Kan det vara oljeberoendet?

Gail Tverberg pekar på sin blogg "Our Finite World" på vad Grekland, Cypern och Puerto Rico har gemensamt, nämligen stort beroende av importerad olja. Diagrammet nedan visar för ett antal olika länder hur stor andel av deras totala energianvändning som år 2006 kom från olja (det finns säkert färskare siffror, men dem hinner jag inte gräva fram just nu).

Puerto Rico finns inte med, eftersom det inte är ett självständigt land, men för dem så kom runt 98 procent av energin från olja.

Det verkar tydligt att det finns ett samband mellan högt beroende av importerad olja och skuldkriser - alla PIIGS-länderna samt Cypern och Puerto Rico hamnar i den kategorin. När oljepriset steg kraftigt blev det droppen som kom skuldbägaren att rinna över.

Italien: Fossila bränslen och BNP

Ugo Bardi skriver om hur Italiens konsumtion av olja och gas fallit kraftigt de senaste åren. Även antalet körda fordonskilometer har inte oväntat sjunkit (för den minskade oljekonsumtionen beror inte på bränslesnålare bilar). Diagrammet längst upp till vänster visar lätta fordon (huvudsakligen bilar), längst ner till vänster visar tunga fordon (huvudsakligen lastbilar), och det högra visar totalsiffrorna.

Lastbilstrafiken har som väntat sin topp strax innan finanskrisen, medan personbilstrafiken sjunkit dramatiskt först sedan 2010. Först då har tydligen hushållen börjat känna av krisen såpass att man minskat sitt bilkörande. Tidpunkten överensstämmer ganska väl med att även gasförbrukningen började vika av nedåt, se diagrammet nedan.

Italiens BNP har dock inte fallit lika snabbt som den totala förbrukningen av fossila bränslen (se diagrammet nedan), vilket man i förstone kunde tro, då BNP är starkt kopplat till energianvändning och Italien får runt 77 procent av sin energi från fossila bränslen.

Förutom att BNP-krympningen inte varit lika kraftig som minskningen av fossila bränslen så började BNP-krympningen något år efter "peak fossil fuels" för Italien. Detta kan ha flera förklaringar. Det kan exempelvis vara så att icke-produktiva användningar av fossila bränslen slogs ut först med dyrare bränslepriser.

Import Land Model

I somras skrev jag om Export Land Model, alltså hur den ökande oljeförbrukningen i de oljeexporterande länderna leder till en minskande mängd tillgänglig exportolja på världsmarknaden.

Det var ett inlägg från bloggrannen Galen? som inspirerade mig till att titta på "Import Land Model" också. Det är nämligen så att Kina och Indien de senaste åren ökat sin oljeimport snabbt.

I en värld där oljeproduktionen inte ökar eller bara ökar långsamt innebär utvecklingen i diagrammen ovan att Kina och Indien måste sno åt sig olja på andra länders bekostnad. De som minskar sin oljeimport är exempelvis Eurozonen och USA, se diagrammen nedan.

Europa och USA kan på grund av sina respektive ekonomiska kriser inte längre kapa åt sig lika stor bit av världsmarknaden för olja som förr, utan en del olja går istället till växande ekonomier som Indien och Kina. Notera vändpunkterna runt 2006 för Eurozonen och USA.

I förlängningen kommer kampen om exportoljan att bli värre och frågan är vem som drar det kortaste strået.

Tillägg: Diagrammet ovan är för eurozonen, där oljeproduktionen är så liten att det inte syns i diagrammet. Tittar vi istället på hela Europa (exklusive f.d. Sovjetunionen) ser det ut som nedan.

Större delen av oljan måste alltså, trots Norges stora export, importeras till Europa. Men importen har alltså sjunkit en aning den senaste tiden.

Export Land Model?

Peak oil känner vi till och för något år sedan erkände till och med IEA att den globala produktionen av konventionell olja toppade år 2006. När man då funderar kring hur den kvarvarande oljan kommer att fördelas, så är det viktigt att tänka på att det som är mest intressant för oss i importberoende Sverige är hur mycket olja som finns tillgänglig på exportmarknaden. Där måste man nämligen dra av för den olja som de oljeproducerande länderna själva förbrukar.

Oljeförbrukningen i många oljeexporterande länder ökar och detta har tillsammans med en förhållandevis platt global oljeutvinning lett till att mängden tillgänglig exportolja nådde en topp runt 2005 och därefter har minskat något. "Peak oil exports" alltså.

Orsakerna till att Oljeförbrukningen i producentländerna ökar är flera.

En viktig orsak är att många oljeproducenter subventionerar bensin- och dieselpriserna. En liter bensin kostar i Saudiarabien runt 90 öre! Därför är Saudiarabiens städer inte oväntat fyllda av bilar.

