Rockström tror på tilllväxt!!

Jag läser att tidningen Miljöaktuellt utsett Sveriges 100 miljömäktigaste personer. I samband med det har en längre intervju med ettan på listan, kortare intervjuer med nummer två och tre samt kortare presentationer av övriga 97. Det jag reagerar över är vad Sveriges näst miljömäktigaste person, Johan Rockström, Chef för Stockholm resilience centre och professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, säger i intervjun.

- Miljöfrågan handlar inte om att säkra naturen, utan om att skapa tillväxt och säkra framtidens välfärd.
[...]
Han menar att det finns en föreställning hos politiker om att det finns en motsättning mellan tillväxt och hållbarhet.
– Ingenting är mer fel! Hållbarhet är nu entydigt en förutsättning för tillväxt i framtiden. Nästa generation ekonomer måste förstå att framtidens jobb inte skapas inom gamla traditionella resursslösande, tunga industrier, utan genom cirkulära lösningar och modern, innovativ teknik.

Där tappade Rockström mitt förtroende! Jag har hittills sett Rockström som en viktig person som varnar för miljökonsekvenserna av vårt industrisamhälle, men hans inställning till tillväxt är högst förvånande, för att inte säga sensationell.

Ekonomisk tillväxt innebär ökad energi- och resursanvändning. Det finns absolut en motsättning mellan tillväxt och hållbarhet - tillväxt är inte hållbart i längden. Tillväxten är i sig en av grundorsakerna till den miljöförstöring som resurs- och energiförbrukningen orsakar. Om Rockström (flera år utsedd till Sveriges miljömäktigaste person och nu näst miljömäktigaste) inte inser detta är det rent pinsamt. Han borde lyssna på vad Albert Bartlett har att säga om tillväxt i exempelvis "The Most Important Video You'll Ever See".

Jag noterar för övrigt även att Johan Rockström såvitt jag kan se inte verkar vara medlem i det tillväxtkritiska nätverket Steg 3.

När Rockström talar om "modern, innovativ teknik" så ska vi komma ihåg att om den ska skapa tillväxt så kräver den en basindustri, som i sin tur kräver resurser och energi. Mycket "modern, innovativ teknik" drar också i sig mycket energi - hur mycket energi krävs för en videokonferens via nätet?

Norsk kontra svensk bostadsbubbla

Jag skrev i januari om varför Danmarks bostadsbubbla sprack först av de skandinaviska och framförde då teorin att det berodde på hushållens skulder i förhållande till årlig disponibel inkomst, som var betydligt större i Danmark än i Norge eller Sverige. Norge har något högre siffra än Sverige för hushållens skulder i förhållande till årlig disponibel inkomst, men skillnaden är inte lika stor som för Danmark.

Det kan också vara intressant att jämföra hur mycket priserna stigit. Jag gjorde för några år sedan en jämförelse av bostadspriserna i de nordiska länderna, men hade då inte med de siffror för bostadsrättspriserna som Cornucopia nyligen fått, utan visade för Sverige bara småhuspriserna, som utvecklat sig i betydligt måttligare takt. I diagrammet nedan har jag använt 1993 som basår, vilket är en kompromiss mellan 1990-talets bottnar för de norska respektive svenska bostadspriserna. För att få fram de svenska bostadspriserna har jag vägt samman småhuspriserna och bostadsrättspriserna enligt den enklaste principen att de båda får lika stor vikt. De norska bostadspriserna kommer från Norges Bank. Priserna har inflationsjusterats med KPI från SCB respektive SSB.

Det ser ut som om bostadspriserna i Sverige och Norge har utvecklats tämligen likartat, förutom en viss tidsförskjutning under 1980- och 1990-talen. Fallhöjden kanske totalt sett är ungefär lika stor.

Det ska även finnas mer detaljerad prisstatistik tillgänglig från Norges Eiendomsmeglerforbund, men jag lyckas inte få den sidan att visa det jag vill ha. Skulle jag därifrån kunna få ut lägenhetspriser separat skulle jag slippa att göra en sammanviktning av de svenska priserna.

Läs även om att norska bostadspriser föll 2013. Är det snart dags för de svenska också?

"Minikris" i Kina...

Li Daokui, före detta medlem av Kinas centralbanks penningpolitikskommitté, uttalade sig idag om att Kina är på väg mot en "minikris" på marknaden för provinsers och städers skulder. Han säger att "det kommer att bli en partiell, kontrollerbar minikris", samt att

"Det finns jättemycket utrymme för centralregeringen att fixa problemen i provinsernas skulder. Betalningsinställningar måste tillåtas för att omstrukturera skulderna, vilket definitivt kommer att hända som del av reformåtgärderna under andra halvan av detta år."

Li Daokui säger också att inställda betalningar från provinser inte kommer att ha följdeffekter på ekonomin samt att det inte finns någon risk för en "Lehman-episod" i Kina eftersom landet har ett högt sparande och statsskulden är låg som andel av BNP.

Det där tror jag inte på! Vi kan bara påminna oss hur det har låtit vid övriga skuldkriser som har exploderat de senaste åren. Till exempel sade den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke så här i mars 2007 vid en utfrågning i kongressen.

"I detta ögonblick ser det dock ut som om effekten på den bredare ekonomin och finansmarknaderna av problemen på subprime-marknaden troligen är begränsad."

Ni vet ju alla vad som hände sedan.

När det börjar talas om "en partiell, kontrollerbar minikris" är det alltså dags att förbereda sig på en rejäl urblåsning på finansmarknaderna.

Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.

Vi har nyligen sett två företag ställa in betalningarna på obligationer, men ännu har ingen region eller stad gjort det. Nu när ekonomin saktar in och räntorna stiger blir det problem att betala på och rulla lånen - inte bara för företag utan för alla som har skulder.

Läs även vad jag skrivit nyligen om "Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick" samt "Sprickor i Kinas ekonomi".

Veneto vill bryta sig loss från Italien

I fredags genomfördes en inofficiell folkomröstning i den italienska regionen Veneto (runt Venedig i nordöstra Italien) huruvida invånarna ville ha självständighet. Enligt dem som organiserade folkomröstningen så röstade omkring tre fjärdedelar av de röstberättigade i regionen och resultatet blev att runt 89 procent röstade för självständighet.

Att omröstningens resultat är någorlunda rimligt bekräftas av en opinionsundersökning som genomfördes runt samma tid, där omkring 55 procent sade att de vill att "Veneto skulle bli en oberoende och självständig republik". Där kommer man också fram till att självständighet främst är något som väljare på högersidan vill ha, liksom förstås de som röstar på Lega Nord och självständighetspartier. Men även bland dem som röstar för Beppe Grillos M5S finns en knapp majoritet för självständighet.

Veneto har omkring 5 miljoner av Italiens 60 miljoner invånare. Regionen präglas av små och medelstora företag och såväl entreprenörerna som arbetstagarna anser att de som en del i Italien tvingas betala för korruption, slöseri och improduktiv ekonomi i framförallt södra Italien. Veneto betalar 71 miljarder euro i skatter och får bara tillbaks 21 miljarder euro från staten.

Nu är det dock en lång väg till att Veneto skulle kunna bli självständigt. För det första måste en mer formellt organiserad folkomröstning hållas och den måste isåfall få tillstånd först från regionparlamentet och därefter från parlamentet i Rom. Regionens president Luca Zaia stödjer dock självständighetssträvandena. En debatt pågår också i regionparlamentet om att hålla en formell folkomröstning.

Eftersom ett utbrytande ur Italien är förbjudet enligt konstitutionen lär det bli svårt. Däremot kan man mycket väl tänka sig att regionen Veneto skulle kunna få ett utökat självstyre, om än inom Italien. Venetos invånares stöd för självständighet kan också vara ett sätt att visa missnöje med den korrumperade italienska staten.

