Varför amorterar finländarna?

Jag läste igår att finländarna amorterar av sina bolån på i genomsnitt 20 år, medan den genomsnittliga återbetalningstiden för bolån i Sverige ligger på 125 år (71 år för villaägare). Detta trots att flera av de större bankerna finns i båda länderna - Nordea, Handelsbanken och Danske Bank. De finländska hushållens skuldsättning är också lägre än i Sverige, bara 114 procent av hushållens disponibla inkomst mot 165 procent i Sverige.

Även i Finland har bostadspriserna drivits upp de senaste årtiondena med hjälp av krediter, men inte alls lika mycket som i Sverige.

Förutom att finländarna har lägre bolån, så har de också i genomsnitt mindre bostäder än i Sverige.

Ränteläget på bolån i Finland ser ut att vara lägre än i Sverige och även finländarna får göra ränteavdrag på skatten, vilket borde göra det attraktivt att ta stora bolån även i Finland. Men ändå finns det en skillnad i synen på bolån i Sverige och i Finland. Man får väl förklara det som något slags kulturell skillnad i inställningen till lån, men den kan visa sig vara avgörande för hur framtiden ser ut. Ett boprisfall i linje med Danmarks på runt 30 procent skulle få mycket olika konsekvenser i Sverige respektive Finland.

Apropå räntor läser jag att ordförande i riksbanksfullmäktige Johan Gernandt bemöter vice riksbankschefen Lars E O Svenssons uttalanden om att det borde vara fler ekonomiprofessorer i Riksbankens direktion. Svensson anser att (enligt teoretiska beräkningar) har 40 000 fler varit arbetslösa i Sverige än vad som hade varit fallet om räntan varit lägre. Frågan är dock hur en lägre ränta hade påverkat Sveriges redan höga skuldsättningsnivå. Vad skulle det få för långsiktiga effekter? Vi ser redan hur låga räntor drivit på den svenska bostadsbubblan. Men Svensson anser inte att vi har en bostadsbubbla, så det är då inget problem med låga räntor. Vi får se hur väl hans teoretiska modeller och tvärsäkra åsikter håller om några år.

Jag är håller med Johan Gernandt om att "Det vore inte bra med bara professorer i direktionen". Den hälsosamme ekonomisten gör en längre utläggning i ämnet och konstaterar

Att centralbanker med enbart professorer i makroekonomi lyckas bättre än centralbanker med en mer blandad sammansättning tror jag därför återstår att bevisa. Om professorerna inte lyckas övertyga lekmännen om att de har rätt i en fråga som de är experter på så kanske de snarare borde gå tillbaka och fundera över varför deras argument inte biter.
...
Man bör heller inte utesluta att lekmännen har en annan syn på Riksbankens mål än experterna. Kanske är det så att experterna gör sitt jobb i snäv bemärkelse (stabilisera inflationen), medan lekmännen undermedvetet låter andra faktorer spela in?

Att kalla de ledamöter som inte råkar vara professorer i ekonomi för "lekmän" känns dock lite konstigt, då det rör sig om personer med bred och djup ekonomisk kompetens och kunskap. Bara det att de inte råkar vara professorer.

Finlands statsobligationsränta stiger

Carl B Hamilton (fp) brukar ta upp Finland som ett exempel på att det skulle kunna vara bra för Sverige att vara med i euron. För att se hur bra det är för Finland att vara med i euron så kan vi se på hur det gått för räntan på finska tioåriga statsobligationer kontra svenska dito.

Hoppsan Carl B! Svenska räntan runt 1,7 procent och finska närmare 3 procent. Allteftersom eurokrisen förvärras ser avståndet mellan de svenska och finska statsobligationerna ut att öka.

Nu invänder kanske någon att Finland har högre statsskuld än Sverige och även ett budgetunderskott, men det förklarar inte varför statsobligationsräntorna gått isär efter att ha legat mycket nära varann fram till februari i år. Statsskulden och underskottet var ju kända redan mycket tidigare och har väl inte blivit så mycket sämre under detta år.

Hänt i Europa

Jag tänkte snabbt kommentera några saker som hänt medan jag var på semester. Vi börjar med Europa.

Vad gäller EU:s nya långtidsbudget som presenterades i veckan behöver jag inte kommentera så mycket själv, eftersom Jonas Sjöstedt uttrycker det så bra.