En annan viktig orsak till ökande oljeförbrukning i producentländerna är befolkningstillväxten, och även där utmärker sig Saudiarabien.

Av befolkningspyramiden ovan utläser vi att ungefär en tredjedel av befolkningen är under 15 år och två tredjedelar är under 30 år. Befolkningspyramidens utseende garanterar också att Saudiarabiens befolkning kommer att fortsätta att växa i många år framöver. Den växande befolkningen kräver mer resurser i form av vatten, bostäder, elektricitet, bilvägar osv. Eftersom oljan är billig i Saudiarabien tas alla dessa resurser fram med olja eller fossilgas. Lägg till detta att det är ett ökenland som måste avsalta havsvatten för att få fram dricksvatten. Den ökande inhemska oljekonsumtionen kan ni se i diagrammet nedan.

Saudiarabien har dock nyligen lyckats öka sin oljeproduktion och oljeexport och är nära tidigare rekordnivåer. Frågan är dock hur länge man lyckas hålla denna produktionstakt.

Denna trend inom oljeexporten har fått geologen Jeffrey Brown att rita upp något som han kallar för Export Land Model.

Modellen visar hur den inhemska oljekonsumtionen ökar samtidigt som oljeproduktionen minskar, tills linjerna korsar varandra och landet övergår från att vara ett exportland till ett importland vad gäller olja. Ett tydligt exempel på ett land som har följt Export Land Model är Indonesien.

Notera dock att den inhemska oljekonsumtionen i Indonesien legat ganska platt de senaste åren. Ett annat exempel är Egypten, som bara häromåret övergick från att exportera till att importera olja.

Vissa oljeländer följer dock inte riktigt modellen, då deras inhemska oljekonsumtion ligger ganska platt, exempelvis Storbritannien, Danmark och Norge. Eftersom deras oljeutvinning minskar så minskar dock även deras oljeexport.

Trenden med minskande oljeexport får vissa bedömare, exempelvis bloggrannen Cornucopia att utropa att år 2030 kommer ingen råolja att finnas tillgänglig på exportmarknaden. Jag anser dock att detta är högst tveksamt och alldeles för pessimistiskt. Det hela bygger på att man extrapolerar trender in i framtiden, vilket är just sådan "linjärekonomi" som Cornucopia själv brukar kritisera. Världen följer inte linjära eller exponentiella trender annat än under vissa perioder. På längre sikt brukar de flesta trender gå i vågor.

Det vi inte heller ska glömma är att Export Land Model hittills bara prövats under en period då den globala oljeproduktionen fortfarande ökade. Det fanns alltså gott om olja tillgänglig på världsmarknaden för de länder som stängde gapet mellan konsumtion och produktion. I en framtid med minskande eller platt global oljeproduktion kan det dock bli helt andra effekter, då ett lands ekonomi är ett komplext system, där ett högre pris på olja kan göra att det kanske inte lönar sig att importera lika mycket olja, eller att det lönar sig att exportera mer olja istället för att förbruka den inom landet.

Visserligen tycker jag att Export Land Model och varningarna för den minskande oljeexporten är viktiga, då de pekar på ett problem vi står inför, men de målar upp ett lite väl domedagsaktigt scenario. De flesta av dagens stora oljeexportländer är nämligen tvungna att fortsätta exportera olja, för annars får de svåra ekonomiska problem. Saudiarabien exempelvis är starkt beroende av något så basalt som livsmedelsimport. Därför tror jag att det kommer att finnas exportolja kvar på världsmarknaden även år 2030, om än betydligt mindre än idag. Det vi i Sverige måste förhålla oss till är alltså inte en total avstängning av vår "oljekran" om 20 år utan istället kraftigt minskad tillgång på olja. Ska vi då låta en fri marknad bestämma vilka samhällssektorer som får olja, eller blir det någon form av ransonering eller kvotering?

Hänt i veckan 6-12 mars

En liten sammanställning av intressanta saker jag läst denna vecka, men inte hunnit kommentera.

Peak oil

• 7 mars: Ulf Jacobsson och Anders Wijkmans debattartikel i GP - fokusera på det mer akuta peak oil, så löser man koldioxidutsläppen på köpet.
• 7 mars: Sydsvenskan tar upp peak oil på ledarsidan:

  Oljan har varit en välsignelse. Utan den skulle långt fler vara fattiga i världen och den ekonomiska utvecklingen skulle befinna sig på en nivå långt under dagens. Vårt välstånd har, bokstavligt talat, pumpats upp ur jorden.
  