Inspiration i självständighetsfrågan kommer delvis från de folkomröstningar om självständighet som ska hållas i Skottland i september samt i Katalonien i november. Hur det blir med den katalanska omröstningen återstår dock att se, eftersom den spanska regeringen tydligt har deklarerat att de kommer att stoppa den. Det kan bli en mycket "intressant" utveckling om katalanerna framhärdar i att hålla sin folkomröstning och centralmakten framhärdar i att stoppa den.

Italien är ett land med stark intern splittring, vilket visar sig bland annat i den stora skillnaden i arbetslöshet mellan landets norra och södra delar. Det finns också en språklig splittring - Luca Zaia säger att "sju av tio i Veneto talar det venediska språket hemma och tänker på venediska". Även om detta kanske är en överdrift så är det säkerligen till stor del sant. Italien enades inte förrän 1861 och processen att genomdriva ett standardiserat riksspråk är definitivt inte helt genomförd.

Venetos självständighetssträvan är bara en del i en större process som vi ser i EU, där förutom en splittring som riskerar att dela unionen det också finns separatisttendenser i många landsdelar. Belgien, säte för många EU-myndigheter, är ett av praktexemplen på länder som löper stor risk för delning. Den centraliseringsprocess som löpt över århundraden, först med nationalstaterna och sedan med EU, ser ut att ha nått vägs ände och vara på väg mot en vändning.

Fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter i bostadsbubblor

Gemensamt för de senaste årens bostadsbubblor i olika länder är vad jag kan se att det någonstans förekommit fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter. I USA var exempelvis "subprime" en stor underliggande orsak, alltså att låntagare med alltför dålig betalningsförmåga beviljades alltför stora lån, vilket i sin tur gjorde att de kunde vara med och buda upp priserna på bostäder.

Nu har vi fått exponerat för oss en underliggande orsak till den monumentalt stora svenska bostadsrättsbubblan, nämligen den alltför låga avskrivningstakten i många föreningar och de därmed sammanhängande progressiva avskrivningsplanerna. I fredags meddelade Bokföringsnämnden nämligen (trots byggbolagens lobbyverksamhet) att progressiv avskrivning är olagligt vad gäller bostadsrättsfastigheter.

BFN:s regelverk innebär att den avskrivningsmetod som tillämpas ska bäst återspegla hur en tillgång förbrukas. Varken tidigare eller nuvarande normgivning från BFN ger stöd för att progressiva avskrivningar är den metod som generellt bör tillämpas för avskrivning av byggnader i bostadsrättsföreningar.

BFN har i dag diskuterat progressiva avskrivningar. Nämnden har beslutat att ge kansliet i uppdrag att ta fram ett underlag för nämndens ställningstagande i frågan den 28 april 2014.

Därmed har ett stort antal bostadsrättsföreningar alltså begått bokföringsbrott. Som jag har påpekat så förekommer progressiva avskrivningsplaner inte bara i nybyggda bostadsrättsföreningar, utan även i många av de ombildningar från hyresrätter som förekommit i Stockholm de senaste åren. Jag hittade vid min stickprovsundersökning även en bostadsrättsförening från 1950-talet som lyckats fiffla om sin avskrivningsplan till att bli progressiv, troligen i samband med den stora investering som gjordes för några år sedan i ett stambyte. Det finns säkert fler sådana exempel om man börjar leta.

Revisionsfirmorna som godkänt denna bokföring med progressiva avskrivningar har då också ägnat sig åt oegentligheter, då de inte borde ha godkänt den. Det torde röra sig om stora delar av den svenska revisorsbranschen. Dags för storstädning hos revisorerna, inklusive Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), som nu får "göra en pudel" efter att i slutet av februari ha backat angående avskrivningsreglerna.

Byggbolagen har genom olika sorters fusk (byggfusk samt orealistiska ekonomiska planer) försökt att driva upp försäljningspriserna för nybyggda bostadsrätter så långt som möjligt, samtidigt som man försökt hålla ner kostnaderna. Detta är något som den som inte går med skygglappar på har förstått sedan länge.

Frågan är hur det ligger till med bostadsrättsföreningar som inte har progressiv avskrivning, men däremot orimligt lång avskrivningstid, till exempel 300 år. Detta borde inte som jag ser det vara principiellt olagligt, däremot kan det nog anses som rent bedrägeri, även om det inte finns någon lagparagraf att tillämpa på det. Eventuellt bryter det dock mot någon annan bokföringsregel som jag inte känner till. Nu är jag inte expert på området, även om jag efter att på 1990-talet ha varit kassör och sedan ordförande i en bostadsrättsförening med över 100 lägenheter har goda kunskaper om hur bostadsrättsföreningars ekonomi fungerar. Frågan är om bostadsrättsföreningar som nu drabbas av krav på att ta bort de progressiva avskrivningsplanerna istället kommer att tillämpa rak avskrivning på orimligt lång tid (120-300 år) för att mildra effekten på månadsavgiften. Jag gissar att det kan komma att bli en vanlig "lösning", men verkligheten kommer förr eller senare att komma ikapp i form av byggnader som slits och behöver dyra reparationer.

Och hur ligger det till med Boverket, vars intygsgivare har godkänt de olagliga eller bedrägliga ekonomiska planerna? Behöver de kanske entlediga ett stort antal intygsgivare från sina poster? De intygsgivare som har godkänt dessa ekonomiska planer har inte skött sina jobb på det sätt som de borde. Det kanske till och med rör sig om trolöshet mot huvudman?

Som SvD:s Torbjörn Isacson skriver så är den svenska bobranschen fallfärdig. Bostadsrättspriserna har en mycket lång fallhöjd. Frågan är nu om prisfallet påbörjas före eller efter höstens riksdagsval.

Många bostadsrättsföreningar sitter redan nu och gör årets ekonomiska redovisning. Kommer de skärpta avskrivningsreglerna att tillämpas redan nu? Isåfall väntar kraftigt höjda avgifter redan i år i många föreningar. Om inte annat kan det bli tuffa debatter på årsstämmorna i många bostadsrättsföreningar och berättigad ilska från föreningarnas medlemmar. Jag är glad att jag i dagsläget inte äger någon bostadsrätt.

Priserna på småhus borde inte påverkas direkt av situationen för bostadsrätterna, men även de kommer troligen på sikt att dras med nedåt i ett allmänt prisfall på fastigheter i Sverige, liksom även bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att i viss mån dras med i ett allmänt prisfall, även om de självklart inte kommer att sjunka i pris lika mycket som de osunda föreningarnas lägenheter. Till att börja med kan det dock bli så att bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att fortsätta att öka i pris, i alla fall i förhållande till de osunda.

Läs även vad Cornucopia skrivit i frågan.

Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick

Häromdagen skrev jag om de sprickor som börjar synas i Kinas ekonomi. Nu syns det också tydliga spår i valutakursen - den kinesiska valutan yuan har de senaste veckorna uppvisat den starkaste försvagningen sedan 1993. Sedan 2005 har yuanen gradvis stärkts mot dollarn, men denna trend ser nu ut att ha påbörjat en vändning. (Uppåt betyder svagare yuan i diagrammet nedan.)

Det tyder på begynnande kapitalflykt från Kina. Det är säkerligen många investerare som nu fått sin tro på Kina som tillväxtunder rubbad. För det första investerar då troligen färre nya pengar i Kina och för det andra säljer många av sina "befintliga investeringar i Kina.

