Ödesvecka för Grekland - igen!

Vi har hört det förut - att just denna vecka skulle vara en ödesvecka för skuldkrisens epicentrum Grekland. För varje gång det sägs har dock läget blivit ännu lite värre.

Än så länge finns ingen uppgörelse med "trojkan" (ECB, euroländerna och IMF) och nu brinner det i knutarna för grekiska statens pengar ser ut att vara slut nu på fredag. Det blir dock ingen omedelbar statsbankrutt eftersom nästa omgång förfallande obligationer kommer först 20 mars. Ebb i grekiska statskassan innebär dock att stora delar av grekiska statsapparaten isåfall måste stängas ner. Det kan bli svåröverskådliga konsekvenser lokalt i Grekland och de internationella finansmarknaderna lär inte tycka om det hela.

Greklands finansminister Venizelos sade i lördags att en uppgörelse måste vara klar igår kväll, men som vi vet idag blev det inget. Det är svårt att få Greklands brokiga samlingsregering att enas. Nu väntar vi bara på att den ende partilöse, premiärminister Papademos, ska avgå i protest. Orsaken att partierna är så ovilliga att komma till en uppgörelse är troligen att alla vill kapa åt sig så många röster som möjligt i valet i april.

Det hela börjar nu bli så spännande att brittiska Telegraph lagt upp en sida med realtidsuppdatering om senaste händelserna.

Läget i Grekland blir knappast bättre av den storstrejk som planeras till imorgon. Gapet mellan politiker och befolkning har väl aldrig varit så stort i ett EU-land.

Jag upprepar min varning för att resa till Grekland i dagsläget. Vem vet hur det kommer att bli för alla turister som blir strandade där. Bara risken för att inte kunna komma hem på grund av alla strejker borde avskräcka folk. De resenärer som nyligen blev strandade i Spanien på grund av Spanairs konkurs kunde åtminstone köpa biljetter med andra flygbolag, men hur det kommer att se ut i Grekland efter statsbankrutten vet ingen. Det kan även vara nog så surt att ha en semesterresa bokad och betald och sedan tvingas ställa in den. Bättre att välja ett mer stabilt resmål om man vill komma söderut. Grekland finns dock ännu inte på Utrikesdepartementets lista över länder där de avråder från resa, men kommer troligen att hamna där innan sommaren om inget mirakulöst inträffar.

Jag hämtade senaste siffrorna från Eurostat (fram till tredje kvartalet 2011), där man kan se hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats de senaste åren. Som synes går de helt fel - statsskulden stiger medan BNP sjunker.

Sista kvartalets siffror från Eurostat får vi vänta på en dryg vecka till, men de lär inte vara särskilt mycket muntrare.

Nästa krisland på listan är Portugal och där ser statsskuld och BNP ut så här:

Som synes är trenden med ökande statsskuld inte något nytt i Portugal, även om ökningstakten accelererat. Grundproblemet som syns i diagrammet är att BNP-tillväxten avstannade 2008 (men inte skuldtillväxten) och därefter har kurvorna gått ihop och korsat varandra. Redan 2008 skulle Portugal alltså ha gjort något åt saken och minskat statens utgifter, men istället hoppades man att den finanskris som var då skulle gå över relativt snabbt. Så blev det inte, utan landet har istället hamnat i en ond spiral som riskerar att sluta i ett Greklandsscenario.

Nästa land på listan är Irland, där diagrammet ser ut så här:

Skenande statsskuld efter räddningen av bankerna och sjunkande BNP i den spruckna fastighetsbubblans spår har snabbt tagit landet från ett läge med låg statsskuld till ett katastrofläge som ännu inte övertygar om att det skulle gå att vända.

Det är här vi inte vill att Sverige ska hamna! Vi har just nu en förhållandevis låg statsskuld, men en bostadsbubbla som just har sett sin topp tillsammans med en banksektor som är stor i förhållande till vår BNP gör risken stor för felsteg med ödesdigra konsekvenser. Vi kan bara hoppas att våra politiker lärt sig av Irlands fatala misstag och inte gör något liknande. Hör ni mig, Anders Borg med flera?!

När vi ändå håller på kan vi ta en titt på Italien:

Här ser det ännu inte katastrofalt ut, då statsskulden faktiskt sjönk en aning tredje kvartalet 2011 och BNP fortfarande ökade så sakteliga. Lyckas Monti att föra en politik som kan fortsätta att stabilisera denna situation kan det finnas en möjlighet att vända skutan rätt, men det lurar många grynnor på vägen - en paneuropeisk bankkris eller ett plötsligt BNP-fall kan skicka även italienska staten till ett statsfinansiellt skeppsbrott inspirerat av Costa Concordia.

För Spanien kan man också tycka sig se en viss stabilisering:

Även här gäller dock samma riskbild som för Italien, dock med lite annorlunda grundförutsättningar.

