Rekordvarmt första halvår på norra halvklotet

Amerikanska vädertjänsten NOAA släppte nyligen siffrorna för temperatur och nederbörd globalt under juni samt hela första halvåret 2012. Det var globalt den fjärde varmaste junimånaden sedan seriens början år 1880, med en en global medeltemperatur 0,63°C över medelvärdet för 1900-talet. Den varmaste juni hittills inföll 2010.

För norra halvklotet var det den varmaste junimånaden sedan seriens början, med en temperatur 1,30°C över medelvärdet. Södra halvklotet hade bara sin tjugonde varmaste junimånad.

Den globala landtemperaturen i juni var också den varmaste sedan seriens början, 1,07°C över medelvärdet. Juni 2012 slog alltså två rekord.

Maj 2012 var också en varm månad.

Årets maj var hade den näst högsta globala medeltemperaturen för månaden (endast slagen av maj 2010) sedan mätningarna började. Högsta medeltemperaturen på norra halvklotet samt högsta land-medeltemperaturen för månaden maj.

Globalt var första halvåret 2012 var det elfte varmaste sedan seriens början, 0,52°C över 1900-talets medelvärde.

Tittar man på datatabellerna är det tydligt att vi befinner oss i en uppvärmd period. De kallaste första halvåren för 133-årsperioden inträffade runt 1900, medan de varmaste åren för januari-juni var under 1990- och 2000-talen.

Landet värms inte oväntat upp mer än havet.

Temperaturstatistiken talar sitt tydliga språk - jorden har blivit varmare de senaste hundra åren. Detta yttrar sig framförallt som "global weirding", alltså fler extrema väderhändelser. Återförsäkringsbolaget Munich Re visar att väderrelaterade naturkatastrofer är i en starkt ökande trend.

Klimatförändringarna kostar alltså redan stora belopp och blir en belastning på världsekonomin. Detta är något som vi tvingas att leva med och ta med i beräkningarna, för även om vi mot förmodan skulle stoppa alla utsläpp av växthusgaser idag, så kommer halterna i atmosfären att vara fortsatt höga under decennier framöver.

Det är inte bara värmen som varit onormal under juni 2012, utan även nederbörden, vilket som jag skrev igår gett stora problem med spannmålsskördarna på grund av torka.

Större delen av USA har som synes ett stort nederbördsunderskott, vilket även varit fallet tidigare i år. Nordvästra Europa har dock haft regnigare (och kallare) än normalt.

Fukushimabarnen (uppdaterad)

Enligt en studie där 38000 barn från Fukushima-området testats hade hela 36 procent av barnen cystor eller noduler på sköldkörteln! Detta bara ett år efter katastrofen. Detta gör olyckan vid kärnkraftverket Fukushima Dai-ichi betydligt värre än Tjernobyl, där bara 1,74 procent av barnen hade noduler 5 till 10 år efter olyckan. Nodulerna orsakas av radioaktivt jod.

Orsaken till att det blev värre kan man spekulera över. Det sägs att de radioaktiva utsläppen efter Fukushima-olyckan bara var en sjundedel av de från Tjernobyl, men kan den högre andelen sköldkörtelförändringar bero på att Tjernobyls utsläpp spreds över ett större område? Eller döljer de japanska myndigheterna något?

Tillägg 2012-07-22
På allmän begäran kommer här lite uppdateringar.
Först lite bakgrund om noduler på sköldkörteln hos barn. För den som orkar läsa det finns en lång medicinsk text om tyroidnoduler hos barn här.

Thyroid nodules are uncommon in children before puberty (1.5% or less)

En kort beskrivning finns här.

True solitary nodules occur in 0.22-1.35% of the pediatric population as opposed to the adult population, in which the prevalence is closer to 4%. [...] Suspected thyroid nodules merit close attention, however, in the pediatric population because the presence of malignancy in such nodules in a child is much more likely than in an adult. This frequency of malignancy is estimated to be 15-25%. In addition, thyroid cancer is much more aggressive in children and is associated with early metastasis to regional lymph nodes and parenchymal organs, most commonly lung and bone.

Det är alltså viktigt att hålla koll på förekomsten av sköldkörtelförändringar hos barnen.