Två analytiker från Morgan Stanley har också nyligen skrivit en intressant analys om hur Kinas "Minsky-ögonblick" nu närmar sig. "Minsky-ögonblick" (engelska Minsky moment) är en term som myntades i samband med den ryska finanskrisen 1998 och uppkallades efter ekonomen Hyman Minsky. Ett "Minsky-ögonblick" är när en kredit-boom driven av spekulativa låntagare börjar att nystas upp. Det är den tidpunkt då spekulativa låntagare inte längre kan sätta om sina lån eller låna ytterligare för att klara av räntebetalningar. Förluster på spekulativa tillgångar gör att kreditorerna drar tillbaks sin långivning, vilket oftast leder till prisfall på dessa tillgångar. Under tiden tvingas överbelånade investerare att sälja av även sina mindre spekulativa investeringar för att kunna betala sina lån. Det blir dock brist på köpare när många vill sälja. Det leder till skarpa prisnedgångar och kraftigt minskad likviditet på finansmarknaderna, samt en stor efterfrågan på likvida medel.


Kinas "skuggbanksektor" står nu för över en femtedel av den totala kreditmassan i Kina eller omkring 40 procent av årlig BNP, vilket är en stor ökning från de 12 procent av BNP som den stod för för bara fem år sedan. Skuggbanksektorn försörjer de låntagare som inte längre kan få lån från den formella banksektorn med lån. Det gäller provinsstyren, fastighetsbranschen och företag med massiv överkapacitet och dålig lönsamhet såsom kolgruvor, stål, cement, skeppsvarv och solenergi.

Provinsstyrenas finansieringsbolag, som lånar pengar för att investera i infrastruktur, har otillräckligt kassaflöde för att kunna betala ränta och amorteringar. Enligt den senaste sammanställningen har provinsstyrena totalt nästan 3 miljarder dollar i skulder - en siffra som dessutom troligen är en underskattning.

Det uppskattas även att upp till en tredjedel av alla nya lån används för att sätta om gamla lån och att räntebetalningar står för nästan 17 procent av Kinas BNP - en sanslöst hög siffra och nästan dubbelt så stor andel av BNP som USA uppnådde år 2007.

Inställda betalningar på lån (eller fall där det var på väg men det hela räddades) har börjat dyka upp den senaste tiden. Detta har skakat Kinas kreditmarknader och drivit upp räntorna på "trusts", förmögenhetsförvaltningsprodukter, företagsobligationer och banklån.

Samtidigt som stora mängder krediter förfaller till betalning och låntagarna blir allt mer ansträngda, så avtar tillväxten, penningpolitiken stramas åt och marknadsräntorna börjar att stiga. Kinas banker måste nu börja avsätta reserver för dåliga lån, något som tidigare knappt (officiellt) har existerat där. Det kommer troligen att leda till kredittorka, där inga utom de allra säkraste låntagarna kan få kredit. Detta kommer i sin tur att bromsa upp Kinas ekonomi, och mest inom de sektorer som är mest kreditberoende, såsom provinsernas infrastruktursatsningar och sektorer med överkapacitet. En inbromsning i infrastruktursatsningarna och byggbranschen kommer i sin tur att leda till ännu större överkapacitet i industriner såsom stål och cement, vilket gör att dessa får ännu svårare med sitt kassaflöde och att betala på sina skulder. Denna negativa spiral gör att jag tror att ekonomerna från Morgan Stanley är alltför optimistiska vad gäller hur mycket Kinas tillväxt kan komma att bromsa in.

Ett annat tecken på att Kinas jättebubbla håller på att bromsa in är utvecklingen av antalet påbörjade bostadsbyggen, se diagrammet nedan.

Som ni ser har antalet påbörjade bostäder minskat med 30 procent sedan ett år tidigare. Den överhettade bostadsbyggesmarknaden håller på att bromsa in.

I förrgår rapporterades också ännu en betalningsinställelse från Kina, denna gång från ett stålföretag, Highsee Group, den största privata stålproducenten i Shanxi-provinsen, som nu inte kan betala tillbaka sina obligationer i tid. Företaget har tydligen inte betalat ut löner på flera månader och står till stor del stilla. Grundorsaken är att stålpriserna i Kina fallit till den lägsta nivån på över åtta år.

Livsmedelsverket duckar om mättat fett

Häromdagen kom nyheten om ännu en stor studie som visar att det inte finns några belägg för att minskat intag av mättat fett skulle ge några hälsovinster (SvD, Expressen, Aftonbladet). Det rör sig om en omfattande metastudie gjord av forskare vid Cambridge och Harvard, som har vägt samman data från 78 studier med tillsammans mer än 665 000 deltagare från 18 länder.

Dock kan forskarna se att det finns en tydlig hälsovinst av att äta mer fleromättat fiskfett och att undvika transfett.

– När det gäller fleromättat omega-3-fett såg vi en minskad risk för dem som åt mest av fettsyrorna EPA och DHA. Däremot saknas det belägg för ett sådant samband när det gäller alfa-linolensyra, säger Emanuele di Angelantonio.

Alfalinolensyra (ALA) är den omega-3-fettsyra som finns i alla fetter som inte kommer från havet.

Enligt Aftonbladets artikel ger studien till och med stöd för att mejeriprodukter ger minskad risk för kranskärlsjukdomar.

Ännu nämns denna nyhet överhuvudtaget inte på Livsmedelsverkets hemsida. Det finns troligen alltför mycket prestige uppbyggt runt Livsmedelsverkets kostråd, där de säger att man bör dra ner på mättat fett, för att de ska våga nämna denna studie, än mindre ändra sina kostråd.

I SvD:s artikel uttalar sig en nutritionist på Livsmedelsverket på ett rent förvillande vis (när ska representanter för en statlig myndighet sluta med det?):

– Resultaten i denna studie belyser tidigare observationer och strider inte mot nuvarande rekommendationer om fett, kommenterar Eva Warensjö Lemming.

Detta är helt uppåt väggarna! Vad studien kommer fram till strider i allra högsta grad mot Livsmedelsverkets kostråd angående fett. Där står till exempel:

Men för de flesta är det ännu viktigare att byta till rätt sorts fett, det vill säga att äta mindre mättat och mer omättat fett. För mycket fett kan leda till övervikt och mycket mättat fett kan leda till hjärt- och kärlsjukdom.

Just detta motsägs rent ut av den aktuella studien och även flera tidigare studier, som Livsmedelsverket föredrar att ignorera.

Hos Livsmedelsverket sägs även följande:

De flesta äter för mycket mättat fett och för lite fleromättat fett. För mycket mättat fett kan öka mängden kolesterol i blodet vilket i sin tur ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Enkelomättat och fleromättat fett däremot kan sänka halten av det skadliga kolesterolet i blodet och därmed minska risken för dessa sjukdomar.

Detta emotsägs också av den aktuella studien och flera andra nyare studier.

Livsmedelsverket blandar även ihop olika fleromättade fetter.

De viktigaste fleromättade fetterna är n-3 (omega-3) och n-6 (omega-6). De finns till exempel i

• fet fisk som lax, makrill, sill, strömming och sardiner
• rapsolja och matfetter gjorda på rapsolja
• solros- och majsolja
• olja från dådra, Camelina sativa, som finns i många matfetter
• sesamfrö och sesamfröolja
• linfrö och linfröolja
• valnötter.

För det första blandar man ihop omega-3- och omega-6-fettsyror, som har helt olika effekter på hälsan - mycket av vår moderna mat innehåller alldeles för mycket omega-6 i förhållande till omega-3. För det andra klumpar man ihop alla omega-3-fettsyror, när man sedan länge vet att det är de långkedjiga EPA och DHA som är nyttiga, medan hälsoeffekten av ALA är mycket begränsad eller obefintlig.

De kostråd Livsmedelsverket trugar på svenska folket bidrar i förlängningen även till en katastrofal miljöförstöring när vi uppmanas att äta margarin baserat på palmolja från plantager i Sydostasien, som inkräktar på områdets regnskogar.

Det börjar bli dags för någon ansvarig att rensa upp i Livsmedelsverkets i många fall rent felaktiga kostråd och regelverk, och troligen även bland verkets tjänstemän. Fram tills det har skett är mitt förtroende för Livsmedelsverket nära noll.

