Negativa räntor på en tredjedel av statsskulderna

Nyligen rapporterade Fitch att nästan en tredjedel av världens utestående statspapper nu har negativ ränta! Det rörde sig per 31 maj om 10,4 biljoner dollar i statsobligationer och statsskuldsväxlar, varav 70 procent med långa löptider och 30 procent med korta.

Igår sällade sig Tyskland till Japan och Schweiz i klubben "negativ ränta på tioåriga statsobligationer". Större delen av de statspapper med positiv ränta som återstår är USA:s.

Negativa räntor var innan Finanskrisen 2008 otänkbara annat än teoretiskt. Gradvis har världen i spåren av centralbankernas försök att sparka igång ekonomin vant sig vid negativa räntor. Detta är världshistoriens största ekonomiska experiment - vi vet ännu inte vad slutresultatet kommer att bli, eftersom det bara pågått några år. Att ge sig ut på okänd mark på detta vis är ett tecken på desperation hos centralbankerna.

Detta ränteläge innebär på sikt svåra negativa effekter för vissa delar av det globala finanssystemet.

Framförallt får försäkringsbolag och pensionsfonder allt svårare att täcka upp sina framtida löften till pensionärer och kommer på sikt med negativa eller låga räntor att tvingas skriva ner dessa löften.

Ännu har inte bankerna i någon större skala vågat införa negativa räntor på kontoinnehav, vilket gör att deras räntenetto försämras och deras kapitalkostnader ökar. De negativa räntorna och kvantitativa lättnaderna ska i teorin stimulera bankernas kreditgivning och därmed ekonomin, men det kan alltså få motsatt effekt, då ett försämrat räntenetto kan göra bankerna mer ovilliga att låna ut. I alla fall så länge de inte vågar i stor skala införa negativa räntor på insättningar. Den första banken som går under noll i insättningsränta kommer troligen att straffas hårt av företag och privatpersoner som flyttar sina pengar till andra banker, även vid en minimal negativ ränta på säg 0,05 procent. Nollränta utgör här en mycket trolig absolut smärtgräns.

Negativa räntor på längre löptider kan också driva ner de långsiktiga inflationsförväntningarna, vilket är precis motsatsen till den effekt som centralbankerna hoppas på.

Låga eller negativa räntor kan också, genom att de minskar risken för att en låntagare inte kan betala sin ränta, skapa "zombie-banker", som väljer att inte ta tag i sina dåliga lån. Detta har vi sett i Japan, som haft ultralågt ränteläge länge.

Vad gäller svenska statspapper kan vi konstatera att räntorna på alla löptider upp till två år varit negativa sedan mer än ett år. I februari i år sjönk även räntan på femåriga svenska statsobligationer under noll och i förra veckan sjönk räntan även på de sjuåriga under noll. Vi väntar nu på tioåringen under noll (nu 0,48 procent och fallande).

Ingen inflation i sikte, men däremot en ny spännande finanskris.

Dagens absurditet: BNP kontra reporänta

Nu på morgonen kom beskedet från SCB att Sveriges BNP växer mycket snabbt - en tillväxttakt på över fyra procent per år oavsett om man ser på kvartal eller helår! För fjärde kvartalet 2015 var ökningen 4,5 procent jämfört med samma kvartal året innan och för helåret 2015 var BNP-tillväxten 4,1 procent jämfört med 2014.

Även antalet sysselsatta ökade, liksom antalet arbetade timmar och produktiviteten. Alltså går det mycket bra för Sverige sett till de flesta mått - dock med reservation för BNP per capita, som jag inte har räknat på. Inte heller säger dessa enkla siffror något om fördelningen mellan rika och fattiga.

Men trots att Sveriges ekonomi mätt med BNP och sysselsättning befinner sig när överhettningsnivå, så beslöt Riksbankens direktion 10 februari att sänka reporäntan med 0,15 procentenheter till -0,50 procent! Detta "för att ge stöd åt inflationen så att den stiger och stabiliseras runt 2 procent 2017". Sverige har alltså en centralbank som mitt i brinnande högkonjunktur väljer att stimulera ekonomin med rekordlågt ränteläge och fortsatta kvantitativa lättnader, bara för att det prisinflationsmått de har fixerat sig vid inte når upp till den nivå de önskar. Penningpolitiken signalerar "allvarlig kris", medan den ekonomiska statistiken signalerar "stark tillväxt". Någonting är riktigt fel här!

Till Riksbankens fördel kan dock noteras att den årliga prisinflationstakten mätt med KPI är betydligt högre nu än för ett år sedan (+0,8 procent jämfört med -0,2 procent). Även KPIF är högre (+1,6 procent jämfört med +0,6 procent). Riksbanken ser alltså ut att ha lyckats med att vända prisdeflationstrenden, se även diagram nedan.

Notera dock hur snabbt prisinflationsmåtten nu stiger. KPIF är snart uppe vid Riksbankens tvåprocentsmål, vilket betyder att om den nuvarande KPI-trenden fortsätter kommer Riksbanken snart att bromsa upp sina penningpolitiska åtgärder. Vilka effekter kommer en sådan penningpolitisk inbromsning att få på Sveriges kreditdopade ekonomi?

