Visar inlägg med etikett betalkort. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betalkort. Visa alla inlägg

2014-04-11

Fortfarande kontantlös?

Om du fortfarande tillhör dem som går omkring utan kontanter på fickan kanske du bör tänka om efter gårdagens teknikhaveri hos Swedbank, där kort, automater, mobilbank, internetbank, kort sagt hela verksamheten, avstannade under sex timmar. Detta på grund av en "rutinmässig uppdatering" av datorsystemet som slog fel.
- Vi har inte haft ett så stor avbrott tidigare, säger bankens presschef, Anna Sundblad.
Där ljuger hon! I november 2010 hade Swedbank ett jättehaveri under 8 timmar, som visserligen den gången berodde på ett elfel, inte på programvaruuppdatering, men som slog ut inloggning, räkningsbetalning, bankomater och kort, alltså ungefär som gårdagens avbrott, men två timmar längre. Var gårdagskvällens händelse så utmanande för förtroendet att Swedbanks presschef ser sig tvungen att ta till en lögn?
- Sannolikheten för att något sådant här sker är, enligt vår bedömning, väldigt låg, säger Sundblad.
Det var inte så osannolikt trots allt - det har ju ändå inträffat. Två flertimmarshaverier har inträffat inom tre och ett halvt år, visserligen med olika orsaker, men de blottar kortsamhällets skörhet, som SvD:s Neurath skriver. Bankerna prioriterar vinsterna över ett robust betalningssystem och Finansinspektionen verkar inte kräva något annat.
Bankerna har allt att vinna på att pengar, tillgångar och skulder, förpassas till den digitala världen. Det är betydligt mer lönsamt. Själva kortavgiften på omkring 200 kronor per år från kunderna är bara en del av inkomstflödet. Varje gång du drar ditt kort tjänar banken lite pengar, och knaprar från handelns omsättning. Av de 80 öre per kortköp, som de flesta handlare får betala för varje korttransaktion, går merparten till den kortutgivande banken.
I Sverige görs omkring 2 miljarder korttransaktioner årligen. Det blir alltså ett stort bidrag till bankvinsterna. Men den riktiga drömmen är att fler kunder handlar med kreditkort, som ger ännu högre intäkter till banken.
Som jag har skrivit förut så är det inte alls osannolikt att systemen står still, utan tvärtom något man får räkna med att det händer då och då.
Jag har arbetat stora delar av mitt yrkesliv med verksamhetskritiska datasystem och jag vet av egen erfarenhet att förr eller senare händer i alla system det där "omöjliga" som gör att hela systemet går ner, hur mycket säkerhetsåtgärder och redundans man än byggt in. [...] Jag har varit med om att datasystem som inte "får" stå still gör det i över ett dygn.
Så visst kan det vara praktiskt med plastkort att betala med, men som jag skrivit tidigare ska man vara beredd på att det inte funkar och ha en reserv i form av kontanter. Om kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ännu bättre är förstås att ha ett beredskapslager av mat som räcker i en vecka (Civilförsvarsförbundets rekommendation). Då klarar man även andra störningar. Men någon tusenlapp i kontanter är ändå bra att ha hemma.
Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp.
För att man ska kunna använda sina kontanter i en situation där kortsystemet är ur funktion behövs dock att möjligheten finns att betala med kontanter. Om tillräckligt få köp sker med kontanter finns risken att exempelvis en butiksinnehavare kommer att slopa möjligheten att använda kontanter. Därför måste tillräckligt många använda kontanter även i vanliga fall. Jag använder till stor del kontanter när jag gör mina vardagsinköp och försöker att fördela så att jag betalar med kontanter på olika ställen.

Förutom att det kontantlösa samhället har många dåliga sidor så ställer det till problem för många.

Det kontantlösa samhället har inte heller särskilt många år på nacken - ser vi på mängden sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är det först sedan 2007 som den minskat och som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning. Det är också bara några år sedan som det kom kontantlösa bankkontor, men det har gått snabbt. I Sverige fanns år 2009 inga kontantlösa bankkontor. År 2010 var det 179 kontantlösa av de då 1 833 bankkontoren. 2011 var antalet 560. Vid slutet av 2012 var 756 av Sveriges 1 839 bankkontor kontantlösa. Ett stort experiment - undrar hur länge det kommer att fortgå...

2013-06-30

Kontantlöst problem för många

Som jag skrivit förut så skapar det alltmer kontantlösa samhället problem för många.

Ett exempel är min morbror på 75+ år som bor i en mindre stad. Där har hans bank Nordea sedan ett tag slopat kontanthanteringen. Min morbror klarar inte av att själv ta ut pengar ur en bankomat - han har inga problem att komma ihåg koden, men att följa instruktioner på en skärm för att ta ut pengar orsakar en stress hos honom som gör att han inte klarar detta. Som tur var fanns det en bankomat i anslutning till bankkontoret och den snälla personalen kunde hjälpa honom att ta ut pengar. Nyligen har dock denna bankomat tagits bort och han kan därför inte längre ta ut pengar utan att någon släkting kommer och hjälper honom att ta ut i någon av ortens övriga uttagsautomater. Kontanter behöver han förstås för att kunna handla mat - han klarar inte heller av att betala med kort i kassan, då även det blir en stressituation. Hans räkningar är inget problem, då de alla går via autogiro.