Igår kväll presenterade EU-kommissionen sitt förslag till långtidsbudget för åren 2014-2020. Förslaget är en uppvisning i brist på realism av en institution som verkar vara helt världsfrånvänd och som gör tvärtom mot vad den begär av andra. Samtidigt som EU kräver att medlemsländer ska genomföra dramatiska neddragningar i välfärden så ska EU tillåtas rejäla höjningar av utgifterna. Detta trots att det finns enorma behov av att rationalisera EU:s verksamhet och lika enorma möjligheter att spara pengar på EU-nivå. Men istället ska skattebetalarna pumpa in nya miljarder som bland annat ska gå till fantasilöner, byråkrati och att EU-parlamentet ska kunna fortsätta flytta mellan Bryssel och Strasbourg. EU-kommissionen agerar som ett bortskämt barn som kräver allt åt sig själv utan förmåga att se egna brister eller andras behov.

Det hela ska finansieras av nya skatter på EU-nivå, vilket bekräftar alla farhågor om att EU-eliten håller på att försöka roffa åt sig mer makt och omvandla unionen till ett slags superstat. Låt oss hoppas att det inte lyckas!

Hushållens lånetillväxt fortsätter att tappa farten.

I maj fortsatte hushållens tillväxttakt på lån från monetära finansinstitut (MFI) att sjunka ytterligare. Tillväxttakten var då 6,9 procent vilket var en minskning från 7,2 procent i april. I maj 2010 var tillväxttakten 9,1 procent.

Tillväxttakten toppade som ni ser 2006, med en sekundär topp 2010, men det är en bra bit kvar innan skulderna sjunker i vår lågräntedopade "tigerekonomi".

I Hemnets statistik kan vi se att antalet småhus till salu är rekordstort. Det gäller dock inte bostadsrätterna. Vad gäller de andra indikatorerna kan man fundera på om de snabba fallen för begärt pris på nyinkomna bostäder betyder något signifikant.

I grannlandet Danmark har ännu en bank gått omkull, den nionde danska banken sedan början av finanskrisen.

Den danska banksektorns oro tilltog då staten blev tvungen att ta över den lokala banken Fjordbank Mors på måndagen. I februari gick Amagerbanken samma öde till mötes.

En läsare tipsar om att man i Finland vill sänka ränteavdragen för bostadslån "med 15 procent nästa år och 5 procent de två följande åren. Alltså från 28 procent till 23,8 procent osv." Vad det kommer att betyda för finska bostadspriser är lätt att förstå.

I år genomförs åter stresstester av europeiska banker, men liksom förra året med karaktär av potemkin-kulisser. Årets test innehåller ett scenario med 0,5 procent ekonomisk nedgång i euro-området i år och en 15-procentig nedgång på Europas börser. Man tittar också på effekterna av en ökning av räntorna på europeiska statsobligationer med 0,75 procentenheter och en ökning av interbankräntorna med 1,25 procentenheter. Ett stresstest utan någon särskild stress! Dessutom innehåller inte stresstesterna något om vad som skulle hända vid omstrukturering av något lands statsskuld, eftersom vi ju alla vet att det är omöjligt...

Moody's meddelade för två veckor sedan att de nu har negativa utsikter för Italiens kreditbetyg och har tidigare sagt att de kan sänka betygen för de två största bankerna UniCredit och Intesa Sanpaolo. Dessutom varnade Moody's för en vecka sedan att de kan sänka kreditbetygen för 13 små och medelstora italienska banker, vilket fick italienska bankaktier att rasa stort. Italien kan skryta med EU:s största statsskuld på 2,3 biljoner dollar, vilket är 119 procent av BNP och därmed näst värst i EU. Det som gör att situationen inte blir akut även där är att statsfinansernas underskott är ganska måttliga 5 procent av BNP.

Credit Bubble Bulletin kommenterar BIGPISS-krisen.

Apparently, the more troubling Greek contagion risks become, the greater the markets’ faith that global policymakers will find the necessary resolve to come together and ensure things don’t spiral out of control.

Ju värre den grekiska krisen blir, desto mer övertygade blir finansmarknaderna om att politikerna måste hitta på en "lösning" och då är ju allt lugnt och börserna kan stiga...

Belfast drabbades i förrförra veckan av de värsta upploppen på många år. Det verkar denna gång ha varit unionisterna som satt igång bråket.

Våldet började i måndags med att ett misstänkt protestantiskt gäng angrep ett katolskt område. Det blossade upp igen på tisdagen när tv rapporterade om en skadad man.

Även nu i helgen har det varit upplopp i Belfast.

Sammandrabbningarna utlöstes när en grupp protestanter marscherade genom staden, medan katoliker demonstrerade mot marschen. Polis försökte stoppa upploppen och upplösa grupperna genom att avfyra gummikulor och använda vattenkanoner.
- Polis blev då attackerad av båda sidor, sade en talesperson för polisen. Ingen av poliserna skadades allvarligt.