För vår BNP-tillväxt är starkt dopad av kredittillväxten. I januari låg alla tillväxtsiffror i finansmarknadsstatistiken över BNP-tillväxten och i de flesta fall långt över. Hushållens lån växte med 7,5 procent i årstakt, de icke-finansiella företagens lån växte med 4,7 procent, penningmängdsmåttet M1 växte med 14,9 procent (!) och penningmängdsmåttet M3 växte med 9,9 procent i årstakt!

Den snabba kredittillväxten är alltså det pris som Riksbanken får Sveriges ekonomi att betala för försöken att nå prisinflationsmålet.

Jag förväntar mig en allvarlig baksmälla inom något år.

Vad sjutton händer med STIBOR?

Nånting absurt hände med STIBOR¹ idag - enveckas STIBOR kraschade från -0,47 till -1,79 procent! Se på följande diagram över STIBOR på olika löptider. (Jag har tagit med även december förra året, där ingenting liknande syns som det som hände idag - det är alltså ingen vanlig årstidseffekt.)

Vi zoomar in på december 2015 för att tydligare se vad som hände.

Även enmånads STIBOR har sjunkit markant de senaste dagarna (till skillnad mot längre löptider), om än inte lika abrupt som enveckas. Att enveckas STIBOR ligger så kraftigt negativt betyder alltså att bankerna (eller vissa banker) vill betala för att bli av med likviditet till årsskiftet. På följande bild ser ni vilka banker som vill betala vad för att bli av med likviditet. (Klicka på bilden för att förstora.)

Det är framförallt Handelsbanken som vill bli av med likviditet - de betalar motsvarande en årsränta på hela 5,05 procent för det (det blir förstås bara ungefär 1/52 av det på en vecka). Men även Swedbank har uppenbarligen överlikviditet de vill bli av med inför årsskiftet, då de betalar 2,00 procent.

Jag gissar att denna underliga situation kommer att räta ut sig efter årsskiftet, men jag undrar lite varför detta händer. Jag har dock inte tid att rota vidare i det och har inte kunskaper nog att direkt säga något klokt om det. Det är dock uppenbart att tillståndet i det svenska finanssystemet inte är särskilt normalt och det beror troligen på det rekordlåga ränteläget. Om det är farligt eller inte? Vet inte, men sådana här extrema händelser inger knappast förtroende.

---

1. För den som inte vet vad STIBOR är så finns en förklaring hos Riksbanken.

"Stockholm Interbank Offered Rate är en referensränta som visar ett genomsnitt av de räntesatser som ett antal banker - Stiborbanker - verksamma på den svenska penningmarknaden är villiga att låna ut till varandra på utan säkerhet under olika löptider."

Lösningen på inflationsbristen?

Regeringen tänker som ni säkert läst sänka ROT-avdraget från 50 procent till 30 procent av arbetskostnaden, vilket som Cornucopia påpekar kommer att ge pengar rakt in i statskassan och i alla fall inte på något års sikt kommer att leda till ökat byggande, då byggen kräver planering.

En intressant effekt av detta är att lägre ROT-avdrag höjer inflationen - enligt SEB:s beräkning med 0,3-0,4 procentenheter. Detta är i och för sig endast en engångseffekt, men här ser vi helt klart en möjlig väg att gå för att sparka igång prisinflationen mätt med KPI. Tas ROT-avdraget bort helt borde det kunna ge nästan en hel procentenhet högre inflation. Ta bort lämpliga avdrag så höjs KPI-inflationen. Någon nationalekonom borde också kunna sätta sig och räkna på andra fiskala åtgärder som skulle kunna gradvis införas så att prisinflationen hålls runt tvåprocentsmålet. Därmed har vi åtminstone på kort sikt löst problemet att inflationen är för låg och Riksbanken slipper hålla på att sänka räntan till ännu mer negativ. När man drivit upp prisinflationen genom dessa åtgärder borde ekonomin och inflationen spinna vidare av sin egen kraft.

Nej, mitt förslag var inte så allvarligt menat, men det visar på det galna i att målstyra Riksbankens räntepolitik mot en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som beräknas på så absurt vis att en mängd olika politiska och penningpolitiska åtgärder påverkar den. Detta förutom att prisinflationen också i vår globaliserade värld påverkas av världsmarknadspriserna och därmed inte särskilt avspeglar hur just Sveriges ekonomi mår.

Det påminner mig för övrigt om Goodhart's Law: "When a measure becomes a target, it ceases to be a good measure", alltså att när ett mått (t.ex. KPI) blir ett mål, så upphör det att vara ett bra mått. Gäller detta KPI i dagens läge?

Apropå Riksbanken och räntan fick jag syn på följande diagram över Riksbankens prognoser för räntebanan kontra det faktiska utfallet.

Är det någon som tror på den senaste prognosen? Nähä, inte det...

Riksbanken är alltså rätt kass vad gäller att göra prognoser, men publicerar trots det ständigt uppdaterade prognoser för reporänta, inflation och BNP. Där kan man se följande prognos för reporäntan.