När jag fick höra om detta häromdagen blev jag förbannad och ringde till Nordea och frågade hur de hade tänkt att lösa problemet. Deras svar var att de inte hade någon lösning! Tack och adjö! Jag ringde därefter till Handelsbankens lokala kontor och de sade att visst har de kontanthanteringen kvar, men att de "inte kan bli hela ortens kontantbank". Jag hoppas dock att min morbror kan bli kund där ändå. Forex har ännu inget kontor på orten.

Detta exempel visar bara en av alla orimliga situationer som uppstår genom kontantlösheten. Ska min morbror, som ändå klarar mycket av vardagen själv, behöva sättas på institution bara för att han inte kan ta ut pengar? Då drabbas samhället troligen av extra kostnader och hans livskvalitet försämras. Bankerna externaliserar på detta sätt kostnaderna för den slopade kontanthanteringen! Det är dags att någon tar bankerna i luggen och reglerar kontanthanteringen på något sätt.

En glädjande nyhet i mörkret vad gäller kontanthanteringen är dock den som Cornucopia uppmärksammar, nämligen att kammarrätten i Sundsvall i en dom nyligen slagit fast att patientavgifter i Jämtlands län får betalas med kontanter och att landstinget inte får slopa kontanthanteringen i sjukvården.
"Ett landsting ska erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Med ett sådant krav torde något utrymme för ett landsting att ställa som villkor för vård att patienten betalar sin vårdavgift på ett visst sätt inte finnas"
Landstingets ekonomichef tror att det borde räcka med ett ställe där man kan betala kontant, men det är högst tveksamt om det är tillräckligt för att uppfylla domens villkor. Ska någon som uppsöker Hälsocentralen i Sveg behöva åka 187 kilometer till Östersund för att betala? Knappast rimligt! Snarare krävs nog att alla vårdinrättningar har möjlighet till kontantbetalning.

Frågan är nu hur övriga landsting som tagit bort kontantbetalning i patientkassan (t.ex. Östergötland) kommer att förhålla sig till denna dom. Kommer de att ändra sig? Som Cornucopia påpekar kan det bli så att landstingen ignorerar kammarrättens dom om det inte blir några påföljder för dem.

Sen är det ju förstås också så att krav på att sjukvården ska ta emot kontanter kan bli meningslösa när det blir allt svårare att få ut kontanter från bankerna.

2013-03-31

Nu har jag bytt bank!

Jag skrev i januari om hur Danske Banks höjda avgifter hade skapat en proteststorm i Danmark. Jag var då lite orolig för att de skulle höja avgifterna även i Sverige, eftersom jag hade konto där. Danske Direkt hade 0 kronor i avgift för kort + internetbank, vilket jag tyckte var bra. Men inte oväntat bestämde sig Danske Bank för att höja avgifterna även i Sverige från och med 1 april. Det skulle inte vara någon stor avgift (30 kronor i månaden) men av princip anser jag inte att jag ska behöva betala för att kunna ha tillgång till mina pengar. Hursomhelst finns det billigare alternativ och 30 kronor per månad skulle jag kunna använda för att t.ex. ge till mina barn i höjd veckopeng.

Jag bestämde mig därför för att byta bank. Handelsbanken framstod som ett attraktivt alternativ, då de har 0 kronor i avgift för ett konto med internetbank samt Handelsbanken Frikort. Problemet är dock att Handelsbankens Frikort är ett Maestro-kort och jag skulle vilja ha ett Visa eller Mastercard för att kunna använda utomlands och framförallt när jag ska hyra bil (jag äger ingen bil utan hyr bil när jag behöver det - "car as a service"). Efter viss efterforskning kom jag på att OKQ8 har avgiftsfritt Visa-kort. En snabb koll visade att detta var mycket förmånligt. Förutom att OKQ8 inte har någon avgift på sitt kort får man även ränta på tillgodohavande på kortkontot! Dessutom är OKQ8 bank kooperativ och man kan få återbäring istället för att bekosta utdelning till bankens ägare.

Min lösning för att slippa bankavgifter (Handelsbanken + OKQ8) krävde alltså lite tankemöda (men inte så mycket). Den visar att nischbanker såsom OKQ8 bank troligen går en ljusare framtid till mötes än de gamla bankdinosaurierna. Kolla upp vad du betalar för avgifter idag! Vilka tjänster behöver du egentligen hos en bank? Kan du vara "otrogen" med en nischbank och därmed spara in avgifter?

Jag läser förresten att Danske Bank krymper på privatkundssidan i Danmark - på de tio veckorna sedan årsskiftet har andelen sjunkit från 29,7 till 27,5 procent, vilket beror på höjda avgifter, stängda kontor och förlorat förtroende. Nordea verkar ha snott en stor del av de danska bankbytarna. Nu är det enligt Danske Bank mest småkunder det handlar om, men vi ska inte glömma att Danske Bank är jättestor i förhållande till Danmarks BNP. Det är bland världens större banker bara Schweiz som har sådana som är större i förhållande till landets BNP.

2012-12-27

Kontantlöst inte bra

I förra veckan kunde vi läsa om hur allt färre bankkontor hanterar kontanter. Det finns nu fler kontantlösa bankkontor än kontor med kontanter. Bara Handelsbanken är motvalls och har som mål att alla kontor ska ha kontanter.

