Ursäkta e vanli mänske, men ä dä inte för eländit hur di tramsas så dant dänna nere i Bryssel? Nu sir ja att di inte kan bli sams om näste års buddjett ens. Nä, dä däringa EU gir ja inte mycke för! Di ä helt oduglia. Dä ende di sysslar mä ä å ställe te'at för vanlit fôlk å göra saker svårare. Finge ja bestämme skulle vi ha lämnat dän dära unionen för länge sen.
Fast dä ä ju en himla tur att vi aldri bytte bort våra redia kroner mot evvro. Si bare hur dä går för di dära låssaspängera nu. Nåja, vi får väl si hur länge di kan hålls å leke mä sine evvro. Grekera lär nog sparkes ut snart, för di lånte på tok för mycke. Va di helt från vettet? En kan ju inte bare låne å låne.
Å spricker hele evvron, ja då spricker nog EU oxå, ska ni si. Uschalingen, vicken soppa dä blir då! Åsså kan Svärje sitte här ensamt å följe sine EU-direktiv som en dukti liten pôjke. En får väl si, men ja har aldri gitt mycke för hela EU-sjabraket. Å skyll inte på mäj, ja rösta näj!
[Andra bloggar om eu, euro]
2010-11-16
Dags att odla lök och bönor?
Jag läser att
Nu är ju förbudet mot de två herbiciderna problematiskt, då det ger orättvis konkurrens inom EU.
Jag kommer nog att satsa på att odla mer lök själv nästa år. Handrensad och giftfri. Gratis motion på köpet. Om man startar från sättlök tillhör lök förresten de mer lättodlade grödorna. Potatis är ju också lätt att odla själv, men som bloggrannen Ylven skriver - potatis finns ju att köpa på Ica, eller hur? Vi behöver framöver öka vår livsmedelssäkerhet och beredskap mot störningar i försörjningskedjorna genom att fler odlar själva (utan att drabbas av knepiga direktiv om otillåtna frön).
Apropå allt detta läste jag också att de öländska bruna bönorna nu fått EU-skydd som SGB, skyddad geografisk beteckning. Synd att det inte kommer att bli någon mer odling då, utan ogräsgifterna.
Fast vi kan ju lösa två problem på en gång genom att sätta ett gäng arbetslösa på att rensa ogräs i grönsaksodlingarna, istället för att de ska sitta och förslöas och ha tråkigt i sina hem.
[Andra bloggar om bönor, odling, ekologisk odling, jordbruk, bekämpningsmedel, miljö, grönsaker]
Sveriges lökodlingar riskerar att slås ut när de två ogräsmedlen Stomp och Totril inte får användas efter vintern. Förbudet är ett EU-direktiv, men alla länder utom Sverige har fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.Kemikalieinspektionen ger inte fortsatt dispens för användning av dessa herbicider och lökodlarna sliter sitt hår i förtvivlan och förutser slutet för svensk lök. Att båda preparaten är miljöpåverkande tycks inte påverka lökodlarna. Även den svenska odlingen av purjolök, morot, palsternacka och bruna bönor är tydligen beroende av dessa ogräsmedel.
Mest kritiskt är det för lök- och purjolöksodlingen där ersättningsmedel saknas. Det enda alternativet är handhackning och ett ökat antal arbetstimmar.Ännu ett argument för att köpa ekologiskt odlade grönsaker, där odlingen inte riskerar att drabbas av att ett kemiskt preparat visar sig vara farligt och förbjuds. Förresten är väl alla kemiska preparat som används i giftjordbruket mer eller mindre giftiga. Det är bara att man inte har upptäckt alla riskerna ännu. Visst kostar det mer med ekologiskt odlat, men det är bättre än att köpa importerade grönsaker som man inte riktigt vet vad de besprutats med.
Nu är ju förbudet mot de två herbiciderna problematiskt, då det ger orättvis konkurrens inom EU.
I resten av EU får herbiciderna användas i minst två år till, vilket innebär att lök besprutad med Totril kan fortsätta importeras till Sverige. Göran Wilén tror att frågan kommer att tas på allvar först när det drabbar stora producenter utomlands, först då kommer kemiföretagen att bli intresserade av att ta fram ersättningspreparat.Därför har en centerpartistisk riksdagsledamot från Kalmar län uppmanat miljöminister Andreas Carlgren att gå emot EU-direktivet, vilket skulle kunna bli ett intressant prejudikat.
