Artikel 122

Diskussionen går just nu het om i vilken mån EU kan och får komma till Greklands undsättning vid en akut kris i statskassan. Läs artikeln "Greece in distress: rescued by the EU?" av Phedon Nicolaides i Cyprus Mail.

Greece cannot live beyond its means. It is clear that public spending will have to be cut, taxes will have to be raised and wages will have to decline. The EU has approved the Greek austerity measures. What is less clear is what the EU can do to help, apart from monitoring the implementation of those measures.

The EU and its member states have to perform a fine balancing act. On the one hand, they have to be tough on Greece. It has flouted EU rules in the most egregious manner. It has persistently provided misleading data to the European Commission and has qualified to enter the eurozone on the basis of false information. On the other hand, Member States cannot stand idle and watch Greece go bankrupt. Investor confidence in other indebted countries will collapse. The EU surely wants to avoid a domino effect on Portugal, Spain and Ireland.

Så långt bakgrunden. Som Nicolaides påpekar så förbjuder artikel 125 i EU-fördraget EU eller någon av dess medlemsstater att ekonomiskt bistå en annan. Men i andra stycket i artikel 122 sägs att om en medlemsstat är i trångmål eller är allvarligt hotad av kraftiga svårigheter orsakade av naturkatastrofer eller exceptionella händelser utanför dess kontroll, kan EU efter beslut av EU-kommissionen bistå. Men artikel 122 har aldrig prövats i praktiken. Det är ju definitivt ingen naturkatastrof som har drabbat Grekland. Men är det exceptionella händelser utanför regeringens kontroll? Det skulle jag knappast heller säga. Visserligen startade finanskrisen utan att den grekiska regeringen hade något att säga till om, men det var tidigare grekiska regeringar som genom sin slappa politik orsakade att Grekland stod så makalöst dåligt förberett den dag krisen slog till. Som jag nämnde häromdagen har också ECB genom Jürgen Starks uttalande uteslutit någon form av EU-räddningsaktion för Grekland.

Frågan är nu vad som kommer att hända. EU och dess medlemsstater verkar ju inte kunna ge direkta bidrag till grekiska staten, men man kan ju ge stora lån till frikostiga villkor om de grekiska statspappersräntorna skulle skjuta i höjden. För IMF verkar man absolut inte vilja ha med. Inte i ett euroland! Nej, där går tydligen gränsen för den stolta världsvalutan.

Men skulle det bli aktuellt att åberopa artikel 122 kan det vara intressant att veta att den ekonomiska hjälpen isåfall inte bara kommer från euroländerna, utan från alla EU-länder, inklusive Sverige. Detta påpekades av bloggen "The Tap" för en dryg vecka sedan. För övrigt är artikel 122 intressant ur andra synpunkter, så jag citerar den här från "The Tap".

1. Without prejudice to any other procedures provided for in the Treaties, the Council, on a proposal from the Commission, may decide, in a spirit of solidarity between Member States, upon the measures appropriate to the economic situation, in particular if severe difficulties arise in the supply of certain products, notably in the area of energy.
2. Where a Member State is in difficulties or is seriously threatened with severe difficulties caused by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control, the Council, on a proposal from the Commission, may grant, under certain conditions, Union financial assistance to the Member State concerned. The President of the Council shall inform the European Parliament of the decision taken.

Notera att problem med varuförsörjningen, särskilt inom energiområdet specifikt pekas ut som sådant som kan ge EU-kommissionen rätt att gripa in med överstatliga beslut. Kan bli intressant framöver...

För att återgå till Grekland så kan man läsa vad brittiska Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard skrev igår om Grekland.

Barclays Capital says the net external liabilities of Greece are 87pc of GDP, or €208bn (£182bn). Spain is worse at 91pc (€950bn), and Portugal worse yet at 108pc (€177bn); Ireland is 68pc (€123bn), Italy is 23pc, (€347bn). Add East Europe's bubble and foreign debts top €2 trillion.

Han noterar att detta är samma storleksordning som USA:s bolåneäventyr!

