Visar inlägg med etikett inflation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett inflation. Visa alla inlägg

2022-11-22

Reala svenska bostadspriser har fallit

Det var nu länge sedan jag uppdaterade mina klassiska diagram över reala svenska bostadspriser, men nu är det dags! Senaste uppdateringen gjorde jag för fem år sedan och det är några som tjatat på mig att de vill se uppdaterade diagram. Vad som hänt under de fem åren är för det första att covid-19 slog till och därefter Rysslands krig mot Ukraina med allt som det har medfört ekonomiskt, bland annat att vi drabbats av kraftig inflation för första gången på decennier.

Så vi börjar med ett uppdaterat diagram över reala svenska småhuspriser, från 1952 årsvis, från 1986 kvartalsvis, och för Stockholm från 1975. Som en jämförelse har jag även lagt in reallönerna. Detta är bara data fram till tredje kvartalet 2022 (för reallönerna fram till augusti).

En sak som sticker ut är förstås att på grund av den kraftiga inflationen har reallönerna sjunkit för första gången sedan början av 1990-talet.

Prisnedgången på småhus har i SCB:s data ännu inte blivit signifikant, men det beror på att det är en eftersläpning i datat, då SCB:s data utgår från lagfarterna.

Hursomhelst kan vi sammanfatta att det är en makalös real prisuppgång med över 200 procent i riket sedan mitten av 1990-talet. Under samma tid har de reala priserna på småhus i Storstockholm ökat med över 300 procent!

Nästa diagram visar den sektor där prisuppgången varit störst, nämligen bostadsrättpriserna. Här presenterar jag bara årsvis data (för 2022 data fram till oktober). Som jämförelse har jag även tagit med småhuspriserna, hushållens lån samt reallöner.

Här ser vi med färskare data (från Valueguard hox flat swe) att den reala prisnedgången 2022 är den största sedan 1990-talet och den snabbaste någonsin. Intressant är förstås även att hushållens lån minskat realt (även om de fortsatt att öka nominellt men inte i sådan takt att det kompenserat för inflationen). Det är bolånen som möjliggör köp av bostäder. Även reallönerna minskar som sagt och det är lönen som ska betala bolån och månadsavgift.

Sedan jag första gången för femton år sedan publicerade diagram över reala svenska bostadspriser har jag ansett att Sveriges bostadspriser befinner sig i en bubbla, men det har ju inte kommit någon signifikant nedgång förrän nu så bubblan har bara blåsts upp ytterligare. På dessa femton år har de reala bostadsrättspriserna ungefär fördubblats och de reala småhuspriserna har ökat med omkring 70 procent.

Nu har vi dock gått in i ett helt annat makroekonomiskt landskap. Hög inflation och höga räntor är något som de allra flesta av dagens förstagångsköpare aldrig upplevt. Själv minns jag förstås hur vi någon gång i mitten av 1990-talet jublade när vi hade lyckats sätta om ett av bostadsrättsföreningens lån till den lägre räntan 11 procent. Och jag minns såklart krisen hösten 1992, då Riksbanken tog till extrema åtgärder för att försvara den svenska kronans värde. Efter räntechocken var bankerna mycket restriktiva och gav i princip inte bolån alls.

En sak vi kan vara ganska säkra på är att de reala bostadspriserna aldrig mer kommer att återkomma till 2021 års höjder. Men hur långt kommer bostadspriserna att falla? Jag ser gissningar om 10-20 procent från diverse bankekonomer och statliga konjunkturgissare. Men diagrammet ovan antyder något helt annat. Att döma av tidigare utveckling borde de reala priserna falla åtminstone ner till omkring kurvan för reallönerna i diagrammet, vilket för småhuspriserna skulle innebära en dryg halvering och för bostadsrättspriserna en real prisnedgång på omkring 75 procent från 2021 års topp. Detta kommer troligen att ta några år. Frågan är hur mycket som kommer att drivas av nominella prisnedgångar och hur mycket som kommer att drivas av inflation. Jag gissar på en kombination av båda faktorerna.

Effekterna på samhället i stort kommer att bli enorma. Alla branscher kommer att drabbas. Statens, landstingens och kommunernas ekonomi kommer också att drabbas hårt. Politikerna kommer att tvingas att göra hårda prioriteringar och nedskärningar.

2018-01-03

Hur skulle Sverige kunna få stigande räntor?

Som läget ser ut nu för Sveriges och de globala finansmarknaderna har jag (och många med mig) svårt att tänka sig att vi skulle kunna få se ett uppåttryck på det svenska ränteläget. Fallande bostadspriser, som vi ju sett under hösten och lär få se mer av under 2018, lär snarast ge ett deflatoriskt tryck, vilket borde orsaka ett nedåttryck på räntorna i Sverige.

Därför tycker jag att det känns intressant att spekulera i ett tänkbart scenario för hur ränteläget i Sverige skulle kunna drivas uppåt. Därmed inte sagt att jag tycker att scenariot nedan känns troligt. Däremot kanske möjligt.

Låt oss anta att de svenska bostadspriserna fortsätter att sjunka under 2018 - något som inte känns helt orimligt. Med tanke på all panik som har spridits efter höstens lilla nedgång kan bostadspriserna mycket väl hamna i en självförstärkande nedåtspiral som håller i sig några år.


Eftersom stora delar av Sveriges ekonomi är beroende av bostäderna (och då framförallt köpebostäderna) kommer detta att drabba Sveriges ekonomi negativt. Bankerna kommer att gå sämre när färre vill låna mindre pengar till att köpa ny bostad. Byggbolagen kommer att drabbas av kraftigt minskad efterfrågan och felslagna mer eller mindre spekulativa byggprojekt. Hela det konsumtionsinriktade komplex som lever på inrednings- och renoveringstrenderna kommer att sjunka ihop som en felslagen sufflé - möbelaffärer, byggvaruhus m.fl. Även övrig konsumtion kommer att drabbas - vi vet att cirka 25 procent av prisökningar på bostäder tas ut som ökad konsumtion. Vid prisnedgångar torde för det första denna konsumtionseffekt försvinna och istället förbytas i en konsumtionsminskning av motsvarande omfattning. Med tanke på hur stor andel av BNP som utgörs av hushållens konsumtionsutgifter handlar det om ett BNP-sänke på drygt 2 procent.

Framförallt kommer vi att få se en negativ kreditimpuls för bolånen och till och med en minskning av hushållens lån till bostadsköp. Detta sänker konsumtionen och hänger förstås ihop med det som jag beskriver i förra stycket.

Dessa nedgångar i svensk ekonomi kommer att göra att utländska investerare drar tillbaks sina investeringar. Detta orsakar i sin tur att den svenska kronan faller mot övriga större valutor. Spekulanter kan också driva kronkursen vidare nedåt.

Den fallande svenska kronan kommer i sin tur att orsaka prisinflation på grund av ökade priser för importerade varor.

Nu kommer vi till en intressant bit av scenariot. Riksbanken siktar ju idag mot ett inflationsmål runt två procent årlig KPI-ökning. Får vi för hög prisinflation måste Riksbanken isåfall höja räntan för att följa sitt mål.

