Jag läser huru filosofiprofessor Tännsjö, som politiskt synbarligen haver sina sympatier å vänster sida, nu ser "global despoti" som en möjlighet för att motarbeta den klimatkris som vi leva i. Detta synes mig helt riktigt, då endast en stark man med ett kraftfullt mandat kan leda ett samhälle i kris, utan att behöva ta hänsyn till hinder orsakade av demokratiska processer av olika slag.
Låtom oss därför snarast tillsätta denne starke man! Kanske filosofiprofessor Tännsjö själv borde axla denna viktiga roll, ty han haver (såsom den aktuella artikeln tydligt visar) uppenbarligen ägnat sig åt djupa filosofiska grubblerier just om klimatfrågorna och deras globala lösningar utifrån ett etiskt riktigt perspektiv. Just att professor Tännsjö är så kunnig inom etikens område torde göra honom särskilt lämplig för rollen som den upplyste despot som skall leda världssamfundet vidare mot en klimatpositiv framtid. Inget etiskt dilemma en upplyst despot skulle kunna råka ut för torde vara för komplicerat för denne gigant inom filosofin.
Just despotens roll är intressant, då historien visar huru despoter hava varit viktiga för att genomdriva snabba förändringar i samhällen. Förvisso finnas där många exempel på despoter som drivit samhällen i dåliga riktningar, men dessa despoter voro ju icke upplysta, utan endast simpla oupplysta despoter, som mestadels drevos av makthunger eller förfelade idéer. Nej, se istället på de upplysta despoterna genom historien! Jag kan emellertid för tillfället icke påminna mig några exempel på upplysta despoter, men haver starka minnen av att jag läst om sådana - jag får skylla på min glömska, eller måhända ouppmärksamhet å vissa historielektioner.
Visar inlägg med etikett klimat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klimat. Visa alla inlägg
2018-01-04
Flygom mera!!
Infrastrukturminister - smaka på det ordet! Huru härligt är det icke? Ack, så det utstrålar makt, framåtanda och utbyggnad!
Sverige haver sedan i somras en infrastrukturminister vid namn Tomas Eneroth, socialdemokrat till färgen, som ser ut att taga sitt uppdrag att sikta framåt och uppåt på största allvar. Jag läser idag med glädje huru storstilade planer Herr Eneroth haver för Arlanda flygplats. Icke blott skall denna flygplats expandera, nej den skall i framtiden bliva det ledande flygnavet i Norden! Huru ärofulla äro icke dessa högt ställda ambitioner? Till råga på allt manar Herr Eneroth till nationell samling kring dessa ambitioner. Ack, vilken sant patriotisk enande kraft denne infrastrukturminister är!
Herr Eneroths grunder till dessa grandiosa planer äro sannerligen väl genomtänkta. Vi behöva helt enkelt bra flygförbindelser för att icke komma å den så nesliga efterkälken. Ty vi vilja förvisso icke vara sämre än våra grannar danskarna, som frikostigt satsa å sin flygplats i Köpenhamn.
Det må vid första anblicken (med tanke på Arlandas geografiska placering) förefalla som om Herr Eneroth främst hade Stockholms väl och ve i tankarna, men nej, hans planer äro mer vittomfamnande än så. De innefatta hela landet, ty Arlanda skall utgöra en motor för Sverige!
Herr Eneroth emottar för dessa sina högtflygande planer välförtjänt stöd från Fru Rankka, verkställande direktör för en av den kungliga huvudstadens viktigaste institutioner, nämligen Stockholms handelskammare. Hon påpekar så förnuftigt att Sverige icke må riskera att tappa i konkurrenskraft på grund av de usla flygförbindelser vi nu hava, utan att vi skola investera i denna styvmoderligt behandlade flygplats, framförallt för att icke riskera att förlora framtida utplaceringar av viktiga europeiska myndigheter.
Vissa elaka tungor försöka nu att misskreditera utbyggnaden av Sveriges pärla, vår största flygplats Arlanda, genom att i sin illvilja antyda att en större flygplats skulle förorsaka större utsläpp av koldioxid, en gas som redan Professor Arrhenius för etthundratjugu år sedan visade att den orsakar uppvärmning av klimatet. Intet kan emellertid vara mer felaktigt än dessa antaganden om ökade utsläpp! Kan vår stolte infrastrukturminister tänka ut så storstilade utbyggnadsplaner kan han säkerligen även tänka ut huru vi kunna hava fler flygförbindelser med mindre utsläpp. Eller måhända överhänder han detta uppdrag till sin för ändamålet kanske mer lämpliga regeringskollega miljöministern Fru Skog.
Så låtom oss framöver med stolthet bygga ut detta för Stockholm och Sverige livsnödvändiga nav, Arlanda flygplats! Och låtom oss flyga mer, ty det är viktigt för Sveriges näringsliv och den heliga tillväxten!
Sverige haver sedan i somras en infrastrukturminister vid namn Tomas Eneroth, socialdemokrat till färgen, som ser ut att taga sitt uppdrag att sikta framåt och uppåt på största allvar. Jag läser idag med glädje huru storstilade planer Herr Eneroth haver för Arlanda flygplats. Icke blott skall denna flygplats expandera, nej den skall i framtiden bliva det ledande flygnavet i Norden! Huru ärofulla äro icke dessa högt ställda ambitioner? Till råga på allt manar Herr Eneroth till nationell samling kring dessa ambitioner. Ack, vilken sant patriotisk enande kraft denne infrastrukturminister är!
Herr Eneroths grunder till dessa grandiosa planer äro sannerligen väl genomtänkta. Vi behöva helt enkelt bra flygförbindelser för att icke komma å den så nesliga efterkälken. Ty vi vilja förvisso icke vara sämre än våra grannar danskarna, som frikostigt satsa å sin flygplats i Köpenhamn.
