Ohållbara globala finansmarknader

Lite intressant från veckans Credit Bubble Bulletin (min översättning):

Jag köpte aldrig den populära jämförelsen mellan 2008 och 1929 - och den relaterade uppfattningen att 2008 var "hundraårsflödet". Krisen 2008-2009 var till största delen en privat skuldkris kopplad till spräckandet av bubblan i bostadskrediter - inte olik tidigare upprepade globala kriser, utan bara större och något mer systemisk. Det var dock inte en djupt systemisk kris besläktad med efterspelet till 1929, vilket karakteriserades av en förtroendekris för banksystemet, marknaderna och finansbranschen i allmänhet, tillsammans med ett tappat förtroende för statens politik och institutioner. Men efter ett decennium av aldrig tidigare skådad expansion av statsskulder och centralbankskrediter har allt nu dukats upp för en mer systemisk 1929-liknande finansiell rubbning.

Intressant i sammanhanget är att chefen för USA:s centralbank, Janet Yellen, häromdagen sade angående nästa finanskris: "Jag hoppas att det inte blir under vår livstid och jag tror inte att det blir det". Ett uttalande som närmast är löjeväckande med tanke på de enorma ohållbara kreditberg som byggts upp sedan 2008.

Vidare från Credit Bubble Bulletin:

Det är ironiskt att Federal Reserve säger att banksystemet är botat och så väl kapitaliserat att bankerna nu kan öka utdelningar, aktieåterköp och förmodligen risktagande. Enligt konventionellt centralbankstänkande ger ett välkapitaliserat banksystem en stark buffert för att stoppa vindarna från en finanskris. Ordförande Yellen ser uppenbarligen på bankernas kapitalnivåer och extrapolerar detta till systemisk stabilitet. Men nästa kris lurar inte hos bankerna, utan på tillgångs- och derivatmarknaderna: för mycket hävstång och för mycket "pengar" som används till trendföljande handelsstrategier. För mycket hedgande, spekulation och hävstång genom derivat. Marknaderna präglas av missuppfattningar och förvrängningar på en storslagen skala.

Jämfört med 2008 så är de belånade spekulanterna och ETF-komplexet betydligt större och potentiellt farliga. Derivatmarknaderna är nuförtiden mycket mer sårbara för likviditetsfrågor och rubbningar. De globala marknaderna har aldrig dominerats så mycket av trendföljande strategier. Det är ett allvarligt problem att tillgångsmarknadernas avkastning - aktier, obligationer, företagskrediter, framväxande marknader, fastigheter etc - alla har blivit så starkt korrelerade. Det finns enorma sårbarheter förknippade med att olika marknader har blivit så synkroniserade globalt. Och i hela det stora spelet av groteskt uppblåsta globala finansiella instrument, tillgångs- och derivatmarknader, är storleken på det tillgängliga bankkapitalet trivialt.

MPS epicentrum i epicentrum

Världens äldsta ännu verksamma bank, italienska Banca Monte dei Paschi di Siena (MPS) grundades år 1472 i staden Siena i Toscana. Det ser dock ut som om den inte kommer att bli så mycket äldre än sina nu 544 år.

Jag skrev igår om hur de italienska bankaktierna fortsätter neråt och i lördags om hur de italienska bankerna är epicentrum för den finanskris vi just ser utvecklas. Idag har dock utvecklingen för italienska bankaktier varit lite annorlunda. MPS aktier har fullständigt slaktats ner 19,4 procent och bara under handelsdagens sista 45 minuter föll den 10 procent när handeln återupptogs efter tidigare stopp.

Däremot har inte övriga italienska bankaktier gått ner på samma sätt idag, till skillnad mot hur det sett ut vid övriga nedgångsdagar sedan 24 juni, då de också slaktats hårt (om än inte lika hårt som MPS). UniCredit +0,7%, Intesa SanPaolo -2,2%, Banco Popolare -3,8%, UBI +1,4% idag. Det ser alltså ut som om MPS är epicentrum i den italienska bankkrisen och finansmarknaderna har uppenbarligen tappat förtroendet för denna bank. Aktien har nu tappat över 95 procent i värde på två år. Bara sedan augusti förra året har aktien tappat 87 procent.

Kravet som offentliggjordes igår från ECB på att minska bankens berg av dåliga lån med 10 miljarder euro fram till 2018 var troligen det som avgjorde. Med tanke på att MPS senaste kvartalet bara hade en nettovinst på 93 miljoner euro kommer nedskrivningar av några miljarder för dåliga lån att ge en brakförlust. MPS har en balansräkning på 174 miljarder euro, så 47 miljarder i dåliga lån är ytterst kännbart och att försöka bli av med 10 miljarder av dessa ger en som jag ser det omöjlig ekvation, särskilt som vad jag kan utläsa av balansräkningen de bara har 9,7 miljarder i eget kapital och reserver.

Så italienska staten måste hjälpa MPS på något vis, frågan är bara hur. Kapitaltillskott skulle kunna komma ifråga genom ett kryphål i EU:s nya strängare bankregler att det får göras om en bank fallerar ett stresstest. Någon gång i slutet av juli ska resultatet av årets stresstest av EU-bankerna komma och MPS lär troligen inte klara det. Frågan är bara om det aktuella stresstestet hinner publiceras innan situationen för MPS blir akut. För övrigt har italienska staten redan hjälpt MPS med kapitaltillskott två gånger.

En annan möjlighet är att man på något sätt genom en fond köper ut de dåliga lånen från MPS. Frågan är bara vad "rätt" värde på dessa är. I bankens bokföring står de runt 40 procent av det nominella värdet, medan marknadsvärdet bara verkar vara runt 20 procent. Köper staten genom en fond ut de dåliga lånen kan de knappast göra det till alltför högt värde utan att få bassning från EU.

Grunden i just Italiens bankers problem är att landet till skillnad från Spanien och Irland inte varit under något internationellt räddningsprogram och därför inte tvingats radikalt rensa upp sin banksektor. Nu kommer efterräkningen. WolfStreet ser en risk för för uttagsanstormning och/eller bankkollaps i Italien. Och hade jag pengar i en italiensk bank (och särskilt MPS) skulle jag flytta dem omgående. De flesta mer informerade aktörer tänker troligtvis också så.

Det är en imponerande mängd dåliga lån som Italiens banker samlat på sig. Siffrorna varierar mellan olika källor, men mellan 17 och 20 procent av bankernas lån är dåliga. Detta kan jämföras med att i finanskrisen 2008-2009 var som högst endast 5 procent av USA:s bankers lån dåliga. Detta beror på att de italienska bankerna varit slappare med att ta tag i dåliga lån. Under finanskrisen rullade de italienska bankerna i många fall bara vidare lån vars låntagare inte betalade i tid i hopp om att ett ekonomiskt uppsving efter krisen skulle lösa problemen.

Men när EU-myndigheter började övervaka eurozonens största banker 2014 blev reglerna hårdare och de dåliga lånen tvingades fram i ljuset.

Ett annat problem är att det på grund av Italiens tröga rättssystem är mycket svårt att tvinga igenom betalning eller säkerheter på dåliga lån. I genomsnitt tar de italienska domstolarna åtta år för att klara av en sådan process.

