2011-11-30

Finansiellt lapptäcke

Eurozonen börjar alltmer likna ett finansiellt lapptäcke. Man försöker att lappa de synliga skador som uppstått, men det syns allt fler sprickor i tyget.
De alltför stora statsskulderna och budgetunderskotten i PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien) har man försökt att lappa med euroländernas stödfond EFSF och Europeiska centralbankens (ECB) stödköp av statsobligationer (Securities Markets Programme SMP). Bankernas problem med för stora innehav av statsobligationer från PIIGS-länderna har man försökt att lappa genom att ECB "tillfälligt" sänkt sina krav på säkerhet och nu idag genom att centralbankerna i en samordnad aktion bistår bankerna med dollarswappar till överkomligt pris. Bakom det senaste utspelet för att "rädda" finansmarknaderna ligger som Daniel Kederstedt konstaterar de sänkta kreditbetygen för flera banker - eventuellt också att ryktet att en stor europeisk bank höll på att gå omkull igår kväll. Att så här desperata åtgärder tas till nu visar att läget är riktigt illa, fast de styrande inte vill säga det rakt ut.

Grundproblemet med alltför stor skuldsättning för vissa stater och kapitalbrist i många banker är dock så stort att lapparna inte räcker till. Det som händer nu är istället att man bygger på ytterligare komplexitet i det redan mycket komplexa globala finansiella systemet. Det har redan byggts på till en oerhörd komplexitet genom det berg av finansiella derivat som nu är rekordstort, samt genom de räddningsaktioner som genomfördes redan 2008. Denna ökade komplexitet i det finansiella systemet säkerställer att den slutliga kraschen blir desto mer spektakulär.

Det hjälper i längden inte heller att bara tillföra likviditet, när både många stater och banker egentligen är insolventa. Bankerna klarar än så länge detta genom att låtsas att deras obligationsinnehav inte fallit så mycket i värde. Det enda som hjälper är rejäla skuldavskrivningar. Många banker och regeringar kommer att falla, men det är oundvikligt. Bättre att ta smärtan nu än att lappa på med ännu mer finansiellt hokuspokus och göra saken värre i slutändan.

Den Hälsosamme Ekonomisten skrev häromdagen en väldigt bra utförlig förklaring av hur euron orsakat statsskuldsproblemen och sambandet mellan euron och skuldkrisen.
Om det fortfarande finns någon som förnekar sambandet mellan euron och eurokrisen har jag tagit fram ett diagram som illustrerar hur PIIGS-ländernas bytesbalans har utvecklats sedan euron infördes. Bytesbalansen är ett mått på hur mycket ett land exporterar i förhållande till dess import. Om det varaktigt föreligger en skillnad mellan export och import kan man misstänka att landet i fråga lever över sina tillgångar.
Läs hela!

För att övergå till Grekland, så har landets situation ofta jämförts med Argentinas runt år 2000, vilket skulle kunna ge visst hopp om att landet skulle kunna "komma tillbaka". Det finns dock stora skillnader. Greklands statsskuld är mer än dubbelt så stor som Argentinas var då. Även statsfinansernas underskott var 2009 dubbelt så stort. Argentina hade då bara ett litet underskott i handelsbalansen, medan Greklands underskott i handelsbalansen sedan 2007 har legat över 10 procent av BNP. Greklands eventuella återhämtning lär alltså ta mycket längre tid. Italien har bättre möjligheter att klara sig, då deras underskott i handelsbalansen bara legat runt 2-3 procent av BNP de senaste åren. Spanien har legat på 10 procent, men kommit ner till 4 procent i år. Irlands handelsunderskott närmar sig noll i år, men för Portugal ser det på den fronten lika illa ut som för Grekland, även om deras statsskuld inte är lika stor.

2011-11-29

Första stora flygbolaget i putten

Idag begärde American Airlines rekonstruktion enligt "Chapter 11". De lär knappast bli det sista flygbolaget att lämna in i denna kris.
Flygbranschen har haft enorma svårigheter att uppvisa några större vinster under de senare åren. Branschens internationella organisation IATA räknar med att aktörerna ska göra en samlad vinst på 6,9 miljarder dollar i år – men vinstmarginalen ligger likväl bara på strax över 1 procent. Den ekonomiska krisen samt de högre bränslepriserna förväntas tynga aktörerna så pass att de inte redovisar någon vinst alls under 2012.
American Airlines verkar också tro på mirakel.
Trots konkursen tror bolaget att det ska återuppstå likt fågel Fenix ur askan, starkare och konkurrenskraftigare.
För det är inga muntra siffror som flygbranschen redovisar.
Flygindustrin går dock mot en dystrare framtid när konjunkturen svikar. I går kom internationella branschorganisationen IATA med månadssiffor som visar att passagerarvolymerna ökade med 3,6 procent under oktober månad med fraktvolymerna sjönk med 4,7 procent.
Nordamerika noterade en nedgång i passagerartrafiken om 1,9 procent under oktober. Nedgången i trafiken förklaras till stor del av kapacitetsneddragningar hos amerikanska flygbolag.
Särskilt fraktvolymen är en indikator om vad som komma skall.

Jag har sedan länge sagt att flygbranschen kommer att drabbas särskilt hårt av krisen - större delen av flygbranschen är dödsdömd.
Som jag ser det finns det två möjliga framtidsscenarier för flygbranschen i det korta perspektivet.
  • Den ekonomiska krisen förvärras igen och färre flyger. Inte bra.
  • Ekonomin vänder uppåt och med den oljepriset. Inte bra.
Nu kanske vi till och med får sämsta tänkbara situation för flyget - högt oljepris (p.g.a. brist) kombinerat med stagnerande världsekonomi.
Redan innan den nuvarande krisen har flygbranschen lidit av dålig lönsamhet och det är ingen ny företeelse.
Trots denna starka tillväxt och trots att flygbranschen har gynnats starkt av exempelvis skattefritt bränsle och statliga investeringar i flygplatser så har flygbranschens lönsamhet genom åren varit pinsamt dålig. Under åren 1963-1979 gick flygbranschen som helhet mestadels med vinst, men en rätt futtig sådan runt 2,5%. På normala företag ställs helt andra vinstkrav. Under åren 1984-1989, 1995-2000 samt 2006-2007 gick flygbranschen också med vinst, men fortfarande dålig vinst. Dessemellan har det varit några omgångar med kraftiga förlustår för flyget, och dessa förlustomgångar ser ut att bli värre för varje gång.

Den tysta uttagsanstormningen i Grekland

Igår såg jag att det i förbifarten nämndes i en artikel att
Greklands banker töms på insättningar i snabb takt, visar statistik från Europeiska centralbanken (ECB). I oktober tappade bankerna 4 procent av sina insättningar, som därmed krympte till 182,5 miljarder euro. Mätt från december 2009, när den grekiska skuldkrisen drog igång, har bankerna därmed förlorat en fjärdedel av sina insättningar.
För att illustrera detta hämtade jag data från ECB och ritade ett diagram, där jag även tagit med Irland, Portugal och Österrike som jämförelser, då deras banksektorer är i samma storleksordning.

Här ser vi hur katastrofalt insättningarna i grekiska banker sjunkit jämfört med mer friska Österrike. Det pågår alltså sedan december 2009 en tyst uttagsanstormning i Grekland, där pengar förs över till banker i utlandet. Även om man på något mirakulöst vis lyckas "lösa" Greklands statsskuldsproblematik så ser det ändå väldigt illa ut för landets banksektor.

Portugisiska banker är som synes inte alls drabbade på samma vis, utan ökar tvärtom sina insättningar. Vad gäller irländska banker ser det eventuellt ut att finnas en fallande trend. De stora hacken i Irlands kurva beror troligen på omklassificeringar av vad som är MFI.

Tillägg: MFI är förkortning för Monetära finansinstitut, alltså i princip banker. Riksbankens förklaring:
Monetära finansinstitut (MFI) innefattar banker, bostadsinstitut, finansbolag, kommun- och företagsfinansierande institut, monetära värdepappersbolag och monetära investeringsfonder (penningmarknadsfonder).

2011-11-28

Statsbankrutt och eurokollaps för dummies

Martin Saar tipsar om att Sveriges radio har gjort en väldigt bra grafisk överblick över vad som kan hända vid en statsbankrutt i exempelvis Grekland eller Italien och hur det hänger samman med eurokollaps. Pedagogiskt förklarat så att alla kan förstå.

Derivatberget större än någonsin!

Det börjar bli lite väl "intressant" nu i världsekonomin. ZeroHedge tipsar om senaste rapporten från BIS, där det visar sig att mängden finansiella derivat i världen första halvåret i år växt till en ny rekordnivå. De 708 biljoner dollar som det totala underliggande värdet uppgår till kan jämföras med världens totala årliga BNP på cirka 63 biljoner dollar. Även om bara några procent måste betalas ut blir det gigantiska summor. Det rör sig inte bara om den högsta totalsumman någonsin, utan det är den största halvårsvisa ökningen någonsin!

