Grekland vidare mot undergången

I svenska media tycks just nu turerna kring Juholts snart förestående avgång överskugga det mesta andra, men det händer fortfarande saker även utanför ankdammen.

Om viktiga världshändelser läser man ofta bäst hos ZeroHedge, som idag rapporterar om de senaste grekiska strejkerna, bland annat mot den impopulära nya fastighetsskatten. Denna fastighetsskatt ska för att effektivisera indrivningen tas ut på elräkningen - betalningsvägran skulle alltså leda till avstängd el. Fackföreningen ockuperar dock idag det grekiska elbolaget och säger att "vi kommer inte att sluta leverera elektricitet till fattiga människor även om de sätter oss i fängelse". Elbolaget säger att räkningarna kommer att tryckas ändå på annan plats.

Transportarbetare, sophämtare, sjukhuspersonal och jurister strejkar tydligen också idag och på onsdag i nästa vecka planeras en 24-timmars generalstrejk i Grekland, som protest mot nya skattehöjningar, pensionsnedskärningar och avskedanden av tiotusentals statsanställda. ZeroHedge tar också upp att de anställda på självaste finansministeriet protesterar och har utannonserat en 9-dagars strejk med början på måndag. Kan inte ens finansministeriet hålla igång är det illa.

Eurozonens länder har nu insett hur omöjlig Greklands situation är med en statsskuld som väntas nå 162 procent av BNP i år och föreslår att utöka den "frivilliga" skuldnedskrivningen från privata aktörer upp till 50 procent. Bättre en kontrollerad statsbankrutt än en okontrollerad.

Lite aktuella siffror om Greklands statsskuld. Statsbudgetens underskott för årets första nio månader var 19,2 miljarder euro jämfört med bara 16,6 miljarder samma period förra året. Enligt senaste officiella gissningen kommer underskottet för hela året att bli 19,5 miljarder (8,5 procent av BNP) vilket alltså kommer att behöva revideras upp då man redan nästan är uppe i den siffran på bara nio månader. Grekiska staten betalar i genomsnitt 5,28 procent i ränta på sin statsskuld - skulle de betala marknadsränta skulle räntebetalningarna vara större än statens hela skatteinkomster.

DI noterade häromdagen också att den elektroniska andrahandsmarknaden för grekiska obligationer i princip upphört då omsättningen har sjunkit 99,98 procent på två år och med 98 procent från augusti till september.

Krisen i Grekland slår som vanligt hårdast mot de svagaste - i en rapport publicerad i ansedda medicinska tidskriften Lancet illustrerar några brittiska forskare detta ur en hälsosynvinkel.

Framför allt är det tillgång till sjukvård och förebyggande arbete bland utslagna grupper som drabbats av nedskärningarna. [...] HIV ökar med 50 procent jämfört med förra året, mest bland de allt fler hemlösa, prostituerade och bland sprutnarkomaner. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan; 25 procent fler greker begick självmord.

Man kan fundera på hur effekterna på det grekiska samhället hade blivit om EU-politikerna redan i början av 2010 hade låtit landet göra statsbankrutt, istället för att försöka skydda banker genom att ge Grekland återkommande "räddningspaket" som egentligen inte gett annat än tillfällig respit för landet, som sen bara har hamnat i en ännu värre statsfinansiell sits än den statsskuld på bara 127 procent av BNP som man hade i slutet av 2009. Visst hade det blivit kännbart till en början, men man hade sedan kunnat sätta igång processen för återuppbyggnad och vid det här laget kanske hunnit en bit på vägen. Men feta bankdirektörer i Paris och Bryssel var väl viktigare än vanliga greker.

Amerikaner sparar på läkemedel

För någon vecka sedan kom en skrämmande undersökning från USA att allt fler amerikaner hoppar över mediciner och behandlingar för att spara pengar. Nästan hälften av dem som tar minst en medicin sade att de inte tog så mycket som de fått föreskrivet av sin läkare, eller inte gjorde någon undersökning som rekommenderats av deras läkare. Det är 9 procentenheter fler än de 39 procent som sparade pengar på detta vis i förra årets undersökning. Redan förra årets siffra var skrämmande hög. På sikt kan dessa siffror leda till radikalt förändrad hälsa för USA:s befolkning.