Michael Kelley som skrev den första artikeln på Business Insider har också skrivit en uppföljande artikel. Han har där bett några medicinska experter kommentera. Australisk barnläkaren Helen Caldicott säger:

1. "Det är extremt ovanligt att finna cystor och tyroidnoduler hos barn."
2. "Detta är ett extremt stort antal abnormiteter för att vara hos barn."
3. "Man skulle inte förvänta sig att abnormiteter skulle uppträda så tidigt - inom första året eller så - därför kan man anta att de måste ha mottagit en hög dos av [strålning]."
4. "Det är omöjligt att veta från vad [japanska myndigheter] säger, vad dessa förändringar är."

Caldicott är kritisk mot att japanerna inte delar med sig av sina undersökningar till internationella experter på tyroidnoduler. Här borde väl både kärnkraftsvänner och kärnkraftskritiker kunna enas om att det vore bra om resultaten av de japanska undersökningarna kunde granskas närmare av experter för att se om fynden beror på mer noggranna undersökningsmetoder eller om man verkligen har funnit något signifikant.

Kelley har också kontaktat Dr. Bryan Haugen, ordförande för American Thyroid Association. Även han vill titta närmare på resultaten för att kunna utvärdera och kritisera.

Det är fortfarande svårt att hitta mer oberoende information om den aktuella undersökningen, men det kommer säkert framöver, eftersom nyheten nu har spridits snabbt. Ni får gärna tipsa om ni hittar något framöver.

Årets spannmålsskörd - stora problem globalt

Nästan två tredjedelar av den amerikanska mellanvästern har drabbats av torka enligt senaste US Drought Monitor från 10 juli, vilket är en ökning mot de drygt 50 procent som rapporterades 3 juli. En tredjedel av området lider av allvarlig till exceptionell torka, vilket är en ökning från omkring en fjärdedel en vecka tidigare. Den allt värre torkan drabbar framförallt skörden av sojabönor och majs. Majs- och sojabönsbältet har haft sin sjunde varmaste och tionde torraste april-juni sedan mätningarna började.

Dessutom är hälften av USA:s betesmarker i dåligt eller mycket dåligt skick på grund av torka, vilket är en ökning från 28 procent i mitten av juni. Torkan har tvingat vissa bönder att sälja sin boskap tidigare på grund av foderbrist.

Den torka som i år drabbat USA är den allvarligaste sedan 1956 och 61 procent av USA:s yta är drabbad av torka. USA:s jordbruksverk USDA har förklarat delar av 26 stater som naturkatastrofområden, vilket är den största händelsen någonsin av det slaget. Enligt USDA är årets torka den värsta sedan 1988 och de har skurit ner prognosen för majsskörden med 12 procent, vilket kan förvärras om inget regn kommer snart.

Kartan nedan från US Drought Monitor visar allvaret i situationen.

Läs även Cornucopias kommentarer till hur extremtorkan i USA slår mot majsskörden. Vi ska inte glömma att hela 40 procent av majsskörden i USA går till etanoltillverkning. Kommer det att bli så även i år? Kommer den fria marknaden att få råda för majsen? Kommer etanolproducenterna att ha råd med högre majspriser? Kommer etanolpriset att öka eller etanolproduktionen att minska i USA?

Torkan i USA drabbar även dess viktigaste vattenväg Mississippi, där pråmarna tvingas att lasta mindre för att inte ligga så djupt och riskera grundstötning. De låga vattennivåerna ställer även till problem vid många hamnar i floden när pråmarna inte kan komma tillräckligt nära kajerna.

Även i centrala och östra Kanada råder extrem värme och torka. Det har varit rekordhöga temperaturer i Ontario, Quebec och atlantprovinserna och även några av de lägsta regnmängderna sedan mätningarna började.

Går vi sedan till det stora spannmålsbältet Ukraina-Ryssland-Kazakstan, som också är bland världens största producenter, så har vädret ställt till det för skördarna även där. Dessa tre länder står för nästan 14 procent av världens veteskörd och mer än 21 procent av den globala veteexporten. Ryssland har nyligen på grund av torka skurit ner sin prognos för veteskörden till 45 miljoner ton, mot den tidigare prognosen på 49-50 miljoner ton. Förra året blev skörden hela 56 miljoner ton. USDA gissar att Ryssland i år bara kommer att exportera 12 miljoner ton vete, mot 21 miljoner ton förra året.