Slutligen tittar vi på BIGPIS-ländernas doldis Belgien:

Än så länge lyckas belgarna med att balansera så att statsskuld och BNP växer i ungefär samma takt, men det är en hårfin balansgång som närsomhelst kan stjälpas av även en mild recession. Vi ska inte heller glömma att belgiska staten sitter på en riktigt rutten sak, nämligen storbanken Dexia, som var den första banken att på allvar drabbas av Finanskrisen 2.0 och som kan få allvarliga konsekvenser.

Vi väntar med spänning på vad som ska komma ut ur eurofarsen härnäst.

Utför i eurozonen

Kreditvärderingsinstitutet Fitch meddelade idag att man satt Belgiens, Spaniens, Sloveniens, Italiens, Irlands och Cyperns kreditbetyg under bevakning med negativa utsikter. För Frankrike bekräftar Fitch det långfristiga kreditbetyg på AAA, men utsikterna för betyget sänks till negativa. Själva bevakningen för sänkning var inte oväntad. Det värsta är dock deras motivering att de

anser att en övergripande lösning för områdets skuldkris är "tekniskt och politiskt utom räckhåll."

Fitch säger alltså rent ut att skuldkrisen inte har någon lösning.

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's pekar också ut de nettoexporterande länder inom euroområdet som är extra sårbara för en recession: Nederländerna, Tyskland, Belgien, Österrike och Finland. Även här är det ord och inga visor vad gäller utsikterna för ekonomin och S&P förutser en allvarlig ekonomisk recession inom euroområdet 2012. Det blir många optimistiska prognoser som får skrivas ner framöver. Recessionstecknen syns redan nu i till exempel Frankrike, vars ekonomi enligt deras statistikkontor kommer att krympa fjärde kvartalet 2011 och första kvartalet 2012. Därefter räknar statistikkontoret med en mirakulös vändning uppåt andra kvartalet 2012. Kul att det fortfarande finns någon som tror på goda feer! Vad gäller Finland så förutser Sampo bank recession redan detta kvartal och Nederländerna väntas enligt andra bedömare gå in i recession 2012.

Dagens chockbesked vad gäller euroekonomierna kom dock från Irland, där BNP sjönk med hela 1,9 procent under tredje kvartalet i år, vilket var betydligt mer än förväntade 0,5 procent. Det fanns vissa förhoppningar om att Irland skulle kunna klara sig bättre än övriga PIIGS-länder efter att ha uppvisat BNP-tillväxt på 1,4 procent för andra kvartalet, men dessa verkar nu grusas. I den positiva vågskålen för Irland kan dock läggas att de nu har återvänt till ett överskott i handelsbalansen, till skillnad mot övriga PIIGS. Irländske finansministern Michael Noonan sade i förra veckan att han räknar med BNP-tillväxt på 1,3 procent 2012, vilket var en nedskriven prognos från tidigare 1,6 procent. Nu lär han med det senaste kvartalets BNP-krympning få svårt att motivera hur det skulle vara möjligt för Irland att få någon BNP-tillväxt överhuvudtaget nästa år.

Igår sade vår riksbankschef Stefan Ingves att han tycker att det är rimligt att Sverige ger ett lånelöfte på upp till 100 miljarder kronor till (IMF) för hantering av skuldkrisen. Han tror att lånerisken är mycket låg. Det tror inte jag. Det är snarare pengar in i ett svart hål - fullständigt vansinne i dagens läge - ett förslag som måste stoppas! Jonas Sjöstedt är kritisk.

Han påminner om att Vänsterpartiet tidigare har stött utlåning till Lettland och Island. Denna gång är partiet mycket mer skeptiskt.
– Vi kan tänka oss att gå med på lån till IMF men då vill vi veta vilka som är med, till vilka länder lånen ska gå och till vilka villkor.
Enligt Sjöstedt finns risk för en kollaps för euron och därmed är inte heller IMF-lånet så säkert.

Även finansminister Anders Borg uppvisar en viss sund skepsis, om än i förtäckta ordalag.

Han efterlyser samma typ av hårda villkor för eventuella lån till Spanien och Italien som exempelvis Island gjorde i stödprogrammet för ö-riket från 2008.
Anders Borg är i dagsläget tveksam till om de sydeuropeiska länderna – som börjat få problem att finansiera sig på rimliga räntenivåer sedan i somras – uppfyller kraven för att få den typ av flexibla krediter från IMF, utan motkrav på reformer och besparingar, som Polen och Mexiko har fått.

Samtidigt fortsätter krisen för ett annat av EU:s problemländer med att IMF avbryter samtalen med Ungern. Kollapsar Ungerns ekonomi drabbar det deras stora långivare eurozonslandet Österrike hårt.

