Varför Grekland inte är Baltikum

I morse beslutades om ett stödpaket till Grekland bankerna. Det är dock egentligen i princip samma gamla stödpaket från i somras som nu presenteras så att det låter som en nyhet. Dessutom rapporteras att skuldbytet med de privata fordringsägarna snart ska inledas, men det har vi ju hört länge nu.

Det är dock uppenbart att det är fullständigt orimligt att Grekland skulle kunna lyckas med målet att minska statsskulden till 120 procent av BNP till 2020. Det bygger nämligen på totalt orealistiska antaganden om BNP-utvecklingen. Greklands BNP faller vad jag kan se i en årstakt på cirka 7 procent, och att detta fall plötsligt skulle tvärbromsa verkar inte sannolikt. Därmed fortsätter Grekland att vara ett bottenlöst hål och det nuvarande paketet på 136 miljarder euro (vilket förresten är mer än 60 procent av Greklands årliga BNP) kommer inte att räcka till. Pengarna går dock inte till grekerna utan största delen går vidare till europeiska banker som varit korkade nog att låna ut till Grekland. Dessa bankdirektörer måste ha väldigt bra kontakter inom EU-eliten för att lyckas få igenom detta. Jag är trött på detta genomkorrumperade EU. Tyvärr går media på propagandan från EU-styret och beskriver det fortfarande som att det är Grekland som räddas, när det inte alls är så. Grekland och grekerna körs ner i skiten för att bankdirektörerna ska kunna få ut sina feta löner. Allt detta betalas i slutändan av EU:s skattebetalare. Privatisera vinsterna, socialisera förlusterna.

Läs även vad bloggrannen Cornucopia skriver om saken.

Nej, Grekland behöver skriva ner sina skulder rejält och troligen också lämna euron. Vi har sett att den isländska modellen fungerade. Vissa påpekar att de baltiska länderna lyckades klara sig ur sin svåra kris och ändå hålla kvar sina fasta valutakurser till euron. Det finns dock en avgörande skillnad. Vid krisens början hade Litauen, Lettland och Estland betydligt lägre statsskulder än vad Grekland hade.

Därför var det ingen katastrof att de ett tag hade stora underskott i statsfinanserna. Det enda som hände (statsfinansiellt sett) var att Lettlands och Litauens statsskulder steg till "svensk" nivå vad gäller andel av BNP. Där tycks de för övrigt ha stabiliserat sig. Grekland hade redan i krisens början en så hög statsskuld i förhållande till BNP att även små höjningar av räntenivån gav stora effekter på statsfinanserna och de hamnade därför snabbt i en dödsspiral.

Lägg därtill att det grekiska samhället och statsapparaten verkar vara fullständigt dysfunktionella, med grasserande korruption samt obefintligt förtroende och skattemoral.

Nu ska det bli mycket intressant att se vad resultatet blir i det val som planeras i Grekland i vår. Jonas Sjöstedt nämner att opinionsmätningarna visar att nuvarande största regeringspartierna Pasok och Nea Demokratia har tappat stort och att de tre radikala vänsterpartierna gått starkt framåt och ser ut att kunna få uppåt 40 procent av rösterna tillsammans. Om det nu genomförs ett val (och inte istället en militärkupp) så ser det ut att kunna leda till en regering och ett parlament i Grekland som lär vara mycket mer motsträviga mot EU-bankirernas och deras köpta politikers krav.

Vår svenske finansminister Anders Borg är förresten antingen dumnaiv eller en lögnare när han idag säger att Grekland inte längre är ett hot mot Europas återhämtning. Han borde veta bättre med den information, kunskap och kontakter han har. Alltså gissar jag att det han säger är ren lögnpropaganda.

Spaning 2010: Statsbankrutt

Efter att ha utvärderat mina gissningar för 2009 är det så dags att försöka gissa lite om 2010. Huvudtemat tror jag blir Finanskrisen 2.0. Eller "dubbeldipp" som Världsbankens chefsekonom Justin Lin sade igår.

