Global livsmedelskris kommer

En konsekvens av Rysslands invasionskrig i Ukraina kommer att bli en global livsmedelskris. Det handlar i dagsläget inte om huruvida vi kommer att få se en global livsmedelskris, utan om hur stor den kommer att bli. För även om Rysslands krig mot Ukraina skulle stoppas idag (vilket det definitivt inte ser ut som) så kommer en mängd effekter att finnas kvar. Men först lite bakgrund. Ukraina är en av världens största livsmedelsproducenter och en av de största exportörerna. Östeuropas kornbod. Några siffror:

• Största åkerarealen av alla Europas länder
• Världens 7e största veteproducent (3,7% av global produktion) och världens 5e största veteexportör (9%)
• Världens 7e största kornproducent (5,2%) och världens 4e största kornexportör (11,8%)
• Världens 5e största majsproducent (3,1%) och världens 4e största majsexportör (8,2%)
• Världens största producent av solrosfrö och solrosolja
• Världens 4e största potatisproducent (5,4%) dock inte stor exportör
• Världens 7e största rågproducent (3,2%) och 6e största rågexportör (3%)

I princip all export sker via hamnar i Svarta havet, som nu är helt stängda. Och motsvarande siffror för Ryssland:

• Världens 3e största veteproducent (9,7% av global produktion) och världens största veteexportör (18%)
• Världens största kornproducent (12%) och 3e största kornexportör (12,1%)
• Världens 13e största majsproducent (1%) och 6e största majsexportör (2,8%)
• Världens näst största producent av solrosfrö och solrosolja
• Världens 3e största potatisproducent (6,3%) dock inte stor exportör
• Världens 3e största rågproducent (15,6%) och 4e största rågexportör (5%)

Även Rysslands export sker via hamnar i Svarta havet, och även om de inte är stängda som de ukrainska hamnarna, så lär nog inga fraktfartyg våga sig dit så länge kriget pågår.

Vete är ett av de viktigaste spannmålsslagen i världen och Ryssland och Ukraina står tillsammans för runt 27 procent av den globalt tillgängliga exporten. För korn står Ryssland och Ukraina för omkring 24 procent av exporten och för majs står de för 11 procent. Dessa tre är tillsammans med ris de viktigaste spannmålsslagen i världen. Som synes står Ryssland och Ukraina för en så stor del av den globala marknaden att även ett delvis bortfall kommer att ha mycket stora priseffekter.

Vad gäller solrosfrö och solrosolja är det lite mer komplicerat, då olika matfetter i viss mån kan ersätta varandra. Ukraina och Ryssland producerar båda var och en för sig mer solrosfrö än vad EU-länderna gör sammanlagt. Solrosfrö blir förstås till stor del solrosolja och Ukraina och Ryssland står tillsammans för 53 procent av global produktion av solrosolja. Solrosolja är dock mindre globalt än de mest producerade matoljorna. Störst är palmolja med 73,5 miljoner ton, därefter sojaolja med 50 miljoner ton, sen rapsolja med 25 miljoner ton och därefter kommer solrosolja med 18,5 miljoner ton. Ukrainas och Rysslands solrosolja står alltså för nästan 6 procent av den globala matfettsproduktionen. Eftersom priserna sätts på marginalen kommer dock även här bortfall av ukrainsk och rysk export att ha kraftig prispåverkan.

Så vad kommer nu att hända? Det mesta vetet i Ukraina är höstsått och jag tror att det är samma för Ryssland. Här är alltså årets skörd redan på tillväxt. Frågan är här mest hur länge kriget kommer att fortgå och vilka effekter det får på skörd och utskeppning. Det kan exempelvis gälla militära aktioner i området som stör arbetet, brist på arbetskraft eller brist på bränsle. Fortsätter kriget länge kommer det att påverka skörden kraftigt för Ukraina, men däremot troligen inte för Ryssland.

Det som kommer att vara mest kritiskt i övrigt är om vårsådden kommer att störas. Det gäller majs, solrosor, korn och potatis. Kommer det att finnas bränsle och arbetskraft? Kommer lantbrukarna att kunna arbeta utan att riskera att hamna i korseld? Kan lantbrukare drabbas av plundringar från ryska soldater? Vi vet ännu inte något av detta och därmed vet vi inte heller hur effekterna kommer att bli. 

Dessutom är Ryssland till stor del beroende av importerat utsäde. Hur det ser ut med importen (t.ex. är årets utsäde redan på plats) och hur det är för Ukraina vet jag inte. Vad gäller solrosor är det dock lokalt utsäde som gäller, eftersom Ryssland och Ukraina är ledande där. Om årets utsäde redan finns på plats är det dock osäkert hur det blir nästa år. Med tanke på att den ryska rubeln fallit så kraftigt kan man undra hur mycket utsäde lantbrukarna kommer att ha råd med.

Sedan behöver lantbruksmaskiner underhållas och ibland bytas ut och Ryssland är till stor del beroende av importerade jordbruksmaskiner. Kommer dessa maskiner och deras reservdelar att påverkas av sanktioner? Troligen.

Vi ska inte heller glömma att många ryska bönder kan behöva krediter och den ryska finansmarknaden har drabbats hårt av sanktioner. Normal låneränta för ryska företag ligger nu på 27 procent! 

Världsmarknadspriset på vete har ökat 62% sedan årsskiftet och är det högsta på 14 år. FAO:s globala livsmedelsprisindex steg med 3,9 procent från januari till februari och låg 20,7 procent över förra årets nivå. Och då hann kriget knappt att ha någon påverkan i februari. För mars lär det bli betydligt högre. Redan innan kriget var livsmedelsprisindexet inflationsjusterat högre än när höga livsmedelspriser orsakade den "arabiska våren" för elva år sedan.

Många länder, framförallt i Mellanöstern och Nordafrika, är kraftigt beroende av vete från Ukraina. Länder som Libanon, Jemen, Tunisien, Libyen och Marocko importerar en stor del av sitt vete från Ukraina och vete är basmat i dessa länder. Flera av dessa börjar redan nu få brist på mjöl och bröd, t.ex. Egypten, Jemen och Libanon. Även om man skulle skeppa vete från andra stora exportörer (såsom Australien, Argentina, USA eller Kanada) så tar det en eller flera veckor bara i transporttid.

Lägg sedan till att många i fattigare länder inte har råd med högre matpriser. Se t.ex. denna undersökning av viktiga importörer av vete från Ukraina och Ryssland, samt hur stor andel av deras befolkning som inte haft tillräckligt med pengar till mat någon gång under de senaste tolv månaderna.