Till slut vill jag rekommendera en intervju på Bloomberg med hedgefondsdirektören Michael Platt som bloggrannen Vidsynt tipsar om. Platt säger att det viktigaste för honom nu är säkerhet för investeringarna - alltså amerikanska och tyska statsobligationer. Tiden för att göra mer spekulativa investeringar är inte nu, utan efter den kommande kraschen. Han anser även att det är en matematisk omöjlighet att lösa PIIGS-ländernas skuldkris.

S&P varnar AAA-euroländerna!

Kreditvärderingsinstitutet Standard and Poor’s varnade idag eurozonens medlemsländer med AAA-betyg för att deras toppbetyg kan komma att sänkas på grund av den ökande ekonomiska och politiska turbulensen i euro-området. Det gäller Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Finland och Luxemburg, som sätts på "creditwatch negative", vilket innebär 50 procents risk för nedgradering inom 90 dagar. En nedgradering skulle såklart stjälpa alla försök till att "lösa" skuldkrisen i Europa. Frågan är hur länge tyskarna härdar ut innan de tar sin fallskärm och hoppar ut ur euron.

På den positiva sidan noterar jag att Belgien ser ut att få en regering efter 18 månader av politisk kris, vilket slagit Iraks rekord med bred marginal. Det är smått symboliskt att Belgiens huvudstad Bryssel också är säte för EU-kommissionen.

Jag läser också att

En av världens största leverantörer av handelsplattformar för valutor, ICAP, har byggt upp en ny plattform för att kunna handla den grekiska valutan, drachmer. Bolaget förbereder sig för att Grekland kan vara på väg ut ur eurosamarbetet

Ingen nyhet att man väntar sig ett grekiskt euroutträde, men bra att allt fler förbereder sig så att det kan gå så smidigt som möjligt när det väl händer.

Euroräntorna stiger vidare

För drygt en vecka sedan tittade jag på utvecklingen för ränteläget för euroländerna. Då såg det ut som i diagrammet nedan. Jag har plockat bort Grekland (tioårig på 28%) och Portugal (tioårig på 11%), som ligger på "konkursnivåer", för att lättare kunna jämföra de länder som har lägre räntelägen.

Nu i fredags såg det istället ut som i nästa diagram.

För Irland har räntorna på korta löptider åter stigit och indikerar tappat förtroende från marknaden. Italien har numera en lätt inverterad räntekurva (lägre ränta på långa löptider), vilket antyder förtroendebrist. Landet har nu passerat möjligheten att finansiera sig utan räddningspaket. För Spanien har räntorna stigit något den senaste veckan, men räntekurvan är ännu inte över "katastrofgränsen" 7 procent och ännu inte inverterad. Den nya regeringen måste dock snarast ta till kraftfulla åtgärder för att vända trenden.

Belgien har klättrat snabbast i diagrammet och är på god väg att komma ikapp Spanien. Hur ska landet utan regering få ihop pengar till sitt underskott i statsbudgeten och samtidigt rädda problembanken Dexia?

Österrike och Frankrike har inte uppvisat några större förändringar, men är värda att hålla koll på med tanke på deras exponeringar mot Öst- och Centraleuropa (bl.a. Ungern) respektive BIGPIS-länderna.

Mest anmärkningsvärt är att även räntorna på tyska statspapper stigit och de nu är på samma nivå som Storbritannien. Tyskland har som jag skrev i våras också en stor statsskuld på över 80 procent av BNP (2010) och ska de dessutom behöva "rädda" eurozonens svagare länder hamnar de själva i knipa. Skulle räntorna på tyska statspapper fortsätta att stiga blir läget mycket allvarligt, då de är en av få "trygga hamnar" vad gäller europeiska obligationer. Risken är stor att Tyskland då helt enkelt stoppar alla räddningar av övriga euroländer och bara ser till sitt eget bästa. Vi har redan hört invändningar mot räddningspaketen från tyskt håll. Avklippta räddningspaket skulle förstås innebära en europeisk bankkrasch, men tyskarna måste här väga nyttan av att slippa detta mot faran med att deras räntor skenar iväg. För skenar de tyska räntorna iväg lär det i sig krascha bankerna.

För svensk del känns det skönt att våra statspappersräntor ligger lågt och inte visar tecken på att röra sig uppåt. De låga räntorna visar också att vi knappast kan förvänta oss någon hög inflation i Sverige de närmaste åren, utan snarare deflation.

Dexia verkar värre än vad jag trodde

Stratfor har gjort en mycket lyssningsvärd analys av Dexia och Belgien. Det som framkommer där gör att Dexias fall ser ut att få värre konsekvenser än vad jag beskrivit tidigare idag och det som Andreas Cervenka beskrev häromdagen. Några intressanta bitar ur Stratfors analys, översatta till svenska.