I New York Times frågade man sig igår "Is Greece’s Debt Trashing the Euro?". Där kan man bland annat läsa att "the pay of public sector workers has doubled over the last decade". Inte så konstigt att staten är nästan bankrutt. Och de grekiska statsanställda som nu verkar gå i strejk - de har grävt sin egen grav genom alltför höga krav.

Man kan också fråga sig hur ärlig premiärminister Papandreou är i sina intentioner. Jag blir misstänksam mot en politiker vars far och farfar innehade samma post! Det luktar svågerpolitik och korruption lång väg!

Glöm inte heller att Grekland bara är först ut på banan. Sen följer Portugal och Spanien. Kanske Irland och Italien också. Och så ska vi inte glömma de österrikiska bankerna och deras jättelån till Öst- och Centraleuropa. Och det behövs väl bara en hostning från Lettland så är oron igång där igen och därmed runt de svenska bankerna.

Under tiden faller världens börser. "Sälj nästan allt" säger Cornucopia och pekar ut alla sälj- och blankningssignaler som visar att börstrenden har vänt, om nu någon inte förstått det. De fallande börserna visar på den riskaversion som plötsligt åter slagit till på världens finansmarknader. Den illustreras också tydligt av att USA-dollarn har stärkts mot både euron och kronan, samt av att amerikanska statspapper med korta löptider har ökat i pris (och därmed sjunkit i ränta). Fortfarande anses amerikanska statsobligationer (särskilt med korta löptider) av finansmarknaderna som det säkraste av säkra, och vi ska nog vara tacksamma för att det förtroendet består.

[Andra bloggar om grekland, euro, eu, energi, statsskuld, finanskris]

Kolla ordentligt på statistiken!

Nu blossar debatten upp igen angående statsminister Reinfeldts felaktiga sysselsättningssiffror. Reinfeldt sade igår i Riksdagen att det var 40000 fler sysselsatta 2009 än 2006 och ger sin regering gott betyg. Han säger att "i början av mandatperioden växte sysselsättningen till historiska nivåer" och att den sen sjönk efter finanskrisen. Oppositionen klagar inte oväntat och vill mäta siffrorna på annat sätt.

Men ingendera har rätt, för de tittar inte på hela statistiken, utan väljer bara ut de siffror som råkar passa deras politiska syften! som jag skrev i tisdags så räcker det inte att titta på siffrorna för ett visst år eller kvartal och jämföra. Nej, titta på diagrammet nedan där jag lagt in SCB:s kvartalssiffror och en trendlinje.
Då ser man som sagt att visst ökade antalet sysselsatta under den nuvarande regeringens första två år, men de hakade bara på en uppåtgående trend som redan börjat halvannat år tidigare. Därefter kom finanskrisen och sysselsättningen sjönk igen. Ingen av dessa trender kan såvitt jag kan se skyllas på sittande regering, utan beror på konjunkturen - en faktor som ligger utanför regeringens kontroll. Oppositionen kan inte skylla på regeringen och regeringen kan inte berömma sig själv. Rättvist, va?

Visst ser det ut av diagrammet ovan som om sysselsättningen låg på en historiskt hög nivå 2008, men ser man istället på sysselsatta som andel av den arbetsföra befolkningen var det bättre 1992!
Bloggen Alliansfritt Sverige säger att Reinfeldt ljuger, men det handlar som jag sagt ovan om att inte stirra sig blind på enstaka tidsperioder, utan titta på trenderna. Ingen ljuger. Alla, inklusive Alliansfritt Sverige, är bara otydliga eller förvirrade med siffrorna.

Att som Runos blogg påstå att sysselsättningen ökat under krisen är dock rent fel. Den har minskat under krisen, men det kompenseras av att den ökade dessförinnan.

Att som Per Altenberg försöka jämföra hur det skulle ha sett ut med rödgrön regering är tveksamt. Det går inte att säga med någon säkerhet. För som jag påpekar ovan är konjunkturen den helt avgörande faktorn.

Andreas Bergh påpekade i tisdags mycket riktigt att egentligen är antalet sysselsatta inte den egentligen mest intressanta siffran, utan antalet arbetade timmar. Det finns ju massor av folk som ofrivilligt arbetar deltid. Så det hela är bara en pseudodebatt ändå.

