2012-02-09

Grekland har kommit överens - låt kaoset börja!

Dagens nyhet var att den grekiska regering enats om ett nedskärningspaket som tillfredsställer kraven från utsugarna trojkan EU, ECB och IMF. Därmed hoppas tror man att det snart ska kunna betalas ut nya nödlån på 130 145 miljarder euro till EU:s banker grekiska staten.

Först måste dock ett antal ytterligare steg övervinnas. Ikväll håller EU:s finansministrar (med Greklands Venizelos som hedersgäst) ett möte om det grekiska stödpaketet, men eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker verkar tveksam och säger att "det finns många detaljer att diskutera" och att "Jag tror inte att vi kommer att komma fram till ett slutligt beslut i dag, men det är ingen katastrof".

Tyske finansministern Wolfgang Schäuble säger att det är en "öppen fråga" om det grekiska åtstramningspaketet "kommer att räcka för att landet ska nå målet om att reducera statsskulden till 120 procent av BNP till 2020". Jag anser inte att det är en öppen fråga, utan att det är en omöjlighet. Jag har visat flera gånger att Greklands statsskuld bara ökat sedan de började hamna i klorna på sina "räddare", medan BNP sjunkit.

Schäuble säger idag även att Grekland ännu inte uppfyller villkoren och att avtalet inte blir klart för underskrift ikväll. Han påpekar också att Grekland ännu inte har gjort saker de lovade i samband med det första räddningspaketet.

IMF säger att de kräver faktiska åtgärder i Grekland innan det blir aktuellt med fler låneutbetalningar.

Jag gissar att både EU-politikerna och IMF är hjärtligt trötta på långbänken i Greklandsfrågan och det ökar sannolikheten för att man till slut säger nej.

Dessutom ska Greklands parlament rösta om åtstramningspaketet - en omröstning där ett ja inte ska tas för givet. Vi ser också redan sprickor i den enade grekiska politiska fasaden - idag meddelade vice arbetslivsminister Yannis Koutsoukos att han avgår i protest mot åtstramningspaketet. George Karatzaferis, ledare för ortodoxa smygfascistiska partiet Laos, reserverar sig också mot delar av överenskommelsen. Återstår att se hur många av parlamentsledamöterna som röstar mot sina respektive partipiskor för att därmed kunna framstå som om de står på folkets sida och vinna förtroende till vårens nyval.

Nästa nödlånepaket är också en förutsättning för att Grekland ska kunna fullfölja uppgörelsen med de privata långivarna om skuldnedskrivning. Idag sägs också att grunddragen i uppgörelsen med de privata långivarna är klara, men det betyder ingenting särskilt - vi har hört liknande saker länge.

Greklands ekonomi är i fritt fall - statens skatteintäkter faller troligen snabbare än åtstramningspaketen minskar utgifterna. Momsintäkterna har fallit med 18,7 procent på ett år och de totala skatteintäkterna har fallit med 7 procent. Det beror inte på ineffektiv skatteindrivning, utan snarare på alla företag som upphört eller dragit ner. I november låg den officiella arbetslöshetssiffran på 21 procent och den har knappast minskat sedan dess.

Ilskan kokar hos folket och en tvådagars generalstrejk har utlysts till fredag och lördag. Fackföreningen ADEDY:s ledare säger att man är på väg mot ett folkligt uppror. Bara denna generalstrejk kan enligt min överslagsberäkning kosta Grekland cirka 0,5 procent av årlig BNP. Det lär också bli våldsamma demonstrationer.

I det grekiska sparpaketet ingår också (hör och häpna) nedskärningar av militären, vilket tillsammans med våldsamma upplopp riskerar att leda till en militärkupp. I juni förra året spekulerade jag i en tänkbar tidslinje för Grekland. Självklart blev det inte som jag spekulerat, utan saker har dragit ut på tiden. Landet har dock bytt regering och nyval är på gång under våren, så flera av mina grundgissningar finns med. Statsbankrutten är troligen inte långt borta. Kaotiska upplopp lär vi få se med början imorgon. Militärkuppen känns därmed inte särskilt avlägsen.

Läs även bloggrannarna Musik @ Centrifugen och Cornucopia.