Varmt väder i Ukraina gör att årets skörd beräknas bli 20-25 procent lägre än förra året. Redan i höstas drabbades landet av torka och det har även kommit dåligt med regn de senaste månaderna.

Även Kazakstans spannmålsskörd tros minska till 17 miljoner ton, jämfört med 27 miljoner ton förra året.

Från centralasiatiska Turkmenistan rapporteras att president Kurbanguly Berdymukhamedov har sparkat sin jordbruksminister och många jordbruksbyråkrater eftersom landet i år inte lyckats uppnå sitt mål för veteskörden, vilket har ökat brödpriserna. Någon syndabock måste en diktator hitta när vädret inte blir som väntat. Turkmenistan är dock inte någon stor spannmålsexportör.

I Västeuropa är det istället det ihållande regnet som skapar problem och det är osäkert hur stora spannmålsskördarna blir i storproducenterna Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Även om skörden inte skulle minskas särskilt mycket finns risk att stora delar av skörden är av dålig kvalitet på grund av vätan.

Här i Sverige ser det trots det myckna regnandet dock ut som om spannmålsskörden blir bra och avkastningsnivån ser ut att ligga strax över SCB:s 5-årsssnitt. Än är dock spannmålen inte skördad - vi får hoppas att skörden inte regnar bort.

De dåliga skördeutsikterna gör att vi med största sannolikhet kommer att få se högre spannmålspriser på världsmarknaderna i år. Detta kan i sin tur medföra politiska problem i många fattiga länder som är beroende av spannmålsimport. Kommer "den arabiska våren" tillbaka? Risken är stor att åtminstone Egypten drabbas av protester mot höga brödpriser.

När vi talar om "höga" livsmedelspriser ska vi dock komma ihåg att än så länge är spannmålspriserna låga jämfört med innan 1985. Det är snarast perioden 1985-2005 som ser ut som en historisk anomali med sina stabilt låga spannmålspriser. Vad skulle hända i världspolitiken om livsmedelspriserna skulle fluktuera lika mycket som innan 1985?

Feasta-studie om global finanskrasch

ZeroHedge tipsar om en studie från David Korowicz på irländska tankesmedjan Feasta med titeln "Trade-Off: Financial System Supply-Chain Cross-Contagion: a study in global systemic collapse". Jag har inte hunnit läsa hela studien, men här kommer en snabb översättning av sammanfattningen:

Denna studie behandlar förhållandet mellan en global systemisk bank-, penning- och solvenskris och dess implikationer för realtidsflödet av varor och tjänster i den globaliserade ekonomin. Den skissar hur smittan i det finansiella systemet skulle kunna sätta igång halvautomatisk smitta i försörjningskedjor globalt, även där köpare och säljare är sammankopplade genom solvens, sunda pengar och bankförmedling. Korssmittan mellan det finansiella systemet och nätverk för handel och produktion är ömsesidigt förstärkande.

Vi argumenterar för att förståelsen av den systemiska risken i den globaliserade ekonomin är beroende av hur ökande komplexitet (sammankoppling, ömsesidiga beroenden och hastigheten i processer), delokalisering av produktion och koncentration inom nyckelpelare i den globaliserade ekonomin har förstärkt global sårbarhet och öppnat upp möjligheten till en rask och storskalig kollaps. "Kollaps" i detta sammanhang betyder den irreversibla förlusten av socioekonomisk komplexitet som fundamentalt förändrar ekonomins natur. Dessa avgörande frågor har inte uppmärksammats av beslutsfattare och återspeglas inte heller i ekonomiskt tänkande och modeller.

När den globaliserade ekonomin har blivit mer komplex och ständigt snabbare (till exempel just-in-time-logistik) har den reala ekonomins möjlighet att ta upp och förmedla fallerande försörjningskedjor och därefter smitta blivit större och potentiellt mer förödande i sina effekter. I en mer komplex och ömsesidigt beroende ekonomi behövs färre bortfall för att förmedla en kaskad av bortfall genom socioekonomiska system. Dessutom har vi normaliserat massiva ökningar i den komplexa konditionalitet som ligger till grunden för moderna samhällen och vår välfärd. Således har vi problem att se, än mindre planera för, sådana eventualiteter, alltmedan risken för att de ska inträffa har ökat kraftigt. Den mest kraftfulla primära orsaken till en sådan händelse skulle vara en storskalig finansiell chock som till att börja med centrerar på några av de mest komplexa och för handeln centrala delarna av den globaliserade ekonomin.

