New York Times uppmärksammar en rapport från Census Bureau om bl.a. inkomster.

The typical American household made less money last year than the typical household made a full decade ago.

To me, that's the big news from the Census Bureau's annual report on income, poverty and health insurance, which was released this morning. Median household fell to $50,303 last year, from $52,163 in 2007. In 1998, median income was $51,295. All these numbers are adjusted for inflation.

In the four decades that the Census Bureau has been tracking household income, there has never before been a full decade in which median income failed to rise. (The previous record was seven years, ending in 1985.) Other Census data suggest that it also never happened between the late 1940s and the late 1960s. So it doesn't seem to have happened since at least the 1930s.

De amerikanska hushållens medianinkomst har alltså sjunkit på tio års sikt, vilket inte verkar ha hänt sedan 1930-talet. Det är alltså inte någon tillfällig recession vi ser, utan en längre trend, som kanske tog sin början vid toppen av IT-bubblan år 2000.
Tillägg 2009-09-15: Tittar man närmare i rapporten ser man att perioden 1973-1985 också hade stillastående real medianinkomst i USA. Det har alltså hänt förut. Där får man för att man inte kollar sina källor!

Jag läser också att andelen företag med låg kreditvärdering som inte kan betala tillbaks på sina lån har ökat och troligen kommer att öka ännu mer.

The U.S. junk bond default rate rose to 10.2 percent in August from 9.4 percent in July as the worst recession since the 1930s left more companies unable to pay off debt, Standard & Poor's data showed on Thursday.

The default rate is expected to rise to 13.9 percent by July 2010 and could reach as high as 18 percent if economic conditions are worse than expected, S&P said in a statement.

Default rates have surged from less than 1 percent in 2007 as an economic downturn squeezed corporate revenues and a global credit crunch dried up funding. A 13.9 percent default rate would be the highest since the Great Depression of the 1930s, when it hit 15.9 percent.

Eighteen companies defaulted in August, bringing the year-to-date total to 147. "Credit metrics in the U.S. show continued deterioration of credit quality and restricted lending conditions," S&P said.

Hur gröna var de skotten?

Apropå att inte kunna betala sina skulder så slår krisen nu hårt även mot många rika.

wealthy individuals' Chapter 11 bankruptcy filings jumped 73% in the second quarter from a year earlier, according to the National Bankruptcy Research Center... More individuals or families with at least $1,010,650 in secured debt and $336,900 unsecured are using Chapter 11 of the U.S. bankruptcy code typically associated with business reorganizations.

Många rika är också högbelånade, vilket slagit hårt i kristiderna.

Båda de sistnämnda nyheterna är symptom på avvecklingen av den globala kreditbubblan.

Noterat i helgen

Pekka Kääntä på Veckans Affärer varnar för guldbubbla, men jag håller med om Cornucopias sågning av varningen. Gulduppgången är för det första i dollar räknat och beror på försvagad dollar - priset i kronor räknat har inte stigit. Dessutom tycker jag inte särskilt att det liknar en spekulationsbubbla, som Pekka påstår. Men det hör ju till ekonomimedias standardrepertoar att man då och då ska skriva illa om råvaror och haussa aktier.

Winning Trading har gjort en analys av Stockholmsbörsen på kortare och längre sikt. Den som inte är intresserad av den tekniska biten bör ändå kolla på hans lista över positiva respektive negativa faktorer på slutet.

Chicagobaserade Corus Bank gick omkull i fredags - inte förvånande, vi har väntat på den i månader. De har gett alltför mycket lån till "condominiums", alltså ägarlägenheter. Banken hade tillgångar på totalt 7 miljarder dollar, varav nästan 4 miljarder bestod av lån till condominiums.

SvD skriver om världsekonomins vändning, men ser långsiktiga frågetecken. Det gör jag också. Man har också en lång artikel om "Livet efter Lehman-kraschen" med anledning av att det är snart ett år sedan.

DN skriver om ett positivt trendbrott för arbetslösheten i och med att inte lika många varslas som i början av året och antalet nyanmälda på arbetsförmedlingen minskar. Samtidigt börjar allt fler studera - ett tecken på att det är svårt att hitta jobb.

Upplagt för tuff avtalsrörelse

När det nu är dags för avtalsrörelsen att starta, denna gång i ett lågkonjunkturläge med många företag som går på knäna och en (på årsbasis) krympande ekonomi. Igår konstaterade trots det fackföreningarna IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer igår gemensamt att det finns utrymme för löneökningar. Jag förstår inte riktigt hur de får ihop det. Om BNP krymper runt sex procent på årsbasis borde rimligtvis lönerna krympa istället för att öka. Dock inte lika mycket, eftersom en hel del av BNP-krympningen absorberas av att många blir arbetslösa.

När BNP ökar är det ju lätt att motivera löneökningar, men nu försöker fackföreningarna förtvivlat att hitta andra skäl till varför lönerna borde öka - "Om lönerna ökar handlar vi mer, och framtidstron ökar". Men om ekonomin krymper så krymper den. Om man får igenom löneökningar i centrala avtal kommer det rimligtvis att leda till att företagen istället tvingas avskeda mer, eller att vi får se fler konkurser.

Missförstå mig rätt - jag är absolut ingen mörkblå fackföreningsmotståndare, utan tycker att ökade vinster i företagen också borde leda till höjda löner. Men i konsekvensens namn måste därmed minskade vinster i företagen också leda till sänkta eller åtminstone stillastående löner. Jag tror att fackföreningarna med ett sånt här utspel riskerar att underminera sin legitimitet och det förtroende de åtnjuter. Dessutom förtjänar det att påpekas att med sjunkande konsumentprisindex (prisdeflation) så får man de facto reallöneökningar även om de nominella lönerna står stilla.

Inte oväntat så säger arbetsgivarorganisationerna blankt nej. Den största motparten Teknikföretagen säger att det inte finns något utrymme alls för centrala avtal med löneökningar, liksom Almega med flera arbetsgivarorganisationer.