	Veteimport från Ukraina	Veteimport från Ryssland	Total veteimport från U & R	Andel som saknat pengar till mat
Nigeria	4%	27%	31%	71%
Kenya	10%	24%	34%	69%
Filippinerna	15%	3%	18%	68%
Myanmar	9%	2%	11%	58%
Marocko	20%	11%	31%	56%
Turkiet	10%	65%	75%	51%
Egypten	15%	55%	70%	41%
Thailand	26%	0%	26%	39%
Indonesien	26%	3%	29%	35%
Tunisien	48%	4%	52%	32%

Redan innan kriget hade antalet människor globalt som riskerar svält stigit från 80 till 276 miljoner de senaste fyra åren. Högre matpriser kommer förstås att orsaka en hel del missnöje i många fattigare länder och troligen även någon eller några revolutioner.

Situationen på världsmarknaderna för livsmedel har också lett till att flera länder infört exportbegränsningar. Exempelvis meddelade Serbien att de stoppar all export av vete, majs och matoljor och Ungern stoppade all spannmålsexport förra veckan. Indonesien ökade andelen palmolja som måste säljas inom landet från 20 till 30 procent och detta kommer att ligga kvar i minst ett halvår. Det leder förstås till rejäla prisökningar på matfett globalt.

För att ytterligare förvärra situationen så meddelades att Kinas höstveteskörd kan bli "historiens sämsta" i år. Det kommer förstås att leda till att Kina behöver importera mer vete och Ryssland lär inte säga nej.

På lite längre sikt (men även för i år) är det också oroande att tillgången på konstgödsel också drabbas.

Yara, ett av världens största konstgödselföretag meddelade idag att de tillfälligt stänger ner sin kvävegödselproduktion i Italien och Frankrike på grund av de höga gaspriserna. Redan tidigare denna vinter har olika kvävegödselfabriker stoppats då och då på grund av höga gaspriser. Ryssland, Belarus och Ukraina är också stora vad gäller kvävegödselexport och bara Ryssland står för omkring 15 procent av världshandeln.

Vad gäller kaligödsel så står Ryssland och Belarus för en tredjedel av den globala marknaden. Totalt kommer omkring en fjärdedel av konstgödselkomponenterna i Europas lantbruk från Ryssland.

Ryska regeringen uppmanar nu sina producenter att stoppa export av konstgödsel på grund av transportföretagens "uppförande".

Dyrare livsmedel och livsmedelsbrist alltså och även dyrare konstgödsel och gödselbrist. Det är inte en övergående situation, utan kommer att vara åtminstone i år och även nästa år.

Jag läser för övrigt att EU vill skala upp matproduktionen, men jag undrar hur det ska vara möjligt. Istället kommer många lantbrukare att lägga ner produktion då kalkylen inte går ihop när priserna på insatsvaror såsom gödsel och bränsle ökar så kraftigt. Jag har redan läst om flera exempel på lantbrukare i Sverige som väljer att lägga ner eller lägga om en del produktion i år. Så det är akut nu. Regeringen måste göra något åt lantbrukarnas ekonomiska situation snarast, för att säkerställa Sveriges livsmedelssäkerhet.

Källor: 

https://en.wikipedia.org/wiki/International_wheat_production_statistics https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_wheat_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Barley https://www.worldstopexports.com/barley-exports-by-country/ https://en.wikipedia.org/wiki/Maize https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_maize_exports https://en.wikipedia.org/wiki/Helianthus https://en.wikipedia.org/wiki/Sunflower_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Rapeseed https://en.wikipedia.org/wiki/Palm_oil https://en.wikipedia.org/wiki/Soybean_oil https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_potato_production https://www.exportgenius.in/blog/global-potato-exports-world-top-export-countries-of-potato-444.php https://en.wikipedia.org/wiki/Rye

Jemen - värsta kollapsen hittills?

I Jemen pågår sedan några år den värsta humanitära katastrofen i världen. Den bör knappast ha kommit som en överraskning för någon som tittat närmare på detta lands sorgliga utveckling.

Redan 2010 skrev Livet Efter Oljan två artiklar om Jemens stora bekymmer och Jemens olösliga problem. Dessa två artiklar är ännu idag läsvärda sammanfattningar för den som vill förstå mer om landet. Lite relevanta citat från dessa:

det fattigaste av alla länder i arabvärlden (BNP/capita ligger på under 1000 USD/år). Runt 40% av befolkningen lever på mindre än 2 dollar/dag. Bara 50% av kvinnorna är läskunniga. Samhället är starkt patriarkaliskt med polygami och stor barnadödlighet.
[...]
Befolkningsutvecklingen i detta karga och resurssvaga land har trots, eller kanske på grund av fattigdom och patriarkala traditioner varit explosiv; på bara 50 år har befolkningen fyrdubblats! Den genomsnittliga familjestorleken är sju personer och hela två tredjedelar av befolkningen är under 24 år.
[...]
står oljeinkomsterna för över 70% av Jemens nationella budget!
[...]
År 2002 toppade Jemens oljeprodukton på över 450 000 fat olje/dag. [...] år 2008, producerade Jemen bara 305 000 fat olja/dag (110 miljoner fat på årsbasis) och under årets första 10 månader exporterade man bara knappt 40 miljoner fat.
[...]
Förutom att den inhemska oljekonsumtionen “stjäl” olja som kunde exporteras för att få välbehövliga inkomster, så lägger staten dessutom hundratals miljoner dollar varje år på att subventionera den inhemska (ökande) energikonsumtionen. Redan år 2005 var olika subventioner den enskilt största posten i statens budget och bara subventionerna av bränsle uppgick till nästan 25% av statens totala utgifter.
[...]
- Landet har mycket hög frekvens av undernäring - över en tredjedel av befolkningen är undernärd (vilket är jämförbart med de fattigaste länderna i Afrika). Nästan hälften av barnen mellan två och fem år är undernärda och visar tecken på hämmad fysisk utveckling ("stunted growth")
[...]
- Vid sidan av olja har jordbruket varit en viktig del av Jemens ekonomi. Men avskogning, jorderosion och expanderande öknar gör det svårt att upprätthålla produktionen.
[...]
Ett speciellt problem för just Jemen är den starka ställning som den milt narkotiska växten kat (qat, khat, chat) har i kulturen. De flesta jemenitiska män (och en del kvinnor och till och med barn) tuggar dagligen kat