  Men oljan har haft sin tid. Det internationella energiorganet. IEA, beräknar att peak oil, den maximala produktionskapaciteten, nåddes redan 2006. När tillgångarna minskar, samtidigt som efterfrågan hela tiden ökar, växer riskerna. Oljeberoendet kan inte trollas bort. Behovet av kunskap om hur riskerna kring utvinning och hantering skall bemästras är därför stort.

  Osunt kommenterar "Att en av Sveriges större morgontidningar överhuvudtaget tar upp peak oil på ledarsidan är i sig en revolution."
• Svensk oljekonsumtion ökar. Cornucopia E24 E24: Oljefritt - ordet som försvann

  "Bland annat beror det på att den svenska vagnparken, med drygt 4,8 miljoner bilar, har en omsättningstid på cirka 20 år. Eftersom förhållandevis få av dessa bilar, och de som säljs de närmaste åren, är eldrivna, är det redan nu klart att vägtransporterna kommer att vara beroende av olja även 2020."

  Ylven: Obegriplig argumentation av Radetzki.
• Historical Oil Shocks (pdf) av James D. Hamilton, Department of Economics, University of California, San Diego.

  However, as seen in Figure 17, production did not continue to grow after 2005. Unlike many other historical oil shocks, there was no dramatic geopolitical event associated with this.
  [...]
  The correlation between oil shocks and economic recessions appears to be too
  strong to be just a coincidence
  [...]
  That an oil price increase could exert some drag on the economy of an oilimporting
  country should not be controversial. On the supply side, energy is a factor of
  production, and an exogenous decrease in its supply would be expected to be associated with a decline in productivity.

• Trafikminnen: "Vårvintern 1956 var det energikris i Sverige till följd av den så kallade Suezkrisen. Det var bensinransonering, vilket bland annat innebar att inga privatbilar fick vara ute i trafiken på söndagarna."
• 1974: "8 januari - Bensinransonering införs i Sverige och pågår tre veckor, fram till 29 januari, som följd av oljekrisen. Eldningsolja och elektricitet ransoneras under våren. Samhällets energibehov och -försörjning debatteras hela året."
• 8 mars: Bensinpriset på ny rekordnivå

  – Vi är inte ens inne i driving season, när amerikanarna börjar röra på sig framåt maj—juni då priset brukar toppa.
  [...]
  Ulf Svahn, vd på Petroleuminstitutet, påpekar att om oron sprider sig till Saudiarabien kan priset bli riktigt högt: Av dagens 14:28 kronor per liter är priset för själva bensinen lite drygt 5 kronor. Om bensinpriset på världsmarknaden skulle stiga med 50 procent så skulle det resultera i ett bensinpris i Sverige på runt 17.40 kronor litern.

BIGPISS-länderna

• 7 mars:"Greklands finansdepartement skriver i en kommentar att Moody's betygssänkning är helt omotiverad och den i första hand är ett uttryck för att ratinginstituten måste regleras hårdare. Enligt departementet kan denna typ av "obalanserade" beslut bli självuppfyllande profetior."
• 11 mars: Grekiska 2-åriga statsobligationer på rekordhöga 17%!

Tigerekonomi och bostadsbubbla i Sverige?

• Många begagnade båtar till salu på Blocket.

  I februari ökade båtannonseringen med 55 procent jämfört med motsvarande period i fjol, enligt Blockets egen statistik.
  [...]
  Februarisiffrorna i år har dock inte lyckats passera februarisiffrorna 2008, då det ännu rådde glödande högkonjunktur.

• 9 mars: Mindre i plånboken för de flesta

  Trenden med högre disponibla inkomster är bruten - i år har flertalet hushåll mindre kvar i plånboken jämfört med för ett år sedan. Det visar en beräkning som Swedbank har gjort.
  [...]
  "Störst försämring jämfört med förra året får de med stora bolån eftersom ränteläget nu är betydligt högre än vad det var för ett år sedan", skriver bankens privatekonom Maria Ahrengart i ett pressmeddelande.

• 9 mars: Kvantitativt: "Stockholmare har inte råd att bo".

  Igår kom en ny rapport för boindex som är ett sätt att mäta huruvida svenskarna har råd att bo i sina bostäder eller ej. Om index ligger på 100 så ska den typiska familjen lägga 15% av förvärvsinkomsten före skatt på boendet.
  [...]
  Om man kollar storstadsregionerna så föll indexet 7,2% i Stockholm till 76, medan det ligger på 89 respektive 87 i Göteborg och Malmö.
  [...]
  Priset på en normal villa i Stockholm var faktiskt under 1 miljon så sent som 1996 - ett pris som dagens bostadsspekulanter i Stockholm antagligen inte ens kan föreställa sig trots att det bara var 15 år sedan.