"Grunden för återhämtningen är väldigt ömtålig", sade han i en kommentar.

"Vi kan komma att få en dubbeldipp", sade han och hänvisade till att överskottet i den globala kapaciteten kan komma att ligga kvar till år 2014.

Min första trendspaning för år 2010 blir den överhängande risken för att vissa stater ställer in betalningarna på statsskulden, alltså någon form av statsbankrutt. DI skrev i måndags om de tio länder som marknaden anser ha mest riskfyllda statspapper. Listan har gjorts genom att titta på riskpremien för femåriga CDS-kontrakt. CDS, eller kreditswappar, är finansiella derivat som utgör ett slags försäkring mot inställda betalningar på obligationer.

1	Ukraina	972,5
2	Argentina	958,9
3	Venezuela	945,3
4	Pakistan	717,7
5	Lettland	513,3
6	Island	499,9
7	Dubai	432,5
8	Litauen	285,6
9	Grekland	249,4
10	Libanon	245,6

Som jämförelse ligger femåriga CDS-kontrakt på Sveriges förhållandevis riskfria statsskuld på 49,2.

Det talas mycket om USA:s och Japans gigantiska statsskulder, men de har den stora fördelen att kunna låna pengar i sin egen valuta. Länderna på listan ovan måste låna i utländsk valuta, förutom Grekland. Att Grekland hamnar på tio i topp trots att de kan låna i sin egen valuta visar hur illa skötta deras statsfinanser är. Frågan är hur det går för Grekland och hur det påverkar euron. I torsdags hade femåriga CDS-kontrakt på Greklands statsskuld stigit till 340 punkter och de har därmed gått om Litauen i risk. Grekiska tioåriga statsobligationer handlades i fredags till en ränta på 5,99%, att jämföras med tyska tioåriga räntan på 3,26%. Risken är också stor för att Grekland får sällskap i klubben euroländer med riskfylld statsskuld av Spanien, Portugal och kanske Irland. Italien har visserligen också stor statsskuld, men skillnaden mot övriga PIIGS är att den till största delen innehas av landets egna invånare.

Att Ukraina ligger i topp förvånar inte då IMF pumpat in miljarder i nödlån. BNP har störtdykt och med den skatteintäkterna. Jag skulle tro att oro för politisk instabilitet också spelar in här.

Tvåa på listan är Argentina, vars statsfinansiella framtidsutsikter inte är lika genomusla som Ukrainas, även om de har uppenbara problem som jag nämnde igår. Men Argentina ställde in betalningarna 2002 och allt är ännu inte utrett i den härvan.

Trean Venezuela tog jag också upp igår. Visserligen borde de kunna ha en stark statsbudget med sina oljeinkomster, men världens kreditgivare är troligen oroliga för vad vildhjärnan Chávez kan ställa till med.

Att Pakistan ligger på fjärde plats torde bero på att landet är en politisk krutdurk av islamisk fanatism som bara väntar på att explodera. Risken är stor att vi få se mer politiskt våld där i år. Vi får hoppas att landets styre inte kollapsar, med tanke på kärnvapeninnehavet.

Geografiskt närmast oss ligger femteplatsens Lettland, som har en minst sagt problematisk process att ta sig igenom för att få rätsida på statsfinanserna. Som jag ser det är en devalvering under 2010 nästan oundviklig, och världens kreditgivare verkar ha ungefär samma syn på saken att döma av CDS-priserna.

Att Island, Dubai och Litauen finns med på listan är inte heller så konstigt. Libanon har inte synts så mycket i media den senaste tiden, men där finns ständigt risken för nytt inbördeskrig av något slag.