Den svenska odlingen kommer att konkurreras ut samtidigt som miljöpåverkan riskerar att gå på export, skriver Anders Åkesson.Det är ett knivigt val mellan två onda ting. Lösningen är som sagt giftfri odling. Vi konsumenter har tillvants till billig mat, men det är kortsiktigt att tro att förutsättningen för den billiga maten - giftjordbruket - ska kunna fortgå i längden, då det är beroende av tillgång till ändliga resurser såsom råolja.
- Denna import kan då antas komma från länder och odlare med en, jämfört med Sverige, långt större användning av växtskyddsmedel.
Jag kommer nog att satsa på att odla mer lök själv nästa år. Handrensad och giftfri. Gratis motion på köpet. Om man startar från sättlök tillhör lök förresten de mer lättodlade grödorna. Potatis är ju också lätt att odla själv, men som bloggrannen Ylven skriver - potatis finns ju att köpa på Ica, eller hur? Vi behöver framöver öka vår livsmedelssäkerhet och beredskap mot störningar i försörjningskedjorna genom att fler odlar själva (utan att drabbas av knepiga direktiv om otillåtna frön).
Apropå allt detta läste jag också att de öländska bruna bönorna nu fått EU-skydd som SGB, skyddad geografisk beteckning. Synd att det inte kommer att bli någon mer odling då, utan ogräsgifterna.
Fast vi kan ju lösa två problem på en gång genom att sätta ett gäng arbetslösa på att rensa ogräs i grönsaksodlingarna, istället för att de ska sitta och förslöas och ha tråkigt i sina hem.
Where's the Party?
SCB:s Sparbarometern utropade igår att hushållens lånefest fortsatte under tredje kvartalet 2010. Jag kikar försiktigt omkring bland lägenheterna runt min gård för att se var denna fest pågår, men det verkar lika lugnt och städat som vanligt. Pågår en lånefest så är den väl dold. På de lokala kvarterskrogarna (alias pizzerior och kinakrogar) syns inte heller några anmärkningsvärda tecken på fest. Inga låntagare sitter där och beställer in champagneflaskor på rad.
Så till allvaret. Igår rapporterade SCB alltså att hushållens lån ökade i rekordtakt. Jag får den årliga ökningstakten till cirka 9 procent, vilket är ungefär i linje med vad det varit de senaste åren. En fortsättning av trenden, alltså, som synes av Cornucopias tjusiga diagram.
Att en sådan kraftig ökning av hushållens lån i längden inte är hållbar borde vara självklart. Till och med experter förstår numera det. Ändå försöker många att konstruera fram "rationella" förklaringar till varför hushållskrediterna stiger så snabbt och varför det inte skulle vara något problem. Men frågan är bara när och hur bubblan spricker.
Nej, nej, åter till allvaret. Som jag har sagt förut så är det i grunden en kreditbubbla till svenska hushåll, som yttrar sig som en bostadsbubbla. Allt snack om tillgång och efterfrågan på bostäder är egentligen irrelevant. Vad som är intressant är hushållens tillgång till krediter. Så länge krediterna fortsätter att flöda till, så kan priserna fortsätta uppåt. Stryps kreditkranen så faller bostadsmarknaden ihop.
Kände ekonomen Sandro Scocco ser ingen uppsida på den svenska bostadsmarknaden. SBAB:s Tomas Pousette håller inte med.
Senaste uppgifterna om bostadspriser kom idag från Mäklarstatistik och pekar på att de verkar ligga ganska still, vilket rubriksättarna försöker sätta lite spinn på genom att säga att det är "balans". Imorgon kommer SCB:s siffror, så jag kan uppdatera mina diagram.
[Andra bloggar om bostadspriser, bostadsbubbla, kreditbubbla, hushållskrediter]
Så till allvaret. Igår rapporterade SCB alltså att hushållens lån ökade i rekordtakt. Jag får den årliga ökningstakten till cirka 9 procent, vilket är ungefär i linje med vad det varit de senaste åren. En fortsättning av trenden, alltså, som synes av Cornucopias tjusiga diagram.
Att en sådan kraftig ökning av hushållens lån i längden inte är hållbar borde vara självklart. Till och med experter förstår numera det. Ändå försöker många att konstruera fram "rationella" förklaringar till varför hushållskrediterna stiger så snabbt och varför det inte skulle vara något problem. Men frågan är bara när och hur bubblan spricker.