Skulle någon italiensk storbank gå omkull skulle det få svåra konsekvenser för många italienare, då det till skillnad från i andra länder är vanligt att privatpersoner äger bankobligationer. Omkring 187 miljarder euro i bankobligationer innehas av privata investerare, som skulle se dessa sparpengar försvinna om en italiensk bank gjorde en bail-in enligt EU-reglerna.

Investerarnas brist på förtroende för MPS visas sig inte bara i aktiekursen. Kreditswappar (CDS) på MPS obligationer ligger nu på 1633 punkter, vilket är betydligt högre än exempelvis grekiska statens 922 punkter, och indikerar en risk på 67 procent att MPS ställer in betalningarna.

Och nyss meddelade den italienska finansinspektionen Consob att de förbjuder blankning av MPS aktie från och med imorgon. Som vi alla vet av tidigare blankningsförbud så är dessa helt verkningslösa och ger snarare motsatt effekt, då de signalerar "panik". Detta gör att jag förväntar mig att MPS går under på något vis den närmsta veckan.

Det vi väntar på nu är bara en uttagsanstormning mot MPS, vilken även kan ske genom överföringar till andra banker, och/eller att andra banker stänger av sina kontakter med MPS (som skedde för Lehman).

P.S. 2193 miljarder euro är Italiens statsskuld på just nu.

P.P.S. Läs även vad SvD skriver om italienska banker.

Italienska banker fortsätter neråt

Jag skrev i lördags om hur de italienska bankerna befinner sig i epicentrum för finansoro just nu. Idag fortsätter turbulensen när Italiens tredje största bank Monte dei Paschi di Siena (MPS) fått ett brev från ECB med krav på att skära ner de dåliga lånen från 47 till 33 miljarder euro fram till 2018. Det innebär troligen att banken kommer att tvingas till stora avskrivningar.

Därmed föll MPS aktie med ytterligare 13,3 procent idag, utöver fallet på 29 procent från Brexit-omröstningen till i fredags.

Andra italienska banker föll också, om än inte lika hårt som MPS. De två största bankerna UniCredit och Intesa SanPaolo föll -3,7% respektive -3,1%. Några övriga bankaktier: Banca Popolare dell'Emilia Romagna -6,3%, Banco Popolare -4,1%, Credito Valtellinese -4,1%.

Räntorna på italienska statsobligationer har dock inte noterat någon större ökning idag, så ännu är oron uppenbarligen begränsad till just bankerna och inte italienska statens finanser.

Men förr eller senare kommer bankernas problem att hamna i knät på den italienska staten, vars statsskuld redan ligger på närmare 140 procent av årlig BNP.

Betänk att Italiens BNP är omkring nio gånger större än Greklands för att förstå vilken påverkan en italiensk kris får på EU och eurozonen.

Italienska banker i epicentrum

Så var Brexit-paniken över. Den blev inte särskilt lång vad gäller världens aktiebörser - två dagar av nedgångar följt av en kraftig uppstuds.

Men...

Brexit satte sökarljuset på Europas banker, även kallade "fragila avdelningen".

De italienska bankaktierna har inte återhämtat sig efter fallet efter Brexit-omröstningen, utan ligger kvar runt samma nivå som botten i början av veckan. UniCredit har fallit 30 procent, Intesa SanPaolo har fallit 25 procent och Banca Monte dei Paschi di Siena har fallit 29 procent sedan innan omröstningen. Sedan början av året har de italienska bankerna tappat mer än hälften av sitt börsvärde.

Skillnaden är slående mot exempelvis USA:s eller Sveriges banker, vars aktier har återhämtat större delen av fallet efter Brexit-omröstningen.

De italienska bankerna sitter på stora mängder dåliga lån (runt en femtedel av lånen eller 360 miljarder euro) och lider av dålig lönsamhet. Värst drabbade är Banco Popolare, Credito Valtellinese och Banca Popolare di Vicenza med runt en tredjedel dåliga lån och Banca dell'Emilia Romagna med runt en fjärdedel dåliga lån. Dessa (förhållandevis) mindre banker kommer att drabbas först och värst. För Monte dei Paschi di Siena (tredje största banken) är också nästan en fjärdedel av lånen dåliga och för de två största bankerna UniCredit och Intesa SanPaolo är omkring 20 procent av lånen dåliga.

EU-kommissionen har gett Italien tillstånd att använda statliga garantier på upp till 150 miljarder euro för att ge likviditetsstöd till sina banker. EU-kommissionen förväntar sig dock inte att stödet kommer att behövas. Nähä, varför ska det då finnas överhuvudtaget?

Italienska staten planerar också kapitalinjektioner på upp till 40 miljarder euro i landets banker. Det är dock tveksamt om de kan genomföra det, då det bryter mot EU:s nya strikta regler om bankräddningar, som föreskriver att man först ska göra en så kallad "bail-in", där innehavare av obligationer i banken och i sista hand konton med mer än 100 000 euro ska tas först vid en bankräddning.

Och hur ska ett land med en statsskuld på närmare 140 procent av årlig BNP klara av att rädda sina banker? Det enkla svaret är att det inte kommer att klara av det. Italien är som Grekland, fast många gånger större med omkring en tiondel av EU:s BNP.

Nu är det inte bara de italienska bankerna som är orosmoln. Många har länge påpekat att tyska bankjätten Deutsche Bank är världens mest systemkritiska bank på grund av dess många kopplingar till andra storbanker. Nu säger även IMF det: "Bland G-SIB (globalt systemviktiga banker) verkar Deutsche Bank vara den viktigaste nettobidragaren till systemrisker, följd av HSBC och Credit Suisse". En stor del i risken med Deutsche Bank är dess enormt stora exponering mot finansiella derivat - omkring en tredjedel av bankens tillgångar. Endast omkring en fjärdedel av tillgångarna är utlåning.

Bloggrannarna "Olja för blåbär" har idag skrivit om Deutsche Bank med utgångspunkt i Mike Shedlocks artikel om banken.

Deutsche Banks aktie har fallit cirka 22 procent sedan innan Brexit-omröstningen och har inte heller återhämtat sig sedan i måndags. Deutsche Bank värderas nu till endast 25 procent av det värde banken hade enligt årsredovisningen i slutet av 2015. Varför detta? Det tyder på att finansmarknaderna värderar Deutsche Bank som en gigantisk risk.

Och hur stor exponering har Deutsche Bank mot de italienska bankerna?

Så jag ser följande scenario:

1. Några mindre italienska banker faller
2. De större italienska bankerna får svåra problem
3. Italienska staten får statsskuldskris
4. Deutsche Bank krisar

Brexit finansmarknadschock

Brexit blev inte bara en politisk chock, som jag skrev om i fredags, utan även en chock för finansmarknaderna. De flesta verkade vara tvärsäkra på att det inte skulle bli Brexit, utan Bremain. När väl beskedet om folkomröstningsresultatet kom så rörde sig världens finansmarknader mycket kraftigt på olika vis. Några smakprov från valutamarknaderna i fredags (fredagens slutkurs mot torsdagens).

• USA-dollarn -4,2 procent mot den japanska yenen.
• Pundet -8,8 procent mot USA-dollarn och -6,7 procent mot euron.
• Euron -1,7 procent mot schweizerfrancen och-3,6 procent mot USA-dollarn.
• Svenska kronan -1,6 procent mot euron.-4,3 procent mot USA-dollarn.

