Konkurserna i den amerikanska olje- och gasindustrin har fortsatt och ökat under året, med fokus på skifferolje- och skiffergasbolagen. Haynes and Boone sammanställer siffrorna kvartalsvis.
Under 2015 gjorde 42 amerikanska oljebolag bankrutt (antingen "chapter 7" alltså konkurs, eller "chapter 11" som snarast motsvarar rekonstruktion). Sammanlagt fanns i dessa bolag 17 miljarder dollar i skulder, varav 8 miljarder utan säkerhet.
Under första kvartalet i år gjorde 16 amerikanska oljebolag bankrutt med sammanlagt 2 miljarder dollar i skulder.
Under andra kvartalet i år har det tagit fart ordentligt och 27 oljebolag har gjort bankrutt med sammanlagt 42 miljarder dollar i skulder.
Totalt för första halvåret 2016 har alltså 43 amerikanska oljebolag har gjort bankrutt med sammanlagt 44 miljarder dollar i skulder, varav 38 miljarder utan säkerhet. Bara första halvåret 2016 är mer än dubbelt så illa både vad gäller antal och belopp som helåret 2015.
Den största enskilda bankrutten var Sandridge Energy 16 maj med 8,3 miljarder dollar i skulder, varav 6,4 miljarder utan säkerhet.
Under juni har det varit något färre och mindre bankrutter än för toppmånaderna april och maj, men det är nog bara tillfälligt. Haynes and Boone anser att trots att energipriserna gått upp en del pekar alla indikationer på att det kommer många fler bankrutter under 2016.
Även bland de företag som levererar olika tjänster till oljebranschen är det illa. Här rör det sig dock inte om lika stora belopp.
2015 gjorde 39 amerikanska oljetjänstebolag bankrutt med sammanlagt 5 miljarder dollar i skulder, varav 2 miljarder utan säkerhet.
Första halvåret 2016 gjorde 33 oljetjänstebolag bankrutt med sammanlagt 6 miljarder dollar i skulder, varav 2,5 miljarder utan säkerhet.
Nedgången för USA:s oljeindustri syns också i antalet oljeriggar, se diagrammet nedan. Dallas Fed tycker sig se en utplaning i fallet i antalet aktiva oljeriggar i USA, men denna utplaning är ännu bara i samma storleksordning som den som var förra året, så det kan precis som då bli ytterligare fall i antalet oljeriggar. Som ni ser i diagrammet har även USA:s oljeproduktion fallit sedan toppen 2015.
WTI-oljan var nyligen uppe och nosade på 50 $/fat efter januaris bottennotering på 35 $/fat, men det räcker inte för skifferoljeproducenterna, där de flesta behöver oljepriser på 51 $/fat eller högre för att det ska vara lönsamt att borra nya brunnar. Idag ligger WTI-oljan på 46 $/fat.
Vi har alltså ännu troligen inte sett slutet på nedgången för USA:s olje- och gasindustri och inte heller dess långsiktiga effekter på arbetslöshet eller dess effekter för den finansbransch som lånat ut pengar.
Visar inlägg med etikett kreditförlust. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kreditförlust. Visa alla inlägg
2016-07-12
2016-02-03
Kinas opålitliga statistik och kreditbubblan
Bloggrannen Jojje Olsson (InBeijing) skrev igår en intressant förklaring av varför man inte kan lita på Kinas ekonomiska statistik och då framförallt BNP-siffrorna.
Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!
Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.
En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.
Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.
Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.
Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.Även jag noterade för några år sedan att det kom ut via Wikileaks. Så hur såg det ut för 2015?
I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.Läs vidare hos InBeijing om hur ekonomiprofessor Xu Dianqing räknar på hur mycket man åtminstone måste räkna ner Kinas officiella BNP-siffror, samt de incitament som finns för lokala myndigheter att manipulera BNP-siffrorna.
Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!
Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.
En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.
Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!Det är därför inte överraskande att det för några veckor sedan rapporterades att kinesiska bankers dåliga lån mer än fördubblades förra året, samt att kinesiska bankers utlåning minskade mer än väntat i december till lägre än december året innan. Nu blir det intressant att se hur januarisiffrorna kommer att se ut - normalt brukar det vara en kraftig spik i utlåningen i Kina i just januari, eftersom bankerna tar ut en stor del av årets tilldelade utlåningsutrymme redan då.
Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.
Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.
Labels:
banker,
bnp,
finanskris,
kina,
kreditbubbla,
kreditförlust,
tillväxt
2014-03-21
Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick
Häromdagen skrev jag om de sprickor som börjar synas i Kinas ekonomi. Nu syns det också tydliga spår i valutakursen - den kinesiska valutan yuan har de senaste veckorna uppvisat den starkaste försvagningen sedan 1993. Sedan 2005 har yuanen gradvis stärkts mot dollarn, men denna trend ser nu ut att ha påbörjat en vändning. (Uppåt betyder svagare yuan i diagrammet nedan.)
Det tyder på begynnande kapitalflykt från Kina. Det är säkerligen många investerare som nu fått sin tro på Kina som tillväxtunder rubbad. För det första investerar då troligen färre nya pengar i Kina och för det andra säljer många av sina "befintliga investeringar i Kina.
Två analytiker från Morgan Stanley har också nyligen skrivit en intressant analys om hur Kinas "Minsky-ögonblick" nu närmar sig. "Minsky-ögonblick" (engelska Minsky moment) är en term som myntades i samband med den ryska finanskrisen 1998 och uppkallades efter ekonomen Hyman Minsky. Ett "Minsky-ögonblick" är när en kredit-boom driven av spekulativa låntagare börjar att nystas upp. Det är den tidpunkt då spekulativa låntagare inte längre kan sätta om sina lån eller låna ytterligare för att klara av räntebetalningar. Förluster på spekulativa tillgångar gör att kreditorerna drar tillbaks sin långivning, vilket oftast leder till prisfall på dessa tillgångar. Under tiden tvingas överbelånade investerare att sälja av även sina mindre spekulativa investeringar för att kunna betala sina lån. Det blir dock brist på köpare när många vill sälja. Det leder till skarpa prisnedgångar och kraftigt minskad likviditet på finansmarknaderna, samt en stor efterfrågan på likvida medel.
Kinas "skuggbanksektor" står nu för över en femtedel av den totala kreditmassan i Kina eller omkring 40 procent av årlig BNP, vilket är en stor ökning från de 12 procent av BNP som den stod för för bara fem år sedan. Skuggbanksektorn försörjer de låntagare som inte längre kan få lån från den formella banksektorn med lån. Det gäller provinsstyren, fastighetsbranschen och företag med massiv överkapacitet och dålig lönsamhet såsom kolgruvor, stål, cement, skeppsvarv och solenergi.
Provinsstyrenas finansieringsbolag, som lånar pengar för att investera i infrastruktur, har otillräckligt kassaflöde för att kunna betala ränta och amorteringar. Enligt den senaste sammanställningen har provinsstyrena totalt nästan 3 miljarder dollar i skulder - en siffra som dessutom troligen är en underskattning.
Det uppskattas även att upp till en tredjedel av alla nya lån används för att sätta om gamla lån och att räntebetalningar står för nästan 17 procent av Kinas BNP - en sanslöst hög siffra och nästan dubbelt så stor andel av BNP som USA uppnådde år 2007.
Inställda betalningar på lån (eller fall där det var på väg men det hela räddades) har börjat dyka upp den senaste tiden. Detta har skakat Kinas kreditmarknader och drivit upp räntorna på "trusts", förmögenhetsförvaltningsprodukter, företagsobligationer och banklån.
Samtidigt som stora mängder krediter förfaller till betalning och låntagarna blir allt mer ansträngda, så avtar tillväxten, penningpolitiken stramas åt och marknadsräntorna börjar att stiga. Kinas banker måste nu börja avsätta reserver för dåliga lån, något som tidigare knappt (officiellt) har existerat där. Det kommer troligen att leda till kredittorka, där inga utom de allra säkraste låntagarna kan få kredit. Detta kommer i sin tur att bromsa upp Kinas ekonomi, och mest inom de sektorer som är mest kreditberoende, såsom provinsernas infrastruktursatsningar och sektorer med överkapacitet. En inbromsning i infrastruktursatsningarna och byggbranschen kommer i sin tur att leda till ännu större överkapacitet i industriner såsom stål och cement, vilket gör att dessa får ännu svårare med sitt kassaflöde och att betala på sina skulder. Denna negativa spiral gör att jag tror att ekonomerna från Morgan Stanley är alltför optimistiska vad gäller hur mycket Kinas tillväxt kan komma att bromsa in.
Ett annat tecken på att Kinas jättebubbla håller på att bromsa in är utvecklingen av antalet påbörjade bostadsbyggen, se diagrammet nedan.
Som ni ser har antalet påbörjade bostäder minskat med 30 procent sedan ett år tidigare. Den överhettade bostadsbyggesmarknaden håller på att bromsa in.
I förrgår rapporterades också ännu en betalningsinställelse från Kina, denna gång från ett stålföretag, Highsee Group, den största privata stålproducenten i Shanxi-provinsen, som nu inte kan betala tillbaka sina obligationer i tid. Företaget har tydligen inte betalat ut löner på flera månader och står till stor del stilla. Grundorsaken är att stålpriserna i Kina fallit till den lägsta nivån på över åtta år.
Det tyder på begynnande kapitalflykt från Kina. Det är säkerligen många investerare som nu fått sin tro på Kina som tillväxtunder rubbad. För det första investerar då troligen färre nya pengar i Kina och för det andra säljer många av sina "befintliga investeringar i Kina.
Två analytiker från Morgan Stanley har också nyligen skrivit en intressant analys om hur Kinas "Minsky-ögonblick" nu närmar sig. "Minsky-ögonblick" (engelska Minsky moment) är en term som myntades i samband med den ryska finanskrisen 1998 och uppkallades efter ekonomen Hyman Minsky. Ett "Minsky-ögonblick" är när en kredit-boom driven av spekulativa låntagare börjar att nystas upp. Det är den tidpunkt då spekulativa låntagare inte längre kan sätta om sina lån eller låna ytterligare för att klara av räntebetalningar. Förluster på spekulativa tillgångar gör att kreditorerna drar tillbaks sin långivning, vilket oftast leder till prisfall på dessa tillgångar. Under tiden tvingas överbelånade investerare att sälja av även sina mindre spekulativa investeringar för att kunna betala sina lån. Det blir dock brist på köpare när många vill sälja. Det leder till skarpa prisnedgångar och kraftigt minskad likviditet på finansmarknaderna, samt en stor efterfrågan på likvida medel.
Kinas "skuggbanksektor" står nu för över en femtedel av den totala kreditmassan i Kina eller omkring 40 procent av årlig BNP, vilket är en stor ökning från de 12 procent av BNP som den stod för för bara fem år sedan. Skuggbanksektorn försörjer de låntagare som inte längre kan få lån från den formella banksektorn med lån. Det gäller provinsstyren, fastighetsbranschen och företag med massiv överkapacitet och dålig lönsamhet såsom kolgruvor, stål, cement, skeppsvarv och solenergi.
Provinsstyrenas finansieringsbolag, som lånar pengar för att investera i infrastruktur, har otillräckligt kassaflöde för att kunna betala ränta och amorteringar. Enligt den senaste sammanställningen har provinsstyrena totalt nästan 3 miljarder dollar i skulder - en siffra som dessutom troligen är en underskattning.