På tio år har hushållens upplåning vuxit med 1 500 miljarder kronor till 2 386 miljarder. Det motsvarar 12 miljarder i månaden eller 3 miljarder kronor i veckan. I princip all ökad utlåning går till att finansiera bostadsköp som blir dyrare och dyrare. Samtidigt har de svenska hushållen varken blivit särskilt mycket rikare eller bättre på att spara. I takt med den högre belåningen ökar därmed hushållens risktagande.Det är kanske på bostadsvisningarna som lånefesten äger rum? Där råder ju nästan feststämning med mängder av finklädda besökare. Inga röjarfester direkt, utan mer som stillsamma cocktailpartyn.
Nej, nej, åter till allvaret. Som jag har sagt förut så är det i grunden en kreditbubbla till svenska hushåll, som yttrar sig som en bostadsbubbla. Allt snack om tillgång och efterfrågan på bostäder är egentligen irrelevant. Vad som är intressant är hushållens tillgång till krediter. Så länge krediterna fortsätter att flöda till, så kan priserna fortsätta uppåt. Stryps kreditkranen så faller bostadsmarknaden ihop.
Kände ekonomen Sandro Scocco ser ingen uppsida på den svenska bostadsmarknaden. SBAB:s Tomas Pousette håller inte med.
- Vårt huvudscenario, som baserar sig på att det inte blir något nytt, stort internationellt bakslag, är att bostadspriserna blir oförändrade eller svagt stigande det kommande åretHerr Pousette måste nog gå omkring med stora skygglappar för att kunna säga så där. Att bakslaget kommer är i princip garanterat, med de obalanser som finns i världsekonomin. Eventuellt kan världsekonomin hålla emot i ett helt år till, men jag tvekar. Vi behöver inte blicka längre bort än PIIGSS-länderna för att hitta problem som kan få vilken ekonom som helst att drömma mardrömmar.
Senaste uppgifterna om bostadspriser kom idag från Mäklarstatistik och pekar på att de verkar ligga ganska still, vilket rubriksättarna försöker sätta lite spinn på genom att säga att det är "balans". Imorgon kommer SCB:s siffror, så jag kan uppdatera mina diagram.
[Andra bloggar om bostadspriser, bostadsbubbla, kreditbubbla, hushållskrediter]
2010-11-15
Irland värre än Grekland eller Baltikum
Igår kom Eurostat med sin revision av Greklands statsfinanser för 2009 och därmed kan jag komplettera det diagram jag gjorde för några veckor sedan över hur statsskuld och budgetunderskott utvecklats i EU:s värstingländer under åren 2006-2009. Jag väljer här ut länderna PIIGSS+BF (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien, Storbritannien, Belgien, Frankrike). Klicka på diagrammet för att förstora det.
Grekland står som synes i en klass för sig. Redan 2006 var deras statsskuld lika stor som Italiens, och 2008-2009 gjorde de en rejäl djupdykning vad gäller budgetunderskottet. Italien har klarat sig betydlgt bättre, och orsaken är att Grekland har haft underskott i utrikeshandeln, medan Italien har haft ett överskott. Därför har italienska staten (liksom för övrigt Japan) lyckats överleva. Kombinationen av handelsunderskott och budgetunderskott är dock dödlig.
Fortfarande står Irlands och Spaniens djupdykningar i diagrammet ut i en klass för sig. Från överskott i statsfinanserna till rekordstora underskott på bara några år. Hur gick det till? Förklaringen ligger såklart i de spruckna fastighetsbubblorna. Även Storbritannien figurerar i detta diagram av den orsaken. Förutom spräckta bostadsbubblor har Spanien och Storbritannien också haft gigantiska handelsunderskott.
Portugal befinner sig som bekant också i riskzonen, men Frankrikes statsfinanser är som synes nästan lika dåliga. Fast få talar om Frankrike som potentiellt krisland. Inte heller Belgien, som gick in i krisen med en alldeles för stor statsskuld, liksom Italien. BF (Belgien och Frankrike) kan bli mycket intressanta att hålla ögonen på framöver, förutom PIIGSS-länderna. Det krävs kanske inte så mycket för att tippa över Belgien, Frankrike eller Italien neråt höger i diagrammet.
