Orimliga och rimliga energivisioner

Martin Saar skriver idag ett gästinlägg på ASPO Sverige där han kritiserar Världsnaturfonden WWF:s nyligen publicerade energirapport, som målar upp en vision om att vi till år 2050 ska kunna lägga om till att helt driva industrisamhället på förnybara energikällor.

Andra däremot verkar ganska okritiskt falla för WWF:s rosiga framtidsbild, t.ex. Supermiljöbloggen och Miljöaktuellt.

Enligt WWF:s stora energirapport kan vi världen drivas av 100 procent förnybara energikällor år 2050.

För den som vill ha en genomarbetad sågning av WWF:s rapport rekommenderas Erik Lindbergs Fantasies of Hyper-Globalism på Transition Milwaukee.

WWF verkar ha tagit till sig kritiken och skriver att "The Energy Report is not a prescription, it is a vision". De har också öppnat upp en debattsida för kritik och satt upp en frågor-och-svar-sida.

John Michael Greer tar också upp WWF-rapporten i sin senaste bloggartikel, där han också kommer med ett kul exempel för att visa hur ofantligt mycket lagrad energi vi använder när vi bränner fossila bränslen.

It’s one thing to point out that a planeload of tourists flying from Los Angeles to Cairo to see the Great Pyramid, back when political conditions in Egypt allowed for that, used more energy in that one flight than it took to build the Great Pyramid in the first place.

Jag blev tvungen att räkna på det och han har tyvärr underskattat pyramidbyggets energiåtgång med ungefär en faktor 50, se fotnot.

Greenpeace kom nyligen med en rapport som målar upp lika orimliga visioner för framtiden, kallad "Battle of the Grids", som handlar om hur Europa skulle kunna få el enbart från förnybara källor. Även här rapporterade Supermiljöbloggen och Miljöaktuellt tämligen okritiskt.

Idag kan vi läsa om nästa superoptimistprojekt på Supermiljöbloggen, nämligen om glasvägar med solceller i, utifrån en artikel från Sveriges Radio "på lång sikt är drömmen att ha vägar som producerar el till all den trafik som kör på vägarna".

Jag säger inte att det är dumt med idéer för hur man ska lindra energikrisen, men risken är att de stolliga eller överutopistiska idéerna tar över istället för de realistiska och verksamma. Framförallt gör det sätt på vilket dessa storslagna visioner presenteras att allmänheten invaggas i en tro att allt kommer att lösa sig och vi kan fortsätta vår resursslösande livsstil, bara vi växlar över till förnybara energikällor. Nej, vi i den rika världen måste istället inse att vi måste dra ner på vår konsumtion på alla plan.

Nu ska jag som motvikt ta ett exempel på ett framtidsprojekt som åtminstone vid en hastig anblick har förutsättningar att kunna fungera. Det handlar om elvägar. Tänk er trådbussar, fast lastbilar. Till stora delar ganska enkel teknik som är beprövad sedan årtionden. Såna idéer behöver vi. Fast man kan fundera på om det inte vore mer effektivt att flytta över många längre lastbilstransporter på elektrifierad järnväg. Men inom en stad skulle trådlastbilar kunna fungera för distribution.

---

Fotnot: Kontrollräkning av John Michael Greers exempel att en flyglast turister från Los Angeles till Kairo gör åt med mer energi än vad som gick åt för att bygga pyramiden.

En "jumbojet" Boeing 747 flyger med sina 500 passagerare i cirka 950 km/h. Avståndet Los Angeles - Kairo är 12231 km (vilket är inom en jumbojets räckvidd). Detta kan jumbojeten flyga på 12,87 timmar, vilket då ger en energiförbrukning på 1802 MWh = 6488867 MJ.
En hårt kroppsarbetande vuxen människa (t.ex. en stensläpare) behöver 3000 kcal/dygn, att jämföra med att en som vilar hela dagen bara behöver 1500 kcal/dygn. Skillnaden är 1500 kcal/dygn = 6,28 MJ/dygn.
Det skulle innebära att jumbojeten från Los Angeles till Kairo motsvarar ungefär en miljon dagsverken av hårt kroppsarbete.
Enligt Wikipedia har egyptologer räknat på arbetsbehovet för Cheops-pyramiden och kommit fram till att det skulle behövas i genomsnitt 14567 män som arbetade i 10 år, vilket ger 53 miljoner dagsverken.
Det pyramidbyggarexperiment som utfördes för tevebolaget NOVA år 1997 ger ett arbetsbehov i samma storleksordning.
Greers exempel stämmer alltså inte.

Det är ändå imponerande hur mycket energi som finns i jetbränsle - en miljon dagsverken är inget att skämmas för.

För sifferbitare kan nämnas att en Boeing 747 väger cirka 180 ton när den är tom och cirka 400 ton inklusive last och bränsle. Ett flygplan kostar runt 250 miljoner dollar och den första kommersiella flygningen med en 747:a gjordes i början av 1970.