Jemen ligger trea från slutet på Fragile States Index (tidigare kallat Failed States Index). Endast Somalia och Sydsudan anses vara värre fallerade stater. Men Jemens krigsdrabbade befolkning har särskilda svårigheter, då landet ligger inlåst mellan Saudiarabien, Oman, Arabiska havet, Adenviken och Röda havet. De har helt enkelt ingenstans att fly, till skillnad från de andra värsta länderna i indexet, där det i princip är möjligt att vandra till fots (om än under svåra umbäranden) till grannländer. Till Saudiarabien i norr är det svårt att fly, dels eftersom landet är fientligt och bombar Jemen, dels eftersom stora delar av befolkningen i västra Jemen är shiamuslimer och inte skulle vara välkomna, dels eftersom större delen av landgränsen till Saudiarabien består av en av världens kargaste öknar - Rub al Khali. Det sistnämnda gäller även gränsen mot Oman. Och vad gäller att ta sig över havet begränsas det förstås av kravet på att ha en båt av något slag, men även av att på andra sidan havet finns dels Somalia (ett land varifrån människor tills nyligen flydde åt andra hållet), dels de fattiga och tämligen ofria länderna Djibouti och Eritrea, där jemenitiska flyktingar troligen inte skulle vara välkomna utan snarare slängas i fängelse även om de skulle vilja försöka ta sig vidare.

Sedan 2011 har Jemen varit i politisk kris, vilket började med protester och sedan urartat i inbördeskrig och till slut sedan 2015 saudiarabisk och arabemiratisk inblandning med flygbombningar. Omkring 2 miljoner människor är på flykt inom landet, men har som sagt mycket svårt att ta sig till något annat land.

Landets president är Abdrabbuh Mansur Hadi (som stöds av Saudiarabien), men hans anhängare behärskar bara omkring hälften av landets yta och han kontrollerar inte ens huvudstaden Sana'a, utan håller till i Aden på sydkusten. En fjärdedel av landet (den västra delen förutom sydkusten) kontrolleras av Houthi-rebeller och trupper lojala till den i december mördade tidigare presidenten Saleh. Houthi-rebellerna är shiamuslimer och anses av Saudiarabien vara sponsrade av Iran. En fjärdedel av landet (glesbefolkade delar i mitten) kontrolleras av Al-Qaida och IS-affilierade Ansar al-Sharia.

Redan innan kriget var Jemen det fattigaste landet i Mellanöstern. Den snabba befolkningsökningen är en av de främsta orsakerna. 1950 hade landet 4,3 miljoner invånare och 2016 uppskattades befolkningen till 28 miljoner. 46 procent av befolkningen är under 15 år. Huvudstaden Sana'a har växt från omkring 55 000 invånare 1978 till omkring 2 miljoner i början av 2000-talet.

Den snabba befolkningstillväxten har sin bakgrund i att dödligheten minskade kraftigt från 1980 och framförallt att barnadödligheten minskade redan från 1975. Men fertiliteten minskade inte lika snabbt - den toppade i början av 1980-talet på drygt 9 barn per kvinna! Fortfarande i slutet av 1990-talet var fertiliteten runt 7 barn per kvinna. Nu är fertiliteten nere på 4,5 barn per kvinna, vilket fortfarande är mycket högt.

Även innan kriget var Jemens vattensituation ytterst allvarlig med utsuget grundvatten och landet beskrevs av experter som det första landet i världen som skulle få slut på vatten. På grund av kriget har vattensituationen förvärrats ytterligare med bland annat förstörd infrastruktur. 80 procent av landets befolkning har svårt att få tag på vatten till dryck och hygien. Många människor har flytt inom landet, vilket satt ytterligare tryck på brunnarna i de områden de flytt till.

Vattenbristen har i sin tur orsakat världens största utbrott av kolera, med omkring en miljon smittade.

Kriget har även förstört för den lokala livsmedelsproduktionen. Skörden av den viktigaste grödan durra (sorghum) har sjunkit med över 40 procent och veteskörden med omkring 25 procent. Den inhemska livsmedelsproduktionen täckte emellertid inte ens innan kriget på långa vägar upp befolkningens behov, utan över 80 procent av spannmålen importerades!

Kriget har även försvårat livsmedelsimporten, särskilt som den viktigaste hamnstaden Hodeidah (Al Hudaydah) på västkusten kontrolleras av Houthi-rebellerna, men nu sedan 12 juni attackeras av saudiska styrkor. Större delen av landets befolkning torde därför löpa risk för en svältkatastrof av enorma mått. Saudiarabien säger att de måste ta tillbaks Hodeidah för att beröva Houthi-rebellerna deras främsta inkomstkälla och förhindra dem från att smuggla in vapen.

Livsmedelsimporten har redan minskat - för årets första kvartal minskade den med 11 procent jämfört med motsvarande period förra året. Omkring 18 miljoner av landets befolkning beräknas lida av livsmedelsosäkerhet och över 8 miljoner har svår livsmedelsosäkerhet och riskerar svält - omkring en fjärdedel fler än förra året. Dessutom är matpriserna på grund av den osäkra tillgången höga.

Oljeproduktionen då? Den har i princip sjunkit till ingenting. Därmed finns inget bränsle i landet annat än vad som möjligen kan importeras. Frågan är om det ens skulle löna sig att vid en (osannolik) fred dra igång oljebrunnarna igen. Reparationskostnaderna skulle troligen överstiga vinsten från vad som kan finnas kvar att ta upp ur marken.

Även om Saudiarabien och Förenade arabemiraten mot förmodan skulle sluta sina attacker mot Jemen och de inbördeskrigande falangerna mirakulöst skulle sluta fred skulle landet vara en humanitär katastrof av stora mått. Med fortsatt krig och inbördeskrig är katastrofen gigantisk och jag kan inte se något annat än obeskrivligt elände framöver.

Jemen saknar grundförutsättningarna för att repa sig. Fortsatt snabb befolkningstillväxt, livsmedelsbrist, akut vattenbrist, sönderslagen infrastruktur samt slut på inhemsk olja blockerar en återhämtning och gör landet för all framtid beroende av omvärldens hjälp med alla livets nödvändigheter. Ja, det låter deppigt värre, men som Livet Efter Oljan påpekade redan 2010 är Jemens problem olösliga.

Venezuela börjar falla samman

"Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki."

Nu börjar det komma allt mer allvarliga rapporter från Venezuela, vars problem jag skrivit om tidigare, bland annat valutan, elbrist och varubrist.

Polisen stoppade igår en protestmarsch som krävde en folkomröstning om president Maduros avgång. Det sköts även gummikulor.

Värre är att det råder svår brist på läkare (för att många lämnat landet) och mediciner.