Ett annat exempel på Livsmedelsverkets illa underbyggda idéer är deras motstånd mot direktförsäljning av opastöriserad mjölk. Varför måste just mjölk pastöriseras när inte andra animaliska produkter såsom köttfärs måste pastöriseras? Var finns egentligen de stora smittriskerna i dagens livsmedelsförsörjning? Livsmedelsverket silar mygg och sväljer kameler!

Amorteringskraven skärps

Thomas Östros, f.d. socialdemokratisk politiker som numera insett att han är fullblodskapitalist och blivit vd för Bankföreningen, skriver i DN att Bankföreningen nu sänker sin amorteringsrekommendation från bolån med över 75 procents belåningsgrad ner till dem med över 70 procent. (Min kursivering nedan)

Ett tecken på att det finns problem på bostadsmarknaden är att bostadspriserna och hushållens skuldsättning ökat i en takt som inte är långsiktigt hållbar. Det finns dock konkreta förklaringar till utvecklingen. Låg nyproduktion i kombination med en snabb befolkningstillväxt i storstäderna är en avgörande faktor. Hushållens betalningsförmåga för boendet har ökat genom den historiskt låga räntan och den avskaffade fastighetsskatten. Borttagandet av arvs- och gåvoskatten kan också ha bidragit genom att föräldrar i större utsträckning hjälper till att finansiera sina barns bostäder.

En förklaring till hushållens ökade skuldsättning är vidare att många hyresrätter omvandlats till bostadsrätter, och att nyproduktionen till största delen är inriktad på bostadsrätter. Sedan 1975 har bostadsrätternas andel av lägenheterna i Stockholm ökat från 19 till 50 procent. Det innebär att hushållen har tagit över en betydande del av lånevolymen från privata och kommunala fastighetsföretag. Företagsskuld har blivit hushållsskuld.

Östros säger alltså rent ut det som vettiga bedömare sett länge, nämligen att vi har en ohållbar utveckling vad gäller bostadspriserna och hushållsskulderna i Sverige. Även omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter är en viktig punkt, även om han har lite fel vad gäller siffrorna - 2011 var andelen bostadsrätter i Stockholms stad hela 54 procent (så sent som 1990 var andelen bostadsrätter så låg som 24 procent). Vad gäller "att hushållen har tagit över en betydande del av lånevolymen från privata och kommunala fastighetsföretag" har han dock troligen fel. Se diagrammet nedan över skuldernas utveckling i Sverige de senaste 20 åren.

Hushållens skulder som andel av årlig BNP har visserligen ökat från 46 till 85 procent, men även de icke-finansiella företagens skulder har ökat från 72 till 90 procent av årlig BNP. Nu finns ju inte fastighetsbolagens skulder redovisade separat här, men det verkar tämligen klart att hushållens skulder ökat betydligt mer än vad fastighetsbolagens skulder kan ha minskat.

Den enda sektor i Sverige som generellt minskat sin skuldsättning de senaste 20 åren är offentlig sektor och där rör det sig till allra största delen om en minskning av statsskulden, som inte har något med bostäder att göra. Totalt sett har skuldnivån i Sverige (exklusive finansiella företag) ökat från 205 procent av årlig BNP år 1995 till 218 procent av årlig BNP år 2013.

Förutom detta med olika sektorers lån tycker jag att Östros artikel är bra (även om den såsom kommande från Bankföreningen självklart är en partsinlaga och måste granskas kritiskt). Han påpekar även med ett räkneexempel att det i längden blir billigare för ett hushåll att amortera på sitt bolån, eftersom detta ger mindre räntebetalningar, något som exempelvis Cornucopia påpekat många gånger.

De absurt stora prisökningarna på köpebostäder kombinerat med bristen på hyresrätter gör att Stockholm nu har en fullständigt dysfunktionell bostadsmarknad.

Nedan ser ni ett uppdaterat diagram över hur de reala småhuspriserna ökat.

Som ni ser har priserna ökat betydligt snabbare än reallönerna och det beror förstås till stor del på de faktorer som Östros räknar upp. Det är dock inte vad gäller småhus (villor och radhus) som vi har den stora bostadsbubblan i Sverige - de har "bara" ökat med runt 160 procent realt på 20 år. Nej, det är bostadsrätterna som är elefanten i vardagsrummet, se diagrammet nedan (med data från Cornucopia, som i sin tur fått dem från Boverket).

Jag har även som jämförelse lagt in hushållens skulder (inflationsjusterade även de). (Det är två olika serier som mäter lite olika, eftersom det är vad som finns hos SCB.) Korrelationen mellan hushållens skulder och bostadrättspriserna ser ut att vara god - orsaken att bostadsrättspriserna växer snabbare i diagrammet är förstås att en stor del av bolånen går till småhus, vars priser växt långsammare. Det handlar alltså om en kreditbubbla som yttrar sig som en boprisbubbla, med fokus på bostadsrätterna.

Det är inte rimligt att tro att de reala bostadsrättspriserna ska kunna öka med över 400 procent på 20 år utan att det till slut straffar sig. Vi ser en del av grunden till att man har kunnat trissa upp värderingarna av bostadsrätter såpass högt i de orimligt låga avskrivningstakter och progressiva avskrivning som många bostadsrättsföreningar tillämpar. Byggbolagen och många andra har tjänat storkovan på detta och det är därför särskilt intressant att läsa den kommunikation mellan JM:s ekonomidirektör och bostadsminister Stefan Attefall som Cornucopia nyligen förde fram i ljuset. Det finns många som har starka intressen i att driva bubblan vidare, men ju längre man driver den, desto mer brutal kommer den slutgiltiga urblåsningen att bli.

Nu ser vi hur förutsättningarna för de höga bostadspriserna skärps från många håll. Utökade amorteringskrav är en skärpning från kreditsidan och vi lär troligen se mer av det efterhand som bankerna oroar sig allt mer för hur deras säkerheter för bolånen ser ut att få en mer riskfylld värdering. Från ett annat håll kommer frågan om de låga avskrivningarna i bostadsrättsföreningarna och även om byggkartellen anser sig ha uppnått en seger i sitt möte med Bokföringsnämnden tror jag inte att sista ordet är sagt här. SvD:s ekonomijournalister driver förhoppningsvis frågan vidare.

Det ser dock ut som om man försöker att hålla uppe de svenska bostadspriserna till efter valet i september. Därefter kan man lämpa över hela den smutsiga byken i knät på en nytillträdd Löfven-ledd regering (kanske en senkommen hämnd för att den borgerliga Bildt-ledda regeringen fick krisande banker i present av sossarna på 1990-talet). Även chefen för en av Sveriges största mäklarfirmor, Erik Olsson, spådde häromdagen fallande bostadspriser efter valet, men inte före.

Tillägg 2014-03-20: Läs även Carolina Neuraths granskning av vad Östros skrev.

Dyrare mandel framöver

Torkan i Kalifornien drabbar många mandelodlare och Kalifornien är världens största odlingsområde för mandel. Vi lär därför se betydligt högre världsmarknadspriser för mandel framöver - dyrare semlor och marsipangodis alltså! Den globala efterfrågan på mandel har nämligen ökat kraftigt de senaste åren av olika orsaker.

Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.

Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.

Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.

Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.

Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.

Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.

Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.

En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.

Sprickor i Kinas ekonomi

Under tiden som medias uppmärksamhet varit fokuserad på Krim och Ukraina har viktiga data kommit ut från Kina, som visar hur ekonomin visar upp sprickor som antyder att landet är på väg mot kris om ett tag.

I förra veckan rapporterades att Kinas export minskade i februari med 18,1 procent jämfört med samma månad året före, mot en förväntad ökning på 7,5 procent. Samtidigt steg importen 10,1 procent, mot förväntade 7,6 procent. Totalt gav detta ett stort handelsunderskott.

