Sevenday kontaktade mig och bad mig skriva ett inlägg åt dem.
När nu världens börser skakar vill säkert många hitta en säkrare plats för sina sparpengar. Hittills har jag tyckt att Riksgäldsspar varit ett bra säkert alternativ (om än med dålig ränta), men Riksgäldsspar utan tidsgräns och månadsspar kommer från 1 december att stängas för insättningar. Riksgälden anger som orsak att "att den ökade konkurrensen på sparmarknaden gör det svårt att bibehålla lönsamhet på sikt". Och visst finns det gott om konkurrens - ett exempel är SevenDay som idag ger hela 1,7 procents ränta på sina sparkonton och ännu högre ränta om man binder sparandet på halvår, eller ett till tre år. Självklart omfattas SevenDays sparkonto av den statliga insättningsgarantin. De "vanliga" storbankerna ger så dålig ränta på sina sparkonton att de inte skyltar med räntan, utan man måste leta sig ner långt på deras hemsida innan man får läsa hur dålig räntan är.
Och varför ska man spara? Jag har tidigare skrivit om det då och då. Först och främst ska du spara så att du har en buffert för oväntade händelser. Om du blir arbetslös kan det dröja flera månader innan du får första utbetalningen av a-kassan. Blir du sjuk länge behöver du en sparad buffert för att klara dig. Äger du din bostad kan det komma oväntade behov av reparationer eller att exempelvis vitvaror går sönder och behöver bytas ut. Och en olycka brukar som bekant sällan komma ensam.
När man väl har ett buffertsparande kan man förstås spara till trevligare saker. Den som tänker sig att köpa en bostad framöver behöver spara ihop till kontantinsatsen. Ännu trevligare är förstås att spara till en semesterresa, vilket jag själv gör just nu för att åka tillbaks till en plats där jag inte varit på länge.
Jag vet att många tycker det är svårt att spara när pengarna tar slut varje månad innan löning, men en god hjälp är att föra bok över sina utgifter och inkomster, så ser man enkelt vart pengarna tar vägen. Själv för jag upp alla utgifter uppdelade i ett antal grova kategorier - bostad, mat, utemat, resor, kläder, nöjen och övrigt. Gör du det så ser du säkert någon kategori där det går åt alldeles för mycket pengar. Själv såg jag snabbt att kategorin "utemat" stod för en alltför stor del av månadens utgifter. Så himla gott är det inte alltid på lunchrestaurang att det är värt 85 kronor eller mer. Därför satsade jag hårt på att äta egen matlåda istället och fick därmed en hel del pengar över varje månad.
Visar inlägg med etikett buffert. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett buffert. Visa alla inlägg
2014-10-20
2012-08-26
Hur hänger svenskarnas ekonomi ihop?
Igår presenterades en undersökning från Nordea/Gallup som visar att 23 procent av svenskarna har använt upp hela sin månadslön innan nästa lön betalas ut. Stämmer bra med att många svenskar har för dålig sparad buffert.
Det som jag inte gillar med dessa undersökningar som presenteras av svenskarnas ekonomi är att det är svårt att få ut någon vettig bild av hur svenskarnas ekonomi egentligen ser ut. Visserligen får vi veta en åldersuppdelning, men av de 31 procent av 26-39-åringarna som har "för mycket månad kvar i slutet av lönen", hur många är det som äger sin bostad och hur många hyr den? Av dem som äger sin bostad, hur många är bostadsrätt respektive småhus? Hur många har bolån och hur stora? Hur många är ensamhushåll? Hur många är barnfamiljer? Hur många är arbetslösa? Hur fördelar sig de 17 procent som i princip inte har någon sparad buffert i olika kategorier? Och så vidare...
Statistiska centralbyrån SCB gör undersökningar av hushållens ekonomi, men dessa ger också en splittrad bild, där det är svårt att få svar på många i dagsläget intressanta frågor. Dessutom är indelningarna i många fall för grova, exempelvis delas boendeutgifterna upp i två ålderskategorier 18-64 respektive 65+ år.