Notera att 50 procents osäkerhetsintervall är såpass brett att prognosen blir helt meningslös. Det ser ut som om vi i början av 2017 kommer att ha ungefär 0,5 högre reporänta, men det innersta osäkerhetsintervallet spänner från -0,5 till +1,5 procent. Är det någon som tror att reporäntan inte kommer att hamna i nedre delen av osäkerhetsintervallet?

Även KPI-inflationen spås börja en brant stigning mot det hägrande tvåprocentsmålet, som uppnås redan i mitten av 2016, tack vare Riksbankens kraftfulla åtgärder.

Stor humor! (För ekonominördar alltså.)

Dagens absurditet: Italiens och Spaniens räntor rekordlåga

Hos Zerohedge läser jag att räntorna på italienska och spanska statsobligationer nu är rekordlåga! Räntan på femåriga spanska statsobligationer är till och med lägre än på motsvarande amerikanska!

Vi vet ju alla hur bra ekonomin är i Spanien... ingen risk för staten där...

Europeiska centralbanken har alltså "lyckats". Grattis! Vi får se hur länge det håller. Och tala om manipulerade finansmarknader...

Apocalypse Not

Idag är det inte bara vintersolstånd klockan 12.12. Det är också som ni säkert inte missat också dagen för en massa apokalyptiska profetior med anledning av att Mayakalendern påstås "ta slut". Men det är bara en längre tidsperiod (5125 år) i Mayakalendern som tar slut - "baktun" nummer 13, vilket avslutar en "stor årscykel". Därefter är det dags för nästa "stora årscykel". Mayakalendern var faktiskt såpass avancerad att man räknade betydligt längre fram i tiden - den längsta tidsperioden var en "alautun" på 63 123 288 år. Vi har alltså gott om tid på oss innan Mayakalendern "tar slut" och behöver inte oroa oss.

Världshistorien är full av folk som har förutsagt olika varianter på domedagen, apokalypsen, jordens undergång, harmageddon eller vad man nu vill kalla det för. Minns ni Harold Camping som förutspådde domedagen till 21 maj 2011 och satsade en massa pengar på reklam och fick en massa uppmärksamhet i media? "There is no plan B". När datumet passerats utan större händelser gjorde han ett försök med ett nytt datum 21 oktober 2011 (det fanns tydligen en plan B), men när även det passerats blev han ganska tyst. Camping hade för övrigt redan en utebliven domedag bakom sig 1994. Eller minns ni alla som förutspådde diverse hemska händelser när Y2K-buggen skulle förlama världen 1 januari 2000? Eller Charles Taze_Russell, grundaren av den rörelse som sedermera blev Jehovas vittnen, som förutspådde Jesu återkomst år till 1914. När Första världskriget började det året tolkade han det som att hans spådom slagit in och att man såg början på Harmageddon. Han hann dock inte uppleva slutet på kriget, då han dog 1916, vilket kanske var bäst för honom, då han fick dö lycklig i orubbad apokalypstro.

Så idag blir det nog inte heller någon domedag, utan vi kan lugnt räkna med att fira julafton på måndag och nyårsafton om ytterligare en vecka.
Apokalypsen har alltid haft en stark dragningskraft på människor, men världen fungerar inte så. Kollapser är snarast sega utdragna skeenden. Invånarna i Romarriket upplevde troligen inte det de genomlevde som en kollaps, utan bara som att saker sakta men säkert blev allt sämre. Visst kunde det inträffa plötsliga allvarliga händelser, som när barbarer bestämde sig för att plundra någon stad, men på det stora hela var det nog mest ganska trist. Och det fanns förstås mitt i det långa eländet hoppingivande år då allt blev bättre ett tag.

Yogi Berra sade visdomsordet "det är svårt att göra förutsägelser, särskilt om framtiden", vilket är en sanning som många borde ta till sig. Visst kan man ganska korrekt förutspå stora drag i vad som kommer att ske, men man ska akta sig för att göra alltför exakta spådomar vad gäller tidpunkter och detaljer.

Jag vet själv hur det kan gå. Jag gissade att vi hade sett toppen för den svenska bostadsbubblan år 2007 när vi fick en nedgång 2008. Jag hade inte kunnat föreställa mig de extraordinära åtgärder som Riksbanken och Riksgälden satte in och inte heller att de svenska bolånetorskarna skulle svälja betet med hull och hår. Visst har vi fortfarande en skuldbubbla här i Sverige, men jag aktar mig efter denna profetia att komma med alltför exakta gissningar. Jag konstaterar numera att vi har en bubbla och att den kommer att blåsas ur någon gång framöver, okänt exakt när, men kanske ganska snart. Ju längre tid bubblan blåses upp, desto större blir förstås dess proportioner och därmed storleken på baksmällan. Fråga danskarna, irländarna eller spanjorerna hur baksmällan efter en sprucken bostadsbubbla känns.

Även Grekland har lyckats hålla sig kvar i euron betydligt längre än vad många (inklusive jag själv) trodde. Man ska inte underskatta de styrandes desperata försök att vidmakthålla den rådande ordningen på alla vis, även om de åtgärder de vidtar i längden är rent skadliga. De som sitter på en hög maktposition, exempelvis i EU, har alldeles för mycket att förlora för att inte göra allt som står i deras makt.