2012-02-07

Sysselsättningen i EU

Ikväll tänkte jag jämföra hur det ser ut med sysselsättningen inom EU-länderna. Jag väljer medvetet att se på sysselsättningen istället för arbetslösheten, eftersom arbetslöshetssiffrorna är beroende av hur man definierar vem som tillhör den potentiella arbetskraften. Data har jag hämtat från Eurostat. Det går att klicka på alla diagrammen nedan för att förstora/förtydliga dem.

Eftersom BIGPIS-länderna med Grekland i täten fortfarande är högaktuella börjar vi där.
Grekland utmärker sig genom att vara sämst för ungdomarna - endast knappt 30 procent i åldersgruppen 20-24 år har ett jobb. Italien och Spanien är dock inte långt efter och det gäller för övrigt över nästan hela åldersskalan. Portugal utmärker sig genom att generellt över hela åldersspektrumet ha högre sysselsättningsgrad än Spanien, Italien och Grekland - Sydeuropa är alltså inte homogent. Belgien och Irland är nordvästeuropeiska länder med statsskuldsproblem, men sydeuropeiska Portugal har alltså liknande sysselsättningsprofil. Irland utmärker sig genom att ha förhållandevis låg sysselsättningsgrad i åldersgrupperna 35-49 år, vilka får anses tillhöra den viktigaste tiden i arbetslivet. Notera hur brant sysselsättningen faller efter 60 för Belgien, Grekland och Italien.

Så tar vi en titt på en helt annan kategori av länder, nämligen GASFUNS, alltså de "rika" länderna i norra och västra Europa. Även Belgien får hänga med här som intressant jämförelse mot grannländerna Frankrike och Nederländerna.
Belgien och även Frankrike sticker ut genom sin låga sysselsättningsgrad för 20-24-åringar. Efter 55 års och särskilt efter 60 års ålder sjunker sysselsättningsgraden i Belgien, Frankrike och Österrike mycket snabbare än för övriga. Sett i denna samling av några av Europas starkaste ekonomier ser Sveriges sysselsättningsgrad för ungdomar 20-24 år inte särskilt låg ut. Att ungdomsarbetslösheten av bloggrannen Cornucopia sägs vara ett värre problem här än i många andra EU-länder beror kanske på definitionerna. Dels tycker jag inte att det är relevant att inkludera åldersgruppen gymnasieungdomar 15-19 år (Eurostats standarddefinition av ungdomsarbetslösheten gäller gruppen 15-24 år), dels tycker jag att sysselsättning är ett mer relevant mått än arbetslöshet.

För att få en riktigt relevant jämförelse av Sverige kan vi se på de nordiska länderna.
Sysselsättningsgraden för ungdomar 20-24 år ligger för Sverige på exakt samma nivå som i Finland och vi ligger inte långt efter Danmark och Norge. På plussidan för Sverige ser vi att vi lyckas behålla 60-64-åringarna i arbete i betydligt högre grad än Danmark och Finland. Island sticker ut genom att betydligt fler jobbar betydligt längre.

Så övergår vi till Öst- och Centraleuropa.
Här ligger sysselsättningsgraden för ungdomar 20-24 år generellt bekymmersamt lågt, i klass med BIGPIS-länderna. Det lysande undantaget är Estland, som har högre sysselsättningsgrad än Frankrike för 20-24-åringar. För de högre åldrarna trappar sysselsättningen av ganska snabbt, men även här utmärker sig Estland. En annan sak jag reagerar på är att väldigt många i Rumänien fortfarande arbetar i åldrarna 65-74 år, vilket tyder på ett illa utvecklat pensionssystem.

Slutligen tänkte jag jämföra lite tvärs över kategorierna av länder och tar då EU:s folkrikaste länder.
De största skillnaderna syns i åldersgrupperna 20-24 samt 60-64, där Tyskland och Storbritannien utmärker sig genom hög sysselsättning, men även i grupperna 25-29 och 55-59 syns ganska stora skillnader.

Nytänkande krävs!

Vad som har varit uppenbart sedan finanskrisen började så smått 2007 är att en stor del av åtgärderna från politiker och andra styrande varit verkningslösa, felaktiga eller förvärrande. Greklands skuldkris är ju ett praktexempel, liksom Irlands hantering av sin bankkris.

Receptet har till stor del varit "mer av samma". Ökning av mängden krediter gav ju positiva effekter 1982-2006 så det borde det göra igen, tycks resonemanget vara. Därför sänker man räntor och ger nödlånepaket, eller stimulanspaket finansierade med statlig upplåning. Det borde dock vara uppenbart så här några år in på krisen att ökad kreditmängd inte längre ger positiva effekter på ekonomin annat än möjligtvis på ytterst kort sikt. Världsekonomin som helhet ser ut att ha nått en kreditmättnad.