P.S. Till alla som vill använda diagrammen i denna artikel - det är fritt fram, bara ni tydligt anger källan med länk till min blogg och även mejlar mig på flutethoughts snabel-a gmail punkt com och talar om var ni har använt diagrammet.

[Andra bloggar om arbetslöshet, politik, regeringen, fredrik reinfeldt]

Efter krisen?

Jag noterar idag på Riksbankens hemsida att vice riksbankschef Lars Nyberg ska hålla ett tal idag klockan 14 med titeln "Efter krisen". Någon mer än jag som uppfattar titeln som oavsiktligt ironisk? Finanskrisen 2.0 verkar vara på gång, denna gång med Grekland i ledningen.

E24 håller sig som vanligt på framkanten av nyheterna och intervjuade igår ekonomiprofessorn, EMU-utredaren och EMU-förespråkaren Lars Calmfors om Greklands situation. Han anser intressant nog att man ska låta Grekland gå i "konkurs" om de inte kan klara ut sina problem själva.

Ska andra EU-länder gå in och ge finansiellt stöd till Grekland om landet inte reder upp krissituationen på egen hand?

– Min bedömning är att man inte ska gå in och ge stöd utan att man i ett sådant läge ska låta Grekland gå i "konkurs". Vad som egentligen händer då är man skriver ned skulderna och startar om på nytt. Grekland får svårare att låna och får betala mer för lånen, säger Lars Calmfors.

Han motiverar också på ett bra sätt varför.

– Om ett EU-land missköter sig och inte klarar sina åtaganden, och andra länder går in och håller långivarna skadeslösa, då visar vi finansmarknaderna att de inte behöver bry sig om EU-länders kreditvärdighet. Då har de ingen anledning att reagera tidigt när ett land missköter sina offentliga finanser och ge rätt signaler, säger Lars Calmfors.

Sen kan man fråga sig varför Calmfors trots EMU:s uppenbara problem förespråkar ett svenskt eurointräde.

Grekland behöver som jag nämnt förut omförhandla en hel del gamla lån och ta nya lån i år. Och det blir dyrt. Enligt E24 behövs det 50 miljarder euro i år. Lycka till med att hitta villiga långivare! De 7 procent som Grekland fick betala i ränta på sin senaste emission av 10-åriga statsobligationer kan tyckas höga när de ligger 3½ procentenhet över tyska tioåringar. Men 7 procent kommer man troligen att minnas med viss nostalgi senare i år när de grekiska räntorna sprungit iväg ännu högre. Och ju högre räntan blir, desto mer ökar statsfinansernas underskott i en ond spiral.

Euron föll såklart på den ökade oron för de grekiska statsfinanserna.

Euron föll samtidigt till sin lägsta nivå mot dollarn på åtta månader i USA-handeln och ännu hårdare mot den schweiziska francen, vilket tvingade den schweiziska centralbanken till den ovanligt drastiska åtgärden att själv direkt intervenera för att devalvera sin valuta i Hongkonghandeln.

Aj, aj, panikåtgärder från centralbanker! Det bådar inte gott för världsekonomins stabilitet. Valutainterventioner brukar också i längden vara lönlösa och bara slöseri med centralbankspengar. Japan har vid flera tillfällen försökt och misslyckats. Världens valutamarknader är så stora att de kan gå emot vilken centralbank som helst.

E24:s Per Lindvall skrev redan i början av december en läsvärd analys om hur det grekiska dramat kan knäcka euron. Han skrev också redan i december 2008 en bra analys om varför man inte ska lyssna på kacklet om svensk euroanslutning, där han myntat begreppet "ankschluss" för svensk euroanslutning.

All Greklands- och euro-oro fäller såklart världens aktiebörser. För den som vill veta mer rekommenderar jag läsning av Winning Tradings dagliga analyser av börserna.

Apropå finansiella orosmoln läste jag igår också att tyska kommuner har fått svåra budgetproblem på grund av fallande skatteintäkter och ökande utgifter för socialt stöd. Jag vet inte hur den tyska lagen ser ut, om kommuner kan gå i konkurs. Någon som vet? Hursomhelst ser detta ut att bli ännu ett svårt problem framöver. En gissning från 2009, som fortsätter att gälla för 2010 - budgetpanik hos kommuner, landsting och liknande.

