Libyen - kaotisk revolt med globala bieffekter

Idag verkar utvecklingen i Libyen gå snabbt. Till skillnad från Egypten går det inte särskilt fredligt till, utan det är våldsamheter från början. Utrikesminister Carl Bildt varnar för vad som kan komma att hända och är oroad för totalt sammanbrott. Berlusconi slänger som vanligt ur sig grodor, men vi ska inte glömma att Libyen är en viktig handelspartner för Italien - Berlusconi och Gaddafi är kompisar.

Alexander Atarodi, forskare på Försvarets forskningsinstitut (FOI), anser att Gaddafis dagar är räknade, men är inte särskilt oroad för inbördeskrig.

- Ja, i Egypten finns vid sidan om Mubarak också militären med en utbyggd infrastruktur och internationella kontakter som gör att de kan ta över under ett övergångsskede. I Libyen har Gaddafi även förtryckt militären och därför är risken stor att det uppstår ett maktvakuum om Gaddafi faller.

Finns det risk för inbördeskrig?

– Oroligt blir det, men jag tror inte risken är så stor. Nu är det gemensamma målet att bli av med Gaddafi och jag tror att folk har tillräcklig insikt för att det inte ska bli ett inbördeskrig. Men det kommer säkert att ta tid innan oppositionspartier hittar en ny struktur att leda landet.

På ZeroHedge kan vi läsa StratFors bedömning.

If the situation spirals out of control, it is not clear that the Libyan military would be capable of ousting Gadhafi and his family from power as a way to preserve order, as the militaries in Tunisia and Egypt were able to do with the leaders of those countries.

Som även bloggrannen Cornucopia skriver så kan oroligheterna i Libyen få stora effekter för Europa och övriga världen. Enligt EIA så exporterade Libyen 2009 cirka 1,5 miljoner fat olja per dag, vilket jag får till 3,7% av all exportolja som säljs på världsmarknaden. Libyen var 2009 den tolfte största oljeexportören i världen och faller deras export bort kan vi få en kraftig spik i oljepriset. För att få en uppfattning av storleksordningen så motsvarar Libyens export ungefär Storbritanniens eller Spaniens import, eller något mer än Italiens import. Utan att ha hunnit kolla gissar jag att Italien får större delen av sin oljeimport från den forna kolonin Libyen.

Ytterligare problem för Italien kan det bli med flyktingar, vilket jag hört nämnas på italiensk teve igår. Den libyska regimen har någon form av avtal att de ska försöka att inte släppa iväg båtflyktingar över Medelhavet, men faller landet ner i anarki kan vi få se stora flyktingvågor, som då framförallt lär drabba de geografiskt närmaste EU-länderna Italien, Malta och Grekland.

När jag för en månad sedan tittade på revolutionsrisker i Maghreb-länderna gjorde jag en missbedömning, men man måste alltid vara beredd att omvärdera sina bedömningar och erkänna sina misstag.

För Libyen ser befolkningspyramiden ut på liknande sätt, förutom att det är många fler barn. Även Libyen är som bekant en diktatur under Muammar al-Gaddafi, men landet har en BNP per capita (PPP) på 14878 dollar, alltså i nivå med Chile eller Ryssland. För tillfället låg revolutionsrisk trots befolkningspyramidens utseende, bedömer jag. Två orosmoln finns dock. Hög arbetslöshet samt ekonomins beroende av oljeexporter. Sjunker oljepriset igen får det svåra effekter på ekonomin för oljeexporterande länder.

Demografin (många "arga unga män") och arbetslösheten blev viktigare faktorer än jag trodde, eftersom utvecklingen i Egypten verkar ha inspirerat revoltörer världen över.