Dagens absurditet: BNP kontra reporänta

Nu på morgonen kom beskedet från SCB att Sveriges BNP växer mycket snabbt - en tillväxttakt på över fyra procent per år oavsett om man ser på kvartal eller helår! För fjärde kvartalet 2015 var ökningen 4,5 procent jämfört med samma kvartal året innan och för helåret 2015 var BNP-tillväxten 4,1 procent jämfört med 2014.

Även antalet sysselsatta ökade, liksom antalet arbetade timmar och produktiviteten. Alltså går det mycket bra för Sverige sett till de flesta mått - dock med reservation för BNP per capita, som jag inte har räknat på. Inte heller säger dessa enkla siffror något om fördelningen mellan rika och fattiga.

Men trots att Sveriges ekonomi mätt med BNP och sysselsättning befinner sig när överhettningsnivå, så beslöt Riksbankens direktion 10 februari att sänka reporäntan med 0,15 procentenheter till -0,50 procent! Detta "för att ge stöd åt inflationen så att den stiger och stabiliseras runt 2 procent 2017". Sverige har alltså en centralbank som mitt i brinnande högkonjunktur väljer att stimulera ekonomin med rekordlågt ränteläge och fortsatta kvantitativa lättnader, bara för att det prisinflationsmått de har fixerat sig vid inte når upp till den nivå de önskar. Penningpolitiken signalerar "allvarlig kris", medan den ekonomiska statistiken signalerar "stark tillväxt". Någonting är riktigt fel här!

Till Riksbankens fördel kan dock noteras att den årliga prisinflationstakten mätt med KPI är betydligt högre nu än för ett år sedan (+0,8 procent jämfört med -0,2 procent). Även KPIF är högre (+1,6 procent jämfört med +0,6 procent). Riksbanken ser alltså ut att ha lyckats med att vända prisdeflationstrenden, se även diagram nedan.

Notera dock hur snabbt prisinflationsmåtten nu stiger. KPIF är snart uppe vid Riksbankens tvåprocentsmål, vilket betyder att om den nuvarande KPI-trenden fortsätter kommer Riksbanken snart att bromsa upp sina penningpolitiska åtgärder. Vilka effekter kommer en sådan penningpolitisk inbromsning att få på Sveriges kreditdopade ekonomi?

För vår BNP-tillväxt är starkt dopad av kredittillväxten. I januari låg alla tillväxtsiffror i finansmarknadsstatistiken över BNP-tillväxten och i de flesta fall långt över. Hushållens lån växte med 7,5 procent i årstakt, de icke-finansiella företagens lån växte med 4,7 procent, penningmängdsmåttet M1 växte med 14,9 procent (!) och penningmängdsmåttet M3 växte med 9,9 procent i årstakt!

Den snabba kredittillväxten är alltså det pris som Riksbanken får Sveriges ekonomi att betala för försöken att nå prisinflationsmålet.

Jag förväntar mig en allvarlig baksmälla inom något år.

Jo, amerikansk intern partipolitik är viktig för Sverige!

Cornucopia skriver idag att "Nej, intern partipolitik i USA är av noll nyhetsvärde för svensk del då det helt saknar relevans.". Jag håller inte med. Eftersom USA är världens mäktigaste imperium och upprätthåller denna världsmaktordning genom världens utan konkurrens största militär samt innehavet av den globala reservvalutan US-dollar. Därför är det även för oss i Sverige högst intressant vilken politisk fraktion som kommer att styra detta land.

Däremot anser jag att den interna politiken i USA får alldeles för stort utrymme i svenska media, jämfört med bland annat Cornucopias exempel Storbritannien (en av våra största handelspartner) samt framförallt den interna EU-politiken, som i högsta grad påverkar oss. Framförallt behöver media inte dra på så mycket för varje enskild händelse (tevedebatt, primärval) i den interna amerikanska partipolitiken, utan det skulle räcka med några insatta analyser då och då, samt en notis när det varit tevedebatt eller primärval.