Det hela lär som sagt bli trassligt och den fortsatta konjunkturutvecklingen kommer säkerligen att ha en stark inverkan på hur avtalsrörelsen fortskrider. Idag kom siffror på att Sveriges BNP-krympning har stannat upp. BNP krympte under andra kvartalet med 6% jämfört med samma kvartal året innan, men BNP ökade med marginella 0,2% mellan första och andra kvartalet i år. Återstår att se hur fortsättningen blir.

Rekord i fondsparande

De svenska småspararna räds tydligen inga risker längre, utan kastar sig med hull och hår in i den pågående börsuppgången. Under augusti satte man enligt statistik från Fondbolagens förening in 7,6 miljarder kronor i aktiefonder, samtidigt som man tog ut 2,7 miljarder ur de säkrare penningmarknadsfonderna. Hittills i år har småspararna satt in 57,7 miljarder i aktiefonder och tagit ut 20,5 miljarder ur penningmarknadsfonder. Nettosparandet i fonder slår därmed rekord både för en augustimånad och för årets åtta första månader. Många har säkert stora förluster från förra året och nu vill man hänga med på börståget för att försöka kompensera sina förluster. Risken är dock stor att det kommer kraftiga bakslag på börsen och som vanligt ligger småspararna till stora delar fel tidsmässigt i sina investeringar. De som tjänar på detta är fondbolag och stora smarta aktiehandlare.

Läs även andra bloggar om fonder, aktiefonder, penningmarknadsfonder

Stigande bostadsrättspriser

Jaha, det ser enligt Mäklarstatistik ut att ha varit prisrally på bostadsrätter i augusti. Jag misstänkte det av vad jag kunde läsa på bl.a. Hemnet och hörde från folk som pratade och skrev om budgivningar. Bostadsrättspriserna i riket steg med 6% i augusti. Villapriserna har dock hållit sig lugnare och steg bara 1% i augusti. Frågan är nu om detta är en mer långsiktig återgång till stigande bostadspriser, eller om det är en tillfällig uppgång innan fallet, så som jag spekulerade om häromdan. Jag är beredd att omvärdera min uppfattning om verkligheten skulle visa sig inte stämma med den karta jag ritat upp, men än så länge ser jag augustis boprisuppgång som tillfällig. Det finns alltför många faktorer som talar emot att den skulle kunna hålla i sig.

Det är såklart de rekordlåga räntorna och bristen på hyreslägenheter som drivit upp bopriserna. Frågan är om det egentligen var så smart i längden att hålla på och sälja ut en mängd av allmännyttans hyreslägenheter till nybildade bostadsrättsföreningar. Det kan ju i förstone låta absurt att ett ökat utbud av bostadsrätter skulle ge högre priser - det låter ju som en motsägelse av ekonomiska grundprinciper. Men i utbudet måste man också väga in den minskade tillgången till vettiga alternativ i form av hyresrätter. Denna bostadsrättsombildningsvåg har säkerligen varit en bidragande orsak till den boprisbubbla vi sett de senaste åren. Övriga orsaker har varit bland annat låga räntor och slappa krav på amortering och kontantinsats. Här finns flera bovar, bland annat SBAB, som uttryckligen skapades för att driva på konkurrensen på bolånemarknaden. Och både borgerliga och socialdemokratiska politiker har haft ungefär lika stora delar i uppbyggandet av bostadsbubblan, så som jag ser det.

Man ska inte glömma att Mäklarstatistik drivs av bostadsmäklarna själva, så det ligger i deras intresse att presentera positiva siffror. Själv väntar jag till nästa upplaga av Statistiska Centralbyråns Småhusbarometer, som publiceras nästa onsdag (den 16/9) klockan 9.30. Dess siffror litar jag mer på. Då kan jag pluppa in siffrorna i mitt kalkylark och få ut fina diagram.

Mäklarna som intervjuas i DN:s och SvD:s artiklar talar såklart om att de i våras var mer pessimistiska, men att de nu tror på prisökningar. De talar om ökande framtidstro hos hushållen trots stigande arbetslöshet, samt att börsen gått upp kraftigt. Men jag har påpekat tidigare att denna börsuppgång inte är hållbar - frågan är bara hur länge den kan pågå. Irrationella prisuppgångar brukar kunna hålla på längre än vad sansade bedömare tror är möjligt. Men hur går det med bopriserna den dagen börsen vänder neråt rejält igen? Bankernas krav på bolåntagarna har också ökat, vilket talar emot att boprisuppgångarna skulle vara hållbara.

DN:s Jonas Leijonhufvud konstaterar att "Vi lever i en märklig tid..." och säger att det är "Full fart för Ingves bostadsrally". Han tror inte att det var Riksbankens avsikt att starta ett nytt boprisrally när man toksänkte räntan. Målet var ju istället att företagen skulle kunna låna billigt och "överbrygga krisen". Detta visar hur farligt det är att sätta Riksbanken på uppdraget att bestämma räntan i Sverige. Nu har de på ett års tid gjort två stora misstag/missbedömningar. För det första när de höjde räntan i september förra året, trots att det stod klart för alla som följde med i ekonomins vindlingar att en jättekris var på gång. För det andra när de från december 2008 till juli 2009 sänkte räntan alldeles för snabbt och för mycket, vilket blåste upp hushållens lånebubbla igen. Vad alternativet till Riksbankens räntesättande skulle vara vet jag inte riktigt, men vi ser nu tydligt att det nuvarande systemet inte fungerar, utan mest verkar förstärka svängningarna i ekonomin.

Apropå de stigande bostadspriserna skriver Röda Malmö:

Talet om bostadsrätten som en form av eget ägande är i många fall en ren illusion. För många är det i själva verket banken som äger och man har inga som helst utsikter att någonsin kunna göra sig fri från de höga lånen. De som vunnit på den våldsamma spekulationen på bostäder är framför allt bankerna, men även mäklarkåren och de delar av borättsinnehavarna som var gynnade från början och kunnat göra en bostadskarriär genom att sälja helt fiktiva värden.

