MPS epicentrum i epicentrum

Världens äldsta ännu verksamma bank, italienska Banca Monte dei Paschi di Siena (MPS) grundades år 1472 i staden Siena i Toscana. Det ser dock ut som om den inte kommer att bli så mycket äldre än sina nu 544 år.

Jag skrev igår om hur de italienska bankaktierna fortsätter neråt och i lördags om hur de italienska bankerna är epicentrum för den finanskris vi just ser utvecklas. Idag har dock utvecklingen för italienska bankaktier varit lite annorlunda. MPS aktier har fullständigt slaktats ner 19,4 procent och bara under handelsdagens sista 45 minuter föll den 10 procent när handeln återupptogs efter tidigare stopp.

Däremot har inte övriga italienska bankaktier gått ner på samma sätt idag, till skillnad mot hur det sett ut vid övriga nedgångsdagar sedan 24 juni, då de också slaktats hårt (om än inte lika hårt som MPS). UniCredit +0,7%, Intesa SanPaolo -2,2%, Banco Popolare -3,8%, UBI +1,4% idag. Det ser alltså ut som om MPS är epicentrum i den italienska bankkrisen och finansmarknaderna har uppenbarligen tappat förtroendet för denna bank. Aktien har nu tappat över 95 procent i värde på två år. Bara sedan augusti förra året har aktien tappat 87 procent.

Kravet som offentliggjordes igår från ECB på att minska bankens berg av dåliga lån med 10 miljarder euro fram till 2018 var troligen det som avgjorde. Med tanke på att MPS senaste kvartalet bara hade en nettovinst på 93 miljoner euro kommer nedskrivningar av några miljarder för dåliga lån att ge en brakförlust. MPS har en balansräkning på 174 miljarder euro, så 47 miljarder i dåliga lån är ytterst kännbart och att försöka bli av med 10 miljarder av dessa ger en som jag ser det omöjlig ekvation, särskilt som vad jag kan utläsa av balansräkningen de bara har 9,7 miljarder i eget kapital och reserver.

Så italienska staten måste hjälpa MPS på något vis, frågan är bara hur. Kapitaltillskott skulle kunna komma ifråga genom ett kryphål i EU:s nya strängare bankregler att det får göras om en bank fallerar ett stresstest. Någon gång i slutet av juli ska resultatet av årets stresstest av EU-bankerna komma och MPS lär troligen inte klara det. Frågan är bara om det aktuella stresstestet hinner publiceras innan situationen för MPS blir akut. För övrigt har italienska staten redan hjälpt MPS med kapitaltillskott två gånger.

En annan möjlighet är att man på något sätt genom en fond köper ut de dåliga lånen från MPS. Frågan är bara vad "rätt" värde på dessa är. I bankens bokföring står de runt 40 procent av det nominella värdet, medan marknadsvärdet bara verkar vara runt 20 procent. Köper staten genom en fond ut de dåliga lånen kan de knappast göra det till alltför högt värde utan att få bassning från EU.

Grunden i just Italiens bankers problem är att landet till skillnad från Spanien och Irland inte varit under något internationellt räddningsprogram och därför inte tvingats radikalt rensa upp sin banksektor. Nu kommer efterräkningen. WolfStreet ser en risk för för uttagsanstormning och/eller bankkollaps i Italien. Och hade jag pengar i en italiensk bank (och särskilt MPS) skulle jag flytta dem omgående. De flesta mer informerade aktörer tänker troligtvis också så.

Det är en imponerande mängd dåliga lån som Italiens banker samlat på sig. Siffrorna varierar mellan olika källor, men mellan 17 och 20 procent av bankernas lån är dåliga. Detta kan jämföras med att i finanskrisen 2008-2009 var som högst endast 5 procent av USA:s bankers lån dåliga. Detta beror på att de italienska bankerna varit slappare med att ta tag i dåliga lån. Under finanskrisen rullade de italienska bankerna i många fall bara vidare lån vars låntagare inte betalade i tid i hopp om att ett ekonomiskt uppsving efter krisen skulle lösa problemen.

Men när EU-myndigheter började övervaka eurozonens största banker 2014 blev reglerna hårdare och de dåliga lånen tvingades fram i ljuset.

Ett annat problem är att det på grund av Italiens tröga rättssystem är mycket svårt att tvinga igenom betalning eller säkerheter på dåliga lån. I genomsnitt tar de italienska domstolarna åtta år för att klara av en sådan process.