Så här stora rörelser är ovanliga på valutamarknaderna. De kan leda till att många företag globalt får stora valutaförluster. Visserligen får många företag också valutavinster, men det blir som ett lotteri - vissa vinner, andra förlorar. Det går också som bekant att hedga sig mot valutaförluster med hjälp av olika derivat, men i andra änden av derivatet sitter en utfärdare (t.ex. en bank) och denna utfärdare kan drabbas av förluster om de inte i sin tur hedgat sig. Någonstans sitter i slutändan någon med en förlust på varje valutaposition. Särskilt finansföretag och hedgefonder kan vara svårt drabbade.

Apropå valutor läser jag att det på många ställen är växlingsstopp för pundet på banker och hotell i flera länder, vilket ger problem för turister.

Det var också stora börsfall i Europa och Japan:

• Londonbörsen -3,2 procent (det kraftiga fallet i pundet bromsade förstås upp börsfallet)
• Parisbörsen -8,0 procent
• Frankfurtbörsen -6,8 procent
• Tokyobörsen -9,2 procent
• Madridbörsen -12,4 procent
• Milanobörsen -14,5 procent

Men värre är hur bankaktierna klubbades ner:

• RBS -18,0% (Storbritannien)
• Barclays -17,7% (Storbritannien)
• Lloyds -15,2% (Storbritannien)
• Deutsche Bank -13,9% (Tyskland)
• Commerzbank -12,8% (Tyskland)
• BNP Paribas -17,4% (Frankrike)
• Credit Agricole -14,0% (Frankrike)
• Société Générale -20,6% (Frankrike)
• Banco Santander -19,9% (Spanien)
• BBVA -16,2% (Spanien)
• Bankia -20,8% (Spanien)
• UniCredit -23,8% (Italien)
• Intesa Sanpaolo -22,9% (Italien)
• MPS -16,4% (Italien)

Ny eurokris och bankkris på gång? Särskilt intressant är Deutsche Bank, Europas ledande bank vad gäller derivat. Vid slutet av 2015 hade de en exponering på 32,87 biljoner euro i räntederivat och 6,37 biljoner euro i valutaderivat. Men det är säkert inget att oroa sig för.

På Londonbörsen handlades även husbyggarföretagen ner 20-30 procent. Uppenbarligen anses "Brexit" vara mycket negativt för den brittiska bostadsmarknaden.

Det kommer säkerligen att bli flera hedgefonder som får stänga ner på grund av förluster. Ännu har säkert inte de som lånat ut till spekulationer med hävstång hunnit göra "margin calls" till alla drabbade kunder (eftersom det borde ha varit väldigt många i fredags), även om de nog ringde runt till många i fredags. "Margin calls" kan ha oväntade effekter på finansmarknader, då (över)belånade aktörer kan sälja av andra finansiella instrument än de drabbade för att få tillräcklig likviditet.

En effekt som fredagens Brexit-kaos på finansmarknaderna troligen kommer att ha är att banker framöver kommer att bli betydligt hårdare vad gäller belåning av finansiella tillgångar. Detta kommer i sin tur att drabba alla inom finansmarknaderna vars affärsidé helt eller delvis bygger på belåning.

En annan effekt av Brexit-resultatet är att Storbritannien troligen kommer att förlora AAA-kreditbetyget på sina statsobligationer. En representant för S&P sade i fredags att "vi anser att ett AAA-betyg är ohållbart under dessa omständigheter".

Jag får säkert anledning att återkomma till de effekter jag nämnt ovan och säkert andra också, som jag inte hunnit skriva om just nu.

En vecka på Twitter

Dags att sammanfatta första veckan på Twitter - ett socialt medium som jag tidigare inte har orkat prova och bara sett som oredigt, men nu har jag förstått hur det funkar. Ni kan följa mitt twittrande på @Flute_Tankar.

Nå, på en vecka har jag skrapat ihop 121 följare, vilket jag tycker verkar vara hyfsat bra. Första följaren var bloggrannen Cornucopia. En stor klump följare (77 stycken) rasade sen in de två första dagarna, följt av tretton stycken tredje dagen. Därefter har det legat på tre till sex nya följare per dag. Ännu inte så mycket genomslag, men förhoppningsvis blir det "ringar på vattnet" med fler nya följare.

Mina hittills 48 tweetar (inklusive retweetar) har uppmärksammats genom två svar, nio retweetar och sju gillanden.

Twitter känns bra för de där korta notiserna som jag annars inte skulle orka göra ett blogginlägg av.

Jag har tweetat ut varje blogginlägg jag gjort, men det har inte drivit särskilt mycket mer trafik till bloggen. Om man ser på statistiken för "referrers" så kom bara 1,4% från Twitter den senaste veckan, vilket dock är en ökning jämfört med föregående månadens 0,6%. Dock en piss i Mississippi jämfört med de 30,8% som kom från Cornucopia och 15,1% från Google. (Största "referrer" är förstås Flute-tankar, då folk klickar sig fram mellan olika sidor här.)

Av de 48 tweetar jag sänt så var 11 retweetar utan kommentar, 20 retweetar med kommentar och 15 "egna" tweetar.

Vi tar väl avslutningsvis några utvalda tweetar från @Flute_Tankar.

Kinas kreditökning bromsat in rejält apr-maj efter första kvartalets våldsamma excesser. Stark negativ kreditimpuls! pic.twitter.com/viVdYilGlA

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 15 juni 2016

0,9 procent av världens befolkning är nu flyktingar. Större delen finns i Mellanöstern och Afrika. https://t.co/LkC7eXgKOZ

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 20 juni 2016

JPMorgan har idag lika stor andel av USA:s banksektor som de 10 största bankerna sammanlagt hade 1960. https://t.co/lrapuNG9Z7

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 21 juni 2016

Negativa räntor på en tredjedel av statsskulderna

Nyligen rapporterade Fitch att nästan en tredjedel av världens utestående statspapper nu har negativ ränta! Det rörde sig per 31 maj om 10,4 biljoner dollar i statsobligationer och statsskuldsväxlar, varav 70 procent med långa löptider och 30 procent med korta.

Igår sällade sig Tyskland till Japan och Schweiz i klubben "negativ ränta på tioåriga statsobligationer". Större delen av de statspapper med positiv ränta som återstår är USA:s.

Negativa räntor var innan Finanskrisen 2008 otänkbara annat än teoretiskt. Gradvis har världen i spåren av centralbankernas försök att sparka igång ekonomin vant sig vid negativa räntor. Detta är världshistoriens största ekonomiska experiment - vi vet ännu inte vad slutresultatet kommer att bli, eftersom det bara pågått några år. Att ge sig ut på okänd mark på detta vis är ett tecken på desperation hos centralbankerna.

Detta ränteläge innebär på sikt svåra negativa effekter för vissa delar av det globala finanssystemet.

Framförallt får försäkringsbolag och pensionsfonder allt svårare att täcka upp sina framtida löften till pensionärer och kommer på sikt med negativa eller låga räntor att tvingas skriva ner dessa löften.