Det uppskattas även att upp till en tredjedel av alla nya lån används för att sätta om gamla lån och att räntebetalningar står för nästan 17 procent av Kinas BNP - en sanslöst hög siffra och nästan dubbelt så stor andel av BNP som USA uppnådde år 2007.
Inställda betalningar på lån (eller fall där det var på väg men det hela räddades) har börjat dyka upp den senaste tiden. Detta har skakat Kinas kreditmarknader och drivit upp räntorna på "trusts", förmögenhetsförvaltningsprodukter, företagsobligationer och banklån.
Samtidigt som stora mängder krediter förfaller till betalning och låntagarna blir allt mer ansträngda, så avtar tillväxten, penningpolitiken stramas åt och marknadsräntorna börjar att stiga. Kinas banker måste nu börja avsätta reserver för dåliga lån, något som tidigare knappt (officiellt) har existerat där. Det kommer troligen att leda till kredittorka, där inga utom de allra säkraste låntagarna kan få kredit. Detta kommer i sin tur att bromsa upp Kinas ekonomi, och mest inom de sektorer som är mest kreditberoende, såsom provinsernas infrastruktursatsningar och sektorer med överkapacitet. En inbromsning i infrastruktursatsningarna och byggbranschen kommer i sin tur att leda till ännu större överkapacitet i industriner såsom stål och cement, vilket gör att dessa får ännu svårare med sitt kassaflöde och att betala på sina skulder. Denna negativa spiral gör att jag tror att ekonomerna från Morgan Stanley är alltför optimistiska vad gäller hur mycket Kinas tillväxt kan komma att bromsa in.
Ett annat tecken på att Kinas jättebubbla håller på att bromsa in är utvecklingen av antalet påbörjade bostadsbyggen, se diagrammet nedan.
Som ni ser har antalet påbörjade bostäder minskat med 30 procent sedan ett år tidigare. Den överhettade bostadsbyggesmarknaden håller på att bromsa in.
I förrgår rapporterades också ännu en betalningsinställelse från Kina, denna gång från ett stålföretag, Highsee Group, den största privata stålproducenten i Shanxi-provinsen, som nu inte kan betala tillbaka sina obligationer i tid. Företaget har tydligen inte betalat ut löner på flera månader och står till stor del stilla. Grundorsaken är att stålpriserna i Kina fallit till den lägsta nivån på över åtta år.
2014-03-17
Sprickor i Kinas ekonomi
Under tiden som medias uppmärksamhet varit fokuserad på Krim och Ukraina har viktiga data kommit ut från Kina, som visar hur ekonomin visar upp sprickor som antyder att landet är på väg mot kris om ett tag.
I förra veckan rapporterades att Kinas export minskade i februari med 18,1 procent jämfört med samma månad året före, mot en förväntad ökning på 7,5 procent. Samtidigt steg importen 10,1 procent, mot förväntade 7,6 procent. Totalt gav detta ett stort handelsunderskott.
Fallet för exporten är det största sedan 2009, men det förklaras delvis av just hur det kinesiska nyåret hamnade kalendermässigt i år. Vi får vänta till den mer normala månaden mars innan vi kan se om detta bara var en tillfällig effekt.
Kinas exportandel till USA och Europa har i sviterna efter finanskrisen inte ökat längre. Delvis beror detta även på konkurrens från billigare länder såsom Vietnam och Bangladesh. Förra året hade Kinas andel av EU:s import fallit till 16,5 procent från 18,5 procent 2010. De senaste fem åren har Kinas andel av USA:s import legat ganska still runt 19 procent.
Det finns emellertid fler dåliga ekonomiska data. Kinas producentpriser föll i februari med 2,0 procent på årsbasis, och därmed har de fallit på årsbasis ända sedan början av 2012. Sist de var fallande på årsbasis var 2009 under sviterna efter finanskrisen.
Industriproduktionen, investeringarna och detaljhandelsförsäljningen har också växt långsammare än förväntat i januari och februari. Industriproduktionen såg sin svagaste årsbörjan sedan 2009, detaljhandeln den svagaste sedan 2004 och investeringarna den lägsta sedan 2001.
Nya krediter växte långsammare än förväntat i februari (939 miljarder yuan mot förväntade 1310 miljarder), vilket förklaras av att Kinas skuggbanksektor saktat ner sin tillväxt.
Som jag nyligen skrivit så har Kinas banker växt med "ett USA" på fem år. Jag skrev också nyligen om Kinas "trusts" - en del av skuggbanksektorn. Just att krediterna växer saktare torde höra samman med de svagare investeringarna.
Nu ska vi i alla dessa siffror komma ihåg att det fortfarande handlar om tillväxt i Kinas ekonomi, men att den är inte lika rask som förut är det som kan ställa till problem för en ekonomi som är van vid snabb tillväxt. Dessutom ska vi förstås komma ihåg att all statistik från Kina ska tas med en nypa salt. Dock - när till och med den officiella statistiken rapporterar nedsaktning ska man nog ta det på allvar.
Nyligen inträffade också den första inställda betalningen på Kinas obligationsmarknad, när Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co inte betalade tillbaks på sina obligationer. Just solenergi verkar ha varit en överhettad (oavsiktligt skämt) sektor i Kina och det är inte konstigt att den första betalningsinställelsen skedde där. Detta fall markerar också en förändrad policy från kinesiska staten, som hittills räddat alla företag som skulle kunna få problem att betala tillbaks sina skulder. Nu kan investerarna inte längre lita på att investerare i överskuldsatta företag räddas. Idag rapporteras att ett företag från en annan överhettad bransch kan komma att bli det andra i raden att missa betalningar på obligationer. Det handlar om fastighetsbyggbolaget Zhejiang Xingrun Real Estate Co, med 3,5 miljarder yuan ($567 miljoner) i skulder. China Construction Bank innehar mer än 1 miljard yuan av dessa. Det kollapsade byggbolaget ligger i den "mindre" (480 000 invånare) staden Fenghua och en rapport nyligen från Nomura sätter fokus på just fastighetsmarknaden i mindre kinesiska städer, där det blivit ett överutbud och därmed "verkliga risker för en skarp korrektion".
Kinas valuta yuanen har börjat försvagas sedan januari i år efter att ha ganska konsekvent ha stärkts sedan 2010 (med ett litet avbrott i maj 2012). Detta torde hänga samman med oron kring den kinesiska kreditbubblan. Nu har även Kinas centralbank lätta på reglerna för hur mycket yuanen får stiga och sjunka i värde från en dag till en annan. Nu tillåts 2 procent istället för tidigare 1 procent. Den ökade volatiliteten (både den faktiska och den tillåtna) för yuanen ökar nu lånekostnaderna för kinesiska bolag som vill låna i dollar, vilket ökar på den stress som Kinas fastighetsbransch drabbats av på grund av fallande försäljning. De två första månaderna i år föll det totala värdet av sålda bostäder med 5 procent jämfört med samma period ett år tidigare. De två första månaderna av 2013 var det istället nästan en fördubbling av försäljningen jämfört med året innan.
Så det är sammantaget dåliga ekonomiska data från Kina, men de styrande försöker vifta bort detta. Ma Jiantang, chef för Kinas statistikbyrå, säger "att avmattningen i den kinesiska tillväxten är ett resultat av omstrukturering i ekonomin, och kommer från att gammalmodig kapacitet tas bort och bekämpning av luftföroreningar". Premiärminister Li Keqiang säger att "Kina ägnar stor uppmärksamhet mot finansiella risker och bevakar risker från skuggbankssektorn" och att "I vissa fall kanske betalningsinställelser inte kan undvikas, men Kina kommer att säkerställa att det inte uppstår risker mot det finansiella systemet". Li Keqiang säger nu också att Kinas tillväxtmål för i år på 7,5 procent är "flexibelt". Hur flexibelt det blir återstår att se.
Det finns alltså gott om tecken på att den kinesiska ekonomin håller på att bromsa in och att det kommer att spräcka den kreditbubbla av episka proportioner som landet har. "Intressanta tider", sannerligen. Hur klarar världsekonomin av en kreditkris i Kina?
En sak som kan tolkas positivt är dock att bilförsäljningen i Kina ökade med 18 procent på årsbasis i februari, vilket var högre än förväntat. Det ökar dock i sin tur på de extrema problem med luftföroreningar som Kina har.
P.S. Detta blir inlägg nummer 1501 sedan starten på denna blogg och söndagens artikel var alltså nummer 1500, för den som är fascinerad av jämna tal (själv föredrar jag primtal så jag firade inlägg nummer 1499 i lördags med att köpa en pizza).
I förra veckan rapporterades att Kinas export minskade i februari med 18,1 procent jämfört med samma månad året före, mot en förväntad ökning på 7,5 procent. Samtidigt steg importen 10,1 procent, mot förväntade 7,6 procent. Totalt gav detta ett stort handelsunderskott.
Fallet för exporten är det största sedan 2009, men det förklaras delvis av just hur det kinesiska nyåret hamnade kalendermässigt i år. Vi får vänta till den mer normala månaden mars innan vi kan se om detta bara var en tillfällig effekt.
Kinas exportandel till USA och Europa har i sviterna efter finanskrisen inte ökat längre. Delvis beror detta även på konkurrens från billigare länder såsom Vietnam och Bangladesh. Förra året hade Kinas andel av EU:s import fallit till 16,5 procent från 18,5 procent 2010. De senaste fem åren har Kinas andel av USA:s import legat ganska still runt 19 procent.
Det finns emellertid fler dåliga ekonomiska data. Kinas producentpriser föll i februari med 2,0 procent på årsbasis, och därmed har de fallit på årsbasis ända sedan början av 2012. Sist de var fallande på årsbasis var 2009 under sviterna efter finanskrisen.
Industriproduktionen, investeringarna och detaljhandelsförsäljningen har också växt långsammare än förväntat i januari och februari. Industriproduktionen såg sin svagaste årsbörjan sedan 2009, detaljhandeln den svagaste sedan 2004 och investeringarna den lägsta sedan 2001.
Nya krediter växte långsammare än förväntat i februari (939 miljarder yuan mot förväntade 1310 miljarder), vilket förklaras av att Kinas skuggbanksektor saktat ner sin tillväxt.
Som jag nyligen skrivit så har Kinas banker växt med "ett USA" på fem år. Jag skrev också nyligen om Kinas "trusts" - en del av skuggbanksektorn. Just att krediterna växer saktare torde höra samman med de svagare investeringarna.
Nu ska vi i alla dessa siffror komma ihåg att det fortfarande handlar om tillväxt i Kinas ekonomi, men att den är inte lika rask som förut är det som kan ställa till problem för en ekonomi som är van vid snabb tillväxt. Dessutom ska vi förstås komma ihåg att all statistik från Kina ska tas med en nypa salt. Dock - när till och med den officiella statistiken rapporterar nedsaktning ska man nog ta det på allvar.
Nyligen inträffade också den första inställda betalningen på Kinas obligationsmarknad, när Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co inte betalade tillbaks på sina obligationer. Just solenergi verkar ha varit en överhettad (oavsiktligt skämt) sektor i Kina och det är inte konstigt att den första betalningsinställelsen skedde där. Detta fall markerar också en förändrad policy från kinesiska staten, som hittills räddat alla företag som skulle kunna få problem att betala tillbaks sina skulder. Nu kan investerarna inte längre lita på att investerare i överskuldsatta företag räddas. Idag rapporteras att ett företag från en annan överhettad bransch kan komma att bli det andra i raden att missa betalningar på obligationer. Det handlar om fastighetsbyggbolaget Zhejiang Xingrun Real Estate Co, med 3,5 miljarder yuan ($567 miljoner) i skulder. China Construction Bank innehar mer än 1 miljard yuan av dessa. Det kollapsade byggbolaget ligger i den "mindre" (480 000 invånare) staden Fenghua och en rapport nyligen från Nomura sätter fokus på just fastighetsmarknaden i mindre kinesiska städer, där det blivit ett överutbud och därmed "verkliga risker för en skarp korrektion".