Argumentet att en storskalig och globaliserad finansiell-bank-monetär kris är sannolik kommer från två källor. För det första från utfallet och hanteringen av överexpansion av krediter och globala obalanser och påfrestningar i Eurozonen och det globala banksystemet. För det andra från den påtagliga risken att vi befinner oss vid toppen för den globala oljeproduktionen och att överkomlig realtidsproduktion kommer att minska under de närmaste åren. I det senare fallet är krediterna som bygger upp fractional reserve-banker, penningsystem och finansiella tillgångar i grunden inkompatibla med energibegränsningar. Vi argumenterar för att under de kommande åren finns det flera vägar till ett storskalig sammanbrott i det globala finansiella systemet, omfattande systemiska bankkollapser, sammanbrott av penningsystem, vaporisering av krediter och finansiella tillgångar. Detta sammanbrott, hur och när det än kommer, kommer sannolikt att bli snabbt och kaotiskt och kan komma att överväldiga samhällets möjligheter att reagera.

Vi reflekterar över ett scenario för att ge en praktisk dimension till förståelsen av smitta i försörjningskedjorna - ett sammanbrott för euron och en sammanflätad systemisk bankkris. Enkla argument och modeller pekar på sannolikheten för en kris för livsmedelssäkerheten inom några dagar i de direkt påverkade länderna och en initialt exponentiell spridning av produktionsbortfall över världen inom en vecka. Detta kommer att förstärka och sprida smittan i det finansiella systemet. Vi argumenterar också för att ju längre krisen pågår, desto större är sannolikheten för att den är irreversibel. Detta kan vara så kort tid som tre veckor.

Denna studie bygger på enkla idéer tagna från ekologi, systemdynamik och studien av komplexa nätverk som ett ramverk för diskussionen om den globaliserade ekonomin. Händelser från verkliga livet såsom Storbritanniens bränsle blockader (2000) och den japanska tsunamin (2011) används för att kasta ljus över sårbarheten i modern handel.

Observera att det alltså inte bara finns en tänkbar orsak till den systemkris som Korowicz målar upp, utan att det finns flera vägar som kan trigga den. Det räcker med det gigantiska kreditberg som byggts upp i världen de senaste decennierna för att ge mycket destabiliserande effekter. Lägg till detta effekterna av att världsekonomins livsblod oljan blir allt dyrare så har man en "perfekt storm".

Observera också att finanskraschen när den väl kommer troligen blir snabbt och kaotiskt. Det är väldigt svårt att säga hur den kommer att spela ut i detaljerna. Effekterna kan också bli väldigt olika för olika länder och regioner.

En sådan stor global finansiell krasch kommer såklart inte att innebära världens undergång, men den globala (och lokala) ekonomin kommer att se väldigt annorlunda ut efteråt.

Jag varnade för någonting liknande redan förra sommaren när jag skrev om "Energikris - visst, men först en rejäl finanskrasch. Vi vet inte när den stora finanskraschen kommer, men när den väl kommer blir effekterna genomgripande för hela det globala finans- och handelssystemet och genom det på samhället i stort. Jag får säkerligen anledning att återkomma till Korowicz studie.

Kan vi uppfinna oss till tillväxt?

Cornucopia skrev för någon månad sedan om att Romklubbens rapport "Tillväxtens gränser" från 1972 fortfarande i princip är korrekt och resonerade sedan lite kring vad nolltillväxt kan innebära. Jag tänkte ta upp en intressant sida av tillväxten, nämligen innovationer.

Tillväxt definierar jag här i rent ekonomiska termer, nämligen som bruttonationalprodukt (BNP). Denna uttrycks oftast i inflationsjusterade termer, för att man ska kunna göra relevanta jämförelser över tid som inte störs av förändringar i penningvärdet.