Game over.

Så känns detta som ett möjligt scenario? Om inte - var finns svagheterna i scenariot?

2017-06-27

Ännu ingen boräntehöjning i sikte

Som jag påpekade i januari syntes ännu ingen signifikant höjning av bolåneräntorna.

Nedan ser ni uppdaterat diagram över bolåneräntor.
Fortfarande har inget signifikant hänt och jag förväntar mig ingen större höjning framöver. Möjligen en halv procentenhet på längre löptider som 2013.

Det finns till och med en god möjlighet att bolåneräntorna kan sjunka ytterligare lite grann innan vändningen uppåt. "Vafalls?" kommer många att tycka, som tror sig "veta" att bolåneräntorna snart kommer att stiga raskt och ställa till kaos på den svenska bostadsmarknaden. Men vad jag ser framför oss är hur den globala ekonomin ånyo går in i lågkonjunktur i höst och hur ränteläget i Sverige då kan komma att pressas vidare neråt. Lågkonjunktur ger lägre prisinflation vilket trycker ner ränteläget och det troligen innan Riksbanken hinner igenom sina utredningar om ändrat inflationsmått.

Det är dock mycket svårt att sia om exakt hur det kommer att bli med bolåneräntorna. Kanske tremånadersräntan redan passerat sitt bottenläge i höstas, men vändningen uppåt går långsamt. Under tiden kan bolåneräntorna med längre löptider sjunka ytterligare, så som skedde under 2010. Eller så sjunker alla bolåneräntor en bit till.

Läget skulle alltså med låga räntor leda till fortsatt stigande bostadspriser? Nja, som jag påpekat för länge sedan så behövs inga räntehöjningar för att pysa ur en bostadsbubbla. Det finns även andra faktorer som påverkar - framförallt konjunkturen.

2017-01-12

Är bolåneräntorna på väg uppåt?

Jag läser då och då att de svenska bolåneräntorna i höstas skulle ha vänt uppåt. Jag vill därför undersöka om det finns fog för att påstå något sådant. Swedbank är vänliga nog att ha historik över bolåneräntor ända bak till 1985.

Ser vi på tiden 2008-2016 ser det ut som i diagrammet nedan.
Visst kan vi se en liten vändning uppåt i höstas, men den är knappast signifikant om man ser på hela nedgången från 2011. Det skulle i och för sig kunna vara en vändning, då den är mjuk på samma sätt som bottnen 2009. Men det är ännu alldeles för tidigt att säga. Men med tanke på att KPI-inflationen snart är uppe på Riksbankens mål (den var 1,7 procent i december) är det inte orimligt att tänka sig att vi nu sett bottnen för bolåneräntorna för denna gången (alltså för några år framåt).

Hur stor räntehöjning kan vi i så fall förvänta oss? Storleksordningen borde gissningsvis vara ungefär samma som de senaste årens ränteböljor, alltså omkring två procentenheter.

Betänk dock att i ett längre perspektiv (som i diagrammet nedan) är trenden mot lägre räntor fortfarande att se som obruten. Ränteförändringar på två procentenheter är då mest att se som brus.

2016-04-28

Venezuela kan inte längre trycka pengar!

Häromdagen skrev jag om Venezuela och landets elransonering.

Nu läser jag om den senaste absurda utvecklingen i landet vars inflationstakt förra året var 275 procent och i år beräknas bli 720 procent. De har inte längre råd att trycka pengar!

Detta beror på att de envisas med att inte ha sedlar i större valörer än 100 bolivar. Den officiella kursen är cirka 10 bolivar per USA-dollar och till den kursen skulle största sedelvalören motsvara en tiodollarssedel (cirka 81 kronor). Problemet är bara att valutakursen på svarta marknaden är över 1000 bolivar per dollar. Då motsvarar den högsta sedelvalören cirka 81 öre! Även om prisnivån i Venezuela inte är samma som i Sverige får man inte mycket för knappt en krona.

Denna låga högsta sedelvalör gör att man tvingas trycka enorma mängder sedlar. Sedan ett tag har dock Venezuelas eget sedeltryckeri slut på material för sedeltryckning, på grund av de importrestriktioner som råder. Därför har Venezuela beställt sedlar från tryckerier i utlandet, men har nu svårigheter att lägga beställningar eftersom de har varit opålitliga vad gäller att betala räkningarna i tid.

Venezuela hamnar nu därför i ett intressant läge. De har mycket hög inflation, men har inte tillräckligt med kontanter. Detta bara för att regeringen låtsas att man inte har särskilt hög inflation och vägrar trycka sedlar i rimliga valörer. Slut på kontanter brukar bara inträffa vid slutstadiet av hyperinflation, inte vid ett såpass tidigt stadium i inflationsspiralen som Venezuela nu är i. Vad som kommer att hända kan vi därför bara spekulera i. Kommer det att påskynda landets kollaps eller bromsa in den?

2016-04-26

Venezuela ransonerar elen

Dags för en uppföljning av Venezuelas pågående kollaps, som jag skrev lite om för några veckor sedan.
Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat
[...]
räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader
[...]
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner.
[...]
Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år
Det senaste steget i landets kollaps är att man inför elransonering där elen stängs av fyra timmar om dagen, men detta beror faktiskt till skilland från övriga problem inte enbart på politisk misskötsel, utan på att det kommit ovanligt lite nederbörd i spåren av El Niño-fenomenet, vilket gör att vattenkraftdammarna är dåligt fyllda, något som även drabbat grannlandet Colombia.

Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.

Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.

Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.

Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.

Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.

Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.

2016-03-12

Kondombrist i Venezuela!

Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.

Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.

Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.

Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.

Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.

Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.

En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.

2016-02-29

Dagens absurditet: BNP kontra reporänta

Nu på morgonen kom beskedet från SCB att Sveriges BNP växer mycket snabbt - en tillväxttakt på över fyra procent per år oavsett om man ser på kvartal eller helår! För fjärde kvartalet 2015 var ökningen 4,5 procent jämfört med samma kvartal året innan och för helåret 2015 var BNP-tillväxten 4,1 procent jämfört med 2014.

Även antalet sysselsatta ökade, liksom antalet arbetade timmar och produktiviteten. Alltså går det mycket bra för Sverige sett till de flesta mått - dock med reservation för BNP per capita, som jag inte har räknat på. Inte heller säger dessa enkla siffror något om fördelningen mellan rika och fattiga.

Men trots att Sveriges ekonomi mätt med BNP och sysselsättning befinner sig när överhettningsnivå, så beslöt Riksbankens direktion 10 februari att sänka reporäntan med 0,15 procentenheter till -0,50 procent! Detta "för att ge stöd åt inflationen så att den stiger och stabiliseras runt 2 procent 2017". Sverige har alltså en centralbank som mitt i brinnande högkonjunktur väljer att stimulera ekonomin med rekordlågt ränteläge och fortsatta kvantitativa lättnader, bara för att det prisinflationsmått de har fixerat sig vid inte når upp till den nivå de önskar. Penningpolitiken signalerar "allvarlig kris", medan den ekonomiska statistiken signalerar "stark tillväxt". Någonting är riktigt fel här!