Kinas valuta yuanen har börjat försvagas sedan januari i år efter att ha ganska konsekvent ha stärkts sedan 2010 (med ett litet avbrott i maj 2012). Detta torde hänga samman med oron kring den kinesiska kreditbubblan. Nu har även Kinas centralbank lätta på reglerna för hur mycket yuanen får stiga och sjunka i värde från en dag till en annan. Nu tillåts 2 procent istället för tidigare 1 procent. Den ökade volatiliteten (både den faktiska och den tillåtna) för yuanen ökar nu lånekostnaderna för kinesiska bolag som vill låna i dollar, vilket ökar på den stress som Kinas fastighetsbransch drabbats av på grund av fallande försäljning. De två första månaderna i år föll det totala värdet av sålda bostäder med 5 procent jämfört med samma period ett år tidigare. De två första månaderna av 2013 var det istället nästan en fördubbling av försäljningen jämfört med året innan.
Så det är sammantaget dåliga ekonomiska data från Kina, men de styrande försöker vifta bort detta. Ma Jiantang, chef för Kinas statistikbyrå, säger "att avmattningen i den kinesiska tillväxten är ett resultat av omstrukturering i ekonomin, och kommer från att gammalmodig kapacitet tas bort och bekämpning av luftföroreningar". Premiärminister Li Keqiang säger att "Kina ägnar stor uppmärksamhet mot finansiella risker och bevakar risker från skuggbankssektorn" och att "I vissa fall kanske betalningsinställelser inte kan undvikas, men Kina kommer att säkerställa att det inte uppstår risker mot det finansiella systemet". Li Keqiang säger nu också att Kinas tillväxtmål för i år på 7,5 procent är "flexibelt". Hur flexibelt det blir återstår att se.
Det finns alltså gott om tecken på att den kinesiska ekonomin håller på att bromsa in och att det kommer att spräcka den kreditbubbla av episka proportioner som landet har. "Intressanta tider", sannerligen. Hur klarar världsekonomin av en kreditkris i Kina?
En sak som kan tolkas positivt är dock att bilförsäljningen i Kina ökade med 18 procent på årsbasis i februari, vilket var högre än förväntat. Det ökar dock i sin tur på de extrema problem med luftföroreningar som Kina har.
P.S. Detta blir inlägg nummer 1501 sedan starten på denna blogg och söndagens artikel var alltså nummer 1500, för den som är fascinerad av jämna tal (själv föredrar jag primtal så jag firade inlägg nummer 1499 i lördags med att köpa en pizza).
2013-12-26
Annandagsläsning: svensk bostadsbubbla, irländsk återhämtning, Kinas kreditförluster, Europas banker
Såhär när det värsta julstöket är över kan man ägna sig åt att läsa några intressanta artiklar. Här är mitt urval för idag:
- Bobubbla tipsar om att den oberoende finansanalytikern Peter Malmqvist berömmer Riksbankens räntepolitik och argumenterar för att vi har en bostadsbubbla i Sverige:
"Skulle det vara lämpligare att försöka styra priset på mjölk och semesterresor med hjälp av räntan? Tveklöst framstår bostadspriserna och den därtill hörande utlåningen, som den mest påverkbara faktorn av alla. Om centralbankerna världen över de senaste 15 åren haft större fokus på bostadspriser hade finanskraschen 2008 aldrig uppstått. Huvudproblemet är just det enögda stirrandet på konsumentprisindex.
Riksbankens ökade fokus på bostadspriserna borde därför berömmas. Bevisen för att Sverige har mycket uppdrivna bostadspriser är nämligen överväldigande, både ur ett långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Granskar vi 16 industriländer med trovärdig prisstatistik kan konstateras att bara ett land haft kraftigare prisökningar än Sverige de senaste femton åren. Svenska bostadspriser har stigit 130 procent mer än inflationen" - Irland ska nu kapa den finansiella livlinan i form av stöd från EU och IMF. Irland är det land av EU:s krisländer som återhämtat sig bäst från sin kris. Sysselsättningen på den gröna ön ökar till och med.
"Irland ser nu sin arbetsmarknad helas med ökande hastighet och arbetslösheten har fallit från högsta siffran 15,1% i februari 2012 till 14,1% i november 2012 och vidare ner till 12,5% i november 2013. Och tvärtemot vissa experter beror det inte på utvandring eftersom sysselsättningen ökat med 58000 eller omkring 3,2% det senaste året, vilket betyder att sysselsättningen ökar snabbare än arbetslösheten minskar."
- Michael Pettis skriver hos Mish om Kinas kommande tillväxtproblem, dåliga investeringar och dåliga lån som sopas under mattan.
"Om Kina för närvarande har slösat betydande mängder av investeringar, är det klart att mycket av de medföljande dåliga lånen inte har skrivits ner korrekt. Dåliga lån existerar nästan inte i banksystemet - alltså de har inte tagits i form av reserver eller nedskrivningar.
Men underlåtenheten att erkänna förlusterna betyder inte att förlusterna inte finns. De förluster som implicit finns i de dåliga lånen måste (och kommer att) skrivas ner i framtiden, antingen explicit, i vilket fall de kommer att leda till ett direkt avdrag på BNP-tillväxten, eller implicit, i vilket fall de kommer att kräva implicita och dolda överföringar från någon del av ekonomin (vanligen hushållssektorn) för att täcka gapet mellan den "reella" kapitalkostnaden och den nominella (subventionerade) kapitalkostnaden. Denna överföring måste reducera framtida tillväxt." - Den tyske professorn Martin Hellwig anser att Europas banker är i dåligt skick med många miljarder euro i orealiserade förluster.
"- De svaga bankerna förlitar sig på ECB för att få lån. Bankerna investerar sedan pengarna genom att låna ut till dem till sina länders regeringar, eller till andra i marknaden. Bankerna avstår från att låna ut till den verkliga ekonomin. Därför hjälper inte heller de låga räntorna ekonomin att ta fart.
[...]
- Det finns ingen politisk vilja att ta tag i problemet, inte bland regeringar och inte heller bland övervakande myndigheter. Bankerna räddades utan att tvingas att städa upp sina balansräkningar. Glöm inte att många politiker älskar sina banker, de använder bankerna som en källa till pengar, att använda när de behöver."
Labels:
arbetslöshet,
banker,
bostadsbubbla,
bostadspriser,
eu,
inflation,
irland,
kina,
kreditförlust,
penningpolitik,
riksbanken,
tillväxt,
återhämtning
2013-02-18
Eurozonen i deflation
På Nicole Foss "Automatic Earth" läser jag att eurozonen nu befinner sig i kreditdeflation.
Årstillväxten i krediterna är nu negativ - alltså årskrympning. Detta är inte något gott tecken för ekonomin i eurozonen.
Artikeln tittar även på länderna individuellt. Då framgår Grekland delvis p.g.a. statsbankrutten förra året gått igenom en dramatisk kreditdeflation. Irländska banker har skrivit ner stora delar av sina dåliga lånportföljer och landet har därför också kraftig deflation. Att spanska banker ännu inte skrivit ner större delen sina dåliga lån gör att Spaniens situation ser bättre ut än vad den egentligen är. Spanien skulle alltså ha mindre deflation än Tyskland om man ska tro de officiella siffrorna.
I tabellen nedan betyder D/GDP totala skulder i förhållande till BNP. 3M, 1Y, 3Y, 10Y är årstakten i kredittillväxten över tidsperioden. TCMDO betyder totala mängden krediter.
Årstillväxten i krediterna är nu negativ - alltså årskrympning. Detta är inte något gott tecken för ekonomin i eurozonen.
Artikeln tittar även på länderna individuellt. Då framgår Grekland delvis p.g.a. statsbankrutten förra året gått igenom en dramatisk kreditdeflation. Irländska banker har skrivit ner stora delar av sina dåliga lånportföljer och landet har därför också kraftig deflation. Att spanska banker ännu inte skrivit ner större delen sina dåliga lån gör att Spaniens situation ser bättre ut än vad den egentligen är. Spanien skulle alltså ha mindre deflation än Tyskland om man ska tro de officiella siffrorna.
I tabellen nedan betyder D/GDP totala skulder i förhållande till BNP. 3M, 1Y, 3Y, 10Y är årstakten i kredittillväxten över tidsperioden. TCMDO betyder totala mängden krediter.
Labels:
deflation,
euro,
kredit,
kreditförlust,
krympning,
skuldkrisen
2011-08-24
Danska bankers upplåning?
Idag rapporteras att statsbudgetens underskott i vårt grannland Danmark väntas öka till 4,6 procent av BNP 2012, upp från beräknade 3,8 procent i år. Den danska regeringen skriver också ner tillväxtprognosen, som spås bli 1,3 procent i år, mot tidigare förväntade 1,9 procent. Nästa år väntas dansk BNP växa med 1,8 procent, en prognos som säkert också får skrivas ner, då jag har svårt att se hur de skulle kunna få till en bättre ökningstakt nästa år.
Det är också illa för den danska banksektorn, som fortfarande lider av sviterna efter fastighetskrisen. Redan för någon vecka sedan meddelade Danmarks ekonomiminister att många små banker i Danmark har svårt att få finansiering på marknaden. Sedan 2008 har de danska bankerna statliga garantier, men trots det har de alltså problem och elva banker har redan övertagits av staten eller en större bank. I slutet av juli spådde Standard & Poors att ytterligare 15 danska banker ligger i farozonen för att kollapsa.
Framförallt är orsaken lån till den kommersiella fastighetsmarknaden och jordbrukssektorn. Även Danmarks näst största bank Sydbank tror att fler småbanker kommer att falla och att det blir en ytterligare konsolidering av den danska bankmarknaden.
Nu drar danska småbanker in på utlåningen och försöker att sälja av tillgångar för att få likvider för att undvika problemen med att få upplåning på de internationella marknaderna. Danmarks nationalbank försöker underlätta för bankerna med att fortsätta att behålla sina lösare regler för säkerheter.
Tidigare i år föll Amagerbanken och Fjordbank Mors på grund av fastighets- och jordbrukslån och detta ger fortfarande negativa effekter för övriga danska banker, då dessa två konkurser ledde till kreditförluster. Alla danska banker tvingades också bidra med extra pengar till den danska bankgarantin efter dessa konkurser.
Den danska banksektorn ser lite annorlunda ut mot den svenska. Den domineras av giganten Danske Bank som har tillgångar motsvarande 186 procent av Danmarks årliga BNP, vilket ger den plats 44 på listan över världens största finansföretag. Danske bank går dock ganska bra och redovisade en betydligt större vinst än förväntat för andra kvartalet i år - även den danska biten av verksamheten gick bra. Näst störst på den danska bankmarknaden är Nordea, som har 30 procent av sin nordiska utlåning där. Därefter följer Jyske bank och Sydbank samt 10 övriga större banker och cirka 140 småbanker.