Det må vid första anblicken (med tanke på Arlandas geografiska placering) förefalla som om Herr Eneroth främst hade Stockholms väl och ve i tankarna, men nej, hans planer äro mer vittomfamnande än så. De innefatta hela landet, ty Arlanda skall utgöra en motor för Sverige!
Herr Eneroth emottar för dessa sina högtflygande planer välförtjänt stöd från Fru Rankka, verkställande direktör för en av den kungliga huvudstadens viktigaste institutioner, nämligen Stockholms handelskammare. Hon påpekar så förnuftigt att Sverige icke må riskera att tappa i konkurrenskraft på grund av de usla flygförbindelser vi nu hava, utan att vi skola investera i denna styvmoderligt behandlade flygplats, framförallt för att icke riskera att förlora framtida utplaceringar av viktiga europeiska myndigheter.
Vissa elaka tungor försöka nu att misskreditera utbyggnaden av Sveriges pärla, vår största flygplats Arlanda, genom att i sin illvilja antyda att en större flygplats skulle förorsaka större utsläpp av koldioxid, en gas som redan Professor Arrhenius för etthundratjugu år sedan visade att den orsakar uppvärmning av klimatet. Intet kan emellertid vara mer felaktigt än dessa antaganden om ökade utsläpp! Kan vår stolte infrastrukturminister tänka ut så storstilade utbyggnadsplaner kan han säkerligen även tänka ut huru vi kunna hava fler flygförbindelser med mindre utsläpp. Eller måhända överhänder han detta uppdrag till sin för ändamålet kanske mer lämpliga regeringskollega miljöministern Fru Skog.
Så låtom oss framöver med stolthet bygga ut detta för Stockholm och Sverige livsnödvändiga nav, Arlanda flygplats! Och låtom oss flyga mer, ty det är viktigt för Sveriges näringsliv och den heliga tillväxten!
Labels:
flygplatser,
infrastruktur,
klimat,
miljö,
skoj,
transporter
2017-03-19
Arktis isvolym rekordlåg!!
I mitten av december skrev jag om hur det fortfarande var klimatkaos i Arktis, med för årstiden rekordlåg isutbredning. Nu är vi framme i mitten av mars - den tid då havsisen i Arktis normalt har sin största utbredning, för att därefter minska. Utbredningen är nu nära rekordlåg för årstiden - de enda åren som legat runt denna nivå är 2015 och 2016, se diagrammet nedan.
Man kan även studera havsisens utbredning på kartan från Climate Reanalyzer, där man även kan kika på temperaturanomalin, som ser ut att peka mot snabb avsmältning längs Sibiriens nordkust, där det är omkring 20 grader varmare än normalt.
Men havsisens utbredning är just nu inte det mest oroväckande, utan dess totala volym. Som ni ser av diagrammet nedan är den arktiska havsisvolymen hästlängder lägre än förut vid denna årstid.
Att isen är så tunn kommer tillsammans med den ovanligt låga utbredningen med största sannolikhet att ge en väldigt snabb avsmältning och vi kommer troligen att senare i år se nya rekordlåga utbredningar för den arktiska havsisen.
Arktis befinner sig just nu sannolikt i en självförstärkande process, där lägre isutbredning ger mindre reflektion av solens värme, vilket i sin tur leder till ännu lägre isutbredning. Och så vidare.
Man kan även studera havsisens utbredning på kartan från Climate Reanalyzer, där man även kan kika på temperaturanomalin, som ser ut att peka mot snabb avsmältning längs Sibiriens nordkust, där det är omkring 20 grader varmare än normalt.
Men havsisens utbredning är just nu inte det mest oroväckande, utan dess totala volym. Som ni ser av diagrammet nedan är den arktiska havsisvolymen hästlängder lägre än förut vid denna årstid.
Att isen är så tunn kommer tillsammans med den ovanligt låga utbredningen med största sannolikhet att ge en väldigt snabb avsmältning och vi kommer troligen att senare i år se nya rekordlåga utbredningar för den arktiska havsisen.
Arktis befinner sig just nu sannolikt i en självförstärkande process, där lägre isutbredning ger mindre reflektion av solens värme, vilket i sin tur leder till ännu lägre isutbredning. Och så vidare.
2016-12-17
Fortfarande klimatkaos i Arktis
För snart en månad sedan skrev jag om klimatkaoset i Arktis och det är fortfarande illa. Den senaste kartan visar att det fortfarande är mer än 20 grader varmare än normalt över stora delar av Arktis.
I och med att det fortsatt att vara ovanligt varmt över Arktis har inte heller havsisen växt till särskilt mycket, se kartan nedan (den ljusblå randen visar havsisens normala utbredning).
Novaja Zemlja, Svalbard och Grönlands östkust brukar så här års vara helt infrusna, men inte i år. Hudson Bay är ännu bara till hälften istäckt, vilket normalt brukar vara läget i mitten av november. Berings sund är fortfarande till stor del isfritt.
Ser vi på kurvan över den arktiska havsisens totala utbredning (nedan) ser vi att årets kurva fortfarande ligger en bra bit under förra rekordåret 2012. Och isens tjocklek är förstås också rekordliten, vilket betyder att i vår kan isen brytas upp rekordsnabbt när det blir varmare igen.
Klimatkaoset drabbar olika i olika delar av världen och kan också vara väldigt olika från år till år. Det är just denna svårförutsägbarhet som är värst.
Här i Sverige har vi till exempel fortfarande ovanligt låga vattennivåer i många sjöar.
I och med att det fortsatt att vara ovanligt varmt över Arktis har inte heller havsisen växt till särskilt mycket, se kartan nedan (den ljusblå randen visar havsisens normala utbredning).
Novaja Zemlja, Svalbard och Grönlands östkust brukar så här års vara helt infrusna, men inte i år. Hudson Bay är ännu bara till hälften istäckt, vilket normalt brukar vara läget i mitten av november. Berings sund är fortfarande till stor del isfritt.
