2012-03-26

Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.
  • Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
  • Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
  • Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
  • Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
  • Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
  • Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
  • Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
  • Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
  • Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
  • Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
  • Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
  • Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.
En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.

32 kommentarer:

  1. Det såg ju relativt positivt ut.
    Det var heller inte så många år sedan som vi var netto exportör av mat så potential att öka produktionen lite bör finnas.
    Men blir vi utan diesel blir det inte mycket att äta.
    Har du sett något om hur fort och hur mycket skördarna minska utan konstködsel?
    En gissning är att man måste ha en gröngödslingsgröda vart annat år utan konstgödsel och då halverar vi matproduktionen!

    SvaraRadera
  2. Du har missat Sveriges ca 360 000 hästar. Om hälften av dem slaktas är det en avsevärd mängd protein samtidigt som det frigör grovfoder, stallplatser och hagar för de ca 1 500 000 miljoner nötdjur som finns så köttdjuren kan växa till sig under längre tid på enklare foder.

    Det går även att färbättra stängslen och övergå till får eller starta småskaliga kobesättningar med spannmjölkning om man använder mycket manuellt arbete och länsstyrelserna ev skarvar med inredningsreglerna för stallarna.

    Knuten är hur man åstadkommer något sådant hyfsat frivilligt genom marknadstryck eller rå statlig manipulation av t.ex. slakteriernas verksamhet. Hästar är ofta familjemedlemmar och det kan ta emot att skicka hälften eller mer till slakt och använda pengarna för att bli bonde.

    Den troligaste småskaliga proteinkällan vid en livsmedelskris är f.ö. kaniner.

    När det gäller större förberedelser vore det extremt bra att göra kvävegödning av el i industriell skala och syntetisera diesel av träflis och el. Båda delarna skulle även vara ett utmärkt bidrag till klimatpolitiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus: Jag skrev dock att "Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar".
      Att göra sig av med överflödiga ridhästar kanske dock löser sig självt då en kris av detta slag också lär slå hårt mot ekonomin generellt. Se hur det har gått med ridhästarna på Irland.

      Vad gäller kvävegödning av el så måste denna elförbrukning tas från någon annan sektor. Det löser inte heller problemen med fosfor och kalium.

      Att syntetisera diesel från träflis kräver också sin del av skogsråvaran, som kanske kan behövas till annat. Dessutom måste storskaliga anläggningar för detta byggas upp, vilket inte är gjort i en handvändning.

      Radera
    2. Sablar, och jag som trodde att jag läste texten noga.

      Kvävegödning tillverkad av el är inte en krislösning utan en rimlig investering om vindkraften och kärnkraften fortsätter byggas ut eller om elförbrukningen i pappersindustrin sjunker förutsatt att världsmarknadspriset på LNG stiger. Precis som förgasning av biobränslen är det stora industriinvesteringar som tar flera år att bygga, de bör påbörjas innan det blir kris.

      Fosfor, kalium, svavel, osv finns det större depåer av i jorden så det är inte lika bråttom vid en akut kris. För fosforn är det viktigt att jobba vidare med att sluta kretsloppen, dvs få avlopsslammet rent nog och använda det som gödning och jag håller tummarna för att det kan visa sig rimligt att odla massor med musslor i Östersjön.

      Radera
  3. Intressant läsning!
    Men hur ligger det till med socker som också är en jordbruksprodukt? En gång i tiden odlade vi i Sverige sockerbetor i beredskapssyfte, men hur ser det ut idag? Och så är det väl kaffe de flesta skulle sakna, inte tobak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lagt till lite på slutet om socker och kaffe.

      Radera
    2. Socker är perfekt för beredskapslagring inom ett civilförsvar då raffinerat socker har i stort sett oändlig hållbarhet. Det vore enklare och mindre marknadsstörande att lägga en eller flera årsförbrukningar i lager än ha ständiga politiska stöd om det enda kvarvarande sockerbruket inte klarar sig på egen hand.

      Radera
    3. Och spriten!
      Hur ser det ut med försörjningen av det sedan V&S såldes ut?
      Mer allvarligt, vad var det som behövde ransoneras under 2:a VK?

      Radera
    4. Wikipedia:
      Under och efter andra världskriget, mellan 1940 och fram till 1951, infördes ransonering på bland annat kaffe, te, kakao, skor, textilvaror, kött, ägg, socker, sirap, grädde, kryddor, mjöl och bröd, matfett, ost, tobaksvaror, tvätt- och rengöringsmedel, soda, ljus, risgryn, havregryn, makaroner, potatismjöl, ärter, bönor och salt. [1] Den först ransonerade varan blev kaffe, där ransonering pågick 27/3 1940-31/10 1945, och där kvoterna tidvis var 13 gram/person och vecka, en dryg tiondel av 1939 års konsumtion

      Radera
    5. Det lär finnas alternativ till kaffe, även om den äldre generationen aldrig har sagt något positivt om cikoria.