Det är för övrigt intressant hur bankerna har lyckats få igenom sitt språkbruk med "kontantfria" istället för "kontantlösa". "Kontantlösa banker" och "kontantlöst samhälle" ger en känsla av att något saknas, medan "kontantfria banker" och "kontantfritt samhälle" ger en känsla av att man befriat sig från något onödigt.

Den minskade kontanthanteringen avspeglar sig även i mängden sedlar och mynt i cirkulation, som sedan 2007 har minskat med omkring 10 procent, efter att tidigare ha ökat i en takt som ser ut att någorlunda ha följt inflationen. Det ser alltså ut att vara sedan 2007 som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning.

Kontantlöst låter kanske bra i teorin, med minskad rånrisk och andra argument, men i praktiken finns många problem. Ett av dem är att det kontantlösa samhället är fullständigt beroende av en fungerande elektronisk infrastruktur för betalningar. Detta visade sig särskilt tydligt idag när Nordeas tjänster idag under två timmar på eftermiddagen inte fungerade på grund av tekniska problem. Det gällde hela det elektroniska betalningssystemet med bankomater, kortbetalningar och nätbank hos Sveriges största bank. Liknande stopp har inträffat flera gånger tidigare i år, framförallt nära månadsskiften då många använder systemen för att betala räkningar. Visserligen har det varit "relativt störningsfritt" under hösten, men kombinationen av månadsslut och mellandagsrea blev tydligen för mycket för systemet.

De som drabbas av dagens stopp hos Nordea är dels butiker som inte kan sälja varor, dels alla som skjutit upp sina inköp till mellandagsrean för att de inte anser sig ha råd att handla till fullt pris. Sedan kan förstås de drabbas som hade tänkt att mata in sina räkningar för betalning inför en resa.

Det är många system som måste fungera felfritt för att ett kontantlöst samhälle ska fungera. Ett strömavbrott någonstans i kedjan stoppar betalningar, men å andra sidan stoppar troligen strömavbrott även de flesta kontantbetalningar, då de allra flesta butiker idag har elektroniska kassasystem. Men även utan strömavbrott är det elektroniska betalsystemet sårbart. Tekniska system, framförallt de som baseras på någon form av datorer, fallerar förr eller senare. Jag vet, för jag har jobbat med utveckling av programsystem större delen av mitt liv.

Skatteverkets krav på kassaregister skapar för övrigt också en större sårbarhet i samhällets betalsystem genom att i princip kräva elektroniska kassaregister. Företag med försäljning inklusive moms under fyra prisbasbelopp (176 000 kr) per år är undantagna.

Slopad kontanthantering blir också ett problem för mindre företag i mindre kommuner.
”Många småföretag överväger att flytta eller lägga ned sin verksamhet i vår kommun”, säger Per Almström, kommunchef i Perstorp.
Detta sedan Perstorps enda bank Swedbank slutat med kontanthantering. Storbankernas motvilja mot kontanthantering ger förstås ett guldläge för uppstickare inom kontanthantering såsom Forex Bank. Efterfrågan på nyetablering finns framförallt på mindre orter och bara i år har Forex öppnat nästan 20 nya bankkontor.

Ett annat problem med kontantlöst är att många människor i samhället inte har något bankkonto eller betalkort. Det gäller till stor del svaga grupper, t.ex. hemlösa, utlandsstudenter, låginkomsttagare och personer från andra länder. Även många unga människor saknar bankkonto eller betalkort.

Flera landsting har numera slopat kontantbetalning i sjukvården, och "Patienterna erbjuds istället att betala med kort eller få en faktura för betalning i efterhand". Detta drabbar dem som av olika orsaker inte har något kort att betala med. För att kunna betala sin faktura kontant måste de betala en extra avgift hos de ställen som erbjuder kontant betalning av fakturor, som blir ett slags straffavgift för redan svaga grupper. I och med att dessa grupper redan är svaga har de också svårt att göra sin röst hörd och den kortbetalande majoriteten kan utan problem köra över dem.

Visserligen har man enligt svensk lag rätt att öppna ett konto i en bank. I Bankrörelselagens 2 kapitel står:
1 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.
Vad denna allmänt hållna formulering innebär förtydligas av Finansinspektionen i författningen FFFS 2001:8 "Allmänna råd om inlåningskonton och tillhörande banktjänster".
Inlåningsskyldigheten

2 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617). Det kan finnas undantag från denna skyldighet t.ex. vid lagliga hinder, tidigare misskötsel eller ohederlighet gentemot banken.
Enbart den omständigheten att en kund har fått en s.k. betalningsanmärkning bör inte utgöra tillräcklig grund för banken att neka kunden inlåningskonto.

Tilläggstjänster

3 § För att på ett effektivt sätt kunna sköta uttag av kontanter, överföringar och betalningar bör kontohavaren ges möjlighet att koppla tilläggstjänster till ett inlåningskonto, om det inte finns skäl mot detta.
De mest utsatta grupperna, t.ex. hemlösa, har ingen chans att få något bankkonto, än mindre betalkort, då de kan nekas detta på grund av "tidigare misskötsel". Hur många hemlösa skulle klara av att ha ett kort förvarat på betryggande sätt? Även vad gäller mindre utsatta grupper så behövs i många fall en utbildningsinsats för att få dem att förstå att de behöver bankkonto och kort. Vem gör den insatsen och hjälper dem när de går till banken? Ingen såvitt jag kan se, i alla fall inte i den omfattning som skulle behövas.