För att kunna få en vettig bild av hur det egentligen ser ut för svenskarna och vilka kategorier som kan anses ha det svårt krävs något slags mer heltäckande undersökning, där man kan se på befolkningen efter olika kombinationer av exempelvis följande kriterier.
Läs även Cornucopia och Den hälsosamme ekonomisten om Nordeas debattartikel.
Den åldersgrupp som har svårast att få pengarna att räcka till nästa lön är personer i åldrarna 26 till 39 år. 31 procent svarade att lönen är slut i förväg jämfört med 11 procent i åldersgruppen 55 till 65 år.Samtidigt skriver Ingela Gabrielssons kollegor Annika Winsth och Andreas Jonsson en debattartikel om att man inte vill reglera bolånen, eftersom det kan skada bostadsmarknaden. "Skada" betyder prisfall. För vi vet ju alla att bostadspriserna bara bör gå uppåt, eller hur? För att visa att de har rätt drar Winsth och Jonsson till med ett räkneexempel.
- Åldersgruppen 26-39 år har det tufft. Det handlar om personer mitt i livet med stora utgifter, barn och bolån som uppger att lönen tar slut i förväg. Risken är att det blir en ond cirkel som är svår att bryta, säger Ingela Gabrielsson privatekonom på Nordea.
Det finns också skäl att ifrågasätta det ofta återkommande påståendet om att hushållen amorterar för lite. Statens Bostadskreditnämnd (BKN) beräknar den genomsnittliga amorteringstiden på bolån till cirka 77 år. Är detta högt eller lågt? Ett exempel får illustrera: antag att en trettioåring i dag belånar sitt hus till 85 procent. Priset på huset utvecklas i linje med inflationen – ett försiktigt antagande – och amorteringstakten är 100 år. Det innebär att belåningsgraden har sjunkit till cirka 25 procent när husägaren är 65 år. En nivå som normalt kan finansieras även vid en måttlig pension.De skriver inte vilken inflationstakt de räknar med (även om man kan räkna ut det från deras siffror, vilket jag inte orkar göra just nu). Frågan är vilken inflationstakt man kan räkna med framöver i dagens låginflationsekonomi. Det är inte heller ett "försiktigt antagande" att bostadspriserna utvecklas i linje med inflationen. Ser man på bostadspriser historiskt så går de i vågor i förhållande till den allmänna konsumentprisutvecklingen. Ibland stiger de snabbare än inflationen, ibland sjunker de. Sedan mitten av 1990-talet har de svenska reala bostadspriserna i princip stigit hela tiden, så det är troligen dags för en nedjustering till i första hand KPI-linjen - vi ser redan nu flera tecken på en avmattning på bostadsmarknaden. Winsth och Jonsson förtiger dessutom att en bostad kräver underhåll - som kostar pengar. En bostad som inte underhålls behåller inte sitt värde. Bolånet kommer p.g.a. underhållskostnader att ökas på.
Det som jag inte gillar med dessa undersökningar som presenteras av svenskarnas ekonomi är att det är svårt att få ut någon vettig bild av hur svenskarnas ekonomi egentligen ser ut. Visserligen får vi veta en åldersuppdelning, men av de 31 procent av 26-39-åringarna som har "för mycket månad kvar i slutet av lönen", hur många är det som äger sin bostad och hur många hyr den? Av dem som äger sin bostad, hur många är bostadsrätt respektive småhus? Hur många har bolån och hur stora? Hur många är ensamhushåll? Hur många är barnfamiljer? Hur många är arbetslösa? Hur fördelar sig de 17 procent som i princip inte har någon sparad buffert i olika kategorier? Och så vidare...