Så länge alla fick det bättre hölls de etniska motsättningarna i "de sex grevskapen" nere, men det behövs bara en ekonomisk kris för att de ska blossa upp igen. Svenska media missar lite av situationens komplexitet när man talar om katoliker och protestanter. Snarare handlar det om nationalister och unionister, även om de flesta katoliker är nationalister och de flesta protestanter är unionister. Från Wikipedia:

A 2008 survey found that 57% of Protestants described themselves as British, while 32% identified as Northern Irish, 6% as Ulster and 4% as Irish. [...] The 2008 survey found that 61% of Catholics described themselves as Irish, with 25% identifying as Northern Irish, 8% as British and 1% as Ulster.

Vad man inte heller ska glömma i sammanhanget är att det är en stor skillnad på det konfliktfyllda Nordirland och den fredliga republiken Irland.

Hänt i veckan 10-17 april, del 3

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera.
Se även del 1 och del 2.

USA

• "Fondjätten Pimco, uttalat oroad över USA:s budgethantering, har ökat andelen värdepapper med kort löptid i portföljen och samtidigt börjat blanka USA-obligationer, visar en mars-rapport."

BIGPISS-länderna

• Irland: "Thousands of struggling homeowners were last night offered the hope of having part of their mortgage debt written off. Nationalised bank AIB said it was considering using some of its latest €13.3bn taxpayers' bailout to write off the debt of struggling borrowers."
• "Kreditvärderingsföretaget Moody's sänker överraskande Irlands kreditbetyg med två steg till BAA3 och varnar för ytterligare sänkningar. Beskedet har gett upphov till en ny våg av ränteoro i eurozonen. Moody's förklarar det sänkta betyget med att tillväxtutsikterna för Irland har försämrats. Kreditvärderaren tror att tillväxten i år stannar på 0,4 procent och att 2012 års tillväxt i Irland stannar på 1,5 procent. Någon överhängande risk för att Irland ska behöva göra skuldnedskrivningar, som slår mot banker och fonder med irländska statsobligationer i portföljen, ser inte Moody's för närvarande. Irlands statsskuld som andel av BNP väntas i sin tur toppa på 120 procent, enligt Moody's huvudscenario."
• "Euroländernas finansiella stöd till krisens Portugal, via stödfonden EFSF, riskerar att stoppas i Finlands parlament. Frågan splittrar i princip opinionen i två lika delar inför valet den 17 april, enligt Martti Salmi, rådgivare på Finlands finansdepartement."
• "Ända sen finanskrisen slog till har regeringen Merkel förespråkat sparsamhet, men trots det har den tyska staten ökat sin skuld rejält de senaste åren. [...] Därmed har statsskulden höjts med runt en tredjedel sen Angela Merkel kom till makten 2005. Jämför man med 1990, då de tyska staterna återförenades, ser läget ännu värre ut. [...] En fyrdubbling på 20 år. [...] Enligt EU:s regler får statsskulden inte vara större än 60 procent än BNP. För Tyskland steg skuldbördan från 73,5 procent 2009, till 83,2 procent av BNP 2010."
• "Frankrike har börjat blockera alla tåg från Italien som transporterar afrikanska migranter, enligt italiensk gränspolis. Den italienska regeringen protesterar och kallar tilltaget "illegitimt och i tydlig strid med allmänna europeiska principer"."
• Räntan på tvååriga grekiska statsobligationer steg till hela 18,5 procent i fredags och tioåriga till 13,8 procent.

Östeuropa

• 11 april: "Minst elva personer dödades och ett hundratal skadades vid en explosion i tunnelbanan i Vitrysslands huvudstad Minsk i dag. Myndigheterna tror att det var ett terrordåd."
• 14 april: "Totalt fem personer har nu gripits för inblandning i sprängdådet i tunnelbanan i Minsk i måndags då tolv personer dödades och över 150 skadades"

Norden

• "Sjeføkonom Knut Anton Mork refser oljepengebruken. - Pengene skulle jo gå til andre ting enn å betale mennesker for ikke å arbeide, mener han. - Oljepengene har i for stor grad gått til ulike trygde- og pensjonsytelser, mens investeringer er blitt skadelidende og skattenivået har forblitt høyt. [...] - Tross oljefondet vil omfanget av statens ytelser neppe kunne opprettholdes når olje- og gassvirksomheten går mot slutten om 15 til 20 år. Norsk økonomi som helhet må regne med store og kanskje smertelige omstillinger, skriver Mork. [...] - I stedet for å finansiere produktive investeringer har oljepengene gått til løpende konsum og redusert arbeidsinnsats, skriver Mork."
• "När 86 procent av rösterna har räknats i Finland har Samlingspartiet 20,1 procent av rösterna. Sannfinländarna har 19,2 och Socialdemokraterna är nästan uppe i samma nivå med 19,1 procent. Centerpartiet har som fjärde största parti 15,9."