Så "Efter krisen" borde snarare vara "Halvvägs genom krisen".

P.S. Jag har nästan helt slutat läsa DI och övergått till E24 istället. DI ligger hela tiden lite efter med sina analyser, medan E24 ligger i framkant och plockar upp sånt som förut bara vi ekonomibloggare hittat. Särskilt gillar jag Per Lindvall, Tomas Linnala och Torbjörn Isacson. Även Annelie Östlund på E24 är bra på att bevaka aktuella nyheter. Det enda jag saknar på E24 är Twingly-länkar.

Tillägg:
Glöm inte att 14.30 idag kommer viktig amerikansk arbetslöshetsstatistik.

Den riktigt otrevliga arbetslöshetsstatistiken för USA kommer först den 5 februari, då 2009 års siffror kommer att revideras till verkligheten, istället för till manipulerande datamodeller. Håll ögon och öron öppna klockan 14.30 den dagen!

Så om en knapp timme kan vi få lite mer fakta hur det går med återhämtningen "efter krisen".

[Andra bloggar om grekland, centralbanker, media, kommuner, tyskland, valutakurs, euro, statsskuld, ]

Att inte tro på peak oil

På nätet och i verkliga livet träffar man ofta på personer som säger att de "inte tror på peak oil". Då måste jag fråga på vilket sätt de "inte tror på peak oil".

Oljan är en ändlig råvara, det brukar få förneka. Det finns dock enstaka personer som inte tror på detta, t.ex. de som håller på teorin om abiotisk olja. Men även om teorin om abiotisk olja skulle visa sig vara sann, så är processen i vilken den bildas ändå så långsam att mänskligheten förbrukar oljan i mycket raskare takt än den bildas.

Ibland hör man också att det "bara" är att borra djupare efter olja - det finns mycket mera bara man borrar djupare. Det finns dock stora problem med att borra djupare. Det går åt mer energi ju djupare man måste borra. Dessutom är olja från stora djup mycket varm (en bra bit över hundra grader) och under högt tryck. Därför ställs stora krav på utrustningen. Alla dessa problem gör att letningen och utvinningen kräver allt mer energi ju djupare oljan ligger. När det går åt lika mycket energi för att utvinna oljan som man kan få ut ur den lönar det sig inte längre att ens försöka ta upp oljan ur jorden. Samma sak gäller t.ex. olja ur oljeskiffer. Det går åt en massa energi för att driva ut oljan ur skiffern. Det finns alltså en gräns för hur mycket olja som finns tillgänglig för mänskligheten. Dessutom finns gränser för hur snabbt man kan utvinna oljan ur ett fält. För vanlig råolja är gränsen för flödet inte så allvarlig, även om den finns där, men det går långsamt att utvinna olja ur tjärsanden i Kanada. Där sätts också gränsen av tillgängliga vattenmängder.

Så jag hoppas du håller med om att oljan är en ändlig råvara.

För en ändlig råvara kan man rita upp en utvinningskurva över tiden. Till att börja med producerades bara lite grann, sedan allt mer, ända tills utvinningen når en topp. Därefter sjunker produktionen gradvis allt eftersom fler fyndigheter sinar.
I verkligheten ser dock kurvan sällan så tjusig ut, utan är lite krokigare. Det finns dock alltid en högsta punkt på kurvan.
Den högsta punkten på kurvan för råolja, det är peak oil. Så om man tror att oljan är en ändlig råvara går det inte att förneka att det måste finnas en topp någon gång - peak oil. Sedan kan man förstås diskutera när toppen kommer att inträffa - 2008, 2015, 2030 eller 2100. Så här långt borde alla vara med, eller hur?

Ett misstag som många gör är att förväxla peak oil med att oljan tar slut. Ingen säger att oljan plötsligt kommer att ta slut snart, utom möjligtvis någon förvirrad domedagsprofet. Produktionen kommer istället gradvis att sjunka.