Den danska bostadsbubblan sprack 2007 och i slutet av 2010 hade de reala priserna hittills fallit 20 procent. De danska bostäderna är fortfarande svårsålda - huspriserna fortsätter att sjunka och försäljningstiderna ökar. Att hushållen har det svårt märks på att konsumentförtroendet i Danmark i augusti var på den lägsta nivån på nästan två år.
En av de värre kreditkriserna i Danmark är inom jordbruket. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade och just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna, vilket orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 35 procent. Här väntar troligen fler kreditförluster för bankerna.
Hur det går för Danmark påverkar självklart också oss i grannlandet Sverige, då Danmark är vår femte största exportmarknad efter Tyskland, Norge, Storbritannien och USA. Dessutom är som jag skrev Nordea tungt exponerade mot Danmarks ekonomi.
Man kunde också nyligen läsa att inkomsterna i Danmark blivit mer ojämnt fördelade de senaste sju åren. Medelklassen har krympt, det har tillkommit fler rika och ännu fler fattiga.
Det är också illa för den danska banksektorn, som fortfarande lider av sviterna efter fastighetskrisen. Redan för någon vecka sedan meddelade Danmarks ekonomiminister att många små banker i Danmark har svårt att få finansiering på marknaden. Sedan 2008 har de danska bankerna statliga garantier, men trots det har de alltså problem och elva banker har redan övertagits av staten eller en större bank. I slutet av juli spådde Standard & Poors att ytterligare 15 danska banker ligger i farozonen för att kollapsa.
Framförallt är orsaken lån till den kommersiella fastighetsmarknaden och jordbrukssektorn. Även Danmarks näst största bank Sydbank tror att fler småbanker kommer att falla och att det blir en ytterligare konsolidering av den danska bankmarknaden.
Nu drar danska småbanker in på utlåningen och försöker att sälja av tillgångar för att få likvider för att undvika problemen med att få upplåning på de internationella marknaderna. Danmarks nationalbank försöker underlätta för bankerna med att fortsätta att behålla sina lösare regler för säkerheter.
Tidigare i år föll Amagerbanken och Fjordbank Mors på grund av fastighets- och jordbrukslån och detta ger fortfarande negativa effekter för övriga danska banker, då dessa två konkurser ledde till kreditförluster. Alla danska banker tvingades också bidra med extra pengar till den danska bankgarantin efter dessa konkurser.
Den danska banksektorn ser lite annorlunda ut mot den svenska. Den domineras av giganten Danske Bank som har tillgångar motsvarande 186 procent av Danmarks årliga BNP, vilket ger den plats 44 på listan över världens största finansföretag. Danske bank går dock ganska bra och redovisade en betydligt större vinst än förväntat för andra kvartalet i år - även den danska biten av verksamheten gick bra. Näst störst på den danska bankmarknaden är Nordea, som har 30 procent av sin nordiska utlåning där. Därefter följer Jyske bank och Sydbank samt 10 övriga större banker och cirka 140 småbanker.
Den danska bostadsbubblan sprack 2007 och i slutet av 2010 hade de reala priserna hittills fallit 20 procent. De danska bostäderna är fortfarande svårsålda - huspriserna fortsätter att sjunka och försäljningstiderna ökar. Att hushållen har det svårt märks på att konsumentförtroendet i Danmark i augusti var på den lägsta nivån på nästan två år.
En av de värre kreditkriserna i Danmark är inom jordbruket. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade och just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna, vilket orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 35 procent. Här väntar troligen fler kreditförluster för bankerna.
Hur det går för Danmark påverkar självklart också oss i grannlandet Sverige, då Danmark är vår femte största exportmarknad efter Tyskland, Norge, Storbritannien och USA. Dessutom är som jag skrev Nordea tungt exponerade mot Danmarks ekonomi.
Man kunde också nyligen läsa att inkomsterna i Danmark blivit mer ojämnt fördelade de senaste sju åren. Medelklassen har krympt, det har tillkommit fler rika och ännu fler fattiga.
Labels:
banker,
bnp,
budgetunderskott,
danmark,
jordbruk,
kreditförlust
2011-07-06
Noterat: USA, Kina, Indien
I fredags visade sig senaste inköpschefsindexet i USA ha stigit till 55,3 i juni från 53,5 i maj, vilket var första gången på fyra månader som indexet steg. Dessutom förväntades indexsiffran ha sjunkit till 51,8. Den oväntat höga siffran spädde på den redan optimistiska tonen på finansmarknaderna efter Greklands "räddning".
Frågan om USA:s budgettak har ännu inte lösts, utan istället resulterat i en massa politisk strid mellan bland andra Vita huset och kommande presidentkandidater.
Inte konstigt att finansminister Anders Borg säger att "en dimma" lagt sig över återhämtningen och förutom Grekland även hänvisar till utvecklingen i USA.
För att övergå till Kina, så släppte nyligen SocGen en rapport om byggbubblan där.
Värre för Kina är de lokala myndigheternas skulder. Moody's påtalade igår att
Samtidigt försöker den kinesiska centralbanken att kyla ner den snabbväxande ekonomin och det inflationstryck den skapar genom att höja bankernas reservkrav.
Man kunde också nyligen läsa att Indien planerar att bygga ut sin kärnkraft till 20000 MW år 2020 och hela 60000 MW år 2032, mot mindre än 5000 MW idag. 30 nya reaktorer vill de bygga. Idag lider Indien av en elbrist på runt 12 procent under dygnets elintensivaste tid, vilket skapar problem med elavbrott i stora delar av landet.
Frågan om USA:s budgettak har ännu inte lösts, utan istället resulterat i en massa politisk strid mellan bland andra Vita huset och kommande presidentkandidater.
Är det inte till och med bättre om USA går i konkurs? undrar Ron Paul. Och att centralbankschefen Ben Bernanke, som har specialstuderat Den stora depressionen, menar att den kris som USA precis har stiftat bekantskap med skulle blekna i jämförelse med den som väntar om inte taket höjs, är inget som Michele Bachmann ger mycket för. I stället pekar hon på att effekterna i det närmaste blev noll då skuldtaket rent formellt slogs i redan i mitten av maj. Att den situationen löstes genom en rad bokföringsknep och gav ärendet respit är inget som hon tycks bry sig om. Och hennes åsikter spelar roll, Michele Bachmann är populär.Det så kallade Misery Index (summan av inflationen och arbetslösheten) har nått sin högsta nivå sedan 1983. Ser man historiskt så var dock Misery index betydligt högre på 1970-talet, men som jag påpekat förut så är arbetslöshetssiffrorna manipulerade. Den sanna siffran är snarare antalet med jobb som andel av den vuxna befolkningen. Jag ska försöka återkomma med en justerad beräkning av Misery index utifrån detta. Misery Index verkar för övrigt de senaste åren korrelera hyfsat mot de två siffror för USA som jag påpekade i mars att de såg ut att korrelera bra - statsskulden och antalet människor som får "matkuponger".
Inte konstigt att finansminister Anders Borg säger att "en dimma" lagt sig över återhämtningen och förutom Grekland även hänvisar till utvecklingen i USA.
För att övergå till Kina, så släppte nyligen SocGen en rapport om byggbubblan där.
The report argues that the exponential growth of real estate and infrastructure spending in China is unsustainable and a painful adjustment will occur sooner or later, although SocGen acknowledges that it is impossible to predict when the slowdown or correction will occur.På den positiva sidan för Kina får vi väga in att det inte verkar som om de omtalade spökstäderna var så allvarliga. En journalist har rest runt i några av dessa och hennes foton visar välfyllda stadsdelar på ställen där Google Maps tidigare visat tomma gator. "Spökstäderna" verkar alltså åtminstone delvis handla om att det tagit längre tid än beräknat innan folk flyttat in.
Värre för Kina är de lokala myndigheternas skulder. Moody's påtalade igår att
Den offentliga skuldnivån i Kina är kanske 3 400 miljarder kronor större än vad den ser ut i räkenskaperna, om man tittar närmare på lokala myndigheters redovisning, enligt kreditvärderaren Moody's. Den dolda jätteskulden kan om tillväxten avtar ge stora kreditförluster och då bli ett allvarligt problem för kinesiska banker, varnar Moody's, som flaggar för att det kan bli sänkta kreditbetyg för berörda banker om inte problemet åtgärdas.I förra veckan kunde man läsa att Kina för första gången genomfört en revision av de lokala myndigheternas skulder och funnit skulder på 1,7 biljoner dollar vid slutet av förra året. De varnade för risker för återbetalningen, inklusive ett beroende av att sälja mark. I en rapport i början av juni skrev UBS att de lokala myndigheternas skulder kan uppgå till 30 procent av Kinas BNP och kan generera omkring 400 miljarder i dåliga lån. En ekonom på Credit Suisse säger att detta är den största "tidsinställda bomben" i Kinas ekonomi.
Samtidigt försöker den kinesiska centralbanken att kyla ner den snabbväxande ekonomin och det inflationstryck den skapar genom att höja bankernas reservkrav.
Sedan oktober i fjol har centralbanken höjt reservkraven på bankerna nio gånger. Den senaste höjningen, som träder i kraft nästa vecka, är på 0,5 procentenheter till 21,5 procent.Övergår vi till nästa BRIC-land Indien, så höjde centralbanken räntan för två veckor sedan, vilket var tionde gången sedan början av 2010. Detta var också för att stävja inflationen.
Man kunde också nyligen läsa att Indien planerar att bygga ut sin kärnkraft till 20000 MW år 2020 och hela 60000 MW år 2032, mot mindre än 5000 MW idag. 30 nya reaktorer vill de bygga. Idag lider Indien av en elbrist på runt 12 procent under dygnets elintensivaste tid, vilket skapar problem med elavbrott i stora delar av landet.
Labels:
arbetslöshet,
bubbla,
budgetunderskott,
elbrist,
indien,
inflation,
kina,
kreditförlust,
kärnkraft,
usa
2011-07-03
Tillbaks i storstan
Efter två veckors bloggsemester är jag nu tillbaks i Stockholm. På lantstället har jag varken el eller Internet, utan har istället ägnat mig åt verkligheten i form av min potatisodling, samt förstås att göra roliga saker tillsammans med barnen. En av de roliga sakerna var att fiska och jag påmindes åter om att nyfångad abborre är världens godaste fisk - benfritt filéad och stekt såklart.
Gös fick jag också, se bilden ovan. Den har även den en delikat smak, men i mitt tycke inte lika fantastisk som abborre. Eftersom jag är mindre van vid att hantera gös, så utgick jag från att den är nära släkt med aborre och filéade på samma vis, då anatomin är likartad men mer långsträckt. Någon som har andra tips vad man kan göra med gös?
Att baka bröd i vedspis är också roligt, men passar förstås bäst på lite svalare och regnigare dagar. Jag vet inte riktigt varför, men brödet tycks mig godare när det bakas i vedspisen än när det görs i elspis, trots att receptet är detsamma.
Mindre rolig var bromsplågan. Jag har sällan varit med om så många påflugna flygfän. "Vanliga" bromsar kan jag stå ut med, då de är korkade och låter ordentligt, men blinningar (blindbromsar) är otäckast, då de är tysta och smyger sig på sina offer för att sedan utdela svidande bett. Det verkar för övrigt som om det är ovanligt mycket insekter av alla de slag i år - jag såg också ovanligt många fjärilar av ovanligt många sorter.