Till Riksbankens fördel kan dock noteras att den årliga prisinflationstakten mätt med KPI är betydligt högre nu än för ett år sedan (+0,8 procent jämfört med -0,2 procent). Även KPIF är högre (+1,6 procent jämfört med +0,6 procent). Riksbanken ser alltså ut att ha lyckats med att vända prisdeflationstrenden, se även diagram nedan.

Notera dock hur snabbt prisinflationsmåtten nu stiger. KPIF är snart uppe vid Riksbankens tvåprocentsmål, vilket betyder att om den nuvarande KPI-trenden fortsätter kommer Riksbanken snart att bromsa upp sina penningpolitiska åtgärder. Vilka effekter kommer en sådan penningpolitisk inbromsning att få på Sveriges kreditdopade ekonomi?

För vår BNP-tillväxt är starkt dopad av kredittillväxten. I januari låg alla tillväxtsiffror i finansmarknadsstatistiken över BNP-tillväxten och i de flesta fall långt över. Hushållens lån växte med 7,5 procent i årstakt, de icke-finansiella företagens lån växte med 4,7 procent, penningmängdsmåttet M1 växte med 14,9 procent (!) och penningmängdsmåttet M3 växte med 9,9 procent i årstakt!

Den snabba kredittillväxten är alltså det pris som Riksbanken får Sveriges ekonomi att betala för försöken att nå prisinflationsmålet.

Jag förväntar mig en allvarlig baksmälla inom något år.

2015-10-28

Riksbanken frånsvär sig ansvaret

I morse kom nytt räntebesked från Riksbanken, där de för det första tar åt sig äran för att Sveriges ekonomi går bättre. Som de flesta av mina läsare säkerligen vet så är korrelation inte detsamma som kausalitet. Att arbetslösheten sjunker och konjunkturen stärks är korrelerat med Riksbankens alltmer expansiva penningpolitik, men det är högst osäkert hur mycket den faktiskt bidragit till det och hur mycket som beror på andra faktorer - vi är som bekant ytterst beroende av vår omvärld. Dessutom kan man se det som att Sveriges ekonomi på grund av det låga ränteläget helt enkelt är lånedopad - hushållens lån växer i en årstakt av 7,3 procent. Starkare efterfrågan i Sverige skulle kräva ännu mer lånedopning.
Riksbankens expansiva penningpolitik har bidragit till att konjunkturen stärks, att arbetslösheten sjunker och att det finns en tydlig trend uppåt i inflationen sedan förra året. I september var KPIF-inflationen 1,0 procent, exklusive energipriser var inflationen 1,8 procent. Trenden med stigande inflation väntas fortsätta. Men jämfört med bedömningen vid det förra penningpolitiska mötet har inflationsprognosen reviderats ner något. Det beror på försämrade inflationsutsikter i omvärlden men också på en ny bedömning att det krävs starkare efterfrågan i Sverige för att stabilisera inflationen runt 2 procent.
Visst har prisinflationstakten mätt med KPIF stigit det senaste året, men det handlar inte om någon snabb förändring, utan att KPIF krupit upp med en halv procentenhet på ett år. Trenden uppåt i inflationen är förvisso som Riksbanken skriver tydlig, men långsam, se diagrammet nedan.

Notera även att Riksbanken förhoppningsfullt ser på inflationen exklusive energipriser och påpekar att den var nära deras tvåprocentsmål. Flera andra centralbanker har vid olika tillfällen valt att se på "core inflation" (alltså exklusive energi och livsmedel), vilket som jag ser det är ett närmast skrattretande inflationsmått. Energi och livsmedel är snarare det som är "core" (kärna). Inkludera istället tillgångspriser (exempelvis bostäder) i inflationsmåttet på ett bättre vis än vad de inkluderas idag så ska ni få se på inflation! Prisuppgångarna på bostäder i Stockholm och Göteborg har det senaste året legat runt 20 procent.

Vidare säger Riksbanken:
Sammantaget bedömer Riksbankens direktion att penningpolitiken behöver bli mer expansiv för att understödja den positiva utvecklingen i svensk ekonomi och säkerställa kraften i inflationsuppgången. Direktionen har därför beslutat att utöka köpen av statsobligationer med ytterligare 65 miljarder kronor, så att köpen uppgår till totalt 200 miljarder kronor vid halvårsskiftet 2016. Reporäntan behålls oförändrad på -0,35 procent men en första höjning av reporäntan skjuts ungefär ett halvår fram i tiden jämfört med tidigare bedömning.
Notera att eftersom hittillsvarande expansiva penningpolitik med negativ styrränta och obligationsköp inte gett tillräcklig effekt så bedömer man att det behövs mer av den ineffektiva medicinen och utökar därför obligationsköpen och skjuter fram tidpunkten för att påbörja normalisering av räntan. Låt mig gissa att vi kommer att få se detta även vid kommande räntebesked. Om vi ser på andra länder som under lång tid haft extremt låg styrränta såsom Japan och USA så har de hela tiden haft en prognos för när de ska höja räntan, men tidpunkten har hela tiden skjutits på framtiden. Det skulle förvåna mig om Sverige vore annorlunda.

Slutligen så påpekar Riksbanken att det låga ränteläget är riskfyllt, men frånsvär sig allt ansvar för konsekvenserna genom att säga att det är någon annan som måste ta hand om det.
Riksbanken har vid många tillfällen lyft riskerna som det låga ränteläget kan föra med sig. För att minska riskerna med hushållens skuldsättning behövs reformer som skapar en bättre balans mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden. Det är även viktigt att se över skattesystemet så att hushållens incitament att skuldsätta sig minskar. Ansvaret för sådana reformer vilar på riksdag och regering. Det är även av största vikt att Finansinspektionen snarast får mandat och verktyg att på ett effektivt sätt kunna bedriva makrotillsyn. Om inga åtgärder vidtas kommer detta i kombination med det låga ränteläget att öka riskerna ytterligare. Det kan i förlängningen bli mycket kostsamt för samhällsekonomin.
Implicit förespråkar de alltså en utfasning eller minskning av ränteavdraget. Detta är dock för politikerna en alltför het potatis, som de aktar sig noga för att ta tag i, men det är bekvämt för Riksbanken att kunna skylla på Riksdagen, regeringen och Finansinspektionen.

2015-09-17

Kommer Fed att höja räntan?

Kommer USA:s centralbank Federal Reserve att höja sin styrränta vid dagens räntebesked?
Det är dagens stora fråga för finansmarknaderna.
Det enkla svaret är: Nej!

Det mer komplicerade svaret kommer här nedan.

Visserligen har Fed länge pratat om att börja höja styrräntan, men det är bara tomt prat för att försöka ingjuta något slags förtroende för ekonomin. Det förhåller sig så att de extremt låga räntorna är det enda som håller världsekonomin uppe. Minsta räntehöjning skulle ge en kaskad av följdeffekter på alla finansmarknader och i förlängningen på den reala ekonomin.