SvD:s Daniel Kederstedt tar upp fler siffror som visar att krisen i USA inte är över.

På pappret klev USA in i recessionen i december 2007 och ut ur densamma 18 månader senare. [...]
Mellan juni 2009 till juni 2011 rasade hushållens medianinkomst, inflationsjusterad, med 6,7 procent för att landa på 49 909 dollar. Mellan december 2007-juni 2009 föll medianinkomsten ”bara” 3,2 procent. [...]
Sedan USA klev ut ur recession har inte mycket hänt med arbetslösheten. Från att ha varit 9,5 procent i juni 2009 låg den på 9,2 procent exakt två år senare. [...]
En person som förlorade sitt jobb under recessionen var i snitt utan arbete i 24,1 veckor i juni 2009. Det var upp från 16,6 veckor i december 2007, enligt Bureau of Labor Statistics. Idag ligger den siffran på 40,5 veckor – den högsta på mer än 60 år.

Har man helt enkelt fel definition av recession? Det känns som en recession i USA, fastän det officiellt inte är det. Siffrorna stämmer också med vad jag skrev i maj om att det fortfarande går risigt för USA och i februari att det inte går så bra för USA.

Akta er för luftbud!

Jag tänkte berätta vad som har hänt min bekant NN som letar lägenhet i Stockholms förorter.

En lägenhet som NN var intresserad av låg ute på Hemnet sedan början av augusti till priset 975 000 kronor. Det verkar ha varit dåligt med intresse, för i slutet av september sänktes priset till 895 000 och gjordes en ny visning, där NN kom och tittade. NN meddelade mäklaren att h*n var intresserad av att köpa lägenheten.
När NN blev uppringd av mäklaren någon dag senare sade mäklaren att h*n hade fått ett bud på en miljon jämnt. NN lade då ett bud på 1010 000. Några dagar senare pratade NN med mäklaren igen, som sade att säljaren inte ville sälja på nuvarande nivå, då säljaren ville ha minst 1085 000 för lägenheten. Nu i veckan ändrades plötsligt priset på lägenheten på Hemnet till "acceptpris" 1050 000.
Den underliga bergochdalbanan på kort tid för priset fick NN att misstänka att den där miljonen bara var fråga om luftbud, så NN kontaktade mig, då NN vet att jag är insatt i bostadsprisfrågor. Jag föreslog att NN skulle syna bluffen och vi formulerade tillsammans ett mejl till mäklaren där NN skrev att "jag har läst några artiklar om svenska bostadspriser och drar därför tillbaka mitt bud på lägenheten för att fundera ett tag över rimlig prisnivå".
Mäklaren ringde såklart upp dagen efter men sade sig inte ha sett mejlet, då "h*n varit sjuk", utan ringde "bara för att kolla om NN fortfarande var intresserad". NN sade att h*n lagt budet 1010 000 då mäklaren sagt att det fanns bud på 1000 000. Mäklaren säger då att det måste vara fråga om ett missförstånd, då h*n aldrig sagt att det fanns bud på en miljon. Ridå.
Uppenbart luftbud alltså. Jag kommer att fortsätta att följa denna lägenhets vidare öden på Hemnet. Den har nu legat ute i två månader, så både köparen och mäklaren är nog ganska frustrerade. Med den kända fuskmetoden att ta bort och lägga ut igen så ser det dock ut som om lägenheten bara legat ute på Hemnet i drygt två veckor.

Bostadspriserna i Sverige har med undantag av slutet av 2008 och början av 2009 stigit sedan slutet av 1993, så alla är ju vana vid hur man uppför sig i en stigande marknad. 18 år av stigande bostadspriser gör att mäklarna inte längre vet hur man ska agera i en fallande marknad, vilket är uppenbart i berättelsen om luftbudet ovan. Säljarna är lika förvirrade och har ofta orimliga förväntningar på hur högt pris de ska kunna få ut. Det kommer att ta ett tag innan säljare och mäklare har anpassat sitt beteende till den nya verkligheten och till dess får vi anse många av bostadspriserna på Hemnet vara förhoppningspriser.

Läs även Cornucopia om "Drar det ihop sig för bostadsbubblan?" och "Bostadsbubbleanekdot från Gräddhyllan - dags att sänka priset", samt Bobubbla om "FI ser risk för kollaps av huspriser".

