Problemen hopar sig för julhandeln

De dåliga rapporterna duggar nästan lika tätt här som för bostadsmarknaden. DN rapporterar idag att Elektronikkedjor tjänar mindre på kundlån. Tydligen rasar intäkterna för Siba, Elgiganten, OnOff. En stor del av deras vinstmarginal har tydligen varit på att folk finansierat sina köp genom lån hos deras finansavdelningar. Nu handlar väl ingen vettig människa på kredit längre.

Lena Larsson, vd för Handelns utredningsinstitut (HUI) kommenterar på samma sida i pappersupplagan:

"Vi går från en lånefinansierad ekonomi till en lönefinansierad ekonomi, säger hon och nämner lågkonjunktur, varsel och fallande bostadspriser som några faktorer som får oss att hålla hårdare i plånboken.
Särskilt konsumtion som delvis finansierats med bolån och andra krediter väntas vika. Det gäller bland annat möbler, hemelektronik och järn- och byggvaror."

Här lyckas hon slå huvudet på spiken på flera sätt och visar att hon förstått läget. Förvånande med sånt klarspråk från en person på den posten. De höga och stigande priserna på bostäder har ju lockat många att ta ut lite mer lån på sin bostad och finansiera t.ex. renoveringar och hemelektronik. Jag känner även folk som finansierat dyra semesterresor på det sättet. Den tiden är nu över, och vi går som hon säger över från att leva på lån till att leva på lön. Detta kommer att orsaka ett stort glapp i konsumtionen innan folk har hunnit spara ihop pengar för att konsumera. Dessutom finns ju många gamla skulder från de "goda" lånetiderna kvar och ska nu betalas av. Kanske på krympt inkomst om man blivit arbetslös.

DN rapporterar idag även om mellandagsrea redan före jul hos många butiker. Särskilt försäljare av lyxprodukter och annat dyrt verkar utsatta, vilket är föga förvånande när sparsamhet blir ett modeord.

E24 rapporterade idag också att "Försäljningsvolymen i detaljhandeln minskade totalt med 0,7 procent i oktober, jämfört med samma månad 2007". Analytikerna hade tydligen väntat sig en uppgång med 0,1%. Antingen har folk sparat för att ha något kvar till julhandeln (låter osannolikt) eller så fortsätter trenden neråt även i november och december. Jag har redan förut presenterat min pessimistiska prognos för årets julhandel.

Varför jag är anonym

Den andra kommentaren till mitt senaste inlägg visar att fler har samma problem som jag. Många blir upprörda eller till och med arga när man upplyser dem om hur den ekonomiska framtiden med största sannolikhet ser ut.

Jag har själv erfarenhet av detta fenomen med "shoot the messenger". När man presenterar obehagliga fakta för folk slår många bara ifrån sig. Eller så får man höra ständiga gliringar från arbetskamrater och andra bekanta om att man är domedagsprofet. Därför har jag valt att publicera denna blogg anonymt. Jag vill analysera och upplysa om hur det verkligen ser ut, utan att råka ut för ständiga gliringar.

De som vill läsa och ta till sig gör det. Övriga kommer att få mycket obehagliga överraskningar när deras guldlocksvärld rasar samman.

Trubbel på bostadsmarknaden

Nyheterna duggar tätt om problemen på bostadsmarknaden. Igår hade DN en artikel om att allt fler som köpt en ny bostad sitter fast med sin gamla för att de inte lyckas sälja.

"Många med dubbelt boende försöker nu övervintra nedgången genom att hyra ut sin gamla bostad i andra hand."

Hur då övervintra? Tror de att det bara är en tillfällig nedgång? Jag är ledsen, men inflationsjusterade bostadspriser kommer troligen inte tillbaks till nivåerna från våren 2008 inom en livstid. Passa på att sälja innan priserna sjunker ännu mer. Minst 50% kommer priserna att sjunka från toppen.

"Det här är en övergående situation och folk är i trångmål, säger SBC:s vd Göran Olsson."

Ännu mer förnekelse, denna gång från ett proffs inom bostadsbranschen. Det är ingen övergående situation. Det som möjligen är övergående är att folk köper nya bostäder innan de sålt den gamla. I nedgångstider är det nästan alltid bäst att sälja först och köpa sen.

Bredvid fanns en artikel om ett par som skulle flytta ihop och som nu sitter fast med tre lägenheter.

"Det fanns spekulanter men inte till ett rimligt pris. Jag bestämde mig därför för att avvakta och hyra ut den ytterligare ett år."

Vad är "rimligt pris" för en bostad? De senaste åren har priserna varit orimliga. Rimliga priser är bra mycket lägre.

"Få vill sälja till dagens priser om de inte är tvungna."

Men många av dem kommer att bli tvungna framöver, bara det att bostadspriserna då kommer att ha sjunkit ännu lägre.

Det är orimligt att tro att bostadspriserna ska vända upp igen efter en nedgång på bara runt 10%. Vi har trots allt haft den största bostadsprisuppgången i historien från 1996 till 2008. Därför får vi troligen den största nedgången i historien på baksidan av bubblan.

Oljeberoendet större än vad många tror

"Cornucopia?" är en blogg som för några veckor sedan hamnade på min "måste-följa-lista" då jag upptäckte den av en slump. Idag har han tagit upp ett ämne som jag också tänkt ta upp någon gång, nämligen att Sveriges oljeberoende är mycket större än vad våra politiker vill ge sken av. Läs den artikeln - den säger det som jag ville säga.

Visserligen kanske vår inhemska oljeförbrukning är förhållandevis låg, men vi importerar en stor del av vår konsumtion. Transporterna kräver olja, liksom produktionen, så vi importerar därmed en massa indirekt oljeförbrukning. Enda sättet att minska oljeberoendet är därför att minska konsumtionen. Förstår du nu varför politikerna inte vill tala om det i de här termerna?

Förutom vår prylkonsumtion så har Sverige även outsourcat några av de basala behoven. Människans basala behov är följande:

• Vatten - finns det gott om i Sverige - vi är lyckligt lottade.
• Mat - Sverige är i princip självförsörjande på livsmedel, om vi bara lägger om vår kost lite. Men... vårt jordbruk kräver en massa importerad olja och konstgödsel, liksom livsmedelstransporterna. För varje energienhet i maten räknar man med att det går åt tio energienheter olja.
• Hus - bostäder har vi gott om och byggjobbare likaså.
• Kläder och skor - i princip finns ingen kläd- och skoproduktion kvar i Sverige. Dessutom produceras nästan inga av råmaterialen i form av fibrer (bomull, ull m.m.) och läder i Sverige.
• Energi - visserligen producerar vi en massa vattenkraft och träflis, men all olja och uran importerar vi. Och för att producera träflis krävs olja.

Sammantaget är vi alltså totalt beroende av olja, inte bara för vår prylkonsumtion, utan även för flera av våra basbehov. Vi är därmed även beroende av en fungerande världshandel.

Bostadsobligationer nu till stor del statsägda

Jag läste just lite i den högintressanta rapporten "Finansiell stabilitet 2008:2" som Riksbanken gav ut idag. Där står mycket läsvärt som jag säkert kommer att kommentera framöver.

För att lindra problemen på marknaden för bostadsobligationer har Riksgälden placerat de medel de får in i sina extra emissioner av statsskuldväxlar i säkerställda bostadsobligationer, samtidigt som Riksbanken nu i större utsträckning tar emot säkerställda bostadsobligationer som säkerheter. Riksbanken och Riksgäldens åtgärder tillsammans innebär att svenska myndigheter har lånat ut ungefär 500 miljarder kronor mot säkerheter i framför allt säkerställda bostadsobligationer. Detta belopp kan jämföras med den totala utestående stocken av säkerställda bostadsobligationer i Sverige som i slutet av augusti uppskattades till cirka 1000 miljarder kronor. Detta innebär att svenska myndigheter i dagsläget innehar cirka
hälften av den utestående stocken.

Hoppsan! Det var inte lite det. Nog för att det är bra att staten genom Riksgälden och Riksbanken stöttar våra banker i krisen, men tar de inte en lite väl stor risk? Vi har ju sett vad sjunkande bostadspriser gjort för motsvarande marknader i USA. Risken är överhängande att vi får en motsvarande utveckling här.

Lite senare i rapporten står att säkerställda bostadsobligationer motsvarar 30% av bankernas totala summa av utestående emitterade värdepapper och är den i särklass största finansieringskällan för bostadslån.

Jag börjar undra lite vart vi är på väg. Ska staten ta över så stor del av ansvaret för bankerna är det dags att de börjar ställa krav på dem. Då menar jag inte de populistiska krav som Anders Borg ville ställa - att de ska låna ut mer och till lägre ränta. Roten till krisen är ju för mycket lån, så mer lån är ingen lösning. Nej, de borde istället ställa krav på t.ex. att sänka utdelningar till aktieägarna samt löner och andra förmåner till vd och andra höga befattningshavare i bankerna.

P.S. 500 miljarder motsvarar cirka 54000 kronor/invånare i Sverige.

SBAB nedgraderat

Jag har tidigare talat om SBAB och anser inte att deras framtid ser särskilt ljus ut, med tanke på att vi nu befinner oss på nersidan av den svenska bostadsbubblan och dessutom i en finanskris. Kraftigt sjunkande bostadspriser kombinerat med högre upplåningskostnader är inte trevligt för ett bolåneinstitut.

Idag kom då nyheten att Standard & Poor's sänker SBABs kreditbetyg. S&P kommenterar "Sänkningen förklaras med ett ökat tryck mot SBAB:s intjäningsförmåga till följd av fördyrade upplåningskostnader och en svagare ställning på den svenska bolånemarknaden." Sänkningen innebär troligen ökade upplångingskostnader för SBAB.

Allt detta bekräftar bara bilden av SBAB som kommande krisföretag. I slutändan kommer troligen svenska staten att på något sätt få gå in och rädda dem, precis som USA fick rädda sina Freddie Mac och Fannie Mae. Det är dock inte lika illa med SBAB, eftersom de inte står för en lika groteskt stor andel av de dåliga bolånen som sina amerikanska motsvarigheter. Det kommer också att dröja ett tag innan vi ser riktigt allvarliga problem för SBAB, eftersom Sverige knappt hunnit påbörja nedgången i bostadspriser. Men om ett eller två år kan det bli allvarligt.