Skulle någon italiensk storbank gå omkull skulle det få svåra konsekvenser för många italienare, då det till skillnad från i andra länder är vanligt att privatpersoner äger bankobligationer. Omkring 187 miljarder euro i bankobligationer innehas av privata investerare, som skulle se dessa sparpengar försvinna om en italiensk bank gjorde en bail-in enligt EU-reglerna.

Investerarnas brist på förtroende för MPS visas sig inte bara i aktiekursen. Kreditswappar (CDS) på MPS obligationer ligger nu på 1633 punkter, vilket är betydligt högre än exempelvis grekiska statens 922 punkter, och indikerar en risk på 67 procent att MPS ställer in betalningarna.

Och nyss meddelade den italienska finansinspektionen Consob att de förbjuder blankning av MPS aktie från och med imorgon. Som vi alla vet av tidigare blankningsförbud så är dessa helt verkningslösa och ger snarare motsatt effekt, då de signalerar "panik". Detta gör att jag förväntar mig att MPS går under på något vis den närmsta veckan.

Det vi väntar på nu är bara en uttagsanstormning mot MPS, vilken även kan ske genom överföringar till andra banker, och/eller att andra banker stänger av sina kontakter med MPS (som skedde för Lehman).

P.S. 2193 miljarder euro är Italiens statsskuld på just nu.

P.P.S. Läs även vad SvD skriver om italienska banker.

Finansövervakarna försäger sig?

Idag bär det utför på världens börser. Flera italienska bankaktier handelsstoppades under förmiddagen, bland annat UniCredit, Banco Popolare och MPS.

Runt lunchtid fick Italiens finansinspektion CONSOB panik och förbjöd blankning av aktier i banker och försäkringsbolag. Förbudet gäller veckan ut och enligt CONSOB är det "Med anledning av de senaste händelserna på aktiemarknaderna". Jag ser egentligen inte att det hänt något så spektakulärt på aktiemarknaderna. Milanobörsens FTSEMIB var ner med 5 procent som mest idag, och hade vid lunchtid sjunkit runt 8 procent på två dagar. Ingen sensationell händelse. De senaste tre veckorna (sedan 3 juli) har indexet fallit 13 procent.

Någon timme senare kom ett blankningsförbud från Spaniens finansinspektion CNMV, som tog i ännu mer. Detta blankningsförbud innefattar alla aktier noterade på den spanska marknaden och ska vara i kraft under 3 månader fram till 23 oktober.

Den extrema volatilitet som råder på de europeiska aktiemarknaderna skulle kunna störa deras ordnade funktion och påverka den normala utvecklingen av finansiell verksamhet.
...
Som en försiktighetsåtgärd med omedelbar verkan och av tillfällig art förbjuda ... operationer med värdepapper eller finansiella instrument som omfattar inrättande eller utökning av korta nettopositioner på aktier upptagna till handel på någon av Spaniens officiella sekundära marknader
...
Förbudet berör varje transaktion i aktier eller index, inklusive kontanttransaktioner, derivat på börser eller OTC-derivat, som handlar om att skapa en kort nettoposition eller öka en befintlig, även inom dagen.

Jag ser inte den "extrema volatilitet" som CNMV ser. Det spanska IBEX-35-indexet har fallit med 12 procent på två dagar, vilket är ganska mycket, men inte alls extremt. Sedan 3 juli har det fallit med 16 procent. Volatilitet är det förstås enligt CNMV bara när det rör sig neråt. När IBEX-35 steg med 5,6 procent 28-29 juni i år var det inget farligt.

Formuleringarna i dagens besked från Italiens och Spaniens finansinspektioner visar att de är rädda för helt andra händelser, där Spaniens rekordhöga statsskuldsränta är ett annat symptom idag. Uppenbarligen är något viktigt eller farligt på gång som får dem att vidta dessa panikåtgärder. De anser väl också att det är bättre att förekomma än att förekommas.

Som vi alla vet av tidigare blankningsförbud så är dessa helt verkningslösa och ger snarare motsatt effekt, då de signalerar "panik".

Läs även det jag skrev i morse om Spanien och Grekland.

Blankningsförbud - har de inte lärt sig av 2008?

Inte oväntat vidtog nu makthavarna desperata åtgärder för att "rädda" finansmarknaderna, denna gång i form av blankningsförbud. Frankrike, Italien, Spanien och Belgien kommer från och med idag fredag att förbjuda blankning av aktier. Orsaken sägs vara att man vill "skydda europeiska bankaktier mot de stora rasen".

Har de inte lärt sig någonting sedan hösten 2008? Blankningsförbud visade sig då vara ett fullständigt verkningslöst slag i luften. Titta på diagrammet nedan över Stockholmsbörsen som exempel på börsutvecklingen hösten 2008. Blankningsförbudet gav en endagseffekt och sedan fortsatte börsraset.