Det är också svårt att få tag på mat - så svårt att många i städerna börjat döda hundar, katter och duvor för att få mat. Det har också på många håll förekommit storskalig plundring av livsmedelsaffärer. Jag läste till och med en notis om några militära officerare som dömts för att ha stulit några getter, då deras förläggning led av matbrist.

Blir folk alltför hungriga kommer det att bli revolution. De styrande i Venezuela bör betänka att exempelvis Franska revolutionen 1789 till stor del utlöstes av livsmedelsbrist.

Frågan är bara hur snabbt det kommer att gå och hur våldsamt det blir.

Sandy, Haiti och USA

Svenska media fortsätter även idag sin orgie i katastrofrapportering i spåren av stormen Sandys framfart i östra USA. Visst har östra USA drabbats, men Haiti, ett av världens fattigaste länder, drabbades förhållandevis betydligt hårdare när Sandy, som då var av orkanstyrka, drog över landet. The Guardian har sammanställt antalet döda i olika länder. Haiti 55, USA 52, Kuba 11, Bahamas 2, Puerto Rico 2, Dominikanska republiken 2, Kanada 1 och Jamaica 1. Räknat i förhållande till befolkningens storlek är det Bahamas och Haiti som drabbats värst, med 5,7 respektive 5,07 döda per miljon invånare. I USA har det dött 0,16 per miljon invånare. Räknar man istället på de 60 miljoner invånarna i den drabbade delen av USA är det ändå bara 0,87 döda per miljon invånare.

På Haiti hotar nu svält efter att stora delar av landets skördar har spolats bort eller ligger under vatten. Haiti hade dessutom tidigare i år drabbats av orkanen Isaac. Haitis livsmedelssituation förvärras av att det fattiga landet kommer att få svårt att ha råd med att köpa livsmedel när de globala matpriserna ökat i spåren av de dåliga skördarna i USA och Ryssland. Även ett mer normalt år som 2008 är fattiga Haiti till stor del beroende av livsmedelsimport, t.ex. importerade de då 58 procent av sin spannmål. Landet räknas av FAO till kategorin LIFDC, alltså Low Income Food-Deficit Countries. Dessutom kan förorenat dricksvatten göra att det kolerautbrott som drabbat Haiti sedan jordbävningen 2010 kan förvärras. Omkring 18000 människor beräknas också ha blivit hemlösa på Haiti till följd av Sandy.

Haiti har knappt 10 miljoner invånare, men är oerhört tättbefolkat med omkring 350 invånare per kvadratkilometer. Det är ett av världens fattigaste länder med en årlig BNP på bara 738 dollar per capita. USA är å andra sidan ett av världens rikaste länder med en årlig BNP på drygt 48000 dollar per capita. USA:s årliga bruttonationalprodukt ligger på 15000 miljarder dollar, medan Haitis bara är 7,4 miljarder dollar, vilket är en del av förklaringen till varför nyhetsrapporteringen är så mycket mer intensiv från USA, som är världsekonomins viktigaste spelare. Vad som händer i USA:s ekonomi påverkar hela världen. Vad som händer i Haitis ekonomi har endast marginell betydelse.

För många av Haitis invånare innebar Sandy ett hot mot deras överlevnad, för de flesta i östra USA var Sandy bara ett hot mot deras bekvämlighet.

Så när jag nu har klarat av Haiti får väl även jag övergå till att se på hur Sandys framfart i USA kommer att påverka ekonomin där, då det är det som kan komma att påverka oss i Sverige. Kostnaden för stormen uppskattas till 25 miljarder dollar och även om vi räknar med att det i slutändan skulle bli det dubbla, så handlar det ändå bara om 0,33 procent av USA:s årliga BNP.

Men det blir en hel del indirekta effekter, som kan ha underskattats. Det blir inte helt lätt att återställa tunnelbanan i New York. Först måste vattnet pumpas ut ur tunnlarna. De pumpar som finns där är gjorda för att pumpa ut betydligt mindre mängder vatten, så det kommer att ta flera dagar, förutsatt att man får igång pumparna och lyckas få dit mobila pumpar. Efterfrågan på mobila pumpar lär vara hög i New York och hela östra USA just nu, för att få ut vatten ur källare, tunnlar med mera. Därefter ska 950 km spår, elsystem och signalsystem inspekteras innan USA:s största kollektivtrafikmaskineri kan tas i full drift igen. Någon jämförde det med att få igång en bärbar dator igen efter att ha doppat den i en hink med saltvatten, fast förstås i mycket större skala. Hur stora skadorna är kan man inte säga förrän vattnet pumpats bort. En ytterligare försvårande faktor är att det kan bli brist på reservdelar. Många komponenter i tunnelbanan är gamla och kommer i en del fall från företag som inte har funnits på 50 år. En studie från 2011 kom fram till att det skulle ta tre veckor att få igång New Yorks tunnelbana till 90 procent efter en allvarlig översvämning.

Och New York är beroende av sin tunnelbana. Utan den blir det svårt för många att ta sig till jobbet. Vi kan alltså räkna med att stadens företag kommer att hanka sig fram på lägre fart i flera veckor, detta i ett av världens största finansiella centra. Visserligen kan många arbeten skötas hemifrån, men långt ifrån alla, och i de flesta fall inte på full effektivitet. Dessutom försvåras arbete hemifrån av att det fortfarande är omfattande strömavbrott i staden och i stora delar av östra USA - drygt sex miljoner är fortfarande utan el. Elbolagen varnar för att det kan ta mer än en vecka att få tillbaks elen till alla. Utan ström blir det förstås svårare att få igång kollektivtrafiken.

Det ska också bli intressant att se hur de psykologiska effekterna blir av långvarigt strömavbrott och stopp i de allmänna kommunikationerna. Kommer amerikanerna att få sig en tankeställare, eller kommer de att gå på som förut? Det kanske kan få åtminstone några att förändra sitt leverne. Läs även Blott Sverige Svenska Preppers Har om lärdomar av Sandy.

Jag tror alltså att effekterna i USA kommer att bli större än vad man gissar i detta tidiga skede, vilket jag antydde redan igår morse.