Till vinnarna skulle jag även vilja lägga dem som kommit över attraktiva lägenheter till vrakpris i utförsäljningar av hyreslägenheter. Hursomhelst är många egentligen inte bostadsägare utan låneslavar. Denna illusion av rikedom gör också lätt att ens självuppfattning förvrängs. Min granne sålde sin lägenhet för en och en halv miljon - o, jag är rik! Hela uppåtspiralen i den svenska bostadsbubblan har drivits av en mängd fenomen. Banker och mäklare har velat tjäna pengar och gjort reklam. Folk har pratat bostadspriser och budgivningar på kafferaster och andra sociala tillställningar. Höga bostadspriser har gett status. Politiker har velat göra fler till bostadsägare istället för hyresgäster.

Vad gäller lösningen är jag dock inte så säker på att jag helt håller med Röda Malmö:

Vägen ur det här träsket, som bland annat fått till följd att hälften av ungdomarna bor hemma och många bor dyrt i andra hand, måste vara att öka byggandet med statligt stöd och öka tillgången till billiga hyresrätter där hyresgästerna får ett ökat inflytande. Jag kan också tänka mig att man på olika vis begränsar möjligheterna att spekulera i bostäder.

Visst borde det troligen byggas fler billiga hyresrätter, men jag tycker inte att man ska göra det med statligt stöd. Snarare bör man undersöka vilka lagar, regler och regleringar det är som gör att privata byggaktörer idag ser det som mer lönsamt att bygga dyra bostadsrätter istället för billiga hyresrätter och sedan förändra dessa lagar och regler. Att begränsa möjligheten att spekulera i bostäder skulle troligen bara leda till att eventuella spekulanter kringgick reglerna på olika vis. Dessutom är det knappast spekulation som varit den huvudsakliga pådrivande faktorn för bostadspriserna, utan något slags kollektiv masshypnos som gjort att många tar på sig bolån som är mycket större än vad som är sunt och lever med små marginaler. Det hela skulle istället lätt kunna rättas till genom att t.ex. höja reporäntan till fem procent och hålla den där. Politiskt omöjligt, förvisso, men ändå en intressant tanke...

Läs andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, bostadsrätter

Regn och recession

Kan det bli värre? Ovanpå lågkonjunkturen blir det risigt väder! Skämt åsido - elpriserna sjunker nu, dels på grund av minskad efterfrågan i en krympande ekonomi, dels på grund av att det har regnat mycket så att vattenkraftverkens magasin är välfyllda.

Just nu är det alltså en fördel att ha avtal med rörligt elpris. DN varnar för att elpriset kan svänga snabbt och därmed slå hårt mot hushåll med små marginaler. Men så små marginaler bör väl ingen ha. Möjligtvis kan de som har eluppvärmd bostad och därmed betydligt större elräkning binda sig i ett fastprisavtal, men för övriga torde det vara fördelaktigt med rörligt elpris.

Men sällan har vissa av elbranschens försäljare varit så enträgna som just nu vad gäller att locka in folk i avtal med fast pris. De står i köpcentrum och försöker locka folk med "fördelaktiga" erbjudanden om fastprisavtal och stressar på besluten genom att erbjudandet bara gäller om man skriver på på plats i köpcentrumet. Minst en gång i veckan ringer också någon försäljare från elbolag med liknande erbjudanden. Jag verkar ha ramlat ur Nixregistret - får kolla upp det.

Tydligen har under det senaste året antalet elkunder med rörligt elpris ökat. Om lågkonjunkturen fortsätter, vilket jag tror, så kommer rörligt elpris att vara lönsamt jämfört med fast pris. Regnmängden är lite svårare att förutspå!

Konsumentkrediterna krymper rekordsnabbt i USA

Konsumentkrediter i USA sjönk under juli i en rekordhög takt. Enligt preliminära siffror från Federal Reserve sjönk de med 21,6 miljarder dollar, vilket motsvarar en årstakt på minus 10 procent. Samtidigt reviderades siffran för juni från en krympning på 10,3 miljarder till minus 15,5 miljarder dollar, så risken finns att även juli månads siffra kommer att revideras neråt. Detta var den sjätte månaden i rad med kontraktion i konsumentkrediterna, vilket är den längsta sammanhängande nedgången sedan 1991. Diagrammet nedan visar den månadsvisa förändringen.
Fram till sommaren 2008 ökade konsumentkrediterna stadigt i USA, men sedan dess har det övergått i en kraftig kontraktion, med bara enstaka månader på plus. Konsumentkrediterna inkluderar inte bolån, utan består av kreditkort och lån till exempelvis bilar.

Så länge konsumentkrediterna fortsätter att krympa i denna takt lär de amerikanska konsumenterna inte konsumera lika mycket, så förhoppningarna om att ekonomin ska återhämta sig måste hämta näring från något annat. Frågan är vad? Konsumenterna har tidigare stått för runt 70 procent av USA:s BNP. I längden är förstås denna utveckling mot minskad skuldbörda sund för amerikanerna, men i ett kortare perspektiv kommer den att lägga en kraftig hämsko på eventuell ekonomisk återhämtning.

Samtidigt fortsätter arbetslösheten att öka i USA, även om den inte ökar lika snabbt som förut. Den officiella siffran ligger nu på 9,7%, men det bredare arbetslöshetsmåttet U-6, som även inkluderar "marginally attached" och "discouraged" samt deltidsarbetande som vill ha mer jobb, ligger på 16,5%. Enligt den officiella statistiken ökade antalet arbetslösa med 216 000 personer i juli, men den siffran är justerad enligt den så kallade "Birth Death Model", som justerar med de nya företag man antar har startat. Tyvärr är dessa justeringssiffror nu i kristider lika relevanta som siffror från yttre rymden, eftersom de bygger på statistik sedan många år tillbaks. Justeringar har gjorts för t.ex. nyskapade företag inom hotellbranschen, som just nu är krympande i USA. Även om man bara tittar på den friserade siffran på minus 216 000 arbeten, så ska man komma ihåg att det krävs cirka 130 000 nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten.