Fallet för exporten är det största sedan 2009, men det förklaras delvis av just hur det kinesiska nyåret hamnade kalendermässigt i år. Vi får vänta till den mer normala månaden mars innan vi kan se om detta bara var en tillfällig effekt.

Kinas exportandel till USA och Europa har i sviterna efter finanskrisen inte ökat längre. Delvis beror detta även på konkurrens från billigare länder såsom Vietnam och Bangladesh. Förra året hade Kinas andel av EU:s import fallit till 16,5 procent från 18,5 procent 2010. De senaste fem åren har Kinas andel av USA:s import legat ganska still runt 19 procent.

Det finns emellertid fler dåliga ekonomiska data. Kinas producentpriser föll i februari med 2,0 procent på årsbasis, och därmed har de fallit på årsbasis ända sedan början av 2012. Sist de var fallande på årsbasis var 2009 under sviterna efter finanskrisen.

Industriproduktionen, investeringarna och detaljhandelsförsäljningen har också växt långsammare än förväntat i januari och februari. Industriproduktionen såg sin svagaste årsbörjan sedan 2009, detaljhandeln den svagaste sedan 2004 och investeringarna den lägsta sedan 2001.

Nya krediter växte långsammare än förväntat i februari (939 miljarder yuan mot förväntade 1310 miljarder), vilket förklaras av att Kinas skuggbanksektor saktat ner sin tillväxt.

Som jag nyligen skrivit så har Kinas banker växt med "ett USA" på fem år. Jag skrev också nyligen om Kinas "trusts" - en del av skuggbanksektorn. Just att krediterna växer saktare torde höra samman med de svagare investeringarna.

Nu ska vi i alla dessa siffror komma ihåg att det fortfarande handlar om tillväxt i Kinas ekonomi, men att den är inte lika rask som förut är det som kan ställa till problem för en ekonomi som är van vid snabb tillväxt. Dessutom ska vi förstås komma ihåg att all statistik från Kina ska tas med en nypa salt. Dock - när till och med den officiella statistiken rapporterar nedsaktning ska man nog ta det på allvar.

Nyligen inträffade också den första inställda betalningen på Kinas obligationsmarknad, när Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co inte betalade tillbaks på sina obligationer. Just solenergi verkar ha varit en överhettad (oavsiktligt skämt) sektor i Kina och det är inte konstigt att den första betalningsinställelsen skedde där. Detta fall markerar också en förändrad policy från kinesiska staten, som hittills räddat alla företag som skulle kunna få problem att betala tillbaks sina skulder. Nu kan investerarna inte längre lita på att investerare i överskuldsatta företag räddas. Idag rapporteras att ett företag från en annan överhettad bransch kan komma att bli det andra i raden att missa betalningar på obligationer. Det handlar om fastighetsbyggbolaget Zhejiang Xingrun Real Estate Co, med 3,5 miljarder yuan ($567 miljoner) i skulder. China Construction Bank innehar mer än 1 miljard yuan av dessa. Det kollapsade byggbolaget ligger i den "mindre" (480 000 invånare) staden Fenghua och en rapport nyligen från Nomura sätter fokus på just fastighetsmarknaden i mindre kinesiska städer, där det blivit ett överutbud och därmed "verkliga risker för en skarp korrektion".

Kinas valuta yuanen har börjat försvagas sedan januari i år efter att ha ganska konsekvent ha stärkts sedan 2010 (med ett litet avbrott i maj 2012). Detta torde hänga samman med oron kring den kinesiska kreditbubblan. Nu har även Kinas centralbank lätta på reglerna för hur mycket yuanen får stiga och sjunka i värde från en dag till en annan. Nu tillåts 2 procent istället för tidigare 1 procent. Den ökade volatiliteten (både den faktiska och den tillåtna) för yuanen ökar nu lånekostnaderna för kinesiska bolag som vill låna i dollar, vilket ökar på den stress som Kinas fastighetsbransch drabbats av på grund av fallande försäljning. De två första månaderna i år föll det totala värdet av sålda bostäder med 5 procent jämfört med samma period ett år tidigare. De två första månaderna av 2013 var det istället nästan en fördubbling av försäljningen jämfört med året innan.

Så det är sammantaget dåliga ekonomiska data från Kina, men de styrande försöker vifta bort detta. Ma Jiantang, chef för Kinas statistikbyrå, säger "att avmattningen i den kinesiska tillväxten är ett resultat av omstrukturering i ekonomin, och kommer från att gammalmodig kapacitet tas bort och bekämpning av luftföroreningar". Premiärminister Li Keqiang säger att "Kina ägnar stor uppmärksamhet mot finansiella risker och bevakar risker från skuggbankssektorn" och att "I vissa fall kanske betalningsinställelser inte kan undvikas, men Kina kommer att säkerställa att det inte uppstår risker mot det finansiella systemet". Li Keqiang säger nu också att Kinas tillväxtmål för i år på 7,5 procent är "flexibelt". Hur flexibelt det blir återstår att se.

Det finns alltså gott om tecken på att den kinesiska ekonomin håller på att bromsa in och att det kommer att spräcka den kreditbubbla av episka proportioner som landet har. "Intressanta tider", sannerligen. Hur klarar världsekonomin av en kreditkris i Kina?

En sak som kan tolkas positivt är dock att bilförsäljningen i Kina ökade med 18 procent på årsbasis i februari, vilket var högre än förväntat. Det ökar dock i sin tur på de extrema problem med luftföroreningar som Kina har.

P.S. Detta blir inlägg nummer 1501 sedan starten på denna blogg och söndagens artikel var alltså nummer 1500, för den som är fascinerad av jämna tal (själv föredrar jag primtal så jag firade inlägg nummer 1499 i lördags med att köpa en pizza).

Malthus och Egypten

Läsaren "Tangosmurfen" har med anledning av mitt inlägg om "Köttets tillväxtgräns" skrivit följande gästinlägg om Malthus och Egypten. Läs även vad jag skrev i somras om "Tre diagram om Egyptens grundproblem" samt "Världen är överbefolkad".

När man läser om antikens historia så är ett återkommande tema spannmålstillförseln från Egypten. Den som kontrollerade Egypten hade tillgång till väldiga mängder spannmål, de spannmål som behövdes för att ge Roms befolkning bröd och skådespel.

Idag importerar man spannmål till Egypten. Detta beror på folkökningen i Egypten. Idag har landet 85 miljoner invånare. Så nyligen som på 1950-talet hade man kring 20 miljoner innevånare. Folkökningen ligger på 1,88% per år (källa CIA Factbook), vilket ger en befolkningsökning på 1,6 miljoner för innevarande år.

Behovet av att importera spannmål blir särskilt tydligt i Egypten då man saknar möjligheter att betala för importen. Man har inte lyckats utveckla en konkurrenskraftig industri och saknar råvaror att exportera i utbyte. Ett sätt att hantera denna situation vore att öka det egna jordbrukets produktion. Tyvärr så begränsas jordbruket i Egypten av hur mycket vatten man kan hämta i Nilen för bevattningsändamål. Idag används i stort sett allt vatten i Nilen för bevattning. Problem uppstår därför i Nildeltat när saltvatten tränger in i flodarmarna.

Temporärt kan man lösa situationen genom att ta emot bistånd från andra länder, USA eller andra arabländer som har olja. Det ger dock ingen långsiktig lösning.

Ett sätt att lösa problemet är att ändra befolkningens kost. Detta har också i stor utsträckning gjorts. De flesta människor i Egypten idag är vegetarianer alla årets dagar utom de stora religiösa högtider då man av tradition äter kött och bjuder på kött (Islam föreskriver att man ska dela sitt kött i tre delar: en för den egna familjen, en för sina vänner och en för de fattiga). Stigande köttpriser är ett stort problem i Egypten. Många människor fruktar en framtid där de aldrig får äta kött, en katastrof likvärdig med, eller värre än, om svenskar skulle inse att de aldrig mer kommer att ha råd med alkohol.