Tillägg: Ett sätt att skilja bort luftbud är att begära att alla bud skickas via mejl eller SMS. Mäklaren vill helst inte att luftbuden ska vara dokumenterade på något vis, jämför exemplet ovan där mäklaren bara berättade om luftbudet via telefon och sedan förnekade allt. Denna metod är dock inte heller säker, beroende på hur förslagen mäklaren är, men kan förhoppningsvis hjälpa en del. I dagens läge med sjunkande bostadspriser ska man vara vaksam när det blir budgivning och priset går upp kraftigt. Det kan bero på att det finns köpare som inte förstått den nya prisnivån, men det kan också bero på luftbud. I båda fallen ska man ta sig en allvarlig funderare innan man bjuder över. Det är köparens marknad just nu.

Potatis - provodling i stabbig lerjord

Årets potatisodling på lantstället gjordes delvis i syfte att ogräsrensa en plätt som jag fortsättningsvis kan använda för att odla annat på. Jorden var inte den bästa för potatisodling - stabbig lera. En blöt höst gjorde inte precis betingelserna för potatisen bättre.

Det som är intressant i sammanhanget är dock att se vilka potatissorter som klarade sig bäst i stabbig blöt lera. Jag odlade flera olika sorter. Dels provade jag efter tips från Ylven två roliga färgade sorter, den rödköttiga Highland Burgundy Red och den blåköttiga Salad Blue. Beställningen från Larsviken innehöll också den skotska sorten Valor som skulle vara "väldigt sjukdomsresistent". Sedan köpte jag en "gourmetlåda" från Stubbetorps som innehöll sorterna Marine, Cherie, Amandine och Juliette, samt en "nyhetslåda" från Stubbetorps med sorterna Labella, Leoni, Maestro och Blue Belle. Sedan hade jag från eget sparat utsäde gamla favoriten Asterix och till sist från diverse potatisar jag köpt i livsmedelsbutiken sorterna Challenger, Ballerina, Solist, Sava och Mozart.

Här får ni en utvärdering av hur dessa sorter fungerar i stabbig lerjord. För de tidiga sorterna lät jag också några plantor stå kvar längre för att prova hur de klarar det.

• Rödskaliga Asterix var bäst av alla. Stor skörd av knölar som var de friskaste av alla.
• Mozart var också bland de bästa och friskaste. Även den är rödskalig med fast gott kött.
• Valor gav en stor skörd av ganska friska potatisar, men inte riktigt lika bra som Asterix eller Mozart och framförallt inte lika friska.
• Maestro gav stora knölar och en stor skörd av ganska friska potatisar, men knölarna växer ganska ytligt jämfört med andra sorter, så man måste vara noggrann med kupningen.
• Juliette var en positiv överraskning. Stora avlånga knölar, förhållandevis frisk, stor skörd, tidig, god smak.
• Marine var tidigast av alla och har mycket god smak. Dock bör man nog inte låta dem ligga kvar i jorden för länge, då de verkar ruttna förhållandevis lätt vid väta. De klarade sig dock bättre än många andra sorter.
• Leoni är en tidig sort som var sisådär. Visserligen tidig och stor skörd, men ruttnar lätt om den får ligga kvar i jorden. Även denna sort bör man alltså ta upp tidigt.
• Rödskaliga Labella gav en hyfsad skörd av ganska friska potatisar, men inte heller lika bra som de bästa.
• Sava klarade sig hyfsat, men även här måste man vara noggrannare med kupningen.
• Challenger, Ballerina och Solist var inte särskilt bra i den tunga leran, men gav ändå en viss skörd.
• Cherie är en rödskalig delikatesspotatis som inte ger särskilt stor skörd överhuvudtaget jämfört med "standardsorter". Dessutom var det många ruttna knölar. Mår nog också bättre av att tas upp tidigare.
• Amandine är också en delikatesspotatis, som dock gav större skörd än Cherie, men ganska många ruttna potatisar.
• Blue Belle var årets besvikelse. Sällan har jag sett en sjukare potatisrad - det blev inte många ätliga knölar. Men kanske funkar den bättre på lättare jord.
• Highland Burgundy Red gav hyfsad skörd, även om det var en hel del ruttna knölar. Smaken är utsökt och färgen svårslagbar - rosa potatismos eller rosa klyftpotatis!
• Salad Blue har också en rik smak och rolig färg, men drabbades hårt av röta.