Investeringsskojarna avslöjas återigen

Nu har det hänt igen - sparare har blivit inlurade i dåliga investeringar. Just nu är Acta aktuella på grund av de genomdåliga råd de gett en stackars äldre dam som ville placera sitt sparkapital. Valutaindexobligation utgiven av Lehman, investeringar med belåning, m.m. Vi känner igen mönstret från efterdyningarna av IT-bubblan. När alla kurvor pekar uppåt går det ju bra att "kasta pil" och investera i lite vad som helst, även med belåning, men det är när det börjar gå ner som de dåliga investeringsråden vaskas fram. Det kommer säkert fler skandaler framöver - Acta har säkert inte varit ensamma om att ge helkassa investeringsråd.

Man kunde ju hoppas att sånt här hade rensats ut efter förra skandalvågen, men tydligen inte. Vad driver en investeringsrådgivare till att göra sådana riskfyllda investeringar åt en 73-åring? Provision? Hoppas åtminstone några av lurendrejarna åker dit för vad de har gjort. Även om de inte blir dömda kan man hoppas att de tar sitt moraliska ansvar och ger någon kompensation till spararna.

Slutkommentaren här blir - investera aldrig i något du inte helt förstår vad det är. Risken är stor att den som försöker sälja investeringen till dig antingen inte heller förstår, eller att han helt enkelt försöker lura dig.

Mer realistiska prognoser

Äntligen verkar det komma mer realistiska framtidsprognoser från de professionella prognosmakarna. SEB förutspår nu att recessionen fortsätter även under 2010. Vidare tror de att BNP minskar med 1,4% nästa år och att arbetslösheten stiger så högt som till 9,4% i slutet av 2010. Inga muntra siffror precis, men klart mer realistiska än vad vi sett tidigare från t.ex. Konjunkturinstitutet.

Jag har sett kommentarer om att såna här negativa prognoser bara ökar på pessimismen bland folk och därmed driver på konjunkturnedgången. Men jag tycker att det är bra att man kommer med någorlunda realistiska prognoser så att folk faktiskt är bättre förberedda på att det kommer dåliga tider. Annars kan en plötslig försämring utan förvarning upplevas som en chock och folk bli passiviserade. Redan nu tror jag varningarna har kommit för sent och varit för milda. När vi nu går in i den värsta krisen på flera decennier kommer nog många att drabbas av förtvivlan. Västvärlden har ju mer eller mindre levt i en skyddad kokong sedan 1950 och det finns inte många kvar i livet som minns hur en riktig kris ser ut.

Nu kom också från Nordea en mer realistisk prognos om årets julhandel. Enligt dem så kommer årets julhandel att minska med 8% mot förra året. Det låter närmare verkligheten än HUIs glädjeprognos om rekordjulhandel. Jag har tidigare sagt att min prognos är att årets julhandel blir en katastrof för detaljhandeln. Framförallt i USA, men ganska dåligt även i Sverige. Vi kommer nog att få se många reor efter jul när affärerna sitter kvar med stora osålda lager som beställts in i våras då de officiella konjunktursiffrorna pekade åt ett helt annat håll.

Riksbankens svällande balansräkning

Idag tänkte jag uppmärksamma vad som har hänt hos Riksbanken. Låt oss ta en titt på Riksbankens balansomslutning genom åren (data från http://www.riksbank.se/templates/YearList.aspx?id=10610, årsvis data 1999-2007, månadsvis 2008, veckovis från aug. 2008):
Som ni ser ligger den och svänger lite lugnt runt 200 miljarder kronor, men plötsligt händer något sensationellt på slutet. Låt oss zooma in på de senaste månaderna:
En viss uppgång kunde skönjas redan under andra halvan av september, men i oktober slog det till rejält, med ungefär en tredubbling av balansomslutningen från mitten av september till slutet av oktober. Det är ju såklart finanskrisen som är orsaken. Bra förklaringar från Riksbanken finns i artikeln Den finansiella krisens utveckling under september och oktober på deras hemsida. Där sägs bl.a.

Sammanlagt har Riksbanken lånat ut 180 miljarder kronor i lån med tre och sex månaders löptid och 27 miljarder US-dollar (ca 200 miljarder kronor med en antagen SEK/USD-kurs = 7,5) i lån med en och tre månaders löptid. Räntan på lånen har varit högre än rådande styrräntor i Sverige respektive i USA. Genom krediterna i kronor har en överlikviditet på dagslånemarknaden skapats. Riksbanken har hanterat den genom att låna in från bankerna antingen via dagliga så kallade finjusterande operationer (inlåning över natten) som sker till reporäntan minus 0,10 procentenheter eller via emissioner av riksbankscertifikat till reporäntan.

Riksbanken har också en swapfacilitet på 30 miljarder dollar med Federal Reserve i USA för att kunna ge bankerna tillgång till kortfristig upplåning i dollar. Tittar vi på detaljerna i balansräkningen kan man se dessa lån och swappar (klicka på diagrammen för skarpare varianter):
Som synes har "utlåning i svenska kronor till penningpolitiska motparter" (alltså utlåning till bankerna) ökat kraftigt, liksom "fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i Sverige" (alltså lån i dollar till svenska banker).
Det som har ökat kraftigt här är "skulder i svenska kronor till penningpolitiska motparter" och "emitterade skuldcertifikat" (alltså inlåning från bankerna, som vill sätta pengar på säker plats) samt "skulder i svenska kronor till hemmahörande utanför Sverige" (alltså swap-faciliteten med Federal Reserve).

Frågan är nu vad som kommer att hända framöver. Kommer balansräkningen att sjunka tillbaks till "normal" nivå? Det skulle kräva att bankerna börjar lita på varandra, både inom och utom Sverige. Just nu har visserligen marknadsräntorna sjunkit tillbaks en del, men skillnaden mot motsvarande statslåneränta är fortfarande hög. Eller får vi se en mer eller mindre permanent uppsvälld balansräkning? Som det nu är tar Riksbanken en betydligt högre risk i förhållande till sitt egna kapital.

Den närmsta tiden händer det en del som pekar mot att krisen och därmed Riksbankens uppsvällda balansräkning kvarstår ett tag:

• Den 3 december erbjuder Riksbanken nytt lån i svenska kronor mot säkerhet i företagscertifikat. Minimiräntan i denna auktion är reporäntan plus 0,4 procentenheter. Det maximala lånebeloppet är 40 miljarder kronor och krediterna löper på 3 månader. En liknande auktion har redan hållits 5 november.
  
• Riksbanken erbjuder lån i dollar den 26 november. 5 miljarder US-dollar med löptid på 3 månader.

Läs mer om vad som händer och vad som har hänt på Riksbankens hemsida. Bl.a. har man sänkt kraven på säkerheter för lån från Riksbanken.

Riksbanken jobbar alltså hårt för att hålla de svenska bankerna under armarna. Frågan är nu vilka risker de egentligen tar. Valutarisken är väl en. Svenska kronan har ju försvagats kraftigt mot dollarn. Och hur säkra är egentligen de säkerheter för lån som Riksbanken accepterar?

Jag kommer att försöka rota vidare i detta i mån av tid. Jag måste dock tillägga att jag inte är utbildad ekonom, utan självlärd. Många saker är därmed inte självklara för mig, utan det tar ett tag att klura ut vad de egentligen innebär. Kommentarer och tips från ekonomer är därför välkomna.

Men... när jag ser sådana sensationella händelser som en tredubbling av en balansräkning på några veckor börjar jag ana att det troligtvis ligger en hund begraven någonstans.

Citigroup "räddas"

Knappt hann jag igår nämna Citigroup, så kom nyheten om att de "räddas". De var ju uppenbarligen för stora för att få gå under. Hade de gått under hade vi troligen fått en global uttagsanstormning (på engelska "run on the bank" eller "bank run") och detta är det sista världsekonomin behöver just nu.

Räddningspaketet för Citigroup är den största enskilda insatsen hittills under denna finanskris. Citigroup får 20 miljarder dollar i extra tillskott (förutom de 25 miljarder de hittills fått). Dessutom garanterar amerikanska staten 306 miljarder dollar av bankens tillgångar. "Självrisken" på garantin är 29 miljarder dollar, så i praktiken är det "bara" 277 miljarder dollar som är risken för staten. Den intresserade kan läsa mer om detaljerna på DN, SvD, eller om man är bra på engelska på Bloomberg.

Därmed har Citigroup fått lite andrum och kan styckas upp i en lugnare takt. Att de kommer att styckas upp ser jag som ofrånkomligt. Det finns fortfarande alltför stora problem kvar. Efterhand som USA:s ekonomi försämras i nedåtspiralen kommer fler kategorier av lån att bli "dåliga lån". Stora delar av dessa ligger hos Citigroup. Men Citigroup har försvunnit från radarbilden av akuta hot för ett tag. Nu får vi titta runt efter vad nästa stora panikräddning blir. General Motors?

Vad räddningen av Citigroup också innebär är att amerikanska staten tar på sig ännu större garantier och utgifter. Förtroendet för USAs finansiella styrka eroderas gradvis. Vi ser kanske en viss effekt av detta genom att USA-dollarn idag försvagats kraftigt, även om det kan bero på andra faktorer också.

Världens aktiebörser tog dock ett glädjeskutt, både på Citigroup-nyheten och att blivande presidenten Barack Obama utnämnt Timothy Geithner, chef för Federal Reserve i New York, till finansminister. Citigroup-nyheten bidrog nog genom att man ser att staten räddar allt, bara det är tillräckligt hotande.

• Om du inte kan betala tillbaks ett lån på en miljon är det ditt problem
• Om du inte kan betala tillbaks ett lån på en miljard är det bankens problem
• Om du inte kan betala tillbaks ett lån på hundra miljarder är det statens problem!

Mörkt 2009

I en intervju igår sade Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att han ser ett mörkt 2009 med allt djupare lågkonjunktur och recession för Sverige. Det behöver man knappast vara expert för att förutspå. Nu börjar alla tidigare optimister vakna upp och se vad som håller på att hända.

Själv har jag förstått sedan hösten 2006 att en ekonomisk kris av sällan skådat slag skulle komma. Då fick jag genom t.ex. Doug Nolands Credit Bubble Bulletin och Mike Shedlocks Global Economic Analysis upp ögonen för den enorma bubbla som var under uppbyggnad och som bara väntade på att spricka. Hur det ekonomiska etablissemanget kunnat missa det är för mig ett mysterium. Det har ju varit rätt kraftiga varningsflaggor på många områden för att allt inte står rätt till. Antingen går de omkring med jättelika skygglappar, eller så ljuger de rätt ut och hoppas att allt ska lösa sig på något sätt.