      Radera
  4. Det är inte bara i livsmedelsproduktionen som det uppstår problem vid brist på diesel, utan också i just-in-time distrubutionen. Men där kanske ridhästarna får en uppgift...

    SvaraRadera
  5. Rybs odlas i Norrbotten av vilken man pressar rybsolja. Kolla rybs.se.

    /nordlandsdagar.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Vårrybs funkar alltså som rybs.se visar till och med i Norrbotten.
      Både raps och rybs har dock som sagt problemet att de är korsblommiga växter och därmed inte kan odlas för ofta på samma åkerlapp.
      Det är därför vi behöver variation bland oljeväxterna genom lin, hampa och solros.

      Radera
  6. Undrar förresten om våra hemproducerade ägg och den skjutna älgen finns i FAO? Kanske blir något högre siffror då.

    Bra sammanställning flute. Skicka den till landsbygdsministern.

    /nordlandsdagar.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kött från jakt finns med åtminstone i viss mån. Det finns en rubrik "Game Meat", alltså "viltkött", där Sverige producerar cirka 16000 ton per år.
      Hemproducerade ägg finns garanterat inte med i statistiken och är dessutom en försvinnande liten andel av den totala äggproduktionen.

      Radera
    2. Samtidigt är hemproducerade ägg en väldigt enkel och bra proteinkälla. Normalt köksavfall kan räcka som foder (potatisskal, smörgåssmulor etc).

      Radera
  7. Intressant att veta hur stor del av fettimporten som går till fjärrvärmeverken, en god vän jobbar med att lossa tankbåtar som kommer hit med vegetabiliska oljor som går till fjärrvärmeverken. Jag vet inte vad detta importeras som så det är möjligt att det inte finns i livsmedels statestiken,men om det räknas in så är det en hel massa tusen ton.Det eldas också med nötter kärnor mm. som importeras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det framgår tyvärr inte av FAO:s statistik, men det vore intressant att kolla upp, liksom hur stor andel av spannmålen som går till etanolproduktion.

      Radera
  8. Kanske dit all palmolja går 13 kg per person och år verkar mycket, även 6,5 kg potatis per planta :-O eller så är det jag som är oduglig på att odla som bara får kring ett kilo per planta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för påpekandet. Räknade helt fel! Det blev antal knölar, inte antal kilo!

      Radera
    2. Man måste också tänka på att mycket av de vegetabiliska oljorna används till fritering av potatis så som pommes och chips. En onödigt komplex tillagning som kommer så klart att elimineras och bli en lyx-produkt som det var tidigare.

      Radera
  9. Stort tack för att du orkar.

    SvaraRadera
  10. Angående fibrer för kläder, se viskos gjord på cellulosa, görs i Domsjö. Men för att komma vidare till textilier så blir det nog problematiskt, då vad jag vet det saknas sådan industri i Sverige nuförtiden.

    Som vanligt tack för bra texter
    //HPD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har även Södra börjat producera textilmassa på Mörrums bruk och troligtvis kommer ännu en massalinje att konverteras.

      Det skall bli intressant att se om det blir fler textilindustrier, det borde vara lättare att dra igång i ett redan industrialiserat land så när som på att arbetskraften är dyrare.

      Radera
  11. Men japanerna köper in 2/3 av sitt ris, trots att i princip all mark är maximalt utnyttjad.

    SvaraRadera
  12. Jag tror att det bland annat är just palmolja som kommer till värmeverken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan också vara grupperna "ospecificerade oljor" och "ospecificerade fetter".

      Radera
  13. Tack flute, du är grym!

    SvaraRadera
  14. Japanernas ris är en mycket känslig historia. De importerar stora mängder ris vilket de är tvungna till för att få tillgång till export bland annat till USA.

    Men Japanerna äter inte riset de importerar - de lagrar det och skänker bort det vid katastrofer.

    Ris i Japan är heligt och de äter bara Japanskt ris.

    Något som tas upp i de inlägg och i artikeln är produktionen av mat - något som ni missat är det viktigaste och det är distrubitionen av dessa födoämnen.

    Vid en avspärrning eller krigstillstånd så är vi inte bara avskurna från import av mat utan även av bränsle. Troligen försvinner bränslet tidigare än matbrist uppstår.

    Stockholms stad behöver minst 400 fullastade lastbilar 40 ton varje dag med mat från andra håll för att hålla liv i befolkningen. Sedan tillkommer allt annat som skithuspapper och blöjor bildäck och bensin mm.