Så nu har ni fått lite tips om några potatissorter som kan vara odlingsvärda under mindre idealiska markförhållanden. Till nästa år ska jag nog även prova sorten Orla, som Ylven tipsade om och se om jag kan hitta Blå Kongo för att kunna jämföra den med Salad Blue.

Jag avslutar med en bild av blå klyftpotatis - mums och skoj!

Missnöjet jäser på Irland

Under tiden som Belgien och Grekland är i strålkastarljuset händer det saker i andra BIGPIS-länder också.

En av dagens största nyheter på Irland är att Sinn Féin enligt senaste opinionsundersökningen är republikens näst största parti. Med 18% av partisympatierna är det deras högsta siffra på åtminstone 30 år. Sitt främsta stöd har de bland män och låginkomsttagare.

Fianna Fáil styrde republiken Irland 1997-2011, men försvann från makten i valet tidigare i år, då Fine Gael tog över i koalition med Labour Party. Fine Gael är fortfarande det mest populära partiet med 35%, men koalitionspartnern Labour Party får bara 17% och är därmed omkörda av Sinn Féin. Fianna Fáil har fallit till 16%, efter att ha lett Irland genom finanskrisen och gjort dundermisstaget som försatte republiken i dess nuvarande risiga situation då de stödde bankerna fullt ut.

Sinn Féin fokuserar på arbetslöshet och de fattigas situation och det är troligen det som gör att de får så starkt stöd nu, då många irländare säkert hunnit bli missnöjda när de upplever att det inte händer särskilt mycket med den nya regeringen, som ju är bakbunden av den jättelika statsskuld som den förra regeringen lämnade över.

Sinn Féin är ett nationalistiskt parti på politikens vänsterflank, som är känt för sina tidigare(?) kopplingar till IRA. Precis som jag har gissat tidigare gynnar krisen nationalistiska partier av alla färger - röda, blå eller bruna. Partier som förespråkar en rättvis fördelning av krympande ekonomiska medel torde också bli vinnare. Sinn Féin kan därmed dra en riktig vinstlott då de uppfyller båda dessa kriterier.

Idag kan man också läsa att Irlands regering ska stötta upp credit unions (lokala medlemsbanker) med en miljard euro, då många av dem har stora problem med låntagare som ligger efter med betalningarna, vilket kan leda till att lånen måste skrivas ner. Detta hänger ihop med den höga arbetslösheten. Nu är denna miljard förstås småpotatis jämfört med de enorma summor som irländska staten pumpat in i sina stora banker.

Dexia verkar värre än vad jag trodde

Stratfor har gjort en mycket lyssningsvärd analys av Dexia och Belgien. Det som framkommer där gör att Dexias fall ser ut att få värre konsekvenser än vad jag beskrivit tidigare idag och det som Andreas Cervenka beskrev häromdagen. Några intressanta bitar ur Stratfors analys, översatta till svenska.

Men omstruktureringen [efter delförstatligandet i samband med finanskrisen 2008] har inte följt vad vi skulle anse vara en normal väg. Normalt görs det stora förändringar i ledningen och policyn anpassas rakt igenom för att se till att den typ av oförsiktighet som ledde till bankens problem från början inte kan hända igen. Dexia är dock inte en normal privatsparar- eller affärsbank. Istället kommer mycket av deras verksamhet från att leverera krediter till olika delar av den belgiska statsapparaten.
När dessa enheter fick större kontroll över Dexia 2008, så uppmuntrade de inte Dexia att engagera sig i mer utlåning till privata företag, som faktiskt skulle kunna förbättra deras lånestock, utan uppmuntrade istället Dexia att investera mer i deras döda emissioner, vilket gav dem möjlighet att driva större underskott än de skulle ha kunnat annars.

Vad gäller möjligheterna till att stycka av delar och sälja dem:

För det första kommer inte försäljning av goda tillgångar i dagens läge att ge vad vi skulle anse är fullt marknadsvärde.

Detta eftersom den pågående bankkrisen gör många andra banker ovilliga eller oförmögna att köpa delar av Dexia. Detta kommer att öka belgiska statens förluster i Dexia.