Nu går det inte att förneka längre. Då är det dags att hitta en syndabock. Urban Bäckström utnämner Lehmans konkurs. Visst hade den långtgående effekter, men det var en situation som bara väntade på en utlösande faktor. Nu råkade det bli Lehman. Det hade lika gärna kunnat vara någonting annat. Dessutom hände en rad andra saker i samma veva. Försäkringsjätten AIG fick svåra problem. De isländska bankerna krisade ihop. Ett flertal andra banker fick akuta problem och/eller köptes upp.

Det finns så mycket skräp kvar som väntar på att bli utrensat. Många stora amerikanska banker är konkursmässiga, även om de döljer det bakom kreativ bokföring. Citigroup, t.ex. står fortfarande upp. Jag förväntar mig att de snart styckas på något vis. General Motors, Chrysler och Ford väntar på omstrukturering. Flera länder kommer att få problem med sina valutor och sin ekonomi, bl.a. Baltikum. Så vi får nog se fler svåra chocker för finansmarknaderna framöver.

Amerikanska biljättar med hatten i hand

General Motor, Ford och Chrysler begärde häromdagen flera miljarder dollar i lån från staten för att undvika betalningssvårigheter. Frågan är om de får det. Just nu ser det inte ut så, och GM överväger konkurs, enligt SvD. Detta trots att det bara för någon vecka sedan enligt VD:n Rick Wagoner vore närmast otänkbart.

Ett argument som GMs VD Rick Wagoner dragit upp är att en konkurs skulle leda till att tre miljoner människor blir utan jobb. Men som jag ser det är det bättre att genomföra en omstrukturering av de tre amerikanska biljättarna så snart som möjligt, medan det fortfarande finns något kvar att rädda. Om ett halvår eller ett år kanske det gått så långt att det inte längre går att göra något. GM förlorar ju ofattbara två miljarder dollar varje månad och det är lånade pengar... Ju längre det går desto sämre för långivarna. En konkurs för GM behöver ju inte betyda att alla tre miljoner personer blir utan jobb på en gång, utan en hel del kan säkert behålla sina jobb. Men de blir säkert tvungna att sänka sina löner. Som New York Times påpekar tjänar GM-arbetare betydligt mer än vad t.ex. Toyotaarbetare i USA gör. De påpekar också att enda rimliga sättet för GM att komma ur sina dåliga avtal med återförsäljare och bilarbetarfacket är konkurs.

Tyvärr för Sverige så verkar GM ha kört Saab Automobile i botten, så de kommer troligen att läggas ner om man inte lyckas hitta en köpare, vilket är tveksamt i dagens läge. Det ser inte riktigt lika illa ut för tyska Opel, även det ägt av GM. Där går det kanske att hitta en köpare. Hursomhelst blir en GM-konkurs ett hårt slag mot västsveriges arbetsmarknad.

Ford (Volvo Cars ägare) och Chrysler får vi väl återkomma till senare. Just nu verkar fokus ligga på General Motors. Men Chrysler är minst lika konkursmässigt. Ford har det också svårt, men inte lika katastrofalt.

Snart slut på räntepatronerna

USAs "riksbank", Federal Reserve, har sänkt sin viktigaste styrränta Fed Funds Rate kraftigt under lite mer än ett år nu i sina försök att kontra finanskrisens verkningar. Från strax över 5% till nu senast 0,49%. Då talar jag alltså om den faktiska räntan, inte målräntan, som fortfarande ligger på 1%.
Grafen ovan har jag plockat från http://research.stlouisfed.org/fred2/series/FEDFUNDS och lagt till den sista lilla sänkningen själv, eftersom data för grafen inte hade med senaste veckans siffror.

Det som är intressant är att man snart skjutit slut på alla sina patroner i räntesänkningspistolen. I princip kan man sänka räntan vidare till 0%, även om skillnaden inte är stor mot nu, men vad händer sen? Vilken väg kommer finanskrisen att ta när magasinet är tomt hos FED?

Tolv förlorade år

Igår gick USAs mest bevakade aktieindex S&P500 ner till 752 och därmed har vi till och med passerat botten från år 2002 och är tillbaks på samma nivåer som i början av januari 1997 - nästan tolv år sedan! Den rosa linjen i diagrammet nedan visar vilken nivå USA-börsen var på igår (och januari 1997).
USAs börsinvesterare har alltså förlorat tolv år på detta sätt. "Sanningen" att aktier alltid är en bra investering på lång sikt får sig därmed en rejäl törn. Det kommer säkert att leda till att intresset för att investera i aktier, både hos privatpersoner och många institutionella investerare, minskar rejält. Detta kommande ointresse kombinerat med minskande kapitaltillgång i världen kommer troligen att leda till vidare börsfall, alldeles oberoende av hur det går för den reella ekonomin. Redan nu ser ju de senaste månaderna på börsen ut som ett vattenfall, med ungefär en halvering sedan toppen.

Framtiden då? Vi kan inte förvänta oss någon större uppgång på aktiebörserna som läget ser ut nu, åtminstone inte de närmaste åren. Sidledes eller neråt är det som gäller. Visst kommer det uppstudsar, men de är svåra att pricka in. Många har proklamerat bottnar vid flera tillfällen de senaste månaderna, men hela tiden har världens börser snart vänt neråt igen.

P.S. Någon kanske invänder att vissa av aktierna har gett utdelning, som inte är inräknad i indexet, men det kompenseras av att om pengarna sparats i t.ex. en räntefond hade man fått ränta istället. Alltså har aktier fortfarande varit en förlustaffär de senaste tio åren.

Prisdeflation och fallande konsumtion i USA

Igår kom prisinflationssiffor för USA, som nu visar deflation på månadsbasis. Konsumentpriserna i USA gick ner med en procent i oktober jämfört med september, vilket är den största nedgången sedan 1940-talet. För mig var det inget oväntat. Jag har bara väntat på att det stora fallet för bostadspriser kombinerat med börsnedgång, kreditstrypning och arbetslöshet skulle tvinga detaljhandeln att sänka priserna.

Prisdeflationen är en del i en negativ spiral. Sänkt efterfrågan ger sänkta priser, vilket minskar detaljhandelns vinstmarginaler. Detta ger i sin tur nerdragningar och konkurser bland detaljhandel, vilket i sin tur ger motsvarande effekter på transportsektorn. Detta ger i sin tur färre jobb och därmed mindre pengar för vanligt folk att handla för. Konkurserna och arbetslösheten leder också till kreditförluster för banker, som då blir ännu ovilligare och mer oförmögna att låna ut.

Något som hänger ihop med detta är beskedet som kom i fredags om att detaljhandelns försäljning i USA sjönk med 2,8% sedan september och 4,1% jämfört med samma månad förra året. Detta är den största nedgången sedan mätningarna började 1992.

Som jag sagt tidigare så tror jag att årets julhandel i USA blir en katastrof. De senaste siffrorna ökar bara min övertygelse om att vi kommer att få se många reor där redan innan jul.

Fler bostadslån till kronofogden

DN rapporterade igår att antalet villaägare där lånen går så långt som till kronofogden ökat med 67% på ett år. I och för sig rör det sig bara om drygt 2600 fall, men trenden är tydlig. Allt detta beror ju på att många husägare överbelånat sig de senaste åren, p.g.a. låga räntor, höga bostadspriser och en allmänt slapp inställning till risk. Med risktagningen menar jag i första hand bankerna, som borde ha förstått att det var en bubbla och inte borde ha gett ut lån på så slappa villkor.

P.S. Tyvärr kan man tydligen inte se antalet bostadsrättslån, eftersom de klumpas ihop under kategorin "övrigt" hos kronofogden.

Lånerisker för USA

De senaste månaderna har intressanta saker skett på kreditmarknaderna i USA. Efterfrågan på företagsobligationer (corporate bonds) och obligationer i de statliga bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae (agency bonds) har sjunkit drastiskt. Samtidigt har efterfrågan på amerikanska statspapper stigit. Utländska investerare (framförallt Kina) har övergått från att placera mycket pengar i "agency bonds" till att placera i statspapper istället. Företagen har svårt att få och förnya lån. Framförallt rollover-problemet (förnyelse av lån) blir allvarligare för varje dag, allt eftersom fler företags skulder förfaller till betalning.

Brad Setser publicerade igår en intressant analys av detta med snygga diagram.

Två saker han säger mot slutet är särskilt intressanta för framtiden:

But foreign investors holding long-term Treasuries are clearly taking a lot of currency risk — especially if they are buying in now, after the dollar has rallied..."

Precis. om dollarn börjar falla tillbaka igen blir de stora nyligen gjorda investeringarna i amerikanska statspapper riktigt dåliga. Är det nuvarande kraftiga "rallyt" i dollarn bara en uppstuds i en lång nedåtgående trend, eller början på en ny upptrend? Köper man amerikanska statspapper idag satsar man hårt på det senare alternativet.

The US is taking a risk too. The rising stock of short-term bills held abroad does potentially leave the US more exposed to a rollover crisis.

Amerikanska staten har alltså på senaste tiden gett ut förhållandevis stor andel papper med kort löptid. När de förfaller finns alltid risken att det finns för få stora investerare som kan eller vill köpa nya statspapper. Än så länge har amerikanska staten investerarnas förtroende, men vi vet inte om och när det faller. Trots allt är ju statsskulden över 10 biljoner dollar (10 624 690 210 165 när jag tittade senast). Det är $34821 per invånare. Med dagens valutakurs nästan 280 000 svenska kronor per USA-invånare. Sen tillkommer ju också det faktum att någon faktiskt ska ha pengar att fylla den amerikanska statens till synes omättliga lånebehov med. Allteftersom krisen fortskrider och sprider sig till fler länder och marknader minskar mängden tillgängligt kapital. När når vi brytpunkten då världens "överskottskapital" inte längre motsvarar USAs lånebehov?

Hur ska man klara sig igenom finanskrisen?

I dagens läge känner säkert många osäkerhet över hur de ska göra för att klara av privatekonomin nu i samband med att finanskrisen slår vilt omkring sig och lågkonjunkturen är på väg. Flera tidningar har nyligen haft artiklar med mer eller mindre goda råd.

Här följer min lista över vad jag anser att man bör tänka på. Nu kanske inte alla råden är bra för alla i alla situationer, men i princip borde den som följer dem klara sig bättre än andra.