Nåja, 2012-12-21 kl 12.12 är det vintersolstånd, vilket betyder ljusare tider och att det bara kommer att bli allt längre dagar i ett halvår framöver. Väldigt skönt tycker jag, som känt av en väldig trötthet denna mörka och kulna höst, vilket bland annat synts i den avtagande mängden blogginlägg.

För den som gillar "siffermagi" var gårdagens datum förresten ett av de mer intressanta - 20/12 2012. Det kan också vara kul onödigt vetande att känna till att vi förra veckan upplevde det sista "repetitiva datumet"  inom våra livstider (12-12-12). Nästa gång blir om drygt 88 år och om du är tillräckligt gammal för att kunna läsa detta idag kommer du troligen inte att uppleva nästa repetitiva datum.

Mer om undergången: SR, AB, SvD1, SvD2, UNT, GP, DN1, DN2, Effekt.

Tillägg: För den som vill läsa mer om tidigare "undergångar" rekommenderas boken Apocalypse Not av John Michael Greer. "Three Thousand Years of End of Times (That Never Happened)"

Förbifarten - enorm felsatsning!

Anders Gardebring och Jan Wiklund från nätverket Yimby (Yes in My BackYard) skrev igår om Förbifart Stockholm (även på Newsmill). Det är uppfriskande att få perspektiv på proportionerna i detta vansinnesbygge.

Den sammanlagda längden på tunnlarna är enligt Vägverket 52 km, mer än dubbelt så mycket som alla vägtunnlar som finns i Sverige idag. Under Lovön läggs två nya S:t Gotthardstunnlar på vardera närmare 17 km. I hela världen finns bara två vägtunnlar som är längre (Lærdalstunneln 24,5 km och Zhongnanshantunneln 18 km), men ingen av dem är en sexfilig motorvägstunnel. Volymen på 4 miljoner kubikmeter bortsprängt berg är det bara järnvägstunneln under Engelska kanalen som överträffar.

Istället för att satsa på detta onödiga bygge skulle man kunna bygga så mycket annat vettigare. Till och med andra motorvägsbyggen (inte i tunnel) skulle vara vettigare.

De 30 miljarderna skulle alltså räcka till fyrfilig motorväg från Linköping till Skellefteå, eller från Stockholm till Arjeplog.
[...]
Enbart tillfartstunnlarna från trafikplatsen på Lovön är 7,5 km, samma längd som hela den föreslagna Nackatunnelbanan. Hela Stockholms t-bana har 62 km tunnlar, bara 10 km mer än Förbifartens 52.

Förbifarten kommer inte ens att ha någon stor effekt på den långväga frakttrafiken.

Endast 211 av cirka 400 000 bilar under ett vardagsmedeldygn är genomfartstrafik med både start och mål utanför Stockholms län, varav 20 tunga lastbilar. Dagens långdistanstrafik är ännu blygsammare, under 100 fordon per dygn.

Menar man allvar med att förbättra för långdistanstrafiken så är det givetvis den närmaste vägen man ska satsa på, för det är den som långdistanstrafiken faktiskt tar. Vad skulle det kosta att bygga 240 km helt ny fyrfilig motorväg mellan Norrköping och Gävle via Katrineholm, Eskilstuna och Västerås? Med samma kilometerpris som Uppsalamotorvägen blir det ungefär 10 miljarder, alltså bara 1/3 av priset för Förbifartens 21 km. Dessutom förkortas färdvägen med 80 km, jämfört med Förbifarten, samtidigt som de regionala effekterna blir starkt gynnsamma.

Jag har skrivit förut om den onödiga förbifarten. Dessutom ser vi av olika skäl ut att befinna oss i närheten av "peak car", vilket gör det troligt att trafiken inte kommer att öka så värst mycket mer framöver.

Det är dags för Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) och andra tunnelseende betonghuvuden att inse att Förbifart Stockholm är en helt felaktig satsning, svälja sin stolthet och stoppa bygget. Fast med tanke på Sten Nordins framtoning tror jag knappast att han kommer att ändra sig. Nej, han är en typisk sån politiker som vill bygga jättemonument över sig själva.

Det man kan göra nu är att försöka sätta käppar i hjulen för planeringen så att förhoppningsvis det går såpass lång tid att även politikerna tar sitt förnuft till fånga och inser att Förbifarten inte är något vettigt projekt. Jag läser på Trafikverkets hemsida att arbetsplanen för förbifarten är inlämnad.

Förhoppningen är att arbetsplanen för E4 Förbifart Stockholm fastställs under våren 2013. Från det att arbetsplanen är fastställd är det möjligt att överklaga beslutet under tre veckor. Om beslutet inte överklagas vinner arbetsplanen laga kraft. Det innebär att Trafikverket då har ett formellt tillstånd enligt väglagen att bygga vägen. Det innebär också att Trafikverket får ta marken inom vägområdet i anspråk.
Om beslutet däremot överklagas, överlämnas ärendet till regeringen för avgörande.

Läge för ett överklagande av lämplig(a) organisation(er).