För det tredje, eftersom Dexia har en hävstång på 60:1 (som jämförelse hade Lehman Brothers bara 30:1) och den redan ägs till 35 procent av staten, är detta en bank som kommer att få betydligt större förluster än normalt eftersom den är ovanligt skadad.

Och sist men inte minst.

För det fjärde är Dexia en viktig finansieringskälla för belgiska staten - nu finns den inte där längre. Belgien måste nu finna något annat sätt att få in pengar på de internationella marknaderna - inte bara för att täcka bankräddningen, utan även för att täcka sina normala aktiviteter.

2010 hade Belgien ett underskott i statsfinanserna på cirka 4 procent av BNP och en statsskuld runt 100 procent av BNP - inte precis internationella långivares favoritland att låna ut till, vilket innebär höga räntor. Välkommen till BIGPIS-klubben, Belgien, dödsspiralen har börjat...

Belgiens situation blir knappast bättre av att tillförordnade premiärministern Yves Leterme i mitten av september meddelade att han tänker avgå.

Men först blir det dödsspiral för Dexia. Aktien börsstoppades i eftermiddags efter att ha tappat över 17 procent. Det verkar också svårt för största ägarna belgiska och franska staterna att komma överens om hur Dexia ska styckas och/eller räddas.

På Dexias hemsida kan man läsa att "Votre épargne est totalement en sécurité chez Dexia!" "Dina besparingar är helt i säkerhet hos Dexia". Hur ska belgiska staten kunna garantera insatta pengar i banken om de inte lyckas låna själva?

P.S. E24 listar idag Europas 18 lägst värderade banker, som liksom Dexia får anses vara i riskzonen.

Dexia första bankoffret

Belgisk-franska storbanken Dexia ser ut att bli det första offret i Finanskrisen 2.0. Sedan i helgen har det stått tämligen klart att det skulle bli någon form av nationalisering och/eller uppsplittring av Dexia. ZeroHedge tipsar om en artikel idag i belgiska De Tijd om att det blir nationalisering av de sundare delarna av banken och att aktieägarna kommer att lämnas kvar med de dåliga bitarna.

Många rykten cirkulerar just nu kring detaljerna, men vi kan vara tämligen säkra på att Dexia avslutas i nuvarande form. Det sägs vara klart att Luxemburgdelen av banken säljs av. Det verkar fortfarande inte finnas enighet mellan Belgien och Frankrike om hur det hela ska gå till. Belgiens tillförordnade premiärminister Yves Leterme säger liksom tillförordnade finansministern Didier Reynders att man vill att Frankrike ska ta sin andel av kostnaden för räddningen av Dexia. Det ska tydligen bli ett nytt styrelsemöte i Dexia i Paris i helgen.

Dexia-aktien har idag sjunkit med 13,8 procent och går mot strömmen för övriga europeiska bankaktier, som stiger idag (exempelvis Société Générale +4,85%, UniCredit +2,33%). Dexia-aktien har tappat nästan 60 procent i värde den senaste veckan.

Dexia fick jättelika statsstöd redan under första Finanskrisen 2008-2009. Belgiska staten och andra belgiska offentliga institutioner äger 44 procent av bolaget, medan franska staten äger 26 procent. Därmed bestämmer som största aktieägare Dexias öde. För den skuldtyngda belgiska staten är det inte välkommet med ytterligare belastning i statsbudgeten, när statsskulden redan uppgår till runt 100 procent av årlig BNP. Detta avspeglas i att räntorna på belgiska statsobligationer denna vecka stiger igen efter att ha sjunkit tillbaka ett tag, liksom priset för kreditswappar på Belgiens statsskuld. En rejäl belastning kan det bli - Dexia är världens 34:e största finansföretag med tillgångar på 760 miljarder dollar, motsvarande 163 procent av Belgiens BNP. Även om bara en del av detta belastar den belgiska statsbudgeten blir det kännbart. Belgiens läge blir som jag nämnt förut inte lättare av att man saknat en riktig regering sedan juni 2010 (därav tilläggstiteln "tillförordnad" på ministrarna).

Nu ska tilläggas att Dexias prekära läge inte är någon nyhet - ZeroHedge spekulerade redan i slutet av maj i att Dexia skulle bli första offret för Greklandskrisen.

Läs även Andreas Cervenkas bloggartikel från i tisdags om varför Dexia kan bli ett problem för både EU och USA.