    Att de som bor på landet klarar sig längre än de i städerna är helt klart men det tar inte många veckor innan resurserna är slut, och svält råder i städerna.

    Läs den döde Matt Simmons berättelse från USA, och hans redogörelse om att det behövs 10 kalorier energi för att jag och du skall kunna äta en kalori mat.

    SvaraRadera
  15. Hej Flute!
    Det var en nyttig genomgång av vårt importbehov av livsmedel som ger en fingervisning hur sårbara vi är. Många bra kommentarer som förtydligar bilden! Lägger man till Conucopias publicering av rapporten "En vecka utan lastbilar" så blir bilden allt annat än ljus. Den verkar stämma ganska väl med den ransonering som skedde under Andra världskriget, fett, socker och kaffe och även då kött var kraftigt ransonerade.
    Några kommentarer. Livsnerven i jordbruket är tillgången på dieseln konstgödsel och bekämpningsmedel. Och distributionen från jord till bord, som är synnerligen komplex i vårt samhälle. Även import av soja för kraftfoder till djuren. Och det är just dessa tillsatser/råvaror som möjliggör den höga produktionen per odlingsenhet vi har i Sverige. Rätt snart efter en blockad skulle livsmedelsförsörjningen få en infarkt så den bild du beskriver är en mkt positiv bild. Det finns ett eller flera strategiska variabler som omkullkastar nuvarande livsmedelsförsörjning.Vad vore en bil utan ratt även om den i övrigt var intakt? Dessa strategiska variabler kommer att ge sig tillkänna och då faller alla dessa positiva bruttoberäkningar som du redovisar. M a o det är hög tid för att upprätta en plan B, en kris- och beredskapsplan och påbörja omställningen.
    PS textilier och kläder och skor är inget problem då varje svensk har så mycket klädesplagg att de räcker minst 15 år vid normalt slitage. OK lite slitna blir de men det är inget att oroa sig för!

    SvaraRadera
  16. Tack för en strålande översikt!
    Våra grannar i Gästrikland odlar höstraps ibland, så det finns möjlighet häruppe också.
    Många hästar får nog ett användningsområde både som transportörer och jordbruksarbetare, men alla är inte lämpade... Men mina ska vara det! Till mig behöver ni inte komma med slaktmasken! ;-)
    Vid en eventuell kris tror jag också att fler landsbygdsbor kommer att skaffa sig får, som ju ger både kläder och mat i utbyte mot förhållandevis lite foder.

    SvaraRadera
  17. Intressanta kommentarer...
    Men vore det inte enklare att se i backspegeln i dessa frågor.
    Under andra världskriget så "åt vi upp gamla kor", ty under mellankrigstiden hade svensk kreatursstam vuxit i antal rejält genom trettiotalets jordbrukskooperativa uppbyggnad. (Och samhällets propaganda för mejeriprodukter)
    Dagens mjölkproduktion, för att nämna en faktor, är som att gå på en knivsegg. Balansen mellan kollaps och framgång är hårfin. Djurens produktionsförmåga är beroende av många olika faktorer som foderkvalitet, teknisk support av gårdens maskiner, med mera...
    Produktionen per ko ligger runt 12 000 liter mjölk per ko, vilket vid en rubbning i organisationen blir mindre än hälften...
    En enklare organisation, med minimalt med insatser som traktorkraft, gödsel och extrafoder, (vilket kan vara väl så ekonomiskt och genomförbart för den enskilde bonden) hamnar produktion per hektar på ungefär 3000-4000 liter mjölk. Men till en början faller produktionen långt under den summan, snarare ner mot 1000-1500 liter mjölk per hektar...
    Varför jag skriver detta är därför att jag provade en omläggning under en ekonomiskt svår period som bonde, när alternativet var att låna stora slantar för en modernisering av min jordbruksdrift, eller att bryta helt för att finna nya vägar...
    Min utväg funkade rent organisatoriskt och även ekonomiskt, utom i ett avseende, mejeriet hade vid den tiden slutat med den tidigare politiken: att agera buffert mot naturliga säsongsvariationer.
    Mejeriet krävde ett jämt flöde av mjölk året om! En ekologiskt anpassad mjölkproduktion måste ju vara naturanpassad annars är den inte ekologisk utan....
    Så som slutsats så räcker det inte med att analysera statistiken i dessa frågor utan en djupare analys av situationen, vilket få klarar som inte upplevt svårigheterna själva.
    De som varit med och kan bidraga med information är födda på tjugo-trettiotalet och kan snart inte berätta längre....
    Vi andra måste nog förlita oss på information från länder där självhushållningsjordbruket fortfarande fungerar.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.