Men omstruktureringen [efter delförstatligandet i samband med finanskrisen 2008] har inte följt vad vi skulle anse vara en normal väg. Normalt görs det stora förändringar i ledningen och policyn anpassas rakt igenom för att se till att den typ av oförsiktighet som ledde till bankens problem från början inte kan hända igen. Dexia är dock inte en normal privatsparar- eller affärsbank. Istället kommer mycket av deras verksamhet från att leverera krediter till olika delar av den belgiska statsapparaten.
När dessa enheter fick större kontroll över Dexia 2008, så uppmuntrade de inte Dexia att engagera sig i mer utlåning till privata företag, som faktiskt skulle kunna förbättra deras lånestock, utan uppmuntrade istället Dexia att investera mer i deras döda emissioner, vilket gav dem möjlighet att driva större underskott än de skulle ha kunnat annars.

Vad gäller möjligheterna till att stycka av delar och sälja dem:

För det första kommer inte försäljning av goda tillgångar i dagens läge att ge vad vi skulle anse är fullt marknadsvärde.

Detta eftersom den pågående bankkrisen gör många andra banker ovilliga eller oförmögna att köpa delar av Dexia. Detta kommer att öka belgiska statens förluster i Dexia.

För det tredje, eftersom Dexia har en hävstång på 60:1 (som jämförelse hade Lehman Brothers bara 30:1) och den redan ägs till 35 procent av staten, är detta en bank som kommer att få betydligt större förluster än normalt eftersom den är ovanligt skadad.

Och sist men inte minst.

För det fjärde är Dexia en viktig finansieringskälla för belgiska staten - nu finns den inte där längre. Belgien måste nu finna något annat sätt att få in pengar på de internationella marknaderna - inte bara för att täcka bankräddningen, utan även för att täcka sina normala aktiviteter.

2010 hade Belgien ett underskott i statsfinanserna på cirka 4 procent av BNP och en statsskuld runt 100 procent av BNP - inte precis internationella långivares favoritland att låna ut till, vilket innebär höga räntor. Välkommen till BIGPIS-klubben, Belgien, dödsspiralen har börjat...

Belgiens situation blir knappast bättre av att tillförordnade premiärministern Yves Leterme i mitten av september meddelade att han tänker avgå.

Men först blir det dödsspiral för Dexia. Aktien börsstoppades i eftermiddags efter att ha tappat över 17 procent. Det verkar också svårt för största ägarna belgiska och franska staterna att komma överens om hur Dexia ska styckas och/eller räddas.

På Dexias hemsida kan man läsa att "Votre épargne est totalement en sécurité chez Dexia!" "Dina besparingar är helt i säkerhet hos Dexia". Hur ska belgiska staten kunna garantera insatta pengar i banken om de inte lyckas låna själva?

P.S. E24 listar idag Europas 18 lägst värderade banker, som liksom Dexia får anses vara i riskzonen.

Dexia första bankoffret

Belgisk-franska storbanken Dexia ser ut att bli det första offret i Finanskrisen 2.0. Sedan i helgen har det stått tämligen klart att det skulle bli någon form av nationalisering och/eller uppsplittring av Dexia. ZeroHedge tipsar om en artikel idag i belgiska De Tijd om att det blir nationalisering av de sundare delarna av banken och att aktieägarna kommer att lämnas kvar med de dåliga bitarna.

Många rykten cirkulerar just nu kring detaljerna, men vi kan vara tämligen säkra på att Dexia avslutas i nuvarande form. Det sägs vara klart att Luxemburgdelen av banken säljs av. Det verkar fortfarande inte finnas enighet mellan Belgien och Frankrike om hur det hela ska gå till. Belgiens tillförordnade premiärminister Yves Leterme säger liksom tillförordnade finansministern Didier Reynders att man vill att Frankrike ska ta sin andel av kostnaden för räddningen av Dexia. Det ska tydligen bli ett nytt styrelsemöte i Dexia i Paris i helgen.

Dexia-aktien har idag sjunkit med 13,8 procent och går mot strömmen för övriga europeiska bankaktier, som stiger idag (exempelvis Société Générale +4,85%, UniCredit +2,33%). Dexia-aktien har tappat nästan 60 procent i värde den senaste veckan.

Dexia fick jättelika statsstöd redan under första Finanskrisen 2008-2009. Belgiska staten och andra belgiska offentliga institutioner äger 44 procent av bolaget, medan franska staten äger 26 procent. Därmed bestämmer som största aktieägare Dexias öde. För den skuldtyngda belgiska staten är det inte välkommet med ytterligare belastning i statsbudgeten, när statsskulden redan uppgår till runt 100 procent av årlig BNP. Detta avspeglas i att räntorna på belgiska statsobligationer denna vecka stiger igen efter att ha sjunkit tillbaka ett tag, liksom priset för kreditswappar på Belgiens statsskuld. En rejäl belastning kan det bli - Dexia är världens 34:e största finansföretag med tillgångar på 760 miljarder dollar, motsvarande 163 procent av Belgiens BNP. Även om bara en del av detta belastar den belgiska statsbudgeten blir det kännbart. Belgiens läge blir som jag nämnt förut inte lättare av att man saknat en riktig regering sedan juni 2010 (därav tilläggstiteln "tillförordnad" på ministrarna).

