Var ska man investera nu?

Aktier och aktiefonder har inte direkt varit någon bra investering sedan sommaren 2007. Snarare tvärtom. Dessutom visar världens börser ännu inga tecken på att vända uppåt annat än tillfälligt. Stockholmsbörsens omxspi-index har nu gått ner med cirka 38% sedan toppen i juli 2007, och är nu tillbaka på nivåer från 2005. Det innebär att investeringar på den svenska aktiemarknaden de senaste 3 åren i genomsnitt är förluster och det hade faktiskt varit bättre att lägga pengarna i madrassen.

Övriga världsbörser uppvisar liknande mönster. USA-börsen har visserligen inte kommit ner till 2005 års nivåer ännu räknat i dollar, men i gengäld har dollarn tappat cirka 20% mot kronan på tre år, vilket har gjort investeringar i amerikanska aktier riktigt dåliga. Även Londonbörsen har drabbats hårt och är tillbaka på nivåer från 2005. Den tyska börsen har klarat sig lite bättre och har hittills bara backat till 2006 års nivåer. Även där är dock nertrenden etablerad och vi ser ingen vändning än annat än tillfälligt.

De så kallade tillväxtländerna då? Som jag påpekade i förra artikeln, så har Shanghaibörsens SSEC-index fallit cirka 58% på nio månader och det syns ingen ljusning där heller. Även den indiska Bombaybörsen har fallit cirka 60% från toppen i januari i år. Den ryska börsen har visserligen hållit emot och stigit något fram till för någon månad sedan, men å andra sidan äts värdet på investeringar där upp av en inflation på över 12% per år.

Visserligen sägs det ju att aktier alltid är en bra investering på lång sikt, men hur länge har du lust att vänta? Den som investerade $100 på New York-börsen hösten 1929 fick inte tillbaks dem förrän 1954, tjugofem år senare. Den som investerade 1000 kronor på Stockholmsbörsen våren 2000 fick tillbaks dem sommaren 2007, sju år senare, fast under tiden hade ju inflationen urholkat penningvärdet. Och sen dess har det ju varit en ny nerförsbacke.

Sammanfattningsvis är investeringar i aktier inte att rekommendera just nu. Vad återstår då? Råvaror har ju stigit oerhört de senaste åren, och verkar fortsätta. Här måste man dock vara försiktig, eftersom en ekonomisk kris kommer att leda till lägre efterfrågan på råvaror och därmed lägre priser. Guld kan dock vara en bra investering, eftersom det nu mer handlar om att behålla värdet på sitt sparkapital än att få en hög avkastning på det. Eftersom folk har en tendens att "fly till guld" i ekonomiskt osäkra tider torde efterfrågan fortsätta att vara god och hålla priset uppe. Samma sak gäller i viss mån silver.

Sen finns det ju ränte- och penningmarknadsfonder. Räntefonder är en osäker investering just nu, eftersom det finns stor risk för räntehöjningar, och långa räntefonder kommer då att tappa i värde. Penningmarknadsfonder då? Jo, i princip bra, men... hur säkra är de egentligen? Tittar man närmare på deras innehav ser man att nästan alla har stora andelar obligationer kopplade till bolån. Inte bra i en fallande bostadsmarknad. Se hur det har gått med sånt i USA. Det finns bara en penningmarknadsfond som jag anser vara helt säker och den heter Moderna Fonder Sverige Ränta. Den investerar nämligen bara i svenska statspapper med kort löptid. Den anser jag också vara säkraste alternativet för PPM-valet.

Ett bra alternativ är att ha pengarna på Riksgäldsspar. Säkrare kan det knappast bli och hyfsad ränta får man.

Vad gäller att ha pengarna på bankkonto, tänk på att banker faktiskt kan gå omkull. SEB och Swedbank är ju tungt involverade i Baltikum, och kommer att få svåra problem med det. Dessutom kommer dåliga svenska bolån att tynga de svenska bankerna. Jag tror vi får räkna med att åtminstone en av våra fyra storbanker går under. Så om du har pengarna på bankkonto, kolla för det första att det täcks av den statliga insättningsgarantin. Tänk sen efter om du verkligen kan eller vill vänta upp till tre månader på dina pengar om banken skulle stänga. Sen är det i princip så att ju högre ränta banken ger dig på ditt sparkonto, desto större behov har den banken av pengar. Behöver banken pengar betyder det i princip större risk att just den banken går omkull.

För att sammanfatta dagens investeringsläge, så prioriterar jag säkerhet framför avkastning. Jag har därför sedan ett år tillbaka större delen av mina sparpengar på Riksgäldsspar.

Och Shanghaibörsen?