Ser vi på kurvan över den arktiska havsisens totala utbredning (nedan) ser vi att årets kurva fortfarande ligger en bra bit under förra rekordåret 2012. Och isens tjocklek är förstås också rekordliten, vilket betyder att i vår kan isen brytas upp rekordsnabbt när det blir varmare igen.
Klimatkaoset drabbar olika i olika delar av världen och kan också vara väldigt olika från år till år. Det är just denna svårförutsägbarhet som är värst.
Här i Sverige har vi till exempel fortfarande ovanligt låga vattennivåer i många sjöar.
"För att undvika allvarlig vattenbrist inför vintern har vissa kommuner infört restriktioner för det kommunala dricksvattnet eller vidtagit andra åtgärder."Kommuner med flera måste bättra på sin beredskap för just extrema väderhändelser.
2016-11-19
Klimatkaos i Arktis
I början av förra veckan noterade TT och Sveriges Radio att temperaturerna över Arktis havsis var 10 grader varmare än normalt, en nyhet som genom en ödets nyck dock hamnade i skuggan av den klimatförändringsförnekande Trumps vinst i USA:s presidentval. Detta är inte bara någon tillfällig värmebölja (nåja - det är ändå fryskallt med temperaturer långt under nollan, men alltså mycket varmare än normalt) utan något som har hållit i sig ett tag nu. I förrgår noterade Washington Post att lufttemperaturen över Arktis havsis var hela 20 grader varmare än normalt! Kartan nedan visar hur temperaturavvikelsen jämfört med medeltemperaturen för 1979-2000 ser ut idag 19 november.
Notera även att temperaturen över stora delar av Sibirien i gengäld var -20 grader under den normala. Utsikterna för de närmaste fem dagarna är enligt ClimateReanalyzer.org fortsatt extremt varmt över Nordpolen, men något mindre svinkallt i Sibirien.
Det blev i år inget nytt bottenrekord för den arktiska havsisen i år (det senaste sattes 2012), som jag spekulerade om i början av sommaren. Istället hände något annat - det ser ut som om vi går mot ett rekordlågt maximum för den arktiska havsisen. Idag ser issituationen i Arktis ut som i kartan nedan. Den ljusblå linjen visar normal utsträckning.
Hudson Bay brukar så här års vara till omkring hälften istäckt, men är i år i det närmaste isfri. Det brukar ligga havsis ner till Novaja Zemlja och Svalbard, men i år når den knappt ner till Frans Josefs land och Severnaja Zemlja. Berings sund är också isfritt upp längs hela Alaskas västkust, och även runt Grönland och Baffinön är havsisen betydligt längre norrut än normalt. Ännu tydligare kan man se denna havsisanomali om man ser på den arktiska havsisens utbredning över året som i diagrammet nedan.
Lägg märke till hur linjen för 2016 från oktober börjat avvika nedåt och nu slår 2012, då vi visserligen såg ett rekordkraftigt arktiskt havsisminimum i september, men där havsisen ändå återhämtade sig snabbt i oktober.
2015 var som uppmärksammades av media i vintras det varmaste året globalt sedan mätningarna började och 2016 kommer om inget sensationellt inträffar att slå 2015. 16 av de 17 hittills varmaste åren har varit sedan år 2000 (1998 var det sjuttonde).
Klimatets globala uppvärmning märks inte av mest som uppvärmning, utan framförallt som att vi får mer extremväder av olika slag. Jag skrev 2012 om hur vi därför måste förbereda oss på mer extremväder.
Höstens värmebölja i Arktis är en liten försmak av den stora volatilitet som troligen kommer att prägla världens klimat de närmaste åren.
Det blir svårt för mänskligheten när extremväder återkommer allt oftare och mer oberäkneligt. Den mänskliga civilisationen och jordbruket har växt fram under en tid av förhållandevis stabilt klimat, något som nu ser ut att förändras. När väderförhållandena blir alltför oberäkneliga blir det svårt att bedriva jordbruk som förr, vilket påverkar grundförutsättningen för att vi ska kunna vara så många människor på Jorden, nämligen mängden livsmedel som kan produceras.
Notera även att temperaturen över stora delar av Sibirien i gengäld var -20 grader under den normala. Utsikterna för de närmaste fem dagarna är enligt ClimateReanalyzer.org fortsatt extremt varmt över Nordpolen, men något mindre svinkallt i Sibirien.
Det blev i år inget nytt bottenrekord för den arktiska havsisen i år (det senaste sattes 2012), som jag spekulerade om i början av sommaren. Istället hände något annat - det ser ut som om vi går mot ett rekordlågt maximum för den arktiska havsisen. Idag ser issituationen i Arktis ut som i kartan nedan. Den ljusblå linjen visar normal utsträckning.
Hudson Bay brukar så här års vara till omkring hälften istäckt, men är i år i det närmaste isfri. Det brukar ligga havsis ner till Novaja Zemlja och Svalbard, men i år når den knappt ner till Frans Josefs land och Severnaja Zemlja. Berings sund är också isfritt upp längs hela Alaskas västkust, och även runt Grönland och Baffinön är havsisen betydligt längre norrut än normalt. Ännu tydligare kan man se denna havsisanomali om man ser på den arktiska havsisens utbredning över året som i diagrammet nedan.
Lägg märke till hur linjen för 2016 från oktober börjat avvika nedåt och nu slår 2012, då vi visserligen såg ett rekordkraftigt arktiskt havsisminimum i september, men där havsisen ändå återhämtade sig snabbt i oktober.
2015 var som uppmärksammades av media i vintras det varmaste året globalt sedan mätningarna började och 2016 kommer om inget sensationellt inträffar att slå 2015. 16 av de 17 hittills varmaste åren har varit sedan år 2000 (1998 var det sjuttonde).