EU:s mytologi fick fredspris

Idag delades som bekant Alfred Nobels fredspris ut vid en ceremoni i Oslo. Som sagt årets mest absurda händelse.

Att EU nu får fredspriset kommer de närmsta åren troligen att framstå i en otäckt ironisk dager när EU-imperiet faller samman. Inte bara vissa länder är på väg att ramla ur, utan även regioner inom länder, såsom Katalonien. Högmod går före fall.

Alfred Nobel vänder sig troligen i sin grav.

Tomas Magnusson, en av två ordförande i Internationella fredsbyrån, skriver i en debattartikel i GP idag att årets fredspris strider mot Alfred Nobels vilja.

Det finns givetvis alltid ett element av fredsskapande när människor och nationer möts, samtalar, och träffar avtal, men aldrig någonsin har EU deklarerat en politisk ambition att stödja den globala fredsordning av demilitariserade länder som Nobel beskrev med absolut tydlighet i sitt testamente. Tvärtemot, EU har ett omfattande program för att utveckla vapen och arméer, ett försvarsprogram, stridande trupper samt vapenproduktion och vapenhandel.
...
Nobel gav sitt fredspris till världen med önskan att gynna innovativa förändringar till mänsklighetens fromma. Vid tiden då testamentets skrevs stod det norska parlamentet i främsta ledet för en ny global fredsordning baserad på nedrustning och fredlig konfliktlösning, och det norska parlamentet gav stora bidrag till fredsrörelsen. Just därför ansåg Nobel att det norska parlamentet skulle vara den bästa instansen att utse en femmannakommitté hängiven att stödja hans visionära fredsplan.

I dag har detta parlament, påverkat av kalla kriget, medlemskap i Nato och en tilltagande militarisering av den västerländska kulturen, en motsatt inställning till den syn som Nobel önskade stödja. Därmed bryter man mot testamentet och mot lagen som skyddar testamenten, och detta kan inte längre tolereras.

Men på ceremonin i Oslo lät det så här:

- EU såg till att göra den europeiska kontinenten till en fredsregion i stället för en region av krig.

Fast var det verkligen så? Stefan Jonsson och Peo Hansen skriver idag i DN Kultur om hur EU som fredsprojekt är en myt.

När dagens EU, eller EEC, bildades var det inte fredsviljan som avgjorde. Hade de europeiska ledarna endast haft freden och säkerheten som mål hade vi inte haft något EU. Då hade Europas stater nöjt sig med Nato, som i slutet av 1940-talet och särskilt efter Västtysklands inträde på 1950-talet gav västeuropeiska stater bästa tänkbara garanti mot att krig skulle uppstå dem emellan.

Har vi verkligen EU att tacka för att Tyskland och Frankrike blivit vänner eller att Spanien, Portugal och Grekland omvandlats från diktaturer till något slags demokratier? Nej, Tyskland och Frankrike hade nog blivit vänner ändå av krasst ekonomiska skäl. Frågan är också hur bra vänner de egentligen är. Diktaturerna i Spanien, Portugal och Grekland föll, och först därefter ansökte de om medlemskap i EG. Faktum är att Spanien gick med i NATO innan det gick med i EG. Det är kanske NATO som egentligen hållit freden i Europa, inte EU?

En sak som Jonsson och Hansen tar upp som jag inte visste var att ett argument när EG bildades på 1950-talet var att det skulle inkludera de dåvarande europeiska kolonierna i Afrika, som skulle bidra med sina resurser till Europa. Fast det motiverades förstås med andra ord än kolonialistiska.

Några dagar senare gör premiärminister Guy Mollet officiellt besök i USA och förklarar för amerikanerna vad det förestående Romfördraget innebär: “Jag vill framhäva vikten av Europas enhet: den är nu ett faktum. För några dagar sedan undanröjde vi de sista hindren på dess väg, och nu föds en än bredare enhet: Eurafrika, en långtgående association där vi skall arbeta tillsammans för att främja framsteg, lycka och demokrati i Afrika.”

Men åter till dagens ceremoni i Oslo.

Att inlemma de forna kommuniststaterna i Europa efter murens fall var den största solidaritetsakten någonsin på den europeiska kontinenten, menade Jagland.

– Och det var en solidaritetsakt som inte hade kommit till stånd utan EU, sade han.

Det handlade knappast om solidaritet. Det handlade istället om krassa maktpolitiska och ekonomiska överväganden. Här kunde man få ett större politiskt maktområde för EU och man kunde också få tillgång till en massa relativt billig arbetskraft inom unionen. Vad bra, nu när "Eurafrika" inte blev av!

Och vidare från Jagland:

Han citerade en av unionens grundare, Jean Monnet: ”Inget kan åstadkommas utan människor, men inget blir permanent utan institutioner.”

Fina ord, kanske, men Monnet hade även andra sidor - från Jonssons och Hansens artikel:

Som Jean Monnet (hjärnan bakom Kol- och stålunionen) föreslagit för Schuman skulle Afrika bli Frankrikes brudgåva till det europeiska samarbetsprojektet.

Tre EU-ledare tog emot priset: Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, EU-kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso och EU-parlamentets talman Martin Schulz.