• Ta inga lån. I princip enda undantaget är studielån. Se även kommentaren nedan om lån till bostadsköp.
  
• Om du redan har lån, betala av så mycket du kan, med förbehållet att du alltid bör ha en sparbuffert för oförutsedda utgifter.
  
• Om du inte har några lån, spara så mycket pengar du kan. En årslön sparad är ett bra riktmärke.
  
• Placera sparpengarna säkert, t.ex. Riksgäldsspar.
  
• Var beredd på att placera om dina sparpengar om inflationen börjar skena iväg.
• Var beredd på att binda räntan på dina lån om räntorna sticker iväg uppåt.
  
• Spara in på utgifterna så mycket du kan.
  
• Cykla eller åk kollektivt. Hyr bil eller tag taxi om du behöver bil av någon orsak.

Om du trots allt verkligen behöver ta ett lån för att köpa bostad:

• Tänk på att inflationsjusterade bostadspriser troligen kommer att falla med minst 50% från toppen i våras.
  
• Om du kan vänta med att köpa bostaden, gör det - de kommer att bli billigare.
  
• Om du inte kan vänta med köpet, pruta.
  
• Tänk efter om du verkligen behöver ha en så stor och/eller centralt belägen bostad. Det finns förorter med väldigt bra kommunikationer där priserna är betydligt lägre.
  
• Ha en god marginal på dina lån. Du ska kunna klara av en ränta på 10-12% och att en eller båda blir arbetslösa (alltså bara får 80% av lönen från a-kassan).
  
• Se till att du trots lånen har en buffert av sparkapital för oförutsedda utgifter.

P.S. Jag lever som jag lär. Har ingen bil. Jag är troligen detaljhandelns mardrömskonsument.

Klartext från Riksrevisionen om fiskepolitiken

I en debattartikel i DN igår gick riksrevisor Eva Lindström till skarp attack mot den svenska fiskepolitiken. Hon tycker mer eller mindre att staten kastar en massa pengar i sjön genom att både ge stöd till fiskerinäringen och ge stöd till att skära ner den.

Det krävs alltså inte ens miljöskäl till att förstå att detta är komplett vansinne, utan det räcker med rent ekonomiska skäl. På slutet av artikeln har hon några konkreta råd om vad som borde göras:

Minska överkapaciteten i den svenska fiskeflottan. [...]
Överväg om stöden och skattebefrielserna till yrkesfisket kan tas bort eller minskas. [...]
Se till att kontrollerna avskräcker från fiskebrott. [...]
Säkerställ att den övergripande måluppfyllelsen inte minskar som en följd av att olika styrmedel motverkar varandra. [...]
Utveckla återrapporteringen så att den blir transparent, visar olika insatsers kostnader och om insatserna verkligen leder till ett hållbart fiske. Det är en förutsättning för en kostnadseffektiv förvaltning. Allt annat är slöseri med skattemedel.

Slöseri, absolut. Enligt en DN-artikel från i våras är bidragen till fiskenäringen runt en halv miljon per yrkesfiskare.

Jag hoppas verkligen att våra kära politiker tar tag i detta snarast och slutar lyssna på fiskerinäringens oerhört starka lobbyister. Jordbruksminister Eskil Erlandsson sade med anledning av Riksrevisionens kritik att "Fisket måste bära sina egna kostnader. Den ska leva på marknadsmässiga villkor, precis som andra näringar", vilket låter hoppingivande, men vi får se vad det innebär av praktiska åtgärder.

Pirater kapar jättetanker

DN rapporterar idag att den saudiarabiska oljetankern "Sirius Star" har kapats av pirater mellan Tanzania och Madagaskar. Nu ligger den för ankar utanför Harardhere i Somalia. Det måste nog räknas som ett av de mest spektakulära piratdåden i historien - det största skepp som någonsin kapats av pirater. Forbes/Reuters har lite mer fakta om fartyget:

• En av världens största och nyaste oljetankrar, sjösatt i Korea i mars i år
  
• Ägs av statliga oljejätten Saudi Aramcos rederigren
  
• 318 000 dödviktston, 330 meter lång, lastar upp till 2 miljoner fat olja
  
• 25 mans besättning
  
• Nypris cirka 140 miljoner dollar
  

Det är ju i sig ingen match för ett gäng beväpnade pirater att kapa en oljetanker med bara 25 mans besättning, när den tuffar fram i sin makliga takt, nästan utan styrförmåga. Det som är intressant här är att avståndet från Harardhere, där piraterna är baserade, till platsen där tankern kapades är över 1200 km. Därmed hjälper det föga att ta längre omvägar runt Somalias notoriskt sjörövarfyllda farvatten. Vad som måste till är tydligen stärkt bevakning av sjöfarten. Kanske blir handelsfartygen tvungna att gå i konvojer med militär eskort i detta område.

Det kan tilläggas att det ukrainska fartyget lastat med stridsvagnar och annan militärutrustning som kapades 25 september fortfarande ligger kvar utanför Somalias kust. Idag rapporteras även att ett fartyg från Hong Kong lastat med 36000 ton vete har kapats utanför Jemen.

Dessa kapningar och deras efterverkningar betyder troligen ytterligare fördyringar och problem för världshandeln.

Pensionsskandalen kommer...

En av de största skandalerna i denna finanskris kommer att bli pensionsskandalen. Våra pensionssystem är uppbyggda så att de urholkas fullständigt av en sån här händelse.

Till exempel, i Första AP-fondens redovisning för första halvåret 2008 läser jag:
"Före kostnader uppgick avkastningen till -8,0 procent."
Aj, aj, det var väl inte bra!
"Fondens exponering mot aktiemarknaderna uppgick till 61 procent"
Hoppsan, det var väldigt stor andel!

Jag ska försöka mig på en uppskattning av hur andra halvåret 2008 ser ut hittills för dem. Låt oss anta att deras aktier gått ungefär som MSCI World Index, med tanke på att Första AP-fonden enligt rapporten verkar ha en global spridning på sina investeringar. MSCI World Index har hittills gått ner cirka 35% sedan 1 juli i år. Därmed torde Första AP-fonden ha haft en avkastning på cirka -20% sedan dess. Deras fondkapital borde därför enligt denna uppskattning nu ligga på runt 160 miljarder kronor, alltså endast strax över vad de hade vid slutet av år 2004. Tre års vinster (2005, 2006, 2007) så gott som utraderade alltså.

Det ser troligen lika illa ut i genomsnitt i övriga pensionsfonder. Om denna trend fortsätter kommer utställda pensionslöften inte att kunna hållas utan någon form av åtgärder eller ändring av systemet. En skandal som är under uppseglande. Och det gäller inte bara Sverige. Det är minst lika illa i stora delar av övriga världen.

Jag har aldrig litat på pensionssystemets glada prognoser och det tycker jag inte att du heller borde göra. Prognoserna bygger på alltför optimistiska antaganden.

Störningar i världshandeln

Detta är en allvarlig sak som jag har tänkt skriva om ett bra tag, men inte förrän nu har jag kommit till skott, eftersom jag inte bara ville skriva en kort notis om något så viktigt.

I vår globaliserade värld är handeln mellan olika stater livsviktig. USA och Europa köper kläder och skor från Asien, eftersom vi knappt har någon inhemsk produktion kvar. Elektronikprylar, bilar och maskiner fraktas långa vägar. De flesta länder importerar olja och oljeprodukter från andra länder. Andra viktiga råvaror (metaller, malm, fosfat, m.m.) fraktas kors och tvärs över världen. Många länder har inte tillräcklig inhemsk livsmedelsproduktion för att försörja sin egen befolkning (t.ex. Kina, Japan, Saudiarabien, Zimbabwe, Egypten) och importerar därför livsmedel från producenter med överskott (t.ex. Kanada och USA). Sammantaget är världen idag så gott som helt beroende av att världshandeln fungerar någorlunda smidigt och att varuleveranserna dyker upp i någorlunda tid. Den största transportvolymen går på fartyg av olika sorter och storlekar, även om stora delar går på lastbil och tåg inom t.ex. Europa, eller via pipelines för olja och gas.

Baltic Dry Index

Det är därför oroande att fartygstrafiken har drabbats av störningar av olika slag p.g.a. den nuvarande krisen. Det viktigaste indexet över kostnaden för att frakta råvaror, Baltic Dry Index har från år 2002 till i somras gjort en rekorduppgång, vilket har gjort att sjötransportbolagen har kunnat tälja guld med kniv. Men de senaste månaderna har indexet fallit ihop totalt, till under 2002 års nivåer. Detta gör att sjötransportbolagen plötsligt inte gör några större vinster - kanske till och med förluster, vilket i sin tur medför att beställningar av nya fartyg raskt minskar - de minskade 90% under förra månaden. Räkna därmed varvsindustrin till kommand krisbranscher, där de gör lastbilstillverkarna sällskap. Även sjötransportbolagen drabbas ju av de generella problemen för företag att låna pengar, så vissa kan gå under. Därmed kan det bli oväntade stopp i vissa transporter.

Ett annat problem som dykt upp för världshandeln är själva betalningen till leverantörer. Normalt behövs ju en bank för att förmedla betalningen, för man skickar ju inte precis sedlar i ett kuvert för att betala för ett skepp fyllt med stål eller vete. Handelskrediter av olika slag är centrala för att varuhandeln ska fungera. Men vad händer när man inte längre litar på bankerna? Vid internationell handel används remburser (letters of credit på engelska). En remburs är typiskt ett löfte från en bank att betala ut pengar till leverantören när man får besked från mottagaren att varan kommit fram. Remburser har hittills (i flera hundra år) ansetts som mycket säkra, eftersom om mottagaren inte kan betala för sig kan ju banken ta över varorna som är säkerhet för rembursen och sälja dem för att kunna betala leverantören. Men när banker faller som käglor världen över så faller därmed även förtroendet för remburser som de ställer ut. Om man t.ex. ska exportera vete från Kanada till Egypten uppenbarar sig snabbt frågan hur stabila de egyptiska bankerna egentligen är just nu.