Marknadsvärdet av derivaten har dock sjunkit, se diagrammet nedan, men frågan är vilket värde som är mest relevant vid en systemkris.

Bara marknadsvärdet av derivaten är förresten större än USA:s BNP.

Det enda vi vet är att vi inte vet hur detta kommer att sluta.

Brittiska utrikesministeriet förbereder sig enligt Telegraph förresten för konsekvenserna av en eurokollaps, då deras ambassader i euroländer kan behöva hjälpa britter i dessa länder, då de vid en euro- och bankkollaps kanske inte kommer att kunna komma åt sina pengar. En riktig finanskrasch alltså.

2011-11-27

Två intressanta videor

Zero Hedge tipsar om en mycket intressant intervju med ekonomen Steve Keen på BBC News Hardtalk. Jag har skrivit om Steve Keen förut. Här talar han om skuldkrisen.

Hans radikala lösning är i princip att skriva av skulderna, bankrutta bankerna, tillfälligt förstatliga det finansiella systemet och börja om igen. Några intressanta citat:
- Tror du verkligen att vi är på väg mot ännu en stor depression?
- Vi är redan i en, och samma sak gällde under den förra stora depressionen, att folk inte förstod att det var en förrän den var över.

"man kan få väldigt väldigt dåliga sociala effekter av en kris som denna"

"Jag är emot kapitalism som parasiterar på sig själv, vilket händer när vi låter finanssektorn ta över och skapa mycket mer skulder än vi behöver."

"Ekonomiinstitutionerna [på universiteten] var källan till dessa dåliga tankar."

"Vi måste ändra den politiska maktbalansen nu, eftersom i grunden så har finanssektorn, världens kreditorer, dominerat politiskt och definitivt satt den politiska agendan för de senaste 20-30 åren."

"Hushållen tog inte de dåliga besluten, de dåliga besluten togs av bankerna som lånade ut."
Han föreslår att staten "trycker" en massa pengar som delas ut till alla, men med villkoret att det i första hand ska gå till att betala av individernas lån. Detta kommer att minska skuldbördan, men utan att försätta bankerna i konkurs.

En annan intressant video tipsar Vidsynt om. Det är epidemiologen Richard Wilkinson som berättar om hur ekonomisk ojämlikhet skadar samhällen.

Deflationsrisk i Sverige

Tidigare idag skrev jag om hur eurozonens räntor stiger, men att svenska statsskuldsräntor ligger ganska stilla. De låga räntorna visar också att vi knappast kan förvänta oss någon hög inflation i Sverige de närmaste åren, utan snarare deflation. Detta scenario bekräftas av senaste finansmarknadsstatistiken från i fredags, där vi ser att ökningstakten för hushållens skulder fortsätter att sjunka och vi nu även ser detsamma för företagen, se diagrammet nedan. Observera alltså den skarpa vändningen neråt för företagen, vilket dessutom pekar mot recession.
Penningmängden M1 fortsätter också att minska så sakteliga, se diagrammet nedan. M3 är som jag ser det inget relevant penningsmängdsmått, då även penningmarknadsfonder ingår där.
Prisinflationtakten mätt med KPI sjunker också och framförallt ligger KPIX och KPIF (där räntorna inte är medräknade) lågt och sjunker.

Ser man på den harmoniserade HIKP ser man att inflationstakten i Sverige ligger betydligt lägre än EU-genomsnittet och är sjunkande istället för EU-genomsnittets stigande.

Det kan tyckas positivt med sjunkande priser på grund av deflation, men deflation innebär också oftast lågkonjunktur och att företagen drar ner, vilket ger större arbetslöshet. Denna gång lär Sverige inte komma undan så lindrigt som vi gjorde 2008-2009, då vi nu har en mycket högre generell skuldnivå i samhället och dessutom fallande bostadspriser.

Euroräntorna stiger vidare

För drygt en vecka sedan tittade jag på utvecklingen för ränteläget för euroländerna. Då såg det ut som i diagrammet nedan. Jag har plockat bort Grekland (tioårig på 28%) och Portugal (tioårig på 11%), som ligger på "konkursnivåer", för att lättare kunna jämföra de länder som har lägre räntelägen.
Nu i fredags såg det istället ut som i nästa diagram.
För Irland har räntorna på korta löptider åter stigit och indikerar tappat förtroende från marknaden. Italien har numera en lätt inverterad räntekurva (lägre ränta på långa löptider), vilket antyder förtroendebrist. Landet har nu passerat möjligheten att finansiera sig utan räddningspaket. För Spanien har räntorna stigit något den senaste veckan, men räntekurvan är ännu inte över "katastrofgränsen" 7 procent och ännu inte inverterad. Den nya regeringen måste dock snarast ta till kraftfulla åtgärder för att vända trenden.

Belgien har klättrat snabbast i diagrammet och är på god väg att komma ikapp Spanien. Hur ska landet utan regering få ihop pengar till sitt underskott i statsbudgeten och samtidigt rädda problembanken Dexia?

Österrike och Frankrike har inte uppvisat några större förändringar, men är värda att hålla koll på med tanke på deras exponeringar mot Öst- och Centraleuropa (bl.a. Ungern) respektive BIGPIS-länderna.

Mest anmärkningsvärt är att även räntorna på tyska statspapper stigit och de nu är på samma nivå som Storbritannien. Tyskland har som jag skrev i våras också en stor statsskuld på över 80 procent av BNP (2010) och ska de dessutom behöva "rädda" eurozonens svagare länder hamnar de själva i knipa. Skulle räntorna på tyska statspapper fortsätta att stiga blir läget mycket allvarligt, då de är en av få "trygga hamnar" vad gäller europeiska obligationer. Risken är stor att Tyskland då helt enkelt stoppar alla räddningar av övriga euroländer och bara ser till sitt eget bästa. Vi har redan hört invändningar mot räddningspaketen från tyskt håll. Avklippta räddningspaket skulle förstås innebära en europeisk bankkrasch, men tyskarna måste här väga nyttan av att slippa detta mot faran med att deras räntor skenar iväg. För skenar de tyska räntorna iväg lär det i sig krascha bankerna.

För svensk del känns det skönt att våra statspappersräntor ligger lågt och inte visar tecken på att röra sig uppåt. De låga räntorna visar också att vi knappast kan förvänta oss någon hög inflation i Sverige de närmaste åren, utan snarare deflation.

2011-11-25

Fredagsmys: hemgjorda rosa potatischips

Så här på fredagskvällen har det blivit en modern svensk tradition att äta skräpmat, även kallat "fredagsmys". Därför tänkte jag idag göra egna potatischips. Jag hittade ett recept på hemmagjorda potatischips i mikrovågsugn och beslöt mig för att pröva. För att göra experimentet lite roligare tog jag några av mina egenodlade rosa potatisar av sorten Highland Burgundy Red (köpta från Larsvikens potatis). Nedan ser ni dem innan de åkte in i mikron.
Så receptet:
  • Tag 1 medelstor potatis (2 små fick det bli av mina rosa) och tvätta den
  • Skala eventuellt om skalet inte är fint
  • Skär den i tunna skivor med exempelvis en osthyvel
  • Lägg en bit bakplåtspapper på en tallrik (det går också bra att smörja den med olja istället)
  • Lägg potatisskivorna på
  • Droppa på olivolja
  • Strö på salt
  • Mikra på högsta effekt i cirka 5 minuter tills potatischipsen får färg och blir krispiga
  • Låt chipsen rinna av och torka på ett hushållspapper
Resultatet blev över förväntan - de godaste potatischips jag har ätit. För dem som inte har rosa potatisar går det lika bra med Blå Kongo och hittar man inte sån i affären går det lika bra med helt vanlig potatis.

Den rosa potatisen är såklart också rolig att göra klyftpotatis på. Nedan innan de åkte in i ugnen.
Och så här såg de ut när de kom ut:
P.S. Halvdåliga mobilbilder...

Första uttagsanstormningen - i Lettland

Så har vi fått se den första uttagsanstormningen i Europa sedan hösten 2007 (brittiska Northern Rock). Denna gång mot lettiska Krajbanka.
Den lettiska finansinspektionen säger att Krajbanka troligen kommer att likvideras, eftersom den inte har kapital för att klara insättarnas och långivarnas krav om inte Litauens regering bestämmer sig för att skjuta in kapital i moderbolaget Snoras. De som har konton i Krajbanka får nu ta ut högst 50 lati (cirka 660 kronor) per dag. Resultatet är förutsägbart - långa köer till uttagsautomaterna.