Rättigheten att öppna bankkonto begränsas också i många fall av bankernas avgifter. Endast några banker har helt avgiftsfria konton, åtminstone om man vill ha tillgång till betalkort och/eller internetbank. Detta vet de flesta inte om, utan går bara till första bästa bank.

En intressant sak vad gäller att betala med kort är att det är de stora bolagen Visa och Mastercard som bestämmer villkoren. De kan till exempel bestämma att stoppa en skräckfilmsförsäljare. De svenska bankerna måste följa kortbolagens villkor. Med tanke på att de båda är baserade i USA är det inte otänkbart att de hittar på andra kategorier av varor och tjänster som de anser är moraliskt dåliga.

Bankerna och många andra aktörer (t.ex. Finansförbundet) förespråkar en större övergång till kontantlösa transaktioner och brer på om kontanternas förment dåliga sidor, ibland med förvrängda fakta. Nordea skriver t.ex. på fullaste allvar att "Kontanter har en stor påverkan på miljön och är en grogrund för kriminalitet". Jag skulle vilja veta vilka belägg Nordea har för detta med att kontanter "är en grogrund för kriminalitet". Kriminalitet lär vi nog ha även i ett kontantlöst samhälle, då den har helt andra grundorsaker, exempelvis snedfördelning av inkomster och tillgångar inom samhället. Men vi får gratulera våra banker till ett framgångsrikt lobbyarbete, så att de kan ta en större procent i avgifter på samhällets penningtransaktioner.

Nordea och Finansförbundet går vidare med att skriva om de utsläpp som värdetransporterna orsakar och att hanteringen av sedlar och mynt kostar samhället cirka 11 miljarder per år. Vad de talar tyst om är kostnaderna för kortbetalningar. De är förstås inte heller gratis. Butikerna måste köpa eller hyra kortterminaler, samt betala avgifter för kortköp. Kortinnehavarna betalar också i de flesta fall en årsavgift för förmånen att kunna betala med kort. Infrastruktur måste byggas upp för att ta hand om elektroniska betalningar. Har någon räknat på vad korthanteringen och elektroniska betalningar egentligen kostar? Vilket betalsystem vi än har blir det kostnader för transaktionerna.

Själv använder jag mest kontanter när jag betalar, bland annat för att jag anser att kontanter som betalsystem måste finnas kvar. Det känns också bättre att betala med riktiga pengar, inte med siffror på bankkonton. Mitt bankutdrag blir också mycket lättare att läsa efter att jag frångått kortbetalning.

2011-11-06

Dags att byta bank?

Jag läser att igår var "Bank Transfer Day" i USA. Det är en rörelse som uppmanar folk att flytta sina bankaffärer från de stora kommersiella bankerna till lokala icke-vinstdrivande Credit Unions (ungefär som sparbanker).

Det hela började efter att Bank of America ville ta ut en avgift på 5 dollar på betalkort. Folk skulle alltså behöva betala för att komma åt sina pengar. BoA har sedermera dragit tillbaka förslaget efter den proteststorm som blev, men trots det är folk arga på storbankerna och en driftig tjej drog alltså igång detta med Bank Transfer Day. Nu verkar inte folk ha lämnat storbankerna i stora skaror just igår, men Credit Union National Association sade i torsdags att sedan BoA meddelade om sin avgift på betalkort har Credit Unions fått 650 000 nya medlemmar, mot 80 000 en vanlig månad, samt dessutom 5,4 miljarder dollar i insättningar.

Nu har ju USA över 300 miljoner invånare, så 650 000 som lämnar storbankerna är säkert ingen katastrof för dem, men det är ändå förvånansvärt många.

Svenska JAK medlemsbank försöker haka på med att utlysa Bankbytardagen Sverige, men eftersom inga stora media nappat på det så lär det inte märkas särskilt mycket. Jag skrev förresten förra året om banker utan vinstintresse.

Här i Sverige har det ju stormat rejält kring Nordea i veckan efter nyheten om VD Christian Clausens snuskigt stora förmåner i form av t.ex. en lägenhet på 250 kvadratmeter. Både kunder och anställda är ilskna. Att Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos går ut och försvarar det hela och säger att han gärna ger VD:n mer pengar gör knappast saken bättre. Det visar bara hur bankernas nomenklatura lever i sin egen värld, väl avskild från vanligt folk. Till råga på allt så har Nordea ett absurt högt avkastningskrav på 15 procent!

Även jag är ilsken, eftersom jag är Nordeakund genom att ha ett plusgirokonto, som jag behöver för min firma. Jag letade efter alternativ, men bankgiro verkar kosta minst 250 kronor per år mot 144 för plusgiro. Jag minimerar dock mitt gynnande av Nordea genom att hålla minimalt med pengar stående på plusgirokontot, som ju förresten inte heller ger någon ränta.