Utan blankare försvinner den "krockkudde" mot kraftiga nedgångar som uppstår när blankare tar hem sina vinster genom att köpa tillbaks aktierna. Risken är överhängande att vi framöver får se volatilitet i stil med hösten 2008. Jag har väntat mig att det i denna finanskris 2 skulle komma olika panikåtgärder från makthavarna, som i många fall kommer att visa sig bara förvärra situationen, och här har vi redan ett praktexempel. Läs även bloggrannen Winning Trading om blankningsförbudet.

Orsaken till makthavarnas rädsla är troligen att det ryktades (och med stor sannolikhet är sant) att några asiatiska banker igår stängde kreditlinorna till en eller flera franska storbanker. BNP Paribas, Société Générale och Crédit Agricole föll alla kraftigt på Parisbörsen. Det handlar om en oro för deras exponering mot italienska och franska statsobligationer. Italien vet vi ju är krisland just nu, men om Frankrike skulle få sitt kreditbetyg sänkt från AAA skulle även franska statsobligationer drabbas. Hur mycket stryk tål de franska storbankerna? När väl förtroendet för en bank ruckats och andra banker inte längre litar på den kan det gå snabbt utför, vilket vi såg 2008 med exempelvis Bear Stearns.

Allvarligt för det globala finansiella systemet är att BNP Paribas, Crédit Agricole och Société Générale är bland världens största banker - nummer 2, 10 respektive 18 på Forbes' senaste lista över största finansbolag efter tillgångarnas storlek.

Även de italienska bankerna har drabbats av oron och flera har varit börsstoppade i omgångar. De största är UniCredit, Intesa SanPaolo, Banca Monte dei Paschi di Siena (MPS) och Mediobanca - namn som är värda att lägga på minnet. MPS är förresten den äldsta banken i världen som fortfarande existerar. En intressant iakttagelse i sammanhanget är att ordet "bankrutt" kommer från italienskans "banca rotta", som betyder "trasig bank". De italienska bankerna är inte riktigt lika stora bjässar som de franska, men UniCredit är nummer 21 och Intesa SanPaolo nummer 30 på Forbes' lista.

Bland spanska banker är Banco Santander störst och nummer 16 på Forbes' lista.

Intressant är att Belgien också var med bland de länder som förbjöd blankning. Jag har sedan länge haft med dem som B på min BIGPISS-lista över EU-länder med dåliga statsfinanser. Där tilldrar sig framförallt Dexia intresset - Belgiens största bank, som redan under finanskrisen 2008 fick massivt stöd både från belgiska staten och amerikanska Federal Reserve. Nu verkar de vara illa ute igen, med bland annat stora lån till Grekland.

Läs även SvD/E24:s artikel om svenska bankers exponering mot andra EU-länder.

Hur investera i global depression?

Som jag skrev för två veckor sedan anser jag att världen är på väg in i en global depression orsakad av en rejäl finanskrasch. Varningarna om att det var dags nu kom redan i maj-juni då jag såg en vändpunkt och början på det finansiella slutspelet. Att det skulle komma var jag övertygad om, frågan var bara när. Vi ser början på det allvarliga stadiet nu i bland annat Italiens statsskuldskris.

Frågan som säkert många nu ställer sig och som också dykt upp i kommentarer här på bloggen är hur man ska investera sina surt förvärvade sparslantar i ett sådant scenario som jag målar upp.

För det första kan man konstatera att det är viktigt att gå ur sina eventuella aktieinvesteringar i tid istället för att som många banker rekommenderar "sitta still i båten". I mitten av juli i år fick vi ett så kallat dödskors på Stockholmsbörsens Omxs30-index vilket var en stark signal att ta hem vinsten och kanske till och med blanka. Den som agerade på denna signal är idag troligen glad att h@n gjorde det, när börserna den senaste veckan rasat. Alternativa aktiemarknader såsom den kinesiska är i dagsläget inte heller något alternativ, då exempelvis Shanghai-börsen uppvisade dödskors redan i juni i år.

Bostäder är i dagsläget inte heller en bra investering om man vill se den växa i värde och inte sjunka ihop som en pyspunka. Det börjar att bli alltmer uppenbart att den svenska bostadsbubblan spruckit. Ännu ett tecken på detta är nyheten idag att SEB:s boprisindikator första gången sedan april 2009 är negativ. 37 procent av de tillfrågade hushållen tror nu på fallande bostadspriser, medan bara 36 procent tror på stigande. Växlingen har gått snabbt - bara för en månad sedan trodde 42 procent på stigande bostadspriser och bara 33 procent på fallande.