Nu ska tilläggas att Dexias prekära läge inte är någon nyhet - ZeroHedge spekulerade redan i slutet av maj i att Dexia skulle bli första offret för Greklandskrisen.

Läs även Andreas Cervenkas bloggartikel från i tisdags om varför Dexia kan bli ett problem för både EU och USA.

Vilken eurolycka!

Så är då åter Grekland räddat och kan gå vidare mot en ljusare framtid i EU:s varma famn. En samling av EU:s klokaste politiker satte sig igår ner och i sin överlägsna vishet tog de fram ett krispaket till Grekland - det slutgiltiga krispaketet, får vi anta.

Förkroppsligar inte fotografiet ovan själva sinnebilden av paneuropeisk lycka? Våra mäktiga storpolitiker presenterar hjärtligt leende och hållande varandras händer ett räddningspaket. Papandreou representerar det skuldtyngda Grekland, Barroso representerar den välvilliga EU-kommissionen och van Rumpoy representerar... ja, jag kommer inte ihåg just nu vad han representerar, men det är säkert något fint och viktigt. Inte desto mindre symboliskt är att både Barroso och van Rumpoy kommer från två andra av Europas mest skuldtyngda länder - Portugal respektive Belgien. Hela bilden ger en känsla av den gemytliga stämning som troligen har rått på ministrarnas möte igår.

Vissa onda tungor antyder dock att räddningspaketet skulle innebära att grekiska staten gjort konkurs eller ställt in betalningar, men detta är bara elaka bloggare, vars usla påhopp på stackars skuldsatta länder vi inte ska bry oss om. Liknar det faktiskt inte ren mobbning?

Till min förvåning läste jag att det igår kväll återigen varit kaos och protester på gatorna i Grekland, men det kanske beror på att gemene man i Grekland ännu inte nåtts av den glada nyheten om räddningen. Annars hade vi säkert fått se rena karnevalsscener på gatorna när folk firade det hoppfulla beskedet.

Ja, världen är sannerligen på väg åt rätt håll nu. Jag ser även att de segslitna förhandlingarna om USA:s skuldtak ser ut att vara på väg mot en lösning. Låt oss hoppas det för USAmerikanernas skull, så att deras regering kan fortskrida med sin framgångsrika politik av spenderande.

En annan hoppfull nyhet är att de belgiska partierna nu är beredda att föra samtal om regeringsbildning. Det tog dem 13 månader efter parlamentsvalet förra året att komma så här långt, men det måste säkert bero på att de belgiska partiernas stolthet förbjudit dem att alltför förhastat förhandla med sina politiska konkurrenter. På köpet har ju också Belgien slagit rekord i att vara regeringslöst under lång tid och därmed erövrat prispokalen från Irak. Se där - EU och dess medlemsländer går ständigt mot nya rekord!

Skuldkrisen blommar ut

Idag har den europeiska skuldkrisen verkligen blommat ut på allvar. Finansministrarna ska samlas ikväll för att diskutera eländet. Det har tillkommit en del nya intressanta fakta...

I den spanska regionen Castilla La Mancha hölls det val i maj och de nya ledarna säger nu att regionens budgetunderskott är mer än dubbelt så stort som tidigare antagits. Bloomberg skriver:

Castilla-La Mancha had the widest budget deficit in 2010 at 6.5 percent of GDP and the third-biggest debt at 16.9 percent of GDP in the first quarter.

Det framgår dock inte om det är procent av hela Spaniens BNP eller bara Castilla La Manchas BNP. Redan 2010 hölls val i Katalonien och det visade sig efter valet att budgetunderskottet var 60 procent större än det tidigare regionstyret hade sagt. Nu väntar vi på övriga spanska regioner för att se vilka lik som finns gömda där. Känner vi inte igen detta från Grekland hösten 2009?

Italien har plötsligt seglat upp som nytt krisland. De har drabbats av akut frossa efter att ha hostat till i fredags. Förutom att de har EU:s största statsskuld i absoluta tal så har de även den näst största i procent av BNP. Dessutom finns också stora mängder kreditswappar utställda på Italiens statsskuld. Oron för Italiens statsskuld har spridit sig över finansmarknaderna och räntespreaden mellan italienska och tyska statsobligationer har nått rekordnivå idag, liksom för de spanska. Det ryktas om omfattande blankning av italienska statsobligationer.

Med lite lämpliga uttalanden försöker EU-ledarna att reda den italienska soppan. Tysklands Angela Merkel säger att hon har förtroende för att Italien ska kunna genomföra de nödvändiga reformerna för att återställa förtroendet för eurozonen. Ska vi tro lika mycket på det som på alla tidigare uttalanden?