  Snyggt upplockat, bloggranne!
• 8 mars: Kraftig prisuppgång på ettor: "Bristen på studentlägenheter och hyresrätter har drivit upp priserna på smålägenheter med 40 procent på fem år. På vissa håll har priserna fördubblats."
• Economist om den farligaste tillgångsklassen - fastigheter.

  Why is property so dangerous? One obvious answer is the sheer size of the asset class.
  [...]
  An even bigger reason to beware of property is the amount of debt it involves.

• 10 mars: Kvantitativt: "Sverige har den lägsta riskvikten för bostadslån i hela Europa."

Kina

• 9 mars: Risk för kinesisk bankkollaps 2013:

  Ökad kreditrisk och bostadspriser på bubbelnivå gör att Kina med 60 procents risk hamnar i en bankkris inom två år, enligt värderingsinstitutet Fitch. “Kinas banker har med största sannolikhet fler lik i garderoben än vi vet om”, säger Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank.
  [...]
  Beijing vill till varje pris undvika en upprepning bankkrisen i början av 2000-talet, då slutnotan för att lösa ut de drabbade bankerna uppgick till 4100 miljarder kronor.

USA

• 8 mars: ZeroHedge:

  In a research note, TrimTabs highlights that government social benefits — including Social Security, Medicare, Medicaid, and unemployment insurance—were equal to 35% of all private and public wages and salaries in the 12 months ended January, up from 10% in 1960 and 21% in 2000.
  [...]
  “We think very few market participants understand that the economy has become heavily dependent on government largesse,” cautions Schnapp. “We are hardly convinced that the recovery can persist without outside aid, so we expect the Fed to roll out QE3 shortly after QE2 ends at the close of June.”

  Liknande som jag skrev i måndags
• David Rosenberg:

  The U.S. economy shed 8.8 million jobs in the recession and in an expansion that is nearly two-years old now, it has only made up 1.3 million or 15% of that loss. That is an absolutely horrible recovery, by any standard, and especially when one considers how many fiscal and monetary policy bullets were used to generate the expansion.

Arabvärlden

• Veckans icke-händelse blev fredagens ganska små protester på det som utlysts till "vredens dag" i Saudiarabien på Facebook. Västerländska media gör lite för stor sak av sociala media i arabvärlden. Läs den artikel som Efter oljan tipsade om häromdagen. "Small change: Why the revolution will not be tweeted" av Malcolm Gladwells i The New Yorker i höstas. Dj-igt häftigt att kunna blixtsnabbt kommunicera med alla sina vänner, men inte gör det några revolutioner.
• Flyget ger Gaddafis regim övertag i inbördeskriget i Libyen. Att införa flygförbud lär bli svårt för att inte säga omöjligt. Först måste man i så fall slå ut luftvärnet, vilket kan ställa till med oönskade politiska biverkningar om civila blir skadade i "precisionsbombningar" av luftvärnsinstallationer. Och det räcker med några luftvärnsanläggningar som man inte lyckas slå ut för att Gaddafi ska kunna ta ner några NATO-flygplan. Bättre att hjälpa rebellerna på andra sätt, exempelvis genom att ge dem uppdaterad spaningsinformation om var Gaddafis trupper befinner sig.

Stjärnekonomer

• Dr. Doom (Nouriel Roubini) är orolig för Japans ekonomi och en massa andra saker också. Ungefär som jag, fast han tjänar sexsiffriga belopp i dollar för att säga det. Kan inte fler hyra in mig för föreläsningar? Jag tar bara sexsiffriga belopp i öre räknat!

Japan

• Veckans svarta svan. Precis som vid förra stora tsunamin julen 2004 så verkar man här initialt ha underskattat skadeverkningarna. Jag får nog också revidera upp min prognos från igår, även om jag påpekade att detta var det sista som Japan behövde i dagsläget.
• Kärnkraftsolyckan i Fukushima verkar kunna bli en av de värre konsekvenserna. Läs mer hos Cornucopia (1) "28% av Japans kärnkraftverk är utslagna, motsvarande 4-5% av landets elproduktion" och Cornucopia (2).

Ingen Libyenpanik i Italien

Igår fortsatte vad som nu närmast ser ut som ett inbördeskrig i Libyen, där Gaddafis regim nu verkar ha tappat kontrollen över landets östra halva.

Trots att Italien, som jag skrev i förrgår, får över en tredjedel av sin olja från Libyen verkar italienska media ta det förvånansvärt lugnt. Det skrivs istället om risken för stora flyktingvågor. (Min översättning)

Enligt EU:s uppskattningar skulle revolterna i Nordafrika kunna driva 500 000 till 1,5 miljoner immigranter som kommer att vända sig framförallt mot Italien, Malta och Grekland. Enligt vad källor i Bryssel uppger rör det sig om personer med ursprung söder om Sahara, som arbetar i Libyen och Nordafrika

Italienska media uppger också skrämmande stora dödssiffror för Libyen - 10 000 döda och 50 000 skadade enligt tevekanalen Al Arabiya.