Avsaknaden av webbanslutning gjorde att jag under de två semesterveckorna nyttjade alternativa nyhetskällor. P1:s luncheko med efterföljande ekonomieko ligger väldigt bra till för att lyssna på under tiden man lagar lunchmaten. Vid besök på den lokala hålans ICA-affär kan man köpa sig en tidning gjord av döda träd för att sedan läsa i hängmattan.
Efter två veckor på lantstället avslutade jag med att åka på peakoil-bloggarmöte i Skebokvarn över helgen - mer om det i ett senare inlägg. När jag så efter många och långa givande diskussioner återvände till Stockholm tog jag mig en promenad längs Drottninggatan för att riktigt få känslan av att vara tillbaks i storstan. Det slog mig då att jag inte varit norr om Slussen på många månader. Jag bor i storstan, men det enda jag utnyttjar av det som bjuds här är den goda tillgången på välbetalt arbete. Är det verkligen värt det att leva så långt från naturen?
Har det hänt nåt viktigt i världen under tiden? Tja, jag noterar bland annat följande.
Grekland har inte oväntat fått 12 färska miljarder euro i krisstöd.
I Ryssland har landets femte största bank, Bank of Moscow, fått den största räddningen i rysk historia. 14 miljarder dollar fick ryska staten ställa upp med efter att konkurrenten VTB köpt Bank of Moscow och upptäckt dåliga lån på cirka 9 miljarder dollar eller omkring en tredjedel av bankens tillgångar. Bank of Moscows f.d. VD Andrei Borodin har flytt landet och är internationellt efterlyst. Ruffel och båg i Ryssland är väl inte så oväntat, men affären visar att det troligen finns stora obehagliga lik begravda i balansräkningarna hos många banker. Detta gäller för övrigt inte bara Ryssland, utan det finns säkert mycket att gräva upp i Västeuropa och USA.
Här hemma noterar jag att enligt SBAB:s mäklarbarometer förväntar sig nu fastighetsmäklarna ett prisfall på den svenska bostadsmarknaden i höst.
En glad nyhet är att International Grains Council (IGC) reviderar upp prognosen för 2011/2012 års globala spannmålsskörd.
Gös fick jag också, se bilden ovan. Den har även den en delikat smak, men i mitt tycke inte lika fantastisk som abborre. Eftersom jag är mindre van vid att hantera gös, så utgick jag från att den är nära släkt med aborre och filéade på samma vis, då anatomin är likartad men mer långsträckt. Någon som har andra tips vad man kan göra med gös?
Att baka bröd i vedspis är också roligt, men passar förstås bäst på lite svalare och regnigare dagar. Jag vet inte riktigt varför, men brödet tycks mig godare när det bakas i vedspisen än när det görs i elspis, trots att receptet är detsamma.
Mindre rolig var bromsplågan. Jag har sällan varit med om så många påflugna flygfän. "Vanliga" bromsar kan jag stå ut med, då de är korkade och låter ordentligt, men blinningar (blindbromsar) är otäckast, då de är tysta och smyger sig på sina offer för att sedan utdela svidande bett. Det verkar för övrigt som om det är ovanligt mycket insekter av alla de slag i år - jag såg också ovanligt många fjärilar av ovanligt många sorter.
Avsaknaden av webbanslutning gjorde att jag under de två semesterveckorna nyttjade alternativa nyhetskällor. P1:s luncheko med efterföljande ekonomieko ligger väldigt bra till för att lyssna på under tiden man lagar lunchmaten. Vid besök på den lokala hålans ICA-affär kan man köpa sig en tidning gjord av döda träd för att sedan läsa i hängmattan.
Efter två veckor på lantstället avslutade jag med att åka på peakoil-bloggarmöte i Skebokvarn över helgen - mer om det i ett senare inlägg. När jag så efter många och långa givande diskussioner återvände till Stockholm tog jag mig en promenad längs Drottninggatan för att riktigt få känslan av att vara tillbaks i storstan. Det slog mig då att jag inte varit norr om Slussen på många månader. Jag bor i storstan, men det enda jag utnyttjar av det som bjuds här är den goda tillgången på välbetalt arbete. Är det verkligen värt det att leva så långt från naturen?
Har det hänt nåt viktigt i världen under tiden? Tja, jag noterar bland annat följande.
Grekland har inte oväntat fått 12 färska miljarder euro i krisstöd.
- Den statliga kassakistan skulle annars bli tom, säger Robert Bergqvist på SEB.Man skjuter alltså det obehagliga oundvikliga ytterligare en bit in i framtiden. Hurra för Grekland! Nu är det räddat!
I Ryssland har landets femte största bank, Bank of Moscow, fått den största räddningen i rysk historia. 14 miljarder dollar fick ryska staten ställa upp med efter att konkurrenten VTB köpt Bank of Moscow och upptäckt dåliga lån på cirka 9 miljarder dollar eller omkring en tredjedel av bankens tillgångar. Bank of Moscows f.d. VD Andrei Borodin har flytt landet och är internationellt efterlyst. Ruffel och båg i Ryssland är väl inte så oväntat, men affären visar att det troligen finns stora obehagliga lik begravda i balansräkningarna hos många banker. Detta gäller för övrigt inte bara Ryssland, utan det finns säkert mycket att gräva upp i Västeuropa och USA.
Här hemma noterar jag att enligt SBAB:s mäklarbarometer förväntar sig nu fastighetsmäklarna ett prisfall på den svenska bostadsmarknaden i höst.
En majoritet av mäklarna bedömer att priserna på bostadsrätter sjunker under tredje kvartalet, ännu fler tror på en nedgång för småhus.Verkligheten börjar komma ikapp bostadsbubblan.
En glad nyhet är att International Grains Council (IGC) reviderar upp prognosen för 2011/2012 års globala spannmålsskörd.
En högre veteskörd Indien och Kina förväntas uppväga en lägre skörd EU och USA.I skuggan av det senaste årets högre matpriser börjar nu debatten i Sverige vakna om att den åkermark vi har kvar måste skyddas från exploatering.
Äntligen tycks intresset återuppväckas på lite bredare front för hur åkermarken ska användas i framtiden. Marken, inte bara bördigheten utan också exploatering, var temat för årets upplaga av Borgeby fältdagar.Föreningen Den goda jorden har kämpat för detta i ett par år, och tycks alltså nu så smått börja nå ut med budskapet. Vi väntar nu på att frågan på allvar förs upp på medias och politikers dagordning. Vi får helt enkelt inte asfaltera eller bebygga mer åkermark!
[...]
I västra Skåne är trycket på exploatering stort. Där finns också den bästa åkermarken. I de skånska kommunernas översiktsplaner riskerar 9 000 hektar prima åker att bli vägar, bostäder, köpcentrum och industrier.
2011-06-09
Finansiellt slutspel?
Vad vi nu ser på världens finansmarknader ser ut att vara början på det deflationistiska slutspel som jag har talat om länge. Deflation innebär i detta fall att tillgångar av olika slag kommer att falla i värde. Det innebär även att penningmängden kommer att minska, eftersom stora mängder "skuldpengar" kommer att försvinna in i "svarta hål" av kreditförluster och dylikt. Vad som händer efter deflations- och depressionsperioden återstår att se. Just nu koncentrerar vi oss på vad som kommer att vara mest aktuellt de närmaste åren.
Vi har sett de första tecknen ett bra tag, men tonläget från makthavarna börjar nu bli alltmer skärrat. Några storbanker talar nu om "frivilliga" omstruktureringar av Greklands statsskuld. De är lika frivilliga som ett bröllop där svärfadern står med hagelgeväret i ryggen på ynglingen som gjort hans dotter med barn. Idén är att bankerna "frivilligt" förlänger löptiden på obligationerna i hopp om att Grekland någon dag ska kunna betala av sin statsskuld. Med rätt definition kanske man kan lyckas förlänga sin respittid ett tag innan kreditvärderingsinstituten nedgraderar Grekland till total skräpstatus och därmed helt stänger dem ute från de vanliga lånemarknaderna. Att grekerna någonsin ska kunna betala av sin statsskuld är förstås en illusion, vilket bloggen Siffror och anteckningar visar genom att räkna på statsskuld och skatteintäkter per person.
Vi får räkna med att regeringar, centralbanker med flera under resans gång kommer att försöka göra desperata räddningsförsök. En del av dessa kommer att vara totalt misslyckade, andra att ge tillfällig lindring, medan många bara kommer att göra saker värre.
Vad vi bland annat kommer att få se är hur Europas banksystem krackelerar när alla kreditförluster måste tas och gradvis sprider sig genom systemet. Det handlar inte bara om värdelösa statsobligationer, utan även om exempelvis dåliga spanska bolån som just nu döljs genom kreativ bokföring. Även stora delar av de finansiella derivaten som många använt som "skydd" eller "hedge" kommer att drabbas hårt, med ännu större förluster som följd, både för utfärdare och köpare av derivaten. Sveriges banker går inte säkra.
Dessutom kommer de kvarvarande bostadsbubblorna (Sverige, Kanada, Australien, Norge) att börja pysa ihop, med följdeffekter för redan hårt drabbade banker och fonder. Kinas tillväxt kommer troligen att tvärnita på grund av elbrist, med många spruckna förhoppningar som följd. Det finns även fler småkriser som kommer att bidra till det stora hela.
Det är alltid svårt att göra tidsuppskattningar av såna här stora komplexa skeenden. Man vet vad ungefär som kommer att hända, men inte exakt när och i vilken ordningsföljd. Jag vågar mig ändå på att gissa att den globala finanskrisen kommer att uppnå rejält momentum i höst, efter lite förberedande övningar under sommaren. Vi kommer liksom hösten 2008 att få se ett antal stora finansiella institutioner gå omkull, räddas av staten och/eller slukas av konkurrenter. Mot slutet av året och början av 2012 lär vi även börja se ordentliga effekter på den reala ekonomin, med varsel, konkurser med mera. Det allvarligaste vi skulle kunna se vore troligen om vi på grund av vacklande finansinstitutioner skulle få svårigheter globalt med att ställa ut remburser, vilket jag skrev om i november 2008. Detta skulle isåfall drabba hela världshandeln och bli som att slänga in grus i hela maskineriet.
Musik@Centrifugen skriver idag om vad man bör känna till om finanskrisen.
Vi har sett de första tecknen ett bra tag, men tonläget från makthavarna börjar nu bli alltmer skärrat. Några storbanker talar nu om "frivilliga" omstruktureringar av Greklands statsskuld. De är lika frivilliga som ett bröllop där svärfadern står med hagelgeväret i ryggen på ynglingen som gjort hans dotter med barn. Idén är att bankerna "frivilligt" förlänger löptiden på obligationerna i hopp om att Grekland någon dag ska kunna betala av sin statsskuld. Med rätt definition kanske man kan lyckas förlänga sin respittid ett tag innan kreditvärderingsinstituten nedgraderar Grekland till total skräpstatus och därmed helt stänger dem ute från de vanliga lånemarknaderna. Att grekerna någonsin ska kunna betala av sin statsskuld är förstås en illusion, vilket bloggen Siffror och anteckningar visar genom att räkna på statsskuld och skatteintäkter per person.
Vi får räkna med att regeringar, centralbanker med flera under resans gång kommer att försöka göra desperata räddningsförsök. En del av dessa kommer att vara totalt misslyckade, andra att ge tillfällig lindring, medan många bara kommer att göra saker värre.