Ekonomisk tillväxt kan skapas av flera faktorer. Befolkningstillväxt är en uppenbar faktor, då fler människor kan producera fler varor och tjänster. Befolkningstillväxt skapar dock inte per automatik ekonomisk tillväxt om man räknar i BNP per capita, som i många fall är en mer intressant siffra än absoluta BNP-tal för en nation. Befolkningstillväxten har emellertid en gräns någonstans, som sätts av hur mycket livsmedel det går att producera.

Genom att använda mer energi kan man också skapa ekonomisk tillväxt, även räknat per capita, då man med energin kan driva maskiner som ökar ekonomins produktion. Även de allra flesta tjänster är beroende av energi, vilket tydligt illustreras av de energislukande serverhallar som Facebook bygger i Luleå. I de flesta fall är det dock svårare att se hur mycket energi tjänsterna kräver, då de är invävda i vårt komplexa samhällsmaskineri med dess långa produktionskedjor från gruva till färdig vara. Det är helt enkelt svårt att veta var man ska dra systemgränserna. En stor bit av tjänsterna i samhället är sjukvården och där kan man definitivt se att dagens sjukvård kräver mycket mer resurser än för säg femtio år sedan. Andra stora bitar av tjänstesektorn är handel, fastighetsbolag och transporter som alla är energikrävande.

I sammanhanget ska man inte glömma att vi också för att driva vårt industrisamhälle förbrukar en stor mängd råvaror och resurser, som kommer från alltmer utspädda eller svåråtkomliga fyndigheter.

Koppar är ett [...] exempel. Den första koppar som mänskligheten använde var troligen de sällsynta klumpar av ren koppar som finns utspridda här och var. Därefter kom någon på hur man kunde utvinna koppar ur malm. Till att börja med användes förstås de mest lättillgängliga och koncentrerade malmerna, men efterhand som de tog slut har man gått över till mer utspädda malmer. I dagens koppargruvor kan koncentrationen vara under en procent. För att utvinna koppar ur så utspädda malmer krävs förstås stora mängder energi.

I slutändan är alltså allt beroende av energi. Även om vi skulle ägna oss mer åt återvinning, så kräver även den energitillskott. Uppenbarligen är återvinning ännu inte intressant för många råvaror, då kostnaden för återvinningen inte kan matcha kostnaden för gruvbrytning.

Enligt IEA så toppade utvinningen av konventionell olja år 2006, så det är sannolikt att världen inom en snar framtid också står inför en totalt sett minskande energitillgång, även om den tidpunkten troligen kan skjutas upp några år genom ökad användning av framförallt kol och fossilgas. (Förnyelsebara energikällor är små i sammanhanget, liksom kärnkraft.)

Många teknikentusiaster hoppas på att vi skulle kunna gå runt tillväxtbegränsningarna från energin och råvarorna (inklusive livsmedel) genom innovationer. Uppfinningar kan som bekant öka effektiviteten i ekonomin och därmed skapa tillväxt.

Historiskt är det svårt bena ut vad som beror på uppfinningar och vad som beror på ökad energianvändning. De båda tycks vara sammanvävda i en uppåtspiral, där ökad energitillgång ger fler uppfinningar och vice versa. En av de första moderna maskinerna, ångmaskinen, uppfanns som en lösning på problemet att pumpa upp vatten ur kolgruvorna. Därmed kunde man utvinna mer kol och driva fler ångmaskiner, som sedan även fick andra användningområden.

Den tyske kemisten Justus von Liebig skapade från 1855 medvetenhet om det som kallas Liebigs minimilag, att "Det växtnäringsämne som ligger längst ifrån tillfredsställande nivå kommer att avgöra plantans tillväxtbegränsning". (Denna princip hade dock först formulerats av botanisten Carl Sprengel 1828). Denna princip kan även tillämpas på andra komplexa system. En process kan inte drivas i större omfattning än gränsen som sätts av den resurs som det finns minst av. Under större delen av mänsklighetens historia har energi varit en begränsande faktor. Leonardo da Vinci uppfann många maskiner, men han saknade en energikälla till att driva många av dem. När så mänskligheten upptäckte de fossila bränslena (och framförallt oljan) öppnade det upp möjligheter till att driva en mängd innovationer som aldrig hade varit möjliga förut. Nu har vi bränt oss igenom ungefär hälften av den olja som under hundratals miljoner år har skapats av biosfären och geologiska processer.