Ingen har väl missat att det gått utför med börserna i Sverige, USA, m.fl. sedan förra sommaren/hösten, men hur har det gått för börserna i de så kallade tillväxtländerna? Praktexemplet är ju Shanghaibörsen, vars jättebubbla jag skrev om redan i november och augusti förra året. Shanghaibörsens SSEC-index hade i mitten av oktober 2007 gått upp med otroliga 474% på mindre än två år. Sedan dess har det mest fallit! Som mest (för någon vecka sedan) med 58% från toppen. Nu har det studsat upp en bit igen, men den huvudsakliga nedtrenden är fortfarande intakt. Ajaj för alla som investerade i tillväxtlands- eller kinafonder under 2007. Shanghaibörsen är nu tillbaka på nivåer från början av 2007 och visar som sagt inga tecken på att vända uppåt mer än tillfälligt. Som synes av diagrammet nedan finns det fortfarande stor fallhöjd kvar.

Negativ kontraktion?

Apropå ständig tillväxt, som jag skrev om igår, så har jag reagerat på ett begrepp som ekonomer m.fl. använder - "negativ tillväxt". Vilket absurt begrepp! Är de så rädda för att kalla företeelsen vid dess riktiga namn? "Ekonomisk kontraktion" borde det väl kallas (eller har någon en bättre term?). Med liknande resonemang borde vi kalla ekonomisk tillväxt för "negativ kontraktion"!

Peak oil kontra slutet på oljan

En av de vanligaste missuppfattningarna angående peak oil (oljeproduktionstoppen) är att den sammanblandas med att oljan tar slut. Detta kommer dock att dröja mycket länge. Om tvåhundra år kommer troligen fortfarande någon någonstans att pumpa upp lite olja ur marken. Den globala oljeproduktionstoppen däremot har antingen inträffat för något år sedan eller så inträffar den senast om några år. Om du inte har hört talas om detta förut, läs på Wikipedia om det!

Vad peak oil handlar om är istället att vi under mer än hundra år har levt i en värld med ständigt ökande oljetillgång och billig olja. Detta har drivit en ekonomisk expansion utan motstycke i mänsklighetens historia. När peaken kommer och passeras får vi istället stå ut med ständigt minskande oljetillgång och därmed allt dyrare olja. Den största oron bland "peakoilare" är hur våra globala samhällssystem, fullständigt uppbyggda kring billig olja och ständig tillväxt, ska hantera detta. Vilka ekonomiska, politiska och sociala problem kommer detta att leda till? Vi ser redan en del av dem, men fler kommer ju dyrare oljan blir. Kommer vi istället att få se en ekonomisk kontraktion utan motstycke i mänsklighetens historia?

Vad gäller tillgång/efterfrågan kontra spekulation i oljan, så anser även jag, som är rätt påläst i ämnet, att det finns en hel del spekulation i priset just nu. Delvis beror det på att hedgefonder m.fl. ständigt "rullar över" sina oljeterminer till nya utan att faktiskt genomföra några fysiska leveranser av olja. Fundamentalt finns dock en skillnad mot för några år sedan, nämligen att flera av världens större oljeproducentländer befinner sig i oljeproduktionsnedgång (t.ex. Norge, Mexiko och nu senast Ryssland) eller inte lyckas öka sin produktion trots "löften" om det (Saudiarabien). Vi verkar alltså just nu befinna oss på något slags platå vad gäller världsproduktionen av olja. Dock gör ökad efterfrågan i producentländerna att mängden tillgänglig olja på världsmarknaden minskar (enligt den så kallade export-land-modellen). Eftersom försörjningssituationen är så tajt är det marginalpriset på oljan som styr. Därför skuttar oljepriset hit och dit beroende på "småhändelser". Än så länge har vi inte sett någon betydelsefull förändring av efterfrågan kontra tillgången p.g.a. den ekonomiska krisen, även om jag tror att det kommer längre fram. Eventuell minskning av efterfrågan matchas tydligen mer än väl av minskningen av tillgången till exporterad olja på världsmarknaden.

P.S. Alla länkarna i denna artikel leder till artiklar på Wikipedia där du kan läsa mer om begreppet ifråga.

Inte lika illa här?

Många som jag diskuterat med, i verkliga livet och på nätet, har uttryckt åsikten att den svenska bostadsbubblan inte är lika allvarlig som den i USA. Jag håller inte med. För det första är fallhöjden från bubblans topp ungefär lika stor i procent som i USA (läs om det i mitt förra inlägg).
För att se att vi delvis har samma excesser som i USA föreslår jag att ni tittar in på www.bolanesidan.se. Där ser man intressanta företeelser som "Bolån trots betalningsanmärkning" (subprime kallar de det för i USA). Det finns även många svenskar (jag känner flera) som har lån på 100% av köpesumman för bostaden och/eller inte amorterar av på lånen.
Det finns även sådana saker som "Betalskydd Bolån". En tidsinställd bomb för både banken och låntagaren när lågkonjunkturen kommer. Först ska banken stå för ränta och amortering i elva månader om man blir arbetslös. Sen efter ett år av fruktlöst jobbsökande kommer den stora ekonomiska smällen när betalskyddet slutar gälla. Försäkringen ifråga är ju uppenbarligen konstruerad utifrån antagandet att en lågkonjunktur inte blir längre än ett år.