Vad vi bland annat kommer att få se är hur Europas banksystem krackelerar när alla kreditförluster måste tas och gradvis sprider sig genom systemet. Det handlar inte bara om värdelösa statsobligationer, utan även om exempelvis dåliga spanska bolån som just nu döljs genom kreativ bokföring. Även stora delar av de finansiella derivaten som många använt som "skydd" eller "hedge" kommer att drabbas hårt, med ännu större förluster som följd, både för utfärdare och köpare av derivaten. Sveriges banker går inte säkra.
Dessutom kommer de kvarvarande bostadsbubblorna (Sverige, Kanada, Australien, Norge) att börja pysa ihop, med följdeffekter för redan hårt drabbade banker och fonder. Kinas tillväxt kommer troligen att tvärnita på grund av elbrist, med många spruckna förhoppningar som följd. Det finns även fler småkriser som kommer att bidra till det stora hela.
Det är alltid svårt att göra tidsuppskattningar av såna här stora komplexa skeenden. Man vet vad ungefär som kommer att hända, men inte exakt när och i vilken ordningsföljd. Jag vågar mig ändå på att gissa att den globala finanskrisen kommer att uppnå rejält momentum i höst, efter lite förberedande övningar under sommaren. Vi kommer liksom hösten 2008 att få se ett antal stora finansiella institutioner gå omkull, räddas av staten och/eller slukas av konkurrenter. Mot slutet av året och början av 2012 lär vi även börja se ordentliga effekter på den reala ekonomin, med varsel, konkurser med mera. Det allvarligaste vi skulle kunna se vore troligen om vi på grund av vacklande finansinstitutioner skulle få svårigheter globalt med att ställa ut remburser, vilket jag skrev om i november 2008. Detta skulle isåfall drabba hela världshandeln och bli som att slänga in grus i hela maskineriet.
Musik@Centrifugen skriver idag om vad man bör känna till om finanskrisen.
Vi är på väg in i en depression och/eller global valutakris.Och Cornucopia ägnar sig åt lite börsfunderingar.
Börsbolagens vinster är på rekordnivåer, frågan är om de kan överträffas och därmed motivera en uppgång. Vinsterna är alltid på rekordnivåer när börsen toppar, det ligger i sakens natur. Samtidigt har vi alla finans- och skuldkriser hängade över oss och någon återhämtning har det förstås inte blivit av amerikanskt tryckande av pengar.Jag återkommer om ett tag med en diagrambilaga till detta inlägg (klar nu).
Labels:
banker,
bostadsbubbla,
deflation,
depression,
derivat,
finanskris,
fonder,
grekland,
kreditförlust,
räddningsplaner,
skuldkrisen
2010-02-23
Dansk jordbrukskris
I skuggan av alla andra kriser pågår en jordbrukskris i grannlandet Danmark. Som de flesta andra delkriser i den globala krisen är den kopplad till krediter. Det har inte rapporterats mycket i svenska media om den danska jordbrukskrisen - endast tidningen Land har haft en bra bevakning av den. Tack förresten till "Jocke" för tipset!
Och det är ingen liten kris. 25% av de danska lantbrukarna kan bli tvungna att gå ifrån sina gårdar. Den plötsliga konjunkturnedgången åtföljd av fallande priser på jordbruksprodukter har skapat en akut kris då åtta miljarder i intäkter fallit bort. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade. Under de goda åren har det fungerat, men när krisen slår till slår också lånehävstången tillbaka och gör situationen omöjlig. I november uppskattades det att 3500 danska jordbrukare kommer att sluta med sin verksamhet det närmaste året.
I år räknar man med att det blir många konkurser och tvångsförsäljningar bland danska bönder. Men det finns problem även här. Det handlas väldigt lite med dansk jordbruksmark just nu p.g.a. fallande priser, vilket gör det svårt att uppskatta värdet. Fler tvångsförsålda gårdar riskerar också att driva ner priserna ytterligare, vilket gör bankerna ovilliga att sälja.
Just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Men 2009 var det det sämsta året på 10-15 år och det lär nog bli många konkurser i år.
Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna (där jordbruksmarken är största delen). Detta orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 25 procent. Bankerna måste då granska gårdarnas balansräkningar och kanske skriva ner sina krediter - annars får de den danska finansinspektionen på sig.
Bankerna sitter med stora kreditförluster för danska lantbruk. Det kan röra sig om så mycket som 80 till 140 miljarder svenska kronor av de danska böndernas totala skulder på 490 miljarder svenska kronor. Tre danska banker vädjar därför till regeringen om hjälp till lantbrukarna.
Det visar sig nu också att det inte bara är hög belåning och sjunkande intäkter som skapat den danska jordbrukskrisen, utan att de danska lantbrukarna också ägnat sig åt värdepappersspekulation för lånade pengar.
Men grundproblemet i hela krisen är det danska lantbrukets dåliga lönsamhet. Den har tvingat de danska lantbrukarna att låna alltför mycket pengar för att få någon lönsamhet med stordriftsfördelar. Priserna på dansk jordbruksmark har stigit fram till krisen, i en ond cirkel av lån och prisstegringar, precis som alla andra fastighetsbubblor. Många lantbrukare har inte ansett sig kunna leva enbart på lantbruket, utan då istället försökt att komplettera inkomsterna genom spekulation i värdepapper. Men i längden har detta alltså inte varit särskilt lyckosamt för många.
Så hur kommer framtiden att se ut i Danmark? Risken verkar finnas att konkurser och tvångsförsäljningar kommer att leda till ännu större lantbruksenheter. Detta i en tid när industrijordbruket snarast borde omvandlas åt andra hållet, mot mindre enheter. Problemen riskerar därmed att återkomma om några år igen.
Även företagen kring lantbruket drabbas såklart av krisen - för några veckor sedan rapporterades att
[Andra bloggar om danmark, jordbruk, kredit, kreditförlust, banker, spekulation]
Och det är ingen liten kris. 25% av de danska lantbrukarna kan bli tvungna att gå ifrån sina gårdar. Den plötsliga konjunkturnedgången åtföljd av fallande priser på jordbruksprodukter har skapat en akut kris då åtta miljarder i intäkter fallit bort. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade. Under de goda åren har det fungerat, men när krisen slår till slår också lånehävstången tillbaka och gör situationen omöjlig. I november uppskattades det att 3500 danska jordbrukare kommer att sluta med sin verksamhet det närmaste året.
I år räknar man med att det blir många konkurser och tvångsförsäljningar bland danska bönder. Men det finns problem även här. Det handlas väldigt lite med dansk jordbruksmark just nu p.g.a. fallande priser, vilket gör det svårt att uppskatta värdet. Fler tvångsförsålda gårdar riskerar också att driva ner priserna ytterligare, vilket gör bankerna ovilliga att sälja.
Just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Men 2009 var det det sämsta året på 10-15 år och det lär nog bli många konkurser i år.
Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna (där jordbruksmarken är största delen). Detta orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 25 procent. Bankerna måste då granska gårdarnas balansräkningar och kanske skriva ner sina krediter - annars får de den danska finansinspektionen på sig.
Bankerna sitter med stora kreditförluster för danska lantbruk. Det kan röra sig om så mycket som 80 till 140 miljarder svenska kronor av de danska böndernas totala skulder på 490 miljarder svenska kronor. Tre danska banker vädjar därför till regeringen om hjälp till lantbrukarna.
Det visar sig nu också att det inte bara är hög belåning och sjunkande intäkter som skapat den danska jordbrukskrisen, utan att de danska lantbrukarna också ägnat sig åt värdepappersspekulation för lånade pengar.
Cirka 4.800 danska lantbrukare förlorade nästan 6 miljarder kronor på spekulation under 2008.Det är alltså nästan lika mycket som de förlorat på sänkta priser under 2009. Bankerna tycker som vanligt inte att de haft någon skuld i det hela.
De tycker att lantbrukarnas egna rådgivningsorganisationer skulle upplyst om riskerna.Jaha? Det var väl inte lantbrukarnas organisationer som gav lån och sålde värdepapper. Det var bankerna och därmed anser jag nog att de är de skyldiga.
Men grundproblemet i hela krisen är det danska lantbrukets dåliga lönsamhet. Den har tvingat de danska lantbrukarna att låna alltför mycket pengar för att få någon lönsamhet med stordriftsfördelar. Priserna på dansk jordbruksmark har stigit fram till krisen, i en ond cirkel av lån och prisstegringar, precis som alla andra fastighetsbubblor. Många lantbrukare har inte ansett sig kunna leva enbart på lantbruket, utan då istället försökt att komplettera inkomsterna genom spekulation i värdepapper. Men i längden har detta alltså inte varit särskilt lyckosamt för många.
Var annan dansk lantbrukare spekulerade i olika finansiella instrument under 2008, och en av tre förlorade pengar.Och varför är det så dålig lönsamhet i lantbruket? Det gäller ju inte bara Danmark. Det är ett systemfel någonstans. Troligen måste konsumenterna lägga en större andel av sin inkomst på maten framöver om det ska bli någon produktion.
Så hur kommer framtiden att se ut i Danmark? Risken verkar finnas att konkurser och tvångsförsäljningar kommer att leda till ännu större lantbruksenheter. Detta i en tid när industrijordbruket snarast borde omvandlas åt andra hållet, mot mindre enheter. Problemen riskerar därmed att återkomma om några år igen.
Även företagen kring lantbruket drabbas såklart av krisen - för några veckor sedan rapporterades att
Danmarks näst största aktör på foder, spannmål och insatsvaror för lantbrukare, Aarhusegnens Andel, tvingades på måndagsmorgonen att ställa in betalningarna.Även här ser det ut att bli mer koncentration och större enheter, då två konkurrenter vill ta över, även om det danska konkurrensverket är tveksamma. Även slakterierna verkar ha problem.
[Andra bloggar om danmark, jordbruk, kredit, kreditförlust, banker, spekulation]
Labels:
banker,
danmark,
jordbruk,
kredit,
kreditförlust,
spekulation
2009-07-20
De svenska problembankerna
Sådär, nu har båda våra svenska problembanker lämnat sina rapporter för andra kvartalet i år. Swedbank kom med sin i fredags och SEB idag.
SEB redovisade trots kreditförluster på 3,6 miljarder en rörelsevinst på 618 miljoner kronor för andra kvartalet, vilket dock är betydligt lägre än de 3,5 miljarder man gjorde i vinst för motsvarande period i fjol. Men ändå en vinst, vilket är starkt i dessa dagar. Ett klokt drag var att skriva ner all goodwill för investeringarna i Baltikum och Ryssland, totalt 2,4 miljarder. Dessa investeringar är som nu alla förstår ganska värdelösa, så att behålla goodwillposten är orimligt.
Hur värdelösa de baltiska investeringarna är illustreras att av SEBs kreditförluster var 2,6 miljarder i Baltikum. Samtidigt gjorde rörelsen i Baltikum ett förlustresultat före kreditförluster på -3,4 miljarder.
Swedbank däremot gjorde en brakförlust på 1,8 miljarder kronor för andra kvartalet, mot en vinst på 4,6 miljarder för motsvarande period i fjol. Här var kreditförlusterna hela 6,7 miljarder kronor, varav 4 miljarder i Baltikum och 2 miljarder i Ukraina. Samtidigt har man kvar osäkra fordringar på knappt 30 miljarder kronor, varav knappt 22 miljarder i Baltikum. Här får vi nog räkna med att åtminstone de baltiska osäkra fordringarna kommer att omvandlas i kreditförluster framöver, med tanke på situationen där. Situationen i Ukraina, där förlusterna är mycket större än i Baltikum, räknat i förhållande till kreditportföljens storlek, visar nog vad som kommer att hända i Baltikum också. Ukrainas valuta har ju fallit kraftigt, vilket säkert bidragit till att förlusterna blivit så kraftiga där. Så när de baltiska staterna slutligen släpper sina valutors kopplingar till euron kommer nog den riktiga smällen där också.
