2012-07-15

Feasta-studie om global finanskrasch

ZeroHedge tipsar om en studie från David Korowicz på irländska tankesmedjan Feasta med titeln "Trade-Off: Financial System Supply-Chain Cross-Contagion: a study in global systemic collapse". Jag har inte hunnit läsa hela studien, men här kommer en snabb översättning av sammanfattningen:
Denna studie behandlar förhållandet mellan en global systemisk bank-, penning- och solvenskris och dess implikationer för realtidsflödet av varor och tjänster i den globaliserade ekonomin. Den skissar hur smittan i det finansiella systemet skulle kunna sätta igång halvautomatisk smitta i försörjningskedjor globalt, även där köpare och säljare är sammankopplade genom solvens, sunda pengar och bankförmedling. Korssmittan mellan det finansiella systemet och nätverk för handel och produktion är ömsesidigt förstärkande.

Vi argumenterar för att förståelsen av den systemiska risken i den globaliserade ekonomin är beroende av hur ökande komplexitet (sammankoppling, ömsesidiga beroenden och hastigheten i processer), delokalisering av produktion och koncentration inom nyckelpelare i den globaliserade ekonomin har förstärkt global sårbarhet och öppnat upp möjligheten till en rask och storskalig kollaps. "Kollaps" i detta sammanhang betyder den irreversibla förlusten av socioekonomisk komplexitet som fundamentalt förändrar ekonomins natur. Dessa avgörande frågor har inte uppmärksammats av beslutsfattare och återspeglas inte heller i ekonomiskt tänkande och modeller.

När den globaliserade ekonomin har blivit mer komplex och ständigt snabbare (till exempel just-in-time-logistik) har den reala ekonomins möjlighet att ta upp och förmedla fallerande försörjningskedjor och därefter smitta blivit större och potentiellt mer förödande i sina effekter. I en mer komplex och ömsesidigt beroende ekonomi behövs färre bortfall för att förmedla en kaskad av bortfall genom socioekonomiska system. Dessutom har vi normaliserat massiva ökningar i den komplexa konditionalitet som ligger till grunden för moderna samhällen och vår välfärd. Således har vi problem att se, än mindre planera för, sådana eventualiteter, alltmedan risken för att de ska inträffa har ökat kraftigt. Den mest kraftfulla primära orsaken till en sådan händelse skulle vara en storskalig finansiell chock som till att börja med centrerar på några av de mest komplexa och för handeln centrala delarna av den globaliserade ekonomin.

Argumentet att en storskalig och globaliserad finansiell-bank-monetär kris är sannolik kommer från två källor. För det första från utfallet och hanteringen av överexpansion av krediter och globala obalanser och påfrestningar i Eurozonen och det globala banksystemet. För det andra från den påtagliga risken att vi befinner oss vid toppen för den globala oljeproduktionen och att överkomlig realtidsproduktion kommer att minska under de närmaste åren. I det senare fallet är krediterna som bygger upp fractional reserve-banker, penningsystem och finansiella tillgångar i grunden inkompatibla med energibegränsningar. Vi argumenterar för att under de kommande åren finns det flera vägar till ett storskalig sammanbrott i det globala finansiella systemet, omfattande systemiska bankkollapser, sammanbrott av penningsystem, vaporisering av krediter och finansiella tillgångar. Detta sammanbrott, hur och när det än kommer, kommer sannolikt att bli snabbt och kaotiskt och kan komma att överväldiga samhällets möjligheter att reagera.

Vi reflekterar över ett scenario för att ge en praktisk dimension till förståelsen av smitta i försörjningskedjorna - ett sammanbrott för euron och en sammanflätad systemisk bankkris. Enkla argument och modeller pekar på sannolikheten för en kris för livsmedelssäkerheten inom några dagar i de direkt påverkade länderna och en initialt exponentiell spridning av produktionsbortfall över världen inom en vecka. Detta kommer att förstärka och sprida smittan i det finansiella systemet. Vi argumenterar också för att ju längre krisen pågår, desto större är sannolikheten för att den är irreversibel. Detta kan vara så kort tid som tre veckor.