Ännu har inte bankerna i någon större skala vågat införa negativa räntor på kontoinnehav, vilket gör att deras räntenetto försämras och deras kapitalkostnader ökar. De negativa räntorna och kvantitativa lättnaderna ska i teorin stimulera bankernas kreditgivning och därmed ekonomin, men det kan alltså få motsatt effekt, då ett försämrat räntenetto kan göra bankerna mer ovilliga att låna ut. I alla fall så länge de inte vågar i stor skala införa negativa räntor på insättningar. Den första banken som går under noll i insättningsränta kommer troligen att straffas hårt av företag och privatpersoner som flyttar sina pengar till andra banker, även vid en minimal negativ ränta på säg 0,05 procent. Nollränta utgör här en mycket trolig absolut smärtgräns.

Negativa räntor på längre löptider kan också driva ner de långsiktiga inflationsförväntningarna, vilket är precis motsatsen till den effekt som centralbankerna hoppas på.

Låga eller negativa räntor kan också, genom att de minskar risken för att en låntagare inte kan betala sin ränta, skapa "zombie-banker", som väljer att inte ta tag i sina dåliga lån. Detta har vi sett i Japan, som haft ultralågt ränteläge länge.

Vad gäller svenska statspapper kan vi konstatera att räntorna på alla löptider upp till två år varit negativa sedan mer än ett år. I februari i år sjönk även räntan på femåriga svenska statsobligationer under noll och i förra veckan sjönk räntan även på de sjuåriga under noll. Vi väntar nu på tioåringen under noll (nu 0,48 procent och fallande).

Ingen inflation i sikte, men däremot en ny spännande finanskris.

Kinas ekonomi saktar in och dåliga lånen ökar

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit om Kinas rekordstora kreditbubbla - senast i april då jag skrev om spekulationsbubblan i råvaror, som dock därefter snabbt blåstes ur. Denna sista bubbla var rekordsnabb, med uppgång och urblåsning på bara några månader.

I grunden för allt ligger Kinas enorma kredittillväxt. Kinas imponerande tillväxtsiffror har det senaste decenniet helt drivits av en kredittillväxt som är lika skrämmande som BNP-tillväxten är imponerande.

Sedan 2007 har de kinesiska bankernas tillgångar (alltså de krediter de gett ut) ökat från 7 biljoner dollar till över 30 biljoner. Den årliga tillväxten i kreditsystemet har också ökat från 0,9 biljoner dollar 2007 till 2,35 biljoner dollar 2015. Första kvartalet i år växte Kinas krediter med 1 biljon dollar

Nu börjar dock krediterna surna. I mars ökade de nödlidande krediterna (där låntagaren inte kan betala) till 1,75 procent av de totala krediterna, vilket kan jämföras med 1,67 procent i december. Till det ska läggas ännu fler krediter (över 4 procent av totalen) i kategorin "särskilt omnämnande", vilket betyder att bankerna bedömer att det finns risk för att låntagaren inte kan betala. Totalt ökade dåliga lån (nödlidande och "särskilt omnämnande") från 0,64 biljoner dollar till 0,71 biljoner dollar enligt den officiella statistiken. De dåliga lånen har nu ökat 18 kvartal i rad, alltså sedan 2011, och visar inga tecken på att stanna av.

Verkliga siffran mycket värre en den officiella

Många analytiker anser dock att situationen är betydligt värre än de officiella siffrorna, då bankerna försöker att på olika sätt dölja dåliga lån för att hålla skenet uppe. CLSA uppskattar att Kinas dåliga lån i verkligheten ligger på 15-19 procent av krediterna, vilket ligger i linje med en studie från IMF förra månaden som kom fram till att lån med risk för att bli dåliga ligger på drygt 15 procent. CLSA uppskattar att det kommer att behövas minst 1 biljon dollar, vilket motsvarar 10 procent av årlig BNP, för att städa upp Kinas banksektor.

Det är därför inte underligt att Kinas centralbank nu undersöker riktigheten i bankernas data över dåliga lån. Mer specifikt undersöker de om nödlidande lån har kategoriserats som vanliga lån eller i kategorin "särskilt omnämnande". De undersöker även om dåliga krediter i tysthet har flyttats ut från balansräkningen och om tidsplanen för återbetalning är rimlig.

Samtidigt uppskattar CLSA att dåliga lån i "skuggbankssektorn", som används för att gå runt regleringarna av kreditmarknaderna, uppgår till 0,7 biljoner dollar. Detta alltså utöver bankernas officiella kreditsiffror.

Och antalet företag som inte kan betala tillbaks på sina obligationer har ökat kraftigt. Hittills i år rör det sig om 22 stycken, vilket är lika många som under hela förra året.

Långsammare tillväxt bakom dåliga lånen

Kinas BNP växte första kvartalet i år med 6,7 procent i årstakt, vilket är den långsammaste takten sedan finanskrisens 2009. Samtidigt som Kinas styrande skulle vilja stimulera ekonomin med krediter står de inför problemet att de dåliga krediterna växer snabbt på grund av BNP-tillväxtens avmattning.

I april drog bankerna ner rejält på nyutlåningen betydligt mer än förväntat efter första kvartalets kreditpartaj. I mars ökade utlåningen netto med 210 miljarder dollar, i april bara med 85 miljarder. Detta tyder på att de styrande blivit mer försiktiga. I en rapport i kommunistpartiets officiella tidning Folkets Dagblad citeras också en "auktoritativ person", som varnar för alltför stor tillit till krediter för att stimulera aktiviteten i ekonomin, då det kan leda till finanskris eller recession. Det torde dock stå klart att Kina redan med den kredittillväxt som varit de senaste åren står inför en kraftig finanskris och recession.

Tillväxten i penningmängden har också saktat av och underträffar även den analytikernas förväntningar.

Vad gäller siffran för lånen ska man dock betänka att den endast innefattar den privata sektorns lån. Till detta kommer den offentliga sektorns lån, framförallt de lokala styrenas lån som ökat sin ökningstakt. Totalt sett har därför kanske den totala kreditökningen hållit sig konstant.

För några dagar sedan kom siffror för industriproduktionen, som endast steg 6 procent i årstakt i april, vilket är lägre än både mars årstakt på 6,8 procent och analytikernas gissning på 6,5 procent. 2010-2013 låg tillväxttakten på 10-15 procent, så industrins tillväxttakt har saktat in rejält de senaste åren.

Detaljhandelns försäljning växte i april bara med 10,1 procent - en stadig nedgång sedan 2011 då årstakten låg runt 18 procent.

De privata företagens investeringar ökade 5,2 procent i årstakt, vilket är en rejäl nedgång från en årstakt runt 25 procent 2012 och runt 20 procent 2014.

Den enda "ljuspunkten" var investeringarna i bostäder, som ökade 9,7 procent i april jämfört med för ett år sedan, och därmed höll samma årstakt som i mars. Kinas bostadspriser hade också i april sin snabbaste ökning på två år, med en årstakt på 6,2 procent mot bara 4,9 procent i mars. Huruvida detta är en ljuspunkt kan dock diskuteras, då Kinas bostadsmarknad fortfarande kan anses överhettad.

