I förra veckan skrev jag om det matprisrekord som nu satts. Jag skrev också att vi kan vänta oss ännu högre spannmålspriser framöver. Så här såg diagrammet ut över FAO:s matprisindex de senaste 20 åren.
Det såg ju allvarligt ut, men som Jonas E påpekade i en kommentar är detta bara rekord sedan FAO började mäta priserna 1990. Efter lite letande fann jag historik över livsmedelspriser lite längre bak i tiden, vilket ger en helt annan bild. Nedan ser ni vetepriset i USA från 1913 till idag, inflationsjusterat. Orsaken att jag börjar 1913 är att USA:s konsumentprisindexserie startar då.
Prisutvecklingen de senaste åren framstår närmast som krusningar jämfört med den volatilitet som historiskt präglat spannmålspriserna. Det är egentligen bara sedan mitten av 1980-talet som vi har haft mer stabilt låga spannmålspriser.
Om spannmålspriserna framöver skulle återgå till historiskt
De stigande matpriserna drabbar även svensk basmat. Som jag skrev om redan i höstas råder det brist på potatis och priserna går nu uppåt snabbt.
De stigande spannmålspriserna lär också slå igenom på övriga matpriser, då våra kött- och mjölkdjur till stor del föds upp på spannmål. Vad händer med alla kalkyler om matpriserna i Sverige ökar med 50 eller 100 procent? Hur ska Riksbanken tolka det? Ska man höja räntan på grund av "inflation"? Hur kommer chockhöjda matpriser att drabba högbelånade hushåll?
Även om högre matpriser skulle drabba Sveriges ekonomi så skulle vi ändå klara oss bra jämfört med alla världens fattigaste som helt enkelt skulle prisas ut från marknaden. Redan 2009 var det en miljard jordbor som saknade tillräckligt med mat. Världens fattigaste lägger oftast en mycket stor andel av sin inkomst på mat och ökar spannmålspriserna med 50-100 procent är det kört för dem.
Men om priserna ökar måste det väl få effekt på produktionen vi bör ju ha helt andra möjligheter att öka den i ett industrialiserat samhälle? Verkar som att detta resonemang är lite väl förenklat.
SvaraRaderaTiden före 1945 får väl anses tillhöra dom mer turbulenta åren det senaste seklet. Med stabilitet sjunker så klart priserna. Frågan är väl hur pass instabilt världsläget behöver bli utöver peak oil för att vi ska återgå till priserna som gällde tidigt nittonhundratal.
SvaraRaderaVad jag däremot blir nyfiken på är vad pristoppen på 70-talet beror på.
Anonym 08:58
SvaraRaderaSnarare så är det ditt resonemang som är förenklat; att "vi bör ju ha helt andra möjligheter att öka den i ett industrialiserat samhälle" är väl så långt ifrån verkligheten man kan komma. Hur ska det "industrialiserade" samhället råda bot på skenande energipriser som beror på resursbrist? Trolla fram mer energi?
Ska missväxt till följd av förändrat klimat förpassas till historien genom att nästa generations smartphone är så smart, att den producerar grön el som vi kan driva ett fossilfritt jordbruk på?
De höga indexvärdena från förr är också vår framtid, ju tidigare vi accepterar det, desto större möjlighet har vi att över huvud taget hålla ihop samhället.
Men de ökningar vi sett sedan 70-talet är till stor del beroende av fossila bränslen. För att få ut en kalori mat ur jordbruket behöver du stoppa in i genomsnitt 10 kalorier fossil energi.
SvaraRaderaTraktorn går på disel, konstgödsel är gjort på naturgas. Biffdjuren matas med sojabönor odlade i Brasilien som skeppas på till Europa. Din sparris flygs hit från Peru.
Men visst, du kan öka produktionen av mat. Riv upp gräsmattan och plantera potatis. Kapa ner tujan och sätt ett äppelträd. Riv staketet och plantera en hallonhäck.
Men lite inte på att jordbruksdepartementet skall rädda dig...
Dock betyder ökade matpriser i Sverige att mindre pengar kan läggas på annan konsumtion. Såvida inte förmögenheterna i snitt stiger snabbare än matpriserna. Vilket jag tvekar till.