Det talas av vissa (exempelvis Moody's) om att de negativa effekterna av Sandy skulle kunna uppvägas av den positiva effekten av ökad ekonomisk aktivitet för reparationer och återuppbyggnad, men detta är åt skogen. Ett praktexempel på "villfarelsen med den krossade fönsterrutan" (engelska Broken window fallacy). När saker förstörs av en storm ger inte återuppbyggnaden något plus. De resurser och den energi som läggs på återuppbyggnaden hade istället kunnat läggas på betydligt trevligare saker. Om du får en fönsterruta krossad hemma ger det visserligen mer jobb åt glasmästaren, men om inte rutan hade krossats hade du istället exempelvis kunnat ge en massa jobb åt den lokala restaurangen genom att äta där i många dagar för den summa som glasrutan kostar.

Slutligen kan Sandy påverka utgången av presidentvalet i USA på tisdag, oklart hur. Obama verkar göra allt för att framstå som landsfader för en prövad befolkning, vilket kan vinna röster. Konkurrenten Romney håller låg profil. Samtidigt är det som vanligt de fattiga som drabbats hårdast och de röstar i större utsträckning för Obama. Skulle de på grund av stormens verkningar avstå från att rösta drabbar det Obama.

Tillägg: Idag (1 november) har SvD en längre artikel om läget på Haiti.

Väderproblem ger jordbruksproblem

Pakistan har åter drabbats av stora översvämningar, om än inte lika kraftiga som förra årets. Över 250 människor har dött och över fyra miljoner blivit hemlösa av vattenmassorna. Detta kan jämföras med förra årets översvämningskatastrof där slutsiffran blev 2000 döda och 11 miljoner hemlösa. Årets översvämning är alltså även den mycket allvarlig och frågan är hur Pakistan ska klara två så svåra år i rad.

Minst 13 procent av den för Pakistan viktiga bomullsskörden kan ha gått förlorad.

Inte bara livsmedel som drabbas alltså, utan även råvaran för kläder. För den som vill förstå mer om Pakistan är det jag skrev för ett år sedan om Pakistan, översvämningen och framtiden fortfarande relevant - där kan ni också läsa lite grundläggande fakta om landet. Hjälporganisationen Plan Sverige har ett hjälpprogram för Pakistan för den som vill lätta på plånboken.

Apropå vädret läser jag också att den istäckta ytan i Arktis enligt mätningar gjorda av forskare vid universitetet i Bremen nu är den minsta sedan observationerna inleddes 1972. Amerikanska NSIDC har dock ännu inte noterat något rekord i år i sina mätningar, men det ligger nära deras rekordsiffra från 2007. Det återstår några dagar innan vinterisen börjar växa igen, så det kan fortfarande bli rekord även hos NSIDC.

Det är framför allt efter 1998 som Arktis sommaris visat en tydligt minskande trend. Det sammanfaller med den period då jordens medeltemperatur legat nästan stilla på den högsta nivån sedan mätserien inleddes på 1880-talet.

Det börjar bli allt svårare för dem som fortfarande inte tror på klimatförändringar orsakade av människan. Men även om man nu inte tror att det är mänskligheten som orsakar dessa klimatförändringar kan man bara konstatera att det pågår stora klimatförändringar i världen och att dessa ställer till en mängd ökande svåröverskådliga problem som vi måste vara beredda att hantera.

Hungersnöden i Somalia sprider sig till ytterligare en region och enligt FN kommer den sannolikt att öka ytterligare de närmaste fyra månaderna.

Tiotusentals människor har redan dött, mer än hälften av dem barn, skrev FSNAU. Hungersnöden kommer att sprida sig om hjälpinsatserna ligger kvar på nuvarande nivå.

Det är alltså fortfarande högst aktuellt att hjälpa till, exempelvis genom att skänka pengar till UNICEF.

Ett litet hoppfullt tecken är dock att det tagits steg för att förbättra det politiska läget i Somalia.

- Man verkar helt enkelt trött på den situation som funnits de senaste 20 åren. Det finns också ett tryck från folket som vill ha fred.

Även de två halvautonoma regionerna Puntland och Galmudug har enats om vapenvila.

Även för Afrikas horn är det till stor del klimatförändringar som ställer till det.

Under de senaste 50 åren har årsmedeltemperaturen i Etiopien stigit med 1,3 grader. Detsamma gäller Somalia. Den globala uppvärmningen innebär för Afrikas horn att något mer regn kommer att falla, men avdunstningen kommer att bli värre. [...] Enligt Kenya Food Security Group upplevde lokalbefokningarna tidigare svår torka med ungefär tio års mellanrum. I dag är de vanligare. Den senaste torkan på Afrikas horn ägde rum så sent som 2008.

Det finns dock även andra viktiga faktorer bakom svältkatastrofen. En faktor är att Somalia saknat ett fungerande statligt styre sedan 1991 och sedan dess plågas av strider mellan klangrupperingar. En annan minst lika viktig faktor är att länderna på Afrikas horn har fördubblat sin befolkning sedan 1974. Läs även vad jag skrev i juli om Östafrikas omöjliga livsmedelsekvation och en riktig kris i Östafrika.

Sen har vi torkan i Texas, Oklahoma och Kansas, som drabbat årets skörd hårt och nu troligtvis även nästa års skörd. Årets förluster för jordbruket i Texas beräknas bli 5,2 miljarder dollar, vilket är omkring en fjärdedel av delstatens jordbruks normala årliga omsättning. AgriLife har sammanställt förluster för jordbruket i Texas på grund av torka sedan 1998 och nedan kan ni se dem i diagramform.

Mönstret ser ut att vara en ökning, vilket inte bådar gott för den globala livsmedelssituationen och matpriserna, då detta drabbar stora jordbruksområden i USA, en av världens största livsmedelsproducenter och -exportörer. Även i Texas är bomullsskörden hårt drabbad, vilket i längden påverkar priserna för kläder.

Jag återkommer med mer om torkkatastrofen i södra USA.

Under tiden någon annanstans i världen

Under tiden som nyhetsrapporteringen präglas av börskrasch och kravaller i England så händer det också annat viktigt i världen.

Kinas första hangarfartyg har åkt ut på premiärtur - Mittens rike spänner musklerna för sin supermaktsroll. Jag nämnde Kinas hangarfartyg i början av april efter att ZeroHedge skrivit om det. Det gäller att läsa på rätt ställen för att förstå nyheterna innan massmedia vaknar.

Idag rapporteras om skottväxling vid gränsön Nordkorea och Sydkorea.

Inbördeskriget i Libyen pågår fortfarande.

Och framförallt så pågår fortfarande svältkatastrofen i Östafrika. En viss ljusning kan dock skönjas då rebellmilisen dragit sig tillbaka från Mogadishu så att hjälp kan komma fram dit och inte bara till dem som flytt över gränsen till Kenya. Men fortfarande riskerar hundratusentals att dö av svält.