Tillväxt och konjunktur

• "Internationella valutafonden (IMF) sänker sina tillväxtprognoser för både USA och Japan. I en färsk konjunkturrapport riktar IMF hård kritik mot trovärdigheten i de båda ländernas strategier för att sänka sina budgetunderskott. Däremot har IMF höjt prognosen för Tysklands tillväxt. [...] IMF varnar också för att en oljeprischock (på grund av tilltagande oroligheter i oljestaterna) kan försämra konjunkturen rejält.
• "The IMF has released its 2011 Global Financial Stability Report [..] A number of banks in Europe—including nearly all banks in Greece, Ireland, Portugal, many of the small and mid-size Spanish cajas, and some German Landesbanken—have lost cost-effective access to term funding markets. As a result they have turned in varying degrees to repo markets and the ECB for refinancing. But there is still a risk that, in the event of further negative news, a greater number of institutions could face difficulties in rolling over their wholesale funding.

Bostadsbubbla och fastighetsbubbla

• "Det finns risk att floden av billiga krediter över det finansiella systemet har drivit fram tillgångsbubblor, inte minst inom fastighetssektorn. Det visar en omfattande undersökning av Danske Bank. ”Man får lite ont i magen”, säger bankens chefekonom, Roger Josefsson."
• "Konsekvenserna av en sprucken bostadsbubbla är så förödande för ekonomin i form av ökad arbetslöshet, på både kort och lång sikt, att politikerna bör vidta åtgärder även om risken för en sådan bubbla antas vara liten. Det säger Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt."
• "Den senaste prisstatistiken från Mäklarstatistik visar att priserna på bostadsrätter i Sverige gått upp med 3 procent den senaste tremånadersperioden, men villapriserna har legat still. [...] – Räntehöjningarna och bolånetaket har börjat märkas och kanske förändrat flyttmönstren. Man väljer att bo kvar i förorten framför att satsa på en dyrare bostadsrätt i centrum."
• "Det senaste året har många hushåll fått ökade kostnader. Nödvändiga utgifter som högre hyra eller högre ränteutgifter har stigit med mer än det gångna årets måttliga löneökningar. Även uppvärmning, hushållsel och bensin har blivit dyrare."
• E24:s Andreas Cervenka skrev i fredags

  Om en bank inte kan betala sina fordringsägare hamnar räkningen hos Anders Borg. Detta gigantiska borgensåtagande följer Sverige som en mörk skugga och får plötsligt den synliga statsskulden på 1 065 miljarder att se ut som felräkningspengar.
  De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11 284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi. Irlands statsskuld före krisen var 25 procent av BNP, nu är den på väg mot 120 procent.
  I Europa är det bara Schweiz, Storbritannien och Nederländerna som har en större banksektor i förhållande till ekonomins storlek än Sverige, där siffran är drygt 400 procent av BNP.

Saab Automobile

• 12 april: "Produktionsstoppet på Saab Automobile i Trollhättan leder nu till att ansträngda underleverantörer tvingas dra ned. Inhyrd personal från bemanningsföretag har redan fått sluta och varsel och uppsägningar av egen personal planeras på flera håll"
• "I verkligheten är problemen för Saab Automobile långt från över, även om man klarar sig fram till i höst. Allt Saab har i dag är skulder som drar räntor och ska amorteras. Det nya kapital man hoppas kunna skaffa kommer att gå till att betala de löpande utgifterna; räntor, amorteringar, löner och insatsvaror. Det eventuella överskott Saab kan skapa måste gå till att utveckla kommande bilmodeller"
• "Regeringen gav positivt besked till försäljning av Saabs fabrik som ger 30 miljoner euro. Men bara om Vladimir Antonov klarar Riksgäldens granskning – därefter ska även EIB godkänna upplägget."

Investeringar

• "In an attempt to understand the relatively new but wildly popular Exchange Traded Funds (ETFs), Dr. Bogan did extensive research into the structures used by ETF operators, with a special focus on the potential risks that might arise should they be faced with large and sudden liquidations. Given that there are about 2,000 ETFs in existence, with assets totaling over $1 trillion, we thought it appropriate to find out what Dr. Bogan has learned in his research.
  [...]
  The Flash Crash on May 6 [2010]
  [...]
  That's quite worrisome; it tells you that in a crisis environment ETFs don't behave the way financial logic suggests they ought to, which suggests to me that the theory is incomplete. People haven’t really looked closely enough at what the unintended consequences of ETF issuance and redemption mechanics are, and what the realities are in stressful market conditions."