Att det inte räcker med innovationer och teknikutveckling för att driva samhället illustreras av exemplet med Tyskland under Andra världskriget. Tyskland hade då ett stort övertag vad gäller teknologi och forskning, men man saknade den vitala energikällan olja. Visserligen hade man en massa kol, men oljan har överlägsna egenskaper. Detta styrde till stor del tyskarnas krigsplanering, då det gällde att nå fram till oljekällor, till exempel vid Kaspiska havet. Tyskarna gjorde även stora insatser för att genom Fischer-Tropsch-processen få fram flytande bränsle, men de lyckades inte göra det i tillräcklig mängd. Trots sin teknologiska överlägsenhet lyckades som vi vet inte Tyskland att vinna kriget, utan de som satt på oljan vann istället. Energitillgången satte begränsningarna. Även Japan drabbades för övrigt av att de saknade tillräckliga oljetillgångar och stängdes ute från möjligheten att nå fram till oljefält i övriga Asien.

Ett problem med den vetenskapliga forskningen är att den över tiden drar allt mer resurser i förhållande till de resultat den levererar. Forskningen ger alltså avtagande avkastning (engelska: diminishing returns) på satsat arbete.

Det finns flera exempel på detta, men ett tydligt exempel är inom partikelfysiken, där man har byggt allt större och dyrare anläggningar för att utforska elementarpartiklarna. Den största anläggningen hittills, Large Hadron Collider vid CERN i Schweiz, tog tio år att bygga till en kostnad av 7,5 miljarder euro och då återanvände man ändå den 27 km långa tunneln från den tidigare Large Electron–Positron Collider.

Den avtagande avkastningen visar sig på många områden inom innovation och vetenskap. Exempelvis en undersökning av patent inom energiområdet i USA som visade att avkastningen på forskningen minskade i förhållande till satsade resurser. Enligt en artikel i Scientific American så minskar antalet publicerade vetenskapliga artiklar trots ökade anslag till forskningen - samma resurser som producerade 100 artiklar år 2001 skulle ha producerat 129 artiklar år 1990.

Särskilt inom den medicinska forskningen är den avtagande avkastningen ett problem. För 30-40 år sedan gjordes mycket fler medicinska upptäckter trots att forskningen bara kostade en bråkdel av vad den kostar idag.

Inom medicinen gjorde den första stora upptäckten, nämligen att hygien är viktig inom sjukvården, en enorm skillnad på dödligheten. Vaccinationer och antibiotika gjorde sitt till för att bättra på medellivslängden, men nuförtiden har de nya mediciner som introduceras jämförelsevis små effekter, trots att enorma pengar satsas på medicinsk forskning.

Inom fysiken kan man se att under 1800-talet och början av 1900-talet kunde enstaka forskare som satt i "hemmalaboratorier" fortfarande komma på banbrytande upptäckter, medan det numera handlar om stora forskningsteam som oftast bara producerar små resultat.

I och med den avtagande avkastningen på satsade forskningspengar ter det sig otroligt att vi i längden skulle kunna hålla en takt vad gäller uppfinningar och upptäckter som gör att vi kan upprätthålla ekonomisk tillväxt trots sjunkande energitillgång. Dessutom är det inte alls säkert att nya uppfinningar leder till energibesparing. Tvärtom verkar det som om många nya smarta prylar faktiskt leder till större energiförbrukning.

Därmed säger jag inte att det inte kommer att göras nya upptäckter och uppfinningar. Det kommer säkerligen att upptäckas och uppfinnas många kloka saker även i framtiden. Det jag säger är bara att vi inte kan förvänta oss att det ska komma så många banbrytande uppfinningar att vi kan få fortsatt ekonomisk tillväxt.

Framtidsbransch: Återvinning

När vi på grund av den framöver dyrare och knappare energin övergår i det som John Michael Greer kallar "Knapphetsindustrialismens tidsålder" (The Age of Scarcity Industrialism) kommer återvinning och återanvändning att bli betydligt mer intressant och lönsamt. Under den Överflödsindustrialismens tidsålder (Age of abundance industrialism) som vi har upplevt sedan omkring 1950 har många fullt fungerande saker slängts på tippen istället för att försöka sälja dem begagnade. Visserligen går de ofta till så kallad "energiåtervinning", men det är ett stort resursslöseri att bränna upp exempelvis fullt användbara möbler som slängs ut från ett kontor som ska byta inredning.