Häromdagen tittade jag lite på vilka banker som lånat ut till Irland och gräver man vidare i BIS' data ser man varför Baltikums kris var hanterbar medan Irlands kris får EU-politikerna att flacka med ögonen. 2008 var utländska (mest svenska) bankers utlåning till Estland, Lettland och Litauen totalt 95 miljarder dollar. Detta har i senaste datat sjunkit ihop till 61 miljarder dollar. Utländska bankers utlåning till Grekland var 2008 på 295 miljarder dollar, men har nu sjunkit ihop till 154 miljarder dollar, vilket ändå är mer än dubbelt så mycket som till Baltikum. Men Irland är värre. Utländska banker har fordringar på 512 miljarder dollar på Irland, alltså drygt tre gånger så mycket som på Grekland. Dock en viss minskning sedan år 2008, då de hade fordringar på 824 miljarder dollar på Irland. En fortsatt krasch för Irlands ekonomi kan alltså försätta betydligt fler banker betydligt längre ner i pottan än vad Grekland kan göra. Och som jag ser det är en fortsatt utförslöpa oundviklig för irländska staten.
Därför försöker politikerna att tassa så försiktigt som möjligt vad gäller Irland. Man bekräftar att man för krissamtal, men, o nej, det är inget konkret! Irländska staten behöver bara låna lite pengar, sisådär 90 miljarder euro. Ingen fara. Fast enligt bloggrannen Musik@Centrifugen ryktas det om räddningspaket för Irland snart.
Läsvärt idag är även Per Lindvalls artikel om ohållbara obalanser i världsekonomin.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, banker, grekland, budgetunderskott, statsskuld]
Fortfarande står Irlands och Spaniens djupdykningar i diagrammet ut i en klass för sig. Från överskott i statsfinanserna till rekordstora underskott på bara några år. Hur gick det till? Förklaringen ligger såklart i de spruckna fastighetsbubblorna. Även Storbritannien figurerar i detta diagram av den orsaken. Förutom spräckta bostadsbubblor har Spanien och Storbritannien också haft gigantiska handelsunderskott.
Portugal befinner sig som bekant också i riskzonen, men Frankrikes statsfinanser är som synes nästan lika dåliga. Fast få talar om Frankrike som potentiellt krisland. Inte heller Belgien, som gick in i krisen med en alldeles för stor statsskuld, liksom Italien. BF (Belgien och Frankrike) kan bli mycket intressanta att hålla ögonen på framöver, förutom PIIGSS-länderna. Det krävs kanske inte så mycket för att tippa över Belgien, Frankrike eller Italien neråt höger i diagrammet.
Häromdagen tittade jag lite på vilka banker som lånat ut till Irland och gräver man vidare i BIS' data ser man varför Baltikums kris var hanterbar medan Irlands kris får EU-politikerna att flacka med ögonen. 2008 var utländska (mest svenska) bankers utlåning till Estland, Lettland och Litauen totalt 95 miljarder dollar. Detta har i senaste datat sjunkit ihop till 61 miljarder dollar. Utländska bankers utlåning till Grekland var 2008 på 295 miljarder dollar, men har nu sjunkit ihop till 154 miljarder dollar, vilket ändå är mer än dubbelt så mycket som till Baltikum. Men Irland är värre. Utländska banker har fordringar på 512 miljarder dollar på Irland, alltså drygt tre gånger så mycket som på Grekland. Dock en viss minskning sedan år 2008, då de hade fordringar på 824 miljarder dollar på Irland. En fortsatt krasch för Irlands ekonomi kan alltså försätta betydligt fler banker betydligt längre ner i pottan än vad Grekland kan göra. Och som jag ser det är en fortsatt utförslöpa oundviklig för irländska staten.
Därför försöker politikerna att tassa så försiktigt som möjligt vad gäller Irland. Man bekräftar att man för krissamtal, men, o nej, det är inget konkret! Irländska staten behöver bara låna lite pengar, sisådär 90 miljarder euro. Ingen fara. Fast enligt bloggrannen Musik@Centrifugen ryktas det om räddningspaket för Irland snart.
Läsvärt idag är även Per Lindvalls artikel om ohållbara obalanser i världsekonomin.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, banker, grekland, budgetunderskott, statsskuld]
EU, Jordbruksverket och legitimiteten
Trots Jordbruksverkets förtydligande angående "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets nya regler för ovanliga grönsaksfröer, så ser det ut som om proteststormen fortsätter, om än i lugnare form, då remisstiden nu gått ut.
Nu har FRÖ-lagen kommit in i debattens finrum, då Viveka Ljungström, chefredaktör för Allt om Trädgård, skrivit en debattartikel på SvD Brännpunkt.