Statistiska centralbyrån SCB gör undersökningar av hushållens ekonomi, men dessa ger också en splittrad bild, där det är svårt att få svar på många i dagsläget intressanta frågor. Dessutom är indelningarna i många fall för grova, exempelvis delas boendeutgifterna upp i två ålderskategorier 18-64 respektive 65+ år.
För att kunna få en vettig bild av hur det egentligen ser ut för svenskarna och vilka kategorier som kan anses ha det svårt krävs något slags mer heltäckande undersökning, där man kan se på befolkningen efter olika kombinationer av exempelvis följande kriterier.
- Åldersgrupper
- Geografisk indelning
- Antal vuxna i hushållet
- Antal barn i hushållet
- Arbete (deltid, heltid, arbetslös, anställd, egenföretagare)
- Inkomst
- Sparande
- Lån
- Boendeform
- Bidrag
Läs även Cornucopia och Den hälsosamme ekonomisten om Nordeas debattartikel.
Labels:
amortering,
bolån,
bostadspriser,
buffert,
hushållsinkomster,
hushållskrediter,
sparande
2012-08-22
Även många rika hushåll utan buffert
En undersökning från Länsförsäkringar bekräftade igår det som jag och många andra misstänkt, nämligen att det även bland höginkomsttagare finns många hushåll som har dålig eller obefintlig sparad buffert. VD:n för Länsförsäkringar Bank är förvånad, men det är inte jag. I jakten på den perfekta livsstilen anpassar många sina utgifter till inkomsterna.
17 procent totalt klarar sig en månad eller mindre om inkomsten går förlorad. Anmärkningsvärt är att det är något högre andel (en femtedel) bland dem med så hög månadsinkomst som 50000-55000 kronor som klarar sig högst en månad utan inkomst. Jag gissar att dessa höginkomsttagare har maxbelånat sig för att köpa sin drömbostad och kallt räknar med att de alltid kommer att kunna få ett nytt jobb inom kort tid. Men ingen kan vara helt säker på att just ens egen kompetens kommer att vara efterfrågad vid en allvarlig ekonomisk kris.
Jag har sagt det förut att man måste ha en rejäl buffert för att klara oväntade händelser. Även höginkomsttagare kan drabbas av långvarig sjukdom. Arbetslöshet ger också ett mycket större inkomstbortfall för den med hög inkomst.
Man måste också vara beredd på fördröjningar i utbetalningsbyråkratin. Har man otur kan man få vänta flera månader på utbetalning av sjukpenning. Blir det kris som 2009 med många nyanmälda arbetslösa kan handläggningstiden för a-kassan dra ut och en felifylld blankett kan dessutom lätt försena hanteringen.
Många säger vad gäller bostäder att priserna på dyrare objekt alltid kommer att hålla i sig. Länsförsäkringars undersökning visar att det nog inte alls är så. Om en femtedel av höginkomsttagarna har så tajt ekonomi kommer bostadspriserna att rasa även på Östermalm och andra gräddhyllor den dag vi får en lite värre kris.
Läs även Cornucopias inlägg från igår om hur hög hävstång genom belåning slår mot hushållets ekonomi.
17 procent totalt klarar sig en månad eller mindre om inkomsten går förlorad. Anmärkningsvärt är att det är något högre andel (en femtedel) bland dem med så hög månadsinkomst som 50000-55000 kronor som klarar sig högst en månad utan inkomst. Jag gissar att dessa höginkomsttagare har maxbelånat sig för att köpa sin drömbostad och kallt räknar med att de alltid kommer att kunna få ett nytt jobb inom kort tid. Men ingen kan vara helt säker på att just ens egen kompetens kommer att vara efterfrågad vid en allvarlig ekonomisk kris.
Jag har sagt det förut att man måste ha en rejäl buffert för att klara oväntade händelser. Även höginkomsttagare kan drabbas av långvarig sjukdom. Arbetslöshet ger också ett mycket större inkomstbortfall för den med hög inkomst.