Nu frågar sig vän av ordning kanske varför inte länder som Somalia, Zimbabwe eller Haiti finns med på denna lista. Det borde ju vara ännu mer riskfyllt att låna ut till dem. Nu är det så att undersökningen bara omfattade 62 länder där det finns en internationell marknad för kreditswappar på statsskulden. Utöver dessa finns det många länder som av olika skäl inte är intressanta för CDS-marknaden. Men i förra veckan kunde man läsa att CDS:er på Iraks statsskuld numera åter finns prissatta på marknaden, med ett pris runt 475 punkter. Irak ligger därmed mellan Island och Dubai i listan ovan och petar ut Libanon från tio-i-topp.

För att återgå till själva spaningen så väntar jag mig att ett antal länder på något vis hamnar i statsbankrutt under 2010. Antingen att de ställer in betalningarna på statsskulden eller vidtar någon annan drastisk åtgärd som gör att deras statspapper tappar kraftigt i värde. Tio-i-topplistan ovan är en bra början för att hålla koll på riskerna. Sen får vi återkomma till följdeffekterna av respektive land om och när det blir aktuellt. Håll utkik efter de engelska uttrycken "sovereign debt crisis" (statsskuldskris) och "sovereign default" (statsbankrutt).

[Andra bloggar om statsskuld, ukraina, argentina, venezuela, lettland, island, dubai, grekland, litauen, statsbankrutt]

Lettland och IMF överens - nästa Litauen?

Efter flera månaders förhandlingar meddelades idag slutligen att Lettland och IMF kommit överens om villkoren för ytterligare lån på 195 miljoner euro. Som jag påtalade förra veckan behöver troligen Lettland detta lån för att inte få ebb i kassan vid årets slut. Därmed verkar Lettlandsoron vara över för åtminstone några månader framåt. Men fortfarande återstår frågan hur de ska klara år 2010 utan ytterligare lån. Att Lettlands ekonomi nu skulle vända uppåt snabbt framstår som osannolikt. Det kanske inte faller så mycket mer, men den ekonomiska aktiviteten lär ligga kvar på en låg nivå.

Det har säkert varit mycket bitande på naglarna hos Swedbank och SEB under dessa förhandlingsmånader. Men idag när de skulle kunna pusta ut kom också skräcksiffran för Litauens BNP för andra kvartalet - ett ras på 22,4% jämfört med samma kvartal i fjol! Från första till andra kvartalet i år föll Litauens BNP med 12,3%.

En del bedömare ser en ansökan om IMF-lån från Vilnius som oundviklig.

- Det råder inga tvivel om saken. Det är bara en tidsfråga. En dag kommer man vakna upp i samma situation som råder i Lettland, sade Morten Hansen, ekonomiprofessor vid Stockholm School of Economists i Riga till en litauisk veckotidning nyligen.

Så kan följetongen fortsätta. Efter kapitel ett "Lettland" följer kapitel två "Litauen".

Läs andra svenska bloggar om baltikum, bnp, imf, lettland, litauen

Utför i Baltikum

Estlands BNP väntas i år enligt deras centralbank rasa med 12,3%. Prognosen låg tidigare på minus 5,5%. Det går alltså utför i rekordfart - knappast positivt för vissa svenska banker. För 2010 gissar man på en BNP-tillväxt runt nollstrecket, men jag finner det otroligt att nedgången för den estniska ekonomin skulle tvärbromsa på det viset. Glädjeprognos med andra ord.

Dessutom kommer även Estland med i deflationsklubben - konsumentpriserna beräknas i år falla med 0,5% och med ytterligare 2,9% nästa år.

Även Litauen rapporterar dåliga siffror - industriproduktion rasade med 6,3% i mars jämfört med februari och 17,9% på årsbasis.

Det allvarliga stadiet av Baltikums kris närmar sig nu med stormsteg och därmed också det allvarliga testet av de svenska bankerna med sin exponering mot Baltikum. Hur man ska kunna undvika stora kreditförluster kan inte jag se, med tanke på hur snabbt de baltiska ekonomierna dyker.