Jordbruk och skogsbruk

• "I fredags offentliggjorde Skogsstyrelsen ett skrämmande resultat. Skogsstyrelsen, den myndighet som är satt att tolka lagen, har bedömt att 37 % av avverkningarna inte ens når upp till den lägsta kravnivån på miljöhänsyn – vilket i princip betyder att följa skogsvårdslagen! [...] Den dystra statistiken visar en nedåtgående trend när det gäller att nå upp till lagens krav på miljöhänsyn. Under avverkningsperioden 1998-2001 nådde inte 23 % upp till nivån, förra årets polytax visade på en siffra på 33%, enligt den reviderade polytaxen som släpptes i fredags, och slutligen årets polytax där siffran har sjunkit till det makalöst låga 37%!"

Skoj

• Vi som vill ha Christer Pettersson på tvåhundralappen!

Nordiska bostadsbubblor

Tack vare läsaren Lukas har jag nu hittat bostadspriser från Statistikcentralen Finland och kan därmed utöka mitt diagram från augusti över skandinaviska bostadsbubblor till att omfatta nordiska bostadsbubblor. Island räknas visserligen också till Norden, men är så litet att jag hoppar över det. Observera att det alltså rör sig om reala priser (alltså inflationsjusterade) i diagrammet nedan.

Inte oväntat har de norska bostadspriserna stigit mest, men de svenska är inte långt efter. SvD skriver idag om Oslos glödheta bostadsmarknad i sin artikelserie om nordiska bostadsbubblor. Jag funderade i augusti på vad som kommer att hända med den norska bostadsbubblan när oljeproduktionen viker. För Norges oljeproduktion är stadd i nedgång sedan 2001.

Den finska bostadsbubblan är som synes inte lika kraftig som i övriga Norden, men priserna fortsätter fortfarande uppåt. Intressant att notera är också att Finlands fall i början av 1990-talet realt var mycket kraftigare än för Sverige.

Vad gäller den svenska bostadsbubblan har de reala priserna ännu inte stigit över nivån från januari 2010, som ni kan se i diagrammet jag publicerade tidigare idag. De har dock inte fallit särskilt snabbt, så vi kan inte utesluta att vi får en ny topp i år.

Danmarks bostadsbubbla sprack som synes 2007 och sedan dess har de reala priserna sjunkit med cirka 20%. Vi får säkert läsa mer om det i SvD imorgon. Det rör sig ändå för Danmarks del om ett relativt måttligt prisfall. Man kan fundera över vilka effekter ett fall i reala bostadspriser på "bara" 20% skulle få i Sverige.

Som jämförelse har jag också tagit med USA:s berömda bostadsbubbla, vars effekter på världsekonomin knappast undgått någon. Sedan toppen har priserna där sjunkit cirka 35%. Som ni ser är alla de nordiska bostadsbubblorna i reala termer större än den i USA. Vad kommer det att betyda för våra länder? Tja, det finns även en mängd olikheter som kommer att göra vår framtid annorlunda. Exempelvis har de nordiska länderna handelsöverskott med omvärlden, medan USA har ett jättelikt handelsunderskott.

Källor: Data för Sverige från SCB (Fastighetsprisindex för permanenta småhus samt KPI). Data för Norge från Norges Eiendomsmeglerforbund (Pris per m2 for eneboliger) och Statistisk sentralbyrå (KPI). Data för Danmark från Danmarks statistik (Prisindeks for ejendomssalg enfamiliehuse samt Forbrugerprisindeks). Data för Finland från Statistikcentralen Finland. Data för USA från Robert J. Shillers Irrational Exuberance. Referensår för de reala priserna har jag satt till 1993, som är en kompromiss. Den norska bubblan gjorde sitt avstamp 1992, den danska 1993, de svenska och finska 1993-96 och den amerikanska 1996-97. 1993 befann sig dock alla fyra länderna nära botten på de reala bostadspriserna. Data för Danmark finner jag tyvärr bara fr.o.m. 1992 och för Finland bara fr.o.m. 1988.

[Andra bloggar om bostadspriser, bostadsbubbla, sverige, norge, danmark, finland]

Finsk kontra svensk bostadsbubbla

Bostadsbubblan börjar bli riktigt het som ämne. Idag börjar SvD en artikelserie om nordiska bostadsbubblor och inleder med Finland. Även där har priserna stigit kraftigt, om än inte lika mycket eller till samma höjder som i Sverige. Bostadsfrågor ligger i Finland under Statens miljöförvaltning och på deras hemsida kan man hitta följande diagram över reala bostadspriser i Finland.

Koko maa = hela landet, pääkaupunkiseutu = huvudstadsområdet.
Vi ser att de reala priserna ungefär dubblats sedan mitten av 1990-talet. Inte konstigt att barnfamiljer upplever det som dyrt.