Jag tar mig friheten att sno en suverän nidteckning som visar hur det verkligen gått till i den grekiska krisen och hur maktförhållandena ser ut.
Teckningen kommer från en läsvärd artikel från Kildéns och Åsmans blogg, med titeln "Vem äger statsskulden?". Den belyser en del av problemen med statsskulden och de hittillsvarande åtgärderna för att komma tillrätta med problemen.
Det nyliberala receptet för att befria staten från sin stora skuld kan sammanfattas i en mening – vi ska snåla oss ur krisen. Med vissa nyanser omfattas detta också av den europeiska socialdemokratin, inte minst av Stefan Löfvéns parti.
Vad som krävs nu är ett helt annorlunda tänkande. Om de styrande kör på i samma fotspår som förut kommer inget att rätta till sig, eller så hamnar i-världen i en "Japansituation" där två årtionden av näranollränta bara tagit skuldnivån till orimliga höjder.

En vanlig klyscha nuförtiden är "think outside the box" - alltså att tänka på helt nya sätt som inte är låsta vid konventioner - och det är verkligen något sånt som behövs nu. Hur reder man upp en situation med en skenande statsskuld, fallande BNP, mycket hög arbetslöshet och stora klyftor inom samhället som i Grekland? Jag har inga färdiga förslag, men helt klart är att hittillsvarande "lösningar" slagit helt fel och bara förvärrat situationen.

Den Hälsosamme Ekonomisten kom förresten nyligen med en utmärkt svensk variant på "think outside the box" - "Att tänka utanför garderoben". Så vem vågar "tänka utanför garderoben" och föreslå radikala åtgärder som kan ordna upp skuldkrisen utan att ställa till revolution? Jag föreslog förra veckan något så fullständigt okonventionellt som "maximilön" som komplement till "minimilön" - kanske inte ett helt realistiskt förslag, men nu behövs en kreativ hjärnstormning innan vi sorterar bort alla orimliga alternativ. Har den kreativa läsekretsen andra okonventionella förslag?

Storbritanniens statsfinanser - ett glömt hot?

Igår kväll presenterade jag en bunt diagram för utvecklingen av BNP och statsskuld för BIGPIS-länderna (Belgien, Irland, Grekland, Portugal, Italien, Spanien) de senaste åren. För övriga EU-länder anser jag att situationen för statsskulden inte ser akut ut, med ett viktigt undantag... Förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland. Så här ser det ut fram till tredje kvartalet 2011:
BNP har under 2011 som ni ser sjunkit en aning, medan ökningen av statsskulden tagit ny fart. Snart korsar kurvorna varandra om ingen plötslig trendvändning kommer, vilket betyder att statsskulden passerar nivån 100 procent av årlig BNP, vilket brukar vara en ungefärlig gräns för när det blir risk för allvarlig kris. Med tanke på Storbritanniens skuldnivå är stor även inom andra sektorer (hushållen och framförallt finansbranschen) så är det allvarligt. London är dessutom den europeiska finansbranschens centrum och en finanskris där lär obönhörligen smitta av sig på resten av världens finansföretag.

Nu är Grekland det kortsiktiga orosmolnet, men vi ska för allt i världen inte glömma bort att det finns betydligt mörkare moln på horisonten.

Bulkfraktpris i fritt fall

Prisindexet för bulkfrakt Baltic Dry Index föll igår till under lägstanivån från december 2008! Noteringen blev 647.

Behöver vi ett tydligare tecken på att en global recession är på gång?

Även om det nu inte skulle vara ett tecken på en global recession (många betvivlar Baltic Dry som ledande indikator, även om inte jag gör det) så är det en indikator på en garanterad allvarlig kris för fraktsjöfartsbranschen. Med dagens prisnivåer går troligen många frakter med förlust eller åtminstone obefintlig vinst.

2012-02-06

Ödesvecka för Grekland - igen!

Vi har hört det förut - att just denna vecka skulle vara en ödesvecka för skuldkrisens epicentrum Grekland. För varje gång det sägs har dock läget blivit ännu lite värre.