Med hjälp av historisk statistik över oljeutvinning (för ett fält, en region, ett land eller hela världen) kan man rekonstruera en kurva som approximerar oljeutvinningen och även med ganska stor säkerhet säga när toppen kommer att nås. Säkerheten i prognosen blir större ju större område man tittar på. Geologen Marion King Hubbert var den förste som gjorde detta 1956, då han förutsade toppen för oljeutvinningen i USA (utom Alaska) på något år när. De senaste åren har mycket forskarmöda lagts ner på att försöka beräkna när peak oil för hela världen kommer att inträffa. Bland annat har Globala Energisystem vid Uppsala Universitet forskat på detta och kommit fram till att den globala toppen bör inträffa någon gång 2008-2018. Så visst kan du säga att du inte tror att peak oil ligger så nära i tiden, utan mycket längre fram, men då bör du presentera mycket övertygande siffror för att visa att det är så som du tror, och inte så som konsensus hos världens främsta forskare på området säger.

Om du håller med så här långt så tror du alltså på att peak oil inträffar någon gång 2008-2018. Det som återstår är att du inte tror att peak oil skulle vara ett så stort problem. Du kanske tror att vi kan använda andra energikällor. Läs då det jag skrivit om energialternativen med tillhörande räkneexempel som visar hur orimligt det är att ersätta oljan inom rimlig tid. Dessutom tillkommer problemen med skalbarhet och vikande horisonter. Tror du inte att det blir några problem att ersätta oljan, så bör du presentera ganska detaljerade övertygande argument för hur det ska gå till.

Slutligen, om man alltså tror att det blir svårt att ersätta oljan, så kan man ha olika åsikter om vilka effekter detta bortfall av energitillförsel i vårt samhälle kommer att få. Här finns utrymme för många diskussioner och åsikter, från omedelbar total kollaps (lägg upp ett lager av konservburkar och vapen), till en långsam nedtrappning av ekonomin, till att vi kanske klarar oss ganska bra med mindre energi, eftersom vi är så slösaktiga nu och det finns stora energibesparingsåtgärder att göra. Det är här jag anser att man kan ha en konstruktiv debatt, liksom man bör debattera hur vi bäst förbereder samhället för de problem som kan uppstå.

Tyvärr finns en tendens att när folk får chockartade besked såsom att peak oil är nära förestående och får allvarliga konsekvenser, så blir den första reaktionen förnekelse och därför viftas problemet bort och ingenting blir gjort.

Läs mer som jag skrivit om peak oil:

• IEA ljuger medvetet om oljan
• Peak oil kontra slutet på oljan
• Snabbt sjunkande global oljeproduktion
• Oljerapporten döljer hur illa det är
• Biobränslenas begränsningar

[Andra bloggar om peak oil, oljekrönet, oljeproduktionstoppen]

Grekerna gillar inte åtstramningen

Nu när EU tvingat Grekland att genomföra hårda åtstramningar kommer strejkerna som ett brev på posten. Idag gick grekiska skattmasar och tullare ut i strejk och det planeras även för generalstrejk framöver i protest mot åtstramningarna. Det är bara att hoppas att protesterna inte urartar alltför mycket, men grekerna har ju ställt till kravaller förut, så det är nog att hoppas för mycket. Som jag sade i söndags ser februari ut att bli Greklands månad i ekonominyheterna. Risken finns att landets ekonomi drabbas hårt av protesterna.

Grekiska bönder har de senaste tre veckorna så gott som dagligen blockerat viktiga motorvägar och gränsövergångar mot Bulgarien.

