Nyligen har den kände ekonomen
Nouriel Roubini varnat för bostadsbubblor (eller åtminstone "bubblighet") i flera av de länder som hittills klarat sig förhållandevis bra igenom den globala ekonomiska krisen. Varningen gäller
även Sverige. I sin
varnande artikel skriver Roubini så här:
Nu, fem år senare, syns åter tecken på bubblighet, om inte riktiga bubblor, på bostadsmarknaderna i Schweiz, Sverige, Norge, Finland, Frankrike, Tyskland, Kanada, Australien, Nya Zeeland och (tillbaks för ett extranummer) Storbritannien (ja, London). Inom tillväxtmarknader dyker bubblor upp i Hong Kong, Singapore, Kina och Israel, samt i större städer i Turkiet, Indien, Indonesien och Brasilien.
Roubinis tecken på att bostadspriserna i dessa områden är på väg in i bubbelområdet inkluderar snabbt stigande bostadspriser, att andelen av inkomsten som går till bostaden är hög och stigande, samt att bolån utgör en stor andel av hushållens samlade skulder.
I de flesta länderna begränsas möjligheterna att införa åtgärder för att begränsa bostadsbubblorna av olika intressen bland väljare och lobbygrupper: hushållen, byggbolagen och lokala politiker protesterar när centralbanken eller finansinspektionen försöker att "ta bort bålskålen av likviditet". De klagar högljutt över hur myndigheterna blandar sig i den fria marknaden, äganderätten och det heliga idealet om bostadsägande. Det låga ränteläget driver på hushållens belåning och bostadspriserna och när man för att kontra detta försöker genomföra begränsningar i utlåningen är det alltså impopulärt.
I vissa länder, t.ex. Indien, drivs inte bostadspriserna inte så mycket av låga räntor som av hög inflationstakt. Där ses bostadsköp som ett sätt att inflationssäkra sina sparpengar.
Roubini anser dock inte att de kvarvarande (och nya) bostadsbubblorna kommer att spricka riktigt än, eftersom de faktorer som driver priserna uppåt kvarstår - tillgången till billiga krediter respektive behovet av att inflationssäkra.
Det ser också ut som om Roubini inte tror att de nuvarande bostadsbubblorna kommer att få lika allvarliga effekter som de som sprack för runt fem år sedan. Dels har banksystemen större kapitalbuffertar än då, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot förluster från fallande bostadspriser, dels är hushållens kapital (i förhållande till skulderna) i dessa länder större än det var i USA då dess bostadsbubbla sprack. Men ju högre bostadspriserna stiger, desto längre kommer de att falla och desto större blir effekterna på ekonomin och det finansiella systemet att bli när bubblan väl blåses ur.
Roubini pekar också ut hur det kan bli lite olika resultat i olika länder av spruckna bostadsbubblor. I länder där bostadslånen är kopplade till bostaden (som det i de flesta fall var i USA) kan bostadsägarna skicka "jingle mail" till banken (alltså lämna över nycklarna och bostaden) och därmed bli kvitt sina lån (t.ex. om lånen överstiger bostadens marknadsvärde). I sådana länder kommer fallande bostadspriser att leda till en bankkris. I länder som Sverige där lånen är kopplade till personen kommer istället hushållens konsumtion att falla när betalningar på lånen blir större. I båda fallen blir dock slutresultatet detsamma: recession och stagnation.
Nu ska vi komma ihåg att påpeka att Nouriel Roubini inte alltid har rätt. I början av 2012 slog han vad med Beatrice Weder di Mauro, ekonomisk rådgivare till tyska regeringen, om att Grekland skulle lämna euron innan slutet av året. Han
förlorade dock detta vad och är därmed skyldig henne en flaska champagne. I fallet Grekland var dock hans förutsägelse troligen bara lite för tidig - förr eller senare kommer de att lämna euron, men kan nog hålla ut ett tag till.
Roubini har emellertid haft rätt om ett antal större ekonomiska skeenden, där hans åsikt när den uttrycktes var i allra högsta grad "motvalls". I januari 2007 vållade han mycket rabalder vid mötet i Davos genom att
förutsäga att USA:s ekonomi skulle drabbas av en hårdlandning och recession, baserat på tre orsaker: de fallande bostadspriserna, Federal Reserves höjda räntor och de höga oljepriserna. De flesta reagerade med att detta var "omöjligt", men vi vet ju hur det gick sedan. Redan 2005 varnade Roubini för att bostadsprisernas uppgång i USA var en spekulativ våg som snart skulle sänka ekonomin och i september 2006 varnade han ett skeptiskt IMF för att "the United States was likely to face a once-in-a-lifetime housing bust, an oil shock, sharply declining consumer confidence, and, ultimately, a deep recession". Han förutsåg även att säkerheter kopplade till bolånen skulle drabba hela världen med förluster och få det globala finansiella systemet att stanna. Roubini var också tidigt ute med att varna för PIIGS-ländernas ohållbara statsfinanser och de effekter detta skulle få.
Så det är definitivt värt att ta Roubinis varningar på allvar när det gäller kreditbubblor och deras effekter.