Än så länge finns ingen uppgörelse med "trojkan" (ECB, euroländerna och IMF) och nu brinner det i knutarna för grekiska statens pengar ser ut att vara slut nu på fredag. Det blir dock ingen omedelbar statsbankrutt eftersom nästa omgång förfallande obligationer kommer först 20 mars. Ebb i grekiska statskassan innebär dock att stora delar av grekiska statsapparaten isåfall måste stängas ner. Det kan bli svåröverskådliga konsekvenser lokalt i Grekland och de internationella finansmarknaderna lär inte tycka om det hela.

Greklands finansminister Venizelos sade i lördags att en uppgörelse måste vara klar igår kväll, men som vi vet idag blev det inget. Det är svårt att få Greklands brokiga samlingsregering att enas. Nu väntar vi bara på att den ende partilöse, premiärminister Papademos, ska avgå i protest. Orsaken att partierna är så ovilliga att komma till en uppgörelse är troligen att alla vill kapa åt sig så många röster som möjligt i valet i april.

Det hela börjar nu bli så spännande att brittiska Telegraph lagt upp en sida med realtidsuppdatering om senaste händelserna.

Läget i Grekland blir knappast bättre av den storstrejk som planeras till imorgon. Gapet mellan politiker och befolkning har väl aldrig varit så stort i ett EU-land.

Jag upprepar min varning för att resa till Grekland i dagsläget. Vem vet hur det kommer att bli för alla turister som blir strandade där. Bara risken för att inte kunna komma hem på grund av alla strejker borde avskräcka folk. De resenärer som nyligen blev strandade i Spanien på grund av Spanairs konkurs kunde åtminstone köpa biljetter med andra flygbolag, men hur det kommer att se ut i Grekland efter statsbankrutten vet ingen. Det kan även vara nog så surt att ha en semesterresa bokad och betald och sedan tvingas ställa in den. Bättre att välja ett mer stabilt resmål om man vill komma söderut. Grekland finns dock ännu inte på Utrikesdepartementets lista över länder där de avråder från resa, men kommer troligen att hamna där innan sommaren om inget mirakulöst inträffar.

Jag hämtade senaste siffrorna från Eurostat (fram till tredje kvartalet 2011), där man kan se hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats de senaste åren. Som synes går de helt fel - statsskulden stiger medan BNP sjunker.
Sista kvartalets siffror från Eurostat får vi vänta på en dryg vecka till, men de lär inte vara särskilt mycket muntrare.

Nästa krisland på listan är Portugal och där ser statsskuld och BNP ut så här:
Som synes är trenden med ökande statsskuld inte något nytt i Portugal, även om ökningstakten accelererat. Grundproblemet som syns i diagrammet är att BNP-tillväxten avstannade 2008 (men inte skuldtillväxten) och därefter har kurvorna gått ihop och korsat varandra. Redan 2008 skulle Portugal alltså ha gjort något åt saken och minskat statens utgifter, men istället hoppades man att den finanskris som var då skulle gå över relativt snabbt. Så blev det inte, utan landet har istället hamnat i en ond spiral som riskerar att sluta i ett Greklandsscenario.

Nästa land på listan är Irland, där diagrammet ser ut så här:
Skenande statsskuld efter räddningen av bankerna och sjunkande BNP i den spruckna fastighetsbubblans spår har snabbt tagit landet från ett läge med låg statsskuld till ett katastrofläge som ännu inte övertygar om att det skulle gå att vända.

Det är här vi inte vill att Sverige ska hamna! Vi har just nu en förhållandevis låg statsskuld, men en bostadsbubbla som just har sett sin topp tillsammans med en banksektor som är stor i förhållande till vår BNP gör risken stor för felsteg med ödesdigra konsekvenser. Vi kan bara hoppas att våra politiker lärt sig av Irlands fatala misstag och inte gör något liknande. Hör ni mig, Anders Borg med flera?!

När vi ändå håller på kan vi ta en titt på Italien:
Här ser det ännu inte katastrofalt ut, då statsskulden faktiskt sjönk en aning tredje kvartalet 2011 och BNP fortfarande ökade så sakteliga. Lyckas Monti att föra en politik som kan fortsätta att stabilisera denna situation kan det finnas en möjlighet att vända skutan rätt, men det lurar många grynnor på vägen - en paneuropeisk bankkris eller ett plötsligt BNP-fall kan skicka även italienska staten till ett statsfinansiellt skeppsbrott inspirerat av Costa Concordia.