Man måste också vara beredd på fördröjningar i utbetalningsbyråkratin. Har man otur kan man få vänta flera månader på utbetalning av sjukpenning. Blir det kris som 2009 med många nyanmälda arbetslösa kan handläggningstiden för a-kassan dra ut och en felifylld blankett kan dessutom lätt försena hanteringen.
Många säger vad gäller bostäder att priserna på dyrare objekt alltid kommer att hålla i sig. Länsförsäkringars undersökning visar att det nog inte alls är så. Om en femtedel av höginkomsttagarna har så tajt ekonomi kommer bostadspriserna att rasa även på Östermalm och andra gräddhyllor den dag vi får en lite värre kris.
Läs även Cornucopias inlägg från igår om hur hög hävstång genom belåning slår mot hushållets ekonomi.
Labels:
a-kassa,
arbetslöshet,
bostadspriser,
buffert,
hushållskrediter,
sparande
2011-04-27
20 procent av hushållen saknar buffert!
DI, Folkbladet, Privata Affärer och Norran har tagit upp en undersökning som presenterades igår från SBAB om svenskarnas sparande.
Att genomsnittshushållet har i genomsnitt 60 000 kronor i sparad buffert må låta betryggande, men dessa buffertar är oerhört ojämnt fördelade. Så många som två av tio hushåll har ingen sparad buffert! Som motvikt håller nästan 40 procent av hushållen över 100 000 kronor i buffert.
I SBAB:s pressmeddelande presenteras det hela muntert så här.
Jag har skrivit det förr - du måste ha en rejäl buffert! Det kan hända såna "värsta" fall som min familj råkat ut för, t.ex. att en blir arbetslös, men första a-kassan betalas på grund av olika fördröjningar inte ut förrän efter fyra månader. Har man dubbel otur och frysen pajar under denna tid, så blir det svårt. Jag brukar därför rekommendera att ha en sparad buffert så att man klarar sig i sex månader. Har man inte det bör man fundera över hur man kan dra ner på sina utgifter för att få till ett sparande. Bättre att dra ner medan man fortfarande har ett jobb än att tvingas dra ner drastiskt när man blir arbetslös eller långtidssjukskriven.
Att genomsnittshushållet har i genomsnitt 60 000 kronor i sparad buffert må låta betryggande, men dessa buffertar är oerhört ojämnt fördelade. Så många som två av tio hushåll har ingen sparad buffert! Som motvikt håller nästan 40 procent av hushållen över 100 000 kronor i buffert.
Av de 20 procent som inte har någon buffert anger 64 procent att de inte har råd. 27 procent uppger att de nyligen satt sprätt på bufferten och tänker spara till en ny.Inte oväntat är ensamstående med barn de som har det sämst ställt vad gäller sparad buffert. 40 procent av dessa har ingen sparbuffert och 45 procent har inga pengar kvar på lönekontot i slutet av månaden.
Var fjärde svarande uppger också att lönekontot är nere på noll i slutet av månaden.
I SBAB:s pressmeddelande presenteras det hela muntert så här.
Att svenskarna skulle vara slösaktiga med pengar och sorglöst leva utan marginaler är - tvärt emot det intryck man får från mediernas rapportering - en myt.Det undersökningen visar är istället som sagt att det finns en alltför stor andel som inte har råd eller lust att spara ihop till en buffert.
Jag har skrivit det förr - du måste ha en rejäl buffert! Det kan hända såna "värsta" fall som min familj råkat ut för, t.ex. att en blir arbetslös, men första a-kassan betalas på grund av olika fördröjningar inte ut förrän efter fyra månader. Har man dubbel otur och frysen pajar under denna tid, så blir det svårt. Jag brukar därför rekommendera att ha en sparad buffert så att man klarar sig i sex månader. Har man inte det bör man fundera över hur man kan dra ner på sina utgifter för att få till ett sparande. Bättre att dra ner medan man fortfarande har ett jobb än att tvingas dra ner drastiskt när man blir arbetslös eller långtidssjukskriven.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)