Ser man på avkastningskurvan för USA:s statsobligationer ser man också att obligationsmarknaden på intet sätt prisar in en räntehöjning och obligationsmarknaden brukar oftast ha rätt. Skulle Fed gå emot obligationsmarknaden denna gång skulle de förutom de direkta effekterna av räntehöjningen också orsaka en brutal överraskning för finansmarknaderna. Diagrammet nedan visar avkastningskurvan igår samt för ett år sedan.
Det som har hänt det senaste året är att räntan på långa löptider (5 år och längre) sjunkit något, medan räntan på löptiderna 3 månader upp till 3 år stigit något. Dock ligger räntan på enmånaders statspapper stadigt kvar på 0 procent, 3 månaders ligger på 0,06 procent och 6 månaders ligger på 0,25 procent. Ingen räntehöjning inprisad alltså, trots att det kan komma framöver om räntorna på korta löptider stiger ytterligare.

Pekka Kääntä på resonerar på Placera.nu kring argument för och emot räntehöjning.
"Arbetslösheten har sjunkit till 5,1 procent och det är en nivå där löneökningarna börjar ta fart, något det redan finns små tecken på."
Kääntä tittar på fel siffra! "Arbetslöshet" är en siffra som är hårt manipulerad, då den visar hur stor del av "arbetskraften" som är arbetslösa, inte hur stor del av den arbetsföra befolkningen som inte har ett jobb. Bättre då att se på sysselsättningsgraden (andelen av befolkningen i arbetsför ålder som har jobb), som är mycket svårare att manipulera. Sysselsättningsgraden har endast återhämtat sig marginellt efter det jättelika tappet i samband med finanskrisen, se diagrammet nedan.

Även hushållens reala medianinkomst har bara återhämtat sig marginellt, se diagrammet nedan.
Vad gäller de små tecknen på att löneökningarna tar fart, så är de verkligen små, se diagrammet nedan.
Visserligen kan man se ett litet upptick på slutet, men perioden sedan finanskrisen 2008 har i USA präglats av lönestagnation.

Sammantaget uppvisar USA:s ekonomi inga större tecken på reell återhämtning och inte heller att den skulle klara sig utan nollränta.
"Inflationstakten ligger visserligen på låga 0,2 procent men rensat för volatila energi- och livsmedelspriser ligger kärninflationen på 1,8 procent. Det är sannolikt en viktigare signal för centralbanksledningen."
Även här går Kääntä liksom för arbetslösheten vilse i den officiella statistikens dimridåer. "Core inflation" infördes för att slippa låtsas om stigande energi- och livsmedelspriser. I själva verket är det energi (och i viss mån livsmedel) som är kärnan i prisbilden, då energi behövs till all aktivitet i ekonomin.

En brasklapp måste jag dock lägga in vad gäller min tro att Fed inte höjer styrräntan idag. Det kan hända att de bara för att behålla sin trovärdighet gör ett provskott och höjer styrräntan minimalt, till exempel med fem punkter (0,05 procent). Jag tror dock att det är osannolikt. Skulle de trots allt göra det kommer redan chockvågorna av denna signal att slå mot världens finansmarknader på ett sätt som får Fed att raskt återgå till nollränta.

Nå, vi får se klockan 20 svensk tid vad som händer.

2015-06-25

Svensk QE-fail

Bloomberg noterar att Riksbankens kvantitativa lättnader inte ser ut att ge avsedd effekt. Enligt teorin ska kvantitativa lättnader (QE) sänka räntan på längre löptider, men istället har räntorna stigit.

När Riksbanken införde de första kvantitativa lättnaderna i februari och samtidigt sänkte sin styrränta från 0 till -0,1 procent låg räntan på svenska tioåriga statsobligationer runt 0,5 procent. Därefter steg den ett tag till 0,8 procent, men föll sedan igen. I mitten av mars, när de utökade de kvantitativa lättnaderna och sänkte styrräntan till -0,25 procent låg räntan på tioåriga svenska statsobligationer runt 0,4 procent. Till att börja med sjönk räntan till drygt 0,2 procent i mitten av april, men därefter har den stigit och ligger nu på över 1 procent. Effekten har även synts på tvååriga och femåriga svenska statsobligationer, där räntorna stigit de senaste månaderna.

Visserligen har spreaden mot motsvarande tyska statsobligationer minskat i två omgångar i samband med de båda QE- och räntebeskeden, men därefter ser det inte ut att ha hänt så mycket. Snarare har spreaden krupit uppåt den senaste tiden, se diagrammet nedan.
Riksbankens QE-program har orsakat brist på statsobligationer på den viktiga repomarknaden. Programmet ligger på ungefär 14 procent av den totala marknaden för svenska statsobligationer. Både SEB och Danske Bank säger att ytterligare kvantitativa lättnader skulle minska den redan begränsade marknaden för svenska statsobligationer.

Den svenska valutan har också stärkts mot de flesta valutor (t.ex. euro, norska kronor och USA-dollar), vilket exemplifieras med Kronindex (KIX) i diagrammet nedan (uppåt = svagare krona, nedåt = starkare krona).
Den starkare kronan håller såklart KPI-inflationen låg när importpriserna (i svenska kronor) sjunker.
Som synes ligger årstakten för konsumentprisindex KPI fortfarande runt nollan och KPIF ligger fortfarande långt från Riksbankens inflationsmål på två procent per år. När ska de utlovade effekterna av räntesänkningar och kvantitativa lättnader komma och KPI-inflationstakten stiga till målet på två procent? Nu har Riksbanken hållit på med räntesänkningar i drygt två år och prisinflationstakten är fortsatt mycket låg. Är det inte dags för Riksbanken att inse att de har hamnat vid vägs ände och tänka om sin penningpolitik och dess mål.

Däremot finns det inflation i Sverige, som jag påpekat flera gånger tidigare - det är bara det att den inte syns i KPI. Hushållens krediter stiger i en årstakt på 6,5 procent (se diagram nedan), vilket är betydligt högre än både BNP och KPI-inflation. Även de icke-finansiella företagens krediter stiger i en årstakt som är högre än BNP och KPI.
Och penningmängden ökar snabbt, vilket mått man än använder, se diagram nedan.
Vart går då alla dessa ökningar av krediter och penningmängd? Ja, de går uppenbarligen inte till sådant som mäts med KPI. Istället går de till att buda upp tillgångsvärden. Den svenska börsen har visserligen fallit en bit sedan toppen i slutet av april, men har ändå stigit sanslöst de senaste åren. Och bostadspriserna stiger, och börjar nu nå rent stratosfäriska nivåer. Jag märker nu att många bekanta som tidigare varit tveksamma till mitt tal om bostadsbubbla börjar nu ställa sig undrande till nuvarande prisnivå på bostäder.

Som jag påpekade för ett tag sedan så leder låga räntor till felinvesteringar. Det ser vi nu när rekordstora pengar pytsas in i bostadsmarknaden.

Apropå bostadsmarknaden noterade jag idag att polisen säger att handeln med svartkontrakt står för en allt större del av den organiserade brottsligheten och kan kopplas till flera mord och omfattande penningtvätt. Grattis till alla politiker som format den nuvarande svenska bostadspolitiken och bostadsmarknaden! Ni har skapat ett flerhövdat monster!