Snoras bank ägs av kände Saab Automobile-spekulanten Vladimir Antonov, och han och hans kompanjon Raimondas Baranasuskas har nu gripits i London.
Sedan förra veckan tvångsförvaltas Snoras efter misstankar om fusk med redovisningen. Misstankarna mot Antonov rör, enligt åklagaren, bedrägeri och penningtvätt.
Det har länge funnits misstankar mot Antonov om skumma affärer och hans svenske talesman verkade inte heller ha helt rent mjöl i påsen. Så fick vi då bekräftat att Antonov ägnat sig åt skumraskaffärer. Hur ren är hans kompis Victor Muller?

Denna gång rör det sig om rent bedrägeri som är orsaken till att en bank faller, men Snoras/Krajbanka lär knappast vara den sista banken som faller i denna Finanskris 2.0. Var kommer vi att få se scener som den i bilden ovan nästa gång? Denna gång ser det ut att gå ganska lugnt till - letterna är ett sansat folk - men vilka scener kommer att utspela sig när grekiska banker faller?

Tillägg: Hur kommer det att gå för Antonovs Conversbank? "is based in Moscow, the Russian Federation. It has branches in England, the Czech Republic, Belarus, Latvia, Lithuania, the Russian Federation, Ukraine, and Estonia."

Tillägg 2: Första uttagsanstormningen i Europa sedan 2007 var det förstås. Glömde bort uttagsanstormningen i Sydkorea i februari i år.

2011-11-24

Syrien, Irak, Iran, Israel, USA, Saudiarabien

Arabförbundets utrikesministrar träffades idag i Kairo för att diskutera sanktioner mot Syrien. Man har nu gett Syrien ett ultimatum till imorgon fredag, sedan vidtas sanktioner mot flyg och landets centralbank. Samtidigt har USA:s hangarfartyg George H.W. Bush lämnat Hormuzsundet vid Persiska viken och parkerat sig utanför Syrien. USA:s ambassad uppmanar också amerikanska medborgare i Syrien att lämna landet omedelbart. Det talas även om att inrätta en flygförbudszon över Syrien.
Albawaba news, which cites Kuwait's al Rai daily, reports that Arab jet fighters, and possibly Turkish warplanes, backed by American logistic support will implement a no fly zone in Syria's skies, after the Arab League will issue a decision, under its Charter, calling for the protection of Syrian civilians.
Fokus ligger just nu på Syrien, men det är del av ett större maktspel och det är knappast humanitära skäl som drivit Arabförbundet och kanske USA till att nu agera mot Syrien.

Syrien styrs av Bashar al-Assads regim, en minoritetsgrupp som har dominerat Syriens styre sedan 1970 då den nuvarande presidentens far gjorde en kupp. För att förstå mer om situationen i Syrien måste man se på landets demografi. Religiöst så är 87 procent av befolkningen muslimer, 3 procent druser och 10 procent kristna. Av muslimerna är 74 procent sunnimuslimer och resten olika grenar av shiamuslimer - alawiter, imamiter och ismailiter. Den största etniska gruppen är araber med 85 procent, sedan finns 9 procent kurder, 3 procent druser, samt mindre grupper av turkmener, syrianer, armenier, adygéer med flera. Stora delar av landet är ofruktbara och glest bebodda och större delen av befolkningen finns i nordvästra hörnet, samt runt Damaskus i södra hörnet.

De styrande alawiterna är alltså en minoritet som mest bor i kustremsan. Eftersom de är shiamuslimer har de lätt för att ha nära relationer med Iran. Majoriteten av befolkningen är dock sunnimuslimer och här har alltså Saudiarabien och de flesta andra arabländer som domineras av sunnimuslimer ett intresse av att fälla den shiamuslimska al-Assad-regimen. Det ligger förstås även i deras intresse att på detta vis försvaga rivalen Irans inflytande i regionen. Syrien är politiskt isolerade i arabvärlden och även Turkiet, som för några år sedan hade mer vänskapliga relationer till Syrien, har nu vänt emot dem. Den enda vän som Syrien nu har är Iran (om man inte räknar vapenleverantören Ryssland).

Syrien har alltid sett Libanon som en historisk del av Syrien och ofta blandat sig i landets komplicerade politiska spel. När Syrien nu har fullt upp med interna problem kan det bli svårare för den shiitiska Hizbollah-milisen i Libanon att få stöd utifrån, även om de fortfarande har Iran på sin sida. Därmed kan alltså maktbalansen ändras även i Libanon, vilket kan leda till att andra grupper försöker kapa åt sig en bit av kakan om Hizbollah försvagas.

Ännu finns dock få tecken på att Syriens regim skulle förlora greppet om det egna landet. Militären är stark och trots en del desertörer är den fortfarande i huvudsak enad, och mot den kan en obeväpnad eller illa beväpnad civilbefolkning inte göra mycket. Syrien har också egen olja om än inte jättemycket, men är ändå en nettoexportör. Dessutom har man två egna raffinaderier i Banias och Homs. Landets militär kan alltså inte försvagas genom något oljeimportembargo. Däremot kan man tänka sig att man vid ett eventuellt ingripande utifrån kommer att försöka stänga ner oljeindustrin för att försvaga landet.

Cornucopia påpekar att Syrien har ryskt strategiskt luftvärn av typ S-400 vilket såklart försvårar ett militärt ingripande utifrån och försök att införa en flygförbudszon. Israel har troligen inte så mycket att vinna på att blanda sig i vad som händer i Syrien, eftersom de genom sin kontroll av Golanhöjderna redan har gränsen säkrad. Snarare är det USA, Saudiarabien och Turkiet som kommer att ingripa.

Öster om Syrien ligger Irak, där USA planerar tillbakadragande av trupperna. Iran vill självklart passa på att skaffa sig inflytande där i det maktvakuum som då uppstår, men även ärkerivalen Saudiarabien vill det, och i viss mån även Turkiet, som framförallt är intresserade av de kurddominerade delarna i norr. Saudiarabien vill framförallt förhindra att shiitiska Iran stärker sin roll i Irak. Saudiarabien har redan problemet med missnöjda shiamuslimer i grannlandet Bahrain och vid sin egen nordöstra kuststräcka runt oljehamnarna. Framförallt vill man förhindra att Iran ska skaffa sig en sammanhängande inflytandesfär via Irak och Syrien ända ut till Medelhavet (genom Hizbollah i Libanon). Al-Assad-regimen i Syrien har således en nyckelroll i maktspelet i Mellanöstern och därför blir landet nu viktigt för omvärlden trots små oljetillgångar. Skulle regimen i Syrien mot förmodan sitta kvar och Iran även lyckas stärka sitt inflytande i Irak förändras läget även för Israel, men som det ser ut nu så agerar övriga aktörer på ett sätt som gynnar Israels intressen och därmed behöver de som jag ser det inte blanda sig i.

Troligen känner sig varken Saudiarabien eller Iran särskilt frestade att ingripa militärt i Irak. Det är helt enkelt inte värt kostnaden att skicka in trupper i detta getingbo. De agerar istället genom att stödja olika grupper i Irak.

Det har på senaste tiden åter talats om ett eventuellt israeliskt anfall mot iranska kärnanläggningar, men frågan är hur sannolikt detta är, med tanke på de svåröverskådliga konsekvenserna. Vid en attack mot Iran öppnas möjligheten att de som hämnd kan få för sig att stänga Hormuz-sundet, där större delen av Persiska vikens oljeexport passerar.

En militär insats mot Iran är också utesluten annat än i liten skala. Iran är som ett närmast ointagligt fort, som domineras av Zagros-bergen. Dessa berg är omöjliga att inta, vilket Saddam Hussein bittert fick erfara under 1980-talet. Landet är stort som hela Västeuropa och har 70 miljoner invånare. I norr skyddas det av Elburz-bergen, som även löper längs Kaspiska havet. Visst kan man flygbomba, men att kontrollera detta land skulle kräva landstyrkor i en omfattning som ingen stormakt har råd med. Den enda chansen för främmande makter är att sätta igång revolter bland Irans minoritetsfolk. Endast 53% av landets befolkning har persiska som modersmål och skulle baluchier i öster, azerier i norr och kurder i väster göra uppror samtidigt blir Iran kraftigt försvagat och måste ägna sig åt att stabilisera sitt eget territorium istället för att kunna utöka sitt inflytande i andra länder. Iran har dock en oerhört stark statsmakt och regimen verkar inte visa något som helst tecken på att släppa järngreppet om folket och så länge de håller greppet även om ytterområdena sitter de starkt.