Vad gäller den aktuella händelsen, primärvalet i Iowa, som förorsakade en störtflod av artiklar och analyser i svenska media, så är min kommentar att det dels var det första primärvalet och många återstår (framförallt "Super Tuesday" 1 mars), dels brukar Iowa inte "visa vägen" vad gäller det slutgiltiga resultatet. Dessutom är Trump fortsatt överlägset stark i de nationella opinionsundersökningarna, medan han i opinionsundersökningarna för Iowa inte alls hade så stort försprång framför konkurrenterna som han har nationellt.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag bedömer att det är stor risk att Donald Trump blir USA:s näste president. Han har sedan mitten av juli haft ett stabilt övertag i opinionsundersökningarna. Jag har jämfört Trump med Italiens f.d. premiärminister Berlusconi och båda vinner på samma sak - de är populister, som etablissemanget inom politik och media missbedömer. Trump kan lyckas att få många väljare att gå till valurnorna som annars inte skulle göra det. Han representerar på många vis motsatsen till de övriga presidentkandidaterna, som alla tillhör det slicka etablissemanget.

Trump utmärker sig genom att våga säga saker som ingen politiskt korrekt kandidat skulle våga sig i närheten av och dessutom uttrycka det på ett sätt som är både slagkraftigt och folkligt. Om sedan det han säger är sant eller rätt är ointressant - huvudsaken är att det är slagkraftigt och gärna klämmer dit motståndaren. Jag skulle tro att många tevetittare i USA får sig ett gott skratt av hans uppträdande i debatter och tänker att "han är en av oss". Att han dessutom har en frisyr som går på tvärs mot allt vad som förväntas av en maktens man gör inte saken sämre - det gör honom ännu mer till "en av oss". Till yttermera visso går det välkammade etablissemanget till ständig attack mot Trump, och ofta gör de narr av honom och hans åsikter. Det bidrar till att alla som känner sig främmande inför detta etablissemang känner sympati för Trump.

Vilka är då de som ser Trump som "en av oss"? Det handlar om USA:s arbetarklass. Inte tjänstemännen, inte den stora gruppen av fattiga bidragsberoende, utan den stora gruppen däremellan, som hankar sig fram på usla löner och osäkra arbetsvillkor. Trumps budskap om att exempelvis Apple borde flytta hem sin tillverkning till USA är precis vad denna folkgrupp vill höra. Det är något som kan analyseras som helt orealistiskt (vilket media och övriga politiker gör), men här är det inte intellektuell analys som gäller.

Om Trump lyckas locka tillräckligt många väljare som annars skulle ha struntat i politiken kommer han att bli republikanernas presidentkandidat - inga tecken tyder ännu på något annat. Isåfall får han Hillary Clinton eller Bernie Sanders som motståndare i presidentvalet och vem av dem det än blir, så blir det en enkel motståndare för Trump. Den demokratiska presidentkandidaten kommer att missbedöma situationen och försöka att logiskt plocka sönder Trumps argumentation, eller gå till häftig motattack mot hans mer vansinniga kommentarer - saker som går hem hos en utbildad tjänstemannapublik, men inte hos arbetarna. Allt kommer att gynna Trump hos hans kärnväljare - de som ser ett alternativ till etablissemanget.

Jag upprepar det igen - världens politiker bör på allvar förbereda sig för konsekvenserna av att världens mäktigaste land kommer att styras av vildhjärnan Donald Trump.

Kinas opålitliga statistik och kreditbubblan

Bloggrannen Jojje Olsson (InBeijing) skrev igår en intressant förklaring av varför man inte kan lita på Kinas ekonomiska statistik och då framförallt BNP-siffrorna.

Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.

Även jag noterade för några år sedan att det kom ut via Wikileaks. Så hur såg det ut för 2015?

I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.

Läs vidare hos InBeijing om hur ekonomiprofessor Xu Dianqing räknar på hur mycket man åtminstone måste räkna ner Kinas officiella BNP-siffror, samt de incitament som finns för lokala myndigheter att manipulera BNP-siffrorna.

Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!

Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.

Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Det är därför inte överraskande att det för några veckor sedan rapporterades att kinesiska bankers dåliga lån mer än fördubblades förra året, samt att kinesiska bankers utlåning minskade mer än väntat i december till lägre än december året innan. Nu blir det intressant att se hur januarisiffrorna kommer att se ut - normalt brukar det vara en kraftig spik i utlåningen i Kina i just januari, eftersom bankerna tar ut en stor del av årets tilldelade utlåningsutrymme redan då.

Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.

Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.