Jag har tidigare skrivit om att jag anser att reparatör är ett framtidsyrke, men jag anser att hela branschen med återvinning, återanvändning och reparation är något som har framtiden för sig. Det behöver inte heller vara dyr och knapp energi som gör återvinningen mer lönsam, utan den slowmotionkrasch av det finansiella systemet vi ser kan också göra det genom brist på pengar.

Återvinning kan komma i olika skepnader. Det kan handla om affärer som samlar in och säljer begagnade varor, till exempel Myrorna eller Återvinnarna på bilden ovan. Det kan också handla om att återanvända bortkastade saker till nya ändamål eller framförallt att "slakta" dem för att få fram reservdelar och material som kan användas till att reparera eller framställa andra prylar. I vissa fall kan delar av "soporna" innehålla sådana mängder av vissa sällsynta ämnen att det blir intressant att sortera ut de delar som innehåller råvarorna och återvinna dem. Detta gäller för övrigt redan idag för exempelvis koppar så till den grad att kopparstölder är ett problem.

Oljeprisets fasskiften

Den övre (ljusgröna) kurvan i diagrammet ovan visar det reala oljepriset i 2010 års dollar. Som ni ser var det oerhört volatilt i oljeutvinningens gryning fram till 1880. Därefter vidtog en förhållandevis stabil period fram till 1972. Sedan kom som bekant oljekrisen 1973, följd av revolutionen i Iran 1979 och kriget mellan Iran och Irak från 1980. Från 1986 stabiliserade sig dock oljepriset någorlunda, men nu på en högre nivå. Men under 2000-talet har oljepriset som bekant stuckit uppåt igen.

Om man istället för att rita ut oljepriset på en tidsaxel ritar ett diagram över oljepris mot oljeproduktion ser det ut som nedan. Idén har jag fått från Cornucopia som i sin tur fått den från en artikel i Nature). Jag har markerat de olika faserna i oljeprisets utveckling med olika färger.

Fram till 1972 samt 1986-2003 reglerades världsmarknaden för råolja genom efterfrågan. I princip tillkom nytt utbud av olja i takt med efterfrågan. 1973-1985 var istället en fas där oljemarknaden reglerades genom priset. Vad som skedde under denna tid var att användningsområden för oljan som inte var konkurrenskraftiga vid ett högre oljepris rensades bort, framförallt användningen av eldningsolja till att värma upp bostäder.

Sedan 2004 har vi åter gått in i en fas där oljemarknaden regleras av priset, då produktionsvolymen legat i princip still. Jag antar att det kommer att rensas bort en hel del användningsområden för olja framöver. Det som kommer att försvinna är sådant som inte längre är lönsamt vid ett högre oljepris. För många icke nödvändiga varor och tjänster går det inte att höja utpriset hur mycket som helst för att kompensera för dyrare omkostnader på grund av högre oljepris, då efterfrågan på varan eller tjänsten då minskar för mycket. Då återstår bara att lägga ner.

Vilka företag som kommer att försvinna är svårt att förutspå, men energiintensiva företag med lågt pris ut mot konsument är uppenbara kandidater. Visserligen kan det hända att deras varor eller tjänster framstår som såpass attraktiva att konsumenterna är villiga att betala ett högre pris, men det gäller nog bara en mindre del av företagen.

Oljepriset kommer också att slå olika mot olika länder, beroende på hur konkurrenskraftiga de är. Grekisk industri har exempelvis i de flesta fall inte mycket chans mot tysk industri. Vad gäller den grekiska turistbranschen så är visserligen Grekland attraktivt som semestermål på grund av sol och bad, men det hela är ju beroende av att turister har råd att åka dit med bränsleslukande flygplan.

Den process som världsekonomin kommer att gå igenom på grund av det volatila oljepriset kommer säkert att dra ut över många år. Eventuellt kan man tänka sig att oljepriset efter utrensningen av de energiineffektiva verksamheterna åter stabiliserar sig, men då på en högre nivå. Detta beror förstås på hur den framtida oljeutvinningen kommer att se ut. Om den sjunker stadigt kommer volatiliteten att bestå och utrensningarna att fortgå.