SvaraRaderaMindre pengar till kreditbaserad konsumtion...Inte mig emot..
Under perioden har ju USA byggt upp sitt välstånd jämfört med övriga världen, och detta borde rimligen påverka fluktuationerna i priserna, samt även minskningen i indexet (som jag antar utgår från Amerikansk inflation vid inflationsjustering). Låt oss säga att en person i USA konsumerade mat för $5 och hade en inkomst på $10 1913. 10 år senare hade han en inkomst på $20 och konsumerade mat för $7. Dvs, på grund av sitt ökade välstånd (högre inkomst) i jämförelse med övriga världen går inkomsten upp fortare än inflationen på mat. Det omvända får man givetvis om inkomsten står still samtidigt som övriga världen ångar på...
SvaraRaderaUtan att ta med macroekonomiska aspekter utan bara ser till de rent personliga så klarar svenskar en fördubbling av matpriserna. Lägger man dessutom till en återgång till mer modesta köttvanor och ett mer säsongsbetonat ätande borde en ytterligare hundra procent vara hanterbart.
SvaraRaderaVärre är det den fattiga delen av världen som redan exkluderat kött och i allra högsta grad äter säsongens grödor.
Bönderna behöver prishöjningar, de har dålig lönsamhet idag.
SvaraRaderaSkogsägare
I början av 1900-talet lade medelmänniskan ca 50% av inkomsten på föda.
SvaraRaderaIdag lägger vi drygt 10%.
mistlur
SvaraRadera'Trolla fram mer energi' ja det är väl precis det vi gör när vi rationaliserar. Man använder mindre energi för att åstadkomma samma sak.
Smartphone har ju inget direkt samband med missväxt men det kan ett indirekt samband när det gäller de enskilda individernas förmåga att klara eventuell missväxt (vilket det inte heller synts några bevis för att så är fallet). Återigen är världen inte svart och vit.
Hej Flute,
SvaraRaderaSom trogen läsare av både din och Cornu's bloggar måste jag komma med lite kritik.
Snälla sluta försöka "förklara" upploppen/revolutionerna i Nordafrika med matpriser. Upploppen var där redan innan. Tunga, stora regeringar är sköra och kommer alltid att falla i längden.(Taleb)
mvh
Martininho
Martininho:
SvaraRaderaMånga har "skyllt" på matpriserna, men jag har redan från början tagit upp andra viktiga faktorer, bland annat demografi (många "arga unga män") och diktatur.
Filippinerna har ingen diktatur utan en demokrati. Nuvarande presidenten är son till nationalhjältarna Aquino som såg till att diktatorn Marcos försvann. Ni kanske minns hans fru som hade en fäbless för skor..
SvaraRaderaI Filippinerna finns heller ingen islamism eller nån annan ideologi. Den katolska kyrkan dominerar och varken kan eller vill störta regeringen.
FredrikN
Stopp nu, vad är "historiskt normala" priser på vete? De som gällde 1970? Eller 1950? 1920? Varför är det just de priserna som är "normala"?
SvaraRaderaFredrikN:
SvaraRaderaHar jag sagt att Filippinerna är en diktatur? Nej. Bara att de ligger i riskzonen pga låg inkomst och importberoende vad gäller livsmedel.
Makro e kul:
Ja, man kan verkligen fundera på vad som är historiskt normala nivåer. Det kanske var slarvigt uttryckt. Kanske jag skulle ha sagt "prissvängningar i historisk klass" eller nåt åt det hållet.
Vad menar du då, angående Filippinerna? Är inte din tes att matkris medför politisk instabilitet? Det var matkris i SVerige under första världskriget. Min farfar stal koks från järnvägsstationen för att värma sin bostad. Men mat behövde han inte stjäla. Dock var det kris och det blev politiskt instabilt. Men resultatet blev inte diktatur utan kungamaktens slutgiltiga försvinnande.
SvaraRaderaVarje land är unikt. Filippinerna är t.ex. det enda land i Asien som är kristet. Det har en någorlunda fungerande demokrati. Det finns ingen kung eller islamistisk eller kommunistisk kraft som vill störta regeringen. Kaos och upplopp och demonstrationer javisst. Men inte mer.