Till detta kan läggas problemet med de snabba prisfallen på råvaror i världen just nu. Om mottagaren inte kan betala för sig tar ju banken lasten och försöker sälja den, men den kan under tiden ha sjunkit så mycket i pris att banken gör en stor förlust på rembursen. Bankerna kan därför bli ovilliga att ställa ut remburser, eller börja ta ut väldigt höga riskpremier på dem. Mycket riktigt rapporterade WTO i förrgår att vissa finansiärer inom internationell handel höjt sina påslag rejält - i vissa fall från 0,8 procentenheter över interbankräntan till 5 procentenheter över den. De rapporterade också att det saknas omkring 25 miljarder dollar i likviditet på handelsfinansieringsmarknaderna. AFP har en lite längre artikel om samma ämne. Times Online nämner också att brittiska banken HSBC säger att kostnaden för att garantera en remburs har dubblats.

Råvaruhandeln är grunden för allt. Utan järnmalm inget stål. Utan stål inga bestick, bildelar m.m. Och så vidare. Därmed stannar hela världsekonomin av om inte råvaruleveranserna funkar och vad värre är, vissa kan bli utan livsnödvändiga varor såsom mat.

Än så länge verkar det inte ha ställt till några problem som är synliga för gemene man, men Naked Capitalism citerade i förra veckan en artikel från Lloyd's List som behandlar just problemen med remburser. Där citeras även en artikel från Globe and Mail om problem för de kanadensiska hamnarna. Financial Post hade för ett tag sen också en artikel om att Kanadas spannmålsexport fastnar i hamnarna.

Signaturen "London Banker" på RGE Monitor skrev idag en mycket bra artikel om problemen för världshandeln. Där påpekar han bland annat att just livsmedelsbrist p.g.a. strul i världshandeln kan orsaka svårast problem. Någon sade någon gång att "varje samhälle befinner sig bara nio missade måltider från anarki".

P.S. Svenska gammelmedia verkar som vanligt ligga efter trenden och har helt missat WTOs uttalanden i onsdags. Jag kunde inte hitta något om saken varken på DN.se, SvD.se eller di.se.

Glad julhandelsprognos

HUI kom idag med sin prognos för julhandeln - en ökning med "blygsamma" 2,5% sedan förra årets rekord. Nytt rekord alltså. Man räknar med shopping för 61 miljarder kronor under december.

Vi får väl se om prognosen slår in. Jag har redan tidigare haft misstankar om att julhandeln kommer att bli dålig p.g.a. den ekonomiska krisen. Jag hade dock alternativet att folk får fnatt och handlar som aldrig förr, i något slags utslag av total förnekelse inför krisen. HUI tror alltså på det senare, verkar det som. I så fall kommer krisen för detaljhandeln inte förrän i början av nästa år, när folk tömt sina plånböcker i en sista dunderjulhandel inför den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

Oljeproducenternas kris

Oljepriset har fallit snabbt sen i somras. Betydligt snabbare än jag väntat mig, faktiskt. I somras var Brentoljan uppe runt $145/fat och i skrivande stund ligger den runt $52/fat.

Brentolja - US-dollar per fat

Oljepriset är nu alltså tillbaks på nivån från januari 2007!

Oljeproducerande länder har ju de senaste åren haft mycket goda och stigande inkomster från sin oljeexport. Norge, Ryssland, Saudiarabien, Kuwait, Venezuela, Mexiko m.fl. Kortsiktig som mänskligheten är har de såklart räknat med fortsatt stigande oljeinkomster. De har därför börjat leva på stor fot och spendera pengarna på allehanda sätt.

Med ett oljeprisfall på över 60% sen i somras har de plötsligt fått tomt i plånboken.

Dubai, som hade tänkt sig att bygga upp en låtsasvärld för lyxturister, har plötsligt drabbats dubbelt. Minskade oljeinkomster och framtiden för turismen ser inte så ljus ut när hela världen plötsligt håller hårt i plånboken i denna finanskris. Nu faller fastighetspriserna där också och byggbolag, fastighetsbolag och banker drabbas. Alla miljontals gästarbetare från Pakistan, Indien och andra asiatiska länder drabbas nog hårdast. Dubaibörsen har fallit 20% på en vecka.

Det är inte så mycket bättre i Ryssland. Moskvabörsen har nu fallit 77% sedan maj i år. Den ryska börsen har varit mycket stökig och fungerat dåligt p.g.a. rädslan för en rubeldevalvering. Det finns helt enkelt inga köpare längre. Ryska aktier har plötsligt blivit lika illikvida placeringar som amerikanska bostadsobligationer.

Kuwaitbörsen stängdes idag på domstolsorder och kommer inte att öppna igen förrän på måndag. Behöver det tilläggas att Kuwaitbörsen fallit handlöst den senaste tiden?

Så krisen sprider sig över hela världen och alla marknader. Nu har alltså turen kommit till oljeländerna. På grund av att de levt så gott av sina oljeinkomster blir fallet desto hårdare. Och som vanligt så är de helt överraskade när bubblan brister. Vi lär nog få se mer ekonomiskt kaos framöver i dessa länder.

Borättspriserna faller 10% på en månad

Nu börjar de riktiga prisfallen på bostäder, som jag har förutspått i ett års tid. Tydligen föll borättspriserna med 9% i Stockholm och 10% i riket mellan september och oktober i år. Nu har även villapriserna börjat falla - 5% i riket och 8% i Malmö.

Förvånansvärt nog är mäklarnas kommentarer i artikeln ganska realistiska. Annars brukar de ju prata om "botten" eller "stabilisering" så fort vi ser ett prisfall.

Men det är en lång nerresa kvar för priserna. Jag förutspår fortfarande ett prisfall från toppen i våras i reala (inflationsjusterade) siffror på minst 55% i riket och minst 65% i Stockholm. Absolut inget köpläge ännu alltså.

USAs räddningsplan funkade inte?

USAs finansminister Henry Paulson meddelade idag att man kommer att ändra strategi för sin 700-miljarderdollars räddningsplan. Istället för att köpa upp dåliga lån ska man istället ge kapitaltillskott till svaga banker. Man ska även hjälpa dem som inte formellt är banker.

Därmed har han indirekt erkänt att första biten av den berömda räddningsplanen var ett misslyckande. Tillåt mig betvivla att den nya versionen kommer att funka särskilt mycket bättre. Varför ska Paulson, som var en av dem som misslyckades grovt med att förutse finanskrisen, vara särskilt lämpad att bestämma hur man ska lösa krisen?

Samtidigt rapporterades igår att man vill övertala (hota) bankerna till att låna ut mer än vad de gör. Varför? Det viktigaste är väl att bankerna har tillräckligt kapital för att överleva. Om de inte kan låna ut utan att riskera sin kapitaltäckning så kan de helt enkelt inte. Dessutom så är ju grundproblemet som jag sagt förut att det getts ut för mycket lån. Det löser man inte med mer lån.

SvD har förstått oljerapporten, DN verkar ha missat den

Jag kollade runt lite vad gammelmedia säger om dagens IEA-rapport.

SvD har förstått och har en riktigt bra artikel, där man bl.a. skriver "Med dagens oljepriser är det svårt för oljebolagen att hitta lönsamma projekt.". Exakt - oljepriset måste som jag sade i förra inlägget upp över $100/fat för att de flesta nya projekt ska bli lönsamma.

Att Aftonbladet och Expressen missat rapporten förvånar inte. Även DN verkar dock helt ha missat IEAs rapport och får därmed minuspoäng för att ha missat en av de viktigaste händelserna angående en av de största av världens framtidsfrågor. Den tidigare seriösa tidningen DN går allt längre i sin "aftonbladisering".

Inte heller på svt.se kan jag hitta något om IEAs rapport.

Förvånansvärt nog säger di.se inget om IEA-rapporten idag, trots att de var tidigt ute med att uppmärksamma den då delar läckte ut för någon vecka sedan. di.se fokuserar istället på förväntningarna inför den rapport som kommer imorgon från IEA angående efterfrågan i ett kortare tidsperspektiv och även att oljepriset idag fortsatte att sjunka ner till $56/fat.

Oljerapporten döljer hur illa det är

Så äntligen kom den ut idag, International Energy Agency, IEAs årliga rapport World Energy Outlook. Den kostar tyvärr att köpa, men man kan på deras hemsida läsa en "executive summary" på 13 sidor, som ger det viktigaste. Som jag sade 1 november så hade vissa delar av rapporten läckt ut redan innan, bland annat att IEA nu säger att världsproduktionen kommer att sjunka kraftigt framöver om inte stora investeringar görs i ny produktion.

Den slutliga rapporten verkar dock försöka dölja hemska fakta under en positiv fasad. Grundscenariot räknar med att efterfrågan på olja ökar från dagens 85 miljoner fat/dag till 106 miljoner fat/dag år 2030 och att produktionen hänger med. Troligen då tack vare de investeringar som IEA uppenbarligen räknar med kommer att göras i ny produktion. IEA sitter fortfarande fast i tanken att ökad efterfrågan automatiskt ger ökad produktion, även om det är ekonomiskt och tekniskt orimligt.

Man har gjort en noggrann analys oljefält för oljefält och kommit fram till en genomsnittlig produktionsminskningstakt på 6,7% per år idag, vilket ökar till 8,6% år 2030. Bara för att hålla uppe dagens globala produktionsnivå kommer det därmed enligt IEA att krävas 45 miljoner fat/dag av ny kapacitet till år 2030. Det är ungefär fyra hela Saudiarabien! Tror de verkligen på allvar att det ska gå?

Lite andra intressanta citat ur sammanfattningen av rapporten:

Saudi Arabia remains the world’s largest producer throughout the projection period, its output climbing from 10.2 mb/d in 2007 to 15.6 mb/d in 2030.

Och hur skulle det vara möjligt? Många av världens främsta på området tror ju snarare att Saudiarabiens produktion kommer att minska framöver.

The projected increase in global oil output hinges on adequate and timely investment. [...] There remains a real risk that under-investment will cause an oil-supply crunch in that timeframe.

Precis! Risken är överhängande att det inte blir särskilt stora investeringar gjorda i dagens finansiella läge. Just en oljetillgångsstrypning är väl precis vad världsekonomin inte behöver just efter att man om något år kanske hunnit repa sig från den pågående kreditstrypningen.

The current wave of upstream investment looks set to boost net oil-production capacity in the next two to three years, pushing up spare capacity modestly. However, capacity additions from current projects tail off after 2010. [...] But the gap now evident between what is currently being built and what will be needed to keep pace with demand is set to widen sharply after 2010.

Vi har alltså omkring två år på oss innan produktionskapaciteten börjar vika av neråt, eftersom jag personligen inte räknar med några större nyinvesteringar under de närmaste åren p.g.a. finanskris.

