Diagramnördar tittar gärna på spreaden mellan olika räntor. En av de viktigaste räntespreadarna är den som i USA kallas TED spread, vilken är skillnaden mellan tremånaders interbankränta och räntan på tremånaders statsskuldsväxlar. Den visar hur osäkra bankerna är på varandra och steg till svindlande höjder under finanskrisen hösten 2008, för att sedan så sakteliga dala tillbaks till mer normala nivåer. TED-spreaden i USA har den senaste tiden stigit från som lägst 0,11 procentenheter i mitten av mars till runt 0,38 procentenheter i förrgår (se diagram hos Bloomberg). Här i Sverige ser vi något liknande med den motsvarande spreaden mellan tremånaders STIBOR och räntan på tremånaders statsskuldsväxlar.
Under april befann sig den svenska TED-spreaden på helt "normala" nivåer runt 0,2 procentenheter, men har sedan bottennoteringen den 14 april sakta stigit till 0,4 procentenheter igår. Denna stigning är ungefär som den vi såg fram till augusti 2007 i finanskrisens början. Frågan är hur den fortsätter. Får vi en "spik" uppåt? Än så länge visar spreaden bara oro, inte panik. Men det ser onekligen ut som en trendvändning...
Oron bland bankerna får bieffekter, och blir inte mindre av att regeringen förlänger bankstödet, en vink om att det är alldeles för tidigt för att ropa "hej". Det högre ränteläget för bankerna kommer också med största sannolikhet att medföra högre bolåneräntor. Som jag har sagt förut behövs det inte att Riksbanken höjer räntan, utan det räcker med att finansoron tilltar och räntespreadarna därmed ökar. Riksbanken kommer som jag ser det troligen att tvingas hålla fast vid näranollränta ett bra tag framöver, men det betyder inte att bolåneräntorna kommer att fortsätta att vara rekordlåga.
Idag kom siffror från SCB på hur svenskarnas lån fortsätter att växa, fortfarande med en årstakt runt 9 procent. Även idag talar DN om den "lånefest" jag nämnde igår. Detta i kombination med att räntespreadarna ökar gör mig orolig för hur det kommer att gå för Sverige på sikt.
Dock kan vi glädjas åt dagens positiva nyhet att Sveriges BNP under första kvartalet steg betydligt snabbare än vad någon hade räknat med, till och med de alltid positiva bankekonomerna. Bäst i Europa är vi tydligen just nu. Övriga länder har nämligen haft en ganska måttlig tillväxt. Nu ska vi inte glömma att BNP är en ekonomisk indikator som släpar efter ganska mycket. Första kvartalet 2010 redovisas preliminärt först nu. Men den senaste tidens utveckling kan mycket väl lägga en våt filt över Europas ekonomier, vilket inte är bra för oss i exportberoende Sverige.
Vi kan dock även glädja oss åt att vi åter har överskott i statsfinanserna, någonting som är livsviktigt i dagens läge. De fortsatt goda statsfinanserna är något som den nuvarande regeringen kan känna sig stolta över, men att som Anders Borg vilja ta åt sig en del av äran för BNP-ökningen känns lite förmätet, för där handlar det mer om att Sverige hade tur att ha den struktur vi hade när vi gick in i krisen. Men politiker har som vanligt en förmåga att vilja blåsa upp sin egen viktighet.
Trots de glädjande BNP-siffrorna ska vi inte glömma att vi fortfarande har kvar en förhållandevis hög arbetslöshet, vilket också kan ge problem framöver.
Tillägg 20.34: Jag borde ha tittat lite närmare på de svenska BNP-siffrorna innan jag gladde mig åt dem. Som "Freddy" påpekade i en kommentar var det till stor del frågan om lånedriven konsumtion. Bloggrannen Cornucopia har tittat närmare och har fina diagram. Och ökningen av lånen ger inte så mycket. Samtidigt som lånen ökar med 9,2 procent i årstakt ökar bara den privata konsumtionen med 3,4 procent.
[Andra bloggar om stibor, ränta, banker, bnp, bolåneräntor, statsfinanser]
2010-05-28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men är inte BNP-ökningen till stor del direkt hänförd till tidigare nämnd lånefest. Knappast nåt att hurra för, va ?
SvaraRaderaNåja, Cornucopia gillar ju att skriva dramatiskt och slänga fram dåligt underbyggda slutsatser. Som 3,4% vs. 9,2%. Att jämföra två procenttal är ju helt irrelevant – det beror ju på vad basen är. Lite som att säga att ”min aktieportfölj har gått upp med 10% i år, och din bara med 5%, alltså har jag mer pengar än vad du har”.
SvaraRaderaFrån SCB:
”Utlåning till bostadsändamål stod för 1 598 miljarder medan hushållens konsumtionslån stod för 153 miljarder. Tillväxttakten för hushållens bostadslån var 11,0 procent medan konsumtionslånens tillväxttakt var 4,9 procent.”
Tillväxttakten i konsumtionslån var alltså mer blygsamma 4,9%. Ökningen i absoluta tal var cirka 7 miljarder. Den privata konsumtionen ökade med drygt 11 miljarder, så det var inte riktigt så illa som Cornucopia vill göra gällande.
En invändning som man dock kan ha mot BNP-siffran är att cirka hälften av ökningen tycks vara hänförlig till lageruppbyggnad - en högst tillfällig effekt.
SvaraRaderaDet finns en hel del hushåll som omvärderar sitt bolån och går och köper tex en ny bil eller en ny båt. Med andra ord används en del av bostadslånen till konsumtion, hur stor del det är vet nog ingen.
SvaraRaderaDet är hushållskonsumtionen som har bidragit mest till BNP ökningen och det är framföraltt bilinköpen som har gjort att hushållens konsumtion har ökat. Jag har ingen statistik på hur hushållen finansierar sina bilköp men jag gissar att de i flesta fall handlar om att ta ett lån.
"Hushållens konsumtionsutgifter ökade med 3,1 procent. Utgifter för inköp av bilar och andra transporter bidrog främst till den starka utvecklingen, varav inköp av nya bilar ökade med 45 procent."