Klimatets globala uppvärmning märks inte av mest som uppvärmning, utan framförallt som att vi får mer extremväder av olika slag. Jag skrev 2012 om hur vi därför måste förbereda oss på mer extremväder.
"Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO2, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker."Förra onsdagens plötsliga snöfall på flera decimeter i Stockholmstrakten visade tydligt hur illa förberett samhället är för mer extremväder, när det ledde till att det mesta av SL:s busstrafik helt enkelt stängdes av och mängder av folk blev strandsatta på väg hem från jobbet. Jag drabbades själv av detta, men fick lift av en omtänksam okänd Ältabo med fyrhjulsdriven bil som jag härmed vill tacka stort för att jag slapp pulsa flera kilometer i snö för att komma hem - något jag förvisso skulle ha klarat, men som hade tagit lång tid och varit ganska jobbigt. Det var tydligen flera som gjorde som denne man och gav sig ut för att skjutsa folk när bussarna inte gick och taxi inte gick att få tag på.
Höstens värmebölja i Arktis är en liten försmak av den stora volatilitet som troligen kommer att prägla världens klimat de närmaste åren.
Det blir svårt för mänskligheten när extremväder återkommer allt oftare och mer oberäkneligt. Den mänskliga civilisationen och jordbruket har växt fram under en tid av förhållandevis stabilt klimat, något som nu ser ut att förändras. När väderförhållandena blir alltför oberäkneliga blir det svårt att bedriva jordbruk som förr, vilket påverkar grundförutsättningen för att vi ska kunna vara så många människor på Jorden, nämligen mängden livsmedel som kan produceras.
2016-06-10
Bottenrekord för arktisk havsis i år?
Jag noterar att vi i maj såg ett nytt bottenrekord för havsisen i Arktis vid denna tid på året. Så kommer vi att framåt september få en ny bottennotering för den arktiska havsisens minimum?
Om vi jämför med de senaste åren med lägst havsisutbredningsminimum i Arktis ser det ut som i diagrammet nedan. (Data från NSIDC).
Eftersom vi för maj ligger under alla dessa tidigare bottenår ser det ut att vara stor risk för att vi får nytt bottenrekord i september, om det inte sker någon plötslig kraftig svängning i det globala vädersystemet på grund av att vi går från El Niño till La Niña. Utgången hänger förstås på hur snabbt växlingen sker. NOAA ser 50 procents chans för La Niña till slutet av sommaren och 75 procents chans till slutet av hösten.
Om vi jämför med de senaste åren med lägst havsisutbredningsminimum i Arktis ser det ut som i diagrammet nedan. (Data från NSIDC).
Eftersom vi för maj ligger under alla dessa tidigare bottenår ser det ut att vara stor risk för att vi får nytt bottenrekord i september, om det inte sker någon plötslig kraftig svängning i det globala vädersystemet på grund av att vi går från El Niño till La Niña. Utgången hänger förstås på hur snabbt växlingen sker. NOAA ser 50 procents chans för La Niña till slutet av sommaren och 75 procents chans till slutet av hösten.
2016-06-03
Spännande fotbolls-EM
Som ni säkert har hört kommer de europeiska mästerskapen i bollsparkning för elvamannalag att hållas i Frankrike med början om en vecka. Jag kommer säkerligen att se delar av några av matcherna, inte för att jag särskilt följer såna här evenemang eller hejar på något särskilt lag, utan för att beundra spelarnas tekniska skicklighet och ibland närmast konstnärliga utövning av bollsporten, något som man kan få chansen att se när det gäller fotboll på så här hög nivå.
Mer spännande än själva turneringen tycker jag är alla händelser som just nu riskerar att ställa till det i Frankrike i samband med den stora publikmagnet som ett sånt här sportevenemang utgör.
Den senaste händelsen är de kraftiga regnvädren, som orsakat katastroftillstånd, där Seine idag väntas stiga över kritiska gränser. Detta extremväder beror på en så kallad omega-blockering, alltså ett högtryck längre österut som blockerar de regnförande lågtrycksområdena så att de fastnar i ett område länge.
Huruvida just det aktuella blockerade extremvädret beror på den globala uppvärmningen eller inte är svårt att fastställa, men som jag beskrev för några år sedan är detta en typ av väderhändelser som vi kan förvänta oss mer av på grund av global uppvärmning. De så kallade Rossbyvågorna i jetströmmen, vilket är vad som driver väderskiftningarna i den tempererade zonen, förväntas nämligen bli större och ligga kvar längre på samma plats, något som även observerats.
Den mest intressanta väderfrågan för Frankrike i samband med fotbolls-EM är alltså huruvida översvämningarna fortsätter, men väderprognosen säger att regnet kommer att dra bort med början på söndag. Däremot kan effekterna av det myckna regnandet vara kvar länge. Det tar för det första tid för vattenmassorna att leta sig ner längs floderna och för det andra kan transportinfrastruktur förstöras och inte hinna repareras i tid innan evenemanget tar sin början.
Nästa hot mot fotbolls-EM är förstås de pågående strejkerna och protesterna mot de nyligen genomförda lagförändringarna för att göra det lättare att avskeda anställda. Dessa inriktar sig främst mot de mest systemkritiska delarna av det samhället, nämligen energin (i form av bensin och el) och transporterna. Omkring hälften av tågen är ur trafik på grund av en strejk utan slutdatum. Fackförbundet CGT hotar också med att utvidga strejken till Paris tunnelbana och till flygtrafiken. De övriga fackförbunden inom flyget har dock nu tagit tillbaka sina strejkhot, så det lär inte bli så mycket påverkan på flyget.
En generalstrejk har dock utlysts till 14 juni, bara några dagar efter början på fotbolls-EM. Om den blir av lär den ställa till mycken oreda. Utvecklingen av strejksituationen ska bli högst intressant att följa.
