Javanoshörningar i Ujung Kulon (Bild: Wikipedia)
Nu finns endast cirka 50 stycken javanoshörningar kvar i världen i nationalparken Ujung Kulon på Javas västspets i Indonesien, men de tillhör inte samma underart som det nu utrotade beståndet i Vietnam. Javanoshörningen finns till skillnad från många andra hotade djurarter inte i djurparker, eftersom den inte trivs i fångenskap.
Javanoshörningen (Rhinoceros sondaicus) har ett horn, "pansarhud" liksom sin nära släkting den indiska noshörningen, och blir 3-4 meter lång, 1,4-1,7 meter hög, och väger mellan 900 och 2300 kg. Den lever i låglandsregnskog och våtmarker och blir 30-45 år gammal.
En gång i tiden var javanoshörningen den mest utbredda asiatiska noshörningen och fanns förutom på Java och Sumatra även på Malackahalvön (Malaysia), Thailand, Vietnam, Kambodja, Laos, södra Kina, Burma, Bangladesh, östra Indien och Bhutan. I Kina utrotades den för flera hundra år sedan, i Indien under 1900-talets början, i Burma 1920, på Malackahalvön 1932 och på Sumatra 1959. Därmed återstod endast ett bestånd på Java och ett i Indokina. Beståndet i Indokina gicks hårt åt under Vietnamkriget, framförallt då USA avlövade skogarna med Agent Orange, men även på grund av landminor. Efter kriget blev det också kvar en stor mängd billiga vapen i området, vilket ledde till omfattande tjuvjakt.
1988 hittades dock ett litet bestånd på runt 15 djur i Cat Tien i Vietnam och man försökte skydda det, men har nu alltså misslyckats i kampen mot tjuvjägarna.
Det kvarvarande beståndet på 50 djur i Ujung Kulon förökar sig visserligen så sakteliga, men risken är stor att det slås ut av någon sjukdom eller naturkatastrof. Att det är så få djur kvar ökar också risken för inavel. 1967 var beståndet bara nere på 25 djur, så arten vilar på en mycket smal genetisk bas. För tjuvjägare är de också oerhört attraktiva då horn av asiatiska noshörningar kan säljas för upp till 30 000 dollar per kilo på svarta marknaden - tre gånger så mycket som för afrikanska noshörningshorn.
Att javanoshörningen finns kvar på Ujung-Kulon-halvön är resultatet en lycklig slump. Vid vulkanen Krakatoas våldsamma utbrott år 1883 ödelades halvön. Javanoshörningen återvände till området, men inte särskilt många människor. Ujung Kulon har sedermera blivit nationalpark.
Det utrotas kontinuerligt en mängd andra arter på jorden, i en takt som tidigare bara inträffat vid enstaka tillfällen under livets historia och den pågående holocena utrotningen har kallats för "The Sixth Great Extinction" (dinosaurierna var det femte stora utdöendet). Till största delen är mänsklig påverkan orsaken, framförallt genom att vi förstör olika livsmiljöer. Stora djur såsom javanoshörningen eller tigern blir mer symboliska, men sätter man upp reservat för dem i tillräcklig storlek kommer man som bieffekt också att rädda en mängd andra arter av både smådjur och växter. Tyvärr ser det ut som om vi kommer att lämna efter oss en värld som är utarmad på mängder av sina djur-, svamp- och växtarter.
Inlägg
Ja i Vietnam......
SvaraRaderaInte konstigt med tanke hur många gifter finns kvar i marken och vattnet runt om Vietnam som SATANISKA OCH KRIMINELLA USA ARME har besprutat runt om hela landet.
Inte konstigt att djur och väkster försvinner....
Vad kommer att hända i Afganistan, Irak, Lybien......
RIP.
SvaraRaderaMänniskan det Absolut sjukaste och vidrigaste Djuret på Tellus.
@Anonym 16:15
SvaraRaderaNär man tittar på hur Hyllary Clinton reagerade när hon såg bilder på torterade och dödade Gadafis kropp, det blir ju UPPENBART ATT USA ÄR STYRT AV SATANISTER.
USA och NATO använder också bomber av uttarmat uranium som kommer att ha KATASTROFALA FÖLJDER BÅDE FÖR MÄNNISKOR och samt DJURLIV och VÄKSTER i de atackerade länderna.
Vidsynt, ta godtyckligt större landdjur i sex-sju miljarder individer, och du lär se större miljöförstöring än vad du ser med människan. Hur skulle Sverige se ut med nio miljoner älgar?
SvaraRaderaAtt vi har lyckats komma så här långt utan större, befolkningsminskande svältkatastrofer är ett smärre mirakel. Detta är något vi ska vara stolta över!
Även om vi förstås ska försöka minimera onödig miljöpåverkan även i framtiden, ja rent utav i ännu högre grad, allt eftersom vi blir fler och fler. Att noshörningar dör ut för att folk har vidskepliga föreställningar om deras horns effekter är ju bara förkastligt; vanföreställningar vi måste bekämpa aktivt.
re: anonym 21:58
SvaraRaderaDin jämförelse är skrämmande naiv. Älgar och andra djur lever på det som naturen producerar från dag till dag. Räcker inte maten slutar älgarna att öka i antal, och balans uppstår automatiskt.
Människan, å andra sidan, lever på resurser som naturen ackumulerat under miljontals år (kol, olja, fosfor m.m.). Vi bränner dessa i många gånger högre takt än de återbildas och har därför kunnat växa i antal långt utöver vad naturen egentligen klarar av att underhålla.
Men tillväxtperioden börjar nu nå sitt slut, planeten klarar inte av att försörja oss länge till. Ändå vill allt fler av jordens invånare ha samma välstånd som vi i väst uppnått tack vare vår hänsynslösa exploatering av naturtillgångarna. Därför accelerar miljöförstöringen och utrotningen av djur och växter: det finns helt enkelt inte tillräckligt med plats för både människor och andra levande varelser.
Vi ska inte vara stolta över denna katastrof som vi har dragit över oss själva genom vår oförmåga att tänka långsiktigt. Istället bör vi skämmas för den röra vi lämnar åt våra efterkommande: de kommer att få betala ett högt pris för sina föräldrars livsstil.
//Pelle
Homo Sapiens; så bedrövligt primitiv och avancerad på samma gång...
SvaraRaderaJag minns ett inslag i ett av de förnämliga naturprogrammen från BBC med D Attenborough om naturens förmåga till balansering av arternas överdrifter:
Myrorna (som är den till sin totala vikt allra tyngsta djurartgruppen på jorden...svårt att tro, men tydligen så) har i tropikerna en effektiv återhållande dräpare; nämligen svamp som tar död på den myra som smittas av en viss svamp-spor. Varje myrart i tropikerna har en egen dödlig svampart att passa sig för. I filmen får man se uppförstorat hur en myra promenerar på en trädgren och tangerar en svampspor - som sedan i rask takt invaderar myrans kropp och växer ut ur dess huvud som en utseendemässigt vanlig svamp. Myran dör raskt i kramper. Enligt Attenborough omfattas varje myr-art av en alldeles egen unik svampart som har den för myran nödvändiga expansions-återhållande effekten, så att ingen myr-art blir farligt dominerande för andra arter i djungeln...
Frågan blir: Vad kommer att bli den återhållande drabbningen för Homo sapiens...?
Enligt forskare ligger vi särskilt illa till för virus eller bakterieangrepp. I synnerhet som antibiotika-resistensen sprider sig i rask takt. Vissa forskare anser antibiotika-resistensen utgöra den allra största sannolikheten för decimering av arten Homo sapiens framöver...