Iran har en stark militär delvis tack vare att Ryssland har sålt avancerade vapensystem till dem. Allvarligast för USA är Sunburn-missilerna, som är gjorda för att slå mot fartyg. Sunburn har aldrig använts i strid, så vi vet inte hur bra eller dåligt amerikanska stridsfartyg skulle klara sig mot dem. Sunburn har en aktionsradie på runt 150 kilometer och kan bära en kraftig sprängladdning. Den flyger i dubbla ljudhastigheten och har ett avancerat flygmönster då den flyger nära vattenytan och när den närmar sig målet gör snabba undanmanövrar för att förvilla eventuella motmedel. Om en amerikansk flottstyrka skulle lyckas detektera en inkommande Sunburn-missil skulle de bara ha några sekunder på sig för att skjuta ner den och det är en öppen fråga ifall de klarar av det. En missil räcker för att sänka ett stort stridsskepp. Det som USA:s flotta kan göra är att med hjälp av AWACS-plan försöka hålla koll på potentiella missilavfyrare och oskadliggöra dem innan de får chansen att skjuta - inte helt lätt. Problemet vad gäller Irans Sunburn-missiler är att Persiska viken är ett långsmalt innanhav (bara 350 km på bredaste stället) med bara ett smalt utlopp i Hormuz-sundet. På nordsidan av viken finns Irans berg, där det är lätt att gömma olika kustförsvar såsom mobila missilramper.

Iran har som bekant ett kärnkraftsprogram som i förlängningen kan bli ett kärnvapenprogram, men mycket återstår innan man har kapacitet att avfyra kärnvapen mot sina fiender. Frågan är om man ens på allvar planerar detta, eller om man bara vill hålla sina fiender på halster. Kärnkraftverket beräknas sätta igång någon gång nästa år. Vad gäller kärnvapen så har Iran ännu inte ens utfört något underjordiskt prov (till skillnad mot Nordkorea). Även om man skulle komma så långt så återstår en hel del arbete innan Iran kan ha en kärnvapenstridsspets som kan avfyras med en missil. För överskådlig framöver är hotet från Iran inte att de skulle kunna avfyra kärnvapen, utan istället att de stödjer olika shiamuslimska rörelser eller regimer i grannländerna.

I sammanhanget ska vi inte heller glömma ryssarnas fulspel i området, då de glatt beväpnar olika regimer som kan betala med oljepengar. I och för sig är väl inte USA så mycket bättre när de beväpnar Saudiarabien.

2011-11-23

Lågenergilamporna minskade inte elförbrukningen

Igår skrev jag om de problem med kvicksilverlamporna som SvD nu uppmärksammat. Jag har sedan länge sågat argumentet för dessa lampor att de skulle minska den totala elförbrukningen, så med statistik från Eurostat kan vi se om utfasningen av glödlamporna syns i EU:s elförbrukning. Det närmaste jag hittar är total elproduktion, vilket med tanke på hur eldistribution fungerar i princip är synonymt med konsumtion. Tyvärr är inte Tyskland med i Eurostats siffror, men bilden är ändå klar om man ser på EU minus Tyskland.
Någon minskning i elkonsumtionen kan inte jag se under åren 2008-2011. Snarare ser det ut som om sommarens botten blivit något högre för varje år. Så mycket elbesparing gav alltså förbudet mot glödlampor...

SvD fortsätter även idag att skriva om lågenergilamporna och tar bland annat kort upp den hälsofarliga produktionen och kvicksilvergruvorna i Kina, som jag skrev om igår.

SvD visar i dagens artikel också att belysningsbranschen inte vet hur stor andel av lågenergilamporna i Sverige som återvinns, utan bara gissar att det är 80 procent.

2011-11-22

Kvicksilverlamporna - teknofix med nya problem

Igår uppmärksammade SvD att många lågenergilampor hamnar i fel sopor.
Kvicksilver är sedan ett par år tillbaka förbjudet i Sverige, men med undantag för bland annat lågenergilampor. I nuläget ska alltså lågenergilampor lämnas in till en återvinning på en återvinningscentral, men upp emot 200 000 lågenergilampor i Sverige varje år hamnar istället i glasåtervinningen, vilket i förlängningen leder till att kvicksilvret i lamporna riskerar att hamna i naturen. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna, och därför utgör även den lilla mängd som finns i lamporna ett allvarligt problem.
Jag får väl säga "vad var det jag sade", för redan i februari 2009 undrade jag "hur ska ni ha det med kvicksilvret".
Fr.o.m. september 2009 försvinner alla matta glödlampor samt de klara 100-wattarna, för att ersättas av lågenergilampor. Hur rimmar det med kvicksilverförbudet? Vad kommer att hända med alla dessa kvicksilverinnehållande lampor när de är förbrukade? I augusti förra året kunde man läsa att varje år slängs omkring 12 000 ton elektronikavfall i soppåsen eller i fel kärl. Och i artikeln om glödlamporna står att "I Sverige samlas omkring 70—80 procent av lågenergilamporna in, mot 20 procent i EU", vilket kan formuleras omvänt - 20-30% av lågenergilamporna hamnar i Sverige i fel sopor, och i EU är det hela 80% som hamnar fel!
Detta är ett praktexempel på vad som händer när man genom en "teknofix" försöker "lösa" ett problem (energiförbrukningen för belysning) och istället får ett ännu värre problem på halsen (kvicksilver). Vad gäller den förväntade elbesparingen från att förbjuda glödlampor skrev jag så här.
Teoretiska beräkningar ger också vid handen att kvicksilverutsläppen totalt kommer att minska, eftersom det släpps ut en hel del kvicksilver när man bränner kol för att generera elkraft. Detta gäller förstås Europa i stort, inte i Sverige. Den elbesparing som lågenergilamporna ger skulle därmed sänka de totala kvicksilverutsläppen, även om en stor del av lamporna hamnar i fel sopor. Tillåt mig tvivla! Sänkt elförbrukning från belysning kommer att leda till sänkt efterfrågan på belysningsel och därmed ett lägre elpris. Då kommer andra användningsområden för el istället att kunna öka sin förbrukning och i slutändan står Europa där med lika höga kvicksilverutsläpp från kolkraft plus nya kvicksilverutsläpp från lågenergilampor.
Jag uppmärksammade även kvicksilverlamporna i april 2010 och i juli 2009.

Nu har det svenska etablissemanget drabbats av kvicksilverpanik.
SvD:s granskning visar att branschen måste bli bättre på att ta hand om de farliga lågenergilamporna. Det medger Jan-Olof Eriksson, vd på El-kretsen, som ansvarar för insamlingen. Han vill nu att personalen som sorterar glas och exponeras för lamporna ska testas.
Även miljöministern anser att situationen är akut - så dags nu - som de flesta politiker ligger hon steget efter. Kunde inte någon på hennes departement ha upplyst henne om problemet för längesen? Vilka andra miljöproblem har hon missat?

Även andra politiker har vaknat.
EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) reagerar på SvD:s granskning av bristerna i återvinningen av lågenergilampor.
– Jag tycker att EU-kommissionen måste agera. Sverige lyfts ofta fram som ett positivt exempel i de här frågorna och då undrar jag hur det ser ut i andra delar av EU, säger Åsa Westlund.
Naturskyddsföreningen reagerar såklart också kraftigt.
Precis som med beslutet om utfasningen av glödlampan tror Mikael Karlsson att det krävs ett politiskt beslut för att få en tidsplan för lågenergilampans utfasning. Kvicksilverlamporna är en tillfällig lösning, även om det inte finns någon plan över hur övergången till nästa ljusalternativ ska se ut.
Bra att han reagerar, men det känns lite orealistiskt att börja tala om en övergång till ett belysningsalternativ som ännu inte är klart. Kunde vi inte ha haft glödlamporna kvar under övergångsperioden, istället för att få ett kvicksilverproblem?

Supermiljöbloggen tipsar idag om att Naturskyddsföreningen kommit med den vettigaste nödlösningen - inför pant på lågenergilampor.

I samband med artiklarna om kvicksilverlamporna tipsar SvD om hur man återvinner rätt vad gäller lågenergilampor och lysrör.
Gå in på din kommuns hemsida. Där finns information om närmaste återvinningscentral eller miljöstation.
Sagt och gjort - jag gick in på Stockholms hemsida för att ta reda på detta. Eftersom jag inte finner någon lämplig rubrik på förstasidan så skriver jag in "återvinning" i sökrutan och får förslaget "återvinningscentral". Sökningen visar dock att det inte finns så många sådana, och de ligger alldeles för långt bort och avsides för oss utan bil. Östberga - var sjutton ligger det egentligen? Hur miljövänligt och energibesparande är det förresten att folk ska hålla på och åka bil för att lämna sina trasiga lampor? Nå, jag ger inte upp, utan söker istället på "lågenergilampor" och hamnar då på sidan om Elavfall, som innehåller följande något förvirrande text.
Allt som drivs med sladd eller batteri räknas som elavfall. Hit räknas även glödlampor, lysrör och lågenergilampor.
Man kan av detta tro att lysrör och lågenergilampor ska slängas tillsammans med övrigt elavfall. Även den efterföljande texten inbjuder till samma missuppfattning.
Elavfall som ingår i el-retur är:
- Ljuskällor: Lysrör, glödlampor och lågenergilampor, utan emballage eller förpackning.
Vad gäller återvinningen står följande.
De boende kan som enskilda hushåll även lämna sitt elavfall på stadens återvinningscentraler eller till den mobila miljöstationen [...] Se länk nedan till Avfall och återvinning - hushåll för adresser och öppettider.
Det finns dock ej någon länk dit på denna sida! När jag går vidare till sidan om farligt avfall hittar jag dock länkar om avfall och återvinning samt här lämnar du sopor. Eftersom återvinningscentralerna inte var att tänka på för min del tittar jag på miljöstationer för farligt avfall, men även den närmaste av dessa ligger ganska långt bort. En frisk man som jag kan i och för sig gå 1,6 kilometer för att lämna avfall, men hur ska alla pensionärer med rullator göra?