”Dessutom inser hushållen att det trots kraftigt stigande räntekostnader på senare tid väntar fler räntehöjningar från Riksbanken framöver”, skriver SEB:s privatekonom Gunilla Nyström.

Det tycker jag inte verkar vara en rimlig förklaring. Det som har förändrats sedan förra upplagan av boprisindikatorn är snarare att folks framtidstro fått sig en rejäl törn med de dåliga nyhterna på ekonomifronten, samt att vår svenska bostadsbubbla ett tag i början av sommaren fick en hel del uppmärksamhet i media.

Redan tidigare har jag uppmärksammat att de svenska reallönerna planade ut 2009-2010 efter att ha ökat varje år sedan mitten av 1990-talet. Bloggrannen Kvantitativt har tittat närmare på den senaste utvecklingen och sett att reallönerna i år börjat sjunka.

Och man kan ju undra varför Riksbanken är oroad över inflationen (som till stor del är deras egen förtjänst) när det är alldeles uppenbart att den inflation vi nu ser långt ifrån kompenseras fullt ut i löntagarnas plånböcker. Det mesta talar istället för att inflationen slår på hushållens konsumtion och lägger en våt filt på svensk tillväxt.

Detta är en fundamental faktor som talar för fortsatta fall både för svenska bostadspriser och för de flesta svenska aktier.

Så långt vad som garanterat inte är bra investeringar i dagsläget. Så vilka bra investeringar finns det då? I ett globalt depressionsscenario ska man komma ihåg att det i första hand inte gäller att förmera sina sparpengar genom smarta investeringar, utan att istället att bevara värdet på det man har. Det gäller alltså att finna "säkra hamnar" (safe havens) att placera sina sparpengar i.

Guld har länge setts som en värdebevarare i oroliga tider och dagens rekordpris för guldet bekräftar detta. Man ska dock komma ihåg att guldpriset också kan falla vid utdragen lågkonjunktur eller depression. Under den första finanskrisens början hösten 2007 steg också guldpriset i dollar räknat, för att sedan falla under 2008 (framförallt under andra halvåret). I kronor räknat steg dock guldpriset kraftigt även under 2008, så för den som är bosatt i Sverige kan guldet vara attraktivt som trygg placering i finanskristider. Man ska dock som vid alla placeringar komma ihåg att hålla koll på hur priset rör sig. Det finns även en icke försumbar långsiktig risk för att staten bestämmer sig för att förbjuda privatpersoner att inneha investeringsguld - USA gjorde det på 1930-talet - men då är vi troligen ganska långt in i finanskraschen. Cornucopia har skrivit ingående om guld som investering och att förvara guld i utländskt bankvalv.

Samtidigt drabbas övriga råvaror vid lågkonjunktur av prisfall, exempelvis oljan, för när ekonomin saktar in behövs det helt enkelt mindre råvaror för att driva runt industrin.

Ett vanligt bankkonto (även med låg ränta) kan vid en utdragen nedgång på aktiebörserna i jämförelse te sig som en rikgtigt bra placering, liksom räntefonder. I ett längre perspektiv (några år) ska man dock se upp med vad räntefonderna har för räntepapper i sina portföljer, liksom säkerheten hos den eller de banker där man har konton.

Det är också skillnad på vilka valutor man placerar i. Hittills i år har schweizerfrancen varit den stora vinnaren på valutamarknaden. Den japanska yenen har också stärkts, men verkar hållas tillbaka av efterverkningarna av tsunamin. Euron, dollarn och pundet skvalpar fram och tillbaks mot varandra. Den svenska kronan har hittills behållit sitt värde bra mot euron, men försvagats något mot dollarn. Som jag skrev så kan stora valutarörelser komma att prägla de närmaste åren, så det kan vara värt att vara på sin vakt här. Framförallt ska man akta sig för risken för att Sveriges ekonomi och valuta drabbas av efterverkningar av sprucken bostadsbubbla. Skulle dessutom staten gå in och rädda bankerna så bådar det inte gott för den svenska kronans värde. Finansminister Anders Borg har hittills agerat försiktigt vad gäller Sveriges statsfinanser, men frågan är hur han kommer att agera i ett riktigt krisläge om något år. Visserligen talar han om vikten av försiktighet och marginaler, men hur mycket är de orden värda om folkopinionen eller starka lobbygrupper (såsom banker) kräver något slags räddningsåtgärder? Dessutom kan man undra om det blir fortsatt borgerlig regering efter valet 2014 och vad som isåfall kommer istället. Ekonomiska kriser har som vi vet en förmåga att fälla den sittande regeringen oavsett dess eventuella delaktighet i orsakandet av krisen.