– En av de mest synbara symbolerna över vår enhet finns i vars och ens händer. Det är euron, vår europeiska unions valuta. Och den tänker vi stå fast vid, slog Barroso fast.

Euron - en av de mest destruktiva saker EU kommit på.

Årets fredspris har blivit starkt kritiserat. Den organisation som brukar hålla fackeltåg till pristagarens ära i samband med prisutdelningen avstår i år från detta, precis som när Barack Obama fick priset för några år sedan.

Värst är nog att tre namnkunniga tidigare mottagare av fredspriset har skrivit ett öppet brev till den norska nobelkommittén där de säger att priset inte borde delas ut, att det strider mot de värden som förknippas med priset, samt att EU inte är någon "kämpe för freden". Det är Desmond Tutu (Sydafrika),
Mairead Maguire (Nordirland) och Adolfo Perez Esquivel (Argentina), några av de mest respekterade tidigare fredspristagarna, som skrivit brevet. Brevet är också underskrivet av International Peace Bureau, som fick fredspriset 1910, och flera författare, jurister och fredsaktivister.

Ordförande Van Rompuy uppmanade EU:s medlemsstater att sända sina ledare till prisceremonin, men några har tackat nej. Tyngst bland dessa är nog Storbritanniens premiärminister David Cameron. Vad betyder Camerons nej? EU är numera nedprioriterat i brittisk politik, och det brittiska folket är nu till stor del negativa till EU.

Läs även Göte Kildén, som anser att årets fredspris är värre än Orwells 1984.

I dag tar EU emot sitt fredspris. Passande nog har en del av statscheferna landat på Gardermoens militära flygfält. För redan om fyra dagar. Den 14 december, ska EU försöka besluta om mer samordning för att få fart på sin vapenindustri. Allt enligt Lissabonsfördraget. Där står dessutom svart på vitt att EU gradvis ska öka sin gemensamma militära kapacitet.

”Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka”, skrev George Orwell 1948 i sin bok 1984.

Läs också den irländske författaren Colm Tóibin i DN Kultur om EU - hjälten som blev en dåre.

Något som också medföljde var den sekretess de som älskar makt åtnjuter. EU byggdes på ett diplomatiskt system snarare än ett parlamentariskt. Det som hände bakom stängda dörrar och dök upp i hemliga pm påverkade vårt liv mer än det som hände i våra egna parlament.

När medlemmarna i det europeiska ministerrådet möttes utfärdade de menlösa uttalanden och ställde upp för fotografering. Ingen visste vad de beslutat, eller hur. Europaparlamentet förblir ett stort och dyrt alibi för transparens.
[...]
Styresmännen lurade ofta folket och såg ut att veta vad som var bäst för det. Vi kunde alla märka att när våra huvudstäder hade ordförandeskapet för unionen så kördes ledarna genom gatorna i glänsande, snabba bilar med poliseskort och sirener, som i diktaturer. De verkade rädda för oss.

Dags för smöruppror i skolorna?

Idag läser jag att smöret tas bort från många skolbespisningar i Stockholm och ersätts med lättmargarin!! Man tager sig för pannan!!

Bakgrunden är en lagändring där det numera i kapitel 10 av Skollagen står i §10 att "Eleverna ska utan kostnad [...] erbjudas näringsriktiga skolmåltider". Vad som anses "näringsriktigt" framgår av regeringens betänkande inför den nya skollagen.

Regeringen anser det inte möjligt att i lagen närmare föreskriva vad skolmåltiderna ska innehålla. Vid bedömningen av vad som är en näringsriktig måltid bör dock de svenska näringsrekommendationerna vara en utgångspunkt.

Med referensen till "de svenska näringsrekommendationerna" hamnar man hos Livsmedelsverket och exempelvis deras skrift "Bra mat i skolan", där det bland annat rekommenderas

• nyckelhålsmärkta mejerivaror
• mjuka matfetter – gärna nyckelhålsmärkta
• [...]
• lättmjölk och vatten

"Nyckelhålsmärkta mejerivaror" innebär t.ex. lättmjölk istället för standardmjölk eller mellanmjölk. "Mjuka matfetter" innebär margarin istället för smör. "Gärna nyckelhålsmärkta" innebär att urvalet begränsas till lättmargariner. Ett av problemen med dessa är att de har helt fel balans mellan fleromättade fettsyror av typerna omega-6 och omega-3. Becel 38% har ett förhållande omega-6 till omega-3 på 3,8:1, Alpro soya minarin är en riktig värsting, med ett förhållande omega-6 till omega-3 på hela 11:1 - definitivt onyttigt. Tyvärr buntar Livsmedelsverket ihop allt fleromättat fett i samma kategori. Även bland icke-lättmargariner är det oftast ganska mycket omega-6 i förhållande till omega-3. Milda har 4:1 och Becel Gold har 4,5:1. Omega-3-fetterna i vegetabiliskt margarin är dessutom inte av den riktigt nyttiga sorten med långa kedjor.

Hursomhelst ledde lagändringen till att utbildningssnämnden i Stockholm under ordföranden skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) den 19 april i år beslutade (se §17) att "utbildningsnämnden fastställer riktlinjer för måltider inom stadens kommunala grundskolor enligt bilaga 1". I denna bilaga sägs bland annat följande.