För Spanien kan man också tycka sig se en viss stabilisering:
Även här gäller dock samma riskbild som för Italien, dock med lite annorlunda grundförutsättningar.

Slutligen tittar vi på BIGPIS-ländernas doldis Belgien:
Än så länge lyckas belgarna med att balansera så att statsskuld och BNP växer i ungefär samma takt, men det är en hårfin balansgång som närsomhelst kan stjälpas av även en mild recession. Vi ska inte heller glömma att belgiska staten sitter på en riktigt rutten sak, nämligen storbanken Dexia, som var den första banken att på allvar drabbas av Finanskrisen 2.0 och som kan få allvarliga konsekvenser.

Vi väntar med spänning på vad som ska komma ut ur eurofarsen härnäst.

2012-02-01

Grekiska uppgörelser skjuts hela tiden framåt

Det börjar bli tröttsamt att försöka följa turerna kring den "frivilliga" nedskrivningen av Greklands statsskuld och nästa "räddningspaket" från trojkan EU, ECB och IMF.

Idag florerade ett rykte om att ett avtal om nedskrivning skulle vara klart inom några timmar, vilket såklart visade sig vara osant. Istället är senaste beskedet att vissa delar av nedskrivningspaketet kommer att vara klara inom några dagar och IIF (de privata investerarnas organisation) säger att de förväntar sig ett avtal om nedskrivningen av Greklands statsskuld nästa vecka. Jaha. Jag har något minne av att jag har hört liknande förut. Det har hetat "på fredag" eller "nästa vecka" ganska länge nu. Att få till ett avtal verkar vara lika svårt som att försöka komma fram till regnbågens fot - när man gått en bit har den förflyttat sig bortåt.

Som jag påpekade för några dagar sedan finns det stora problem i förhandlingarna om den "frivilliga" nedskrivningen i form av ovilliga fordringsägare. Jag är inte optimistisk vad gäller möjligheten till avtal och de ständigt framskjutna måldatumen bekräftar min bild.

Även förhandlingarna med ECB, EU och IMF ska tydligen som vanligt vara klara "inom några dagar". Jag tror att man när några dagar har gått kommer att upprepa samma mantra och hoppas att vi glömt vad som sades för några dagar sedan.

Hanteringen av Greklands statsskuldskris har från början fram tills nu varit ett gigantiskt misslyckande från EU:s sida. EU:s ledare började hanteringen av krisen i förnekelsestadiet i slutet av 2009 för att sedan övergå till förhandlingsstadiet, där man uppenbarligen fortfarande befinner sig. Samtliga åtgärder har hela tiden visat sig vara för lite för sent (eller helt felaktiga) på grund av de komplicerade beslutsprocesserna, makthavarnas ovilja att se sanningen i vitögat och deras dubbla agenda att vilja rädda EU-bankerna från förluster. Samtidigt går den grekiska patienten långsamt mot ett allt sämre tillstånd. Vanligt folk i Grekland är mycket hårt drabbade - framförallt de fattigaste.

Jag kör en repris på diagrammet från i somras, som visar hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats.
Den sista december 2009 uppgick statsskulden till 127 procent av BNP och som det såg ut i somras väntades statsskulden ha växt till 160 procent av BNP den sista december 2011 - jag har inte den senaste siffran tillgänglig, men det har inte oväntat blivit värre än man trodde i somras.
Har man alltså åstadkommit något positivt för Grekland? Nej, kurvan för statsskulden visar fortfarande inga som helst tecken på att plana ut. Vad värre är, så divergerar den fullständigt från BNP-utvecklingen. Jag anser alltså att "räddningen" av Grekland får ses som ett totalt misslyckande.
Jag läser också att IMF vill att Grekland sänker minimilönerna som villkor för ytterligare meningslösa nödlån. Jag har nu ett radikalt förslag - inför istället en maximilön i Grekland! Allt över denna maximilön går som skatt till staten. Därmed drabbas inga fattiga, utan bara rika. Dessutom får staten mer inkomster. Eftersom alla åtgärder hittills visat sig ganska verkningslösa eller förvärrande för Greklands situation är det dags att förutsättningslöst pröva nånting "outside the box".

Dessutom behövs tydligen större nödlån än tidigare beräknat. Inte förvånande. Den 20 mars är datumet alla i slutändan jobbar mot, då en finansieringslösning måste vara på plats för att undgå en ostrukturerad grekisk statsbankrutt.