En placeringsmöjlighet som dykt upp i mitt huvud nyligen är fastigheter i länder som inte har haft någon bostadsbubbla, exempelvis Italien eller Tyskland. Italien tvekar jag dock om på grund av dess politiska instabilitet. Tyska fastigheter däremot kunde vara intressanta att studera närmare som värdebevarare.

Att blanka börsen i största allmänhet eller bankaktier i synnerhet borde också vara en god om än svängig investering. Aktiebörserna har återkommit till "sjösjukestadiet", när de kan hoppa uppåt eller neråt lika mycket på några minuter som de tidigare gjort på en hel dag. Här gäller det att ha rätt tajming, is i magen, samt rätt stopplossar och vinsthemtagningsnivåer, något som jag själv är rätt usel på.

Att "blanka bostadsmarknaden" kan man också tänka sig, alltså att sälja sin ägda bostad och flytta till en hyresrätt. Det är dock som jag visade tidigare i år tveksam lönsamhet om man som jag är obelånad eller lågt belånad. Har man stora bolån kan det däremot vara högaktuellt. Hela detta inlägg förutsätter ju att man liksom jag har pengar sparade som man vill placera på säkraste vis, men om man istället har stora lån blir prioriteringarna annorlunda. Att byta bostadsform är dock som bekant inte alltid det lättaste. Hyresbostäder är svåra att komma över i storstäderna och valet av bostad styrs till stor del av arbete, barn och sånt.

Något som är viktigt i kristider är att se över vad som skulle hända vid "oväntade" händelser. Hur skulle du exempelvis klara dig om du blev arbetslös, om frun blev arbetslös, eller kanske båda två? Glöm inte att det kan dröja flera månader innan du får din första utbetalning från a-kassan, särskilt när det är hög belastning med många nya arbetslösa.

Och glöm inte det viktigaste - i en global depression ska man inte räkna med att lyckas med investeringar som ger avkastning, utan det gäller istället att bevara värdet på de besparingar man har.

Härmed öppet för diskussion...

Skuldkrisen blommar ut

Idag har den europeiska skuldkrisen verkligen blommat ut på allvar. Finansministrarna ska samlas ikväll för att diskutera eländet. Det har tillkommit en del nya intressanta fakta...

I den spanska regionen Castilla La Mancha hölls det val i maj och de nya ledarna säger nu att regionens budgetunderskott är mer än dubbelt så stort som tidigare antagits. Bloomberg skriver:

Castilla-La Mancha had the widest budget deficit in 2010 at 6.5 percent of GDP and the third-biggest debt at 16.9 percent of GDP in the first quarter.

Det framgår dock inte om det är procent av hela Spaniens BNP eller bara Castilla La Manchas BNP. Redan 2010 hölls val i Katalonien och det visade sig efter valet att budgetunderskottet var 60 procent större än det tidigare regionstyret hade sagt. Nu väntar vi på övriga spanska regioner för att se vilka lik som finns gömda där. Känner vi inte igen detta från Grekland hösten 2009?

Italien har plötsligt seglat upp som nytt krisland. De har drabbats av akut frossa efter att ha hostat till i fredags. Förutom att de har EU:s största statsskuld i absoluta tal så har de även den näst största i procent av BNP. Dessutom finns också stora mängder kreditswappar utställda på Italiens statsskuld. Oron för Italiens statsskuld har spridit sig över finansmarknaderna och räntespreaden mellan italienska och tyska statsobligationer har nått rekordnivå idag, liksom för de spanska. Det ryktas om omfattande blankning av italienska statsobligationer.

Med lite lämpliga uttalanden försöker EU-ledarna att reda den italienska soppan. Tysklands Angela Merkel säger att hon har förtroende för att Italien ska kunna genomföra de nödvändiga reformerna för att återställa förtroendet för eurozonen. Ska vi tro lika mycket på det som på alla tidigare uttalanden?

Schweizerfrancen har idag nått en rekordstark nivå gentemot euron. Så starkt var förtroendet för euron.

I fredags sjönk Milanobörsen med 3,24%, idag med nästan 4%. De två största bankerna Unicredit och Intesa Sanpaolo sjönk mest och handeln i dessa stoppades ett tag då de fallit mer än 9%. De slutade sedan dagen på -6% respektive -7%. Även Telecom Italia har börsstoppats ett tag idag efter ett kraftigt fall.