Den grekiska regeringen har nu gripit sig an problemen med ett ordentligt saneringsprogram med försämringar av pensionsvillkor, frysta löner för statsanställda och skattehöjningar. Målet är att till utgången av 2012 ha fått ner budgetunderskottet under gränsen 3 procent av BNP. Tillåt mig tvivla på att de lyckas. I förra veckan låg räntan på tioåriga grekiska statsobligationer nästan 4 procentenheter över räntan på tioåriga tyska statsobligationer. Fortsätter de grekiska räntorna uppåt i samband med protester och strejker kan problemet snabbt bli ohanterligt, särskilt som Grekland har en del gamla obligationer ska betalas av under våren. Det blir inte särskilt kul att omfinansiera dem till skyhöga räntor, om det ens går att hitta villiga långivare. Därmed rycker statsbankrutten flera steg närmare. Det är nu som EU och eurosamarbetet kommer att prövas på allvar. Vad händer när en medlemsstat inte kan betala sina skulder? EU-kommissionären för valuta- och ekonomifrågor Joaquin Almunia säger att "Greece will not default. In the euro area, default does not exist. There is no bailout problems.", men vem tror på det?

Frågan är varför EU så länge sett genom fingrarna med Greklands dåliga finanser. Statistiken har visserligen varit manipulerad så till den grad att EU-kommissionen nu drar Grekland till domstol för detta, men trots det har den visat att Grekland haft budgetunderskott och statsskuld som vida överstiger de gränser som EU:s stabilitetspakt stipulerar. Inte under något år det senaste decenniet har Grekland haft budgetunderskott under 3 procent av BNP. Budgetunderskottet för 2009 var nära 13 procent av BNP och statsskulden är på väg mot 130 procent av BNP. Högsta tillåtna nivå för statsskulden är 60 procent av BNP.

Nu kommer straffet för att EU inte tagit tag i problemet och istället hoppats på att det skulle lösa sig självt med tiden. När finanskrisen kom blev problemet värre och nu när krisens andra våg nu kommer är problemet akut. Detta drabbar även euron och det känns nu ganska bra att Sverige inte är med i eurosamarbetet. Även om kronan försvagats mot euron den senaste tiden, så tror jag i längden att vi har en fördel i att inte vara med i EMU. Trots denna grekiska röra argumenterar idag DN:s ledarsida för svenskt euromedlemskap med rubriken "Greklands sak är vår".

Sverige har inte infört euron som betalningsmedel men är en del av EU och därmed beroende av att unionens valutasamarbete fungerar väl.

Därför borde Sverige så snart som möjligt ta det sista steget in i EU:s monetära samarbete, delta i diskussionerna och ta fullt ansvar för eurons framtid. Men vårt land står utanför och betraktar det som sker. Därmed fullföljs en välkänd och beklaglig tradition.

Missriktad välvilja, tycker jag. Grekland är inte ansatt av någon främmande makt. De har själva försatt sig i denna sits genom att leva över sina tillgångar och utnyttja EU-systemet så mycket det går. Förutom stora underskott i statsfinanserna har de också i många år haft underskott i handelsbalansen. De har alltså höjt sin levnadsstandard på lånade pengar, liksom för övrigt även spanjorerna har gjort i ännu större skala.

Frågan är nu vilka som har lånat ut pengar till "EU:s subprime". Vilka långivare kommer att drabbas? Finanskrisen 2.0 blir liksom version 1.0 ett spännande vaskande efter problemlån. Grekland är bara början. Sen kommer övriga "PIIGS", alltså Portugal, Irland, Italien och Spanien.

[Andra bloggar om grekland, eu, euro, strejk, statsskuld, statsbankrutt, ]

Arbetslöshet kontra sysselsättning

Statsminister Reinfeldt tycks ha fått dåliga sifferunderlag för sysselsättningen inför partiledardebatten. En massa bloggar, bl.a. Alliansfritt Sverige påpekar att det var fel. Reinfeldt har påstått att 100 000 fler var sysselsatta i december 2009 än i september 2006. Alliansfritt Sverige påpekar mycket riktigt att det bara var 11 800 fler sysselsatta. Deras misstag är dock att jämföra olika månader. Sysselsättningen varierar ganska mycket mellan olika årstider. Därför måste man jämföra december med december, september med september o.s.v. för att få rättvisande jämförelser. Bloggrannen Cornucopia säger idag att Reinfeldt i princip hade rätt, fast han råkade slarva till fakta. Fast det beror på vilka månader eller kvartal man jämför. Cornucopia väljer ut andra kvartalet 2006 mot 2009, vilket ger en för Reinfeldt positiv siffra. Väljer man istället tredje eller fjärde kvartalet för jämförelsen blir resultatet ganska annorlunda - svagt negativt. Ett antal regeringsvänliga bloggar, bl.a. Dick Erixon, hänger på Cornucopias och andras siffror utan att granska dem kritiskt eller gå till källan. Därför tänker jag visa lite diagram över hur sysselsättningen sett ut så får ni bedöma själva.