Tillägg kl 22:40: Lettlands ekonomi förväntas krympa 13% i år.
Estlands BNP beräknas bli runt 21 miljarder dollar i år (179 miljarder SEK).
Tydligen har man även ett worst-case-scenario där Estlands BNP krymper med hela 15% i år och ett optimistiskt scenario där den bara krymper med 8,4%.

Mer om Swedbank och sparbanker

Några andra bloggare hade kloka funderingar runt detta med att Folksam kräver in pantsatta Swedbankaktier från Sparbanksstiftelserna.

Lakes lakonismer undrar "Har Swedbank tappat hela sin historia nu?" och konstaterar att "Anders Sundström, vd i Folksam, verkar inte vara direkt besviken över det inträffade."

Cornucopia undrar "Vad händer nu med de oberoende sparbankerna?"

För den som vill förstå bakgrunden till allt detta så har Wikipedia lite historik kring sparbanker. Även Sparbanksstiftelserna har lite historik på sin hemsida liksom Swedbank. Jag tänkte dra en liten kortversion här. Nästan femhundra sparbanker startades från 1820 och framåt, och många av dem var väldigt små. De hölls från 1901 ihop av Svenska sparbanksföreningen. 1955 började sammanslagningarna för att effektivisera verksamheten tack vare en lag som möjliggjorde detta. Fram till 1990-talet minskade antalet sparbanker till 130.

Under bankkrisen i början av 1990-talet fick Första Sparbanken (Göteborg och Stockholm) svåra problem och 1992 bildades en affärsbank - Sparbanken Sverige - av Sveriges då elva största regionala sparbanker samt Sparbankernas bank. Sparbanken Sverige var helägt av de elva sparbanksstiftelserna, men var nu ett aktiebolag och kunde t.ex. ta in pengar via nyemissioner.

1997 gick Sparbanken Sverige samman med Föreningsbanken till Föreningssparbanken. Föreningsbanken i sin tur hade också bildats 1992 genom sammanslagning av Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank samt drygt 300 lokala Föreningsbanker, ursprungligen kallade Jordbrukskassor - den första grundades 1915. De hade historiska likheter med sparbankerna genom sin lokala anknytning.

Genom sammanslagningen och nyemissioner föll sparbanksstiftelsernas andel i den bank som 2006 bytte namn till Swedbank till runt 20%.

Föreningssparbankens baltiska äventyr började 1998 när de blev majoritetsägare i Hansabank med verksamhet i Estland, Lettland och Litauen. Hansabank blev helägd år 2005 och bytte 2006 även den namn till Swedbank.

I juli 2007 köpte Swedbank TAS-Kommerzbank i Ukraina. Därmed bekräftades fullständigt att Swedbank blivit en affärsdrivande bank som alla andra. Precis när det var uppenbart för den insatte att en finanskris var på väg att bryta ut, då i juli 2007, köpte alltså Swedbank på sig ytterligare en stor risk i ett försök till internationell expansion. Uttrycket "skomakare, bliv vid din läst" passar här, tycker jag. Hade Swedbank hållit kvar vid sin ursprungliga affärsidé som sparbank/föreningsbank och inte fått expansionsvansinne hade de säkert mått betydligt bättre idag.

Vad kommer att hända nu då? Folksam blir plötsligt största ägare i Swedbank, men har bara knappt 15% av kapitalet. Sparbanksstiftelserna försvinner med största sannolikhet helt. Så mycket är klart. "Vi kommer att engagera oss mer i styrelsearbetet och ha åsikter om exempelvis utdelningspolicy", säger Folksams vd Anders Sundström. Jag skulle gissa att det betyder att utdelningen för Swedbankaktien kommer att slopas i år. Swedbank behöver troligen spara in dessa pengar för att slippa göra ännu en nyemission. Med tanke på aktiekursen just nu känns säkert en nyemission ytterst oattraktiv.