2015-03-25

Lösningen på inflationsbristen?

Regeringen tänker som ni säkert läst sänka ROT-avdraget från 50 procent till 30 procent av arbetskostnaden, vilket som Cornucopia påpekar kommer att ge pengar rakt in i statskassan och i alla fall inte på något års sikt kommer att leda till ökat byggande, då byggen kräver planering.

En intressant effekt av detta är att lägre ROT-avdrag höjer inflationen - enligt SEB:s beräkning med 0,3-0,4 procentenheter. Detta är i och för sig endast en engångseffekt, men här ser vi helt klart en möjlig väg att gå för att sparka igång prisinflationen mätt med KPI. Tas ROT-avdraget bort helt borde det kunna ge nästan en hel procentenhet högre inflation. Ta bort lämpliga avdrag så höjs KPI-inflationen. Någon nationalekonom borde också kunna sätta sig och räkna på andra fiskala åtgärder som skulle kunna gradvis införas så att prisinflationen hålls runt tvåprocentsmålet. Därmed har vi åtminstone på kort sikt löst problemet att inflationen är för låg och Riksbanken slipper hålla på att sänka räntan till ännu mer negativ. När man drivit upp prisinflationen genom dessa åtgärder borde ekonomin och inflationen spinna vidare av sin egen kraft.

Nej, mitt förslag var inte så allvarligt menat, men det visar på det galna i att målstyra Riksbankens räntepolitik mot en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som beräknas på så absurt vis att en mängd olika politiska och penningpolitiska åtgärder påverkar den. Detta förutom att prisinflationen också i vår globaliserade värld påverkas av världsmarknadspriserna och därmed inte särskilt avspeglar hur just Sveriges ekonomi mår.

Det påminner mig för övrigt om Goodhart's Law: "When a measure becomes a target, it ceases to be a good measure", alltså att när ett mått (t.ex. KPI) blir ett mål, så upphör det att vara ett bra mått. Gäller detta KPI i dagens läge?

Apropå Riksbanken och räntan fick jag syn på följande diagram över Riksbankens prognoser för räntebanan kontra det faktiska utfallet.

Är det någon som tror på den senaste prognosen? Nähä, inte det...

Riksbanken är alltså rätt kass vad gäller att göra prognoser, men publicerar trots det ständigt uppdaterade prognoser för reporänta, inflation och BNP. Där kan man se följande prognos för reporäntan.

Notera att 50 procents osäkerhetsintervall är såpass brett att prognosen blir helt meningslös. Det ser ut som om vi i början av 2017 kommer att ha ungefär 0,5 högre reporänta, men det innersta osäkerhetsintervallet spänner från -0,5 till +1,5 procent. Är det någon som tror att reporäntan inte kommer att hamna i nedre delen av osäkerhetsintervallet?

Även KPI-inflationen spås börja en brant stigning mot det hägrande tvåprocentsmålet, som uppnås redan i mitten av 2016, tack vare Riksbankens kraftfulla åtgärder.

Stor humor! (För ekonominördar alltså.)

2015-03-19

Var går undre gränsen för negativ ränta?

Apropå gårdagens sänkning av Riksbankens reporänta till -0,25 procent undrar jag var den undre gränsen går för hur lågt man kan sätta reporäntan. Länge har väl nollränta setts som något slags de facto-gräns för hur lågt man kan sänka räntan, men nu är alltså den gränsen passerad. På presskonferensen sade Stefan Ingves att "i en teknisk mening är vi inte vid en räntebotten i dagsläget". Det går alltså att sänka styrräntan till ännu mer negativ. Danmarks Nationalbank ligger för närvarande på en styrränta på -0,75 procent och Schweiz Nationalbank ligger också i de trakterna, så det finns uppenbarligen utrymme att sänka den svenska reporäntan en bit till.

Så var går det undre gränsen? Kan man sänka styrräntan till -1 procent? Säkert, det skulle bara vara lite lägre än Danmark och Schweiz. Kan man sänka styrräntan till -2 procent? Eller -3 procent? Eller -5 procent? Eller -10 procent? (De två sista känns väl ändå orimliga.) När börjar det att bli alldeles för stora negativa effekter? Kanske redan nu? Kanske det blir negativa effekter redan av nollränta, fast det tar tid innan de börjar visa sig. Vad jag vet så har ingen svaren på de här frågorna och vi är alltså försökskaniner i det största och mest extrema penningpolitiska experimentet någonsin.

Intressant är också hur Ingves svarar på frågan hur han ser på riskerna för att den negativa räntan trycker upp priserna på bostäder och aktier?
"Ja det är klart att det finns en sådan risk, och det är därför som det är angeläget att man vidtar ytterligare åtgärder inte minst på bolånemarknaden på ett sådant sätt så att det här inte blir ohanterligt."

Men samtidigt frånsvär han sig ansvar då han säger att det är "andra som ska fatta de besluten", eftersom de inte ligger inom Riksbankens ansvarsområde.

För alla som ens flyktigt ser på bostädernas och aktiebörsernas prisutveckling den senaste tiden torde det vara uppenbart att det inte bara finns en risk för att ett sänkt ränteläge trycker upp priserna där, utan att det verkar tämligen säkerställt att det är så.

Hursomhelst så blir den negativa räntan som ett "uppåttjack" för ekonomin, vars följdverkningar sedan på vissa områden ska bromsas genom exempelvis åtgärder på bolånemarknaden. Det känns inte som en sund politik.

Så vad kommer effekten av den senaste räntesänkningen att bli för kronan och hur länge kommer effekten att sitta i? Nedan ser ni kronans utveckling mot euron det senaste året.
Strecken ovanför markerar när Riksbanken sänkte räntan till noll respektive -0,1 procent. Vid båda tillfällena ser vi hur kronan försvagats i några veckor före räntebeskedet, eftersom beskedet var väntat. Därefter har kronan förstärkts mot euron under perioden efter räntebeskedet. Särskilt efter februaribeskedet om negativ ränta har kronan stärkts rejält. Nu kom dagens besked som en överraskning, men kronan hade ändå försvagats den senaste veckan. Att döma av vad som hänt tidigare gissar jag mig att kronan efter dagens omedelbara försvagning nu kommer att förstärkas mot euron. En starkare krona kommer att leda till lägre pris på importerade varor och därmed lägre prisinflation. Riksbanken kämpar isåfall i motvind! Återstår att se om utfallet blir som jag gissar.

För övrigt rekommenderar jag Andreas Cervenkas kommentar till senaste räntesänkningen.

2015-03-18

Var fan ser ni krisen, Riksbanken?!

Nu blir jag uppriktigt sagt förbannad på Riksbanken! Idag gick de och sänkte sin styrränta igen, denna gång till -0,25 procent. Dessutom ska de köpa upp statsobligationer för 30 miljarder kronor (förra gången var det bara 10 miljarder).

Sist de sänkte räntan skrev jag så här:
Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris!
Jag säger detsamma nu, men med mer eftertryck:

Hörni Riksbanksdirektionsledamöter, var fan ser ni egentligen den kris som motiverar att ni genomför det största penningpolitiska experimentet i Sveriges historia?!