Problemet med lagar, direktiv och förordningar såsom det aktuella EU-direktivet 2009/145/EG och Jordbruksverkets föreskrift baserad på det, är att om de går alltför mycket emot "sunt förnuft" så förlorar allmänheten förtroendet för myndigheterna och de lagstiftande församlingarna. Därmed förlorar de i legitimitet. Orimliga lagar gör att det inte känns lika allvarligt att bryta mot dem. Särskilt när lagen kommer från ett fjärran och opersonligt EU-styre eller implementeras av övernitiska svenska byråkrater.
Andra aktuella exempel på lagar och direktiv som går emot det allmänna rättsmedvetandet är t.ex. domen mot den så kallade hockey-länkaren och EU:s datalagringsdirektiv.
Det är allvarligt om allmänhetens respekt för lagen minskar. Då blir nämligen också steget enklare till att även bryta mot lagar som är rimligare. Därmed bryts grundtesen att "land skall med lag byggas", som fanns redan i de medeltida landskapslagarna - "land skal mæþ laghum byggias".
Vi ser effekten av alltför många orimliga lagar i sydeuropeiska länder. Ett praktexempel är italienska hastighetsbegränsningar, som oftast är satta orimligt lågt. Några meter in på avfarten från motorvägen möts man t.ex. plötsligt av en 40-skylt. Självklart håller ingen dessa hastighetsbegränsningar. De som varit på besök i Italien har säkert märkt att folk kör rätt fort där och även bryter mot allehanda andra trafikregler, exempelvis rödljus. Så är antalet trafikdöda också närmare dubbelt så stort i Italien som i Sverige (justerat för invånarantalet). En annan effekt är att det kan bli en godtycklighet från polisens sida. Med många orimliga lagar är det ogörligt att lagsöka alla som bryter mot dem. Men exempelvis ett brott mot italienska hastighetsgränser kan av polisen användas som ursäkt för att ta fast de personer man av andra orsaker skulle vilja ta. Även rättssäkerheten urholkas därför av alltför många klåfingriga lagar.
En annan sak som stör mig med EU:s direktiv om frösorter är det som Ylven påpekar, nämligen att det går på tvärs mot subsidiaritetsprincipen.
För att återgå till Jordbruksverkets hantering av den aktuella FRÖ-föreskriften kan man jämföra med hur hanteringen av motsvarande direktiv skett i Storbritannien. Jämförelsen är inte till Sveriges fördel. I Sverige skickades förslaget till föreskrift ut till remissinstanserna 15 oktober och svaren skulle vara inne 5 november. Det publicerades på Jordbruksverkets hemsida först 2 november och remisstiden förlängdes då också till 10 november - ändå inte ens en månad från det att förslaget skickades ut. I Storbritannien skickades förslaget ut på remiss 4 augusti och svaren skulle vara inne senast 29 oktober. Nästan tre månaders remisstid känns betydligt rimligare. En annan stor skillnad är att Jordbruksverket föreslagit att inga övergångsbestämmelser behövs, medan brittiska DEFRA ger hela tre års övergångstid för fröfirmorna. Jordbruksverkets avsaknad av övergångstid tyder på okunskap och nonchalans, medan DEFRA:s treåriga övergångstid känns som en antydan i smyg till fröbranschen att de kan fortsätta ungefär som förut och inte bry sig så mycket om de nya bestämmelserna - EU-direktivet ska nämligen utvärderas år 2013.
Till sist så har jag hittat fler som skrivit om FRÖ-lagen sedan sist:
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, rättssäkerhet]
Nu har FRÖ-lagen kommit in i debattens finrum, då Viveka Ljungström, chefredaktör för Allt om Trädgård, skrivit en debattartikel på SvD Brännpunkt.
Problemet med lagar, direktiv och förordningar såsom det aktuella EU-direktivet 2009/145/EG och Jordbruksverkets föreskrift baserad på det, är att om de går alltför mycket emot "sunt förnuft" så förlorar allmänheten förtroendet för myndigheterna och de lagstiftande församlingarna. Därmed förlorar de i legitimitet. Orimliga lagar gör att det inte känns lika allvarligt att bryta mot dem. Särskilt när lagen kommer från ett fjärran och opersonligt EU-styre eller implementeras av övernitiska svenska byråkrater.
Andra aktuella exempel på lagar och direktiv som går emot det allmänna rättsmedvetandet är t.ex. domen mot den så kallade hockey-länkaren och EU:s datalagringsdirektiv.
Det är allvarligt om allmänhetens respekt för lagen minskar. Då blir nämligen också steget enklare till att även bryta mot lagar som är rimligare. Därmed bryts grundtesen att "land skall med lag byggas", som fanns redan i de medeltida landskapslagarna - "land skal mæþ laghum byggias".