Till sist ligger fortfarande ett terrorhot över Frankrike - något som är allra mest aktuellt vid stora publikevenemang. USA varnade nyligen turister för terrorhot mot bland annat fotbolls-EM och Europol-chefen är extremt orolig för terrordåd under evenemanget. Vi ska också komma ihåg att det fortfarande råder undantagstillstånd i Frankrike, med allt det trassel det kan innebära.
Sammanfattningsvis ligger spänningen i årets fotbolls-EM inte så mycket i matcherna, utan snarare i allt runt omkring.
Och det finns en stor risk att evenemanget inte blir en sådan publik- och turistmagnet som man hoppats på.
Mer spännande än själva turneringen tycker jag är alla händelser som just nu riskerar att ställa till det i Frankrike i samband med den stora publikmagnet som ett sånt här sportevenemang utgör.
Den senaste händelsen är de kraftiga regnvädren, som orsakat katastroftillstånd, där Seine idag väntas stiga över kritiska gränser. Detta extremväder beror på en så kallad omega-blockering, alltså ett högtryck längre österut som blockerar de regnförande lågtrycksområdena så att de fastnar i ett område länge.
Huruvida just det aktuella blockerade extremvädret beror på den globala uppvärmningen eller inte är svårt att fastställa, men som jag beskrev för några år sedan är detta en typ av väderhändelser som vi kan förvänta oss mer av på grund av global uppvärmning. De så kallade Rossbyvågorna i jetströmmen, vilket är vad som driver väderskiftningarna i den tempererade zonen, förväntas nämligen bli större och ligga kvar längre på samma plats, något som även observerats.
Den mest intressanta väderfrågan för Frankrike i samband med fotbolls-EM är alltså huruvida översvämningarna fortsätter, men väderprognosen säger att regnet kommer att dra bort med början på söndag. Däremot kan effekterna av det myckna regnandet vara kvar länge. Det tar för det första tid för vattenmassorna att leta sig ner längs floderna och för det andra kan transportinfrastruktur förstöras och inte hinna repareras i tid innan evenemanget tar sin början.
Nästa hot mot fotbolls-EM är förstås de pågående strejkerna och protesterna mot de nyligen genomförda lagförändringarna för att göra det lättare att avskeda anställda. Dessa inriktar sig främst mot de mest systemkritiska delarna av det samhället, nämligen energin (i form av bensin och el) och transporterna. Omkring hälften av tågen är ur trafik på grund av en strejk utan slutdatum. Fackförbundet CGT hotar också med att utvidga strejken till Paris tunnelbana och till flygtrafiken. De övriga fackförbunden inom flyget har dock nu tagit tillbaka sina strejkhot, så det lär inte bli så mycket påverkan på flyget.
En generalstrejk har dock utlysts till 14 juni, bara några dagar efter början på fotbolls-EM. Om den blir av lär den ställa till mycken oreda. Utvecklingen av strejksituationen ska bli högst intressant att följa.
Till sist ligger fortfarande ett terrorhot över Frankrike - något som är allra mest aktuellt vid stora publikevenemang. USA varnade nyligen turister för terrorhot mot bland annat fotbolls-EM och Europol-chefen är extremt orolig för terrordåd under evenemanget. Vi ska också komma ihåg att det fortfarande råder undantagstillstånd i Frankrike, med allt det trassel det kan innebära.
Sammanfattningsvis ligger spänningen i årets fotbolls-EM inte så mycket i matcherna, utan snarare i allt runt omkring.
Och det finns en stor risk att evenemanget inte blir en sådan publik- och turistmagnet som man hoppats på.
Labels:
frankrike,
klimat,
sport,
strejk,
terrorism,
transporter,
turism,
väder,
översvämning
2016-04-26
Venezuela ransonerar elen
Dags för en uppföljning av Venezuelas pågående kollaps, som jag skrev lite om för några veckor sedan.
Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.
Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.
Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.
Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.
Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.
Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.
Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökatDet senaste steget i landets kollaps är att man inför elransonering där elen stängs av fyra timmar om dagen, men detta beror faktiskt till skilland från övriga problem inte enbart på politisk misskötsel, utan på att det kommit ovanligt lite nederbörd i spåren av El Niño-fenomenet, vilket gör att vattenkraftdammarna är dåligt fyllda, något som även drabbat grannlandet Colombia.
[...]
räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader
[...]
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner.
[...]
Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år
Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.
Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.
Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.
Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.
Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.
Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.
Labels:
elbrist,
fattiga,
inflation,
klimat,
kollaps,
ransonering,
subventioner,
vattenkraft,
venezuela
2016-03-27
Metan knäcker klimatet?
Hos The Nation läser jag om forskning som visar omfattande metanutsläpp från USA:s hydrauliska spräckning (fracking) för gas. USA:s utsläpp av metan har från 2002 till 2014 ökat med 30 procent och har stått för 30-60 procent av den ökning av atmosfärens metanhalt som har skett under det senaste årtiondet. Detta är förstås inte förvånande, då det är mycket svårt att hålla tätt vad gäller små gasmolekyler såsom metan.
Nedan ser ni hur metanhalten i atmosfären ökat sedan 1980-talet.
Från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet stannade ökningen upp, men har därefter tagit fart igen - en hel del av detta beror alltså på USA:s läckande gas. Det är ironiskt att förbränning av gas för att generera elektricitet i USA presenterats som ett sätt att minska koldioxidutsläppen, då gasen skulle ersätta kol. Istället har det troligen gett större klimateffekt, då metan är en cirka 130 gånger starkare växthusgas än koldioxid.
Nu har förvisso metan en mycket kortare livslängd i atmosfären än koldioxid, men problemet vad gäller gasläckorna i USA är att marken som spräckts troligen kommer att läcka metan under lång tid.