En annan lösning vore om man kunde hitta mer vatten för bevattningsändamål. Helst skulle man behöva hitta en helt ny Nil-flod. Ungefär som vi brukar säga att vi behöver fler jordklot. Nu har det visat sig att det under Egyptens oaser i Sahara finns stora mängder friskt vatten. Fossilt vatten som stått där sedan klimatet var annorlunda, eller vatten som strömmar i underjordiska kanaler, ut i Medelhavet. Detta har gett upphov till projektet New Valley (Jämför Nile Valley).

Genom att pumpa upp vattnet som står under oaserna så kan man utöka jordbruket. Problemet är bara att ju mer vatten man pumpar upp, desto längre ned sjunker vattennivån och desto dyrare blir det att pumpa upp. I oaserna där vattnet tidigare pressades upp av självtryck måste man nu ha fossildrivna pumpar för att komma åt vattnet. Ingen lösning på problemet utan bara ett lån från framtiden. Ett lån som måste betalas med ockerränta i form av kostnader för att pumpa upp vattnet.

Sedan finns det så klart en lösning till: Att minska befolkningen. Några ska bort. Frågan är vem man ska rösta bort. Risken är att man antingen fördriver en del av befolkningen eller dödar dem, för att bereda Lebensraum för dem som är kvar. Det populära slagordet "Folket vill att brödraskapet avrättas" kan kanske ses som en Robinsonröst på vem det är som ska bort.

Inflation per KPI-kategori, uppdaterad

Häromdagen visade jag ett diagram över prisinflationen per KPI-kategori. Nu har jag två tydligare varianter. För det första med kategorierna sorterade efter deras vikt i KPI.

Här ser man hur de tunga komponenterna i KPI (boende, transport, livsmedel, rekreation och kultur) mestadels minskat i pris (förutom livsmedel som ökat).

För det andra med kategorierna sorterade efter hur stor årsförändringen var.

Fredagsmys: Hönskött

Hos ekologiska märkningsföreningen KRAV läser jag att det nu finns KRAV-märkt hönskött.

Det finns bara en producent av KRAV-märkt kyckling (alltså broiler), nämligen Bosarpskyckling.

Nu har dock Nils Wetterlind och hans företag Scandinavian Organics kommit på att tiotusentals ekologiska värphöns "destrueras" varje år när de blivit för gamla för att värpa lönsam äggmängd. Av dessa höns gör de nu hönsbröstfiléer, hönsfärs, hönsfärsbullar, buljong och soppa. Än så länge verkar hönsköttet mest levereras till storkök och restauranger, men förhoppningsvis finns det snart i handeln även för oss vanliga konsumenter. På företagets hemsida finns en lista över återförsäljare - jag ska titta förbi dem som ligger närmast mig och kolla upp vad som finns av ekologiska höns i deras sortiment - om inte annat verkar buljongen finnas hos flera handlare så kanske ska jag göra en hönssoppa i helgen.

Hönskött lär förresten ha fördelen mot kycklingkött att vara mer smakrikt.

Jag passerar ofta förbi Scandinavian Organics lokaler, men visste inte om att de fanns där och vad de gjorde. Jag tycker det låter som ett bra initiativ för att minska ner på matslöseriet i vårt samhälle.

Riggad folkomröstning på Krim

När valaffischerna ser ut som den till höger "16 mars ska vi välja ... eller ..." så får det anses vara en smutsig valkampanj som pågår på Krim inför folkomröstningen nu på söndag.

Birger Schlaug påminde nyligen om att det redan för drygt 20 år sedan hölls en folkomröstning om Krims status. Då röstade 90 procent av befolkningen för att Krim skulle vara en självständig stat. Istället tvingades de förbli en del av Ukraina.

Nu finns i söndagens folkomröstning två alternativ:

1. Är du för en återförening av Krim med Ryssland som en del av den Ryska federationen?
2. Är du för återställandet av 1992 års konstitution för Krim och för status på Krim som en del av Ukraina?

Vad det första alternativet innebär är ganska uppenbart. Vad gäller det andra alternativet finns en viss tveksamhet, då Krims konstitution från 1992 först deklarerade att Krim var en självständig stat, men senare år 1992 antogs av Krims parlament (efter påtryckningar från Ukraina) en förändrad version av konstitutionen där det stod att Krim var en del av Ukraina. Den andra delen av meningen, alltså "och för status på Krim som en del av Ukraina" torde dock undanröja tvivlen om vilken version av konstitutionen som avses.

Notera särskilt att inget tredje alternativ ges för Krim som självständig stat, vilket blev resultatet för drygt 20 år sedan och som kanske skulle vinna även idag.

Både de alternativ som ges samt den osakliga propaganda som bedrivs inför folkomröstningen tyder alltså på att den är på förhand riggad.

Sedan kan man förstås diskutera huruvida folkomröstningen i sig är laglig. Får en region genom folkomröstning deklarera sin självständighet från ett annat land? Ja, vi har för några år sedan exemplet Kosovo. I fallet Krim handlar det dock om övergång från ett land till ett annat. Det land som man skulle övergå till har dessutom i praktiken redan intagit landsdelen militärt. Dessutom verkar utländska observatörer inte vara välkomna till folkomröstningen.

Krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev har uppmanat alla krimtatarer att bojkotta valet och många tatariska familjer har redan flytt till ukrainska fastlandet. Tatarerna är osäkra på hur de kommer att behandlas när Krim blir en del av Ryssland - de har dåliga erfarenheter sedan Stalintiden.

Dessutom är det kö till bankerna när folk försöker ta ut sina pengar. För vad händer med bankerna och pengarna där när ett land delas?

I Ryssland noterar jag hur Putin enligt en ny lag som gällt sedan 1 februari blockerat regimkritiska internetsajter. Denna nya lag kom ju lägligt till Krimkrisen!

Samtidigt är den ukrainska regimen förstås inte heller några änglar. I den nya regeringen sitter bland annat det extremnationalistiska partiet Svoboda, som fått posterna vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom har en representant för partiet utnämnts till riksåklagare. Svoboda är öppet antisemitiska och umgås i europeiska sammanhang bland annat genom "Alliansen för europeiska nationella rörelser" med British National Party, ungerska Jobbik och svenska Nationaldemokraterna. Svoboda har även samröre med det svenska nazistpartiet Svenskarnas parti. Svoboda har ganska snart efter att den nya regeringen tillträtt lyckats driva igenom att avskaffa en lag som ger ryska status som officiellt minoritetsspråk. Därmed är ukrainska det enda officiella språket i landet.

De svinaktigt rika ukrainska oligarkerna har säkerligen också mycket att säga till om i regeringsfrågan. Det har inte blivit någon förändring nedifrån folket, utan precis som i Egypten för några år sedan tar en maktfaktion chansen till ledarbyte i samband med folkliga protester.

I miljonstaden Donetsk i östra Ukraina har det varit sammandrabbningar mellan proryska och proukrainska krafter. Det finns därför en oro över att rysk militär skulle gå in i området. Men kommer Ryssland verkligen att vilja invadera östra Ukraina? Högst tveksamt med tanke på den etniska splittringen i området, se kartan nedan (klicka på den för att förstora). Man kan dra på sig fler problem än vad man skulle "lösa". Se även vad jag skrivit tidigare om östra Ukraina.

Samtidigt återkommer nu de negativa ekonomiska följder för Ryssland som jag skrivit om tidigare. Hur länge kommer Putinregimen att härda ut inför dessa ekonomiska följder?