Schweizerfrancen har idag nått en rekordstark nivå gentemot euron. Så starkt var förtroendet för euron.

I fredags sjönk Milanobörsen med 3,24%, idag med nästan 4%. De två största bankerna Unicredit och Intesa Sanpaolo sjönk mest och handeln i dessa stoppades ett tag då de fallit mer än 9%. De slutade sedan dagen på -6% respektive -7%. Även Telecom Italia har börsstoppats ett tag idag efter ett kraftigt fall.

Den italienska finansinspektionen har vidtagit diverse panikåtgärder mot blankare, vilket troligen bara gör situationen värre. "Aha, är det så illa?" kommer alla aktörer på finansmarknaderna att tänka.

Det har till och med gått så långt i Italien att president Napolitano känner sig nödd att göra ett uttalande om nationell enighet för att övervinna den ekonomiska krisen.

Vad gäller Grekland kan vi läsa att

Underskottet i den grekiska statsbudgeten ökade till 12,8 miljarder euro för perioden januari till juni 2011 från 10 miljarder i samma period 2010. [...] Nettointäkterna föll 8,3 procent till 21,8 miljarder euro och utgifterna ökade 8,8 procent.

Med EU:s största statsskuld i förhållande till BNP, fallande intäkter och och ökande utgifter förstår inte jag hur Grekland ska lyckas komma ur knipan. Utvecklingen går som ni ser åt fel håll.

Det talas om de tre illvilliga amerikanska kreditvärderingsinstituten Moody's, Standard & Poor's och Fitch och deras oligopol. Men det finns faktiskt fler kreditvärderingsinstitut, exempelvis kinesiska Dagong, som nu har satt Italien på väntelistan för nedgradering. Kreditvärderingsinstitutens fel är som jag har sagt förut snarare att de varit för senfärdiga i sina nedgraderingar.

Till sist kan vi se på hur avkastningskurvorna på statsobligationer ser ut för PIIGS-länderna. Jag har även tagit med Belgien och Tyskland som jämförelser.

Grekland är som vi redan vet långt upp i stratosfären. Portugal har kört om Irland och båda har "konkurskurvor", där räntorna på korta löptider är högre än för långa löptider. Italien har nu nästan kommit ikapp Spanien och är på god väg att köra om. Belgien finns ännu knappt på kriskartan, trots att de har EU:s tredje största budgetunderskott i förhållande till BNP.

Bara i mars i år såg läget betydligt lugnare ut. Tittar vi bara såpass nära tillbaks som början av oktober 2010 så låg Irland och Portugal på ungefär samma räntenivåer som Italien och Spanien gör idag! Spanien låg då på ungefär samma räntenivåer som Belgien gör idag.

Jag gissar att det dröjer sex till tio månader innan Italien och/eller Spanien också behöver räddningspaket, men först måste det förstås förnekas ett antal gånger. Det vi ser idag är bara en förövning.

B som i BIGPISS

BIGPISS = Belgien, Italien, Grekland, Portugal, Irland, Spanien, Storbritannien.

Det har börjat darra i Europa igen. Nedgraderingarna och varningarna från kreditvärderingsinstituteten har duggat tätt. Som vanligt ligger kreditvärderingsinstituteten alltför långt efter - de smarta pengarna har redan flytt för länge sedan.

• Idag flaggade Moody's för att ett antal brittiska banker hotas av sänkta kreditbetyg. Ingen överraskning - Storbritannien är ett av S:en i BIGPISS.
• Igår meddelade Fitch prognosen för Belgiens ekonomi sänks från "stabil" till "negativ". Jag har sedan ett bra tag tagit med Belgien som B i BIGPISS, p.g.a. att de har en statsskuld nästan lika stor som Italiens i förhållande till BNP. Nåja, Fitchs varning markerade Belgiens officiella inträde i BIGPISS-klubbens farstu.
• I lördags sänkte Standard & Poors utsikterna för Italiens kreditbetyg från stabila till negativa.
• I fredags sänkte Fitch Greklands kreditbetyg, med negativa utsikter.

Tonläget börjar kännas väldigt uppskruvat i den officiella retoriken, även om fler vågar nämna omstrukturering av Greklands statsskuld (alltså statsbankrutt). Det talas dock om "någon slags halv statsbankrutt" eller "mjuk omstrukturering av de grekiska statsskulderna". Ska det låta smakligare så?

De panikartade rösterna kan delvis bero på att europeiska centralbanken ECB för att rädda Grekland har köpt på sig grekiska statspapper för omkring 50 miljarder euro. ECB varnar för att en grekisk skuldnedskrivning hotar att utlösa en kedjereaktion i Europas bankssystem, vilket är ett helt riktigt konstaterande. Frågan är bara när bankerna ska ta smällen - nu eller senare?

Den grekiska smittan börjar nu också att nå Spanien och Italien.