I augusti skrev jag om långtidsarbetslösheten i USA. Andelen personer i arbete har sjunkit tillbaks till nivåer som man inte sett på 30 år. Många hittar heller inte något nytt jobb, och ramlar till slut ur arbetslöshetsunderstödet, även fast detta förlängts. Då har dessa stackare inga inkomster, utan får förlita sig till välgörenhet och matkuponger. Antalet "utförsäkrade" kommer att öka kraftigt under hösten om inget görs, vilket kan leda till svåra sociala problem - det rör sig om runt 1,5 miljoner som ramlar ur understödssystemet fram till årsskiftet. Men jag antar att president Obama av ren självbevarelsedrift kommer att ytterligare utöka tiden för arbetslöshetsunderstödet.

I mitten av augusti kunde man läsa att omkring 32% av alla belånade bostäder i USA har lån som överstiger bostadens värde. Det handlar om cirka 15 miljoner bostadslån. Ytterligare 2,5 miljoner bostadslån låg i riskzonen för att hamna "under vatten". Samtidigt fortsätter bostadsutmätningarna i hög takt och allt fler amerikaner ligger efter med lånebetalningarna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch har också undersökt den så kallade "cure rate", alltså andelen bolåntagare som har legat efter med sina betalningar som efter ett tag kommer ikapp. De kom fram till att för kategorin "prime", alltså de "säkraste" låntagarna, har denna andel nu sjunkit till 6,6% från ett genomsnitt av 45% under åren 2000-2006. För de osäkrare lånekategorierna Alt-A och subprime är denna andel nu 4,3% respektive 5,3%. I USA är bolån (till skillnad från i Sverige) inte kopplade till personen, utan till fastigheten. Därmed finns möjligheten för dem som inte klarar av sina lånebetalningar att avsäga sig bostaden och lånet. Detta lockar såklart mer om bolånets värde överstiger fastighetens, och detta kan även förklara den låga "cure rate".

Sammantaget ser det trots allt tal om "gröna skott" inte särskilt ljust ut för USA:s ekonomi. Jag vill avslutningsvis påminna om två berömda citat från 1930.

"The spring of 1930 marks the end of a period of grave concern... American business is steadily coming back to a normal level of prosperity."
– Julius Barnes, head of Hoover's National Business Survey Conference, March 16, 1930

"While the crash only took place six months ago, I am convinced we have now passed through the worst - and with continued unity of effort we shall rapidly recover. There has been no significant bank or industrial failure. That danger, too, is safely behind us."
- President Herbert Hoover, May 1, 1930

Det tog ungefär ett årtionde plus ett världskrig för att åter få rätsida på USA:s ekonomi då. Och nu är den totala skuldnivån i USA drygt 40% högre än runt 1930.

Den arbetslöses mörka stup

Idag återkommer min sambo som gästskribent och ni får läsa del två i arbetslöshetsföljetongen. Del ett kom i juni och kan läsas här.

---

Jag har försökt allt jag kunde för att skaffa ett nytt jobb under de sista månaderna av min tidsbegränsade anställning. Under sommaren har jag tagit ut det som var kvar av föräldraledigheten och fortsatt med heltidsjobbsökandet för att sedan efter semestern skörda responsen från de tiotals mejl som jag hade skickat iväg. Men nu är det sensommar, en ny termin har redan börjat utan något konkret resultat och jag är slutligen tvungen att inse att jag officiellt är fullständigt arbetslös.

När det blir dags för besöket hos Arbetsförmedlingen har den svåra chocken inte lagt sig än. Jag sitter vid datorn för att fylla i och aktivera mitt CV, stum och oförmögen att tro att detta faktiskt är på riktigt. Jag är omtöcknad och en stark overklighetskänsla tränger genom.
Jag har inget arbete att komma till på morgonen.
Det händer väl inte mig?
Det som jag ännu inte vet är att tillsammans med 8% av arbetskraften, har jag stigit ner i arbetslöshetens mörka stup.

Frukten av mitt intensiva sökande har hittills bestått av ett enda mejlsvar. Jag nappade omedelbart och hoppfullt hade jag två intervjuer både med rektorn och personalen men ytterligare tre veckor gick och allt rann ut i sanden. Jag hade i början trevande väntat och slutligen varit tvungen att jaga efter ett svar utan att kunna få något konkret besked.

Det är med dyster sinnesstämning som jag besöker Arbetsförmedlingen igen. Det är dags för en handlingsplan. Med en blandning av ångest och häpnad forsar all min besvikelse ut utan att jag kan hejda mig själv. Jag berättar om arbetsgivare som inte går att få tag på i telefon och som inte besvarar mejl, om tjänster som blir tillsatta innan annonsen löper ut och utan att man hinner bli kallad till intervju, om den oändliga väntan på ett besked som oftast uteblir, om dagar som blir veckor.

Jag hör mig själv säga att jag är villig att göra vad som helst för att få ett bra jobb.
Min förtvivlan är påtaglig och överraskar även mig.

Handläggaren är ny och håller fortfarande med att tränas in i arbetet, han tittar på mig med inlevelse och det räcker med hans barmhärtiga blick för att jag ska återfå lite styrka. Kanske för att han känner att jag behöver något extra föreslår han en praktiktjänst som lockbete till arbetsgivarna. Det var egentligen tänkt som en möjlighet att komma in i ett nytt yrke och få den erfarenhet som behövs för att bli anställd, men i verkligheten gäller det att sälja sig till underkostnad till arbetsgivaren och bjuda på några månader av sitt eget jobb kostnadsfritt. En sorts rabatt i utbyte mot anställning. En arbetskraftsrea för att slå den hårda konkurrensen. Ett prova-på-erbjudande i hopp om att det leder till ett fortsatt samarbete. Jag är så nedstämd att jag accepterar utan att fundera mera och vi är överens att han ska höra av sig ifall han lyckas övertyga den dröjande arbetsgivaren.