Den sammantagna bilden är alltså att Kinas ekonomi håller på att sakta in kraftigt och även att den saktar in snabbare än förväntat. Vi kan förvänta oss att efter världshistoriens största kreditbubbla kommer världshistoriens största finanskris, och den kommer att utspela sig i Kina. Och när vi ser så mycket dåliga lån bara för att tillväxten saktar ner, hur skulle det då se ut om Kina ginge in i en recession och BNP faktiskt krympte?

Kinas opålitliga statistik och kreditbubblan

Bloggrannen Jojje Olsson (InBeijing) skrev igår en intressant förklaring av varför man inte kan lita på Kinas ekonomiska statistik och då framförallt BNP-siffrorna.

Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.

Även jag noterade för några år sedan att det kom ut via Wikileaks. Så hur såg det ut för 2015?

I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.

Läs vidare hos InBeijing om hur ekonomiprofessor Xu Dianqing räknar på hur mycket man åtminstone måste räkna ner Kinas officiella BNP-siffror, samt de incitament som finns för lokala myndigheter att manipulera BNP-siffrorna.

Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!

Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.

Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Det är därför inte överraskande att det för några veckor sedan rapporterades att kinesiska bankers dåliga lån mer än fördubblades förra året, samt att kinesiska bankers utlåning minskade mer än väntat i december till lägre än december året innan. Nu blir det intressant att se hur januarisiffrorna kommer att se ut - normalt brukar det vara en kraftig spik i utlåningen i Kina i just januari, eftersom bankerna tar ut en stor del av årets tilldelade utlåningsutrymme redan då.

Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.

Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.

Vad sjutton händer med STIBOR?

Nånting absurt hände med STIBOR¹ idag - enveckas STIBOR kraschade från -0,47 till -1,79 procent! Se på följande diagram över STIBOR på olika löptider. (Jag har tagit med även december förra året, där ingenting liknande syns som det som hände idag - det är alltså ingen vanlig årstidseffekt.)

Vi zoomar in på december 2015 för att tydligare se vad som hände.

Även enmånads STIBOR har sjunkit markant de senaste dagarna (till skillnad mot längre löptider), om än inte lika abrupt som enveckas. Att enveckas STIBOR ligger så kraftigt negativt betyder alltså att bankerna (eller vissa banker) vill betala för att bli av med likviditet till årsskiftet. På följande bild ser ni vilka banker som vill betala vad för att bli av med likviditet. (Klicka på bilden för att förstora.)

Det är framförallt Handelsbanken som vill bli av med likviditet - de betalar motsvarande en årsränta på hela 5,05 procent för det (det blir förstås bara ungefär 1/52 av det på en vecka). Men även Swedbank har uppenbarligen överlikviditet de vill bli av med inför årsskiftet, då de betalar 2,00 procent.

Jag gissar att denna underliga situation kommer att räta ut sig efter årsskiftet, men jag undrar lite varför detta händer. Jag har dock inte tid att rota vidare i det och har inte kunskaper nog att direkt säga något klokt om det. Det är dock uppenbart att tillståndet i det svenska finanssystemet inte är särskilt normalt och det beror troligen på det rekordlåga ränteläget. Om det är farligt eller inte? Vet inte, men sådana här extrema händelser inger knappast förtroende.

---

1. För den som inte vet vad STIBOR är så finns en förklaring hos Riksbanken.

"Stockholm Interbank Offered Rate är en referensränta som visar ett genomsnitt av de räntesatser som ett antal banker - Stiborbanker - verksamma på den svenska penningmarknaden är villiga att låna ut till varandra på utan säkerhet under olika löptider."

Nordea klantar till kontobyte!

Jag har i många år (sedan jag startade eget företag i slutet av 1990-talet) haft Plusgiro privat (från början Postgiro privat) för min egen firma, eftersom det var den billigaste lösningen jag kunde hitta (avgift för närvarande 12 kronor per månad) för att sköta firmans in- och utbetalningar. Nyligen fick jag ett brev från Nordea om att tjänsten Plusgiro privat skulle avvecklas. I detta brev fanns ett svarskort där man kunde välja hur man ville göra - jag valde att Nordea öppnade ett nytt personkonto åt mig, eftersom kostnaden fortfarande kommer att vara densamma och jag behöver ha ett konto för firman. Jag skickade in svarskortet och gjorde som Nordea föreslog att jag skrev ut ett kontoutdrag på årets transaktioner hittills.

Jag förväntade mig att få ett brev från Nordea som talade om när de skulle genomföra kontobytet samt inloggningsinformation för det nya kontot, men något sådant kom aldrig förrän jag i fredags upptäckte att jag inte kunde logga in på mitt plusgirokonto eftersom det var stängt. Till spänningen bidrog förstås att jag hade skickat in en betalningsorder för diverse olika fakturor med olika förfallodatum samt skatt. Jag hade nu ingen aning om vilka betalningar som faktiskt hade gått iväg och vilka som försvunnit i bankens cyberrymd. Dessutom hade jag ingen aning om hur jag skulle logga in på mitt nya konto, eller om det ens redan fanns.

Något upprörd ringde jag idag Nordea och påtalade problemen. Inte oväntat var telefonkön lång, eftersom jag nog inte var ensam om problemen. Till deras fördel ska dock sägas att de var mycket hjälpsamma när jag väl kom fram och räknade upp för mig vilka betalningar som gått iväg samt berättade hur jag skulle logga in på det nya kontot. När jag påtalade deras bristande information upplyste de mig om att jag inte var den ende som klagat, utan en bland många.

Tur i oturen var såklart också att jag inte råkade vara bortrest en längre tid när det överraskande kontobytet skedde, utan jag kunde ordna upp det hela idag, så att de betalningar som skulle ha gått i fredags samt idag bara blev en eller två bankdagar försenade. Det visade sig att man kunde använda samma bankdosa och inloggningskort, bara det att man var tvungen att gå in en annan väg för att logga in.

Hur kan en bank vara så inkompetent? Vem som helst kan nog tänka ut hur man borde göra i ett sånt här fall - i god tid innan kontobytet sker skickar man ett brev med instruktioner för den nya inloggningen, vilken dag kontobytet sker, samt instruktioner för vad man ska tänka på med betalningsorder runt kontobytet. Att Nordea inte klarar något sådant elementärt är inget gott betyg för dem.

Sårbarhet: Bank-ID central nod

Under en timme på förmiddagen idag låg Bank-ID nere, vilket leder till en mängd effekter. Man kan inte logga in på sin bank för att göra betalningar, man kan inte logga in på Försäkringskassan eller Skatteverket, och man kan inte använda betalningstjänsten Swish.

Vi får alltså bekräftat att Bank-ID är en kritisk central nod i vårt samhälle, och dessutom att deras system är såpass illa konfigurerat att det kan ligga nere under en timme. Det tycks som systemansvariga för Bank-ID måste läsa på lite om begrepp såsom redundans och failover.

Allt fler använder numera inte kontanter ens för att låna/betala småskulder till vänner, utan "swishar" över pengar till varandra, men nu när vi dessutom har fått nya fräscha sedlar kan det verkligen vara läge att fundera på hur mycket kontanter man har på sig för att åtminstone använda i nödfall. Jag anser att en femhundring är lagom - då kan man ta en taxi och köpa lite mat.