Denna studie bygger på enkla idéer tagna från ekologi, systemdynamik och studien av komplexa nätverk som ett ramverk för diskussionen om den globaliserade ekonomin. Händelser från verkliga livet såsom Storbritanniens bränsle blockader (2000) och den japanska tsunamin (2011) används för att kasta ljus över sårbarheten i modern handel.
Observera att det alltså inte bara finns en tänkbar orsak till den systemkris som Korowicz målar upp, utan att det finns flera vägar som kan trigga den. Det räcker med det gigantiska kreditberg som byggts upp i världen de senaste decennierna för att ge mycket destabiliserande effekter. Lägg till detta effekterna av att världsekonomins livsblod oljan blir allt dyrare så har man en "perfekt storm".

Observera också att finanskraschen när den väl kommer troligen blir snabbt och kaotiskt. Det är väldigt svårt att säga hur den kommer att spela ut i detaljerna. Effekterna kan också bli väldigt olika för olika länder och regioner.

En sådan stor global finansiell krasch kommer såklart inte att innebära världens undergång, men den globala (och lokala) ekonomin kommer att se väldigt annorlunda ut efteråt.

Jag varnade för någonting liknande redan förra sommaren när jag skrev om "Energikris - visst, men först en rejäl finanskrasch. Vi vet inte när den stora finanskraschen kommer, men när den väl kommer blir effekterna genomgripande för hela det globala finans- och handelssystemet och genom det på samhället i stort. Jag får säkerligen anledning att återkomma till Korowicz studie.

8 kommentarer:

  1. Det är alltid lika spännande att läsa ännu en väl genomarbetad analys av tänkbara förlopp /scenarier inför en kommande finanskollaps. Viktigt att framhålla att detta knappast innebär världens undergång, utan en helt ny ekonomisk och finansiell verklighet. Det som fortfarande stör bilden är huruvida vi drabbas av hyperinflation eller en lång recession med deflation !?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En reflektion: Hyperinflation förutsätter väl att systemet kan upprätthålla sin legitimitet, d v s att de som idag har kontrollen över sedelpressen och livsmedelsfördelningen även har det i framtiden? Personligen kan jag inte tänka mig att icke - eller normalprivilegierade människor i längden finner sig i att betala hela kakan när andelen av den i allt mindre grad tillfaller dem. En logisk konsekvens av konsumismens utfasning - eller snarare av den arbetslöshet den genererar - borde vara införandet av en liten men värdig medborgarlön som åtminstone ger tak över huvudet och mat för dagen. Alternativet är världsrevolutioner vilka ändå kommer att leda till samma sak förr eller senare. Därmed blir mellanhänderna AF, FK m fl överflödiga och dessa kostnader omfördelas istället direkt från stat till individ. De kostsamma politikerna i det representativa systemet blir vanliga medborgare med rätt att rösta via nätet i ett direktdemokratiskt system.

      Nedväxten blir på sätt jämt fördelad över medborgarna och därmed en acceptabel börda att axla = hierarkiernas och nyliberalismens död och nyhumanismens och nysolidaritetens födelse?

      Radera
    2. Jag vill bara ge mitt understöd till en medborgarlön (initialt låg, bara sådär 2000 kr/månad). Det räcker inte med arbetstidsförkortning, eftersom folk som skall arbeta lite mindre fortfarande är lika beroende av bilar och/eller närbelägna bostäder. Det är trist att våra "gröna" politiker inte är intelligenta nog för att fatta det.

      Som jag skrev i ett annat sammanhang är framtidsalternativen medborgarlön eller blodbad. Det finns ingen chans att fixa (riktiga) jobb åt folkflertalet när resurserna tryter samtidigt som företagen och alla andra ekonomiska aktörer fortsätter att rationalisera, automatisera och flytta jobben till låglöneländer. Men våra politiker blundar fortfarande för verkligheten.