Vi kan ta och jämföra med motsvarande diagram för Sverige, där jag även tagit med reallönen.

Här har de reala bostadspriserna snarare trefaldigats sedan mitten av 1990-talet. Inte så konstigt att de upplevs som dyra.

Bloggen Kvantitativt gör idag också en jämförelse mellan den finska och den svenska bostadsbubblan. H@n tar upp skillnaden i hur slapp eller restriktiv kreditgivningen varit. Tidigare har Kvantitativt också jämfört Sverige och Tyskland.

Intressant att se är hur Tyskland som också är en mycket stark ekonomi inte har haft en lika stark utveckling på huspriser som Sverige, priserna har till och med fallit med några procent. Vad beror det på då kan man undra? Enligt chefsekonomen så borde väl ökat välstånd också betyda högre priser i Tyskland eller? Nej riktigt så enkelt är det inte. Villkoren för bostadslån i Tyskland är mycket hårdare än i Sverige. Det krävs betydligt högre kontantinsats och det har aldrig funnits amorteringsfria lån.

Problemet för Sverige är att när priserna stiger så lägger den typiska familjen mer och mer av sin inkomst på bostaden. Det är bättre för landet och för medborgarna om bostadspriserna hålls låga eftersom mer kapital kan användas för konsumtion eller investeringar. De enda som tjänar pengar på högre bostadspriser i det långa loppet är de svenska bankerna.

Även i Finland råder det liksom i Sverige delade meningar huruvida det är en bostadsbubbla eller inte, som framgår av artikeln "Experts Disagree over Fears of Finnish Housing Bubble" i Helsinki Times.

Vill man läsa något från Finland som liknar det jag skriver om den svenska bostadsbubblan finns housingfinland.blogspot.com, vilken som tur är (för mig) skrivs på engelska. Där kan man bland annat läsa "Housing Price Monitor - 2011 Historical Turn?" och se följande diagram över hur hushållens skuldsättning har utvecklats i Finland, vilket är vad som driver bostadsbubblor.

En intressant sak att notera vad gäller Finland kontra Sverige är (som jag påpekade i december) att finländarna har mindre bostadsyta per person (knappt 39 kvadratmeter) än svenskarna (47 kvadratmeter). Ändå är bostäderna dyrare i Sverige och priserna har ökat snabbare än i Finland. Jag ser detta som bekräftelse på att det i en situation som i Norden med förhållandevis stor bostadsyta per person inte längre är tillgången på bostäder som är den viktigaste faktorn för prissättningen, utan tillgången till krediter.

Läs även det jag skrev i augusti om skandinaviska bostadsbubblor (Sverige, Norge, Danmark) för att få en försmak av vad SvD kommer att skriva om de närmsta dagarna.

P.S. Tyvärr kan jag inte finna data för finska bostadspriser och konsumentprisindex hos Statistikcentralen Finland. Det verkar bara finnas för registrerade användare och dessutom bara från 2001. Om någon läsare har data eller vet var jag kan få tag på dem får ni gärna höra av er, så kan jag få in siffrorna i ett diagram och jämföra med övriga nordiska länder.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, sverige, finland, hushållskrediter, tyskland]

Euron, Finland och Sverige

Ett argument som ibland dras fram av euroförespråkare är att titta på hur det gått bättre för Finland än för Sverige. Jag sågade Carl B Hamiltons argumentation i frågan i februari, men det kan vara värt att ta en titt på Finland kontra Sverige igen, med tanke på SvD:s mycket bra artikelserie om euron. Först BNP-utvecklingen.

Det man kan se här är att visserligen gick Finlands ekonomi i genomsnitt något bättre än Sveriges under euro-åren 2000-2008, men det kompenseras av den betydligt djupare dykning som vårt östra grannlands BNP gjorde 2009 samt deras långsammare återhämtning i år. Mönstret är förresten likartat som för 1990-talskrisen, då Finlands BNP också sjönk betydligt kraftigare än Sveriges.

Tittar vi på statsfinanserna ser vi att Finland 2009 gjorde en betydligt djupare dykning än Sverige även vad gäller statsbudgetens underskott. Vi kan också se att Sverige under tiden sedan Finland införde euron lyckades sanera sina statsfinanser bättre än vad Finland gjorde.

Inga argument för svenskt eurointräde här, alltså. Men Carl B Hamilton kommenterar på Jonas Sjöstedts blogg "Se på Finland som skött sin finanspolitik under snart 11 år med euron, och som har ekonomiskt utvecklats minst lika bra som Sverige." Jag skulle snarare säga att Finland har utvecklats nästan lika bra som Sverige.