Nästa alternativ är den mobila miljöstationen, men den tänker tydligen inte passera mitt område de närmsta månaderna ser jag av turlistan.

Slutsatsen blir att Stockholms stad är kass vad gäller att underlätta korrekt återvinning av lågenergilampor och lysrör. Inte konstigt att många av dem hamnar i fel sopor!

Ännu ett problem är hur man ska sanera i hemmet om en kvicksilverlampa råkar gå sönder. Läs noga Kemikalieinspektionens instruktioner - särskilt skillnaden mellan när en kall lampa går sönder och när en varm lampa går sönder.

Själva produktionen av kvicksilverlamporna verkar mest finnas i Kina och i brittiska Times fanns för något år sedan en artikel om förhållandena för arbetare i Kina som jobbar i fabrikerna där större delen av våra kvicksilverlampor tillverkas.
Tests on hundreds of employees have found dangerously high levels of mercury in their bodies and many have required hospital treatment, according to interviews with workers, doctors and local health officials in the cities of Foshan and Guangzhou.
Vi har alltså exporterat de hälsoproblem som är förknippade med tillverkningen av dessa lampor.

Kina är också världens största producent av kvicksilver med nästan två tredjedelar av världsproduktionen 2005, följt av näst största producenten Kirgizistan. EU-förbudet mot glödlampor har fått Kina att återöppna kvicksilvergruvor för att få fram mer råmaterial till lågenergilampor. Detta skapar också miljöproblem som vi exporterat.

Så frågan är om det sammantaget var en särskilt ljus idé att byta ut glödlamporna mot kvicksilverlampor. Tur att det äntligen blir lite offentligt rabalder om detta och inte bara från obskyra gnälliga bloggare som jag.

2011-11-20

Peak Space

The Economist hade i somras en artikel med titeln "The End of the Space Age". Själva artikeln är läsvärd, men bäst är ändå kommentarerna. Väldigt många personer blev väldigt arga och såg The Economist som brittiska kättare som försökte nedvärdera framtida amerikanska rymdprogram.

I somras flög den sista rymdfärjan och en rymdepok var därmed slut när Atlantis landade den 21 juli. Totalt under perioden 1981 till 2011 gjordes 135 rymdflygningar med rymdfärjorna. Totalt fem rymdfärjor byggdes, varav en förstördes vid starten och en vid inträdet i jordatmosfären. Ett mycket riskfyllt färdsätt, med andra ord.

Rymdfärjorna har dock aldrig åkt högre än till låg jordbana, d.v.s. inte högre än runt 640 km från jordytan och vanligen bara på 320 km höjd. Detta ska jämföras med att Jordens radie vid ekvatorn är 6378 km - rymdfärjorna var alltså aldrig längre från Jorden än en tiondel av radien. Om man tar en vanlig jordglob med 30 cm diameter var de aldrig högre än ett par centimeter över ytan! Detta gäller för övrigt alla bemannade rymdfärder de senaste årtiondena.

"Riktiga" bemannade rymdfärder var istället de som amerikanerna gjorde till månen, cirka 385 000 km från Jorden eller omkring 30 gånger Jordens diameter. Då lösgjorde man sig från Jordens gravitation och hamnade istället i månens gravitation. 1968 cirklade Apollo 8 runt månen som första bemannade farkost till en annan himlakropp och 1969 landade Apollo 11 på månen. Därefter följde ett antal månlandningar, varav den sista var Apollo 17 i december 1972. Denna färd slog ett antal rekord - längsta bemannade månlandningsfärd, längsta totala besättningstid på månens yta utanför månlandaren, största mängd hämtade prover från månen och längsta tiden i bana runt månen. Det anser jag vara "peak space". Som av en händelse råkar månlandningarna sammanfalla med tiden för toppen för USA:s oljeproduktion.

Sedan 1972 har alltså ingen människa varit längre från jordytan än en låg jordbana. Visserligen har vi skjutit upp en mängd satelliter i olika banor och till fjärran planeter, men de har alla varit obemannade. USA:s förre president George W. Bush föreslog i januari 2004 en ny bemannad färd till månen planerad till 2019 och en månbas 2024. Ett program sattes igång, men skrotades sedermera till förmån för program för en bemannad asteroidlandning 2025 och bemannad Marsfärd 2035. Det är dock högst tveksamt om dessa blir av (även om man lyckas lösa de enorma praktiska problemen) så som världsekonomin ser ut nu. USA har nog med problem på marken, både inom och utom sina gränser. Fysiklektorn Tom Murphy har räknat lite på rymdresor för den som är intresserad av hur stort projekt det egentligen skulle vara att skicka bemannade rymdskepp till andra planeter och slår hål på en mängd rymdmyter.

Så vad har vi kvar nu när rymdfärjorna slutat flyga? Den internationella rymdstationen finns kvar och man räknar med att ha den bemannad åtminstone fram till 2020. Den är dock en lågflygare på en höjd av 278-460 km över jordytan. En stor fördel med den låga höjden är att rymdstationen delvis skyddas från strålning av Jordens magnetfält. För att komma till och från denna rymdstation används ryska Sojuz-farkoster nu när rymdfärjorna slutat flyga. Lite nesligt för USA.

Utöver det finns en mängd olika satelliter för kommunikation, spionage eller kartering och inte minst Hubble-teleskopet, som kommer att fungera åtminstone fram till 2014. Skickas ingen servicepatrull upp för att bland annat byta batterier, så är det då slut för Hubble-teleskopet. Lite snopet känns det - jag trodde faktiskt att det skulle finnas kvar i bruk längre än så.

Så när tar rymdåldern slut? Ett stort antal satelliter lär ligga kvar länge och cirkla runt Jorden, särskilt de som går längre ut i geostationär bana, även om inte heller de håller sig kvar i sin bana för evigt. I jordnära banor finns dock ett problem och det är att det finns en massa rymdskrot också. 2009 krockade två satelliter med följd att ännu mer rymdskrot spreds. Även centimeterstora bitar kan vara förödande om de smäller in i en satellit eller rymdfarkost, eftersom farterna är så höga (tusentals kilometer i timmen). Som det är nu följer NASA alla större bitar som snurrar runt och kan därmed varna om en satellit riskerar att krocka med någon av dem, så att man kan göra en undanmanöver. Många är dock rädda för en lavineffekt när det blir för mycket skrot, så att de flesta satelliter slås ut. Vi får väl se hur det blir med det.

Bemannade rymdfärder har dock definitivt passerat sin topp 1972. Tyvärr - interplanetära flygningar hör hemma i science fiction och inte i verkligheten.

2011-11-18

Bolånetorsk

Bolånetorsk [bu:lo:netoʂk] s. -en -ar Person som tagit för stort bolån.

Jag tror första gången jag såg ordet var hos Cornucopia, fast jag vet inte om det var han som uppfann ordet.

Med dagens fallande bostadspriser i Sverige är detta uttryck högaktuellt.

Läsvärda bloggen Bolånetorsk tipsar om en kandidatuppsats från KTH med titeln "Bostadsbubblan - Köparnas förväntningar vid bostadsköp", där man intervjuat unga (20-30 år) bostadsrättsköpare i Stockholms innerstad. Bland annat diskuterar författarna definitionen av prisbubbla, men det verkar enligt deras diskussion vara svårt att identifiera en bostadsbubbla förrän den spruckit, d.v.s. innan det efterföljande prisfallet. Jag skrev lite om definitionen av bubbla tidigare i år. Jag tyckte att engelska Wikipedias definition var bra (min översättning).
Den karakteriseras av snabba ökningar i värderingen av fastigheter såsom bostäder, tills de når ohållbara nivåer i förhållande till inkomster och andra ekonomiska faktorer, följt av en minskning av prisnivåerna.
Denna definition stämmer ju bra även om man tar bort den sista bisatsen.