Östafrikas omöjliga livsmedelsekvation

Jag tänkte här komma med lite funderingar kring den hungersnöd i Östafrika som jag skrev om tidigare idag.

Trots att det nu utlovas mer stöd till Östafrika finns så stora grundproblem att läget ser fullständigt omöjligt ut i längden. Kaos, laglöshet och inbördeskrig i Somalia är en sak som självklart försvårar livsmedelshjälpen när t.ex. al-Shabaab inte släpper in biståndsorganisationer, men det finns ännu djupare underliggande problem.

Inte ens under normala år lyckas länderna i Östafrika försörja sin befolkning med inhemsk livsmedelsproduktion, utan är beroende av import. 2008 importerade Somalia 70 procent av sin spannmål och Kenya 27 procent. Etiopien importerade visserligen bara 10 procent av sin spannmål, men är idag fortfarande lika beroende av import som man var vid tiden för den berömda Live Aid-galan 1985. Kommer det sen extrema torka som i år, vilket inträffar med kanske 20-25 års mellanrum, så blir Östafrikas livsmedelsproduktion överansträngd.

En annan viktig underliggande faktor är att befolkningen i dessa länder ökar snabbt. Somalias befolkning ökade 1960-2008 med 239 procent. Idag har Somalia runt 9 miljoner invånare och befolkningen växer med 3,25 procent per år - en fullständig orimlighet i ett torrt land som redan inte kan försörja sig med mat. Kenyas befolkning ökade 1960-2008 med 368 procent och idag har landet drygt 38 miljoner invånare och växer med 2,33 procent per år - visserligen inte lika orimligt som Somalia, men helt ohållbart i längden. Etiopiens befolkning växte med 262 procent 1962-2008 och landet har idag cirka 82 miljoner invånare och ökar med 1,83% per år. Även om dessa länder (vilket ter sig osannolikt) skulle lyckas införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i flera årtionden, bara på grund av befolkningspyramidens utseende.

Nog är det på sitt vis bra att många av världens rikare länder vid hungersnöd rycker in och skickar nödhjälp, men det är endast en tillfällig lösning, som dessutom lätt ställer till med problem som att lokala bönder råkar ut för prisdumpning.

Somalia, Kenya och Etiopien kommer aldrig att kunna bli självförsörjande på livsmedel, då ländernas jordbruksmark redan idag är överutnyttjad. Det torra klimatet och det hårda befolkningstrycket gör att när regnet väl kommer så spolar det ofta bort en massa värdefull jord.

Det enda man skulle kunna göra vore att permanent flytta iväg stora delar av dessa länders befolkningar till länder som har livsmedelsöverskott, t.ex. Argentina, Australien, Kanada, Frankrike, Ryssland, Ukraina eller USA, för att nämna några av världens största spannmålsexportörer. En sådan folkomflyttning vore förstås en politisk omöjlighet och troligen även en praktisk omöjlighet. Tänk er att flytta minst 6 miljoner somalier, 10 miljoner kenyaner och 8 miljoner etiopier till länder flera tusen kilometer bort. Redan idag finns inget land som erbjuder sig att ta emot 370 000 flyktingar från flyktinglägret Dabaab i Kenya. Problemet med befolkning kontra livsmedelsproduktion gäller dessutom inte bara Östafrika, utan stora delar av övriga världen också.

Slutligen - varför skriver inte svenska media mer om Östafrikas svältkatastrof? Först idag börjar de skriva på allvar.

En RIKTIG kris i Östafrika

Medan Europa ägnar sig åt skuldkris pågår en riktig kris i Östafrika, som har drabbats av den värsta torkan på 60 år.

Flyktingläger i Kenya och Etiopien är överfulla sedan länge och biståndsorganisationer varnar för att de snart inte kommer att klara av situationen utan mer hjälp från omvärlden.
I Dadaab i Kenya finns världens största flyktingläger - över 370 000 människor har samlats i lägret som är byggt för 90 000.

FN ber om ökade resurser för att hjälpa dem som lider av hungersnöd. Cirka tolv miljoner människor är i akut behov av hjälp. Man tror att tiotusentals somalier har dött i den värsta hungersnöd som drabbat världen de senaste decennierna och Somalias värsta sedan 1991-92, då hundratusentals somalier svalt ihjäl. Troligen kommer livsmedelssituationen i Somalia att förvärras ytterligare de närmaste sex månaderna. Det inrikespolitiska läget i Somalia är som bekant kaotiskt och präglas av laglöshet och strider mellan milisgrupper. Man vädjar nu till al-Shabaab, som kontrollerar stora delar av Somalia, att låta humanitär hjälp få komma fram. Men al-Shabaab håller fast vid sitt förbud för vissa biståndsorganisationer att verka i deras områden.

Över 78 000 somalier har flytt till grannländerna Etiopien och Kenya de senaste två månaderna, men många klarar inte vandringen. Dödstalen bland de somaliska flyktingar som kommer till lägren är många gånger högre än gränsen för en nödsituation. I juni steg dödstalen till 7,4 döda per 10 000 per dag. En krissituation definieras som när dödstalet passerar 1 död per 10 000 per dag och nu är det alltså mycket värre. Hungersnöd brukar deklareras när dödstalet når 2 döda per 10 000 per dag. Flyktingarna lider även av undernäring. 26,8 procent led i juni av svår akut undernäring, vilket borde vara under 1 procent. Framförallt drabbas barn under fem år.

Kenya, Etiopien och Djibouti har också drabbats hårt av torkan, liksom troligen Eritrea, även om dess förtryckarregim försöker hålla tyst om saken. Boskapsskötare i norra Kenya tvingas också fly när deras boskap dör. Dessutom får alltså Kenya och Etiopien ta emot en massa desperata flyktingar från Somalia.

Den som vill ge ett bidrag kan till exempel ge det till Svenska kyrkan, som hjälper till med livsmedelssituationen i Östafrika.

Matpriserna fortfarande låga...

Idag ska Farbror Flöjtare skrämma upp alla läsare ordentligt. Cornucopia tog upp matpriserna igår, men skrapade bara på ytan.

I förra veckan skrev jag om det matprisrekord som nu satts. Jag skrev också att vi kan vänta oss ännu högre spannmålspriser framöver. Så här såg diagrammet ut över FAO:s matprisindex de senaste 20 åren.

Det såg ju allvarligt ut, men som Jonas E påpekade i en kommentar är detta bara rekord sedan FAO började mäta priserna 1990. Efter lite letande fann jag historik över livsmedelspriser lite längre bak i tiden, vilket ger en helt annan bild. Nedan ser ni vetepriset i USA från 1913 till idag, inflationsjusterat. Orsaken att jag börjar 1913 är att USA:s konsumentprisindexserie startar då.