Vi ser effekten av alltför många orimliga lagar i sydeuropeiska länder. Ett praktexempel är italienska hastighetsbegränsningar, som oftast är satta orimligt lågt. Några meter in på avfarten från motorvägen möts man t.ex. plötsligt av en 40-skylt. Självklart håller ingen dessa hastighetsbegränsningar. De som varit på besök i Italien har säkert märkt att folk kör rätt fort där och även bryter mot allehanda andra trafikregler, exempelvis rödljus. Så är antalet trafikdöda också närmare dubbelt så stort i Italien som i Sverige (justerat för invånarantalet). En annan effekt är att det kan bli en godtycklighet från polisens sida. Med många orimliga lagar är det ogörligt att lagsöka alla som bryter mot dem. Men exempelvis ett brott mot italienska hastighetsgränser kan av polisen användas som ursäkt för att ta fast de personer man av andra orsaker skulle vilja ta. Även rättssäkerheten urholkas därför av alltför många klåfingriga lagar.
En annan sak som stör mig med EU:s direktiv om frösorter är det som Ylven påpekar, nämligen att det går på tvärs mot subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna.Är det bara jag som tycker mig se att subsidiaritetsprincipen endast är en snygg fasad, och att EU i själva verket handlar om centralstyrning?
För att återgå till Jordbruksverkets hantering av den aktuella FRÖ-föreskriften kan man jämföra med hur hanteringen av motsvarande direktiv skett i Storbritannien. Jämförelsen är inte till Sveriges fördel. I Sverige skickades förslaget till föreskrift ut till remissinstanserna 15 oktober och svaren skulle vara inne 5 november. Det publicerades på Jordbruksverkets hemsida först 2 november och remisstiden förlängdes då också till 10 november - ändå inte ens en månad från det att förslaget skickades ut. I Storbritannien skickades förslaget ut på remiss 4 augusti och svaren skulle vara inne senast 29 oktober. Nästan tre månaders remisstid känns betydligt rimligare. En annan stor skillnad är att Jordbruksverket föreslagit att inga övergångsbestämmelser behövs, medan brittiska DEFRA ger hela tre års övergångstid för fröfirmorna. Jordbruksverkets avsaknad av övergångstid tyder på okunskap och nonchalans, medan DEFRA:s treåriga övergångstid känns som en antydan i smyg till fröbranschen att de kan fortsätta ungefär som förut och inte bry sig så mycket om de nya bestämmelserna - EU-direktivet ska nämligen utvärderas år 2013.
Till sist så har jag hittat fler som skrivit om FRÖ-lagen sedan sist:
- Madeleine Sjöstedt (fp) kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad
- Ledare i Gefle Dagblad
- Byggnadsvårdsbloggen
- Lakes lakonismer
- akkomp
- Åsa Romson
- Gröna tankar och handlingar
- En liten paus
- Odling för dummies
- Rune Lanestrand
- Brachyura
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, rättssäkerhet]
2010-11-14
Den fröodlade mångfaldens problem
Bilden till höger: Oaxacan Green Dent Corn
I kritikstormen mot "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer, har det även framkommit synpunkter att man borde byta fröer med varandra. Det har till och med startats upp en sida med namnet bytafroer.se. Nu är ju fröbyte mellan amatörer inget nytt fenomen. Redan i mitten av 1980-talet gick jag med i Föreningen Sesam, vars hela idé handlar just om fröbyte.Föreningen Sesam är en ideell förening som genom praktiskt arbete verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter.Tittar man i Sesams senaste årsbok med alla medlemmarnas fröerbjudanden ser man dock ett problem. Det finns bara sex sorter av gurkor, en sort av pumpa, en sort av sommarsquash, två sorter av vintersquash, men 77 sorter av tomater. Det finns 39 sorter av bryt- och vaxbönor, 48 sorter av kokbönor, 70 sorter av ärter, men bara fyra sorter av majs och bara tre sorter av kål. Detta beror på att vissa grönsaksarter är enklare att fröodla än andra. Det är faktiskt så att för vissa arter är det svårt för andra än proffs att fröodla.
Föreningen vänder sig i första hand till hängivna odlare som är nyfikna på ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter och som bevara dessa i odling.
Det centrala i verksamheten är att medlemmarna fröodlar dessa sorter. Egen fröodling är ett säkert sätt att bevara gamla favoriter även om de försvinner ur handeln.