Jag blir äntligen kontaktad av rektorn igen och vi har en ny träff. Hon är väldigt positiv till praktiktjänsten och berättar entusiastiskt hur detta bidrar till en annorlunda planering med utrymme för utvidgad verksamhet, men, det finns bara ett litet men.
Hon kan inte lova att jag blir anställd sedan. I själva verket letar hon efter någon annan redan nu och så fort som hon har hittat den personen kan jag gå vid sidan om denne. Dessutom finns det inte heller några pengar till en extra tjänst. Det skulle kanske i så fall vara fråga om nästa termin, kanske nästa vår. Hur mycket kan jag arbeta, då? Kan jag tänka mig att "praktisera", låt oss säga, 80%?

När jag går därifrån känner jag mig som ett billigt varuprov. Jag är förvirrad och vet inte längre vad som ska ligga högst på listan av prioriteter. Sysselsättning? På min egen bekostnad, även när det inte leder till något arbete, även när det är frågan om oförskämt utnyttjande som spelar på ett legitimt behov, bara för att inte ”mögla hemma” som handläggaren säger. Eller är det digniteten? Att behålla och försvara sitt eget värde. Att inte sälja sig billigt bara för att systemet uppmuntrar det, för att komma först till kvarnen eller i hopp om att tjäna på flera kontakter?

Jag inser vidden av krisen som orsakar en djupare skada och drabbar andra dimensioner än dem som vanligtvis rapporteras i tidningarna. Det finns ett nät av värden som kollapsar när den socioekonomiska tryggheten naggas i kanterna. De verktyg som man hitills har haft räcker och skyddar inte längre. Man tar genvägar, spelar människor emellan, sprider ett oetiskt och osolidariskt klimat, tjänar på de behövandes bekostnad.

Och jag? Hur länge kommer jag att hålla ut innan jag ger vika?

/C.M.

---

Apropå arbetslöshet noterar jag att socialbidragen ökade med sexton procent under andra kvartalet i år jämfört med samma kvartal förra året. Inte förvånande. Man ska inte glömma att det finns andra som har det värre.

Läs även andra bloggar om arbetslöshet

Sänkta boräntor och ökande hushållskrediter

Jaha, så sänkte SBAB sina bolåneräntor en aning till över hela linjen idag. Bindningstider från fyra år och kortare ligger nu på årslägsta ränta, medan bindningstider på fem år och uppåt fortfarande hade lägst ränta i mitten av januari. Räntejusteringarna är dock små - mellan 0,05 och 0,31 procentenheter. Apropå SBAB hittade jag följande näpna bild på deras hemsida.
Känner inte ni också hur lyckliga ni skulle bli om ni tog ett bolån hos SBAB? Vilken ljus framtid som öppnar sig för dig och dina barn med ett bolån från SBAB! Symboliken flödar...

Nå, även Handelsbanken sänkte sina bolåneräntor idag, i ungefär samma storleksordning som SBAB. Mer ränteknark för bostadsmarknaderna alltså.

På SEB:s hemsida skriver deras mest citerade ekonom Robert Bergqvist en krönika där han oroar sig för hushållens skuldsättning.

Hushållens skulder fortsätter att öka och växer just nu med ca åtta procent i årstakt. Företagens skuldstock ligger visserligen ca fyra procent högre jämfört med för ett år sedan, men har ändå gått ned sedan februari.

Så detta är vad Riksbankens överdrivna räntesänkningspolitik har orsakat - hushållens skuldsättning ökar kraftigt, medan företagen i många fall har svårt att få lån.

Även om en kreditexpansion varit välkommen ur ett krispolitikperspektiv känns årliga ökningsnivåer för hushållen på över 6-8 procent destabiliserande i ett långsiktigt perspektiv.

Jag kan inte annat än hålla med om riskerna. Men den kreditexpansion som skett har inte varit särskilt positiv ur ett krispolitikperspektiv, eftersom den mest gått till att buda upp bostadspriserna. För företagen - de som egentligen skulle behöva kreditstödet i kristider - är situationen annorlunda, med tuffare kreditprövningar.

Läs även andra bloggar om bolåneräntor, ränta, sbab, handelsbanken, bolån

Bopristro och skuldglädje

Lyssnen nu, o svenska folk! Det är med glädje jag ser att I haven återfått eder bopristro. Ty allt tal om bostadsbubbla eller att bostadspriserna skulle sjunka är irrläror. Nej, bostadspriserna skola fortsätta att stiga, så sant jag säger eder. Sjunkande bostadspriser äro endast något för svartsynta domedagsprofeter, som må sitta och ruttna i sina eländiga hålor. Beskåden huru våra förkunnare, som i våras kände tvivel i sin tro och kommo med mörka profetior, nu hava vänt åter till den sanna bopristron.

Den kris som i höstas drabbade vårt finansiella system var endast en prövning som I haven måst utstå på vägen mot den eviga rikedomens lyckliga land. Nu är sannerligen denna kris överstånden! Se, haver jag icke givit eder ett tecken, då aktiebörsen stigit till halvannan gång sitt värde sedan i våras? Se huru de gröna skotten växa i hela vår ekonomi. Aktiebörsen haver även denna vecka rivstartat på sin väg mot ständigt högre höjder. Vår älskade automobilfabrik Saab haver funnit villiga köpare som nu kunna föra denna nationalsymbol mot en ljus framtid av epoxy och lyx. De arbetslösas sorgliga skara ökar förvisso fortfarande, men ökningstakten haver nu avtagit och vi få med största visshet framöver se huru nya arbeten skapas överallt. Förtvivlen icke över att I måsten arbeta längre för att få eder pension, ty arbete skänker tillfredsställelse och giver oss möjlighet att fullgöra betalningarna på våra lån. Även konkurserna fortsätta sin ökning, men även här se vi ett grönt skott när takten planar ut.