[Andra bloggar om finland, bnp, budgetunderskott, statsfinanser, statsskuld, sverige, euro]

Euron, Grekland, Finland och Sverige

Carl B Hamilton och Olle Schmidt, båda folkpartister, skriver idag i SvD att "Greklands problem kan inte skyllas på euron", en replik till nationalekonomen Stefan de Vylders artikel häromdagen där han sågade alla argument för svensk euroanslutning.

Hamilton och Schmidt blandar ihop flera frågor - dels om det hade varit bra för Sverige att gå med i euron från början, dels om euron varit bra för Grekland, dels om Sverige borde gå med i euron nu. Dessa frågor har kanske olika svar och måste behandlas var för sig.

Hamilton och Schmidt skriver att

Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron. Slapp offentlig utgiftsexpansion kommer att leda till problem oavsett val av valutasystem. Tvärtom hade den ekonomiska krisen blivit betydligt värre om eurosamarbetet inte funnits. Då hade vi haft att hantera spekulation och ”konkurrensdevalveringar” mellan mer än 20 nationella valutor. Statsfinanserna hade varit sämre. Stabilitetspaktens regelverk – trots sina brister – har drivit de flesta EU-länder till en större finanspolitisk återhållsamhet än eljest.

Här anser jag att de har helt fel. Visserligen kanske euron har hjälpt Grekland under själva krisen, men Greklands problem hade aldrig kunnat bli så stora om de inte varit med i euron. De fick genom euron ett lågt ränteläge under många år och kunde snylta på förtroendet för de euroländer som hade goda statsfinanser. Grekland kunde leva gott på detta, trots att deras statsfinanser var usla. De kunde hålla budgetunderskott och bytesbalansunderskott som inte hade varit möjliga med en fritt flytande valuta. Grekland kunde också fortsätta att konsumera för lånade pengar trots att deras internationella konkurrenskraft var dålig p.g.a. för högt kostnadsläge. Så euron är till stor del orsaken till att läget ser ut som det gör för Grekland, Spanien, Portugal och Irland. Alla dessa länder hade under nollnolltalet behövt ha betydligt högre räntor för att kyla av sina ohållbara bubbelekonomier. Det går alltså inte att som Hamilton och Schmidt gör bara titta på vad euron haft för effekter under krisen, utan man måste titta på hela eurons livstid.

Hamilton och Schmidt försöker på slutet att argumentera för svensk euroanslutning, men några argument som utgår från den nuvarande situationen har de inte, utan bara historiken för Finland jämfört med Sverige (se nedan).

Men varför skulle det gynna Sverige, Grekland eller EU, att vi sitter kvar på läktaren och observerar andras ansträngningar att reda ut problemen, istället för att själva delta?

Stefan de Vylder har redan besvarat denna fråga på ett utmärkt sätt i sin artikel och kommit fram till att det varken skulle gynna Sverige eller Grekland. Hamilton och Schmidt framför inget som egentligen motsäger det Stefan de Vylder skriver.

Vad gäller om det hade varit bra för Sverige att vara med i euron från början, så är den frågan numera bara en spekulation i vad som kunde ha varit. Men Hamilton och Schmidt jämför Sverige med Finland, som ju gick med i euron från början. Visst hade Finland en kraftigare tillväxt under de goda åren, men å andra sidan har deras BNP-fall i krisen blivit betydligt kraftigare än för Sverige.
År 2000-2008 ökade Finlands BNP totalt med 32,8% mot bara 26,2% för Sverige, men för 2000-2009 har gapet minskat. BNP-tillväxt totalt 23,6% för Finland och 20,4% för Sverige. Finlands statsfinanser är nu också något sämre än Sveriges. Budgetunderskottet är enligt Eurostat på 4,5% mot 2,5% för Sverige.

Hamilton och Schmidt påminner mig genom sin debattartikel bara om varför jag inte ska rösta på Folkpartiet i höst.

Jag noterar idag också att vår finansminister Anders Borg tvivlar på att Greklands åtgärder för att stärka sin statsbudget kommer att räcka till. Jag delar hans misstro. Om en månad ska EU kontrollera att Greklands åtgärder räcker för att få ner budgetunderskottet från 12,7 till 8,7 procent. Det är nästan skrattretande att tro att det skulle gå.

Corren har idag en ledare om euron och Grekland.

Enligt EU:s finanspolitiska regler (stabilitetspakten) får inte medlemsländernas budgetunderskott överstiga tre procent. Om så ändå sker finns bestämda regler för vilka åtgärder som ska vidtas. Brott mot reglerna bestraffas med sanktioner. Så är det tänkt, men så har det inte blivit. Att ledande EU-länder som Frankrike och Tyskland tidigare har överskridit treprocentsgränsen har bidragit till att urholka respekten för systemet.

