Irländarna gör revolt genom valsedeln

Under tiden som tidningarna fylls av rapporter om revolutioner och protester i Nordafrika och Mellanöstern har irländarna i helgens val sparkat ut det sedan frigörelsen för 90 år sedan mer eller mindre statsbärande partiet Fianna Fail från regeringsmakten. "The Two Brians" är oerhört impopulära, för att inte säga hatade. Det handlar om premiärministern Brian Cowen och finansministern Brian Lenihan, båda från Fianna Fail.

Fianna Fail är fullständigt nere för räkning - enligt preliminära siffror har de gått från 78 till 18 platser. Deras allianskamrater Green Party hade tidigare 6 platser, men ser nu inte ut att få några platser alls.

De stora oppositionspartierna (och vinnare i valet) är Fine Gael, som går fram från 51 till 70 platser, samt Labour, som går från 20 till 36 platser i parlamentet Dáil Éireann.

Intressant är att småpartier och oberoende kandidater tagit många platser. Nationalistiska Sinn Féin får 13 platser (tidigare 4), Socialist Party får 2 platser (tidigare inga) och det ser ut att komma in hela 15 oavhängiga kandidater (mot tidigare 5). Det är upplagt för hård retorik i den gröna öns politiska debatt.

Tydligare än så här kan knappast befolkningen i en demokrati visa sitt totala missnöje med den sittande regeringen. En fullständigt fredlig "demokratisk revolution".

Ny premiärminister blir alltså Fine Gaels partiledare Enda Kenny, som inte får egen majoritet, utan tar Labour till sin hjälp i en koalition. Kenny har lovat att försöka omförhandla avtalet med EU och IMF så att det blir förmånligare för Irland. Så trots att EU:s ledare Barroso, Orbán, Merkel med flera har ringt och gratulerat Enda Kenny, så är de nog egentligen mindre glada över att landet nu får en betydligt mer motsträvig ledare än landsförrädaren Cowen.

Men det är ingen avundsvärd situation som Fine Gael och Labour nu ärver. Budgetunderskottet var förra året rekordhöga 32 procent av BNP, även om en stor del var engångssiffror för bankerna. I år väntas underskottet bli måttligare 9,5 procent av BNP. Statsskulden uppgår till 26 000 euro (227 000 kronor) per capita. Arbetslösheten ligger på 13,4 procent och väntas stiga ytterligare. Landets ekonomi är skakig och mycket beror på om den går som den ska och kan leverera skatteinkomster till staten. Bara en liten miss i tillväxtprognosen för BNP kan ställa till det för statsfinanserna. Frågan är också hur väl de klubbade besparingspaketen kommer att fungera i praktiken.

EU:s makthavare har prioriterat att stora banker i bl.a. Tyskland ska hållas skadeslösa vad gäller lånen till de irländska bankerna framför att Irland och dess folk ska kunna ha en chans att få rätsida på ekonomin. Man kan undra om inte de tyska bankerna borde få skylla sig själva för att de trodde på den irländska bubblan, men så går det inte till bland maktens spelare - EU-frälset och bankdirektörerna i skön allians.

Hursomhelst lär Irland knappast bli det sista EU-landet där regeringen byts ut i denna stil.

Läs även vad jag skrev om Irland i höstas.

• Kört för irländska staten
• Vem har lånat ut till Irland?
• Irland värre än Grekland eller Baltikum

Tillägg: EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn säger att EU ska fundera på att sänka Irlands nödlånsränta enligt Fine Gaels krav. Här går det undan! Vad ska hända härnäst?