Jag haver under sommaren med tillfredsställelse noterat den flit I haven ådagalagt i edra inköp i våra konsumtionstempel. Att vi nu under en ekonomisk prövningstid hava gjort inköp för större summor än förra sommaren, då någon kris ännu icke fanns i våra medvetanden, är i sanning ett gott tecken och ett skott så grönt som något. Och lyssnen nu icke på alla falsktungade sparivrare. Ty är det icke så att den som spar sina penningar icke haver lika mycket att förbruka på sin dagliga konsumtion? Nej, penningar skola icke läggas på hög - de skola användas fritt och utan att känna tvekan. Varje inköp driver hjulen i vår ekonomi framåt mot en glänsande framtid.

Oroen eder icke heller för att skulder skulle kunna vara en börda. Nej, glädjens istället åt huru bankerna i sin oändliga godhet dela ut lån så att vi kunna köpa bostäder till ständigt högre priser. Se, är det icke ett under? "Varde pengar" säger banken, och där bliver pengar när de giva ut ett lån! Deltagen med fröjd i den heliga budgivningen då en bostad är till försäljning, ty lånelöftet från banken är ett löfte om en ljusare framtid. Att vara skuldsatt är en glädje, då vi med förtröstan se huru räntorna hållas låga. Så kännen skuldglädje när i betänken huru rika I egentligen ären, då edra bostäder betinga så höga priser!

Ty räntan är låg. Och amorteringsfritt. Och tillväxt i evighet. Amen.

Återgång till det normala?

Enligt SEB:s senaste boprisindikator tror nu en majoritet av hushållen på stigande bostadspriser under det kommande året. Andelen som tror på stigande bostadspriser har vuxit från 41 till 53 procent på en månad. 29 procent tror på oförändrade bopriser och endast 13 procent tror på prisfall.

Denna undersökning bekräftas av en mätning som Skop har gjort, där 50 procent tror på högre villapriser om ett år, en ökning med sex procentenheter jämfört med i juli. I Skops undersökning tror 47 procent på högre bostadsrättspriser, också det en ökning med sex procentenheter. Bara var tionde tror på lägre villa- och bostadsrättspriser om ett år.

Så långt hushållen, som ju till största delen inte är särskilt insatta i makroekonomi, men tydligen börjar till och med "experterna" tvivla på sina tidigare prognoser om boprisfall.

Betyder detta att bostadspriserna kommer att återgå till sin tidigare "normala" långsiktigt ökande trend? Tillåt mig tvivla. I en kommentar till min utläggning i våras om varför svenska bostadspriser kommer att falla på sikt hänvisade Jim Dowling till en kurva som illustrerar typisk bubbelpsykologi. Jag har nu tagit inflationsjusterade svenska bostadspriser och ritat in hur det skulle kunna se ut framöver utifrån bubbelpsykologi (streckad linje).
Jag sätter starten på bubblan till när vi passerade 1990 års topp. Det är ganska tydligt att vi därefter har passerat igenom alla stadierna "medieuppmärksamhet", "entusiasm", "girighet", "självbedrägeri", "nytt paradigm" och "förnekelse". Just nu tror jag alltså att vi befinner oss nånstans runt "återgång till det normala", vilket verkar bekräftas av dagens tidningsartiklar.

Vad som kan få "återgång till det normala" att övergå i "rädsla" får vi se. Det dyker säkert upp något oväntat finansiellt monster! Som Cornucopia påpekar idag så är inte de berömda gröna skotten i ekonomin så jättegröna. Antalet arbetslösa fortsätter att öka, liksom antalet konkurser, även om ökningstakten inte är lika hög som tidigare.

Läs andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, arbetslöshet, prognos

Tröskdag

Som jag berättat i våras ägnar jag mig även åt småskalig spannmålsodling. Idag var det dags att tröska årets skörd med "Flute-metoden". Jag lade ut en gammal pensionerad plastduk på hallgolvet, tog fram några plastlådor och hårtorken av märket Babyliss (den har fördelen att man kan stänga av värmen).

Innan man kan fläkta bort agnarna måste man dock få agnar och korn att lossna från axet. Tidigare år har jag lagt in axen i en grov tygpåse och mosat runt dem. I år provade jag en ny metod som visade sig vara ganska effektiv i liten skala. Jag slängde i axen i en balja, tog på mig ett par rena arbetshandskar och mosade omkring och repade av axen. Denna metod har fördelen att det inte fastnar en massa agnar på insidan av tygpåsen, som sen blir svåra att få bort.
Efter att ha plockat ur de tomma axen vidtog sedan arbetet med fläkten. Jag ställde upp fyra plastlådor i rad på duken och hällde sedan sakta blandningen med agnar och korn förbi fläkten ner mot den första lådan.
Agnarna sprids all världens väg över duken. Det mesta av kornen hamnar i den första lådan (till höger på bilden. Några hamnar i låda nummer två, och i princip inga i låda nummer tre och fyra. Man måste köra minst två gånger för att få ren säd. Övning ger färdighet gäller här som för allt annat.

Årets odling bestod av några olika spannmålssorter (klicka på bilden för att förstora).
Överst (liggande) vårvete. Därunder från vänster till höger svarthavre, kamutvete, hårdvete och midsommarråg. Jag hade även nakenkorn, nakenhavre och enkornsvete i år, men de kom inte med på bild. Kamutvete är ett slags hårdvete. Vad hårdvete är? Durumvete, alltså sånt som man gör pasta och couscous av. Pastamaskin står på önskelistan så att jag kan prova att göra min egen pasta (hoppas sambon läser det här).