Prisutvecklingen de senaste åren framstår närmast som krusningar jämfört med den volatilitet som historiskt präglat spannmålspriserna. Det är egentligen bara sedan mitten av 1980-talet som vi har haft mer stabilt låga spannmålspriser.

Om spannmålspriserna framöver skulle återgå till historiskt mer normala nivåer normal volatilitet kan man fundera på vad det skulle innebära. Egypten och Tunisien har redan drabbats av matprisupplopp som gått vidare till revolutioner. Ännu högre livsmedelspriser kan leda till att fler fattiga importberoende länder drabbas. Länder i riskzonen är till exempel Pakistan, Mexiko och Filippinerna.

De stigande matpriserna drabbar även svensk basmat. Som jag skrev om redan i höstas råder det brist på potatis och priserna går nu uppåt snabbt.

De stigande spannmålspriserna lär också slå igenom på övriga matpriser, då våra kött- och mjölkdjur till stor del föds upp på spannmål. Vad händer med alla kalkyler om matpriserna i Sverige ökar med 50 eller 100 procent? Hur ska Riksbanken tolka det? Ska man höja räntan på grund av "inflation"? Hur kommer chockhöjda matpriser att drabba högbelånade hushåll?

Även om högre matpriser skulle drabba Sveriges ekonomi så skulle vi ändå klara oss bra jämfört med alla världens fattigaste som helt enkelt skulle prisas ut från marknaden. Redan 2009 var det en miljard jordbor som saknade tillräckligt med mat. Världens fattigaste lägger oftast en mycket stor andel av sin inkomst på mat och ökar spannmålspriserna med 50-100 procent är det kört för dem.

Ingen lösning i sikte på matkrisen

Idag pågår FN:s jordbruksorgan FAO:s toppmöte i Rom om matkrisen i världen. Ett högaktuellt ämne, då över en miljard människor i världen nu saknar tillräckligt med mat, vilket rapporterades av FAO redan i mitten av oktober. Mer än var sjunde världsmedborgare, med andra ord!

Tidigare har världens länder satt upp ett stolt mål om halverad hunger till 2015, men nu sägs det även från officiellt håll att det troligen inte kommer att nås. Jag har länge misstänkt att så skulle bli fallet, eftersom alla trender pekat i motsatt riktning. Inte heller det nya förslaget till mål som kom från FAO:s chef Jacques Diouf om att utrota hungern inom femton år verkar komma med i slutdokumentet från mötet. Det verkar alltså som om man gett upp och inte ens kommer sig för med att skriva stolta deklarationer.

Hjälporganisationer har kritiserat mötet i Rom för att vara ett slöseri med tid, eftersom det inte kommer att leda till några bindande löften. Det finns också olika åsikter om vilka som är de bästa lösningarna på matkrisen. Den internationella industrijordbrukslobbyn med företag som Monsanto och Cargill i spetsen förespråkar inte oväntat storskaliga lösningar, gärna med genmodifierade grödor. Hjälporganisationer som Oxfam och ActionAid har dock en annan syn. De anser att bästa sättet att förbättra matsituationen är att satsa på småbrukarna och småskaliga lösningar. Ur ett hållbarhetsperspektiv borde detta vara bästa sättet att förbättra matsäkerheten i världen, anser även jag. Dyrare olja kommer att ställa till det för alla storskaliga lösningar, som är beroende av fossila bränslen som drivmedel och för att få fram konstgödsel och bekämpningsmedel.

Kjell Aleklett försökte i helgen påpeka det moderna jordbrukets beroende av ändliga fossila bränslen i en debattartikel i SvD, men artikeln är tyvärr rörig och Aleklett har svårt att föra fram några riktiga poänger i sin argumentation. Nästa gång Aleklett ska skriva debattartikel hoppas jag att han gör det tillsammans med någon bättre skribent. Visserligen besitter Aleklett djupa kunskaper, men hans debattartiklar gör inte rättvisa åt dessa.

Det finns en liten ljuspunkt på mathimlen, nämligen att enligt FAO:s prognos kommer världens spannmålslager att öka med 0,8% till den högsta nivån sedan 2002. Då ska man dock inte glömma att vi för något år sedan var nere på katastrofalt låga nivåer. Spannmålslagren totalt säger inte heller allt. Det handlar också om fördelningen mellan vete, majs, ris med flera och även olika skördeutfall i olika länder.

I förra veckan rapporterade Kina att deras majsskörd fallit 13% till den lägsta på fyra år. Orsaken är torka. Kina är världens näst största majsproducent med 21% av den globala skörden 2008, efter USA med 39%. Kina kommer troligen inte att behöva importera majs, utan kan ta av sina sparade lager. I USA pekar dock de senaste prognoserna mot en ökning av majsskörden med 7% mot 2008. Ingen kris för majs på världsmarknaden i år alltså. Men vad händer om skörden i USA slår rejält fel något år? Någon gång då och då kommer det extrema odlingsår. Då kan vi få se en helt annan dimension på global matkris.

Vad gäller ris är det mer bekymmersamt för vissa länder och på världsmarknaden i stort. Dåliga monsunregn i Indien och oväder i Filippinerna har minskat skördarna. Därmed ser det ut att bli risbrist i år och utsikterna är inte goda för nästa år heller med förväntade negativa effekter av El Niño. Indien blir troligen nettoimportör av ris för första gången på tjugo år. Indiens risskörd sjönk med 15% efter de sämsta monsunregnen sedan 1972. Här kan vi också få se en situation där t.ex. Thailand hellre håller på sina överskottslager av ris istället för att exportera dem. Därmed riskerar världen att det åter blir matkravaller på vissa ställen när rispriset blir för högt.

Det är inte helt enkelt att få folk att lägga om sina matvanor och ersätta dyrt ris med t.ex. just nu billigare majs. Förutom att folk kanske inte vet hur de ska tillaga majsen på ett smakligt sätt kan förändringar i kosten också orsaka brist på olika näringsämnen. Visserligen får man i sig sitt dagliga kaloriintag, men missar vitaminer och dylikt som finns i ett sädesslag men inte ett annat. Olika sädesslag kräver olika typer av kompletterande mat för att ge en god kost.