Inflation per KPI-kategori

Idag meddelades från SCB att prisinflationen mätt med KPI låg på -0,2 procent i årstakt i februari, alltså prisdeflation. KPIF låg dock på en årstakt på +0,4 procent, så ännu har vi ingen "äkta" prisdeflation i Sverige, utan att KPI är negativ på årsbasis beror på den sänkta räntan. HIKP låg dock på en årstakt på +0,1 procent, så det är väldigt nära prisdeflation där.

Men de sammanlagda inflationsmåtten säger som sagt bara något generellt om prisinflationen. De är sammanviktningar av en mängd områden. Nedan ser ni februaris KPI-siffra uppdelad per kategori. Varje stapel får en bredd efter sin vikt i KPI och höjden visar förstås inflationstakten för just denna kategori.

Livsmedel, kläder och skor, hälso- och sjukvård, restauranger och logi samt diverse-kategorin har blivit dyrare på årsbasis, men det är bara livsmedel som har en hög vikt i KPI av dessa kategorier. Boende har blivit billigare och har en hög vikt i KPI. Transporter har blivit rejält billigare och har också ganska stor vikt i KPI (ungefär som livsmedel). Rekreation och kultur har också blivit billigare.

Men har verkligen boendet blivit något billigare det senaste året? Jag upplever det inte så. Vad säger ni?


(Ja, diagrammet skulle kunna bli ännu bättre med komponenterna sorterade efter vikt eller efter ökningstakt, men nu hann jag inte det.)

Helgmys: källarfranska

Fullkornsbröd är nyttigare än bröd bakat på vitt mjöl. Ett problem jag märkt när jag bakar bröd på hundra procent fullkornsmjöl är dock att det lätt blir väldigt smuligt. För att komma ifrån det problemet kan man göra småbröd istället för limpor.

En annan sak jag vill ha är lång jästid, eftersom brödet blir godare då (och nyttigare säger en del). Dessutom vill jag att det ska vara så lite jobb som möjligt att baka brödet. För att kombinera alla dessa önskemål är källarfranska en mycket bra brödsort. Den kallas källarfranska för att man förr i tiden ställde den att jäsa i matkällaren där det var svalt. Eftersom de flesta idag inte har tillgång till matkällare får man ta till det man har. Kylskåpet funkar, men allra bäst tycker jag är att låta brödet jäsa utomhus (på balkongen eller altanen) över natten, nu när det är lagom svalt ute. Då måste man förstås ha en tät låda att jäsa i så inte djur eller fåglar kan komma åt den jäsande degen. Jag har köpt en förvaringslåda av plast med lock på Clas Ohlson. Det får inte heller bli frostgrader ute, men det räcker med någon plusgrad för att degen ska jäsa så sakteliga.

Så här kommer mitt recept på källarfranska av fullkornsmjöl.

Flutes källarfranska
50 gram jäst
1 liter kallt vatten
1 msk salt
1 msk matolja
cirka 2,6 liter fullkornsmjöl (t.ex. dinkelmjöl eller grahamsmjöl)

På kvällen:
Smula sönder jästen i bunken och häll på vattnet.
Rör om tills jästen löst sig.
Häll i saltet och rör om.
Häll i ungefär två tredjedelar av mjölet och rör ihop degen. Tillsätt resten av mjölet (utom 1 dl) och knåda ihop degen. Knåda sedan degen i tio minuter. Tillsätt det sista mjölet efter hand som det behövs.
Låt sedan degen stå svalt över natten och jäsa.

På morgonen:
Tag ut degen på mjölat bakbord och dela den i två delar som du plattar ut. Låt den stå och få upp lite ljumnare temperatur ett tag.
Dela därefter den första degdelen i lagom stora bullar som du rullar så de blir släta och lägger på plåt med bakplåtspapper. Låt bullarna jäsa under duk. Sätt under tiden ugnen på 225 grader.
Dela även upp den andra deghalvan i lagom stora bullar som får jäsa på en andra plåt.
När brödbullarna jäst omkring en halvtimme bakar du dem i ugnen ungefär 15 minuter.

Låt de färdiga källarfranskorna svalna på ett galler i bakduk.

Smaskens!

Köttets tillväxtgräns

Serien xkcd har följande fina bild, som visar ännu en av de tillväxtens gränser vi står inför.

Mänskligheten och vår boskap och husdjur står som synes för den totalt övervägande delen av jordens totala biomassa av landlevande däggdjur. Det finns inte mycket utrymme kvar för vår boskap att växa i antal. Alternativet om mänskligheten ska växa i antal är förstås att vi äter mindre kött och mer vegetariskt. Hursomhelst står det hittillsvarande tillväxtparadigmet vad gäller jordens befolkning inför ett predikament. Hittills har både den mänskliga befolkningen och dess köttätande växt, men det är inte längre möjligt, då mänskligheten nu lagt beslag på de flesta produktiva ekosystem på jorden.

I detta sammanhang är det intressant att läsa om hur mycket Kinas köttkonsumtion ökat.

På 50 år har den genomsnittliga kinesen gått från att äta 4 kg till 60 kg kött. Motsvarande siffra för Sverige är 85 kilo.

Ekonomiska följder för Ryssland av Krimkonflikten

Vad gäller utvecklingen i den pågående Krimkonflikten är den ekonomiska sidan mycket intressant. Som i alla militära konflikter har den som startat konflikten gjort en kalkyl av något slag. I den positiva vågskålen ligger för Rysslands del den strategiskt mycket viktiga Krimhalvön med flottbasen i Sevastopol. Putinregeringen måste dock även ha räknat med de potentiella negativa effekterna, till exempel ökade politiska spänningar med EU och USA, samt inte minst negativa effekter på ekonomin. I alla sådana här fall av kalkyler av "nyttan" eller "dåliga effekter" av militärt agerande finns dock en uppenbar risk för att de negativa effekterna blir större än man räknat med och framförallt att det dyker upp oavsiktliga konsekvenser av det militära ingripandet.

För Rysslands del blev de omedelbara ekonomiska konsekvenserna av helgens militära ingripande för det första att Moskvabörsen föll med omkring 7 procent i morse. Den ryska rubeln föll omedelbart på måndagmorgonen med omkring 1,5 procent mot USA-dollarn, vilket fick den ryska centralbanken att höja sin styrränta från 5,5 till 7,0 procent. Detta ledde i sin tur till att Moskvabörsen föll ytterligare, för ett totalt fall på runt 10 procent. Framförallt drabbades bankerna. Sberbank, Rysslands största bank, föll med 17 procent, och näst största banken VTB föll 20 procent. Gasbolaget Gazprom föll med 17 procent.

Den ryska centralbanken såg sig också tvungen att intervenera på valutamarknaderna för att stärka rubeln. Idag förbrukade de cirka tio miljarder dollar på att försvara rubelns värde - detta motsvarar nästan två procent av Rysslands valutareserv och är hanterbart om det bara pågår en kortare tid, men är absolut ohållbart om det får fortgå längre än någon vecka. Den ryska centralbanken säger dock att de "fortfarande har mycket utrymme att höja räntan ... och vi kan ytterligare öka vår närvaro på valutamarknaden". Visst - det är klart att de måste säga så, men frågan är vad som händer i praktiken.

Rysslands president Putin måste få ett mycket snabbt slut på Krimkonflikten om han inte ska försätta sitt land i svåra ekonomiska problem. Risken finns att han redan har startat en negativ ekonomisk spiral i Ryssland, med sjunkande förtroende för rubeln, Moskvabörsen och de ryska bankerna.

Förvånansvärt nog har ännu inget hänt vad gäller gasleveranserna via Ukraina, förutom att ryska Gazprom hotat med att ta bort de rabatter som Ukraina får på gaspriset om de inte omedelbart betalar gasräkningar som de ligger efter med. Vi vet hur det kan gå då - till slut stängs gasen av genom Ukraina, vilket påverkar även resten av Europa, som får omkring 30 procent av sin gas från Ryssland. En avstängning av gasen skulle vara illa för resten av Europa, men den skulle även slå hårt mot Ryssland, som är ytterst beroende av exportinkomster från framförallt gas och olja. Vad gäller gasen så har den relativt milda vintern gjort att gaslagren i övriga Europa (inklusive Ukraina) är stora, så en avstängning får inte omedelbar effekt. I sammanhanget ska vi inte glömma att Sverige får omkring 42 procent av sin oljeimport från Ryssland.