Som privatkund kan det verkligen vara värt besväret att kolla upp vad man betalar för sina banktjänster och eventuellt byta bank. Jag antar i listan nedan att man behöver ha ett betalkort och möjlighet till internetbetalning för räkningar. Var också på din vakt - avgifterna ändras ständigt.
  • Swedbank tar visserligen inte ut någon avgift för privatkonto, men betalkort till kontot kostar 195-250 kronor per år och internetbetalning 155 kronor per år. Det är alltså svårt att komma undan billigare än 350 kronor per år i avgift.
  • Nordea tar ut 144 kronor per år för betalningar och 288 kronor per år för betalkort, så där måste man alltså göda banken med 432 kronor per år i avgifter.
  • SEB tar ut 120 kronor per år för internetbetalningar och 180-250 kronor per år för betalkort, alltså totalt minst 300 kronor per år i avgift.
  • Handelsbanken tar ut 195-250 kronor i avgift på betalkort, men har också något som kallas "frikort", som är utan avgift men bara kan användas i Handelsbankens bankomater. Handelsbanken ser inte ut att ta ut någon avgift för internetbetalningar.
  • Danske Bank har kontotypen Danske Direkt där man får både betalkort (MasterCard) och tillgång till internetbetalning utan avgift. 0 kronor per år, alltså. Men akta så du inte råkar välja kontotypen Danske Plus, där du göder banken med 540 kronor per år utan att få någon oumbärlig extra nytta för pengarna.
  • Även Skandiabanken har konto utan avgifter för kort och internetbetalningar. Totalt 0 kronor per år.
  • Hos Länsförsäkringar bank kostar kortet 225 kronor per år, men internetbetalning är gratis.
Nu orkar jag inte gå igenom alla svenska banker, men listan ovan visar att kostnaden för bastjänsterna bankkonto, betalkort och internetbetalning varierar såpass mycket som mellan 0 och 432 kronor per år. Värt att kolla, alltså! De bästa jag hittat är Danske Bank och Skandiabanken, som är gratis. Vill man sen ha sitt sparkapital någonstans ska man titta på räntan istället, men det är ett kapitel för sig. Här handlar det bara om konto för lön och betalningar.

Vet någon av läsarna om det finns någon mer bank som inte har avgift för betalkort och internetbetalning?

Tillägg 2014-01-15: Notera att detta skrevs i november 2011 och flera förändringar har skett av villkoren hos svenska banker. Kolla hur det ser ut just nu innan du byter bank!

2010-11-17

Swedbanks datorhaveri belyser riskerna

Igår var det ett jättelikt datorhaveri hos Swedbank, vilket förutom att man inte kunde logga in och betala räkningar också ledde till att Swedbanks kunder inte kunde ta ut pengar i bankomater eller betala med kort. Systemet var nere från klockan 15 till klockan 23. Bloggrannen Musik@Centrifugen tycker att det var ett bra genrep inför vad som kan komma framöver.

I april skrev jag så här.
Man kan ju fråga sig hur det skulle fungera vid ett strömavbrott i ett kontantlöst samhälle. Eller om en grävmaskin råkar klippa av dataledningar. Eller varför inte att betalsystemet bryter samman p.g.a. datafel. Vårt nuvarande betalsystem är tillräckligt sårbart som det är utan att behöva öka på kortanvändningen.
Och i september skrev jag följande med anledning av att polisens telefonnummer slagits ut av datorstrul.
Tänk tanken att något liknande skulle drabba kortbetalningssystemet. Även det är beroende av ett antal datorservrar.
Nu drabbade det inte hela kortbetalningssystemet, utan "bara" en av de större bankerna. Förhoppningsvis kan denna händelse bli en nyttig väckarklocka för alla som förespråkar ett kontantfritt samhälle. Jag har arbetat stora delar av mitt yrkesliv med verksamhetskritiska datasystem och jag vet av egen erfarenhet att förr eller senare händer i alla system det där "omöjliga" som gör att hela systemet går ner, hur mycket säkerhetsåtgärder och redundans man än byggt in. Jag kan intyga att det är väldigt svettigt att då sitta i en position med del i ansvaret för att systemet fungerar, med chef och kund flåsande i nacken. Jag har varit med om att datasystem som inte "får" stå still gör det i över ett dygn. I efterhand kan man se det som ett bra tillfälle att öva på de manuella reservrutinerna.

Mina erfarenheter gör att jag inte litar på några komplexa system. Därför rekommenderade jag följande enkla beredskap.
För den händelse att kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ju längre kortsystemet fungerar någorlunda felfritt, desto mer invaggas "fårket" i den falska tryggheten av chipförsett kort. Ty förr eller senare kommer den dagen när systemet av någon anledning tar semester ett par dagar. Inga tekniska system är ofelbara.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp. För just den dagen du verkligen akut behöver ta den där taxin kan du ge dig på att betalkortsystemet väljer att strejka, enligt lagen om alltings djävlighet.
Förhoppningsvis kommer det aktuella Swedbank-haveriet att leda till att de ser över sina rutiner, men grundproblemet kvarstår att det handlar om ett komplext datasystem, där man inte kan förutse alla möjliga felkällor. Så förr eller senare kommer liknande haverier åter att drabba våra betalningssystem och då är det viktigt att det finns reservrutiner, alltså i detta fall sedlar och mynt.