Räntan på tioåriga spanska statsobligationer steg igår till den högsta nivån sedan år 2000. Spanien måste nu betala 5,56 procent på sina lån eller 2,56 procentenheter mer i ränta än Tyskland.
Även italienska statslåneräntan steg.

Föga förvånande, när Spanien håller på att blåsa ur sin bostadsbubbla, även om mycket fortfarande hålls dolt i bankernas balansräkningar tack vare kreativa bokföringsregler. Bostadsbubblan var troligtvis den tredje största i absoluta tal (efter USA och Storbritannien). Bloggrannen Kvantitativt konstaterar också att byggandet kollapsar i Spanien.

Det blir extra tydligt när Tyskland utmärker sig i eurozonen med att öka sitt byggindex med +16.2% över ett år samtidigt som Spanien just nu ligger på -38%. Ja ni läste rätt, det är inte siffror som indikerar en lågkonjunktur i Spanien, utan en depression.

Kom ihåg att indexet var lågt redan 2010 i Spanien, men nu har alltså byggindex nästan halverats från redan låga tal. Innan lågkonjunkturen tog fart var byggsektorn en mycket viktig del av Spaniens ekonomi, betydligt viktigare än för länder som Tyskland med en stor tillverkningsindustri.

Förutom detta har Spanien under många år haft stora (enorma) handelsunderskott med omvärlden. Spaniens kris blir därmed även omvärldens, och Spanien är dessutom "too big to fail, too big to bail" - "för stort för att få falla, för stort för att rädda".

Hursomhelst talas det i smått desperata ordalag om Grekland.

Det finns inget alternativ till att Grekland betalar sina skulder och genomför sitt ekonomiska reformprogram. Det sade Lorenzo Bini Smaghi, ledamot i ECB:s direktion, på tisdagen enligt Bloomberg News.

Hur detta ska gå till förstår inte jag. Visst antog igår kväll Greklands regering ett nytt paket med utgiftsnedskärningar och försäljningar av statlig egendom, men hur ser verkligheten ut? Utgiftsnedskärningarna möts av vilda protester och frågan är hur långt det kan gå innan regeringen faller. Privatiseringarna då?

Regeringen söker nu rådgivare för försäljning av statens andelar i Hellenic Telecommunication, Public Power Corp och ett flertal ytterligare företag.

Ursäkta, men vem sjutton ska köpa dem? Inga utländska investerare med vettet i behåll lär vilja köpa dessa företag, då riskerna är alldeles för stora. Investera i "det nya Argentina"? Och grekerna själva har fullt upp med att rädda sina pengar ut ur det sjunkande landet.

Greklands privata kapital flyttas i allt högre grad till andra länder som en konsekvens av den finansiella krisen, omkring 280 miljarder euro har placerats enbart i Schweiz. [...] Enligt Handelsblatt motsvarar det belopp som placerats i Schweiz 120 procent av Greklands BNP.

Ungefär lika mycket pengar som den grekiska statsskulden. Privatiseringarna, som skulle hjälpa den grekiska statens ekonomi, ser därmed ut att vara dömda att misslyckas. Åtminstone lär man inte lyckas få ut de priser man hoppas på.

Brittiska Telegraphs Andrew Lilico skrev också häromdagen en intressant lista över vad som kommer att hända när Grekland strukturerar om sin statsskuld, vilken ZeroHedge tipsade om. Jag är håller inte med om allt som han tror kommer att hända, men vissa förutsägelser känns rätt uppenbara.

• Alla grekiska banker hamnar omedelbart på obestånd och kommer att förstatligas.
• Grekiska regeringen kommer att förbjuda uttag från grekiska banker.
• För att förhindra att grekiska sparare ställer till kravaller på gatorna (jämför Argentina 2002) kommer den grekiska regeringen att införa utegångsförbud och eventuellt också undantagstillstånd.
• Inom ett par dagar kommer Irland att skriva ner skulderna som deras banker har till utlandet
• Ett antal franska och tyska banker kommer att göra såpass stora förluster att de inte längre uppfyller kapitalkraven.
• Självaste Europeiska centralbanken ECB kommer att hamna på obestånd på grund av sin stora exponering mot grekiska statsobligationer, grekiska banker och irländska banker.
• Fransmännen och tyskarna kommer tillsammans att "rädda" ECB och sina egna banker.
• Spanska statsobligationer och framförallt bankobligationer kommer att drabbas hårt, vilket drar ner även Spanien i avgrunden. De spanska bankerna kommer troligen att kapitaliseras genom att obligationsinnehavarna får aktier i utbyte (lång näsa).
• Finansmarknadens sökarljus kommer därefter att hamna på de brittiska bankerna.

Vad gäller Lilicos förutsägelse om att Grekland kommer att lämna euron och övergå till "nya drachmer" eller dylikt, så tror jag inte att detta kommer att ske i detta första stadium, utan Grekland kommer att bli kvar i eurosamarbetet ett bra tag till.