Libyen har enligt FT nu stängt ner minst hälften av sin oljeproduktion. Brentoljan är uppe på 111 dollar per fat idag och WTI-oljan har varit uppe och sniffat på 100-dollarsstrecket. Men ingen panik i Italien ännu, även om ekonomimedia såklart nämner oljepriset. Milanobörsen föll bara 0,29% idag.

Lite annorlunda är tongångarna på italienska bloggar. Rischio Calcolato uppmärksammar att spreaden mellan italienska och tyska statsobligationer stigit mycket snabbt de senaste dagarna och närmar sig rekordnivåer, vilket tyder på att internationella investerare ser en risk för Italien.

Bloggen Petrolio skriver att Libyen enligt Al Arabiya har stängt ner alla oljeterminaler och att Italiens "strategiska oljereserver" bara räcker för 90 dagar. Gastrycket i ledningarna från Libyen faller också - Italien importerar en åttondel av sin gas därifrån. Det talas i italienska mainstream-media om riskerna för att man inte ska få värme och kunna laga mat (de flesta italienska hushåll har gasspis), men Petrolio påpekar att hälften av Italiens elektricitet genereras med gas, vilket troligen är ett värre problem.

I ett annat inlägg på Petrolio kan man läsa "Har ni tankat? Nej? Bra, då blir det mer kvar till mig." Skribenten tycker att italienska regeringen bryr sig alldeles för lite (i alla fall offentligt) om de tänkbara konsekvenserna av situationen i Libyen för Italiens energisäkerhet.

Petrolio har också en snygg karta över vart Libyens oljeexport går.

Saudiarabien
Några som verkar oroa sig mer för de pågående händelserna är Saudiarabiens regim, där kungen annonserade en rad nya ekonomiska bidrag för att hålla befolkningen lugn. Kungen sedan drygt fem år, Abdullah bin Abdul-Aziz Al Saud, fyllde 87 år i augusti, är sjuklig och har nyligen varit borta i tre månader för att opereras i USA och sedan vila upp sig hos despotkollegan i Marocko. Skulle bara fattas att kung Abdullah trillar av pinn just nu när det är så oroligt i Mellanöstern och Nordafrika. Saudiarabiens ovanliga tronföljdsregler gör att kronprinsen, försvarsministern och kungens halvbror Sultan bin Abdul Aziz Al Saud inte heller är purung - han är 82 år gammal. Näste tronpretendent på tur efter den åldrige kronprinsen sägs vara inrikesministern prins Nayef bin Abdul-Aziz Al Saud som bara är 77 år gammal.

Libyen, olja, Italien, m.m.

Dagens diagram kommer från EIA:s läsvärda sammanfattning om Libyen ur ett energiperspektiv och visar vart landets export går.

Som jag skrivit tidigare blir Italien hårdast drabbat av bortfall i Libyens oljeexport. Även Tyskland, Frankrike och Spanien ser ut att kunna drabbas. Dessa länder skulle då tvingas leta andra oljeleverantörer på en redan ansträngd världsmarknad, vilket lär driva upp priset rejält. Libyen har deklarerat "force majeure" vad gäller oljeleveranser och lovar alltså ingenting. Hittills verkar dock bara några procent av exporten ha stängts ner. Brentoljan noteras nu runt 106 dollar per fat och även WTI har lyft kraftigt idag.

EU-ministrar har sammanträtt idag om den förväntade flyktingvågen som enligt DN kan bli runt 750 000 personer. Italienska media talar istället om att deras regering räknar med 200 000 till 300 000 flyktingar. Många lär det i alla fall bli.

Hursomhelst verkar Gaddafi nu ha flippat ur fullständigt. "De här människorna måste avrättas!" En desperat galning med en armé ger en farlig situation. Ryktesspridningen på grund av informationsblockaden gör inte saken bättre.

Som av en slump drabbades Milanobörsen av tekniska problem och tvingades hålla stängt sex av dagens åtta handelstimmar. Börsen i Libyens främsta handelspartner Italien föll bara en procent idag.

I skuggan av nyheterna från Libyen noterar jag att även lite annat intressant hänt. Italiens premiärminister Berlusconi fick en motgång idag då Bossi säger nej till åtalsimmunitet. Ska han till slut kunna fällas för något brott, eller lyckas han slingra sig även denna gång?

Också i skuggan av andra nyheter noterar jag att fyra amerikaner dödats av somaliska pirater. Piratplågan fortgår alltså och verkar inte förbättras, vilket skapar problem för delar av världshandeln.