Sen kommer vi till den intressanta frågan - vad kommer att hända när bostadspriserna sjunkit med säg 20%? Folk kommer att bli "fastlåsta" i sina bostäder för att de helt enkelt "inte kan" sälja, eftersom de då kanske sitter kvar med 10-20% av lånet. Till skillnad mot USA är bolån i Sverige bundna till personen, inte till fastigheten. Trots allt kommer dock skilsmässor troligen att fortsätta i samma omfattning som förut, varför många blir tvungna att sälja.

Kort sagt, spräckandet av bostadsbubblan kommer att få genomgripande effekter på det svenska samhället, även om följderna kanske blir mildare än i USA p.g.a. vårt mer utbyggda sociala skyddsnät. Men frågan är också vilka effekter spräckandet kommer att få på det sociala skyddsnätet. Jag återkommer till det...

Boprisfallet påbörjat

Som jag skrivit redan i november och september förra året, så befinner sig den svenska bostadsmarknaden i den största bubblan någonsin. De senaste kvartalen har vi dock sett ett tydligt trendbrott, där priserna vänder skarpt neråt. Här kommer nu en uppdaterad graf och prognos.
De siffror jag tittar på är fastighetsprisindex småhus från SCB, justerade för prisinflationen (KPI). I kronor räknat har priserna legat ganska stilla de senaste två kvartalen, men inflationen har ju, som de flesta säkert märkt, varit hög, och därför har realpriserna sjunkit. Observera hur skarpt trendbrottet är!
Fallhöjden ner till botten från 1990-talet är enorm, och därför står min prognos kvar, nu när vi tycks ha passerat toppen. Inflationsjusterade fastighetspriser för småhus kommer att falla med minst 55% för riket och minst 65% för Storstockholm, räknat från toppen år 2007. Betänk också att excesser på uppsidan oftast följs av excesser på nersidan. Därför räknar jag med att priserna faller en bra bit under 1990-talets nivåer, även om jag inte är lika säker på det.
Tidigare har jag ju inte närmare nämnt hur scenariot kommer att utspela sig, men bilden har klarnat något nu.

1. Riksbanken har höjt reporäntan och tänker tydligen fortsätta med höjningar, eftersom deras uppdrag är att hålla prisinflationen mätt med KPI runt 2%. Att sen prishöjningarna beror på externa faktorer i forma av höjda mat- och bränslepriser bryr de sig inte om, och det är ju helt i linje med det uppdrag de har. Visserligen borde riksdagen ändra Riksbankens mål, men det är en annan historia. Det kommer troligen också att göras, men troligen alldeles för sent, om jag känner politikerna rätt.
2. Prishöjningarna på mat och bränsle gör att folk får mindre pengar över till bostaden.
   
3. Bankerna har dragit öronen åt sig vad gäller att ge lån. De kastar inte längre lånepappren efter alla som besöker dem, utan kräver numera såna saker som kontantinsats och kanske till och med borgenär. Gapet mellan bankernas bolåneräntor och reporäntan har också ökat det senaste året, helt enkelt därför att det är dyrare för bankerna att finansiera lån.
   
4. Vi verkar stå inför en kraftig lågkonjunktur, med ökande arbetslöshet som följd. Just nu letar många företag efter ny personal med ljus och lykta, men situationen kommer att se annorlunda ut om ett halvår.
5. Stockholmsbörsen har fallit mer än 35% på knappt ett år och ser inte ut att vända neråttrenden än. Detta gör att många har sett sitt sparkapital minska rejält.

Vart vi är på väg kan vi ju också ana genom att titta på kurvan för inflationsjusterade bostadspriser i USA, som toppade tidigare än oss. Observera den lilla uppåtknixen på den kurvan i slutet av 2006. Risken finns att Sverige också får en liten uppåtknix på kurvan efter sommaren (det brukar alltid bli så). Många "analytiker" kommer då att blåsa faran över, men sen börjar det riktiga fallet!

Många kallar mig pessimist, men jag anser att jag är realist. Bättre att vara beredd på att det kommer hårda tider framöver än att det kommer som en överraskning. Om det inte blir så som jag förutspår, så blir jag bara glad. Blir det som jag förutspår är jag både mentalt och ekonomiskt förberedd.

Världsbanken: Biobränsle bakom matkrisen

Nu har det hänt - äntligen har det i en (än så länge hemlig) rapport från Världsbanken fastslagits att biobränsleboomen de senaste åren har en stor del av skulden för matkrisen i världen. Läs mer på DN. Det kom väl knappast som någon större överraskning. Åtminstone jag har förstått detta i närmare två år och skrev om det på min blogg i augusti förra året.
Nu får vi se vad effekten av denna rapport blir. Kommer mat-till-etanolprogrammen att läggas ner? Eller åtminstone de vansinniga statssubventionerna till dem? I och för sig verkar det inte gå särskilt bra för etanolindustrin just nu, i alla fall i USA: "16 Ethanol Plants Filing Bankruptcy, Many More to Come". Så problemen med etanolen kanske löser sig själva.