Verksamheten i Ukraina får väl ses som en katastrofalt dålig investering. Senaste kvartalet genererade den enligt årsredovisningen en vinst före kreditförluster och nedskrivningar på futtiga 188 miljoner kronor, att jämföra med kreditförluster på 2 miljarder.
Även verksamheten i Baltikum är en rejäl förlustaffär. Kreditförlusterna är ungefär dubbelt så stora som intäkterna och ungefär tre gånger så stora som resultatet före kreditförluster och nedskrivningar! Dessutom kvarstår en goodwillpost på flera miljarder för Baltikum som ännu inte skrivits ner, till skillnad från vad SEB gjort. Goodwillposten för Ukraina skrevs dock ner redan första kvartalet. Varför skrev man då inte ner goodwillposten för Baltikum? Kanske förhoppningar om att situationen där ska reda ut sig. Kanske för att kvartalsförlusten redan var så stor att man inte ville spä på den ytterligare. Hursomhelst tror jag att det kommer att straffa sig att behålla denna goodwillpost. Vem som helst kan redan inse att investeringen i Baltikum var en dundermiss, så varför låtsas som om det skulle kunna sluta som en bra affär?
I rapporten läser jag också att
Ska man hitta någon ljuspunkt i Swedbanks rapport så är det att Swedbank Markets gjort ett rekordresultat på sin värdepappershandel.
Det ser alltså ut som att Swedbanks situation är ungefär så allvarlig som jag befarat, samt att man fortfarande gömmer en hel del lik i garderoberna. SEB däremot ser starkare ut och kan kanske klara sig ur den baltiska knipan med blotta förskräckelsen, tack vare att det går bättre i Sverige och att exponeringen mot Baltikum inte är lika hög som för Swedbank.
SEB redovisade trots kreditförluster på 3,6 miljarder en rörelsevinst på 618 miljoner kronor för andra kvartalet, vilket dock är betydligt lägre än de 3,5 miljarder man gjorde i vinst för motsvarande period i fjol. Men ändå en vinst, vilket är starkt i dessa dagar. Ett klokt drag var att skriva ner all goodwill för investeringarna i Baltikum och Ryssland, totalt 2,4 miljarder. Dessa investeringar är som nu alla förstår ganska värdelösa, så att behålla goodwillposten är orimligt.
Hur värdelösa de baltiska investeringarna är illustreras att av SEBs kreditförluster var 2,6 miljarder i Baltikum. Samtidigt gjorde rörelsen i Baltikum ett förlustresultat före kreditförluster på -3,4 miljarder.
Swedbank däremot gjorde en brakförlust på 1,8 miljarder kronor för andra kvartalet, mot en vinst på 4,6 miljarder för motsvarande period i fjol. Här var kreditförlusterna hela 6,7 miljarder kronor, varav 4 miljarder i Baltikum och 2 miljarder i Ukraina. Samtidigt har man kvar osäkra fordringar på knappt 30 miljarder kronor, varav knappt 22 miljarder i Baltikum. Här får vi nog räkna med att åtminstone de baltiska osäkra fordringarna kommer att omvandlas i kreditförluster framöver, med tanke på situationen där. Situationen i Ukraina, där förlusterna är mycket större än i Baltikum, räknat i förhållande till kreditportföljens storlek, visar nog vad som kommer att hända i Baltikum också. Ukrainas valuta har ju fallit kraftigt, vilket säkert bidragit till att förlusterna blivit så kraftiga där. Så när de baltiska staterna slutligen släpper sina valutors kopplingar till euron kommer nog den riktiga smällen där också.
Verksamheten i Ukraina får väl ses som en katastrofalt dålig investering. Senaste kvartalet genererade den enligt årsredovisningen en vinst före kreditförluster och nedskrivningar på futtiga 188 miljoner kronor, att jämföra med kreditförluster på 2 miljarder.
Även verksamheten i Baltikum är en rejäl förlustaffär. Kreditförlusterna är ungefär dubbelt så stora som intäkterna och ungefär tre gånger så stora som resultatet före kreditförluster och nedskrivningar! Dessutom kvarstår en goodwillpost på flera miljarder för Baltikum som ännu inte skrivits ner, till skillnad från vad SEB gjort. Goodwillposten för Ukraina skrevs dock ner redan första kvartalet. Varför skrev man då inte ner goodwillposten för Baltikum? Kanske förhoppningar om att situationen där ska reda ut sig. Kanske för att kvartalsförlusten redan var så stor att man inte ville spä på den ytterligare. Hursomhelst tror jag att det kommer att straffa sig att behålla denna goodwillpost. Vem som helst kan redan inse att investeringen i Baltikum var en dundermiss, så varför låtsas som om det skulle kunna sluta som en bra affär?
I rapporten läser jag också att
Swedbank har som målsättning att över tiden erhålla ett så stort värde som möjligt för övertagna tillgångar. Swedbank kommer därför att behålla tillgångar genom den sämre delen av den makroekonomiska cykeln i de fall detta förväntas vara fördelaktigt.Det gäller alltså säkerheter för lån som man övertar då lånen inte återbetalas. Här finns en stor risk att man blir sittande med dessa tillgångar under lång tid. Många tror ju att det snart ska komma en vändning uppåt, men jag ser det som tveksamt utan tror det kommer att ta lång tid, åtminstone i Baltikum och Ukraina. Även om det bottnar kommer det att ta lång tid för dessa ekonomier att repa sig och de tillgångar som Swedbank får överta kan visa sig aldrig få tillbaks det värde de hade på bubblans topp. Mängden övertagna tillgångar i Baltikum är just nu liten, men förväntas öka. Dessutom har man tagit tillbaka leasingobjekt för 1,1 miljarder kronor, mest fordon, som troligen inte kommer att kunna säljas av till det pris man skulle önska.
Ska man hitta någon ljuspunkt i Swedbanks rapport så är det att Swedbank Markets gjort ett rekordresultat på sin värdepappershandel.
Det ser alltså ut som att Swedbanks situation är ungefär så allvarlig som jag befarat, samt att man fortfarande gömmer en hel del lik i garderoberna. SEB däremot ser starkare ut och kan kanske klara sig ur den baltiska knipan med blotta förskräckelsen, tack vare att det går bättre i Sverige och att exponeringen mot Baltikum inte är lika hög som för Swedbank.
2009-06-04
Stresstest...
Hur allvarlig blir den baltiska situationen egentligen för de inblandade bankerna? Rodney Alfvén, känd finansanalytiker, säger i en intervju i SVTs "Bankfällan":
Vi har sett tidigare kriser... i såna här systemkriser. Då har vi sett att uppemot 75 procent av alla lånen går inte att betala tillbaks.Det handlar om ifall den lettiska staten hamnar på obestånd. Det är därför det är så viktigt för svenska staten att låna ut frikostigt till lettiska staten.
2009-04-21
Mer om Riksbanken
Chatten med Riksbankschefen Stefan Ingves gav inget sensationellt. Mest ganska diplomatiska svar som inte var någon nyhet för någon insatt. Min fråga blev i alla fall besvarad:
Några av de andra svaren förtjänar att kommenteras.
Apropå Riksbanken och dess styrränta, så har nu Sloped Curve satt ihop ett verktyg där man kan se förväntningarna på Riksbankens styrränta uträknad utifrån dagspriset på RIBA-terminerna, som sedan en tid tillbaka handlas på Nasdaq OMX. Just nu ser vi ut att få näranollränta (0,5% eller under) året ut, för att sedan få en långsam stigning. Det ska bli intressant att se hur detta förändras framöver. Som Sloped Curve påpekade idag, så har Riksbanken nu presenterat en helt annan räntebana än vid förra mötet, varför även RIBA-terminerna borde förändras framöver så att de speglar denna nya räntebana.
ECB-styrgruppsmedlemmen Axel Weber sade i förra veckan att om ECB skulle sänka sin styrränta under 1% riskerar man stillestånd på interbankmarknaden. Vad är din kommentar till detta översatt till svenska förhållanden?Inget om hur han ser på denna risk, bara ett allmänt uttalande om att man kommer att hålla koll på det. Risken är ju, som jag sade i förra inlägget, att bankerna inte vill låna ut till varandra, eftersom konkurrensen från Riksbankens låga ränta blir övermäktig.
Svar: Det här är en fråga vi kommer att analysera ytterligare. Vid den låga räntenivå vi nu har kommer marknadernas funktionssätt att vara i stort fokus framöver.
Några av de andra svaren förtjänar att kommenteras.
Tror du de Svenska bankerna kommer ta sig helskinnade ur denna kris?Visst kommer banksystemet på något sätt att komma igenom även denna kris, men hur ser det ut efteråt? Se vad som hände i början av 1990-talet - kartan över det svenska bankväsendet och dess ägande ritades till stor del om. Den nuvarande krisen är dessutom global och mycket kraftigare - hur stora blir förändringarna då? "En del kreditförluster" var väl en kraftig underdrift. Jag skulle snarare säga att det finns en överhängande risk för gigantiska kreditförluster framöver. Jag skulle vilja slå vad med Stefan Ingves om hur stora kreditförlusterna blir, men han kanske inte vågar satsa emot?
Svar: Ja, allt kommer nog att rätta till sig den här gången också. En del kreditförluster lär det bli men det kommer bankerna att klara av.
Vad tror du att Riksbankens svåraste uppgift blir under 2009?"Kalibrera" penningpolitiken - den gillar jag! Det får det att låta som om det Riksbanken ägnar sig åt är något slags exakt och noggrann styrning av ekonomin. Det kunde knappast vara längre ifrån sanningen. Istället gissar Riksbanken friskt hur det kommer att gå framöver och bestämmer sig sedan för vad de tycker borde vara rätt ränta för de händelser de kan förutse (eller önska sig). Tyvärr har de bara ett huvudverktyg för penningpolitiken, nämligen reporäntan, och det är ungefär lika finkalibrerat som en knölpåk. Idag har de bankat ner reporäntan med två knölpåksslag à 0,25 procentenheter styck. Nu får vi se hur ekonomin reagerar på detta. Oturligt nog ser vi inte många av effekterna förrän efter några månader, och de är då dessutom svåra att skilja från övriga händelser i ekonomin. Till exempel - hur stor andel av den uppgång vi sett i bostadspriserna den senaste tiden beror faktiskt på Riksbankens räntesänkningar och hur stor andel beror på andra faktorer? Eller - hur stor andel av kronans försvagning det senaste halvåret beror på Riksbankens räntesänkningar och hur stor andel beror på andra faktorer, t.ex. rädsla för svenska bankers öststatsengagemang eller flykt till stora valutor?
Svar: Att kalibrera penningpolitiken på ett sådant sätt att vi stöder efterfrågan i Sverige, klarar inflationsmålet på några års sikt, samtidigt som vi tillhandahåller tillräckligt med utlåning till bankerna så att marknaderna fungerar.