Av lagkommentar framgår att de svenska näringsrekommendationerna ska vara utgångspunkt och med hänvisning även till Livsmedelsverkets vägledande dokument.
[...]
Skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval och serveringsfrekvenser.

Skolborgarrådet Lotta Edholm försöker efter kritikstormen att backa lite och skriver på sin blogg.

De tolkas av en del som att det inte längre är möjligt att servera smör och mellanmjölk. Det stämmer naturligtvis inte, precis som jag skrivit tidigare här på bloggen så handlar det om att minska mängden mättat fett i maten, vilket man kan göra samtidigt som man erbjuder barnen vanligt smör till smörgåsarna. Uppenbarligen behöver detta kommuniceras till Stockholms skolor, vilket nu också ska ske.

Jag har dock svårt att tolka beslutsbilagans "skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval" som annat än att det ska vara lättmjölk och margarin, helst lättmargarin. Ta ansvar för dina beslut, Edholm! Men i och för sig tycker jag det är bra att Edholm backar så att Stockholms skolbarn kan få vettigt matfett, fast jag är inte riktigt nöjd förrän utbildningssnämnden river upp sitt beslut.

Göran Petersson, forskare i livsmedelsfrågor vid Chalmers menar att rekommendationen om lättmargarin är direkt hälsofarlig, med bland annat ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

- De förlegade och felaktiga rekommendationerna leder till att man använder det allra värsta alternativet i skolor.

Hos DN kan man också läsa mer om Livsmedelsverkets ställningstaganden i fettfrågan.

Det finns flera problem med de påståendena. För det första går det inte att dra några säkra slutsatser om sambandet mellan fett i maten och hjärthälsa. I de största och mest välgjorda studierna finns knappast något stöd för att just mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom.
För det andra kan man konstatera att de stora vetenskapliga studierna, som myndigheten bygger sina fettråd på, är gjorda på vuxna. Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att Livsmedelsverket kan påstå att skolbarn som äter just nyckelhålsmärkt lättmargarin på sina mackor får bättre hjärthälsa.

Intressant är även DN:s chatt med Professor emerita Birgitta Strandvik som bland annat forskat inom pediatrik och näringslära.

Lisa: Vad är dåligt med smör?
Birgitta Strandvik: Ja, det undrar jag också. Inga av våra undersökningar på friska barn, både vid 4 och 8 år, talar för dålig inverkan.
[...]
Inte bara i Bayern är rekommendationerna annorlunda utan också i Frankrike. Därför talar man om den "franska paradoxen", dvs de har mindre fetma med rekommendationer av mycket mer mättat och enkelomättat fett.
[...]
Birgitta Strandvik: De studier som säger att mättat fett är farligt i kosten har nästan aldrig analyserat relationen mellan de viktiga omega-6 och omega-3 fettsyrorna. Gör man det förefaller ett skevt förhållande mellan dem (dvs mycket omega-6 och lite omega-3) farligare än mättat fett, vilket allt fler studier i världen visar.
[...]
Det finns visst koststudier på barn, men livsmedelsverket tycker inte om de resultat som framkommit i dessa studier, vilket måste bli slutsatsen eftersom de helt förtiger dem

Den där sista var en rejäl känga till Livsmedelsverket! Hur absurda Livsmedelsverkets rekommendationer är visas av att de måste skriva en särskild sida där de förklarar varför de rekommenderar lättmjölk och lättmargarin till barn. Men tydligen finns det alltför mycket prestige satsat i Livsmedelsverkets fettskrämda kostråd för att de ska kunna ändra dem.

Ett exempel på forskning om matfetter som ifrågasätter Livsmedelsverket är en artikel från 2007 i Läkartidningen. Sammanfattningen lyder så här:

Nya resultat från primärpreventiva interventionsstudier med långvarig sänkning av kostintag av såväl totalfett som mättat fett visar ingen signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt– kärlsjukdom. Fynden är i linje med en längre tids samlade observationsstudier.
Gällande kostrekommendationer för prevention och behandling av tex hjärt–kärlsjukdom säger enhälligt att befolkningen kraftigt bör sänka sitt intag av fett, framför allt intaget av mättat fett och transfetter.
Vi behöver nu en ny vetenskaplig debatt och strukturerade systematiska analyser av hela det publicerade underlaget för sambandet mellan fettintag och allvarliga sjukdomar som cancer och hjärtkärlsjukdom. Först då kan nya, vetenskapligt grundade rekommendationer utarbetas.

Varför överhuvudtaget ersätta naturprodukten smör med den kemiskt behandlade produkten margarin? Smör består av kärnad grädde. Margarin framställs genom att en blandning av vegetabiliska oljor omestras, bleks, deodoriseras, färgas och smaksätts. För att margarinet ska bli fast måste man antingen använda härdad olja eller också palmolja eller kokosfett. Efter alla larm om härdat fett verkar margarinfabrikanterna ha valt bort det till förmån för palmolja. Valet har förstås också underlättats av att palmolja från sydostasiatiska jätteplantager blivit så billig. För att undvika den negativa klang som palmolja har, då den ofta produceras på mark där regnskogen skövlats, så kallas den numera i innehållsförteckningen för "vegetabiliskt fett".