Suez - en nyckelplats

Som jag skrev igår ser det ut som om demonstrationerna i Egypten kommer att fortsätta idag.

Igår skrev jag även om varför oroligheterna i Egypten kan vara ett problem för övriga världen och nämnde bland annat Suezkanalen. Kanalen är viktig som transportled - 7,5% av världshandeln till havs går där. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika kan ställa till det rejält i många transportkalkyler.

2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen. Detta att jämföra med den totala världsproduktionen på runt 86 miljoner fat per dag. En stängning av kanalen kan alltså ge rejäla störningar i handeln med oljan - industrisamhällets livsblod.

Men värre är nog att Sumed-ledningen för råolja går där. 2006 gick nästan all norrgående råolja från Saudiarabien genom denna ledning - 2,3 miljoner fat per dag. Läs mer på Marketwatch.

Vad som händer i Egypten angår oss alltså i allra högsta grad!

[Andra bloggar om saudiarabien, egypten, suezkanalen, olja, oljeberoende]

Nya Zeelands parlament om peak oil

Signaturen "Ulf" på Oljesnack tipsade om en rapport från Paremata Aotearoa (Nya Zeelands parlament) med titeln The Next Oil Shock? som kom i mitten av oktober. Sammanfattningen skulle lika gärna kunna gälla Sverige, och den är så bra så jag har översatt den till svenska.

• Oljan är "den moderna civilisationens livsblod". Denna rapport ger en överblick över den globala oljemarknaden. Särskilt undersöker den utsikterna för oljetillgång och -efterfrågan den närmaste fem åren, samt ekonomiska konsekvenser.
• Oljereserver med låga kostnader håller raskt på att ta slut, vilket tvingar oljebolagen att övergå till dyrare oljekällor. Detta byte av lågkostnadskällor mot högkostnadskällor driver oljepriset högre.
• Även om världen inte kommer att få slut på oljereserver på ett antal decennier än, kan den inte  fortsätta att producera olja i ökande takt hur länge som helst från de kvarvarande reserverna. Prognoserna pekar på att världens oljeproduktionskapacitet inte kommer att öka eller falla under de kommande fem åren, medan efterfrågan kommer att fortsätta att öka.
• Om oljeproduktionskapaciteten inte stiger lika fort som efterfrågan, så försvinner bufferten av outnyttjad produktionskapacitet. Vid sådana tillgångsbrister kommer oljepriset att "spika" upp till höga nivåer. Höga oljepriser kan medföra globala recessioner.
• Organisationer såsom International Energy Agency och USA:s militär har varnat för att ännu en tillgångsbrister troligen inträffar strax efter 2012 p.g.a. ökande efterfrågan och otillräcklig produktionskapacitet.
• Det finns en risk att världsekonomin kan vara i början av en cykel av tillgångsbrister som leder till prisspikar och recessioner, följda av återhämtningar som leder till tillgångsbrister.
• Nya Zeeland är starkt beroende av oljeimport och kommer att förbli så för överskådlig framtid. Medan det finns en potential för att öka den inhemska produktionen, så kan den inhemska oljeproduktionen inte isolera Nya Zeeland från globala oljeprischocker, då Nya Zeeland betalar världsmarknadspris för varor som olja.
• Viktiga exportgenererande industrier i den nyazeeländska ekonomin, inklusive turism och export av timmer, mejerivaror och kött, är mycket känsliga för oljechocker, eftersom de är beroende av överkomliga internationella transporter.

Allt detta gäller som sagt i princip Sverige också. Fast vår Riksdag tiger om oljan. När får vi läsa sånt här klarspråk från vår Riksdag?

Intressant är den cykel av omväxlande prisspikar och recessioner som de nämner, vilket liknar det deflationsscenario jag nyligen målade upp.

P.S. Någon som har förslag på en bättre svensk översättning av "supply crunch"? Jag har skrivit "tillgångsbrist" ovan, men det känns inte helt bra.

[Andra bloggar om peak oil, oljeberoende, recession]

Oljan? Nej, vi somnar om...

Samhällets planering för eventuell energibrist kunde tyckas vara en av de viktigaste frågorna idag. Men när grunden för denna planering visar sig skönmåla verkligheten och presentera rent felaktiga prognoser (som jag skrev om igår) verkar hittills inte reaktionen bli särskilt kraftig, trots att det handlar om en av grunderna för samhällsplaneringen. Anklagelserna mot IEA borde utredas av någon utomstående. I Sverige borde regeringen och Energimyndigheten ifrågasätta IEA och kanske börja använda Globala energisystems prognoser istället, eftersom de är baserade på genomarbetad forskning. Då kan vi slippa obehagliga överraskningar när verkligheten börjar avvika från IEA:s prognoser.

