Årets saffransbrist illustrerar ett av problemen i vår globaliserade värld - sårbarheten orsakad av koncentrerad produktion. Många varor (t.ex. saffran) produceras till största delen i ett enda land eller område och när något slår fel där drabbar det hela världens försörjning av varan. Nu är som tur är saffran inte någon kritisk vara. Ett annat exempel är när det för några år sedan var jordbävning på Taiwan och priserna på elektronikchip sköt i höjden, eftersom så många chipfabriker ligger just där.
I samband med mitt letande efter mer information om saffran hittade jag dock en positiv nyhet. Saffransodling kan bli en ny inkomstkälla för det fattiga Afghanistan istället för illegalt opium. Afghanistan producerar idag drygt 90 procent av världens opium. Om bönderna där lägger om till att odla saffran istället vinner de många fördelar. De slipper risken att odlingarna bränns av polis eller militär. Saffranskrokusen kräver inte heller lika mycket vatten som opium och ganska lite gödningsmedel. Dessutom (vilket förvånade mig) krävs inte lika många människor vid skörden. Men den största fördelen är att inkomsterna blir mycket större.
Bonden Abdul Samad i byn Gulmir i Heratprovinsen ser också en annan fördel med att skifta från vallmo till saffran. Han är mer nöjd med sitt liv.Iran är förstås inte särskilt glada över att få konkurrens på saffransmarknaden och har förbjudit export av lökar, men i längden kan de nog inte göra så mycket åt saken, då lökarna är lätta att smuggla och dessutom kan förökas på plats. Det vore bra för världens saffranssäkerhet om odlingen spreds ut mer, men riskerna för prischocker på grund av missväxt kvarstår nog ändå, eftersom Heratprovinsen i Afghanistan gränsar mot de delar av Iran där saffran odlas.
- Jag kände mig alltid syndig när jag odlade vallmo och pengarna jag tjänade gav mig inte någon riktig lycka, sade Abdul Samad, som från att ha tjänat 500 dollar per jerib på vallmo nu nästan tiodubblat sin inkomst.
Jag hittade också nyheten att Stafva gård på Gotland har börjat odla Saffran. De första pistillerna har skördats nu i höst. Vad priset blir för gotländsk saffran framgår dock inte. Frågan är också ifall odlingen kan fortsätta över flera år, eller om det behövs påfyllning med importerade lökar. Nu lär nog inte saffransodling i Sverige bli någon större kommersiell succé, men de områden i Sverige som borde ha minst dåliga förutsättningar för saffransodling är Gotland och Öland, eftersom det krävs varma torra somrar och tillräckligt milda höstar.
Om nu någon skulle vilja odla saffran till husbehov, så har jag funderat lite på förutsättningarna här i Sverige även om man inte bor på Gotland eller Öland. Säg att man använder 2 gram saffran om året till lussekattsbak. Då behövs 200-300 blommor. De borde kunna odlas ganska tätt då de är små plantor, så någon kvadratmeter borde räcka. Kanske behövs flera kvadratmeter, då de säkert ger mindre skörd under sämre odlingsförhållanden. För att få en torr och varm sommar skulle man kunna odla saffranskrokusen i en drivbänk med glas- eller plasttak som man vattnar minimalt på sommaren. Taket är då mest till för att hålla regnet ute. På hösten börjar man vattna, men låter locket vara kvar för att få tillräckligt milt fram till skörden. Tanken är intressant - nu måste jag bara få tag på lökar för att kunna påbörja odlingsexperimentet - i minimal skala till att börja med.
Trots vad man lärde sig i skolan är saffran billigare per kilo än guld. Har saffran verkligen någonsin varit dyrare? Historisk guldprisstatistik är lätt att hitta, men historisk saffransprisstatistik?
[Andra bloggar om odling, jordbruk, u-länder, råvaror]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.