Bolånetorsk lyfter fram följande resultat av undersökningen.
  • De intervjuade är beredda att lägga ca 25-50% av sina inkomster på boende. En person svarade till och med upp till 70% (!)
  • Ca en tredjedel av de som köpt gick över sin förutbestämda gräns för vad boendet fick kosta. Anledningen var ofta budgivningsprocessen...
  • Ingen ville göra en förlustaffär och ett flertal ser sin bostadsrätt inte bara som ett boende utan även en investering... Min spaning på detta är att eftersom detta är unga köpare som säkerligen ska/vill flytta till större så borde de betänka att prisuppgångar inte gagnar dem speciellt mycket
Enligt undersökningen anger de flesta av de tillfrågade att de bara tänker bo i lägenheten 1-3 år.

Några intressant saker från analysen i uppsatsen:
Gjord studie pekar på att samtliga köpare är överens om att en bubbla inte existerar. Detta konstaterande i sig skulle kunna indikera på att en bubbla faktiskt existerar. Eftersom köparna är övertygade om att det inte är en bubbla på bostadsmarknaden fortsätter de att betala rådande höga priser, belåna sig högt samt förvänta sig fortsatta prishöjningar. Om köparna istället hade trott att det fanns en risk att en bubbla existerade hade de med stor sannolikhet blivit mer försiktiga i sitt köp och vid budgivning, vilket i sin tur hade lett till lägre priser.
[...]
En varningsklocka angående köparnas förväntningar är att ingen i studien verkar fundera kring eventuella konsekvenser om det i slutändan visar sig att bostaden är mindre värd än vad man köpte den för samtidigt som man har en stor skuld att betala. Ingen tror att priserna kommer att sjunka på lång sikt, så ingen tror att de kan förlora några pengar.
[...]
Det finns flertalet faktorer som tyder på att det existerar en prisbubbla på Stockholms bostadsmarknad. Den höga skuldsättningen hos svenska hushåll som konsekvens av bankernas generösa utlåning skulle kunna indikera på att en bostadsbubbla föreligger. Samtidigt som priserna ligger över sin långsiktiga trend tror köparna att priserna alltid kommer att stiga på lång sikt, vilket kan anses vara orealistiskt då inkomsterna i nuläget inte stiger i samma takt som bostadspriserna. Priser över statistiska nivåer tyder på övervärderade bostäder och köparnas orealistiska förväntningar om framtiden likaså.
Men följande vill jag invända mot
Trots dagens exceptionellt höga priser är det utbud och efterfrågan som styr priserna och så länge folk är villiga att betala ett högt pris för sitt boende så speglar priserna marknadsvärdet. Studier har förtydligat att höga priser kan ha flera naturliga förklaringar såsom låga räntor, lågt utbud och generös utlåning samt en inkomstökning hos hushållen. Alla dessa förklaringar kan man urskilja på dagens marknad, vilket tyder på att en bostadsbubbla inte förekommer.
Vad är det som säger att låga räntor, generös utlåning och inkomstökning kommer att fortsätta? Som jag ser det är det inte heller i första hand (det bristande) utbudet av bostäder som styr priserna, utan utbudet av krediter till bostadsköparna.

Vad som händer efter en bostadsbubbla illustreras av hur det ser ut i Danmark, vilket Bolånetorsk också skriver om.
För "gemene man" har det blivit svårare att köpa en bostad, trots att de gått ned i pris, då bankerna är allt mer ovilliga att låna ut. "För fem år sedan kunde en genomsnittsfamilj låna fyra-fem gånger sin sammanlagda bruttoinkomst vid ett husköp. I dag lånar banken bara ut 2,5 gånger bruttoinkomsten, visar en genomgång som bostadsinstitutet Bolia genomfört."
Där kan vi nog se vad som väntar oss.

2011-11-17

Huspriserna faller

Idag kom senaste Småhusbarometern från SCB, som visar att småhuspriserna har sjunkit även den senaste månaden. Visserligen försöker SCB, TT och tidningarna att spinna till det hela genom att titta på den senaste tremånadersperioden jämfört med föregående tremånadersperiod, men det döljer bara den bistra verkligheten.
Småhuspriserna i storstadsregionerna sjönk med mellan 1 och 3 procent under augusti-oktober jämfört med föregående tremånadersperiod. Men ser man till den genomsnittliga prisutvecklingen i hela landet var priserna oförändrade, enligt Statistiska centralbyrån (SCB).
Nedan ser ni en uppdaterad version av mitt diagram över Småhusbarometern inflationsjusterad och den senaste tidens prisfall är då mycket tydligt om man tittar månadsvis. Även tre och tolv månaders glidande medelvärden är här fallande.

Jag har tidigare publicerat diagram över svenska småhuspriser ända bak till 1967 och även konstaterat i somras att det är tämligen säkert att den svenska bostadsbubblan nu har spruckit. Här kommer en uppdatering även av diagrammet över inflationsjusterade bostadspriser över lång tid. Den sista datapunkten är ännu preliminär och utgår från att priserna resten av detta kvartal kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå som i oktober - ni får se en uppdaterad version om en månad. Som jämförelse finns även reallönerna med i diagrammet.
 Observera att (den preliminära) nedgången i de reala priserna ser ut att vara den kraftigaste sedan diagrammets början för 44 år sedan! Observera även att reallönerna stagnerat under 2010, vilket är första gången sedan 1993 - en delorsak till prisfallet?

Det kan även vara intressant att se hur de nominella småhuspriserna utvecklats. Jag har här lagt in konsumentprisindex (KPI) som jämförelse.

Vissa har trott att vi skulle kunna få kraftig inflation och att de reala bostadspriserna på detta sätt skulle kunna närma sig sitt historiska medelvärde, men så ser det än så länge inte ut att bli, då de nominella bostadspriserna nu fallit kraftigt den senaste tiden. Detta bekräftar min syn att vi kommer att få ett deflationsscenario de närmaste åren.

I samband med detta är det intressant att SCB även rapporterar att antalet påbörjade småhusbyggen har minskat rejält under årets nio första månader, närmare bestämt en minskning med 13 procent jämfört med motsvarande period 2010. Påbörjade byggen av lägenheter i flerbostadshus har dock ökat marginellt under perioden. Det kan tyckas kontraintuitivt att fallande bostadspriser skulle åtföljas av minskat byggande, men det har vi sett även i andra länder som haft bostadsbubblor, exempelvis USA. Det beror som jag ser det på att vi i bostadsbubblans spår även har en byggprisbubbla och innan byggbranschen justerat ner sin prisnivå rejält kommer vi inte att få se någon återhämtning där. Cornucopia har de senaste månaderna rapporterat om att flera husbyggarföretag gått omkull, vilket bekräftar bilden som ges av SCB:s statistik över påbörjade småhusbyggen.

Läs även Cornucopias analys av ValueGuards kvalitetsjusterade boprisindex som kom i förrgår (ett och två). Detta index ligger någon månad före SCB:s siffror.

2011-11-16

Ränteläget

Nedan ser ni ett diagram över räntorna på statsobligationerna för olika löptider för de mest intressanta euroländerna. Jag har inte tagit med Grekland, eftersom de nu ligger helt utanför kartan och inte längre är intressanta, då vi redan vet att det är kört för deras statsfinanser. Marknadsräntan på grekiska tvååriga statsobligationer ligger idag på 110 procent, femåriga på 41 procent och tioåriga på 28 procent.

Som jämförelse kan vi se på hur det såg ut i somras.

Sedan dess har ett antal intressanta saker hänt. Portugals statsobligationer ligger kvar på ett mycket högt ränteläge, men Irlands har sjunkit tillbaka rejält från det kollapsläge som rådde i somras med inverterad räntekurva (högre ränta på kortare löptider). Marknaden verkar alltså i någon mån tro på att Irland har en viss möjlighet att reda upp läget, även om en ränta runt 8 procent självklart är omöjlig för landet att klara utan stöd utifrån, men man kan tolka räntefallet för Irland som att marknaden ändå tror att landet eventuellt kan klara sig med stöd utifrån. För Portugal däremot är det med nuvarande ränteläge fullständigt kört att lyckas klara statsfinanserna utan respirator från ECB och EFSF. Marknaderna ser inte ut att ha något förtroende för att Portugals styre ska reda upp läget även med stöd utifrån. Efter valet 5 juni i år leds landet av Pedro Passos Coelho från socialdemokratiska PSD (47% av rösterna) i koalition med centerliberala CDS-PP (10% av rösterna), som tog över efter en regering ledd av José Sócrates från socialistpartiet.

Italien har gått om Spanien vad gäller räntorna. Räntorna på spanska statsobligationer har också stigit, men de italienska har stigit snabbare. Italien har som bekant betydligt större statsskuld och mycket oredigare politik än Spanien, så denna värdering är förståelig. Italiens räntor ligger nu klart över smärtgränsen och är nära flatline-stadiet. Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar att
Med en ränta på sju procent, en statsskuld på 120 procent av BNP och en tillväxt på en procent måste det primära budgetöverskottet ökas till 7,2 procent bara för att stabilisera skuldnivån som andel av BNP.
En politisk omöjlighet i ett politiskt instabilt land.