I veckan är det också dags att så årets höstsådda spannmål. Det blir höstvete och dinkel. Midsommarrågen sådde jag redan i slutet av juni, så där är det snart dags att klippa ner tuvorna innan de får stå över vintern.

Jag återkommer med fler rapporter från Flutes experimentodlingar.

Olja, Förbifarten, Miljöbilar, Miljöminister

Förbifart Stockholm alltså. Troligen gårdagens och dagens mest omdiskuterade ämne, både på bloggar och i pressen.

Låt mig nu ta detta pedagogiskt, punkt för punkt så att alla kan hänga med.

Fatih Birol, chefsanalytiker vid IEA (International Energy Agency, OECD:s energiorgan) gick för en månad sedan ut och varnade för att världens oljeproduktion kommer att börja minska inom tio år.

Enligt Birol verkar många regeringar omedvetna om att oljan håller på att ta slut snabbare än man tidigare beräknat. Den globala produktionen bedöms ha nått kulmen inom de kommande tio åren, vilket är minst ett decennium tidigare än de flesta hade räknat med.

Det handlar om en av de största tungviktarna på energiområdet som säger detta, och han är inte ensam. Många av världens främsta experter tror faktiskt att oljekrönet inträffade redan i juli 2008, t.ex. Marshall Adkins, Matthew Simmons och Kjell Aleklett. Även Fatih Birols varning att världen inom tio år har passerat oljekrönet innebär alltså att det skulle vara minst ett år innan Förbifart Stockholm invigs.

Därefter blir det obönhörligen utförsbacke för den globala oljeproduktionen och därmed ett långsiktigt högre oljepris, även om det såklart kan svaja upp och ner på grund av ekonomiska kriser med minskad efterfrågan (som i vintras).

Högre oljepriser kommer att leda till högre bränslepriser. Persontransporter med privatbil kommer på grund av högre bränslepriser delvis att styras över till kollektivtrafik och cykel, allteftersom folk tycker det blir för dyrt att ta bilen. Dyrare olja leder också till att allting blir dyrare - både produktion och varutransporter. Vi kommer därför att kunna konsumera mindre. Därmed blir mängden lastbilstransporter också mindre.

Detta handlar inte om något frivilligt val som vi skulle göra av typ "nu ska vi alla bli mer klimatsmarta". Det handlar om något som kommer att tvingas på oss av geologiska faktorer i oljefälten, vare sig vi vill minska våra personliga koldioxidutsläpp eller inte. Allt kommer automatiskt att styras prisvägen, genom att oljan blir allt dyrare.

Så kallade "miljöbilar" då? Kan vi inte ersätta nuvarande bilar med såna? "Miljöbilar" finns av två huvudslag - biobränsledrivna eller eldrivna. Bränsleceller eller vätgas är uteslutna av skäl som jag tagit upp förut.

Biobränslen kan inte ersätta bortfallet i oljeproduktion, helt enkelt därför att den årliga produktionen av biomassa inte på långa vägar räcker för att ersätta vår oljeförbrukning. Även glädjekalkyler om biogas faller under denna begränsning, eftersom all biogas produceras från ruttnande biomassa. Därmed är biobränsledrivna bilar uteslutna, annat än i små mängder.

Vill vi ersätta bensin- och dieselbilar med elbilar krävs tre saker.

1. Mer elkraft. Sverige förbrukar runt 200 TWh petroleumprodukter per år. Med en optimistisk minskningstakt för oljan på två procent per år krävs ett nytt kärnkraftverk vartannat år för att ersätta energibortfallet. Ersätt med valfri kraftverkssort så blir siffrorna ändå orimligt stora, exempelvis dubbelt så mycket vindkraft som idag totalt finns i Sverige måste byggas varje år för att ersätta oljebortfallet. Att bygga nya kraftverk tar tid, särskilt kärnkraft. Hur mycket ny elkraft tillkommer varje år i Sverige? Inte tillnärmelsevis så mycket som skulle behövas för elbilar.
2. En massa elbilar. Idag finns ännu ingen väl fungerande serieproducerad elbil på marknaden till ett rimligt pris. Även om det dyker upp fler serieproducerade elbilar så kommer de att fortsätta att vara dyra, på grund av de ingående komponenterna. Därmed lär de inte bli lika många som dagens bensin- och dieselbilar. Dessutom begränsas elbilsproduktionen av att de måste ha batterier. Det finns två sorters högeffektiva batterier som kan bli aktuella. Nickelmetallhydridbatterier kräver metallen lantan för att fungera. Världens lantanproduktion räcker inte på långa vägar till för den mängd batterier som skulle behövas. Alternativet litiumbatterier kräver också en litiumutvinning av orimliga proportioner.
3. Infrastruktur för laddning. Snabbladdning kräver strömstyrkor på över 70 ampere. En vanlig bostad har 16 eller 20 ampere huvudsäkring, vilket ger minst fem gånger längre laddningstid. Elnätet är inte heller dimensionerat för elbilsladdning, utan måste isåfall byggas ut rejält.

Sammantaget kan vi alltså inte ersätta nuvarande bilpark med elbilar i den takt som skulle behövas.

Miljöminister Anders Carlgrens uttalande igår om att "Det här är en väg som byggs för trafik med bilar som drivs av miljövänliga bränslen, el, etanol eller biogas." faller alltså på sin egen orimlighet. Men det klingar ju trots detta bra som argument för att bygga Förbifart Stockholm. Vad gäller detta uttalande från vår miljöminister finns några alternativ.

1. Han har blivit duperad av de medarbetare som leverar underlag för hans beslut och uttalanden. Antingen för att medarbetarna inte har kollat rimligheten i miljöbilspåståendet eller för att någon har ljugit för miljöministern.
2. Han har uttalat sig utan underlag - med bara förhoppningar som bas.
3. Han har ljugit.