Sen kommer vi att få en hel del andra effekter av den grekiska skuldnedskrivningen. Exempelvis lär världen kastas in Finanskrisen 2.0 om den inte redan hamnat där tidigare av någon annan orsak.

EU: efter Belgien nu Ungern!

EU har under ett halvår nu haft Belgien som ordförandeland, ett land i politisk kris, som saknat regering sedan valet i juni och styrts av en expeditionsministär under hela ordförandetiden. Belgien kan också stoltsera med EU:s tredje största statsskuld i förhållande till BNP.

Sedan årsskiftet är dock det belgiska skämtet över och nytt ordförandeland för EU är istället Ungern. Den ungerska politiken skulle kunna vara ett dåligt skämt, men tyvärr är det på allvar. Efter att Viktor Orbán och hans parti Fidesz tagit över i våras och har en förkrossande majoritet med över två tredjedelar av mandaten. Tack vare denna majoritet är extremnationalistiska partiet Jobbik (som jag skrev om i våras) som fick hela 16,7% av rösterna långt från maktposition, men regerande Fidesz är nog så tokiga. Det värsta just nu är de nya medielagarna. På bloggen Copyriot kan man läsa mer.

Copyriot beskrev medielagen redan i oktober:

Medielagen föreskriver att nyhetsmedierna inte bara måste rapportera “ansvarsfullt” utan även på ett sätt som “stärker känslan av nationell enighet”. Myndigheter som kritiseras ges en ovillkorlig replikrätt. För att se över att reglerna följs etableras en ny myndighet, Medierådet, vars ledamöter tillsätts på ett mandat som löper i hela nio år, plus en ordförande som tillsätts direkt av Viktor Orbán. Även om Fidesz mot förmodan skulle förlora valet 2014 så kommer partiet fortfarande att ha kontrollen över Medierådet under 2018 års valrörelse.

Genom det nya Medierådet kommer Fidesz att kunna utfärda miljonböter för rapportering som de anser “obalanserad”. Journalister ska också kunna tvingas att avslöja sina källor.

Det var väl ett fint ordförandeland vi har för EU, denna frihetens och demokratins bastion i Europa. Men vänta bara, det kommer mer! Eller vad sägs om följande kappvändning?

Chefen för Medierådet under de kommande nio(!) åren blir Annamária Szalai. Hon arbetade i början av 1990-talet som utgivare av porrtidningen Miami Press men framställer sig idag som försvarare av kristna familjevärderingar.

Fler har nu uppmärksammat vad som händer i EU:s nya ordförandeland. Sanna Rayman i SvD, Adam Cwejman, Marie Vaadre, Gunnar Hökmark, samt två artiklar i SvD.

Den vitt spridda dagstidningen Nepszabadsag hade på måndagens förstasida budskapet "Ungerns pressfrihet över" på EU:s samtliga officiella språk. Som ett stöd tryckte också tyska Tageszeitung samma protest på sin förstasida.

Gunnar Hökmark uppmärksammar också andra problem i landet.

Särskilda skatter som drabbar utländska företag förenas med en budgetpolitik som bryter med de överenskommelser som har legat till grund för stödpaket till landet

För Ungerns ekonomi var en av de första som säckade ihop i samband med finanskrisen och de har ett stödpaket från bland annat IMF. De hade redan från början den största statsskulden i förhållande till BNP av de öst- och centraleuropeiska EU-länderna, och den fjärde största i EU efter Belgien. Sedan 2006 tycktes Ungerns statsfinanser ha förbättrats något, men i somras kom besked om att det var värre då den förra regeringen ljugit (à la Grekland). I november uppmärksammade jag att Ungern låg på CDS-toppen, alltså de länder som enligt marknaderna för kreditswappar har störst risk för statsbankrutt. De låg då på plats nio (strax efter Dubai) och femåriga CDS-kontrakt kostade då 330 räntepunkter. Idag ligger femåriga kreditswappar på Ungerns statsskuld på 388 punkter.

Nedan ser ni hur Ungerns statsskuld och budgetunderskott utvecklats sedan millennieskiftet.

Jag tog också med Belgien i diagrammet. Notera att Belgien åtminstone på en punkt hittills aldrig uppfyllt Maastrichtkriterierna för eurosamarbetet, då statsskulden aldrig varit i närheten av att komma ner till 60% av BNP. Hur Belgien trots detta kunde få komma med i euron är en av alla underligheter som finns i EU och eurosamarbetet. EU-regler är tydligen till för att användas bara när det passar de styrande.

Så jag undrar fortfarande vad EU kommer att vara om tio år. Intressant blir det säkert att följa i alla fall.

[Andra bloggar om eu, euro, ungern, belgien, statsfinanser, censur, pressfrihet]