Apropå spannmål, så läser jag idag i ett pressmeddelande från Jordbruksverket att årets svenska spannmålsskörd blev i nivå med förra året. Hur det är med kvalitén sägs dock inte - förra året var den dålig. Vi kan dock skatta oss lyckliga att vi lever i ett land som i princip är självförsörjande på livsmedel (förutsatt att vi anpassar vår diet en del).

Det finns flera grundproblem i den globala matkrisen. Ett är förstås snedfördelningen mellan olika länder, där vi i västvärlden vräker i oss mat och får problem med "fetmaepidemi", medan över en miljard människor får för lite mat. Ett annat problem är världens ensidiga beroende av några få grödor, framförallt ris, majs och vete. Detta ensidiga beroende ökar risken för att någon växtsjukdom slår ut stora delar av världens matproduktion - jämför potatiskrisen i Nordeuropa på 1840-talet, då brunrötan slog ut stora delar av potatisskörden och satte igång massutvandringen till Amerika. Mer lokalt kan beroendet av en gröda vara ännu större, t.ex. ris i Indien. Jämför även här med Irlands situation på 1840-talet, då stora delar av befolkningen var nästan helt beroende av potatis som födoämne och katastrofen blev närmast total då potatisskörden slog fel. Ett tredje problem är att vissa länder, t.ex. USA, har stora överskott i jordbruket, medan andra länder, t.ex. Egypten, Bangladesh, Dubai och Japan, måste importera stora delar av sin mat. För fattiga länder som Egypten och Bangladesh kan bli mycket allvarligt om världsmarknadspriset på favoritfödan stiger kraftigt. Sådana länder kallas med FAO:s terminologi för LIFDC (Low-Income Food-Deficit Countries). Rika länder som Dubai och Japan kan tyckas klara sig bra, men vad händer vid en konfliktsituation där handelsvägar stängs? Japan kanske är svårt att stänga av och risken därmed liten så länge de fortfarande håller sin rikedom uppe och kan betala för matimport. Men i Mellanöstern finns risken att en större konflikt i detta inte helt avspända område skulle kunna leda till störningar i livsmedelsimporten med katastrofala följder.

Jag har väldigt svårt att se optimistiskt på framtiden för världens livsmedelssäkerhet. Troligen kommer vi de närmaste årtiondena att alltför ofta få se feta tidningsrubriker om hunger, svält och matkravaller. Även om vi mot förmodan skulle lyckas stabilisera befolkningstillväxten kvarstår problemen med att flera grundläggande resurser för livsmedelsproduktion är ändliga (t.ex. fosfatgödsel) eller överutnyttjas (t.ex. fiske). Fördelningsfrågan återstår också. Världen har inte lyckats lösa den, trots radikalt ökade skördar från 1950-talet och framåt och mycket fagert tal och stora löften. Varför skulle världssamfundet då plötsligt lyckas lösa frågan när vi troligen står inför en stagnerande global livsmedelsproduktion och slagit i taket på flera resurser?

"Any society is just nine missed meals away from anarchy"

Läs även andra bloggar om svält, jordbruk, livsmedel, spannmål, politik

Ymnighetens rosiga världsbild

Utrikesredaktören på DN Anders Bollings mycket kommenterade debattartikel med titeln "Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige" fick även mig att reagera.

För det första framstår hela artikeln som illa dold redaktionell reklam för Bollings nyutkomna bok "Apokalypsens gosiga mörker".

Visst kan domedagsprofeter bli jobbiga när de går till överdrift, men Anders Bolling har uppenbarligen inte förstått vidden av de problem som världen nu står inför.

• Världens befolkning är drygt 6,7 miljarder och fortfarande växande. År 2008 ökade antalet undernärda människor i världen med 40 miljoner till 963 miljoner, alltså drygt var sjunde människa på jorden. Ingen lösning i sikte trots flera decenniers löften om att utrota svält och undernäring. Jag undrar vad dessa rekordmånga svältande skulle svara när Bolling säger att "På lång sikt utvecklas världen till det bättre."
• Finanskrisen är definitivt inte över och kommer i slutändan troligen med råge att överträffa det enligt Bolling "värsta scenariot". Fortfarande är hela västvärlden skuldsatt upp över öronen och inga av grundproblemen som orsakade krisen är ännu lösta.
• Mänskligheten har börjat närma sig maximal utvinningstakt för flera kritiska råvaror, framförallt råolja. Detta kommer att påverka hela vår ekonomi negativt eftersom ekonomisk tillväxt också kräver ökad energi- och råvaruanvändning.

Bolling verkar tro att hela jorden bara är ett ymnighetshorn som mänskligheten kan ösa fritt ur. Tyvärr måste jag säga att han lever i djupaste förnekelse, eftersom han som utrikesredaktör på Sveriges största dagstidning knappast kan ha undgått att höra talas om dessa problem.

Besvärande stora statsskulder kommer vi att få leva med ett tag. Hur stort det problemet blir återstår att se. Sveriges resa ur 1990-talskrisen visar att skulden kan hyvlas ner snabbare än man tror när det är som dystrast.

Vad Bolling missar är att Sverige på 1990-talet fick draghjälp av övriga världen för att kunna dra sig ur krisen. Vi devalverade vår krona och kunde därmed exportera oss till välstånd. Det är inte möjligt idag, eftersom denna kris är totalglobal. "Besvärande stor" är en oerhörd eufemism för USA:s statsskuld, som just nu är ofattbara 11,67 biljoner dollar. Eller Japans statsskuld på över 170% av årlig BNP.

Jag märker också att Bolling använder det hemska uttrycket "negativ tillväxt" istället för att säga BNP-krympning eller ekonomisk kontraktion, vilket det faktiskt handlar om. Jag gissar att Bolling tillhör den där skaran av människor som är rädd för att använda ord med negativ laddning. Skrock kallar jag det. Kalla saker vid deras rätta namn, även om namnen råkar ha negativ klang, så kan man se objektivt på dem.

Många kallar mig för pessimist och Bolling skulle säkert säga att jag har en apokalyptisk syn på världen. Själv kallar jag mig för realist. Om man inte sopar problemen under mattan utan erkänner att de finns där och inte försöker förneka dem så kan man komma med konstruktiva idéer som gör att man mildrar de negativa effekterna av t.ex. finanskris eller energikris. Annars finns risken att man vidtar felaktiga åtgärder som i slutändan bara förvärrar krisen. Man måste liksom alkoholistfamiljen börja tala om "flodhästen i vardagsrummet" och inte bara undvika de verkliga problemen genom att säga att "pappa är lite trött just nu, men det blir nog bättre imorgon".

Läs andra svenska bloggar om finanskris, bnp, befolkning, svält, olja, statsskuld