Ni talar om att "säkra inflationsuppgången", men allvarligt talat, tror ni verkligen att ni kommer att lyckas driva upp inflationen till det tvåprocentsmål som ni är fixerade vid? För ni mäter tyvärr "fel inflation". KPI är inte hela sanningen. Se på bostadspriserna och börsen så ser ni var inflationen finns i dagens Sverige!

För det finns ingen kris i Sverige idag, om ni inte har några hemliga indikatorer ni följer. Som jag skrev för två månader sedan så är den låga inflation eller deflation vi idag ser inte heller av det dåliga slaget.
Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän.
[...]
Penningmängden fortsätter att växa - M1 för närvarande med en årstakt av 10,4 procent och M3 med en årstakt av 4,3 procent. M2, som är det penningmängdsmått jag anser vara "sannast" (M3 innehåller en del "dubbelräkning"), stiger med 5,4 procent i årstakt. Hushållens lån ökar med 5,9 procent i årstakt. Alla dessa siffror är på tillväxttakter som är snabbare än den årliga BNP-tillväxten som senast uppmättes till 2,1 procent. Det är alltså inte förvånande att vi då ser inflationseffekter någonstans, om än inte i konsumentpriserna utan istället i bostäder och aktier.
Och vad gäller arbetslöshet så har antalet sysselsatta enligt senaste siffrorna ökat med 1 procent på ett år och även andelen sysselsatta ökar!

Och är det ingen kris, varför ska man då ta till krisåtgärder?

Venezuela mot betalningsinställning och kollaps?

Venezuela har jag tidigare skrivit en del om, dels därför att landet och dess statsfinanser drabbas av det låga oljepriset, dels därför att landet plågas av hög prisinflation och priskontroller som leder till smuggling och varubrist i affärerna. Den senaste utvecklingen för Venezuela är att landet verkar vara på väg mot att ställa in betalningarna på statsskulden. Så här har spreaden för kreditswappar (CDS) på dess statsskuld sett ut de senaste åren.
De senaste månaderna har alltså priset på kreditswappar på Venezuelas femåriga statsobligationer stigit från en hög men ändå förhållandevis måttlig nivå runt 1000 punkter till nu en bra bit över 5000 punkter. Senaste nivån på 5512 innebär en inprisad risk på runt 20 procent per år att landet ställer in betalningarna (mot runt 8 procent för ett halvår sedan).

UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.

Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.
Tidigare höll oppositionen regeringen i schack men nu har regeringen fängslat en hel del oppositionspolitiker och stärkt statskontrollen av medierna.
[...]
dessutom finns starka indicier för att element inom regeringen de facto kontrollerar droghandel och export, och att landet visar tecken på att utvecklas till en så kallad narcostat.
[...]
Maduro är allt mer politiskt trängd och kritik hörs också inom det egna partiet. Det har lett till att Maduro allt mer allierar sig med de så kallade militärelementen inom partiet och metoderna för att hålla läget under kontroll blir allt hårdare.

2015-02-12

Räntevansinne!

Idag bestämde sig då Riksbanken för att sänka sin styrränta till negativ (-0,1 procent). Dessutom ska de genomföra kvantitativa lättnader av symbolisk storlek genom att stödköpa statsobligationer för 10 miljarder kronor.
"Den svenska konjunkturen stärks men inflationen är för låg"
Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris! Och detta experiment lär inte ha den effekt som Riksbanken hoppas på. Som Cornucopia påpekar:
"definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare"
Har de räntesänkningar Riksbanken hittills genomfört drivit upp KPI-inflationen mot tvåprocentsmålet? Nej, KPI- och KPIF-inflationen ligger fortfarande kvar en bra bit under två procent och visar ingen som helst tendens till vändning uppåt! Detta tre år efter att Riksbanken påbörjade sin senaste sekvens av räntesänkningar! Har nollräntan i andra länder haft någon övertygande effekt på att driva upp KPI-inflationen mot ett tvåprocentsmål? Nej, det går inte att se något sådant samband i de länder som haft näranollränta! Ändå fortsätter Riksbanken med absurda räntesänkningar!

Vad gäller den deflation eller låga inflation vi nu ser samt valet av inflationsmått så skrev jag nyligen:
ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp.
[...]
Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga
Cornucopia citerar idag Tractions VD Peter Stillström:
"Det är tydligt att många nationalekonomer bygger sina modeller på ofullständiga parametrar och därmed drar felaktiga slutsatser av verkligheten. De tror lite naivt att företagen kommer att investera mer om rådande låga räntor sänks ytterligare, vilket dock de flesta inser inte kommer ske i mätbar omfattning. Istället bidrar aktiviteterna till uppbyggnad av finansiella bubblor, ökad skuldsättning och stundom ett osunt konsumtionsbeteende."
De problem som negativ eller mycket låg ränta orsakar har jag redan beskrivit när jag skrev om Danmarks ränteproblem.

En låg styrränta driver ner bolåneräntorna och det kommer att blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare. All annan form av spekulation och konsumtion för lånade pengar blir också mer lönsam.

Låga räntor gör läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar.
"Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite".
Vi kan också se fram emot negativ ränta på bankkonton, eller åtminstone höjda avgifter. I dagsläget säger storbankerna att de vill undvika negativ ränta på bankkonton, men SEB:s VD Annika Falkengren har tidigare inte varit främmande för tanken:
"Småspararna ska inte behöva oroa sig för att det blir lägre än noll. Men jag kan inte garantera det"
Christina Söderberg, sparekonom på jämförelsesajten Compricer och alltså inte jävig som de bankrepresentanter som tillfrågats, tror att det kommer att bli avgifter på ett par hundra kronor per år på bankkonton. Jag misstänker också det. Som jag tidigare har påpekat betalar de flesta redan idag en avgift för att kunna använda sina pengar och fler och högre avgifter lär tillkomma. Det handlar om långsam tillvänjning.

Förutom de skadliga effekter jag tagit upp ovan finns säkerligen andra effekter. SvD:s Sara L Bränström skriver:
"Faktum är att få vet hur det påverkar ekonomin i stort. Det räntelandskap som vi nu ser framför oss är nytt. Inte ens ekonomerna har svaren på vad det innebär."
Resultatet av experimentet med först näranollränta och sedan negativ ränta lär inte visa sig på en gång utan först efter ett tag, men en sak vi kan vara tämligen säkra på är att prisinflationen mätt med KPI inte kommer att komma upp till tvåprocentsmålet.

2015-01-14

Deflation eller inflation?

Igår rapporterade SCB att prisinflationen mätt med KPI fortfarande är negativ. Däremot är prisinflationen mätt med KPIF (som räknar bort ränteförändringar) fortfarande svagt positiv, om än en bra bit under Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år. I diagrammet nedan ser ni 12-månadersförändringen för KPI och KPIF, samt även Riksbankens reporänta.
Det finns uppenbarligen en väldigt stark underliggande trend av prisdeflation, eftersom Riksbanken har hållit på att sänka styrräntan sedan december 2011 och (pris)inflationstakten ändå fortsatt att sjunka.