The volume of oil discovered each year on average has been higher since 2000 than in the 1990s, thanks to increased exploration activity and improvements in technology, though production continues to outstrip discoveries

Det är ju detta som är en grund till problemet med oljeproduktionstoppen, nämligen att det pumpas upp mer olja ur marken än vad som nyupptäcks varje år. Och detta är ingen nyhet - det har varit så i många år, så det är inte en trend som lär vända. Till slut kommer pumpningen att komma ikapp de kända oljereserverna.

Globally, oil resources might be plentiful, but there can be no guarantee that they will be exploited quickly enough to meet the level of demand projected in our Reference Scenario.

Det var väl en jättestor brasklapp de sköt in där!

The Reference Scenario projections imply a need for cumulative investment in the upstream oil and gas sector of around $8.4 trillion (in year-2007 dollars) over 2007-2030, or $350 billion per year on average.

Det blir ganska dyr olja det. 350 miljarder dollar per år blir omkring 1 miljard per dag. Dessa investeringar ska alltså täcka upp för en minskningstakt på 6,7% plus en efterfrågeökning på 1,6%, sammanlagt 8,3%. Med en nuvarande dagsproduktion på 85 miljoner fat blir det 7 miljoner fat om dagen. Denna nya olja kommer alltså att kosta runt $140/fat.

And while market imbalances could temporarily cause prices to fall back, it is becoming increasingly apparent that the era of cheap oil is over. But many of the key policy drivers (not to mention other, external factors) remain in doubt. It is within the power of all governments, of producing and consuming countries alike, acting alone or together, to steer the world towards a cleaner, cleverer and more competitive energy system. Time is running out and the time to act is now.

Det var trots allt ett bra slut på rapporten, med rätt slutsatser:

• Den billiga oljans tidsålder är slut
• Tiden håller på att bli knapp och det är dags att göra något nu

Jag återkommer framöver med mer kommentarer om implikationerna av oljeproduktionens fall. Under tiden kan ni läsa mina tidigare inlägg i frågan:

• Snabbt sjunkande global oljeproduktion
• Peak oil kontra slutet på oljan

STIBOR uppdatering

Jag talade senast 25 oktober om STIBOR, den ränta de svenska bankerna tar för att låna ut till varandra. Då hade räntegapet mellan 3-månaders STIBOR och 3-månaders statsskuldsväxlar minskat rejält sedan paniken i mitten på oktober. Sedan dess har gapet dock inte minskat nämnvärt.
Som ni ser av diagrammet (klicka på det för att förstora det) befinner vi oss fortfarande på höga nivåer för detta räntegap. Vi har inte återvänt ner ens till septembers nivåer. Rädslan finns alltså kvar, men inte paniken. Som man också ser om man tittar på detaljerna på slutet har det planat ut de senaste dagarna, och sen vänt en aning uppåt idag. Står vi inför en ny våg uppåt? Eller kommer det att fortsätta neråt igen?

Det är också intressant att se hur de olika räntorna rört sig.
Som synes har STIBOR sjunkit tillbaks en bra bit, till en nivå vi inte sett sedan i början av februari. Riksbankens reporänta har sjunkit ungefär lika snabbt. Räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar har dock legat ungefär konstant sedan början av oktober, vilket förklarar minskningen av gapet. Räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar brukar som ni kan se följa Riksbankens reporänta väl, men nu finns ett rejält gap där också. Det tyder på att marknaden förväntar sig fler räntesänkningar.

Allas vårt Carnegie

Som jag sade för någon vecka sedan var Carnegie chanslöst. Det fanns två alternativ - konkurs eller statsövertagande. Staten valde att överta Carnegie genom Riksgälden efter Finansinspektionens tillbakadragna tillstånd, vilket jag ser som ett klokt beslut. En konkurs hade fått svåröverskådliga konsekvenser för de svenska finansmarknaderna och bankerna. Carnegie hade lånat 13 miljarder kronor från någon eller några. Vi vill inte ha ett svenskt Lehman-debacle!

Jag har sett negativa kommentarer, t.ex. från Cornucopia? men jag tror inte att det var någon komplott för att förstatliga banken. Med den insyn som Finansinspektionen, Riksgälden och Riksbanken hade i Carnegie såg de tydligen för stora systemrisker för att tillåta en konkurs. Även jag kunde se det, utan att ha någon särskild insidesinformation.

Nå, nu har vi fått en ny folkbank, när svenska folket genom Riksgälden blivit ägare till Carnegie Investment Bank. Det lär dock inte vara särskilt länge, utan staten kommer att försöka sälja av snarast. Försäkringsmäklaren Max Matthiessen blir troligen lättast att sälja av. Själva investmentbanken kommer kanske att styckas upp innan den säljs ut. Förhoppningsvis blir det ingen förlustaffär för staten. Staten har i dagsläget lånat ut runt 2 miljarder kronor till Carnegie, och så mycket borde man i alla fall få ut. Kanske blir det till och med några kronor över till aktieägarna.

Små länder med stora problem

Fler länder håller på att sluta sig till skaran av länder som får svåra problem med sina banker och sin valuta. Lettland är senaste tillskottet, mer om det nedan.

Som många säkert har läst måste Ungern nu få finansiell nödhjälp från IMF och EU. Ukraina får också nödhjälp från IMF.

Island har jag ju redan nämnt förut och ingen kan väl ha undgått nyheterna heller. Frågan är om det inte hade varit bättre för Island att ta smällen av att låta sina tre stora banker gå i konkurs istället för att som nu staten tagit över ansvaret och sitter med lån som kanske aldrig går att betala tillbaka och isländska staten har ett akut lånebehov. Visst hade många i omvärlden blivit jättesura, men det hade kanske varit bättre i längden. Även nu blev ju Storbritannien sura på Island.

I Lettland tog staten i helgen över 51% av Parex Bank för en symbolisk summa. "Det här är bara en extra garanti från statens sida" sägs det från banken. Jovisst, det tror vi på, aktieägare brukar ju så gärna skänka bort sina bolag till staten. Enligt DN så började bankens kris i fredags när Moody's sänkte staten Lettlands kreditbetyg, men det svenska medier inte nämner säger Financial Times desto tydligare: "Latvia takes over Parex after run on bank".

Parex, Latvia’s second largest bank with 3.1bn lats ($5.6bn) in assets, was forced to seek protection from the state after clients panicked and it lost 60m lats in deposits at the end of last week.

Så det var alltså en klassisk "bank run".

Lettland har ett handelsbalansunderskott, vilket inte är bra i dagens ekonomiska läge. Den lettiska valutan är sedan januari 2005 knuten till euron, men frågan är hur länge kopplingen kan behållas. Gapet mellan marknadsräntorna och statsbankens ränta är förfärande stort. Tremånaders RIGIBOR ligger på 11,3% och statsbankens "refinancing rate" på 6%, båda betydligt högre än eurons motsvarande räntor. Troligen kan man inte hålla denna högräntepolitik länge till utan fler allvarliga smärtor i ekonomin, utan blir tvungen att koppla loss valutan från euron och därmed också kunna sänka räntorna.

Allt detta är väl knappast positivt för andra banker med engagemang i Lettland, bl.a. Swedbank, SEB och Danske Bank. SEB säger stolt:

SEB är den största banken i Lettland med 62 bankkontor och 1500 anställda. Med en marknadsandel på 15 procents utlåning och 23 procents inlåning är man en av de ledande bankerna i Lettland.

SEB borde med andra ord påverkas väldigt negativt av Lettlands kris framöver.

Vi väntar nu på vilket nästa land blir på listan.

Estland förnekar ihärdigt att det skulle vara någon risk för kollaps där. Nå, de ligger nog lite bättre till än Lettland, trots en inflation över 10% och förväntad "negativ tillväxt" i år och nästa år. Tremånaders TALIBOR är dock "bara" på 7,77%, så vi får nog vänta ett tag innan det slår till på allvar där. Även Litauens tremånaders VILIBOR är på en lägre nivå av 7,29%, så det är inte riktigt panikläge där än.

Så vi kanske får se något annat land istället härnäst. Några förslag?

GM-chefen vägrar se sanningen i vitögat

General Motors VD intervjuad av Bloomberg:

"Well, first of all, we don't talk about bankruptcy, cause it's such a bad idea for the business"

Han vill alltså inte tala om konkurs, eftersom det är en så dålig idé. Självklart är en konkurs i GM en katastrofal händelse för ekonomin. Frågan är bara om den kan undvikas.

GM konkursmässigt

Det är i och för sig ingen nyhet att General Motors, USAs största biltillverkare med märken som Chevrolet och Buick, är konkursmässiga, men idag bekräftas det igen, när de berättade om sitt kvartalsresultat. En förlust på nätta 2,5 miljarder dollar, eller $4,40/aktie. GMs aktiekurs står i skrivande stund på $4,27 - alltså är deras kvartalsförlust mer än hela börsvärdet! Sedan slutet av 2004 har de förlorat närmare 73 miljarder dollar. Hur detta kan få fortgå är ett mysterium för mig. GM lever på lånade pengar, men vem sjutton är det som lånar ut pengar till dem? Vore jag bankdirektör skulle jag aldrig göra det. Det måste vara andra intressen inblandade är rent rationellt ekonomiska avgöranden hos långivarna. Vilket annat "normalt" företag som helst skulle vara försatt i konkurs för länge sedan om det vore i ett liknande läge. Men GM är väl inget normalt företag. Det är en av USAs nationalklenoder.

Även intäkterna föll med 13% jämfört med samma period i fjol. Inga ljusglimtar någonstans i rapporten. Sedan länge har balansräkningen varit helkass, med skulder som är mycket större än tillgångarna. I juni hade GM tillgångar på 136 miljarder dollar och skulder på 193 miljarder, alltså 57 miljarder dollar större skulder än tillgångar!

Nu börjar det eka tomt i GMs kassa. De säger sig behöva ha 11 miljarder dollar i kassan för att kunna driva den löpande verksamheten, och den gränsen underskrids enligt dem troligen under första halvan av 2009. De säger att kassan tar slut i juni om inte bilmarknaden förbättras eller de kan ta in mer kapital. Båda möjligheterna ter sig tämligen avlägsna i dagens läge. Dessutom tror jag de är optimister vad gäller bilmarknaden, som kan sjunka ihop ännu snabbare än vad de tror.