Nu drabbas jag inte alls av dagens störning, då jag för det första mest använder kontanter för att betala, och för det andra inte längre kan använda Bank-ID eftersom min dator är för gammal. Och nej, jag kan inte heller använda "mobilt Bank-ID" eller Swish eftersom det inte finns någon sådan app till min knapptelefon. Jag behöver bara lugnt se på när folk runt omkring mig ojar sig.

Grekland mot okända vatten

Nu ser det ut som om grekerna röstat nej till kreditorernas bud. När 64 procent av rösterna är räknade leder nejsidan med 61 procent mot jasidans 39 procent.

Vad innebär ett nej? Det vet vi ännu inte riktigt ikväll, utan vi får se imorgon när finansmarknaderna åter öppnar. De grekiska bankerna ska enligt planen inte öppna förrän på tisdag, men det är i dagsläget högst tveksamt om de kommer att öppna då heller och isåfall med vilka begränsningar.

Det grekiska banksystemet har bara cirka 500 miljoner euro kvar i kontanter - sen är det slut på kontantuttag. Många bankomater har sänkt uttagsgränsen från 60 euro per dag till 50 euro, eftersom 20-eurosedlarna börjar ta slut.

Grekland har alltmer gått över till att vara ett samhälle som använder kontanter, då många bensinstationer, restauranger och mindre affärer slutat ta kortbetalningar.

Det rapporteras även om ett pappersbruk i Thessaloniki, som planerar att börja ge de anställda betalt i skuldsedlar, som de sedan kan använda på de lokala snabbköpen. Vägen mot parallella valutor börjar. Vilka fler kommer att ge ut skuldsedlar? Kommer lokala handlare att låta folk handla på kredit? Hur länge håller det? Alltmer av det grekiska samhället lär stängas ner allt eftersom situationen förvärras.

En annan sak som händer är att alla försöker betala sina räkningar och fakturor så snabbt som möjligt, eftersom man vill ha så lite pengar som möjligt på sitt bankkonto i händelse av en bankkris. Det spekuleras nämligen i att man för att rädda bankerna kommer att ta 30 procent av alla bankkonton med innehav större än 8000 euro. Detta skulle dock vara ett solklart brott mot EU:s insättningsgaranti på 100 000 euro, men Cornucopia spekulerar i att det kan göras som en engångsbeskattning för att därmed gå runt insättningsgarantin. Siffrorna på 30 procent och 8000 euro är dock än så länge rena spekulationer - hur mycket av kontoinnehaven som måste beslagtas beror på hur mycket Europeiska centralbanken ECB stramar åt likviditetsstödet till de grekiska bankerna.

Cypern gjorde ju för drygt två år sedan så att de tog en viss andel av alla konto med innehav över 100 000 euro. I Greklands fall skulle det dock troligen inte räcka till - i de cypriotiska bankerna fanns bland annat stora innehav från ryska oligarker. Vi vet inte hur det nu ser ut i de grekiska bankerna, men vid slutet av 2012 stod konton med mindre än insättningsgarantins 100 000 euro för 75 procent av kontoinnehaven i de grekiska bankerna. Sedan dess lär knappast konton med stora innehav ha ökat. Det ser alltså ut som man kommer att bli tvungen att ta även av konton med mindre innehav.

Det är inte heller säkert att ECB kommer att strama åt eller stänga av likviditetsstödet till de grekiska bankerna, eftersom ECB faktiskt har ett uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroländerna. Så länge Grekland är kvar i euron kvarstår även detta ECB:s uppdrag. Skulle ECB gå fram alltför hårt så skulle de för det första förlora förtroende, och för det andra även bryta mot sina regler, något som Greklands premiärminister Tsipras har meddelat att han isåfall kommer att dra till EU-domstol.

Man kan också spekulera i vad som händer om den grekiska regeringen hanterar bankkrisen utan att ta hänsyn till ECB. De grekiska bankerna har fått likviditetsstöd (ELA) på sammanlagt 120 miljarder euro från ECB och man kan tänka sig en omstrukturering av bankernas skulder där man räcker långfingret åt ECB och säger att det grekiska folkets insättningar är viktigare än ECB:s fordringar. Då skulle man dock vara i öppen strid mot ECB och därmed sannolikt också bli avklippt från eurosamarbetet. Ett legalt problem är dock att det inte finns några utträdesparagrafer för euron, men skulle Grekland bryta mot sina åtaganden kan säkerligen EU och ECB komma undan med att bryta mot andra åtaganden.

Ännu är dock inte en "grexit" (grekiskt utträde ur euron) på bordet, men allt eftersom situationen i landet förvärras och framförallt när staten om några veckor tvingas börja betala i skuldsedlar, så ökar risken för "grexit".

Greklands finansminister Yanis Varoufakis sade häromdagen att Grekland har lager av olja för sex månader och mediciner för fyra månader, så att man klarar en krisperiod. Något slags ransonering är dock troligen oundviklig och frågan är också hur distributionen kommer att fungera i ett samhälle med hårda finansiella restriktioner.

Pappersbruket i Thessaloniki har också snart har slut på råvaror, eftersom den senaste lasten med pappersmassa ligger i hamnen utan att kunna hämtas, då pappersbruket inte kan betala för lasten även fast de har pengar i den stängda banken. Snart tvingas de stänga ner verksamheten och permittera de anställda. Liknande situationer ses troligen på många företag i Grekland.

Jag läser också att grekiska forskare förlorar tillgång till digitala journaler, eftersom det inte längre finns pengar till detta. Här hoppas jag att forskningsjournalerna ka vara frikostiga mot ett land i kris och ge dem gratis tillgång tills situationen stabiliserats. Det kan inte vara alltför stor del av deras inkomster som kommer från Grekland.

Det talas ibland om att grekerna skulle vara lata, men som Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar stämmer inte det.

Enligt OECD är årsarbetstiden i Grekland 2 037 timmar. I Sverige är den 1 607 timmar. Grekerna borde kalla oss för lata - bara 1 607 timmar! Och ändå tjänar vi avsevärt mer. Faktum är att grekerna har den längsta veckoarbetstiden i EU. En grek som arbetat heltid fram till 62 har arbetat avsevärt mer än en svensk som arbetat heltid till 66.

Och då har vi inte tagit hänsyn till att greker börjar arbeta tidigare.

Nej, problemen i Grekland ligger i att deras utbredda korruption och byråkratiska krångel, samt att deras industrier till stor del inte är konkurrenskraftiga i en globaliserad värld.

ECB kapar livlinan till grekiska banker

Så, nu börjar allvaret efter att förhandlingarna mellan Grekland och Eurozonens övriga länder bröt samman i lördags. ECB beslöt under söndagen att inte höja gränsen för nödlikviditet (ELA) till de grekiska bankerna, vilket särskilt efter helgens uttagsanstormning torde innebära att alla grekiska banker nu är konkursmässiga. Därför rekommenderade Greklands finansiella stabilitetsråd att bankerna ska hålla stängt på måndagen och sex bankdagar framåt. Atenbörsen kommer troligen också att hålla stängt.

Stabilitetsrådet rekommenderade även ett tak för bankomatuttag på 60 euro per dag, vilket det också ser ut att bli - regeringen verkar ha godkänt det, men jag har ännu inte sett någon nyhet om presidentdekret, vilket krävs.

Ett av de bästa ställena att följa händelseutvecklingen i Grekland är just nu The Guardians flitigt uppdaterade rapportering.

