Teveavgift bara för teve

Idag kom det glädjande beskedet att Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) i en dom kommit fram till att datorer inte ska räknas som tevemottagare och alltså ska den som har dator med internetkoppling men ingen teve ska alltså inte betala teveavgift. En helt rimlig tolkning av lagen, anser jag. Där står nämligen "En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål". Nyckelordet här är förstås "avsedd". En dator är inte i första hand avsedd att ta emot utsändning av teveprogram.

Radiotjänst anser inte att de ska behöva betala tillbaka några avgifter för det dryga år de debiterat tevelicens för datorer. Denna tolkning ifrågasätts dock av bland annat av Piratpartiets Anna Troberg, justitierådet på HFD Erik Nymansson, samt professorn i civilrätt Mårten Schultz.

Läs även vad Cornucopia skriver om saken.

Själv har jag inte haft någon teve sedan 1986, eftersom teve är ett "opium för folket" som är fördummande och passiviserande och beroendeframkallande.

I Sverige idag har vi ju ett massivt utbud av olika tevekanaler, varav de flesta kommersiella. Här är det intressant att se på hur licensavgiften utvecklats genom åren, se diagrammet nedan.

Avgiften har höjts varje år fram till och med 2009, även om höjningen vissa år varit så liten att den inte syns i diagrammet. Sedan 2009 har dock teveavgiften inte höjts alls, vilket i praktiken betyder att den gröpts ur av inflationen. Här framkommer alltså något som den borgerliga alliansregeringen gjort som jag inte sett kritiseras. Frånvaron av höjningar av teveavgiften innebär att kommersiella tevekanaler med tiden får en finansiell fördel. Det skulle förvåna mig om det inte vore en medveten politik från nuvarande regering att missgynna statstelevisionen och därmed indirekt gynna kommersiella tevekanaler.

Inte för att vår svenska statstelevision håller särskilt hög kvalité. Tevetablån från SVT är ganska beklämmande läsning.

Tillägg: Det är för övrigt en myt att teveavgift istället för finansiering via skattsedeln skulle befria statstelevisionen från politisk styrning. Teveavgiften sätts nämligen av Riksdagen och som jag påpekar ovan har nuvarande regering alltså inte höjt avgiften sedan 2009.

Omfördelande fastighetsavgift

DN har med hjälp av data från Ekonomistyrningsverket luskat ut att det är landsorten som betalat sänkningen av fastighetsskatten, eller rättare sagt de borgerliga allianspartiernas ersättande av den statliga fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift. Vinnarna finns i storstäderna, förlorarna i landets övriga kommuner. Ett väldigt smart drag av de borgerliga partierna, som på detta vis fjäskat för sina kärnväljare på två vis. Dels har de drivit upp bostadsvärderingarna, vilket gör att folk känner sig rikare, även om de inte faktiskt är det. Dels har de alltså gynnat storstädernas bostadsägare på bekostnad av övriga Sveriges.

Som Birger Schlaug påpekar så var det KD-ledaren Göran Hägglund som drev igenom förändringen i fastighetsbeskattningen. Detta var för övrigt en av alla orsaker som drivit på den svenska bostadsbubblan.

Den totala skatteintäkten på bostäder för fastighetsavgiften 2012 var i stort sett på samma nivå som intäkten av fastighetsskatten 2007. Det innebär att det är de fattigare landsortskommunerna som betalat för de rika Stockholmskommunernas fastighetsskattesänkningar. Medan den kommunala fastighetsavgiften i stort sett legat still i storstadsområdena sedan den infördes 2008 så har den nämligen höjts kraftigt i kommuner ute landet.

Samtidigt ändrades reavinstskatten vid bostadsförsäljning, som höjdes med 2 procentenheter till 22 procent och det infördes en uppskovsränta på reavinsten. Detta anser Boverkets analytiker Bengt Hansson har fått som konsekvens att de som bott kvar blivit vinnare, medan de som bytt ägd bostad blivit förlorare.

Idag varnar även IMF för att den svenska bostadsmarknaden är överhettad. Tidigare har som bekant varningar kommit från alla möjliga internationella bedömare, t.ex. EU-kommissionen samt utländska ekonomimedia. Trots dessa varningar vidhåller många svenska bedömare att det inte finns någon bostadsbubbla här. Jag och många andra anser förstås att det finns en bostadsbubbla i Sverige, med fokus framförallt på bostadsrätter. Det är bara det att den ännu inte spruckit, till skillnad från i många andra länder. De skärpta reglerna för progressiva avskrivningar i bostadsrättsföreningar ser dock ut att bli det som till slut välter hela skutan.

Det som skett på den svenska bostadsmarknaden vad gäller priser, tillgång till hyresrätter kontra bostadsrätter samt beskattning har alltså starkt gynnat vissa grupper i samhället på bekostnad av andra. De som gynnats mest torde vara de som tidigt i processen köpt en förhållandevis stor bostadsrätt i Stockholms innerstad i de utförsäljningar som gjorts från allmännyttan.