Försäljningen av rosor har minskat under lågkonjunkturen. Det är ett hårt slag mot alla de kvinnor som arbetar inom blomsterindustrin i låglöneländer som Kenya. Även flygstoppet under vulkanutbrottet på Island påverkade Kenyas export av blommor.Fairtrade arbetar för att kenyanska kvinnor som arbetar i rosindustrin ska få bättre villkor, vilket låter bra. Självklart är det bättre för lantarbetare i fattiga länder att vi köper Fairtrade-märkta jordbruksprodukter.
Men då inställer sig hos mig frågan - varför avsätter ett fattigt land som är beroende av livsmedelsimport jordbruksmark till att producera rosor som flygs till rika länder? Kenya tillhör nämligen fortfarande kategorin LIFDC, alltså Low-Income Food-Deficit Countries. BNP per capita för 2009 låg runt 1600 dollar. Det är inte bara rosor som odlas i Kenya för export till rika länder - även sockerärter från Kenya brukar finnas i svenska grönsaksdiskar.
Jag vet vad motargumentet blir - Kenya tjänar bra på att producera rosor och sockerärter och kan för dessa pengar köpa in de livsmedel de behöver. Men hur hållbar är denna produktion i längden? Efterhand som oljan blir dyrare att ta fram kommer flygtransporter att bli olönsamma och då faller hela Kenyas sockerärts- och rosindustri. Frågan är hur länge den kan fortsätta att vara lönsam. Ett land som Kenya borde istället satsa på att få igång mer egen livsmedelsproduktion och på att bromsa den skenande befolkningsökningen.
Men man kanske inte ska ha för stora förhoppningar. Kenya befann sig 2009 på plats nummer 14 på Failed States Index, strax efter Burma. Förutsättningarna för förändring är alltså inte goda. Fattigdom och snabb folkmängdsökning bidrar till problemen. Befolkningstillväxten 2008 var 2,76% per år, tjugonde snabbaste i världen. Korrelationen mellan snabb befolkningstillväxt, fattigdom och framskjuten position på Failed States Index verkar förresten vara hög vid en snabb anblick. Här kan vi tala om verkliga problem, inte lyxproblem som Greklands.
[Andra bloggar om kenya, fattiga, livsmedel, befolkning]
Inlägg
Varför är det självklart bättre för de fattiga att vi köper fair-trade-produkter? Jag är inte så insatt, men jag har fått intrycket av att fair trade går ut på att förmå fattiga länder att inte utnyttja sina konkurrensfördelar gentemot den rika världen.
SvaraRaderagadfly: Fairtrade är som röda korset fast med produkter. Dvs, de hjälper lite på vissa platser men de tar bra betalt för det. Det är alltså bara bättre för fattiga i vissa låglöneländer med vissa arbetsgivare, men dem som blir arbetslösa för att bönderna inte har råd att anställa lika många när lönerna går upp är det förstås synd om (för att inte tala om faktumet att försäljningen riskerar att minska pga de högre priserna).
SvaraRaderaTror du på idén om att ett internationellt fackförbund gör det bättre för dem fattiga (inte bara dem som anställs utan i regionen också) så är fairtrade något som hjälper, tror du inte på internationella fackförbund eller är skeptisk så är inte fairtrade bra.
Jag är dessvärre inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig om hur samhällen påverkas av detta i låglöneländer så jag ställer mig i kategorin neutral.
Skälet till att det odlas rosor och sockerärtor i Kenya är inte alls att de skulle vara bättre för landet. De som hävdar det har nog aldrig varit i landet. Skälet är att den jord som det odlas exportvaror på ägs av dem som redan är mätta och de bryr sig inte speciellt mycket om dem som inte är mätta. De vill som alla andra som äger produktionsmedel kunna tjäna pengar på sin mark. Man tjänar mer pengar på rosor än på hirs-odling så länge oljan är billig.