Som jag nämnde igår har DN, DI, Sydsvenskan och Arbetsmiljötidningen Du & jobbet uppmärksammat nyheten om IEA:s förvrängda prognoser. Idag har även SvD en bra artikel.

I bloggosfären har intresset än så länge varit måttligt. Få tycks inse att oljan och energin är en av ödesfrågorna för vår framtid. Men Cornucopia (som skrev två inlägg i frågan igår) har idag skrivit läsvärda kommentarer till WEO-rapporten. Där påpekar han bland annat att det behövs fem nya Saudiarabien fram till 2030 för att uppfylla IEA:s prognos. Helt orimligt, med andra ord. David Jonstad på Effektmagasin har idag också skrivit på nyhetssajten Second Opinion om USA:s mörkning av oljekrisen.

Annars verkar intresset för energifrågan så sakteliga tyna bort. Den kommer väl snart åter att överröstas totalt av klimatfrågan. Kanske blir det som "Kristian" sade i en kommentar på Cornucopias inlägg: "Jaha, mänskligheten har tryckt på snooze-knappen en gång till...".

P.S. För den som bor i Uppsala med omnejd kan det vara intressant att gå på ett öppet seminarium om oljan, framtiden och klimatet som hålls av Kjell Aleklett och Globala energisystem imorgon torsdag klockan 15.15.

Läs andra bloggar om peak oil, oljekrönet, oljeberoende, energi

IEA ljuger medvetet om oljan

Idag kom OECD:s energiorgan International Energy Agency (IEA) ut med sin årliga rapport World Energy Outlook (WEO) som jag nämnde förra veckan. Årets rapport var, till skillnad från förra årets, en icke-händelse med minimala revideringar mot förra året.

Den globala efterfrågan väntas öka 1 procent per år till 105 miljoner fat per dag år 2030, från 85 miljoner fat per dag under 2008. Prognosen är lägre än 2008-års prognos om 106 miljoner fat per dag år 2030.

Desto mer intressant är den debatt runt IEA som dragit igång efter att brittiska The Guardian igår skrev om en anonym källa (whistleblower) inom IEA som säger att IEA medvetet presenterar en rosigare bild än vad som motiveras av forskningsdata kring oljetillgångar, efter påtryckningar från USA. IEA har konsekvent underskattat nedgångstakten i existerande oljefält och överskattat möjligheterna till att finna ytterligare oljereserver. Detta avslöjande gör att WEO-rapportens användbarhet ifrågasätts. Denna rapport används av regeringar och andra organ världen över för att planera energipolitik och klimatpolitik. T.ex. brukar svenska Energimyndigheten hänvisa till IEA:s prognoser och säga att det är ännu ingen fara med den globala oljeproduktionen. Att WEO:s prognoser är felaktiga får mycket allvarliga konsekvenser, då våra politiker och myndigheter vilseleds, när de egentligen skulle behöva inse att läget kräver insatser här och nu.

Det som framförallt ifrågasätts vad gäller WEO är att man säger att den globala oljeproduktionen kommer att kunna höjas från nuvarande 83 miljoner fat per dag till 105 miljoner fat per dag år 2030. Oberoende forskare har länge betvivlat detta och sagt att detta antagande inte är underbyggt av hårda fakta om oljeproduktion. Många experter tror nu att vi passerade oljekrönet sommaren 2008. Visserligen har IEA gradvis skrivit ner sina prognoser, men någon minskning är det ännu inte tal om. 2005 förutspådde man en global oljeproduktion på 120 miljoner fat per dag år 2030, vilket skrevs ner till 116 miljoner fat per dag och sedan till 106 miljoner fat per dag i förra årets rapport.

Den svenske forskaren Kjell Aleklett, chef för Globala energisystem vid Uppsala universitet, skrev 2003 den första vetenskapliga artikeln om peak oil tillsammans med Colin C. Campbell. Han skriver idag på sin blogg hur han vid personliga diskussioner med tjänstemän på IEA i november 2007 fick ungefär samma information om IEA som Guardian presenterar i gårdagens artikel. Aleklett talar också om en diskussion han hade med Sveriges delegat till IEA, där det framkom att "USA utövade påtryckningar genom att framföra att man skulle ta hänsyn till de prognoser som Energy Information Administration lagt fram tidigare under året". EIA är USA:s motsvarighet till Energimyndigheten.

Kjell Alekletts forskargrupp kom igår också ut med en forskningsartikel där man systematiskt går igenom IEA:s scenario för oljeproduktion och totalsågar deras prognos och bekräftar det som Guardians läcka säger. Artikeln har titeln "The Peak of the Oil Age – analyzing the world oil production Reference Scenario in World Energy Outlook 2008" och här är den i mitt tycke viktigaste meningen ur sammanfattningen.