Det rapporteras om väldigt långa köer till bankomaterna överallt, särskilt på de grekiska öarna.

Hur allvarlig den grekiska krisen är framgår av att USA:s president Obama hade ett telefonsamtal med Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera frågan.

Det hålls olika demonstrationer och manifestationer i Aten, men de har än så länge varit fredliga, även om kravallpolis finns på plats.

Cornucopia ställer en läsarfråga hur finansmarknaderna kommer att gå nu i veckan. Där lutar det just nu åt en viss nedgång på världens aktiebörser.

Euron har hittills fallit 2 procent mot USA-dollarn, vilket är mycket för en valuta. För att sätta det i perspektiv ska vi dock komma ihåg att euron försvagades 2 procent mot USA-dollarn i tisdags. Men vi kan med ledning av detta förvänta oss en ganska stor börsnedgång under måndagen - den amerikanska SPX-terminen är i skrivande stund ner omkring 2 procent. Nya Zeelands och Australiens börser kommer som de som öppnar först att visa vägen, men det mest intressanta blir att se hur det går för Shanghai-börsen. I fredags sjönk den nämligen hela 7,4 procent och frågan är nu om aktörerna där får ännu kallare fötter efter den svindlande börsuppgången. Om Kinas börser sjunker kraftigt ger det ytterligare näring åt en världsvid börsnedgång som redan satts igång av Greklandsoron.

Europas börser kommer säkerligen att gå ner mer än USA:s och på IG markets ser det just nu ut som om London-börsen kommer att gå ner drygt 3 procent och den tyska börsen drygt 4 procent.

Stoppet för stödet till Grekland nu i helgen kom som en överraskning för de flesta, även de med insideskunskap. Till och med Greklands förhandlingsdelegation i Bryssel blev överraskade av Tsipras krav på folkomröstning, liksom Eurozonens förhandlingsdelegation. Det såg nämligen i fredags kväll ut som om en överenskommelse skulle kunna komma i helgen.

Vad gäller spridningseffekter så blir det nog en hel del. Värst kan det bli för närliggande länder såsom Cypern, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Albanien, där grekiska banker har stora marknadsandelar. Makedoniens centralbank har beordrat makedonska banker att stänga ner sina exponeringar mot grekiska banker och liknande åtgärder lär vidtas av övriga länder.

Sedan kommer det säkerligen att bli en oro i övriga PIIGS-länder Portugal, Spanien, Italien och Irland och i Eurozonen överhuvudtaget. En av de viktigaste frågorna här är om även något av dessa länders banker kommer att drabbas av kapitalflykt.

Vid en grekisk statsbankrutt (som vi dock ännu inte faktiskt sett, men som i dagsläget ter sig oundviklig) kommer övriga euroländer genom EFSF och ECB att sitta med en mängd värdelösa grekiska statsobligationer. Europeiska centralbanken ECB har också den senaste tiden gett en hel del nödlikviditet till de grekiska bankerna och det spekuleras i att det för den grekiska regeringen skulle vara fördelaktigt att prioritera inhemska fordringsägare till bankerna och låta ECB ta den största smällen. Det skulle i sin tur leda till att ECB skulle få förluster större än sitt egna kapital, vilket i sin tur skulle kräva kapitaltillskott från euroländerna.

Grekiska staten kommer i det närmaste helt säkert alltså att missa betalningen till IMF på tisdag 30 juni, men det innebär inte att de ännu kommer att ställa in betalningarna på övriga statsobligationer, utan det behöver inte ske förrän de förfaller till betalning. Grekiska staten ser ut att ha pengar till de närmaste betalningarna av pensioner och statsanställdas löner, men över sommaren kommer pengarna att ta slut och staten tvingas betala med skuldsedlar. Det är först då som det obevekligen börjar närma sig en "grexit", alltså att Grekland lämnar euron, om inte regeringen tar ett sådant beslut redan innan.

Kanske det viktigaste är att ECB och EU genom det som hänt i Grekland nu tappat så mycket förtroende, både från finansmarknaderna och från vanligt folk i EU.

Tillägg: Grekerna har tydligen också i viss mån börjat hamstra varor och drivmedel. Självklart - kan man inte få ut pengar ur bankomaten känns det nog säkrast att handla upp sina pengar på kortet innan bankkontona låses.

Grekiska banker mer eller mindre avstängda från omvärlden

Häromdagen skrev jag om hur bankkontona på grekiska banker raskt tömts. Nedan ser ni hur totalsumman pengar på grekiska bankkonton förändrats sedan landets inträde i euron 2001.

Toppen noterades år 2009 och de senaste månaderna har närmast liknat en uttagsanstormning.

Nu är dock detta inte det värsta, utan det är att de grekiska bankerna nu är i princip utestängda från interbankmarknaden, se diagrammet nedan.

Ännu finns bara data fram till mars, men de senaste månadernas skarpa fall är högst anmärkningsvärt. Få banker vågar alltså befatta sig med de grekiska bankerna och de minimerar sin exponering mot Grekland. Detta märks nu också på att grekiska banker har problem med valutahandel eftersom andra länders banker är högst restriktiva i sina mellanhavanden med grekiska banker.

Så hur överlever de grekiska bankerna? Svaret är ELA (Emergency Liquidity Assistance). I diagrammet nedan ser nu hur mycket nödlikviditet Greklands centralbank försett de grekiska bankerna med.

En kraftig uppgång de senaste månaderna - mer än vad kontoinnehav och interbanklån minskat. ELA är dock beroende av Europeiska centralbanken ECB:s välvilja. Utan tillstånd från ECB får Greklands centralbank inte ge ELA till de grekiska bankerna.

Det är som jag ser det bara en tidsfråga innan Greklands banksystem kollapsar på något vis, förutsatt att inget mirakulöst inträffar i förhandlingarna mellan Grekland och EU.

Att omvärldens banksystem nu har så låg exponering mot Grekland underlättar förstås för EU att klippa bort Grekland.

Men en "grexit" från euron och/eller grekisk betalningsinställelse skulle ändå skapa stor finansiell oreda. Grekiska staten har totalt 313 miljarder euro i skulder (vilket motsvarar 175 procent av årlig BNP). Andra europeiska länder äger 53 miljarder av dessa skulder, Eurozonens stabilitetsfond EFSF äger 142 miljarder av dem, ECB äger 27 miljarder och IMF drygt 30 miljarder.

Färre vill ha pengar i grekiska banker

Som jag har skrivit tidigare så blir läget alltmer desperat för grekiska staten. Det gäller även de grekiska bankerna. Följande diagram över tillgodohavanden hos grekiska banker säger allt (observera att diagrammets y-axel inte börjar på noll).

Den kraftiga nedgången 2009-2012 gick i en jämn men långsam takt. Denna trend bröts 2012 och sedan låg summan av pengarna på grekiska bankkonton tämligen still fram till slutet av 2014, då en katastrofal dykning påbörjades - något som närmast ser ut som en uttagsanstormning.

Förutom att de greker som kan flyttar ut sina pengar ur landet torde nedgången bero på att Greklands ekonomi gått dåligt och både privatpersoner och företag har mindre pengar och många har tvingats att leva av sina sparpengar.