SvaraRaderaDet är inte självklart att något som kallas "Rättvisemärkt" automatiskt ger bättre villkor för de svagaste producenterna. Denna rapport granskar avtalsvillkor och verkligheten bakom varumärket Rättvisemärkt. T.ex. tar Rättvisemärkt 75% medan bönderna får 25%.
SvaraRaderahttp://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665252.pdf
Flute, du sätter fingret på ett grundläggande problem när det gäller att förstå ekonomisk tillväxt och utvecklingsländer. Det finns många teorier om vad som orsakar problem; stigberoende, reglerade marknader och för svag nattväktarstat, institutioner som optimerar annat än tillväxt eller ojämlika beroendeförhållanden mellan länder är exempel. Ingen har ännu lyckats formulera en teori som leder till en lösning som sedan genomförts och gett avsett resultat. Det är med andra ord rätt komplicerat att svara på varför länder länder som Kenya har svårt att ta sig ur fattigdom. Kanske är det inte ens möjligt att göra det relativt sett, inte om beroendeteoretikerna har rätt i varje fall.
SvaraRaderaKalle, den där Timbrorapporten var inte mycket att komma med. Även om de skulle ha rätt i sak så är argumentationen minst lika tendentiös och dåligt underbyggd som de anser att Rättvisemärkts är. Bättre parodi på neoklassiska beskrivningar av marknaders funktionssätt får man nog leta efter :)
Det kanske är bra att kenyaner kan sälja rosor, men inte kommer de att bli rika på det. Det enda man kan bli rik på är verksamheter med stordriftsfördelar, och dit hör inte jordbruk. Eller för den delen råvaruutvinning.
SvaraRaderaOm man vill att kenyanerna ska hålla sig på "köp en tulpan annars får du en snyting"-nivån kan man applådera rosodlingarna. Med eller utan fair trade. Men det enda som håller i längden är industrialisering.
@ Jan Wiklund
SvaraRaderaAlla kan inte leva på industrialisering, det finns inte ett obegränsat antal kunder med gott om pengar.
För övrigt har väl Kina skaffat monopol på att industrialisera.
Givetvis finns det alltid någon som tjänar på odling av rosor och sockerärtor.
Men det är inte de som arbetar på åkrarna.
Orsaken till de eländiga arbetsförhållandena är överbefolkning. Då finns det en överskottsbefolkning som måste välja mellan att svälta eller jobba under taskiga förhållande med en usel lön.
Och görs några försök att förbättra arbetarnas förhållanden, så flyttar odlingen snabbt till något annat ställe.
det finns alltid länder med överskottsbefolkning och alltid någon som vill profitera på detta. Inte minst ländernas egna politiker.
Du anonyme: Egentligen svarar jag inte på anonyma inlägg. Folk som inte törs signera är inte värda nån respekt.
SvaraRaderaMen frågan är generell, och därför ska jag förklara.
Man kan bara bli rik på produktion där det finns stordriftsfördelar. Detta finns bara i industri och vissa typer av avancerade tjänster. Där är det så att ju mer man tillverkar, desto billigare blir varje enhet. Och desto mer välbärgad blir man.
I jordbruk och råvaruutvinning finns motsatsen - stordriftsnackdelar eller, som det heter lite mer seriöst, avtagande avkastning. Ju mer man tillverkar, desto dyrare blir det att tillverka varje enhet, och ju större utbudet blir på marknaden, desto mer sjunker dete pris man kan ta ut ur det.
Följaktligen, i det senare fallet: ju större tillverkning, desto fattigare blir man.
Vilket t.ex. Rwanda upptäckte när man hade gått med på IMFs krav och ökat kaffeproduktionen på 80-talet. Där slutade det med att folk skar strupen av varandra för att få mat.
Att det förhåller sig på det här viset har man vetat åtminstone sen 1500-talet. Alla länder som har blivit rika har tillämpat metoden -de norditalienska stadsstaterna, Holland, England, Tyskland, Frankrike, Sverige, USA, Japan, Sydkorea och förstås inte minst Kina. De som inte har gjort det utan trott på Ricardos teorier om komparativa fördelar i jordbruk och råvaruutvinning har förblivit fattiga.