Om inget sensationellt händer så blir det antingen konkurs eller förstatligande med hårda nedskärningar. Jag tror inte att USA vågar låta GM gå i konkurs, eftersom det skulle få så svåröverskådliga konsekvenser. Det finns bland annat jättelika mängder med kreditswappar utställda på GMs lån - flera gånger mer än vad det finns lån. GMs symbolvärde är dessutom så stort att en konkurs troligen skulle orsaka panik på de finansiella marknaderna. Därför tror jag det blir någon form av förstatligande kopplat till hårda nerbantningar. Fast även då utlöses säkert större delen av kreditswapparna på GMs lån, med allt vad det innebär.

Det blir trots allt intressant att se hur länge denna dinosaurie kan hålla sig flytande. Och intressant, om än något skrämmande, att se slutspelet och efterspelet.

Det går dåligt för företagen...

DN rapporterar att företagskonkurserna i Sverige ökade med hela 19 procent under oktober. Även i övriga Europa är det fler konkurser. Jag har sagt det förut - vi kommer att få en våg av konkurser, dels p.g.a. kreditåtstramningen, dels p.g.a. minskad konsumtion. Dessutom har antalet konkurser varit på historiskt sett låga nivåer de senaste åren. Många företag som är illa skötta eller har ohållbara affärsidéer har kunnat överleva tack vare högkonjunkturen och den enkla tillgången till billiga lån. Ännu ser vi dock bara början av konkursvågen.

DN rapporterar också att orderingången till den svenska industrin minskade med 4,7% från augusti till september. Illa, men inte lika illa som i Tyskland, där orderingången minskade med hela 8%.

Vi verkar alltså inte vara i närheten av någon vändning ännu, utan konjunkturnedgången håller istället på att ta fart ordentligt och drabba fler sektorer.

Paniksänkta styrräntor

Idag kom som väntat en sänkning av styrräntan från Europeiska centralbanken, som sänkte 0,5 procentenheter till 3,25%.

Mer oväntad var Bank of Englands sänkning med hela 1,5 procentenheter till 3%, den lägsta nivån sedan 1955! Där kan man tala om att de handlar i panik.

Mest oväntat var att Schweiz sänkte sin styrränta med 0,5 procentenheter, utan att det aviserats något räntebesked i förväg.

Frågan är nu - till vilken hjälp kommer dessa räntesänkningar att vara? På kort sikt kanske de hjälper till att hålla marknadsräntorna nere, men de underliggande problemen finns kvar, vilket kan driva upp marknadsräntorna igen.

Det hela andas egentligen mest panik, och kan skapa mer osäkerhet. Hur står det egentligen till med de brittiska bankerna när centralbanken tvingas till en så drastisk räntesänkning?

Och varför ska egentligen mer utlåning uppmuntras genom låga räntor? Grundproblemet är ju att det har lånats ut för mycket pengar i hela världen de senaste decennierna. Det löser man inte genom mer lån.

Mer kreditswappar trots allt

Vad jag skrev igår om volymen på kreditswappsmarknaden var tydligen inte rätt, visar det sig. Idag sägs det från Bloomberg och BNP Paribas att de siffror som DTCC presenterat var missvisande. Någonstans mellan 47 och 56 biljoner dollar är tydligen närmare sanningen, eftersom DTCC inte fått med vissa kategorier av CDSer i sina beräkningar. Med andra ord är hotet från CDS-marknaden fortfarande lika stort som vid årsskiftet.

Jag råkade också tala om fel isländsk bank. Det var Glitnirs obligationer det var auktion på häromdan. Kaupthing-auktionen var idag. Båda gav hursomhelst usla resultat. Glitnirs obligationer gick för mellan 0,125 och 3 cent per euro, och Kaupthings för mellan 2,375 och 6,625 cent per euro. Alltså måste utfärdarna av kreditswappar för dessa banker betala ut över 90% av värdet på obligationerna. Det rör sig totalt om cirka 5,7 miljarder euro för kreditswapparna på alla de tre stora isländska bankerna. Detta visar på de stora riskerna med CDSer. De underliggande obligationerna kan ju uppenbarligen lätt bli närmast värdelösa, särskilt när det är valutarisk inblandad. Då blir plötsligt det belopp som måste betalas ut betydligt större än vad utfärdaren hade räknat med.

Apropå kreditswappar, så rapporterade MBIA och Ambac, två stora utfärdare av CDSer, sina kvartalsresultat igår. Katastrofalt dåliga. Det är tveksamt om Ambac överlever särskilt länge till. MBIA kan nog trots allt få lite extra tid. Jag har nämnt dessa företag redan förra året och den risk de innebär för marknaderna för obligationer från företag samt amerikanska delstater och kommuner. Nu har Ambac fått sin kreditvärdering nedskriven ytterligare några snäpp av Moody's och därmed återkommer risken för tvångsförsäljningar av obligationer försäkrade av Ambac. Vissa institutioner och fonder får nämligen inte inneha obligationer med för låga kreditvärderingar.

Kreditswapparna minskar i volym?

Igår rapporterade DTCC att mängden kreditswappar (CDS) i världen enligt deras beräkningar nu ligger på strax över 33 biljoner dollar. Det skulle i så fall innebära en kraftig minskning sedan årsskiftet, då det enligt Wikipedia fanns mellan 45 och 62 biljoner dollar i CDS-kontrakt globalt. Jag är inte riktigt på det klara med om de båda siffrorna är jämförbara, då de härrör från olika källor. Det har befarats att blotta storleken av de totala CDS-kontrakten skulle kunna välta hela det finansiella systemet om ett utlöst kontrakt utlöser flera andra i ett slags dominoeffekt. Om nu trenden är en minskning av mängden CDS-kontrakt så minskar därmed risken. Men det finns fortfarande betydligt större CDS-volym än i slutet av 2006, och cirka sju gånger större (!) än år 2003. Redan för några år sedan talades det om riskerna med denna jättestora oreglerade marknad. Om den nu minskar "självmant" så är det ganska lättande, även om vi fortfarande är på en obehagligt hög volym.

På senare tid har några stora auktioner gjorts för att fastställa värdet på CDS-kontrakt i samband med förstatligandena av Fannie Mae, Freddie Mac och Kaupthing, samt Lehmans konkurs. Fannie Mae och Freddie Mac gav inte alltför höga utbetalningskrav, men Lehmans och Kaupthings CDSer reglerades med mycket höga utbetalningskrav. Dock verkar mycket av det ha kunnat lösas genom kvittning av krav mellan olika aktörer, så effekten blev inte så allvarlig som befarat vid kredithändelser av den här storleken. Men det är ingen garanti för att det inte kan bli en katastrof vid någon framtida kredithändelse, om någon stor aktör har stor exponering mot ett kontrakt och kvittning inte blir möjlig. Då kan denna aktör gå i konkurs, och då kommer i sin tur kreditswappar på denna aktör att utlösas. Och de som trodde att de köpt "försäkring" hos aktören kommer inte att få ut sina pengar. På detta sätt kan det sedan fortsätta, med en kedja av konkurser och utlösning av CDS-kontrakt.

P.S. 33 biljoner dollar är grovt räknat 2/3 av världens totala BNP per år.

P.P.S. För den som inte vet vad en kreditswap (CDS) är så har Wikipedia en bra förklaring. I princip är en CDS ett slags försäkring på ett lån. Om låntagaren inte kan betala för sig, så gör försäkringen det.

Tillägg 2008-11-06: Uppgifterna från DTCC visar sig underskatta mängden kreditswappar med upp till 40%, så det finns ingen anledning till att känna sig optimistisk eller lättad.

Personliga konkurser upp 40% i USA

Igår rapporterades att antalet personliga konkurser i USA ökade 40% i oktober jämfört med oktober förra året. De ökade också hela 20% i oktober jämfört med i september. 106000 amerikaner i personlig konkurs bara i oktober. Siffran för hela året väntas bli över en miljon. Ökningstakten är oerhörd, både årsvis och månadsvis. Ett solklart tecken på att många amerikaner befinner sig i ekonomisk knipa. De som går i personlig konkurs är ju bara toppen på isberget - de som råkat värst ut. Med den konkurslag som infördes i USA år 2005 är det svårare än förut att gå i personlig konkurs, så för alla som verkligen gör det finns det mängder som kämpar under svåra ekonomiska förhållanden.

Detta är också de högsta siffrorna sedan den nya hårdare konkurslagen infördes år 2005.

Detta är en siffra som tyder på att julhandeln i USA blir en katastrof i år och att privatkonsumtionen kommer att fortsätta att minska. Konsumtionen har ju stått för en mycket stor andel av den amerikanska ekonomin, så det drabbar hårt mot kärnan av systemet.

Arbetslösheten ökar i privata sektorn i USA

ADP rapporterar att amerikanska företag skar ner med 157000 jobb i oktober. Nedgången var betydligt större än förväntade 102000 jobb och är den högsta på sex år.

Ännu en siffra som är riktigt dålig för julhandeln och privatkonsumtionen i USA.

På fredag kommer den officiella rapporten med den totala arbetslöshetssiffran för USA. Som många, bl.a. Mike Shedlock, har påpekat är de siffrorna oerhört friserade, framförallt p.g.a. den så kallade birth-death-modellen. Det blir trots detta intressant att se vart denna rapport pekar. Troligen neråt...

Årets julhandel?

Julhandeln är ju en av detaljhandelns viktigaste tider under året. Detta år går världen in i julhandeln med en finanskris i ryggsäcken. Hur kommer det att påverka årets julhandel?

Som jag ser det är det mest sannolika att årets julhandel blir en katastrof för många företag inom konsumentvaror. Varubeställningarna är ju lagda för länge sedan, innan ordet finanskris fanns i var mans medvetande och medan många fortfarande förutspådde en konjunkturdipp som bara skulle bli av det kortare slaget. Nu har istället arbetslösheten och varslen ökat och vanligt folks syn på framtiden har drastiskt försämrats, vilket leder till att man börjar fundera på sparande istället för konsumtion. Lägg därtill stramare lånemarknad. Sjunkande fastighetsvärden minskar också folks "rikedomskänsla" och kan göra dem mindre benägna att konsumera. Självklart har sjunkande värden på fonder och aktier också samma effekt. Därför kommer folk troligen att handla färre och billigare julklappar i år. Detta kommer att missgynna handeln som helhet, men kan gynna vissa butikskedjor som säljer billiga alternativ.