Varför säljer riksbanken guld?Det vore ju intressant med en följdfråga här, nämligen varför Riksbanken anser att de haft för mycket guld i reserven. Vilka andra tillgångar "behöver" de då köpa. Jo, mestadels olika utrikiska statspapper enligt deras hemsida. Vilket anser ni är mest riskfyllt i dagens läge - guld eller amerikanska statspapper? Mer om detta någon annan gång...
Svar: För att vi har haft för mycket guld under lång tid i valutareserven och behöver placera i andra tillgångar.
Apropå Riksbanken och dess styrränta, så har nu Sloped Curve satt ihop ett verktyg där man kan se förväntningarna på Riksbankens styrränta uträknad utifrån dagspriset på RIBA-terminerna, som sedan en tid tillbaka handlas på Nasdaq OMX. Just nu ser vi ut att få näranollränta (0,5% eller under) året ut, för att sedan få en långsam stigning. Det ska bli intressant att se hur detta förändras framöver. Som Sloped Curve påpekade idag, så har Riksbanken nu presenterat en helt annan räntebana än vid förra mötet, varför även RIBA-terminerna borde förändras framöver så att de speglar denna nya räntebana.
Labels:
banker,
guld,
kreditförlust,
riksbanken,
ränta,
terminer
2009-02-16
Ecuadors skuldbetalningsproblem
I lördags beordrade Ecuadors President Rafael Correa att spanska oljebolaget Repsol-YPF och franska oljebolaget Perenco snarast ska betala in obetalda skatter. Det hela bottnar i ett beslut från 2007 om att oljebolag i Ecuador ska betala 99% av oljeinkomster över ett visst pris per fat i skatt. De två oljebolagen fick 48 timmar på sig att betala sina skatteskulder eller så skulle de få tillgångar beslagtagna. Att man nu börjar kräva in skatterna har såklart att göra med att det är brist på pengar i Ecuadors statskassa.
I lördags meddelade Ecuador också att man kommer att skjuta upp räntebetalningar på 135 miljoner dollar på internationella lån i 30 dagar. Nu vill man förhandla med kreditgivarna. Den 15 december deklarerade Ecuador att 3,2 miljarder dollar av dess skulder inte ansågs legitima, utan var kopplade till korruption eller dylikt.
Ecuador är bara ett exempel på vad som håller på att hända nu. Fallande oljepriser orsakar hål i statskassan hos oljeproducerande länder. Därmed får de svårt att betala sina skulder, och detta slår tillbaks mot långivarna som kanske blir tvungna att skriva ner skulderna eller åtminstone reservera pengar för eventuella kreditförluster. Detta gäller nu inte bara oljeproducenterna, utan alla fattiga länder som är beroende av export av olika råvaror. Nu är den stora frågan - vem har lånat ut pengar till alla världens "subprime-stater"? Vilka banker kommer att drabbas?
Som jag har sagt tidigare så är det som började som en kris för de värsta bostadslånen i USA i själva verket en del i en enorm global kreditbubbla som stegvis är på väg att lösas upp. En efter en faller olika lånemarknader ihop.
I lördags meddelade Ecuador också att man kommer att skjuta upp räntebetalningar på 135 miljoner dollar på internationella lån i 30 dagar. Nu vill man förhandla med kreditgivarna. Den 15 december deklarerade Ecuador att 3,2 miljarder dollar av dess skulder inte ansågs legitima, utan var kopplade till korruption eller dylikt.
Ecuador är bara ett exempel på vad som håller på att hända nu. Fallande oljepriser orsakar hål i statskassan hos oljeproducerande länder. Därmed får de svårt att betala sina skulder, och detta slår tillbaks mot långivarna som kanske blir tvungna att skriva ner skulderna eller åtminstone reservera pengar för eventuella kreditförluster. Detta gäller nu inte bara oljeproducenterna, utan alla fattiga länder som är beroende av export av olika råvaror. Nu är den stora frågan - vem har lånat ut pengar till alla världens "subprime-stater"? Vilka banker kommer att drabbas?
Som jag har sagt tidigare så är det som började som en kris för de värsta bostadslånen i USA i själva verket en del i en enorm global kreditbubbla som stegvis är på väg att lösas upp. En efter en faller olika lånemarknader ihop.
Labels:
ecuador,
kreditbubbla,
kreditförlust,
olja,
oljepris,
skatter
2009-01-09
Gissningar om 2009 (del 2)
Idag kommer jag med fler gissningar om 2009. I del 1 tog jag upp volatilitet, deflation, oljepriset, näranollränta, kollapsande valutor, kollapsande ekonomier, rysk gas, USAs kris samt industriproduktionen. Nu fortsätter jag på den tyvärr väldigt dystra listan.
- Detaljhandeln kommer att få svåra tider, vilket jag har förutspått tidigare. Dock kommer vissa att klara sig hyfsat eller till och med förbättra sina resultat, t.ex. lågprisbutiker och eventuellt kosmetika.
- För många företag blir det svårt att få lån och för många omöjligt. De flesta företag som har lån som behöver sättas om snart får akuta problem.
- P.g.a. detaljhandelns svårigheter kommer beställningarna hos grossisterna och tillverkarna att minska. Detta drabbar även transportföretag - rederier, åkerier, hamnar m.fl.
- Arbetslöshet blir ett återkommande tema över hela världen p.g.a. att många företag måste skära ner. Senaste arbetslöshetssiffrorna från USA var inte roliga. Arbetslösheten steg till 7,2 procent i december och antalet sysselsatta utanför jordbruket minskade med 524000 under december. För november och oktober skrevs minskningarna upp till 584000 respektive 423000. Då ska man komma ihåg att denna statistik underskattar minskningen p.g.a. den famösa "Birth-Death Model". Jag förutspår att vi under senare halvan av 2009 får se sysselsättningen i USA minska med 1 miljon vissa månader. I Sverige kommer arbetslösheten troligen också att öka dramatiskt och jag tror tyvärr att de flesta "officiella" prognoserna är alltför optimistiska.
- Fastighetsbranschen får problem, framförallt de företag som råkar äga köpcentrum, men även kontors- och industrilokaler.
- Konkurser kommer vi att få höra mycket om under året. Inom t.ex. detaljhandeln, biltillverkning, reklam, transporter, byggbranschen, fastighetsbolag och banker. Sverige kommer inte att vara förskonat här heller.
- Flygbranschens nedgång har jag haft på min radar sedan 2006 och de förtjänar en egen punkt. Oljeprischocken under 2007-2008 har redan skadskjutit de flesta flygbolag och tagit ner några på marken, t.ex. Sterling. Drastiskt minskat resande p.g.a. finanskris, arbetslöshet, konkurser och ekonomisk osäkerhet kommer att leda till att flera av de sämst skötta flygbolagen (t.ex. Alitalia) går under framöver eller sugs upp av starkare konkurrenter. Även SAS ligger i riskzonen.
- Lönerna står stilla och de flesta kan glömma löneökningar. Snarare kommer sänkningar på tapeten. Huruvida de kan genomföras beror ju förstås på fackföreningarnas förståelse och välvilja.
- Bankerna kommer att fortsätta rapportera stora kreditförluster varje kvartal. Vissa kommer att gå under, förstatligas eller sväljas av konkurrenter. Exponering mot krisbranscher och -länder utgör riskfaktorer.
- Bostadspriserna fortsätter falla - i Sverige troligen med 15-20 procent under året. Men nedgången kommer inte att vara avslutad med det. Som jag har sagt förut anser jag att nästan alla prognoser över nedgångens totala djup är på tok för optimistiska. Nu ser jag dock att fastighetsvärderaren Anders Ejermark på Densia spår en total nedgång på 40%. Äntligen någon annan som kommer med en prognos i närheten av min.
- Proffsidrotten drabbas hårt av minskad sponsring. Betydligt färre kommer att kunna försörja sig inom denna bransch.
- Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting. I Sverige blir det dock mycket milt jämfört med den kris som USAs delstater och kommuner befinner sig i. Troligen kommer vi att få se minst ett tiotal kommuner i USA i konkurs under året. Hur Kaliforniens beräknade underskott på 42 miljarder dollar för detta räkenskapsår ska lösas väntar jag på med spänning. Federal räddningsaktion eller?
- Börsernas berg- och dalbana kommer att fortsätta, med betoning på dal. Så länge alla de problem jag raddat upp fortsätter att vara olösta tror jag inte på några längre uppgångar. P/e-talet för USA-börsen är fortfarande högt, mest p.g.a. att e (earnings) sjunker.
- Den "sista bubblan", amerikanska statspapper, kan spräckas under året. Antingen för att investerarna tappar förtroendet för USAs ekonomi, eller för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med kapital i världen för att låna ut till USAs dubbla underskott. I så fall kommer vi att få se en betydligt lägre dollarkurs än idag.
- Så till min sista dystra profetia för denna gång - risken är stor att vi någon gång under 2009 får se en global uttagsanstormning (run on the bank). Exakt vad den kan utlösas av är svårt att säga, liksom var och när den kan starta. Men inträffar den så kommer alla jordens bankomater att vara tömda inom 24 timmar från det att bankpaniken startar. I så fall får uttrycket "cash is king" en helt ny innebörd.
2008-10-28
Mera om Carnegie
Jag har tittat senaste kvartalsredovisningen, som finns på Carnegies hemsida.
De gjorde en förlust på 362 miljoner kronor för juli-september 2008. Fast de uttrycker det som "Periodens vinst uppgick till -362 MSEK". Intressant terminologi. En negativ vinst brukar i alla fall jag kalla för förlust.
De planerar att skära bort 40 tjänster p.g.a. förlusterna. Det är ju i.o.f.s. sunt.
Alla delar av företaget visar kraftigt minskade intäkter jämfört med samma period 2007, utom Max Matthiessen.
De hade den sista september en kapitalbas på knappt 1,4 miljarder kronor. Samtidigt har de gjort reserveringar för kreditförluster på cirka 1 miljard, relaterat till en enskild kund, där säkerheter finns i form av onoterade aktier. Aj! Inte så konstigt att marknaden tappat förtroendet för dem.
Så till den siffra som gör att Riksbanken "måste" rädda Carnegie med lån. De har "Skulder till kreditinstitut" på cirka 13 miljarder kronor. Vi kan ju inte veta vilka som lånat ut till Carnegie, men 13 miljarder skulle just nu vara en lite för stor smäll för att man skulle låta dem gå i konkurs.
De gjorde en förlust på 362 miljoner kronor för juli-september 2008. Fast de uttrycker det som "Periodens vinst uppgick till -362 MSEK". Intressant terminologi. En negativ vinst brukar i alla fall jag kalla för förlust.
De planerar att skära bort 40 tjänster p.g.a. förlusterna. Det är ju i.o.f.s. sunt.
Alla delar av företaget visar kraftigt minskade intäkter jämfört med samma period 2007, utom Max Matthiessen.
De hade den sista september en kapitalbas på knappt 1,4 miljarder kronor. Samtidigt har de gjort reserveringar för kreditförluster på cirka 1 miljard, relaterat till en enskild kund, där säkerheter finns i form av onoterade aktier. Aj! Inte så konstigt att marknaden tappat förtroendet för dem.
Så till den siffra som gör att Riksbanken "måste" rädda Carnegie med lån. De har "Skulder till kreditinstitut" på cirka 13 miljarder kronor. Vi kan ju inte veta vilka som lånat ut till Carnegie, men 13 miljarder skulle just nu vara en lite för stor smäll för att man skulle låta dem gå i konkurs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








