Domstolsbeslut skapar problem för Lettlands åtgärdspaket

Min finansiella radar har varit på julledighet senaste veckan, men nu börjar den åter att snappa upp ett och annat. Förra måndagen slog Lettlands författningsdomstol fast att regeringen bröt mot grundlagen när den som en del av besparingspaketet beslöt att skära ner pensionerna. Nu beordras regeringen att senast 1 mars komma med en plan för hur pensionspengarna ska betalas tillbaka. Kul för pensionärerna, men mindre kul för den lettiska regeringen, som måste hitta 260 miljoner euro i sin redan ansträngda budget för 2010. Frågan är nu hur Lettlands avtal med IMF och EU kommer att påverkas. Att det måste omförhandlas är i alla fall säkert, eftersom pensionsbesparingarna var en central punkt. Räkna med att Lettland kommer tillbaks till huvudnyheterna framöver och med det våra svenska banker Swedbank och SEB.

Vad svenska medier missat är att Lettlands författningsdomstol inte bara underkände pensionsbesparingen, utan också det sätt på vilket avtalet med IMF och EU togs.

However, after the Constitutional Court also ruled that the government’s agreement with international lenders was also unconstitutional in that it hadn’t been approved by parliament — Latvia, after all, is a parliamentary democracy, some officials are calling for a review of the agreement.

Edward Hugh hade också en del intressanta kommentarer till Lettland häromdagen. Han påpekar att den totala skuldbördan i Lettland inte faller, trots att lånen till privatpersoner och företag minskar, eftersom det kompenseras av statens ökade upplåning, dels för att stötta upp Parex bank, dels för att finansiera sig själv. Under tiden faller Lettlands BNP kraftigt, så trots att de privata skulderna sjunker, så sjunker de troligen inte som andel av årlig BNP.

Det var också (som även jag påpekat tidigare) ett tokigt beslut av Lettland att inte devalvera och ta hela smällen på en gång. Eftersom 85% av lånen är i euro så skulle en devalvering ha inneburit en hård smäll på en gång, men sen skulle man kunna jobba konstruktivt framåt. Nu slår istället den segdragna "interna devalveringen" mot alla lettiska låntagares betalningsförmåga, inte bara de som har lån i euro. Enligt det lettiska statistikkontoret sjönk antalet arbetade timmar under tredje kvartalet i en årstakt av 27%, medan lönekostnaderna föll i en årstakt av 30%. Som Edward Hugh säger så är detta ett betydligt allvarligare långsiktigt hot mot låntagarnas betalningsförmåga än vad en devalvering skulle ha varit.

Jag kan fortfarande inte se hur Lettland ska kunna ta sig ur sitt bottenlösa hål utan devalvering. De har bara skjutit upp det oundvikliga med ett år och under tiden förvärrat situationen.

Jag noterar också att den lettiska regeringen börjar försöka hitta externa syndabockar för att avleda uppmärksamheten. Premiärminister Valdis Dombrovskis lägger ett tungt ansvar för den ekonomiska krisen på de svenska bankerna. Visst är Swedbank och SEB medskyldiga, men Lettlands finansiella myndigheter och regeringar måste väl ändå ha största biten av skuldkakan som inte stoppade den uppenbara bubblan i tid. De svenska bankerna lär nog få sitt straff, men hur går det för de styrande i Lettland? De hurrade ju glatt när ekonomin växte i rekordfart för lånade pengar.

[Andra bloggar om lettland, banker, pensioner, budgetunderskott, lån, kreditbubbla]