Nötboskapens metanfyllda rapar har klandrats för deras bidrag till metanhalten i atmosfären, men sambandet tycks ha förändrats de senaste decennierna. När metanhalten låg ganska still från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet ökade antalet kossor i världen mycket, men de senaste åren har antalet nötkreatur legat ganska still, men metanhalten har ökat igen. Vi måste alltså leta andra metankällor och gasutvinning är en stark kandidat, dessutom bevisad av de mätningar som jag tog upp i början av detta inlägg. I övrigt torde det till stor del handla om metanutsläpp från Arktis, som ju snabbt blivit varmare. Kossornas bidrag till metanhalten blir alltså mindre intressant när det är andra källor som står för ökningen.
Samtidigt ökar koldioxidhalten i atmosfären rekordsnabbt. Sammantaget kan vi alltså se fram emot en betydligt högre medeltemperatur i världen. 2015 var som bekant med bred marginal det varmaste året globalt sedan mätningarnas början och 2016 har också börjat varmt och kan bli ett nytt rekordår. Perioden december 2015 till februari 2016 var 1,1 grader varmare än medelvärdet för 1900-talet, vilket är rekord.
Nedan ser ni hur metanhalten i atmosfären ökat sedan 1980-talet.
Från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet stannade ökningen upp, men har därefter tagit fart igen - en hel del av detta beror alltså på USA:s läckande gas. Det är ironiskt att förbränning av gas för att generera elektricitet i USA presenterats som ett sätt att minska koldioxidutsläppen, då gasen skulle ersätta kol. Istället har det troligen gett större klimateffekt, då metan är en cirka 130 gånger starkare växthusgas än koldioxid.
Nu har förvisso metan en mycket kortare livslängd i atmosfären än koldioxid, men problemet vad gäller gasläckorna i USA är att marken som spräckts troligen kommer att läcka metan under lång tid.
Nötboskapens metanfyllda rapar har klandrats för deras bidrag till metanhalten i atmosfären, men sambandet tycks ha förändrats de senaste decennierna. När metanhalten låg ganska still från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet ökade antalet kossor i världen mycket, men de senaste åren har antalet nötkreatur legat ganska still, men metanhalten har ökat igen. Vi måste alltså leta andra metankällor och gasutvinning är en stark kandidat, dessutom bevisad av de mätningar som jag tog upp i början av detta inlägg. I övrigt torde det till stor del handla om metanutsläpp från Arktis, som ju snabbt blivit varmare. Kossornas bidrag till metanhalten blir alltså mindre intressant när det är andra källor som står för ökningen.
Samtidigt ökar koldioxidhalten i atmosfären rekordsnabbt. Sammantaget kan vi alltså se fram emot en betydligt högre medeltemperatur i världen. 2015 var som bekant med bred marginal det varmaste året globalt sedan mätningarnas början och 2016 har också börjat varmt och kan bli ett nytt rekordår. Perioden december 2015 till februari 2016 var 1,1 grader varmare än medelvärdet för 1900-talet, vilket är rekord.
2015-09-03
Syrien och ISIS - förenklade förklaringar
Göran Greider skrev häromdagen i ETC att "Flyktingkatastrofen är ingen naturkatastrof". En enkel förklaring levereras:
Jag håller helt med Greider om att IS snabba expansion och nuvarande styrka möjliggjordes av att Irak var svagt och dess armé illa motiverad, vilket i sin tur berodde på USA:s invasion, som slog sönder landets maktstrukturer och öppnade för olika rebellgrupper och extremister. Utan att ha tagit nordvästra Irak med dess tillgångar (bland annat Mosuls centralbank samt en mängd militär materiel) skulle IS ha varit en betydligt svagare aktör.
Men folk skulle ha flytt från Syrien även om inte IS blivit så starka. De flesta flyr nämligen från inbördeskriget i sig (där många andra grupper deltar förutom IS) och framför allt från Bashar al-Assads regims hårdhänta nedklubbande av rebellerna, vilket sker utan hänsyn till civilbefolkningen. Det är alltså inte IS i sig och inte dess framfart i Irak som är orsaken till den stora mängden flyktingar från Syrien.
Inbördeskriget i Syrien beror i sin tur på den svåra torka som drabbade stora delar av landet 2006-2011. Torkan ledde i sin tur till att utfattigt folk från landsbygden strömmade in till städerna. Till slut blev det protester, som slogs ner brutalt av al-Assads regim, vilket i sin tur ledde vidare till inbördeskrig. Bakgrunden förklaras väl i denna serie på Upworthy. (Tack till S för att ha tipsat mig om den.) Serien slutar i att det troligen är av mänskligheten framkallade klimatförändringar som orsakat torkan i Syrien.
Men även klimatförändringarna är en alltför förenklad förklaring. Det finns fler faktorer bakom inbördeskriget.
Vad som inte heller nämns i serien är att de globala matpriserna steg kraftigt 2006-2011, vilket troligen bidrog till den svåra situationen i Syrien - höga matpriser var den viktigaste faktorn bakom den så kallade "arabiska våren".
En annan orsak till inbördeskriget är förstås al-Assads hårdföra regim. Hur har den fått och kunnat behålla sin maktposition? Jo, genom stöd från Sovjetunionen och senare Ryssland.
Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.
Det Syriska inbördeskriget har orsakat vad som troligen är den största flyktingmängden av alla nu pågående konflikter i världen. I mars i år beräknade Al-Jazeera att nästan 11 miljoner syrier, alltså nästan halva befolkningen, var på flykt inom eller utom landet. Totalt har över 4 miljoner människor flytt landet. Av dessa befinner sig 1,8 miljoner i Turkiet, 1,2 miljoner i Libanon och 0,6 miljoner i Jordanien. Grannländerna har alltså fått ta den absolut största flyktingvågen. Endast en rännil når Europa.
Så avslutar vi med en flygbild av flyktinglägret Zaatari i Jordanien, särskilt tillägnad alla som klagar på en "stor" flyktingförläggning i sitt närområde.
Tillägg: Cornucopia noterar att Ryssland nu åter aktivt stödjer al-Assads regim i Syrien, bland annat med rysk trupp med toppmodern utrustning.