Inget av dessa alternativ ställer miljöministern i någon särskilt fördelaktig dager. Det första alternativet är väl bäst för honom, men då borde han bli bättre på att välja medarbetare.

Nu tycker man kanske att man kan köra med bränslesnålare bilar när oljan blir dyrare. Men då måste man ersätta dagens törstiga fordonspark. Hur lång tid tar det? Hur ska folk få råd till det? Högre oljepris slår ju mot priset på allting, även priset på bilar, eftersom allting till stor del produceras och transporteras med hjälp av olja.

Min slutsats blir alltså att det inte finns någon möjlighet att trafikvolymen i Stockholmsområdet kommer att öka till år 2020 då Förbifart Stockholm beräknas stå färdig. Istället handlar det om minskad trafikvolym, vilket kommer att automatiskt lösa många av problemen med bilköer.

Vissa har påstått att våra transportbehov inte kommer att minska bara för att oljan blir dyrare. Men våra transportbehov kommer att minska om transporterna blir dyrare. Då kommer vi inte att ha råd att åka omkring lika mycket som idag. En massa "onödiga" bilresor kommer att falla bort på grund av att de blir för dyra för att vara värda besväret. Detsamma gäller lastbilstransporter.

Fler har skrivit om Förbifarten idag.

Bloggar: Cornucopia om "Nyspråk", Effekt om "Motorväg för drömmare", Svensson om "Bilen ger frihet", Dagens Konflikt om "Lars Dahlberg ljuger".

Tidningar: Aftonbladet "(S)äg nej till Förbifarten", Gunnar Lindstedt i Expressen "Förbifarten är ett historiskt misstag"

Intressant? Läs andra bloggar om bilism, oljepris, vägar, förbifart stockholm

Regeringen säger ja till vägidiotin!

Så kom det väntade beslutet att regeringen ger klartecken till byggandet av Förbifart Stockholm. Jag kommenterade redan i morse det troliga beslutet.

Hela kalaset med drygt två mil motorväg, varav större delen i tunnel, förväntas kosta drygt 27 miljarder kronor. Prislappen har alltså redan ökat med två miljarder. Vi får se vad kostnaden beräknas till år 2012 då byggstarten planeras. Det skulle förvåna mig ytterligt om den blir lägre, med tanke på hur sådana här jätteprojekt har en tendens att löpa iväg kostnadsmässigt. Byggtiden beräknas till åtta år och även här får man nog ta till med råge, plus en risk att kostnaderna skenar iväg under byggtiden.

Man kan också roa sig med att räkna på hur stora utbyggnader av spårbunden kollektivtrafik, t.ex. tvärbanor eller tunnelbana till Nacka, som man skulle få för dessa miljarder. Det blir inte lite det.

Att bygget ska kunna dra igång redan 2012 är dock tveksamt. För det första ska Vägverkets arbetsplan godkännas. För det andra ska de berörda kommunernas detaljplaner godkännas, och de kan överklagas ända till regeringen. Dessutom kan projektet överklagas till Miljödomstolen och Miljööverdomstolen, vilket troligen kommer att ske. Naturskyddsföreningen är också en tuff motståndare och kommer troligen att begära överprövning i regeringsrätten. Sammantaget kan denna hantering i olika instanser förhala byggstarten i flera år.

Motormännen applåderar inte oväntat beslutet. Socialdemokraterna ser projektet som ett "nödvändigt steg mot en bättre storstadsmiljö", hur man nu får ihop det. Miljöpartiet dömer ut projektet och Vänsterpartiet ser förbifarten som ett svek mot miljön. Som Naturskyddsföreningens Svante Axelsson påpekar så visar all forskning att mer vägar ger mer trafik. Detta bekräftas också av vad KTH-forskarna Göran Finnveden och Jonas Åkerman fick fram i sin rapport om Förbifart Stockholms konsekvenser.

Miljöminister Andreas Carlgren säger att

- Det här är en väg som byggs för trafik med bilar som drivs av miljövänliga bränslen, el, etanol eller biogas.

Men om vi ska driva bilarna med annat än bensin och diesel så finns det, som jag har påpekat förut, helt enkelt inte så mycket tillgänglig energi att vi kan driva en fordonsflotta av den storlek vi har idag. Därmed blir detta vägbygge onödigt. Och när världens oljeproduktion börjar krympa finns inte heller möjligheten att driva lika många bilar som idag på bensin och diesel.

På SvD Brännpunkt har oppositionslandstingsrådet Lars Dahlberg (s) idag fått in en debattartikel med titeln "Motståndet mot förbifarten är kontraproduktivt". Jag skulle istället vilja säga att byggandet av förbifarten är kontraproduktivt, då det är en investering i ytterligare infrastruktur för en trafikform som kommer att tvingas minska. Istället för att nu slösa bort våra resurser på att bygga vägar och flygplatser borde vi satsa dem på att bygga infrastruktur som kan underlätta omställningen till dyrare olja.

Johannes Forsberg på Expressens Opinionsblogg tar också upp en intressant sak som man tog upp redan i januari 2008.

I själva motiveringen till leden säger till exempel vägverket att man med en sådan motorväg kan bygga bostadsområden utan kollektivtrafik.

På så sätt bygger vi fast samhället i bilismen. Billobbyn är uppenbarligen väldigt stark.

Slutligen skulle jag tro att när det väl är dags för första spadtaget har oljans produktionsnedgång nått så långt att den inte längre kan ignoreras, och att detta projekt då stoppas.

Några andra bloggar som har kommenterat: Josh Lyman, Stockholmsvänstern, Stockholmstrafiken, Maria Ferm, Svensson.

Den som vill ha en motvikt kan läsa vad t.ex. Peace, Love and Capitalism har att säga om förbifarten. Där har vi en som tror att evig tillväxt är möjlig i en ändlig värld, och som uppenbarligen blundar för framtida energiproblem.