Alltmer desperat för grekiska staten

Idag kunde vi läsa att Greklands premiärminister Alexis Tsipras beordrat lokala myndigheter att deponera sina banktillgodohavanden hos Greklands centralbank. Grekiska staten är i desperat likviditetskris och behöver nu alla pengar de kan få tag på. Redan tidigare har de "lånat" pengar från pensionsfonder och andra delar av offentliga sektorn.

Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...

IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.

Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.

Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.

Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.

Så vad ska vi tro - när händer det och hur?

Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.

Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.

De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.

En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".

Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?

Negativ ränta nu även på svenska konton

Idag kom en väntad nyhet - den första svenska banken inför minusränta på kontoinnehav. Det är SEB som inför negativ ränta för större företag. Presschefen säger:

"För småsparare och mindre företag har banken varit tydlig med att vi i det längsta vill undvika att införa negativ ränta eller extra avgifter på sparkonton med nuvarande ränteläge. För de största företagen, institutioner och banker med mycket kapital på konto har vi aviserat att vi nu behöver ta betalt för den kostnad vi har med Riksbankens negativa ränta"

VD Annika Falkengren hade redan förvarnat om detta i samband med bankens årsstämma förra veckan.

Vi har redan sett hur banker i Danmark och Tyskland infört negativ ränta, så det var bara en tidsfråga innan det skulle komma även i Sverige.

Minusräntan berör ett hundratal kunder storföretag och institutioner - kort sagt de som har mest pengar innestående på sina konton. Det kommer dock inte att tas ut som negativ ränta utan som en avgift.

Vi kommer sannolikt att se detta sprida sig till fler banker och fler konton i takt med att bankerna bedömer att räntesituationen blir ohållbar. För bankerna måste ju lyckas behålla sin goda lönsamhet, annars "straffas" de av "marknaden". Swedbank har redan öppnat för det, när presschefen säger att

"Det stämmer att vi, som sannolikt alla andra banker just nu, tittar på hur den negativa räntemiljön påverkar bank- och finansmarknaden. I dagsläget kan det inte uteslutas att större företag och institutioner kan påverkas"

Vad kommer effekten att bli av detta? Ingen vet idag säkert effekterna av att Riksbanken satt igång det största penningpolitiska experimentet i Sveriges historia. Frågan är hur långt och hur länge den negativa räntan kan drivas.

Det skulle kunna bli så att negativ ränta på kontot driver större företag att minska sin buffert av likvida medel. Kanske drivs de också till att sätta sina pengar i andra sparformer, exempelvis obligationsfonder, som i alla fall om man undviker statsobligationer med kortare löptider fortfarande ger en viss avkastning och i alla fall inte äter upp kapitalet genom negativ ränta.

Läs även Cornucopia om den svenska obligationsbubblan.

"Hur kommer det sig att investerare är beredda att, trots valutarisken i en försvagad krona, är beredda att köpa obligationer med negativ ränta? Det handlar om en kombination av faktorer, och handlar i slutändan om obligationsbubblan."

Så här såg räntorna på svenska statspapper ut igår:

Räntorna är alltså negativa på alla löptider upp till två år. För femåriga statsobligationer är marknadsräntan futtiga 0,05 procent och räntan på sju- och tioåriga statsobligationer kan inte heller påstås vara särskilt hög. Det handlar inte om en investering utan antingen om att bevara sina pengar riskfritt alternativt spekulation i att räntorna kan bli ännu lägre.

En sak vi kan vara säkra på och det är att det extremt låga ränteläget kommer att leda till felinvesteringar.

Grekland ska räddas för n:te gången, men först lite spänning

Jaha, så var det dags igen för Grekland att stå och blicka ned vid stupet - för vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Någon form av räddning kommer det säkerligen att bli även denna gång. Det känns knappast sannolikt att man skulle släppa Grekland till vargarna ännu. EU:s stats- och regeringschefer har toppmöte under torsdagen och fredagen och det sätts säkert press på premiärminister Tsipras att godta vissa eftergifter mot att grekiska staten räddas. Det förs säkert inofficiella förhandlingar.

Ett akut problem just nu är förstås de grekiska bankernas likviditet. ECB beviljade just 400 miljoner euro extra i nödlikviditet för bankerna, men igår flödade 300 miljoner euro ut ur de grekiska bankerna, så den extra nödlikviditeten räcker med denna utflödestakt bara till drygt ett dygn extra. Men enligt andra källor så har de grekiska bankerna ändå kvar 3 miljarder euro i nödlikviditet, vilket skulle motsvara tio bankdagar eller två veckor med nuvarande utflödestakt. Lite andrum alltså.

Men för grekiska staten är det likviditetskris. Nyligen plundrade man pensionsfonder (fast kallar det för att de lånar ut till staten) och nu plundrar man enligt uppgift på liknande sätt vatten- och elföretag.

Som sagt tror jag alltså att Grekland kommer att räddas även denna gång, men att vi först ska få se lite spel för gallerierna medan förhandlingarna pågår och båda parter funderar på hur de ska jämka ihop sina positioner utan att tappa ansiktet. ZeroHedge ropar som vanligt att vargen kommer, men det har de nu ropat så många gånger att de förlorat i trovärdighet. Grekland och dess banker kommer troligen att fungera ett tag till, men görs mot förmodan ingen överenskommelse under galgen så är det förstås slut på det smutsiga spelet, men den domedagen kan som vi sett skjutas upp bra länge.

Mer om Polen och schweizerfrancen

Idag fick som ni säkert sett finansmarknaderna en käftsmäll när schweiziska centralbanken tog bort valutakursgolvet mot euron. Jag nämnde att polska banker och bolåntagare kan drabbas, då 46 procent av bolånen är noterade i schweizerfranc. Nu kommer lite mer kött på benen.

Warsawa-börsen är i skrivande stund ner 1,8 procent från igår, trots att de flesta övriga av världens börser nu ser ut att ligga på plus igen. Framförallt har banker fallit - Polens största bank PKO Bank Polski samt den tredje största banken Bank Zachodni WBK (BZW) är båda ner runt 6 procent.

Den polska valutan zloty har fallit omkring 18 procent mot schweizerfrancen, men bara omkring 1 procent mot euron. Det är dock hur mycket den fallit mot schweizerfrancen som är intressant för hur hårt det kommer att drabba bankerna och bolåntagarna.

Chefen för mBank, tyska Commerzbanks polska avdelning, ser sig tvungen att gå ut och säga att "det finns ingen orsak till oro för polska banker. Situationen kommer att stabiliseras inom en vecka". Bara det faktum att han känner sig tvungen att säga det borde inge oro för de polska bankerna.

Även Ungern kommer troligen att drabbas på liknande sätt då de också har en stor andel bolån i schweizerfranc. Eftersom ungerska staten drivit igenom (för bankerna) hårda lagar för banklån i utländsk valuta kommer dock effekterna för Ungern inte att bli lika svåra som för Polen.

De mest exponerade av de polska bankerna sägs av en analytiker vara Getin Noble Bank, BPH, Millennium, mBank, BZW och PKO, men han anser att de två sistnämnda är starka nog för att kunna leva med problemet.

Källor i Warszawa säger att det nu kan bli tryck på regeringen att införa något slags hjälp för de låntagare som har lån i schweizerfranc, särskilt som det är president- och parlamentsval i Polen i år.