Vi ska inte heller glömma att det aktuella haveriet inte hade en extern orsak. Den dagen någon bestämmer sig för och lyckas med en hackerattack på en bank, hur går det då?

Det vore också bra om privatpersoner såg över hur mycket kontanter de har tillgängliga, men att döma av såna här exempel tycks "fårket" inte se några risker med de komplexa systemen. Kommentaren blir bara att sånt här inte får hända. Men som sagt - det kommer att hända fler gånger.

[Andra bloggar om , , , , ]

2010-09-01

Beredd?

I vårt komplexa samhälle finns det många system som kan gå snett och ställa till det för vanligt folk. Idag kan man läsa att flera datorservrar i systemet för polisens telefonnummer 114 14 lade av i natt och det därför kan bli långa väntetider.
I vanliga fall är det 120 operatörer som tar emot mellan 4.000 och 5.000 samtal per dag. Nu går samtalen fram till mellan 10 och 20 operatörer.
Inte förrän i eftermiddag räknar man med att felet är avhjälpt. Hur kan polisen ha ett system med så dålig reservplan?

Tänk tanken att något liknande skulle drabba kortbetalningssystemet. Även det är beroende av ett antal datorservrar. Eller att avbrottet istället för polisens nummer skulle drabba larmcentralen 112.

Idag kan man också läsa att det är strömavbrott på hela Gotland. Strömavbrott inträffar hela tiden, men de större inträffar mer sällan. Ett av de värsta de senaste åren var det som orsakades av en kabelbrand i Akalla i maj 2002. Många tusen människor i Stockholms nordvästra förorter var då utan ström i flera dagar. Smålänningar och många andra i södra Sverige är ju vana vid strömavbrott titt som tätt, men 2003 var det mer allvarligt.
23 september 2003 blev nära två miljoner svenskar utan el efter att strömförsörjningen slagits ut söder om en linje mellan Norrköping och Varberg. I över en timme stod södra Sverige stilla. Reservaggregat klarade sjukhus och andra livsviktiga funktioner. Men många industrier och kommunikationer var lamslagna.
Fast värst var väl ändå strömavbrottet 27 december 1983, då hela Sverige från Hälsingland och söderut var strömlöst i många timmar. Hos Energimyndigheten kan man läsa om Lärdomar från inträffade elavbrott.

Ju mer komplext vårt samhälle blir, desto värre blir effekterna av avbrott i el eller data. Och systemen går sönder förr eller senare. Därför bör man vara beredd på att det kan gå snett och ha reservplaner. Detta kallar jag för sund survivalism. Survivalister finns i alla grader från dem som bygger upp lager av konserver och vapen till att såna som helt enkelt har reservplaner för när samhället inte fungerar riktigt som det ska. Jag tillhör de måttligare.

Andra exempel på samhällstörningar är de nedrivna ledningar som orsakat stora förseningar i tågtrafiken igår och idag. Det råkar vara så många problem på kort tid att bloggrannarna Musik @ Centrifugen och Cornucopia smått konspirationsteoretiskt börjar fundera på om det finns en dold avsikt bakom detta. Fast slumpen kan lätt koncentrera såna här händelser så att det ser ut som ett mönster.

Eller vad sägs om att din bank plötsligt stänger utan förvarning, som HQ Bank i måndags.

Alltid redo!
Hur kan man då förbereda sig för att inte drabbas alltför hårt av dessa livets förtretligheter? Om vi börjar med den pekuniära delen av livet, så är det alltid en bra idé att inte ha alla ägg i samma korg - alltså t.ex. som jag nämnde i mitt PS i måndags inte ha alla sina pengar på samma bank. Cornucopia föreslog i måndags att ha minst en månadslön på en annan bank än den ordinarie. Inom en månad bör man hinna styra över t.ex. löneutbetalningarna. En annan bra idé är att liksom jag inte ha samma bank som sin sambo/make/maka.

Sedan bör du (vilket jag och bloggrannarna ofta tjatar om) alltid ha en sparad buffert för att kunna klara ungefär ett halvårs utgifter om du blir sjuk eller arbetslös. Mitt hushåll har drabbats av två skräckexempel de senaste åren som visar att bufferten behöver vara minst så stor. Första gången var när min sambo var sjukskriven under större delen av första graviditeten och Försäkringskassan inte ville betala ut pengar. En månad innan planerat nedkomstdatum erkände Försäkringskassan efter en livlig brevväxling att de gjort fel och hela sjukpenningen för sex månader betalades ut retroaktivt. Den andra gången har jag nämnt förut här på bloggen. Förra hösten blev min sambo arbetslös och på grund av den hårda belastningen på a-kassorna just då dröjde det fyra månader innan första utbetalningen kom. I teorin skulle det ha tagit kortare tid, men det räcker ju med att någon blankett är felifylld eller något papper saknas för att handläggningstiden ska förlängas. För a-kassan talar ju inte omedelbart om att något är fel, utan först ska blanketterna ligga i en hög ett tag.

Skulle din bank hamna i trångmål är det bra att veta att det visserligen finns en obligatorisk Insättningsgaranti för svenska banker, men att det kan dröja upp till tre månader innan du får ut pengarna. Tänk därför efter hur mycket av dina sparpengar du vill vara utan i tre månader och dela eventuellt upp pengarna mer lika mellan dina två banker än vad jag föreslog ovan. Ett annat alternativ där sparpengarna är så säkra som möjligt är Riksgäldsspar - ingen hög ränta men säkrare än någon bank. Själv har jag några månadslöner undanstoppade där som buffert, eftersom banken ändå inte ger särskilt hög ränta.