Tillägg 2: Här finns mer om Rysslands inblandning med stridsplan och soldater i Syrien.
"det är ingen tvekan om att IS snabba expansion och ofta chockerande militära effektivitet aldrig hade kommit till stånd utan den amerikanska invasionens ödeläggelse av det irakiska samhället.Flyktingkatastrofen är alltså enligt Greider en fördröjd följdeffekt av USA:s invasion av Irak år 2003. Detta är enligt mig en alltför förenklad och till stor del felaktig förklaring till flyktingströmmarna som nu kommer in genom sydöstra Europa.
När jag ibland nämner att den amerikanska invasionen och den irakiska statens och samhällets kollaps är huvudförklaringen till IS framgångar märker jag att människor stirrar förvånat på mig."
Jag håller helt med Greider om att IS snabba expansion och nuvarande styrka möjliggjordes av att Irak var svagt och dess armé illa motiverad, vilket i sin tur berodde på USA:s invasion, som slog sönder landets maktstrukturer och öppnade för olika rebellgrupper och extremister. Utan att ha tagit nordvästra Irak med dess tillgångar (bland annat Mosuls centralbank samt en mängd militär materiel) skulle IS ha varit en betydligt svagare aktör.
Men folk skulle ha flytt från Syrien även om inte IS blivit så starka. De flesta flyr nämligen från inbördeskriget i sig (där många andra grupper deltar förutom IS) och framför allt från Bashar al-Assads regims hårdhänta nedklubbande av rebellerna, vilket sker utan hänsyn till civilbefolkningen. Det är alltså inte IS i sig och inte dess framfart i Irak som är orsaken till den stora mängden flyktingar från Syrien.
Inbördeskriget i Syrien beror i sin tur på den svåra torka som drabbade stora delar av landet 2006-2011. Torkan ledde i sin tur till att utfattigt folk från landsbygden strömmade in till städerna. Till slut blev det protester, som slogs ner brutalt av al-Assads regim, vilket i sin tur ledde vidare till inbördeskrig. Bakgrunden förklaras väl i denna serie på Upworthy. (Tack till S för att ha tipsat mig om den.) Serien slutar i att det troligen är av mänskligheten framkallade klimatförändringar som orsakat torkan i Syrien.
Men även klimatförändringarna är en alltför förenklad förklaring. Det finns fler faktorer bakom inbördeskriget.
Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna. Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994. 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.Med alltför stor befolkning krävdes inte mycket klimatvariation för att tippa landet över kanten. Hade Syrien haft en mindre befolkning hade torkan inte gett lika stor effekt, då det isåfall hade funnits mer buffertkapacitet i området.
Vad som inte heller nämns i serien är att de globala matpriserna steg kraftigt 2006-2011, vilket troligen bidrog till den svåra situationen i Syrien - höga matpriser var den viktigaste faktorn bakom den så kallade "arabiska våren".
En annan orsak till inbördeskriget är förstås al-Assads hårdföra regim. Hur har den fått och kunnat behålla sin maktposition? Jo, genom stöd från Sovjetunionen och senare Ryssland.
Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.
- Torkan i Syrien 2006-2011
- Syriens kraftiga befolkningstillväxt sedan 1960
- Bashar al-Assads hårdföra regim uppbackad av Sovjet/Ryssland
Det Syriska inbördeskriget har orsakat vad som troligen är den största flyktingmängden av alla nu pågående konflikter i världen. I mars i år beräknade Al-Jazeera att nästan 11 miljoner syrier, alltså nästan halva befolkningen, var på flykt inom eller utom landet. Totalt har över 4 miljoner människor flytt landet. Av dessa befinner sig 1,8 miljoner i Turkiet, 1,2 miljoner i Libanon och 0,6 miljoner i Jordanien. Grannländerna har alltså fått ta den absolut största flyktingvågen. Endast en rännil når Europa.
Så avslutar vi med en flygbild av flyktinglägret Zaatari i Jordanien, särskilt tillägnad alla som klagar på en "stor" flyktingförläggning i sitt närområde.
Tillägg: Cornucopia noterar att Ryssland nu åter aktivt stödjer al-Assads regim i Syrien, bland annat med rysk trupp med toppmodern utrustning.
Tillägg 2: Här finns mer om Rysslands inblandning med stridsplan och soldater i Syrien.
Labels:
befolkning,
flyktingar,
inbördeskrig,
irak,
islamiska staten,
klimat,
matpriser,
ryssland,
syrien,
torka,
usa
2015-05-06
Kaliforniens torka: hårdare vattenrestriktioner
För en månad sedan skrev jag att Kaliforniens torka blir betydligt värre i år och hur vattenrestriktioner införts av delstatsregeringen. Läget nu ser inte bättre ut, utan förväntas bara förvärras under sommaren. Det framgår tydligt om man jämför senaste kartan över årets torksituation med hur det såg ut vid samma tid förra året.
98 procent av Kaliforniens yta befinner sig i torka och 47 procent i exceptionell torka. Så här såg det ut för ett år sedan:
Nu har delstaten infört ännu strängare restriktioner för vattenanvändningen. Enligt de nya reglerna måste varje kommun skära ner sin vattenanvändning med 36 procent jämfört med 2013. Dessa regler gäller inte jordbruket, som förbrukar omkring 80 procent av Kaliforniens vatten, men jordbruket drabbas ändå hårt, då de får sin vattentilldelning nedskuren kraftigt i alla fall. I vissa fall har jordbruk tvingats helt sluta ta vatten som de normalt tar från vattendrag.