Bilden till höger: Miniature Rainbow Popcorn
Våra grönsaksväxter kan nämligen delas in i olika kategorier, till exempel självbefruktare och korsbefruktare, eller ettåriga och tvååriga.Ettåriga självbefruktare är lätta att fröodla, t.ex. tomater, bönor och ärter. De flesta av våra sädesslag är också självbefruktare - vete, havre, korn, dinkel och hirs. Här räcker det i princip med några plantor för att hålla sorten i odling. Det finns ingen större risk för oönskade korsningar.
Korsbefruktare är svårare att fröodla, då de är promiskuösa och korsar sig med grannplantor av samma art. Resultatet blir ofta korsningar som inte är bra och som framförallt inte har de egenskaper som gör föräldrasorterna odlingsvärda. Om man korsar brysselkål med blomkål blir resultatet oftast plantor som är varken eller, och som är odugliga som grönsaker. Därför är det svårt att fröodla korsbefruktare, eftersom de måste hållas på tillräckligt avstånd från andra blommande plantor av samma art. Exempel på ettåriga korsbefruktare är majs, gurka, squash och pumpa samt sädesslaget råg. Visserligen kan man med olika trick som att sätta påsar över blommorna lyckas hålla sorterna åtskilda, men för de flesta korsbefruktare finns i längden också problemet med inavelsdepression. Man måste fröodla tillräckligt många plantor av dessa arter för att de inte ska drabbas av problem, ofta ett par hundra plantor. Ett par hundra plantor har ingen normal fritidsodlare plats för i sin trädgård, som dessutom måste ligga på tillräckligt avstånd från andra fröodlingar för att undvika korsningsrisker.
Av dessa orsaker måste vi fritidsodlare som vill ha ovanliga grönsakssorter ha tillgång till fröfirmor som säljer frön av dem. Det måste alltså finnas professionella odlare som uppförökar sorter av tvååriga eller korsbefruktande grönsaker, samt fröfirmor som dessa fröodlare kan sälja till. Därför är de små fröfirmorna viktiga, och deras överlevnad får inte hotas av ett byråkratiskt Jordbruksverk eller korkade EU-direktiv.
Bilden till höger (klicka för att förstora)
En del av mina kokbönor från i år:
Borlotto di Vigevano Nano, Jacob's Cattle, Svensk vit, Hutterite Soup Bean, Orca/YinYang, Äkta tranbär, Kidney, Stella, svarta bönor, Rödhakeägg, Silute, Hungarian Butter, Sunset.
Av dessa sorter är det bara Vigevano Nano och Stella som finns med bland EU:s standardsorter. Bönor är dock som sagt lätta att fröodla själv.
Fler reaktioner på FRÖ-lagen har tillkommit sedan i onsdags.
- DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs
- Ledare i Sundsvalls tidning
- Program i Sveriges Radio i fredags
- Sanna Rayman på SvD:s ledarsida idag
[Läs även andra bloggares åsikter om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling, fröodling]
2010-11-12
Vem har lånat ut till Irland?
En snabb titt på BIS' data (per den sista juni i år) ger åtminstone svaret på vilka länders banker som har lånat ut till Irland. Som jag skrev igår är det kört för irländska staten. En statsbankrutt brukar också medföra att stora delar av den övriga ekonomin säckar ihop. Följande diagram visar vilka länders banker som innehar störst andel av Irlands skulder till utländska banker.
Tyska och brittiska banker står alltså för omkring en fjärdedel var. Räkna alltså med att tyska politiker har ett starkt intresse av att Irland inte drabbas av statsbankrutt.
Man kan också jämföra hur mycket respektive lands banker har lånat ut till Irland jämfört med hur stor landets BNP är. Då framträder en något annorlunda bild.
Belgien träder då fram som ett land som har mycket att förlora på Irlandsproblem - i samma klass som Storbritannien. Schweiziska banker har inte lånat ut på långt när så mycket som de tyska till Irland, men i förhållande till landets BNP-storlek är det nästan lika illa.
Irland är illa ute och många spekulerar säkert om vad som kommer att hända. Men politiker får tydligen inte tala för öppet om det. Vår finansminister Anders Borg kritiserar ledande EU-politiker "för att de har tagit upp frågan om huruvida befintliga privata långivare, som banker, ska vara med och ta smällen om ett statsfinansiellt pressat euroland som Irland skulle tvingas ställa in betalningarna och be om hjälp". EU-politiker får tydligen inte nämna något sånt farligt.