Slutligen ska vi inte glömma att ukrainska staten är konkursmässig. De är helt beroende av lån utifrån, som de nu inte får från Ryssland. Huruvida de ännu får några lån från EU framgår inte av det som jag läst - det har talats om det, men jag kan inte se några beslut. Vilka effekter skulle en ukrainsk statsbankrutt få på Rysslands ekonomi?

Dela Ukraina?

Av olika skäl har jag fram till nu varit förhindrad att här på bloggen kommentera de senaste dagarnas utveckling i konflikten runt Ukraina, Ryssland och Krim. Bloggrannen Cornucopia har istället kommenterat desto flitigare.

Det är mycket som är oklart och motsägelsefullt i rapporteringen - man ska också komma ihåg att alla sidor är intresserade av att föra ut sin version av händelserna och sina prioriterade nyheter. Glöm inte att läsa och avlyssna all nyhetsrapportering kritiskt, liksom vad som skrivs på diskussionsforum, bloggar och nyhetsmedia. Propaganda går idag även via inofficiella kanaler på nätet.

Klart är att Ryssland har besatt Krim med trupper, men det finns vad jag kan se inga bekräftade uppgifter om att ryska trupper skulle ha gått in i övriga delar av Ukraina.

Krim har en stor strategisk betydelse för Ryssland, då den ryska flottans enda hamn i varmare hav finns inhyrd där. Det är också bara att titta på en karta över Svartahavsområdet för att förstå Krims strategiska läge. Jag gissar att militärstrategiska överväganden är den egentliga orsaken till att Ryssland valt att ta området. Efter att den ryssvänlige ukrainske presidenten Janukovytj avgick kändes antagligen situationen alltför osäker för Ryssland. Ytterligare en faktor som torde ha vägt in för en rysk invasion var att den autonoma republiken Krims parlament beslöt sig för att frigöra sig från Ukraina. Redan i slutet av februari då det såg ut som begynnande inbördeskrig i Ukraina hade talmannen i Krims parlament Volodymyr Konstantynov sagt att han inte uteslöt möjligheten att Krim skulle frigöra sig från Ukraina om oroligheterna eskalerade. Risken var hursomhelst överhängande att när Krim i slutet av förra veckan frigjorde sig så skulle Ukrainas nya regering med våld försöka återställa delrepubliken under ukrainskt styre. För att förekomma något sådant såg sig nog ryssarna mer eller mindre tvungna att gå in innan Ukraina hann att agera militärt. (Notera att jag inte på något sätt försöker försvara Rysslands agerande, utan bara försöker gissa hur de har resonerat.)

Det man kan fråga sig är dock hur stor del ryska agenter hade i Krims frigörelseprocess. Vilka var det egentligen som i slutet av förra veckan ockuperade byggnader på Krim och förstörde telekommunikationer? Vad det Krim-invånare eller ryska agenter? Det är svårt för att inte säga omöjligt att avgöra. Det kan självklart även ha varit en blandning av Krimryssar och ryska agenter.

Redan när det såg ut som begynnande inbördeskrig 20 februari kommenterade jag läget.

Putinstyrda Ryssland har starka ekonomiska och politiska intressen i Ukraina och lär inte sitta stilla om situationen urartar - fast Putin väntar nog till vinter-OS är över på söndag.

Mycket riktigt såg sig Putin tvungen att vänta tills vinter-OS i Sotji var över, men sedan agerade han.

Krim har en till 77 procent rysktalande befolkning (i Sevastopol-området över 90 procent) och endast 10 procent ukrainsktalande (i Sevastopol-området 7 procent). Krimhalvön "skänktes" 1954 av den ukrainskfödde dåvarande sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov från Ryssland till Ukraina. Ända sedan Sovjetunionens sönderfall har Krim varit en autonom republik inom Ukraina. Frågan är nu hur Ryssland (och Krims egen befolkning och dess styrande) tänker sig Krims framtid. Tänker de sig ett införlivande i Ryssland, eller en helt självständig stat? Försök att skapa en självständig stat av Krim gjordes för övrigt redan 1992. Skulle Krim införlivas i Ryssland skulle det troligen leda till att krimtatarerna blir mycket missnöjda, då de har en stark misstänksamhet mot Ryssland efter de hemskheter de utsattes för under Stalintiden. Jag gissar därför att ett oberoende Krim är en enklare lösning för alla parter. Det ska tydligen hållas en folkomröstning på Krim - vi får se vad svarsalternativen blir där samt dess resultat.

Därefter återstår frågan hur Ryssland kommer att agera vad gäller övriga Ukraina. Enligt ryska media har det förekommit proryska demonstrationer i flera städer i östra och södra Ukraina. Ser man på kartor över andelen ukrainsk- respektive rysktalande i Ukrainas oblast (regioner) ser det ganska enkelt ut.

I de två östligaste oblasten Luhansk och Donetsk (samt på Krim) är ryssarna i majoritet och även övriga delar av östra och södra Ukraina har hög andel rysstalande. Men ser man närmare på enskilda oblast är språksituationen mer komplicerad. Nedan ser ni till exempel Charkiv oblast.

I Ukrainas näst största stad Charkiv är det 66 procent rysktalande mot 32 procent ukrainsktalande och även i Tjuhujiv är de rysktalande i knapp majoritet. I övriga delar av Charkiv oblast är de ukrainsktalande i majoritet. Liknande resultat gäller övriga oblast i östra och södra Ukraina. De rysktalande är koncentrerade till storstäderna. Även i Donetsk oblast, där 75 procent av befolkningen identifierar sig som rysktalande, är dessa rysktalande koncentrerade till storstaden Donetsk och övriga städer. Språket hänger inte heller samman med upplevd etnicitet - trots att 75 procent av Donetsk oblasts befolkning säger sig ha ryska som första språk så är det bara 38 procent av oblastets befolkning som anser sig vara av rysk etnicitet och hela 57 procent ser sig såsom varande av ukrainsk etnicitet. Det finns många ukrainska medborgare som talar ryska och även ser sig som etniska ryssar, men som ändå vill ha ett Ukraina som är självständigt från Ryssland.

Det går alltså, med undantag av Krimhalvön, inte att göra någon enkel delning av Ukraina. Därför tror jag inte heller att Ryssland är intresserade av det. Därmed inte sagt att de inte kan komma att sätta in militär även i övriga Ukraina om konflikten utvidgas.

Vad gäller den pågående Krimkonflikten ska man för det första komma ihåg att det är första gången sedan Andra världskriget som ett europeiskt land startat krig mot ett annat europeiskt land. Tillägg: Fel av mig, jag glömde 1968, då Ryssland m fl invaderade Tjeckoslovakien.

För det andra ska man komma ihåg att (vad jag vet) detta är första gången som ett land som har kärnkraftverk blir anfallet i krig. Det finns två kärnkraftverk i östra Ukraina (Kuznetsovsk i Rivne oblast och Netisjyn i Chmelnytskyj oblast) och i södra Ukraina finns dels kärnkraftverket i Yuzjnoukrainsk i Mykolajiv oblast, dels Europas största kärnkraftanläggning Enerhodar med sex reaktorer i Zaporizjzja oblast, som ligger nära både Ryssland och Krim.

P.S. Om någon som är slängd i ukrainska läser detta får vederbörande gärna kolla att mina translittereringar av ukrainska namn blivit korrekta och kommentera eventuella felaktigheter.