Sedan får vi se reor av sällan skådad omfattning efter jul, när detaljhandeln drabbas av baksmälla och måste göra sig av med sina lager. Och sedan rejält dåliga siffror från detaljhandelsföretagen, som kommer att bli tvungna att skära ner. Kanske får några kasta in handduken.

Ett andra alternativ (som jag ser som mindre sannolikt) är att folk får fnatt och handlar som aldrig förr, i något slags utslag av total förnekelse inför krisen. I så fall drabbar baksmällan istället vanligt folk och då blir krisen desto värre nästa år.

Vi får se vad den prognos för julhandeln som Handelns utredningsinstitut släpper 13 november visar. Även branschorganisationen Svensk handel släpper en prognos under november. Sen får vi se efter jul om det visade sig vara för optimistiska prognoser, vilket jag misstänker att det blir.

USA går mot katastrofalt dålig julhandel i år

Affärsvärlden rapporterar att man i USA räknar med den sämsta julhandeln på 15 år, enligt en enkät bland återförsäljare. Troligen blir det värre än så. Kreditkortsföretagen drar ner lånebeloppen, rapporteras det nu. Många amerikaner har inget annat än kredit att handla för. Arbetslösheten stiger kraftigt i USA. Bostadspriserna har där redan fallit i över två år och de flesta möjligheter att finansiera konsumtion med lån på bostaden har försvunnit. Inte muntert för detaljhandeln.

Risken finns att det blir en riktigt katastrofal julhandel i USA och att stora delar av detaljhandeln drabbas så hårt att man tvingas slå igen efter att först ha panikreat ut sitt lager. Därmed fortsätter nedåtspiralen i ekonomin med fler arbetslösa. I förlängningen drabbar det även grossistledet.

Det allvarligaste är att om handeln drabbas hårt och många butiker och grossister får slå igen i USA så kan det få som konsekvens att det blir svårt att få tag på vissa varor, för att ingen distributionskanal längre finns. Min gissning är att vi kommer att få se sådana effekter i USA nästa år.

En effekt på längre sikt blir också att om många butiker och grossister går under, så drabbar det även produktionen, till stor del förlagd till Asien (framförallt Kina). Som jag har sagt förut är denna kris global. Troligen den mest globala krisen någonsin.

Julhandeln är viktigare för världsekonomin än vad många tror...

Lånen kommer att knäcka många företag

Som jag tidigare sagt så kommer de närmsta åren att vara oerhört svåra för alla (privatpersoner och företag) som har lån och driva många av dem till konkurs. Det handlar ju om urblåsningen av världshistoriens största lånebubbla. Nu har även Dagens Nyheter uppmärksammat detta och skriver att

Lånebubbla i svenska företag hotar spricka
Svenska medelstora och stora företag har under 2000-talet mer än fördubblat sina skulder. Totalt är de skyldiga närmare tre tusen miljarder kronor. Nu hotas många av de högt belånade företagen av konkurs.

Ojdå! Det var visst värre än vad jag trodde. Och jag som tycker jag är för pessimistisk ibland. Det var ju korkat av dem att dra på sig skulder under de senaste årens högkonjunktur och därmed stå sämre rustade för lågkonjunkturen.
Vi kommer att få se myten om att det är smart att låna pengar till investeringar knäckas på ett övertydligt sätt. Det var kanske smart på 1990-talet, men inte på 2000-talet.
Som jag sade i början av oktober blir nästa steg i krisen en mängd nerdragningar och konkurser i företag.

Tillägg 2008-11-02: 3000 miljarder kronor är ungefär Sveriges BNP per år, för att sätta siffran i perspektiv.

Garantiavgifterna för svenska bankerna baserade på CDS

Riksgälden fastställde i fredags garantiavgifterna för att vår fyra svenska storbanker ska kunna få del av de statliga garantierna. Avgifterna baseras på "marknadspriset för kreditswappar (CDS-spreadar) under normala marknadsförhållanden plus ett tillägg på 0,50 procentenheter". De flesta undrar säkert vad Riksgälden menar med "normala marknadsförhållanden". Läser man vidare får man förklaringen: "Med normala marknadsförhållanden menas de marknadspriser som rådde under perioden 1 januari 2007 till och med 31 augusti 2008." Jaså, det som hänt sedan 1 september är onormalt? Tänk om det istället är så att marknaden fått upp ögonen för den risk som faktiskt föreligger i de svenska bankerna, och den nuvarande nivån på kreditswapparna är mer rättvisande (med visst avdrag för panik), och den från innan dess är en glädjeprognos. Och vad händer om förutsättningarna för någon av bankerna på något sätt ändras kraftigt? T.ex. någon form av krasch i Baltikum. Hur ska då garantiavgifterna beräknas? CDS-spreadarna lär ju då röra sig avsevärt, men det ignoreras av denna beräkningsmodell.

Nej, jag anser inte att Riksgäldens beräkningsmodell för garantiavgifterna håller. Spreadarna på kreditswappar är i och för sig en bra idé att använda, men man måste använda nuvarande värden på dem, eftersom bankernas ekonomiska förutsättningar ständigt ändras, och därmed marknadens bedömning genom CDS-spreaden. Sedan kan man eventuellt lägga på något slags generell "rabatt" om man tycker att det råder ett panikläge som stör CDS-spreadarna, t.ex. dividera alla spreadar med en faktor två.

Skillnad i risk för staten att garantera Swedbanks respektive Handelsbankens upplåning är betydligt större än de futtiga 0,08 procentenheter som dagens beräkningsmodell ger.

P.S. För den som inte vet vad en kreditswap (CDS) är så har Wikipedia en bra förklaring. I princip är en CDS ett slags försäkring på ett lån. Om låntagaren inte kan betala för sig, så gör försäkringen det.

USAs lånebehov ökar

Jag har tidigare kommenterat USAs enorma lånebehov. Nu kom i torsdags en prognos från Goldman Sachs där de räknar med att USAs regering behöver låna 2 biljoner dollar innevarande räkenskapsår (1 oktober 2008 - 30 september 2009). Det innebär mer än 5 miljarder dollar per dag! Alltså betydligt mer än vad jag sade häromsistens. Det betyder i sin tur att dagen då världen inte längre kan låna mer till USA närmar sig snabbare.

P.S. Lite sifferförvirring råder mellan svenska och amerikansk engelska. One trillion = en biljon (12 nollor). One billion = en miljard (9 nollor).

Snabbt sjunkande global oljeproduktion

Financial Times har i veckan tjuvläst ett utkast till den senaste årsrapporten World Energy Outlook från International Energy Agency, IEA. Om inga ytterligare investeringar görs för att öka produktionen kommer den att minska med omkring 9% per år.

Med de sjunkande oljepriser som vi har haft sedan i somras finns troligen ingen större investeringsvilja vad gäller oljeproduktion. Den ekonomiska kris vi har minskar också viljan och möjligheten till investeringar över huvud taget, även om oljepriset skulle stiga igen.

Enligt FTs tjuvläsning krävs investeringar på 360 miljarder dollar per år, och även då blir den årliga produktionsminskningen 6,4% per år. Var ska sådana summor komma ifrån i dagens pressade ekonomiska läge? Sådana investeringar kommer självklart att påverka oljepriset uppåt och kommer dessutom inte att vara lönsamma förrän vid mycket högre oljepriser än idag.

IEA är förstås sura, eftersom de skulle presentera sin rapport först den 12 november. Därför har de argt påpekat att siffrorna är mycket preliminära och flera månader gamla. Men huvudproblemet kvarstår trots allt. Även om vi är generösa och säger att den preliminära siffran var alldeles för hög, och minskningen bara blir 6% per år utan investeringar så innebär det att den globala oljeproduktionen kommer att halveras på 12 år!

Som en av världens främsta experter på området, energiinvesteringsbankiren Matthew Simmons länge har påpekat finns också ytterligare problem vad gäller möjligheter att öka oljeproduktionen, nämligen att det råder brist på utrustning i form av oljeriggar med mera. Dessutom är den utrustning som används idag ofta gammal och i stort behov av reparationer. Till råga på allt är det dessutom brist på kunniga tekniker inom oljebranschen.

Visserligen kommer efterfrågan på olja troligen att minska rejält i större delen av världen på grund av den kraftiga ekonomiska kris vi nu befinner oss i, men produktionsminskningarna kommer ändå att hålla oljepriset högt, vilket förvärrar den ekonomiska krisen. Det värsta kommer dock den dag när den ekonomiska krisen ebbat ut och det blir dags för högkonjunktur igen. Då kommer efterfrågan att öka igen, men kommer väldigt snabbt att springa i det lägre produktionstaket, med en rusning i oljepriset och ny kris som följd.

Men glöm inte det som jag påpekat tidigare, nämligen att den globala oljeproduktionstoppen (peak oil) inte kommer att innebära att oljan tar slut. Det viktiga är att vi övergår från 150 år av stigande global oljeproduktion med låga priser till en situation med kraftigt sjunkande produktion och höga priser. Det ger en helt annan ekonomisk verklighet. Det är det som är kärnan i peak-oil-problematiken.

Nu kan ju någon invända att det finns alternativa energikällor (vind, sol, kol, uran), men även dessa kräver stora investeringar för att öka sin produktion. Till och med ännu större än för oljan. Oljan har varit en mycket billig energikälla, men nu får vi vänja oss vid mycket dyrare energi. Detta leder till en ekonomisk omvälvning. Transporter blir mycket dyrare, varför outsourcing av produktion till fjärran länder plötsligt inte kommer att vara lönsam för många varor. Dessutom blir det i många fall lönsamt med manuellt arbete igen istället för energislukande maskiner. (I parentes sagt så kommer jag bara att bli glad att slippa höra ljudet av bensindrivna lövblåsare.)

När IEA presenterar sin rapport den 12 november så kommer det kanske att öppna ögonen på vissa beslutsfattare världen över och få dem att ändra sina prioriteringar för att passa in i den nya verkligheten. Jag är dock inte så optimistisk vad gäller beslutsfattarna. Den nuvarande finanskrisen visar tydligt att när systemet inte håller längre så försöker man lappa på det med olika panikåtgärder istället för att åtgärda grundproblemen, vilket bara fördröjer det oundvikliga och kanske till och med förvärrar situationen. Risken är stor att det blir likadant med oljekrisen.

P.S. Oljepriset (WTI) har nu sjunkit från $147/fat som högst i somras till nu runt $67/fat. Det är nivåer som vi inte sett sedan sommaren 2007.