Den italienska finansinspektionen har vidtagit diverse panikåtgärder mot blankare, vilket troligen bara gör situationen värre. "Aha, är det så illa?" kommer alla aktörer på finansmarknaderna att tänka.

Det har till och med gått så långt i Italien att president Napolitano känner sig nödd att göra ett uttalande om nationell enighet för att övervinna den ekonomiska krisen.

Vad gäller Grekland kan vi läsa att

Underskottet i den grekiska statsbudgeten ökade till 12,8 miljarder euro för perioden januari till juni 2011 från 10 miljarder i samma period 2010. [...] Nettointäkterna föll 8,3 procent till 21,8 miljarder euro och utgifterna ökade 8,8 procent.

Med EU:s största statsskuld i förhållande till BNP, fallande intäkter och och ökande utgifter förstår inte jag hur Grekland ska lyckas komma ur knipan. Utvecklingen går som ni ser åt fel håll.

Det talas om de tre illvilliga amerikanska kreditvärderingsinstituten Moody's, Standard & Poor's och Fitch och deras oligopol. Men det finns faktiskt fler kreditvärderingsinstitut, exempelvis kinesiska Dagong, som nu har satt Italien på väntelistan för nedgradering. Kreditvärderingsinstitutens fel är som jag har sagt förut snarare att de varit för senfärdiga i sina nedgraderingar.

Till sist kan vi se på hur avkastningskurvorna på statsobligationer ser ut för PIIGS-länderna. Jag har även tagit med Belgien och Tyskland som jämförelser.

Grekland är som vi redan vet långt upp i stratosfären. Portugal har kört om Irland och båda har "konkurskurvor", där räntorna på korta löptider är högre än för långa löptider. Italien har nu nästan kommit ikapp Spanien och är på god väg att köra om. Belgien finns ännu knappt på kriskartan, trots att de har EU:s tredje största budgetunderskott i förhållande till BNP.

Bara i mars i år såg läget betydligt lugnare ut. Tittar vi bara såpass nära tillbaks som början av oktober 2010 så låg Irland och Portugal på ungefär samma räntenivåer som Italien och Spanien gör idag! Spanien låg då på ungefär samma räntenivåer som Belgien gör idag.

Jag gissar att det dröjer sex till tio månader innan Italien och/eller Spanien också behöver räddningspaket, men först måste det förstås förnekas ett antal gånger. Det vi ser idag är bara en förövning.

Blanka bostadsmarknaden?

Cornucopia skrev nyligen om hur man skulle kunna blanka sin egen bostad, men det hela mynnade som jag ser det bara ut i en tummetott.

Nu tänkte jag ta upp lite tankar och räknande runt att blanka den svenska bostadsmarknaden. Vi utgår från att man äger en bostadsrätt med marknadsvärde runt 1,5 miljoner kronor och att man på något sätt lyckas få tag på en hyresbostad som man kan tänka sig att bo kvar i under två-tre år under tiden som bostadspriserna sjunker ihop.

Om man som jag sitter med obelånad bostad kommer man att få ut hela beloppet (minus mäklararvode) vid eventuell försäljning. Ju större lån man har, desto mindre får man självklart ut kontant efter försäljningen, men å andra sidan slipper man ifrån sitt lån. Men skattmasen vill ha reavinstskatt, som för närvarande är 22% av skillnaden mellan försäljnings- och inköpspriset. Köpte man bostaden för tio år sedan för 700 000 blir det bara kvar 1324 000 kronor efter skatt. Sedan ska man hyra en bostad, vilket med en månadshyra på 8000 kronor blir 192 000 på två år och 252 000 på tre år. Å andra sidan sparar man in månadsavgiften på säg 5000 kronor, vilket ger 60 000 kronor per år. Pengarna kan man ha på ett sparkonto som kanske ger 1,5% (minus skatt) i ränta. Sedan köper man tillbaks en motsvarande lägenhet, som förhoppningsvis fallit i pris. Om vi antar att priserna faller 20% på två år har man då gjort en vinst på futtiga 79 804 kronor. En liten vinst med tanke på att det räcker med att prisfallet bara blir lite måttligare för att stjälpa kalkylen. Faller priserna bara med 14% istället för 20% går man istället back med drygt 10 000 kronor.

Väntar man istället tre år och priserna under tiden faller 30% blir kalkylen bättre. Då gör man en vinst på 243 706 kronor i slutändan. Blir prisfallet på tre år istället bara 14% går man i princip plus minus noll. Orkar man vänta tre år ökar alltså vinstmöjligheten och förlustchansen minskar. Men inte precis en riskfri affär.