Räntorna på belgiska statsobligationer stiger så sakteliga, medan de franska inte stigit mycket. Det som däremot hänt är att spreaden mellan räntan på franska och tyska statsobligationer ökat markant sedan i somras, då räntorna på de tyska statsobligationerna pressats ner kraftigt av investerarnas flykt till säkerhet.

Den stora skillnaden mellan Irland och Portugal får mig att tänka på skillnaden mellan hur olika länder har hanterat statsfinansiella kriser. De baltiska länderna har klarat att rensa upp en hel del av sina ekonomiska problem och befolkningen gick med på nedskärningar utan alltför stora protester. I Grekland däremot leder varje åtgärd för att stärka statsfinanserna (både på intäkts- och utgiftssidan) till kravaller och den politiska situationen är allt annat än stabil, vilket har framtvingat en ny regering under Papademos. Även i Italien har man tvingats till ett regeringsskifte.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso (som även var portugisisk premiärminister 2002-2004) erkänner nu offentligt att det är en systemkris för euron och upprepar liksom Merkel i helgen mantrat att det behövs djupare ekonomisk integration och ett större engagemang från alla länder. Brittiske premiärministern Cameron sade istället i förrgår att "The crisis offers an opportunity for powers to “ebb back” from Europe to nation states". Hälsosamme Ekonomisten kommenterar
Sverige har redan svikit svenskarna och européerna genom att ställa sig bakom Lissabonfördraget. Nu är det desto viktigare att regeringen tydligt väljer sida. Merkel eller Cameron? Det finns bara två alternativ.
och jag håller med. Som jag också har skrivit tidigare blir det allt svårare att hålla ihop EU och framförallt att driva mot en starkare union, när antiunionella och separatistiska krafter stärks. Nu ser vi även detta hos etablerade politiker som Cameron.

På söndag är det förresten val i Spanien och konservativa Partido Popular (PP) ledda av Mariano Rajoy väntas vinna och då ta över efter den nuvarande socialdemokratiska (PSOE) regeringen under José Luis Rodríguez Zapatero. Det ser ut att bli en stabil majoritet för den nya regeringen. Det varnas ändå för spanska statens stora behov av att rulla lån (200 miljarder euro under 2012), men med ett mer stabilt politiskt läge har de betydligt bättre förutsättningar än Italien.

2011-11-15

Den obehagliga sanningen i irländska morgonsoffan

Bloggrannen Vidsynt tipsar om ett intressant klipp från irländsk teves morgonsoffeprogram Ireland AM från onsdag förra veckan.

Finansrådgivaren Eddie Hobbs säger den obehagliga sanningen om vad som kommer att hända om Italien faller.
Jag beskådar en uttagsanstormning, förstår ni. Det rinner ut pengar ut italienska banker just nu [...] för att de vet att de har sett detta mönster förut. Vi har sett det i Portugal, vi har sett det i Grekland, vi har sett det på Irland, och det har börjat samma mönster "å, det håller inte på att hända oss"-mönstret. [...]
Verkligheten är att pengar går åt motsatta hållet. Investerare sätter inte sina pengar i italienska statsobligationer.
Sanning är att [...] om Italien faller, blir det ekonomiskt Krakatoa [...]
Vi kommer att få en anstormning mot det europeiska banksystemet. Pengar som flyter ut ur Italien från rika människor kommer automatiskt att skapa en smittande anstormning mot Spanien, Portugal, Grekland och Irland till så kallade trygga hamnar. [...]
obligationsmarknaden är viktig för banksystemet, eftersom banker äger obligationer. [...] Så om italienska obligationer faller kraftigt i värde, är det en fjärdedel av den europeiska obligationsmarknaden som faller i värde. Det ger en enorm stress på europeiska banker, och många av dem kanske inte kan räddas av deras egna regeringar, eftersom dessa regeringar själva har nått gränsen för hur mycket pengar de kan låna för att hälla pengar i sitt eget banksystem. Så man kan få en situation där man får en våg av bankkollapser, av vilka en del inte bedöms vara systemviktiga och kommer att låtas fallera. Detta skapar panik, en enorm uttagsanstormning över Europa, som blir en global finansiell händelse, som kommer att vara mycket större än det som hände efter Lehman-kollapsen. [...]
Kärnproblemet under allt detta [...] är att vi helt enkelt inte har tillräcklig tillväxt i den utvecklade världens ekonomier för att betala alla skulder som dessa ekonomier har byggt upp genom att ge löften som inte kan uppfyllas till offentliganställda genom hela den globala ekonomin, genom hela den utvecklade världen, och andra löften som inte kan klaras av tillväxten. Så det kommer en stor rebalansering [...] som faktiskt behöver fortgå i över ett decennium. [...]
Saken är den att det inte finns någon lösning, det är därför jag säger att man behöver en plan B. Och plan B är att inse att vi nu befinner oss i en förhöjd risk att euron själv kollapsar som valuta. Det är bara ett krasst konstaterande av fakta. [...]
genomgående har europeiska ledare befunnit sig bakom kurvan, de har varit efter takten i skeendena, och återigen ligger de efter. Just nu är vad vi ser i Europa att de har tappat greppet om situationen, det är ganska klart. Det är nu endast i händerna på marknaderna och hur marknaderna tolkar det.
Så vad jag skulle säga till folk - om du har några pengar alls måste du väldigt noggrannt överväga att ta ut en del av dessa pengar ur euron och ut ur denna jurisdiktion. [...] idén är "trygg hamn" [...]
medan jag talar, så gör alla som har tillgång till någon form av kunnig rådgivare, med andra ord rika människor, detta i Italien. De gör det i Spanien. De gör det i andra länder

Euro-Fiasko-Självmords-Fond

Hos ZeroHedge kunde man i helgen läsa om de problem som eurozonens stödfond EFSF står inför. ZeroHedge omtolkar fyndigt förkortningen som "Euro Fiasco Suicide Formula". Räddningsfonden har fått garantier från de olika euroländerna i förhållande till deras storlek och meningen var också att man skulle ge fonden ökad kraft genom en hävstång. EFSF skulle alltså låna upp pengar på marknaden. Hittills har man dock bara lyckats låna upp 14 miljarder euro och som panikåtgärd försökt att låna upp på kortare löptider - ett känt recept för potentiell katastrof är att låna upp till kort löptid och samtidigt låna ut till lång löptid.

Saken förvärras också av att länder som mottar stöd från EFSF självklart inte kan vara med och garantera fonden. Grekland, Irland och Portugal är alltså inte med och bidrar. Ländernas bidrag ser då ut så här (jag har hoppat över alla som ger mindre än 1 procent).
Tyskland29,07%
Frankrike21,83%
Italien19,18%
Spanien12,75%
Nederländerna6,12%
Belgien3,72%
Österrike2,99%
Finland1,92%
Slovakien1,06%
Fondens styrka är alltså helt beroende av några stora länder - Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Problemet är att Italiens statsfinanser nu ifrågasätts av finansmarknaderna - räntan på tioåriga italienska statsobligationer är återigen uppe och nosar över 7 procent, även om den i samband med regeringsskiftet föll tillbaks något runt helgen. Det är ännu inte frågan om en inverterad räntekurva, men den är nu i princip platt, då räntan på tvååriga statsobligationer ligger runt 6,5 procent. Redan flatline-stadiet visar att något är allvarligt på tok, som vi sett från exemplet Irland.

Skulle Italien tvingas be om räddningspaket faller alltså nästan en femtedel av garantierna för EFSF bort. Italien räknade i år (innan helgens åtstramningspaket) med ett underskott i statsfinanserna på bara 3,9 procent, så det borde i teorin inte vara omöjligt för nytillträdde Mario Monti att räta upp finanserna, då grundförutsättningarna är betydligt bättre än i Grekland, som har ett jättelikt primärt underskott (intäkterna understiger utgifterna). Frågan är dock om man lyckas dra tillräckligt hårt i handbromsen. Italienarna kommer troligen inte att sitta godmodigt och titta på, utan det lär blir stora protester och strejker. För att Monti ska lyckas med en handbromsvändning måste också räntorna på statsskulden ner snarast. Ser vi ingen skarp trendvändning där inom de närmaste veckorna är det troligen kört, hur stora åtstramningspaket man än tar till.

Faller alltså Italien ur EFSF-stödjarna kommer denna fond att bli så handikappad att det blir svårt för den ens att leva upp till de åtaganden man lovat till Grekland, Irland och Portugal.