Notera dock att som Cornucopia påpekar är det ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp. Därför glunkas det nu från bland annat SEB om att Riksbanken kan komma att sänka sin reporänta från 0 till -0,1 procent vid nästa möte. Då blir verkligen Sverige ett föregångsland inom penningpolitiken! Negativ styrränta är nämligen "terra incognita" för penningpolitiken (även om vissa räntor blir negativa som följd av en styrränta på noll procent). De länder som nått ner till nollränta har försökt sig på kvantitativa lättnader istället för negativ styrränta. Det blir om Riksbanken följer stalltipsen intressant1 att leva i ett penningpolitiskt experiment!

Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga, men jag är inte expert på penningpolitik och kan inte peka ut exakt var och inte heller presentera några genomtänkta alternativ.

Penningmängden fortsätter att växa - M1 för närvarande med en årstakt av 10,4 procent och M3 med en årstakt av 4,3 procent. M2, som är det penningmängdsmått jag anser vara "sannast" (M3 innehåller en del "dubbelräkning"), stiger med 5,4 procent i årstakt. Hushållens lån ökar med 5,9 procent i årstakt. Alla dessa siffror är på tillväxttakter som är snabbare än den årliga BNP-tillväxten som senast uppmättes till 2,1 procent. Det är alltså inte förvånande att vi då ser inflationseffekter någonstans, om än inte i konsumentpriserna utan istället i bostäder och aktier.

Med tanke på hur oljepriset har sjunkit (mer än halverats sedan i somras) borde det inte heller bli något större prisinflationstryck framöver, då de flesta handelsvaror och tjänster har oljebaserade bränslen i större delen av produktionskedjan. Det sjunkande oljepriset (i dollar räknat) motverkas dock delvis av att den svenska kronan tappat 26 procent i värde mot dollarn sedan i våras, men nettoeffekten ser dock fortfarande ut att vara prisdeflatorisk.

Ser man på kurvan för KPIF i diagrammet ovan ser det ut att vara en tämligen stabil nedtrend sedan 2008-2009. Detta tämligen oberoende av vad Riksbankens råkat sätta sin reporänta till. Det tycks mig alltså vara så att penningpolitiken i nuvarande form förlorat sin effekt. Dags att tänka "utanför garderoben"?

1. Förhoppningsvis inte "intressant" som i den kinesiska förbannelsen "may you live in interesting times"

2015-01-04

Japan på väg in i väggen?

I november skrev jag om hur Japans "abenomi" ser ut att ha misslyckats. Detta med anledning av att Japan då åter gick in i recession. Jag tog då upp bland annat valutakursen, inflationen, bytesbalansen och statsskulden.

Shinzo Abe blev inte oväntat omvald vid nyvalet i december. Det betyder dock inte att hans finanspolitik är särskilt lyckad, utan snarare att det är brist på politiska alternativ. Nu försöker Abe att gå vidare genom att komma med ett stort stimulanspaket. Detta kommer säkerligen inte att få fart på Japans BNP-tillväxt annat än tillfälligt. Dessutom kommer det såklart att finansieras med lånade pengar och ytterligare öka på Japans groteskt stora statsskuld. Fast det är ju förstås en definitionsfråga vad som är lånefinansierade statliga utgifter.
Enligt ekonomiminister Akira Amari kommer det att finansieras av skatteintäkter och icke använda medel, och det kommer inte att krävas ytterligare obligationsemissioner.
Men japanska staten gör av med betydligt mer pengar än vad den får in i skatter. Att man sen lyckas passa in något nytt utgiftsprogram i de "ordinarie" obligationsemissionerna hjälper inte mot grundproblemet att staten förbrukar omkring dubbelt så mycket pengar som sina skatteinkomster, vilket är ohållbart i längden, men en situation som kan dras ut mycket länge innan den slutliga kraschen.

Jag noterar för övrigt att japanska staten planerar att få in pengar inte bara genom att öka på statsskulden, utan även genom att sälja ut tillgångar. Nu handlar det om världens största bank Japan Post, som ska börsnoteras och alltså delvis säljas. Det kan blir en lika lyckad börsnotering som Telias.

Hursomhelst så har det nyligen kommit en hel del rejält dåliga data från Japan, som alla tyder på att landet slutligen kan vara på väg in i väggen.

För det första fortsätter den obevekliga demografiska utvecklingen och nativiteten sjönk 2014 till sin lägsta nivå någonsin, samtidigt som mortaliteten ökade till den högsta någonsin. Med 1 miljon födda och 1,27 miljoner döda krympte alltså Japans befolkning med 270 000 personer eller 0,2 procent. Detta samtidigt som antalet pensionärer fortsätter att öka och antalet i arbetsför ålder minskar. Detta är Japans ekonomiska grundproblem och inget de kan komma ur på ett lätt sätt (framförallt inte med hjälp av penningpolitik). Särskilt som de i princip vägrar invandring och knappt ens tar emot några flyktingar (hela 6 stycken beviljades asyl 2013).

Nästa dåliga nyhet var att de japanska hushållens sparande nu är negativt, d.v.s. att hushållen tar ut mer pengar än de sätter in. Detta för första gången sedan statistikens början 1955. Från att ha haft det högsta sparandet av alla OECD-länder (som högst var det 23 procent av inkomsten 1975) har nu alltså Japan sjunkit till negativt sparande. Orsaken är förstås den åldrande befolkningen - folk i arbetsför ålder sparar normalt pengar till sin pension, medan pensionärer tar ut pengar.

Samtidigt sjönk hushållens konsumtion med 2,5 procent på ett år från november 2013 till november 2014. Nedgången var förvisso inte lika stor som förväntat, men ändå sjunker konsumtionen och ger därmed inget bidrag till att dra igång Japans BNP. Även detta förklaras förstås i slutändan av att en åldrande befolkning inte konsumerar lika mycket.

Prisinflationen fortsätter att vara något högre än målet på en årstakt på 2 procent. I november var årstakten 2,7 procent.

Samtidigt faller reallönerna med 4,3 procent i årstakt, vilket är den snabbaste nedgången sedan 1998 (då vi såg Asienkraschen om ni minns den). Fallande reallöner är också en delförklaring till fallande sparande och sjunkande hushållskonsumtion.

I ett sista försök att hålla igång den statliga japanska skuldbubblan så säljer den statliga pensionsfonden GPIF en del av sitt innehav av statsobligationer till centralbanken Bank of Japan (BOJ). Samtidigt köper GPIF på sig aktier. Det kan inte gå annat än snett.

Men räntorna på japanska statsobligationer är fortfarande låga. Extremt låga. På alla löptider upp till två år är räntan negativ! Men med tanke på att japanska staten redan lägger 40 procent av sina utgifter på räntebetalningar så behövs inga stora räntehöjningar för att statsskuldsskeppet ska kapsejsa.

Japans bytesbalans ligger dock fortfarande på plus så skeppet kapsejsar inte ännu. Vi olyckskorpar får ge oss till tåls ytterligare ett tag, ehuru trenderna för Japan är obevekligt negativa.