Blankningsmöjligheten ser dock bättre ut för den som har lån kvar på sin bostad och/eller köpt den nyligen. Har man lån kvar slipper man ju ifrån ränteutgifter under tiden man hyr. Den som köpt bostaden nyligen slipper också betala så mycket reavinstskatt. Det ser ut som om bloggrannen Ylven tagit fasta på detta då hon nyligen sålt bostaden och flyttat till hyresrätt.

Har man kvar 400 000 i lån på sin bostad blir vinsten efter två år drygt 167 000 med 20% prisfall, drygt 77 000 vid 14% prisfall, drygt 17 000 vid bara 10% prisfall och en förlust på nästan 133 000 vid stillastående priser. Här har jag räknat på en låneränta på 2% efter skatteavdragseffekt.

Har man köpt nyligen med stora lån, t.ex. inköpsvärde 1,2 miljoner och 1 miljon kvar i lån, så blir kalkylen riktigt positiv. Efter två år vinner man 411 000 vid 20% prisfall, 321 000 vid 14% prisfall, 261 000 vid bara 10% prisfall och 111 000 vid stillastående priser. Även om hyran för bostaden under tiden skulle vara högre, säg 10000/månad, så gör man vinst redan vid stillastående priser.

Slutsatsen blir att för den som är obelånad är det tveksamt om det lönar sig att blanka bostadsmarknaden på detta vis - då hänger allt på tajming, vilket är svårt. För den som har stora lån och/eller liten värdestegring sedan inköpet blir det däremot betydligt lättare att få lönsamhet i affären. Hyran för alternativbostaden spelar mindre roll ju högre belånad man är.

Det är förstås fortfarande en fråga om tajming, men vi borde nu vara åtminstone ganska nära toppen för den svenska bostadsbubblan, även om den möjligen kan dra ut ett halvår till med lite extra optimisim.

Härmed öppet för kritik!

Tyskt volatilitetsrecept

Det finns ett ofelbart sätt att orsaka kaos på finansmarknaderna - ändra reglerna plötsligt och överraskande, gärna under den tid marknaderna är stängda. Det får vi se idag, då Europabörserna samstämt fallit en bra bit över två procent (hittills) på grund av det tyska förbudet mot så kallad naken blankning. Just att det kom så fullständigt överraskande, som en blixt från klar himmel, gör att många aktörer på marknaderna (inklusive mig själv) undrar vad sjutton som håller på att hända. Varför just idag? Nu har ju Grekland fått sin första utbetalning av stödpengar och faran borde vara tillfälligt över för att de ställer in betalningarna. Faran borde ju därmed även vara över för de tyska bankerna. Vad vet de tyska finansmyndigheterna som inte vi vet? Var är krisen? Tyskland hade förbud mot naken blankning från Lehman-kraschen i september 2008 fram till januari år. När det nu återinförs, är läget återigen lika illa som vid Lehman-kraschen?

Tyskarna uppmanar också britterna att följa efter med ett liknande förbud. Men har det tyska förbudet några positiva effekter? Euron fortsätter sin störtdykning mot dollarn och står nu i 1,22 USD/EUR mot 1,50 i vintras, vilket är lägsta nivån på över fyra år. Det kan alltså knappast vara fråga om en vilja att försvara euron som valuta.

En tydlig flykt till säkerhet pågår. Räntorna på tyska statsobligationer faller (p.g.a. ökad efterfrågan). Intressant nog så har räntorna på grekiska och portugisiska statsobligationer inte stigit, utan de har till och med fallit något idag. Dock har inte guldet stigit, utan snarare fallit. Folk vill fortfarande hellre ha pappersdollar än guld när det blåser storm på finansmarknaderna.

Som stjärnreportern Andreas Cervenka på SvD/E24 påpekade redan 2 maj så är såna här blankningsförbud lika dumma som köpförbud. För vem vill förbjuda köp när börsen rusar?

Varje gång taket ramlar ned höjs röster för att sätta stopp för kortsiktiga undergångsspekulanter. Men det är som att festa hårt och sedan försöka lagstifta bort baksmällan.

Läs även bloggrannen Cornucopias kommentarer till blankningsförbudet och Winning Tradings kommentarer om börsläget idag.