Att de största sparbanksstiftelserna försvinner kommer tyvärr att innebära att forskning, kultur och idrott blir av med en för många verksamheter viktig sponsor. Allt och alla verkar att drabbas av nuvarande kris. Alla som ägt Swedbankaktier har gjort storförlust de senaste två åren. Pensionsfonder m.fl. alltså, och inte minst Folksam.

Det ska tilläggas att överlämningen av aktierna till Folksam ännu inte är formellt klar - enligt DN sitter parterna i förhandlingar över helgen. Att det skulle bli något annat resultat än överlämning till Folksam är dock ytterst osannolikt.

På Swedbanks hemsida kommenterar nye vdn Michael Wolf Folksamaffären. Bl.a. säger han:

"Det är därför upprörande att se en del av journalistiken som påstått att banken är i kris. Banken är inte i kris. Vi har idag en stark kapitalisering med den bästa likviditeten någonsin i bankens historia och är den sjunde bäst kapitaliserade banken i Europa."

Det är inte Folksamaffären som gör att jag och fler med mig påstår att Swedbank står inför en svår kris. Det är i första hand affärerna i Baltikum och Ukraina. Den dagen Estland, Lettland och Litauen kopplar loss sina valutor från Euron och devalverar är Swedbanks likviditet och kapitalisering inte särskilt stark längre. Även om de baltiska länderna inte devalverar lär det bli stora mängder lån där som blir ruttna och orsakar stora förluster. Det är i och för sig glädjande att Swedbank redan innan de riktiga problemen kommer igång ser till att förstärka sitt kapital och sin likviditet. Då kanske de har en möjlighet att överleva utan stöd från svenska staten då östanvinden börjar blåsa kallare.

Det kan tilläggas att de som handlar i Swedbanks aktier uppenbarligen ser en stark risk för allvarlig kris i banken - hur ska man annars förklara att den sjunkit så kraftigt. Se diagrammet i mitt förra inlägg. En sån nerförsbacke - tämligen obruten under omkring två års tid - orsakas inte bara av vad journalister skriver om ett företag, utan där finns garanterat någon fundamental orsak bakom.

En negativ faktor som kommer att dyka upp lite senare är de svenska bostadslånen. Mer om det någon annan gång.

Nå, nog ordat om Swedbank för denna gång, men jag får säkert tillfälle att återkomma.

Kravaller i Lettland och Litauen

Idag rapporteras om skottlossning och kravaller vid Litauens parlament i samband med en från början fredlig demonstration mot budgetnedskärningar i finanskrisens spår.

Och i tisdags rapporterades om våldsamma kravaller i Riga, Lettlands huvudstad. Detta efter ett från början fredligt protestmöte mot regeringen. "Demonstranterna vände sig mot korruption bland regeringspartierna och mot regeringens hantering av Lettlands akuta ekonomiska kris."

Hm, hm... allt är ju kul så länge tillväxtkurvorna pekar uppåt, men när folk börjar få det sämre kan de bli svåra att hålla lugna. Jag räknar med fler (och värre) liknande händelser runt om i världen framöver.

Hursomhelst knappast positivt för de svenska banker som har affärer i Lettland och Litauen. Och nu börjar röster höjas i Lettland mot de svenska bankerna.

"Transportministern och den så kallade oligarken Ainars Slesers vill ha en "strafflag" mot storbanker som Swedbank och SEB.

Slesers anser att bankerna i tre år ska förbjudas att ta över och sälja ut insolventa kunders fastigheter och föra pengarna till Sverige.

[...]

Många lägger skulden för Lettlands svåra ekonomiska kris på de svenskägda bankernas billiga utlåning under flera år."

Som sagt, det är kul så länge alla kurvor pekar uppåt. Då var det ingen som kritiserade de svenska bankerna. Men så fort det vänder neråt blir det annat ljud i skällan.

Det blir nog en av årets trender - utpekandet av syndabockar. Får väl sätta upp den som nummer 25 på min lista.