Grekland, Grekland

Grekland varje dag...

Idag yttrade vice ECB-chef Lucas Papademos lite tomma ord inför EU-parlamentet.

I sitt anförande lyfte han fram hur viktigt det är, i det läge som nu råder, att alla euroländer gör sitt yttersta för att följa EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.

- Pakten, som har sjösatts för att säkra sunda och långsiktigt hållbara statsfinansiella lägen, står nu inför den största utmaningen sedan den skrevs under 1997. Därför är det avgörande att alla euroländer strikt följer paktens bestämmelser, sade Papademos.

Då kanske det är läge att påminna om vad stabilitets- och tillväxtpakten innebär.

Medlemsstaterna tillåts ha ett årligt budgetunderskott på maximalt 3 % av BNP (detta inkluderar även underskott på kommunal och regional nivå) och deras statsskulder får inte överstiga 60 % av BNP.

Som ni säkert vet är det idag inga euroländer som följer båda dessa bestämmelser. Även under de goda åren var det få som lyckades. Vad betyder då Papademos' uttalande? Ingenting. Som jag skrev igår så har hans egna anställda på ECB räknat ut att med ett optimistiskt scenario kommer det att ta 16 år innan euroländernas genomsnittliga statsskuld åter är under 60% av BNP. Pakten står alltså inte inför någon särskild utmaning just nu. Den har helt enkelt aldrig fungerat som den ska, men det visar sig extra mycket nu i kristider. Frågan är hur länge EU-politikerna kan fortsätta att låtsas.

Nu börjar det komma klartspråk från Grekland. De behöver stödpengar från EU och IMF före 19 maj, eftersom de inte längre kan låna på marknaden till rimlig ränta. Räntan på en tvåårig grekisk statsobligation låg på tisdagseftermiddagen 14,4 procentenheter över tyska statspapper med samma löptid. Dödsspiralen i räntorna har alltså nu nått dödsstadiet, då det är omöjligt för Grekland att låna.

Samtidigt börjar vilda rykten spridas. 150 miljarder euro i lån från IMF mot att grekiska löner sänks med 15-20 procent. Och hur skulle det hjälpa? Det lär bli omedelbar revolution. Om det mot förmodan inte blir det så skulle hursomhelst Greklands ekonomi kollapsa och med den skatteintäkterna. Ett kraftigt BNP-fall skulle också leda till att statsskulden blev ännu större i förhållande till BNP. Nej, det enda rimliga alternativet är att Grekland förhandlar ner skulderna. Det är ju i princip detta som obligationsmarknaderna prisar in just nu. När räntan på statsobligationerna stiger innebär det att priset faller.

När Grekland förhandlar ner skulderna, alltså avsäger sig en del av dem, så drabbar det hela istället långivarna. Det gäller t.ex. storbanker i Frankrike och Storbritannien, som satsat pengar i "Europas subprime". Som vanligt är det så att om någon har lånat tillräckligt mycket för mycket pengar blir det långivarens problem istället för låntagarens.

Samtidigt ökar motståndet mot Papandreous regering. Nya strejker har utlysts. sex av tio greker är motståndare till avtal med IMF enligt en opinionsmätning. Missnöjet är förståeligt, då Papandreous parti Pasok vann valet förra året på löften om högre löner och ökade statsutgifter.

Vi får nog se konkreta nödåtgärder för Grekland väldigt snart, t.ex. imorgon, för euroländernas regeringar vill garanterat inte ha panik på finansmarknaderna.

Apropå euro så hittade jag idag en sajt vid namn www.nejtillemu.com. Särskilt nyhetssidan.

[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, statsskuld, statsobligationer, euro]