Är du också beredd på att internetbanken kan strula? Musik @ Centrifugen uppmärksammade i måndags att Nordeas hemsida och internetbank strulade i måndags lagom när alla ska betala månadens räkningar. Det är fler saker som kan ställa till det med dina räkningsbetalningar. Förutom bankens hemsida måste även din internetförbindelse och koddosa fungera. För ett tag sedan råkade jag ut för att batteriet tog slut i koddosan. Inget problem tänkte jag och flyttade över batteriet från sambons koddosa, men det visade sig att även det hade tagit slut. Ut dagen efter för att köpa batteri, men på Teknikmagasinet var just den batteritypen slut då, så det fick bli ett betydligt dyrare batteri av samma typ från Klockmäster. Sedan dess har jag alltid ett reservbatteri hemma. Tillfälliga avbrott i internetförbindelsen kan man skydda sig mot genom att mata in sina räkningar en bra bit före månadsskiftet - man kan ju sätta önskat betalningsdatum.

För den händelse att kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ju längre kortsystemet fungerar någorlunda felfritt, desto mer invaggas "fårket" i den falska tryggheten av chipförsett kort. Ty förr eller senare kommer den dagen när systemet av någon anledning tar semester ett par dagar. Inga tekniska system är ofelbara.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp. För just den dagen du verkligen akut behöver ta den där taxin kan du ge dig på att betalkortsystemet väljer att strejka, enligt lagen om alltings djävlighet.

Nu invänder säkert somliga att det är en stöldrisk att ha kontanter på sig eller liggande i hemmet. Då replikerar jag att risken med att ha ett betalkort på sig (eller använda det) är betydligt större.

Jag återkommer med beredskapstips för händelser av mer fysisk art.

[Andra bloggar om , , , , , ]

2010-08-18

Banker och vinstintresse

Idag skriver E24 om hur regeringen springer bankernas ärenden med det nya förbudet för handeln att från 1 augusti ta ut en extra kortavgift vid småköp. Bengt Nilervall, betalansvarig på branschorganisationen Svensk Handel, ser förbudet som ett exempel på framgångsrik banklobbying. Jag håller med - jag har tidigare påpekat att de formella makthavarna i form av Finansinspektionen, Riksbanken, Riksdag och regering verkar gå i bankernas ledband. Nya lagar och förordningar gynnar misstänkt ofta bankerna och särskilt de fyra storbankerna. Råkar bankerna i självförvållad kris som hösten 2008 så stöttas de upp av Riksgälden och Riksbanken. De fyra stora (Nordea, Swedbank, SEB, Handelsbanken) har ju blivit "för stora för att få falla" - "too big to fail".

Som jag påpekade i april är kortbetalning ett sårbart betalsystem, som kan råka ut för allehanda störningar - strömavbrott, datafel, avgrävda kablar. Vi behöver inte ens nämna hoten från hackare och skimmare. Ändå använder man "riskerna med kontanthanteringen" som argument för att minska denna till förmån för kortbetalning. Det verkliga skälet torde vara att betalkorten är guld värda för bankerna. E24:s journalist Joel Dahlberg (ännu en som kan tänka själv - bra) beräknar att korten drar in långt över 15 miljarder kronor till de fyra storbankerna och att vinsten på korten landar på drygt 4 miljarder kronor. Men dessutom har bankerna mage att ta en avgift från sina privatkunder för varje kort.

Fast nu kanske det av bankerna beställda förbudet mot extra kortavgifter vid småköp kommer att slå tillbaka mot dem själva och effekten att bli motsatt mot den avsedda.
- De handlare som tidigare tagit ut en avgift kanske väljer att helt vägra ta emot kort för köp under 50 eller 100 kronor och då har man ju inte kommit framåt i den här frågan.
Det kan också hända (som tidningarna påpekat tidigare under sommaren) att vissa handlare som framförallt säljer för småbelopp (t.ex. tobaksaffärer) helt enkelt väljer bort kortautomaten och bara tar emot kontanter.

Vi vanliga privatpersoner verkar vara uppdelade i två läger. Dels finns såna som jag, som mer och mer återgår till att använda kontanter. Under 2000-talets första halva började jag att betala allt mer med kortet (till och småinköp på ICA), men under det senaste året har jag börjat använda kontant betalning allt mer. Dels finns såna som flera av mina vänner, som numera nästan aldrig använder kontanter och normalt inte ens har något annat än kortet på sig. Som ni förstår kan det bli livliga diskussioner ibland. Mina motståndares argument brukar vara omtanke om butiks- och restaurangpersonal (låter som ett eko från bankernas kortpropaganda tycker jag) eller att det är så praktiskt. Själv argumenterar jag om sårbarhet och annat som jag tar upp i denna artikel.

En annan sak som gör mig misstänksam är att bankerna gör reklam för sina kort. Om bankerna gör reklam för något brukar det betyda att de tjänar på det. Banken är inte din vän. Du kanske tjänar på bankens råd, men var så säker på att banken tjänar ännu mer.