Nå hur ser det ut då? Det beror delvis på hur man väljer att presentera statistiken. Till att börja med får man gå till källan, nämligen AKU hos SCB. Tyvärr finns ett seriebrott mellan första och andra kvartalet 2005, då man ändrade definitionerna av "arbetslös" och "ej i arbetskraften" för att harmonisera dem till EU:s standard. En i och för sig lovvärd förändring, då arbetslöshetssiffrorna därmed blir mindre skönmålande, men den ställer till det när man vill jämföra över längre tidsperioder. Antalet sysselsatta påverkas dock vad jag förstår inte av denna metodförändring, så där kan man titta långt bak. Nu tittar jag på kategorin 16-64 år, som är mest intressant. Hur många pensionärer som jobbar anser jag inte vara det mest intressanta för de politiska diskussionerna. Så här ser det ut då:
Som synes var antalet sysselsatta 16-64-åringar marginellt lägre tredje och fjärde kvartalet 2009 än motsvarande kvartal 2006. Inte så illa med tanke på att vi gått igenom den värsta ekonomiska krisen under efterkrigstiden. Tydligare blir det om man lägger in en trendlinje som ett fyra kvartals glidande medelvärde.
Då ser man att antal sysselsatta ökade 1998-2001, för att därefter ligga ganska stilla i några år. Sedan steg åter antal sysselsatta 2005-2008, för att sedan sjunka. När den nuvarande regeringen tillträdde hösten 2006 var alltså den stigande trenden redan påbörjad sedan halvannat år. Av detta drar jag slutsatsen att antalet sysselsatta inte verkar ha så mycket att göra med vilken regering som råkar sitta vid makten. Det beror istället troligen mest på konjunkturläget, som är en del av det komplexa och kaotiska globala ekonomiska systemet. Så att skylla arbetslöshet på den sittande regeringen eller att den sittande regeringen berömmer sig själv för sysselsättningsökningar är troligen till största delen politiskt fluffsnack.

Det man dock verkar kunna se av diagrammet är att nedgången i sysselsättningen 2008-2009 inte ser lika skarp ut som 1992-1993. Av detta kan man möjligtvis dra slutsatsen att den nuvarande politiken är bättre än den som bedrevs i början av 1990-talet (borgerlig regering i båda fallen). Eller att Sveriges ekonomi generellt var i bättre skick vid ingången i den nuvarande krisen än vid ingången i 1990-talskrisen. Men den nuvarande krisen är troligen inte över, så det är lite tidigt att ropa hej ännu.

Istället för att titta på antalet sysselsatta kan vi roa oss med att titta på antalet sysselsatta som andel av befolkningen.
Det här diagrammet är säkert ett som oppositionen vill använda! Andelen sysselsatta har sjunkit kraftigt - som mest 3,8 procentenheter på ett år (tredje kvartalet 2008 till tredje kvartalet 2009). Bidragande är såklart att antalet 16-64-åringar ökat med 40 000 under det året. Men nedgången i sysselsättningen ser ändå inte lika skarp ut som 1992-93. Egentligen borde man kanske visa sysselsatta som andel av arbetskraften, men det får bli en annan dag.

Ett sista diagram innan jag går och lägger mig. Arbetslösa i tusental. Metodförändringen 2005 slår där igenom, men man kan ändå se huvudtrenderna.
Antalet arbetslösa steg kraftigt 1992-1993 för att sedan ligga ganska still fram till mitten av 1997, då det började sjunka. 2001-2002 låg det åter still för att sedan stiga något under 2003. Därefter sjönk antalet arbetslösa fram till 2008, då det blev en kraftig ökning. Hittills under denna kris ser omkring 100 000 personer ut att ha hamnat i de arbetslösas skara.

Jag får återkomma till detta en annan dag då jag har lite mer tid att leka med statistik och presentera fler diagram.