FredrikN
Jag tycker att vi glömmer en sak. Vi betalar faktiskt mycket för mat, men inte i mataffären.
SvaraRaderaMen vi betalar enorma summor till jordbruket via skatterna, diesel subventioneras till bönderna och via EU betalar vi enorma subventioner till europas bönder.
Matpriset i affären är lågt pga politiska subventioner via skatten.
Är maten lika billig nu tycker ni?
Inte alls, FredrikN. Ryssland är kristet.
SvaraRaderaMvh Guldnisse
Maten är fortfarnde billig trots subventionerna.
SvaraRaderaEUs jordbrukspolitik sägs kosta ca 55 miljarder EURO per år(orkar inte kolla exakta källor - detta har jag från FPs hemsida, så det lär ju snarast vara en överskattning). Delat på EUs 495 miljoner invånare blir det 111 Euro per person och år - dvs maten är fortfarande fruktansvärt billig.
Jonas E
Snygg kurva Flute!
SvaraRaderaMan ser världskrigen, haussen fram till 1929, börskraschen, the New Deal, den ökande mekaniseringen och allt billigare oljan, oljekriserna 1973 och 79. Kanske också inflationskrisen i sydamerika på sena 80-talet och Asienkrisen 1997.
Jonas E
Återigen lite kortsiktigt Flute.
SvaraRaderaOm matpriserna ökar blir det förvisso akut kris för fattiga i städerna i misskötta länder som struntat i att utveckla sitt jordbruk (Egypten, Zimbabwe, Södra Sudan, Tanzania för att nämna några länder som sitter på världens bästa jordar men som bara används till en liten bråkdel av sin potential). En FAO-studie i Zambia visade på potentiler på upp till 600 % högre avkastning på de jordar som odlas.
Men på sikt måste matpriserna öka rejält.
USA och EU har genom subventionerat oljedopat jordbruk fått fram konstgjort låga världsmarknadspriser som konkurrerat ut lågteknologibönder. I t.ex Tanzania och Södra Sudan odlas mindre än 10 % av åkermarken. Matpriserna är för låga för deras sorts jordbruk - och det finns inget kapital att investera i att effektivisera det. Följden blir att många bönder övergivit landsbygden och blivit en del av dessa fattiga som är än mer beroende av billig mat från EU och USA.
Därför måste matpriserna öka! Det är ett måste för att få investeringskapital för att få fram ett modernt resurshushållande jordbruk i dessa länder. (tro inte att dessa är uthålliga bara för att de är småskaliga och lågteknologiska - i själva verket har de sällan ens möjlighet att återföra jordbruksresterna till åkern - dessa eldas upp för att laga mat).
Dessutom behövs cashcrops - grödor som ger kapital men som inte konkurrerar på matmarknaden (som redan präglas av överflöd).
Jag fortsätter att hävda att etanol är en av dessa utomordentligt goda cashcrops: enkel och välbeprövad teknik, tropiska växter som kassava och sockerrör är betydligt effektivare än EUs och USA alternativ vete och majs = konkurrensfördel, biprodukten är antingen el (sockerrör) eller ett högvärdigt djurfoder (kassava), etanol kan användas som matlagningsbränsle = skörderesterna kan få gå till åkern, kan användas att minska oljekostnaderna i egna transporterna, eller exporteras och ge investeringskapital. Det är dessutom lagringsbeständigt - nog så viktigt i länder där vägarna kan vara ofarbara 3-6 månader om året.
Jonas E
Hmm - i Södra Sudan är det naturligtvis andra orsaker än låga världsmarknadspriser som hindrat jordbruksutvecklingen. Men exemplen är legio. En mycket stor andel av jordens jordbruksmark används oerhört ineffektivt eller inte alls.
SvaraRadera/Jonas E
Hej, såhär 2 år senare är det väl knappast nån som läser dette längre - men,, min synpunkt:
SvaraRaderaPriserna kanske inte har gått ned alls....
Maten som producerades förr om åren, var i princip alltid EKOLOGISK och NÄRODLAD. Kolla priserna på det idag....
Det som idag kallas mat, är snabbuppfött och sönderavlat i storproduktioner eller bombat med gifter för att få ned tillverkningspriset och är knappast jämförbart med det mina föräldrar åt 1955.