Det är inte bara italienska staten som måste ta till åtgärder - landets största bank Unicredit meddelar att de planerar att genomföra en nyemission på 7,5 miljarder euro i början av 2012. Frågan är om man hinner bli klar i tid, eller om det blir för sent. UniCredit passade också på att skriva ner goodwill på 9,6 miljarder euro och slopar utdelningen för 2011. Skulle UniCredit eller någon annan större italiensk bank falla kommer det också att bli en svår belastning på statsfinanserna, så det är många samverkande faktorer som måste fungera för att inte landet ska gå överstyr.

Apropå skuldkrisen sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i helgen att ”Det är dags att gå mot en närmare politisk union i Europa för att därmed skicka ett meddelande till alla obligationsinnehavare att euroområdets ledare menar allvar med att avsluta den statsfinansiella krisen.” Att avsluta statsskuldskrisen lär dock ta många år, om vi ser på tidigare historiska exempel. Vi har ännu inte ens vänt åt rätt håll, utan situationen förvärras fortfarande. Merkel hoppas på en närmare politisk union i Europa, men jag har svårt att se något sådant. Snarare tror jag att utvecklingen kommer att gå i motsatt riktning, mot att det överstatliga EU blir alltmer irrelevant och åtminstone ett land lämnar unionen.

Nästa slag i luften är att EU-parlamentet i veckan röstar om ett förbud mot nakna cds-kontrakt och nakenblankning av statsobligationer och aktier. Förutom att reglerna blir tandlösa, så är de bara riktade mot symptomen, inte grundproblemen, som är alltför stora statsskulder och alltför risktagande banker. Dessutom träder de nya reglerna inte i kraft förrän i slutet av nästa år, då de redan kommer att vara överspelade av finanskraschen.

Greklands nye premiärminister Lucas Papademos försöker att få stöd för sin krispolitik genom att säga att Grekland måste behålla euron eftersom det är enda vägen framåt för landet. ”Vårt medlemskap i euron är en garanti för monetär stabilitet och det skapar de rätta förhållandena för uthållig tillväxt. Vårt medlemskap i euron är den enda vägen”. Lögner eller vanföreställningar?

Och när kommer EU:s överstatliga byråkrati att tvingas börja skära i utgifterna? Den totala EU-budgeten ligger på cirka 1000 miljarder euro. Har länderna råd med det? Vad säger folket när man skär i statsbudgeten med kännbara effekter för vanliga människor, men inte skär i EU-budgeten? Dessutom förekommer mycket fusk och slarv med exempelvis regionalstöden.

2011-11-14

Fri energi - bra för mänskligheten?

Först en liten inledning till hur jag kom att tänka på det här ämnet idag.

Jag fick idag ett mejl från en tjej, som inleder med att tala om Occupy Wall Street-rörelsen, kopplat till den organisation hon vill propagera för - STOPPA förstörelsen av världen. Läser man mer handlar det mycket om Norberto Keppe, som tycks ha skrivit ett antal väldigt "viktiga" böcker: "Liberation Of The People - the Pathology of Power", "Alla sjukdomars ursprung", "Trilogisk metafysik" med flera. Lustigt nog finns varken Norberto Keppe eller Claudia B. Pacheco (som har skrivit flera böcker som utannonseras på samma sida) omnämnda på Wikipedia. Googlar man på Norberto Keppe hamnar man bara på sidor som på något sätt är kopplade till honom.

Jag försökte att googla efter Norberto Keppe Debunk för att se om jag kunde finna några sidor som kritiserade hans "vetenskap", men han har varit smart nog att lägga upp olika sidor om "Debunking the Germ Theory of Disease", så där finner man inget av värde bland de första tiotalen sökresultat. Men när jag googlade på "Svenska institutet för integral psykoanalys" hittade jag vad bloggen Faktoider skrivit om Norberto Keppe och hans "analytiska trilogi".
Oavsett vad det där betyder så menar sig Keppe dessutom:
  • ha kommit fram till en korrektare fysik än Einsteins
  • veta att bakterier och virus inte ger upphov till sjukdomar
  • ha uppfunnit en sorts evighetsmaskin (typ; googla "Keppe-motorn"), demonstrerad på klimatmötet i Köpenhamn
  • veta att "så kallade naturkatastrofer" inte är naturliga
... För att bara nämna några punkter.
I Frankrike har Société internationale de trilogie analytique klassats som en farlig sekt år 1995. Typiskt för sektledare som denne Keppe är att de har en teori som ger svaret på allt. Trilogi kan appliceras på psykologi, fysik, medicin, ekonomi.

Men så till huvudämnet - fri energi. Genom Keppes "revolutionerande" nya fysik har några ingenjörer tagit fram den så kallade Keppe-motorn, som ska vara mycket mer energisnål än andra elmotorer, genom att inte bara ta energi från den inmatade elektriciteten, utan även från den "skalärenergi" som enligt Keppe omger oss hela tiden. Av någon anledning nämns denna revolution inom elmotorer vad jag kan finna inte på andra webbsidor än sektens egna. Konstigt, va? Typiskt för många sekter och charlataner i dagens värld är att de ofta har någon "lösning" på världens energiproblem. Självklart blir de "motarbetade" av etablissemanget som inte vill veta av deras "lösningar". Ett praktexempel på bondfångeri i energibranschen är Andrea Rossi och hans "energikatalysator" som har närmast religiösa undertoner ibland. Fortfarande har Rossi inget demokraftverk i drift med sin "revolutionerande" teknik - han kommer troligen förr eller senare att skylla på finanskrisen för att han inte lyckats få igång ett första kraftverk.

Jag frågar mig dock hur bra det vore för mänskligheten att få tillgång till "fri energi". Skulle det vara en lösning på jordens problem? I princip har vi ju fått tillgång till "fri energi" (eller i alla fall väldigt billig energi) ända sedan vi fick bingo under 1800-talet genom upptäckten av oljan och sedan uppfinningen av diesel- och otto-motorerna. Genom denna energirevolution har mänskligheten kunnat inta alla delar av vårt klot - även de som av olika orsaker inte kunnat exploateras förut. Med motorsågar har man sågat ner naturskogar i en aldrig tidigare skådad omfattning. Med vattenpumpar har man kunnat pumpa upp fossilt vatten för att konstbevattna jättelika monokulturer till åkrar plöjda med traktorer och skördade med skördetröskor, på mark som egentligen inte klarar av den typen av jordbruk. Vi har byggt vägar, mångmiljonstäder och flygplatser, som ersatt natur med betong och asfalt. Vi har kunnat gräva upp mer mineraler än under hela mänsklighetens tidigare historia, med nedsmutsning runt många gruvor som följd. Vi har dumpat våra mer eller mindre giftiga sopor i enorma tippar. Utrotningen av djur och växter försiggår i en takt som tidigare bara inträffat vid gigantiska katastrofer vid enstaka tillfällen under jordens historia.

Även om förbränning av oljeprodukter inte skulle ge några utsläpp kan man konstatera att vi tack vare den energi som de gett oss lyckats förstöra stora delar av vår jord. Skulle det då vara bra om mänskligheten finge tillgång till "fri energi" i form av någon "underbar" ny energikälla? Vad tror ni effekterna skulle bli av det?

Grekland handlar all olja från Iran

Reuters hade i fredags en artikel om hur Grekland tvingas handla olja från Iran, eftersom ingen annan vill handla med grekerna. Förra året importerade Grekland 46 procent av sin olja från Ryssland, 16 procent från Iran, 10 procent vardera från Saudiarabien och Kazakstan, 9 procent från Libyen och 7 procent från Irak. Reuters har ringt runt till över 24 olika europeiska oljehandlare och de säger alla att bristen på bankkrediter de senaste månaderna har tvingat Grekland att sluta handla olja från Ryssland, Azerbadjan och Kazakstan. Endast Iran återstår som villiga att skeppa olja till Greklands fyra raffinaderier, då iranierna själva har problem att finna villiga handelspartner.

"De gör egentligen ingen hemlighet av detta när man talar med dem och de säger att de överlever på den iranska oljan, eftersom andra helt enkelt inte vill sälja till dem i nuvarande läge", säger en handlare.

"Vår ekonomiavdelning vägrar helt enkelt att handla med dem. Inte så att de inte har betalat. Det är bara en säkerhetsåtgärd", säger en annan handlare.

Enligt Reuters gick fyra laster iransk råolja från Sidi Kerir till Grekland i september, fyra under oktober och fler är på gång i november.

Vad händer då om retorikläget höjs mot Iran (eller till och med en israelisk attack) och landets oljeexport stoppas? Om inte annat diskuteras utökade sanktioner mot Iran och den iranska regimen kan få för sig att hämnas på EU genom att stoppa export dit.

Eller omvänt - vad händer när Greklands statsfinansiella läge försämras ytterligare? Blir då även iranierna rädda för att inte få betalt?

Situationen illustrerar tydligt vad jag skrev i somras om vikten av kreditvärdighet, då jag just tog upp Greklands olje- och gasimport.