Eftersom många barn inte tycker om margarin gör det att de äter sina mackor utan pålägg, vilket gör att de inte blir ordentligt mätta. Jag känner igen fenomenet från att min son för något år sedan klagade över att de hade så äckligt smör i skolan. Det visade sig vid en kontroll vara margarin som skolan serverade och jag satte igång en protest. Dock bytte vi av andra skäl skola innan protesten hann få effekt.

Så vad kan man göra som upprörd förälder om man vill ha smör till sina barn?

För det första kan man såklart tala med matbespisningspersonal eller rektor, men mest effektivt är nog att göra en namninsamling bland föräldrarna. Då bör man påtala att man inte vill förbjuda margarin, utan att det ska finnas valmöjlighet för barnen. Det finns ju trots allt många barn som inte tål mejeriprodukter.

Sedan kan man ägna sig åt lite civil olydnad. Skicka varje dag med barnet en liten burk med smör att använda i skolan. Rent smör är här bättre än t.ex. Bregott, då det efter några timmar i rumstemperatur kommer att vara lagom mjukt, medan Bregott skulle bli för mjukt. Smöret lär orsaka avundsjuka hos många andra barn och kommer att ställa saken på sin spets och förhoppningsvis väcka även mindre uppmärksamma föräldrar till att reagera.

En annan variant är att hänvisa till att man av etiska skäl inte vill att ens barn äter margarin och hänvisa till oljepalmsplantager på skövlad regnskogsmark. Kan man begära vegetarisk mat av etiska skäl eller fläskköttsfri mat av religiösa skäl borde detta gå utmärkt. Sedan är det upp till skolan att fixa palmoljefritt matfett till barnet och det kan i dagens läge inte bli så mycket annat än smör (eller så kallat mjuksmör, t.ex. Bregott).

Lycka till med smörupproret!

P.S. Glöm inte att ekologiskt smör naturligt innehåller nyttiga omega-3-fettsyror genom det gräs som korna äter.

Högmod går före fall

Dagens (eller till och med årets) mest absurda nyhet är väl att EU får Nobels fredspris. Frågan är vem som ska hämta det - Barroso eller van Rumpoy eller någon annan?

Kunde inte norrmännen hitta någon mer värdig pristagare som ligger lite mer i tiden?

EU:s ledare är inte oväntat stolta, rörda och hedrade, liksom utrikesministern och EU-förespråkaren Carl Bildt och EU-kommissionären Cecilia Malmström (fp).

Andra röster är kritiska, t.ex. Carl Schlyter (mp) och Jonas Sjöstedt (v).

Euron har bidragit till en mycket djup social och ekonomisk kris. EU:s politik gör miljoner människor fattiga och arbetslösa, det ökar spänningarna i Europa. Runt om i världen finns många modiga människor som riskerar allt för fred och frihet och som vore värdiga vinnare.

Även SD, representerat av Gustav Kasselstrand och Sven-Olof Sällström, är djupt kritiska och skriver:

Om EU någonsin varit ett fredsprojekt kan det definitivt inte sägas vara det idag. Vi ser EU som ett hot mot sammanhållningen mellan nationerna, och på sikt mot freden i Europa. Det EU vi lever under idag har istället för gemenskap skapat europeisk desintegration, ett Europa där länder ser med allt större misstänksamhet mot varandra, där varje ”solidarisk” handling villkoras med långtgående krav på nationella uppoffringar. Vi lever i en tid då en tidigare icke-existerande konflikt mellan Nord- och Sydeuropa har växt fram, i en union där det är svårt att hitta några vinnare utom storbanker och avdankade gammelpolitiker. ”Fredspriset” tilldelas nu en union där tidigare fiender, som senare blivit vänner, åter blivit ovänner.

Kände EU-parlamentarikern Nigel Farage från brittiska Självständighetspartiet (UKIP) säger:

- Det här visar att norrmännen verkligen har känsla för humor. EU har skapat fattigdom och arbetslöshet för miljoner. De senaste två åren har EU orsakat stor fiendskap mellan länderna i norra och södra Europa. Se bara på hur fru Merkel mottas med nazistflaggor i Aten och hur tyska tidningar avfärdar greker som arbetsskygga lättingar

Bland bloggare kritiseras fredspristagarvalet av bland annat Cornucopia, Birger Schlaug och Musik@Centrifugen. "Farsen är fulländad", som M@C säger. Läs även Badlands Hyena om saken. Den Hälsosamme Ekonomisten har annars det bästa förslaget, nämligen att priset borde ha gått till EG - postumt. EG bidrog till fred i Europa, EU skapar nu motsättningar.

Att EU nu får fredspriset kommer de närmsta åren troligen att framstå i en otäckt ironisk dager när EU-imperiet faller samman. Inte bara vissa länder är på väg att ramla ur, utan även regioner inom länder, såsom Katalonien. Högmod går före fall.

Alfred Nobel vänder sig troligen i sin grav.