[Andra bloggar om aktier, blankning, börsen, finanskris]

Rekordhög volatilitet på börsen

Ingen har väl undgått att märka att Stockholmsbörsen, liksom världens övriga aktiebörser, studsat upp och ner på ett sanslöst sätt de senaste månaderna. Jag har kommenterat det tidigare på denna blogg. Jag stirrar fascinerat på hur det bara fortsätter... och fortsätter... och fortsätter...
Klicka på grafen för att förstora den. Den visar skillnaden mellan dagshögsta och dagslägsta delat med öppningskurs för OMXS30-index. Den röda linjen är ett femdagars glidande medelvärde för att tydligare kunna se trender. För att sätta volatiliteten i perspektiv kan vi titta på hur det sett ut sedan juli 2004 (klicka på grafen för att förstora):
Den blå linjen är ett 20-dagars glidande medelvärde. Vi ser då att den dagliga volatiliteten i genomsnitt hållit sig strax över 1% från juni 2004 till juli 2007 och endast undantagsvis gått över 2%. Sedan ser vi en generellt högre nivå mellan ungefär 1% och 4% fram till och med september 2008. Men sedan 25 september i år har den dagliga volatiliteten aldrig gått under 2%! Vi har haft 6 dagar då den dagliga volatiliteten varit över 8%! Vi har haft 16 dagar då den varit över 6%. 37 av de 56 handelsdagarna sedan dess har volatiliteten varit över 4%, vilket historiskt har varit sällsynt redan det. Och idag fortsätter det. I skrivande stund ligger OMXS30 på +5,10% jämfört med fredagens stängningskurs.

"Evilsteff" har kommenterat den rekordhöga volatiliteten på Dow Jones för några dagar sedan och konstaterar att det enda någorlunda jämförbara tillfället är 1929 och några år framåt. Vad detta betyder överlämnar jag till läsaren att begrunda...

Detta våldsamma studsande upp och ner gör det oerhört riskfyllt att gå in på börsen, oavsett om man investerar "uppåt" (t.ex. i aktier) eller "neråt" (t.ex. blankar). Risken är överhängande att få smäll på fingrarna vad man än gör. Och det gäller inte bara småsparare. Det gäller nog i högsta grad hedgefonder också. Flera av dem borde ha missat ordentligt de senaste månaderna. Jag räknar därför med att fler hedgefonder går i putten framöver.

Berg-och-dalbanan förvärras

Världens finansmarknader fortsätter att åka berg-och-dalbana. Efter att svenska börsen hade tappat cirka 13% på drygt två veckor, så hoppade den plötsligt upp med 9% i fredags! Allt på grund av en "räddningsaktion" i USA och Storbritannien. Här nedan ser ni hur OMXS30-indexet har rört sig de senaste två månaderna:
Notera hur de dagliga rörelserna (representerade av stolparna) just nu har en tendens att bli större och större.
I torsdags beslöt Storbritanniens motsvarighet till finansinspektionen att förbjuda blankning av aktier i bolag inom finanssektorn. (Läs nyheten på Marketwatch) (Läs om vad blankning är)
I fredags kom (som väntat) ett liknande beslut i USA. (Läs nyheten på Marketwatch)
Detta orsakade tillsammans med den jättelika räddningsaktionen i USA att världens börser tog ett jätteskutt uppåt.
Frågan är nu hur "goda" dessa nyheter är. Att förbjuda blankning är ingen särskilt bra metod för att rädda sjunkande aktiemarknader. De lär sjunka ändå - se t.ex. Shanghaibörsen (där blankning aldrig varit tillåten) som sjunkit över 60% sedan toppen i oktober 2007. Risken ökar kanske istället för stora fall, eftersom det inte längre finns några blankare som vill ta hem vinster och därmed börjar köpa aktier när de fallit tillräckligt långt.
Blankning av aktier är en viktig komponent för stora delar av hedgefonderna. Nu när det inte längre är tillåtet för finansaktier i USA och Storbritannien gissar jag att vi får se ett antal hedgefonder gå under. Ännu en oönskad negativ händelse för finansmarknaderna.
Den "räddningsaktion" som presenterats i USA går ut på att ge finansminister Paulson tillgång till 700 miljarder färska dollar att köpa upp bostadslån för, vilket påstås kunna "stabilisera" marknaden. Problemet är bara - vad kommer att hända med dollarkursen och vad kommer att hända med marknaden för amerikanska statsobligationer? Ingen vet med säkerhet, men risken är att det blir stora rörelser. Stora rörelser innebär oftast att några aktörer på de finansiella marknaderna råkar illa ut. Knappast stabiliserande.

Barry Ritholtz (The Big Picture) noterar också att torsdag-fredag i förra veckan utgör den största tvådagarsuppgången på USA-börserna sedan 1929. Vad låter det oss ana om fortsättningen?

Hursomhelst ser det ut att bli en minst lika intressant vecka som förra veckan för den som följer de finansiella marknaderna.