2014-12-28

Vitryssland i medieskugga men intressant

Det händer som vi alla vet en massa viktiga saker både i Sverige och världen, men ett land som tycks ha hamnat i medieskugga just nu är Vitryssland (Belarus), men även där händer intressanta saker. Vitryssland är som ni säkert känner till en skendemokrati eller diktatur (Freedom House räknar landet som Europas minst demokratiska), där president Aleksandr Lukasjenko styrt med järnhand sedan 1994. De flesta val har ogiltigförklarats av observatörsorganisationen OSSE. Yttrandefriheten är i Vitryssland kraftigt inskränkt, liksom mötesfriheten. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter är generellt dålig i detta fattiga land.

Det enda positiva som kan sägas om Vitryssland är att de försöker medla i Ukrainakonflikten. Det kan dock ifrågasättas hur opartiska de är som medlare, då Vitryssland är nära lierat till Ryssland.

För den som vill veta mer om Vitryssland är den nyligen släppta boken "Bruksanvisning för diktatorer - en berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator" av Sveriges främsta Belaruskännare Martin Uggla säkerligen ytterst läsvärd.

För att övergå till vad som just nu händer i Vitryssland, så har landet självklart drabbats av de ekonomiska problemen hos grannen i öst och största handelspartnern Ryssland. 19 december chockhöjde Vitrysslands centralbank styrräntan från 24 till 50 procent och införde en 30-procentig avgift på alla köp av utländsk valuta.

Samtidigt visar Vitrysslands styrande upp bristande ekonomisk bildning när de inför priskontroller. Detta då prisinflationen i år beräknas bli drygt 17 procent och man vill stävja vidare prisinflation. Vitrysslands styrande ignorerar alla historiska exempel som visar att priskontroller aldrig är bra utan har dåliga effekter såsom svart marknad och varubrist. Det lär säkerligen bli så även i Vitryssland.

Lukasjenko har också sagt att han framöver kommer att kräva att Ryssland betalar för sin import från Vitryssland (främst livsmedel och jordbruksmaskiner) i hårdvaluta såsom dollar eller euro. "Vi skulle för länge sedan ha krävt att Ryssland även betalar oss i hårdvaluta" sade Lukasjenko. En hård framtoning mot storebror i öst, som dock är i linje med ett på senare tid kyligare förhållande mellan de två länderna. Det är troligen så att Lukasjenko fått kalla kårar av Rysslands expansionistiska tendenser den senaste tiden, framförallt efter annekteringen av Krim från Ukraina. Vem vet när Vitryssland ska stå på tur för ryssarnas expansionspolitik.

Igår genomförde diktatorn Lukasjenko en utrensning i de politiska leden när han oväntat och utan närmare förklaringar avskedade centralbankschefen, premiärministern och flera andra ministrar. Nästa år planeras ännu ett (riggat) presidentval, vilket säkerligen kommer att beledsagas av protester som slås ner brutalt liksom vid tidigare val.

Samtidigt besökte Vitrysslands utrikesminister Iran för att stärka de ekonomiska banden mellan dessa två länder.

I försök att kontrollera befolkningens tillgång till information har Vitryssland infört en censurlag för webbsajter från och med 1 januari och vissa regimkritiska sajter tycks redan ha blockerats.

P.S. Vitrysslands huvudstad Minsk ligger närmare Stockholm än vad Bryssel gör...

2014-12-17

Volatilitet: Rubeln!

Som jag skrev igår så verkar något ha "gått sönder" på de finansiella marknaderna. Vi ser mycket större volatilitet (fluktuationer upp och ner både inom dagen och över längre tid) än tidigare i år.

Vi börjar från grunden: oljepriset. I slutet av juni började oljepriset att falla och gick därmed in i en ny prisfas. Brentoljan (se diagram nedan) har nu till och med fallit under 60 dollar per fat. Som jag skrivit tidigare så drabbar detta oljeexporterande länder (både statsfinanser och bytesbalans) och även USA:s skifferoljebolag.
Ryssland är ett av de värst drabbade länderna och får nu problem med statsbudgeten, inflation, valutan och ekonomin i allmänhet.

Framförallt har den ryska valutan rubeln haft en enorm volatilitet och fallit kraftigt i värde. Nedan ser ni ett dagsdiagram, där rubeln nu synes ha övergått i ett närmast exponentiellt fall (uppåt i diagrammet innebär svagare rubel). Sedan i somras har rubeln halverats i värde gentemot dollarn och tappat omkring 45 procent mot euron.
Dagsdiagrammet ger dock inte hela sanningen. Nedan ser ni ett entimmesdiagram - notera hur de senaste dagarna skiljer ut sig.
I måndags hade rubeln tappat omkring 15 procent över helgen. Därefter gick den ryska centralbanken ut igår och chockhöjde sin styrränta från 10,5 till 17 procent, vilket stärkte rubeln med omkring 16 procent, bara för att sedan återta sitt fall och tappa omkring 26 procent i värde, för att sedan rekylera och stärkas med 15 procent. De tre sistnämnda för en valuta jättelika rörelserna alltså inom samma dag! Idag är rörelserna i rubeln fortfarande stora, med hittills 14 procent från topp till botten.

De stora rörelserna i rubeln har fått bankerna att stoppa handeln i USD/RUB. Ryssland är alltså nu till stor del avstängt från det internationella finansiella systemet, inte på grund av några sanktioner, utan på grund av de finansiella aktörernas skräck för den volatila valutan och risken att Ryssland inför kapitalkontroller. Detta kommer troligen snart att yttra sig som likviditetsproblem för ryska banker och andra företag.

Den andra effekten av den fallande rubeln blir förstås prisinflation på importerade varor. Därför är det inte oväntat att de ryssar som har pengar sparade passar på att handla varor för pengarna innan valutafallet slår igenom på priserna. Bland annat hos svenska IKEA har köerna ringlat långa.

Cornucopia har utnämnt spridningseffekter till dagens tema och vi kommer säkerligen att få se dem vad gäller Ryssland. Vem sitter eller satt med exponering mot den ryska valutan eller ryska företag och banker? Vilka företag har normalt en stor andel försäljningsintäkter från Ryssland? Geely, Volvo personvagnars ägare, verkar redan pressat av valutaförluster. Vissa svenska företag såsom Volvo personvagnar och IKEA kanske kommer att se en tillfällig försäljningstopp i Ryssland nu när ryssarna försöker spendera sina pengar, men de kommer därefter troligen att få rejäla tapp och dessutom troligen valutaförluster när de ska få ut sina pengar.

Vissa europeiska banker har stor exponering mot Ryssland. Franska Société Générale har 25 miljarder euro, italienska UniCredit har 18 miljarder euro, österrikiska Raiffeisen har 15 miljarder euro. Även tyska Commerzbank, nederländska ING samt svensk-finska Nordea har stor exponering mot Ryssland. Dessa bankers aktier klubbades också ner på börserna igår. Nordeas aktie sjönk, men inte på långt när lika mycket som exempelvis Raiffeisen, som har störst exponering mot Ryssland i förhållande till sin storlek. Dock föll Nordea mer än övriga svenska banker.