      Jag hade tänkt använda min OpenID-identitet Kuckeliku, men det verkar inte fungera på den här bloggen.

      Radera
    3. 2000 räcker bara till mat, d v s innebär samma situation som råder i USA där människor väljer mellan mat eller tak över huvudet. En medborgarlön motsvarande studiemedlen på runt 8 000 är nog mer rimlig , vilket t ex skulle kunna innebära att ett antal människor kan slå sig ihop och köpa en liten gård för självförsörjande ändamål, eller bo i mycket små lägenheter, alternativt gå ihop om större lägenheter.

      Att jaga människor med jobblinjepiskan blir alltmer befängt och istället för att ständigt upprepa att "de som kan och vill ska få arbeta" så måste kakan vändas till en vädjan om att "de som kan och vill ska få medborgarlön". I praktiken innebär det att de som inte klarar sig på 8 000 i månaden slipper konkurrera om jobben. Det finns ju faktiskt etablerade och välutbildade med bra jobb och några ihopsparade kronor på bankan som gärna skulle vilja lämna arbetslivet till förmån för en meningsfull livsstil.

      En annan fördel är att förhandlingsrummet mellan arbetsgivare och medarbetare blir mer balanserat. Den som vill kan när som helst sluta sitt jobb och övergå till medborgarlön, den arbetsgivare som inte längre har behov av en medarbetare kan bara meddela att så är fallet - kanske med tre månaders varsel från båda sidor. De enda som förlorar på detta (när folk väl vant sig vid en lägre levnadsstandard)är fackets representanter.

      Sammanfattande är det således "Den politiska adeln" (Anders Isaksson) och "Den nya överklassen - en bok om Sveriges ekonomiska elit" (Bengt Ericson)som förlorar på ett system med direkt demokrati och medborgarlön eftersom detta etablissemang självberikar sig som politiker, myndighetsrepresentanter och fackföreningsdito. Alla andra vinner!

      Radera
    4. Vill man se en medborgarlön så bör man säkert börja på en låg nivå. Annars blir det aldrig av.

      Radera
  2. Det som nu framkommer är i många stycken inte nytt. Matt Simmons beskrev delvis det här väl redan för 8 - 9 år sedan tillsammans med Howard Kunstler och Michael C Ruppert. Han skrev om 1500 miles Ceasar sallad bl.a. Storstädernas känsliga läge osv.

    Men det är en verkligt bra genomgång som helhet, och de slutsattser man drar är nog riktiga och visar hur det hela är på väg att falla samman.

    Som jag ser denna varning bör vi ta till oss försörjnings problematiken.

    Vårt land idag har inget försvar - inget civilförsvar och inga strategiska lager av betydelse.

    Något man inte tar upp är en global missväxt som utlösande faktor. Det är kanske den vi nu står inför denna höst!

    SvaraRadera
  3. Det borde vara en no-brainer att introducera Schweizarna's WIR, men det verkar inte finnas på kartan hos etablissemanget. /Mats Lindqvist/ASPO Sverige/

    SvaraRadera
  4. Vårat samhälle är extremt sårbar. En ordentlig meteorit eller tusen andra saker skulle snabbt ta oss tillbaka till medeltiden. Men det är inget som våra beslutsfattare tycker att man skall ta någon hänsyn till.

    Särskilt lätt att skapa ett resilient samhälle är det förvisso inte. Man skulle behöva regionalisera världsekonomin och stoppa all handel mellan regionerna. Så kunde en region överleva även om andra föll. Men nu är det närmast så att om en region faller så faller alla.

    Den höga skuldsättningen är ett av de viktigaste skälen till detta. Plus en massa andra farliga finansiella konstruktioner. Det rent fysiska bortfallet i produktionen vore mycket lättare att hantera. Men utan ett fungerande finansiellt system blir nästan allt omöjligt.

    Just nu är vi inne i en situation där sannolikheten för en finansiell kollaps är närmast överväldigande. Vad som helst kan hända det närmaste halvåret.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.