In total, our analysis points to a world oil supply in 2030 of 75 Mb/d, some 26 Mb/d lower than the IEA predicts.

Och omkring 8 Mb/d eller nästan tio procent lägre än idag, kan tilläggas.

Kjell Aleklett försöker nu också väcka de sovande svenska politikerna och myndigheterna, t.ex. genom ett öppet brev till energiminister Maud Olofsson och Energimyndighetens generaldirektör Tomas Kåberger. Sveriges politiker och myndigheter verkar än så länge förneka problemet, ibland med hänvisning till just IEA:s siffror. Detta är mycket underligt, med tanke på att Energimyndigheten var med och finansierade ASPO:s första peak-oil-konferens i Uppsala år 2002. Dock var Kjell Alekletts forskningsgrupp inbjuden att presentera sin forskning för ett antal riksdagsledamöter i förra veckan. Enligt Kjell Aleklett var det dock bara Moderaterna och Kristdemokraterna som var representerade. Förvånande att övriga riksdagspartier totalt ignorerar ett så viktigt seminarium. Åtminstone Miljöpartiet borde väl sända en riksdagsman att lyssna, då energifrågor är centrala för dem. Men partigränser och framförallt blockgränser är som vanligt svåra att överbrygga i politiken. Jag har från tidigare jobb viss erfarenhet av att ha varit med på uppvaktningar av riksdagsledamöter och har sett att man måste ta ett parti eller åtminstone ett block i taget. Dubbla uppvaktningar, med andra ord, om du vill få gehör för dina åsikter.

Svenska media har i viss mån hunnit uppmärksamma WEO-rapporten och IEA:s trovärdighetsproblem. DI har en kort notis där man bara plockat direkt från Bloombergs artikel, samt ett kort referat av Guardian-artikeln. DN har en längre artikel med rubriken "Varning för energikris", som faktiskt tar upp Kjell Alekletts och Guardians ifrågasättande av IEA:s siffror. Även Sydsvenskan tar upp detta i en artikel med titeln "Manipulerade oljeprognoser". Arbetsmiljötidningen Du & jobbet har gjort en intressant och skrämmande rundringning och kommit fram till att regering och myndigheter är oförberedda vad gäller peak oil. Kanske finns det hopp om att energifrågorna nu belyses mer i svenska media?

Två bloggare har idag också skrivit intressant om WEO och IEA. David Jonstad på Effektmagasin har skrivit "Oförberedda på det värsta" och "USA mörkar snar oljekris". Cornucopia har skrivit "Det verkliga och akuta problemet kan ni inte ducka" och "Sverige stoppar huvudet i sanden angående peak oil".

Läs även andra bloggar om peak oil, oljekrönet, lögner, energi, olja, oljeberoende

Oljeberoendet större än vad många tror

"Cornucopia?" är en blogg som för några veckor sedan hamnade på min "måste-följa-lista" då jag upptäckte den av en slump. Idag har han tagit upp ett ämne som jag också tänkt ta upp någon gång, nämligen att Sveriges oljeberoende är mycket större än vad våra politiker vill ge sken av. Läs den artikeln - den säger det som jag ville säga.

Visserligen kanske vår inhemska oljeförbrukning är förhållandevis låg, men vi importerar en stor del av vår konsumtion. Transporterna kräver olja, liksom produktionen, så vi importerar därmed en massa indirekt oljeförbrukning. Enda sättet att minska oljeberoendet är därför att minska konsumtionen. Förstår du nu varför politikerna inte vill tala om det i de här termerna?

Förutom vår prylkonsumtion så har Sverige även outsourcat några av de basala behoven. Människans basala behov är följande:

• Vatten - finns det gott om i Sverige - vi är lyckligt lottade.
• Mat - Sverige är i princip självförsörjande på livsmedel, om vi bara lägger om vår kost lite. Men... vårt jordbruk kräver en massa importerad olja och konstgödsel, liksom livsmedelstransporterna. För varje energienhet i maten räknar man med att det går åt tio energienheter olja.
• Hus - bostäder har vi gott om och byggjobbare likaså.
• Kläder och skor - i princip finns ingen kläd- och skoproduktion kvar i Sverige. Dessutom produceras nästan inga av råmaterialen i form av fibrer (bomull, ull m.m.) och läder i Sverige.
• Energi - visserligen producerar vi en massa vattenkraft och träflis, men all olja och uran importerar vi. Och för att producera träflis krävs olja.

Sammantaget är vi alltså totalt beroende av olja, inte bara för vår prylkonsumtion, utan även för flera av våra basbehov. Vi är därmed även beroende av en fungerande världshandel.