Idag kom också preliminära BNP-siffror för tredje kvartalet 2010 för EU. Greklands BNP föll med 4,5 procent jämfört med samma kvartal i fjol. Spanien blev största orosmolnet, då de hade 0 procents BNP-tillväxt på årsbasis. Irland var inte med i denna preliminära rapport. Grekland lär hamna i fokus nästa vecka, då Eurostat på måndag ska presentera sin revision av deras statsfinanser. Underskottet 2009 kommer att räknas om från 13,6 procent av BNP till troligen 15 procent av BNP eller mer.
Nu talas det också om att den förnyade euro-oron kan ge högre boräntor här i Sverige.
Tillägg: Europeiska centralbanken (ECB) har ju också lånat ut en massa pengar till Irlands banker, närmare bestämt 130 miljarder euro, vilket gör dem till en större långivare än de tyska bankerna, som bara lånat ut 100 miljarder euro till Irland.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, banker, euro, grekland]
Tyska och brittiska banker står alltså för omkring en fjärdedel var. Räkna alltså med att tyska politiker har ett starkt intresse av att Irland inte drabbas av statsbankrutt.
Man kan också jämföra hur mycket respektive lands banker har lånat ut till Irland jämfört med hur stor landets BNP är. Då framträder en något annorlunda bild.
Belgien träder då fram som ett land som har mycket att förlora på Irlandsproblem - i samma klass som Storbritannien. Schweiziska banker har inte lånat ut på långt när så mycket som de tyska till Irland, men i förhållande till landets BNP-storlek är det nästan lika illa.
Irland är illa ute och många spekulerar säkert om vad som kommer att hända. Men politiker får tydligen inte tala för öppet om det. Vår finansminister Anders Borg kritiserar ledande EU-politiker "för att de har tagit upp frågan om huruvida befintliga privata långivare, som banker, ska vara med och ta smällen om ett statsfinansiellt pressat euroland som Irland skulle tvingas ställa in betalningarna och be om hjälp". EU-politiker får tydligen inte nämna något sånt farligt.
Idag kom också preliminära BNP-siffror för tredje kvartalet 2010 för EU. Greklands BNP föll med 4,5 procent jämfört med samma kvartal i fjol. Spanien blev största orosmolnet, då de hade 0 procents BNP-tillväxt på årsbasis. Irland var inte med i denna preliminära rapport. Grekland lär hamna i fokus nästa vecka, då Eurostat på måndag ska presentera sin revision av deras statsfinanser. Underskottet 2009 kommer att räknas om från 13,6 procent av BNP till troligen 15 procent av BNP eller mer.
Samtidigt anländer tjänstemän från EU och IMF till Aten för att utvärdera om den grekiska regeringen uppfyllt villkoren för att få nästa omgång stöd. Och på torsdagen väntas parlamentet i Grekland inleda debatten om den slutliga budgeten för 2011.En inte alltför vågad gissning är att fokus då tillfälligt flyttas bort från Irland. Men euron lär fortsätta att försvagas ändå, om inte Grekland kommer med "positiva" överraskningar - alltså "inte så illa som väntat".
Nu talas det också om att den förnyade euro-oron kan ge högre boräntor här i Sverige.
- Även bergsäkra papper som svenska bostadsobligationer tar oförtjänt stryk när paniken griper omkring sig, säger Magnusson.Pär Magnusson uttalar sig också om hur Irlandskrisen påverkar G20-mötet.
- Det handlar inte om svenska bankers kreditvärdighet. Det är en ren risk-skräckeffekt, tillägger han.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har sett sig tvungen att på plats vid G 20-mötet i Seoul försäkra att EU har verktyg och medel att rädda Irland om det skulle bli nödvändigt.Den där sista meningen var intressant. Menar han verkligen det? Får en "mainstreamare" säga så?
Splittringen är därmed tydlig, vilket urholkar EU-ländernas styrka på G 20-mötet, enligt Pär Magnusson, skandinavisk chefsanalytiker på Royal Bank of Scotland (RBS).
- Alla EU-länder vill ha en svagare euro. Det skulle göra att de kan exportera mer. Men om euron handlas i 1:35 eller 1:45 mot dollarn är inte den stora frågan just nu. Det stora problemet är att hela euro-systemet är på väg att braka samman, tillägger han.
Tillägg: Europeiska centralbanken (ECB) har ju också lånat ut en massa pengar till Irlands banker, närmare bestämt 130 miljarder euro, vilket gör dem till en större långivare än de tyska bankerna, som bara lånat ut 100 miljarder euro till Irland.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, banker, euro, grekland]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