Detta får Dick Erixon att kommentera följande.

De som förespråkar svensk övergång till euro bör förklara varför vi ska gå med i en valutaunion där politiker struntar i reglerna. Jag äcklas av det hyckleri som omger euron på politisk nivå. Man är allt annat än hederlig.

Först när Frankrike och Tyskland håller på reglerna, och tvingar länder som Grekland att också göra det, blir det möjligt att pröva frågan om svenskt EMU-medlemskap igen.

Jag kan bara hålla med! Sverige är ett av få länder som faktiskt uppfyller de statsfinansiella sundhetsvillkoren för euron. Varför ska vi ansluta oss till en skara av länder som på ett flagrant sätt struntar i dessa regler?

[Andra bloggar om finland, grekland, sverige, euro, finanskris, bnp, budgetunderskott]

En titt över Bottenhavet

Vi har alla läst om de kraftiga BNP-fallen i de baltiska staterna, men vilket EU-land har haft kraftigast BNP-ras näst efter Baltikum? Irland? Ungern? Nej Finland! Under andra kvartalet 2009 minskade Finlands BNP med 9,4% jämfört med andra kvartalet 2008. Detta har det varit väldigt tyst om i svenska medier, som haft fokus på andra länder. Några axplock ur senaste BNP-rapporten från Statistikcentralen:

"produktionen inom skogsbruket minskade med 10,6 procent"
"Minskningen av industriproduktionen var fortfarande kraftig: förädlingsvärdet var 23,8 procent mindre än året innan"
"Inom byggverksamheten minskade förädlingsvärdets volym med 14 procent under april–juni från året innan"
"Nästan alla efterfrågekomponenter sänkte den totala efterfrågan under det andra kvartalet. Bara offentliga investeringar och offentliga konsumtionsutgifter ökade."

Den där sista känner vi igen från t.ex. USA - de offentliga utgifterna och investeringarna ökar. Inte någon höjdare i längden när resten av ekonomin krymper.

"Under april–juni minskade exportvolymen med 30,2 procent jämfört med året innan, men jämfört med föregående kvartal var minskningen bara 0,7 procent."

En snabb inbromsning av exportfallet alltså, men det kommer att ta lång tid att återta ett fall på 30 procent!

"Under det andra kvartalet minskade volymen av den privata konsumtionen med 3,4 procent från året innan"
"Under andra kvartalet minskade investeringsvolymen med 11,7 innan. procent från året innan" [sic!]

Allt detta orsakar såklart arbetslöshet:

"Enligt Statistikcentralens Arbetskraftsundersökning var det relativa arbetslöshetstalet under april–juni 9,6 procent. Under motsvarande period i fjol var det relativa arbetslöshetstalet 7,3 procent."

Att Finland drabbats så hårt hänger samman med att dess främsta handelspartner är Ryssland - ett land som i spåren av krisen dragit in rejält på sin import.

Inte oväntat drabbas också finska staten av inkomstbortfall.

"Den offentliga sektorns inkomster minskade under det andra kvartalet år 2009 med 8,5 procent vid jämförelse av icke säsongrensade uppgifter med motsvarande uppgifter året innan. Av inkomsterna minskade inkomstskatterna, inkomster från kapital samt produktions- och importskatterna mest. Den offentliga sektorns utgifter ökade med 3,4 procent."

Eftersom de offentliga utgifterna samtidigt ökar leder det också till underskott i statsfinanserna. Finansministeriet räknar med att statsfinanserna försämras ytterligare år 2010 och för första gången sedan Finlands EMU-medlemskap kommer man att bryta stabilitetspaktens gräns för budgetunderskottet på tre procent. Finland har haft överskott i de offentliga finanserna sedan 1998, men redan i år blir det minus. Därmed kommer Finlands statsskuld också att öka samtidigt som BNP sjunker - statsskulden var 29% av BNP år 2008, men beräknas i år öka till 36% och år 2010 till 43%. Det är ett skarpt trendbrott.
Fortfarande hamnar dock den finska statsskulden på en mycket lägre nivå än för t.ex. Italien som ligger på över 100% av årlig BNP.

Hursomhelst är det förvånande att svenska medier rapporterat så lite om situationen i Finland, trots att de av EU-länderna haft störst tapp i ekonomin näst efter Baltikum, och trots att det handlar om ett av våra närmaste grannländer.

En intressant sak är att Finlands tillväxt under de "goda åren" var starkare än Sveriges, vilket använts som argument för att Sverige borde anamma euron, men nu när det visar sig att BNP-krympningen blir större än i Sverige faller ju det argumentet.

Läs andra bloggar om bnp, finland, industriproduktion, export, arbetslöshet, budgetunderskott