P.S. Till alla som vill använda diagrammen i denna artikel - det är fritt fram, bara ni tydligt anger källan med länk till min blogg och även mejlar mig på flutethoughts snabel-a gmail punkt com och talar om var ni har använt diagrammet.

P.P.S. Min sambo, som under hösten tillhörde de arbetslösas skara, har nu fått jobb. Hur länge det nu varar. Det ser ut att vara mycket svårt att få fasta jobb just nu, i alla fall i hennes yrke. Men man får väl vara glad över den tid hon har jobb.

[Andra bloggar om arbetslöshet, politik, regeringen, fredrik reinfeldt]

WHO frågas ut och utreder svininfluensalarmet

Svininfluensan, 2009 års mest medialt uppblåsta icke-händelse, börjar nu generera rubriker av annat slag. I förra veckan kunde man läsa att

FN:s världshälsoorganisation, WHO, ska utreda sin egen hantering av svininfluensan A/H1N1 efter kritik om att organisationen överdrivit riskerna med sjukdomsutbrottet.

Utredningen ska utföras av oberoende utomstående experter. Det låter bra. I tisdags utfrågades också WHO för första gången i Europarådet - om svininfluensan så klart.

Den tyske Europarådsparlamentarikern Wolfgang Wodarg har exempelvis tillsammans med ett antal kollegor krävt en omedelbar utredning av vad de kallar för en av ”världens största medicinska skandaler”. Wodarg – läkare till yrket – anklagar de internationella läkemedelsjättarna för att i eget vinstsyfte ha drivit världens regeringar att agera i onödan.

”De har förmått dem att slösa med sina knappa hälsovårdsresurser för att köpa ineffektiva vaccinplaner och i onödan exponera miljontals friska människor för risken av okända bieffekter av otillräckligt testade vacciner”, har Wodarg skrivit i en motion till Europarådet.

WHO anklagas för att ha överdrivit pandemihotet efter påtryckningar från läkemedelsindustrin.

- WHO har vilselett regeringar att köpa in massvis med vaccindoser när svininfluensan i själva verket visat sig vara en mild pandemi. Detta har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm, förklarade Paul Flynn, vice ordförande i Europarådets hälsokommittée.

- Det fanns ett finansiellt imperativ bakom detta. Läkemedelsindustrin som investerat fyra miljarder dollar (för att utveckla vaccin) har drivit på samt haft egenintresse av att det fanns en fruktan och blev ett enormt överinköp av vaccin, fortsatte han.

Som vanligt när något verkar skumt bör man följa pengaströmmarna - "follow the money". Det är uppenbart att läkemedelsbolagen tjänat grova pengar på industriländernas massvaccineringar.

I december kunde man också läsa om att den finländske svininfluensaexperten, regeringsrådgivaren och WHO-rådgivaren Juhani Eskola har ett förflutet som hög chef inom vaccinindustrin (Aventis Pasteur). Han har även kopplingar till GlaxoSmith­Kline, som bland annat tillverkat Sveriges vaccin mot svininfluensan. Eskola är sedan 2009 en av 15 medlemmar i Världshälsoorganisationen WHO:s speciella rådgivningskommitté för vaccineringar.

I oktober avslöjade medicinjournalisten Bo Zackrisson tillsammans med tre läkare det hemliga avtal som Sverige skrivit med GlaxoSmith­Kline, som tvingade oss att köpa in influensavaccin till hela befolkningen den dagen WHO uppgraderade en pandemi till fas 6.

Det finns så många skumma detaljer i denna vaccinsoppa att det vore lämpligt att inte bara utreda WHO, utan även svenska myndigheters agerande.

Häromdagen kunde man också läsa att Socialstyrelsen vill att svininfluensan inte längre ska klassas som allmänfarlig sjukdom, eftersom det tar onödiga resurser från vården. Allmänfarlig? Tja, det verkar istället ha varit en ovanligt mild influensa.

Läs även vad Toxiska Epistlar har att säga om teveintervjun som nyligen gjordes med statsepidemiologen.

[Andra bloggar om pandemi, svininfluensa]