Banker utan vinstintresse

Det passar bra som motvikt att Svenska Dagbladet idag skriver om Sveriges två medlemsbanker - JAK och Ekobanken.

JAK riktar sig till privatpersoner och har cirka 36 000 medlemmar/kunder.
JAK är en kooperativ bank, alltså en ekonomisk förening. Tanken är att medlemmarna sparar och lånar av varandra utan krav på vinst. Varken den som sparar i banken eller den som lånar av banken betalar ränta. Däremot betalar den som lånar en administrationsavgift.
Ekobanken har omkring 1300 medlemmar och runt 3600 kunder.
Ekobankens utlåning riktar sig främst till företag och föreningar, men alla kan spara i banken. Pengarna som sparas placeras så att de finansierar företag som bidrar till en sund social och ekologisk utveckling. För att alla tydligt ska kunna se vad deras pengar används till publiceras alla lån och krediter som ges till företag och föreningar i årsredovisningen och i en skrift. Ekobanken ger sina sparkunder ränta och ägarna får en avkastning på insatt kapital.
Dessa är två mycket sympatiska alternativ för den som är trött på de stora roffarbankerna. Dina pengar används här inte till att betala stora bonusar till bankfolket.

Både JAK och Ekobanken är också befriade från de problem som drabbar andra banker. De har bara in- och utlåning. Ingen placering i finansiella instrument. Lånar inte upp pengar på någon finansmarknad för att låna ut. Båda bankerna är med i den statliga insättningsgarantin, men skulle vad jag förstår knappt behöva det.

Båda dessa banker fungerar ungefär så som sparbanker och föreningsbanker fungerade innan större delen svaldes och till slut blev bankkolossen Swedbank. Men det finns faktiskt fortfarande en hel bunt riktiga sparbanker kvar. Ett enkelt sätt att hitta om det finns en sparbank i närheten är att titta in på Insättningsgarantings lista över anslutna institut och bläddra ner till avdelningen Sparbanker. Några sparbanker finns dock överst under bankaktiebolag och jag vet inte hur "bra" de är (måste utredas). Hursomhelst är det sympatiska småbanker man träffar på bland sparbankerna. Lönneberga-Tuna-Vena Sparbank (med hela tolv anställda) skriver till exempel så här på sin hemsida.
Lönneberga-Tuna-Vena Sparbank är en fristående och självständig sparbank med stark lokal förankring. Banken är inget aktiebolag och har inga ägare som ställer krav på utdelning. De årliga överskotten stannar därför kvar i banken för att bland annat trygga insättarnas pengar. De på detta sätt fonderade rörelseresultaten skall också användas för att utveckla sparbanken, till nytta för kunderna och de orter som sparbanken verkar i.
Vilken bank tror ni Emil i Lönneberga skulle välja?

Nackdelen med sparbankerna är att de vad gäller tekniska och andra tjänster vad jag förstår sitter i knät på Swedbank och därmed tjänar denna storbank lite grann även på sparbankskunderna. Rätta mig om jag har fel.

[Andra bloggar om , , ]

2010-04-16

Kortstrul

Jag fick en kommentar på mitt inlägg häromdagen om det sårbara betalsystemet med kort som tipsade om en bra blogg. Bloggen heter "Tankar om kortfällan - en blogg om riskerna med kortköp" (kortstrul.wordpress.com). Den var så bra att jag rekommenderar er att följa den.

[Andra bloggar om , ]

2010-04-14

Sårbart betalsystem

Jag läser idag att Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg inte utesluter möjligheten att förbjuda pengar i butiker för att få stopp på butiksrånen.

Det finns bättre sätt att få stopp på butiksrånen. Se till att polisens resurser fördelas till att bekämpa rånen och om nuvarande resurser inte räcker, så öka på dem. Skaffa bättre kontanthanteringssystem, t.ex. Cashguard.

Man kan ju fråga sig hur det skulle fungera vid ett strömavbrott i ett kontantlöst samhälle. Eller om en grävmaskin råkar klippa av dataledningar. Eller varför inte att betalsystemet bryter samman p.g.a. datafel. Vårt nuvarande betalsystem är tillräckligt sårbart som det är utan att behöva öka på kortanvändningen.

Sedan dyker det ju upp integritetsproblem. Ska alla mina betalningar vara spårbara? Ska min fru kunna se allihop på mitt kontoutdrag?

Och vad händer om mitt betalkort blir stulet? Vad gör jag medan jag väntar på ett nytt om jag inte kan använda kontanter?

Tillägg 23:03: Sen har vi den juridiska sidan. Svenska kronor som sedlar och mynt är lagligt betalningsmedel i Sverige och en butik kan såvitt jag förstår inte vägra att ta emot dem. Jakob Heidbrink på Juridikbloggen bekräftar mina misstankar.
Kronor i form av sedlar och mynt är lagligt betalningsmedel [...] Att något är lagligt betalningsmedel innebär veterligen att den som vill betala en skuld har rätt att erbjuda och att den som har en fordran har skyldighet att ta emot svenska kronor i sedlar och mynt.
Andra bloggar som skriver om detta: Henrik Alexandersson, Stefan Karlsson, Ipse Cogita, Gester med ord, Lakes lakonismer.

[Andra bloggar om , ]