Bloggrannen Copyriot diskuterade för två månader sedan
om det verkligen pågår en "systemkollaps" i Sverige med anledning av flyktingsituationen.
En snabb sökning i svenska pressarkiv visar att ordet “systemkollaps” har nämnts fler gånger hittills i oktober än det någonsin tidigare har nämnts på ett helt år. Och det hänger samman med en mobilisering från höger. Bland partierna är det hittills SD och KD slutit upp bakom någon form av kollapsdiagnos.
[...]
Vilket system är det som hotar att kollapsa? Kanske är det flyktingmottagningen eller asylsystemet. Kanske är det gränskontrollerna eller den nationella säkerheten. Kanske är det demokratin. Kanske är det välfärdsstaten. Kanske är det ekonomin. Oklarheten är stor. Och jag tror att det är avsiktligt.
Här måste man som jag ser det innan man göra inlägg i diskussionen klargöra vad man menar med kollaps (vilket politikerna förstås inte gjort - Copyriot ser det som avsiktligt och jag är böjd att hålla med).
Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) förklarar ordet "kollaps" som "sammanfall, sammanbrott". Därefter följer diverse medicinska betydelser och till slut den bildliga användningen "sammanstörtande, katastrof; totalt misslyckande, fullständigt nederlag". Dessa förklaringar är dels vaga, dels ger de en känsla av något katastrofalt, vilket passar bra när man vill skrämmas, men inte lika bra när man vill vara saklig.
Mer intressant tycker jag att den definition som antropologen och historikern
Joseph Tainter ger är betydligt mer precis. Tainter är troligen den mest citerade kollapsforskaren av alla och hans "The Collapse of Complex Societies" från 1988 torde vara obligatorisk läsning för den som vill forska på området. Tainters tankar anammas även av David Jonstad i hans bok
Kollaps – Livet vid civilisationens slut. Tainter definierar "kollaps" som en process av markant sociopolitisk förenkling över en tidsskala på högst några decennier.
Centralt i Tainters definition är att ett samhälle förenklas genom att det gör sig av med en avgörande del av sin komplexitet. Denna definition kan förstås överföras till att inte användas på ett helt samhälle, utan på ett delsystem i ett samhälle, till exempel Migrationsverkets system för flyktingmottagning.
Här kan förstås en listig alarmistisk debattör tala om "systemkollaps", vilket ger en känsla av att hela samhället är på väg att kollapsa. När debattören sedan blir ifrågasatt av dem som påpekar att samhället till största delen uppenbarligen fungerar som förut och det därför inte handlar om någon samhällskollaps går det ju bra att urskulda sig med att man med "systemkollaps" bara menade kollaps av ett visst delsystem. Det viktiga är förstås den skrämsel som den listige alarmistiske debattören ville ingjuta bland sina åhörare eller läsare - sanningshalten och exaktheten är bisaker.
Så är det med denna definition fråga om kollaps i någon del av det svenska samhället? Ja, jag måste nog anse att Migrationsverkets flyktingmottagning i viss mån har kollapsat. Det har uppenbarligen skett stora förenklingar i de krav som ställs på boende för asylsökande. Detta illustreras exempelvis av att
nio av tio asylboenden i Bergslagen har hälsovådliga brister - mögel, fuktskador, vägglöss, kackerlackor, råttor och möss. I många fall inhyser man också asylsökande i exempelvis idrottshallar under ganska lång tid.
Kraven på HVB-hem föreslås också sänkas "tillfälligt" för att få fram fler platser till ensamkommande flyktingbarn - bland annat ska kravet på bemanning dygnet runt tas bort.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) varnar för att det finns en ökad risk för missbruk, våld och övergrepp om ungdomar lämnas ensamma på natten.
Boendedelen av Migrationsverkets flyktingmottagning har alltså uppenbarligen kollapsat.
Migrationsverkets handläggning verkar dock ännu inte ha kollapsat, även om man
tvingas låna personal från andra myndigheter för att klara av sitt jobb och det finns många berättelser om handläggare som är på väg att bränna ut sig.
Arbetsmiljöverket ställer nu krav på att Migrationsverket
åtgärdar en mängd brister i de anställdas
arbetssituation.
”Vid inspektion framkom att det finns arbetstagare som i dagsläget gråter när de går till och från jobbet. Arbetstagarna har svårt att sova och de upplever stress över arbetssituationen samt den stora arbetsmängden i form av ärendestock/balans som ska tas om hand.”
Tydliga tecken på överansträngning och görs inget radikalt väldigt snart kommer vi säkert att se stora delar av Migrationsverkets personal sjukskrivna.
Förutom hos Migrationsverket noterar jag även att kollaps (definierad som förenkling) verkar ha skett hos
socialtjänsten i en del hårt ansträngda kommuner.
Den kommun som tar emot allra flest nyanlända per invånare är Ljusnarsberg.
– Fyra av tio socialsekreterare är sjukskrivna eftersom de är utarbetade. Nu hinner vi inte med sådant som förebyggande missbrukarvård, säger kommunchefen i Ljusnarsberg, Bo Wallströmer.
[...]
Lars Rönnlund, kommunchef i Hultsfred, är irriterad över att det framför allt är små kommuner med små resurser som tar emot nyanlända.
– Barn- och familjeenheten klarar inte belastningen, vi klarar inte att rekrytera socionomer och lärare i modermål, säger Lars Rönnlund.
En del kommuner, t.ex.
Norrtälje har Lex Sarah-anmält sig själva då deras socialtjänst inte klarar av alla ensamkommande tonårsflyktingar.
MSB:s nationella lägesbild, som låg till grund för regeringsbeslutet om skärpt gränskontroll med mera, har publicerats av Johan Westerholm - ni kan läsa den
här.
Men det är alltså inte fråga om någon fullständig samhällskollaps, utan bara vissa delsystem i samhället som (inte oväntat) kollapsat.
Apropå de ensamkommande tonårsflyktingarna rekommenderar jag att ni
lyssnar på P1-journalisterna Magnus Thoréns och Jörgen Huitfeldts granskning av situationen. Det går också att
läsa programmets text om man inte orkar lyssna. Det är mycket som kommer fram där som jag redan för många år sedan hört från en vän som jobbat på ett boende för ensamkommande tonårsflyktingar - varför har inte media granskat detta förrän nu?