Förra veckan beslöt en appellationsdomstol att den prissättning som San Juan Capistrano använde för att stimulera vattenbesparing var olaglig. Stadens vattenverk hade (liksom två tredjedelar av Kaliforniens vattenverk) en prissättning som gör vattnet stegvis dyrare ju mer man använder. Detta bryter mot en lag från 1996, som förbjuder avgifter på fastighetsägare som inte är proportionerliga mot individens andel av kostnaden för tjänsten. Beslutet förbjuder inte stegvis dyrare vatten avgifter i sig, men den kan leda till fler överklaganden och vattenverken lär syna sin prissättning för att säkerställa att den följer lagen. Frågan är då hur effektiv prissättningen kan bli för att Kalifornien ska spara på vatten. Stegvis högre priser är nämligen ett mycket effektivt sätt att spara vatten.
Extrem risk för skogsbränder
Inför sommaren är det oroande att minst 12,5 miljoner träd dött i Kaliforniens statliga skogar på grund av torkan. Forskare har funnit över 400 000 hektar med döda träd. Detta ökar kraftigt risken för stora skogsbränder. Förutom döda träd finns en massa annat bränsle i markerna i form av död vegetation. Normalt vid denna tid på året är skogarna gröna och frodiga efter vinterns nederbörd.
Den extrema risken för skogsbränder har tvingat Kaliforniens brandkårer att utöka sin personal, eftersom varje liten eld snabbt kan utvidgas till en stor brand.
Till situationens allvar bidrar även att man har hållit skogsbränderna i schack under det senaste århundradet, vilket tillsammans med skogsbruket har gjort att skogarna är betydligt tätare nu än för hundra år sedan. De tätare skogarna gör träden känsligare då de konkurrerar om begränsad vattentillgång.
De döda och döende träden är också känsligare för angrepp av barkborrar. Till detta bidrar också att träden är svagare på grund av tätare skogar.
Senast man såg så många döda träd var under 1970-talets torka, då uppskattningsvis 14 miljoner träd dog 1975-1979. Om dagens torka fortsätter kommer antalet döda träd att bli fler.
Vatten från oljeindustrin
Eftersom Kaliforniens jordbrukare desperat söker efter vatten, så har några tagit till att börja använda restvatten från oljefält för bevattning av grödor. Problemet är bara att ingen riktigt vet hur mycket olika kemikalier som finns i detta vatten och hur mycket av dessa som tas upp av grödorna. Jordbrukare säger att "alla kan känna lukten av petrokemikalierna i bevattningsvattnet", men de hoppas att det ska gå bra ändå.
Fler skadeinsekter
Värmen och torkan bidrar också till att det blir fler skadeinsekter och svampar som drabbar jordbruket. En effekt är också att insekter flyr från normalt grön men nu uttorkade naturområden till jordbruksområden, där de ställer till skador.
Det finns dock vissa positiva effekter av det varmare vädret. Flera jordbrukare har sått och planterat grödor flera veckor tidigare än normalt. Även grödor såsom jordgubbar kan skördas betydligt tidigare än normalt.
Fiskodlingar har drabbats hårt av vattenbrist, men även av varmare vatten, som många fiskarter inte tål. Vissa fiskodlingar har fått stänga ner helt.
Det är inte bara jordbruket som drabbas i Kalifornien, utan dess vilda djur drabbas också av torkan.
Torkan ger hälsoproblem
Torkan ger också smutsigare luft på grund av damm och bränder, vilket kan öka olika lungsjukdomar.
Det varmare klimatet ökar också förekomsten av sjukdomar som annars förekommer i varmare områden, såsom West Nile-feber.
Även Coccidioidomykos kan komma att öka.
98 procent av Kaliforniens yta befinner sig i torka och 47 procent i exceptionell torka. Så här såg det ut för ett år sedan:
Nu har delstaten infört ännu strängare restriktioner för vattenanvändningen. Enligt de nya reglerna måste varje kommun skära ner sin vattenanvändning med 36 procent jämfört med 2013. Dessa regler gäller inte jordbruket, som förbrukar omkring 80 procent av Kaliforniens vatten, men jordbruket drabbas ändå hårt, då de får sin vattentilldelning nedskuren kraftigt i alla fall. I vissa fall har jordbruk tvingats helt sluta ta vatten som de normalt tar från vattendrag.
Förra veckan beslöt en appellationsdomstol att den prissättning som San Juan Capistrano använde för att stimulera vattenbesparing var olaglig. Stadens vattenverk hade (liksom två tredjedelar av Kaliforniens vattenverk) en prissättning som gör vattnet stegvis dyrare ju mer man använder. Detta bryter mot en lag från 1996, som förbjuder avgifter på fastighetsägare som inte är proportionerliga mot individens andel av kostnaden för tjänsten. Beslutet förbjuder inte stegvis dyrare vatten avgifter i sig, men den kan leda till fler överklaganden och vattenverken lär syna sin prissättning för att säkerställa att den följer lagen. Frågan är då hur effektiv prissättningen kan bli för att Kalifornien ska spara på vatten. Stegvis högre priser är nämligen ett mycket effektivt sätt att spara vatten.
Extrem risk för skogsbränder
Inför sommaren är det oroande att minst 12,5 miljoner träd dött i Kaliforniens statliga skogar på grund av torkan. Forskare har funnit över 400 000 hektar med döda träd. Detta ökar kraftigt risken för stora skogsbränder. Förutom döda träd finns en massa annat bränsle i markerna i form av död vegetation. Normalt vid denna tid på året är skogarna gröna och frodiga efter vinterns nederbörd.
Den extrema risken för skogsbränder har tvingat Kaliforniens brandkårer att utöka sin personal, eftersom varje liten eld snabbt kan utvidgas till en stor brand.
Till situationens allvar bidrar även att man har hållit skogsbränderna i schack under det senaste århundradet, vilket tillsammans med skogsbruket har gjort att skogarna är betydligt tätare nu än för hundra år sedan. De tätare skogarna gör träden känsligare då de konkurrerar om begränsad vattentillgång.
De döda och döende träden är också känsligare för angrepp av barkborrar. Till detta bidrar också att träden är svagare på grund av tätare skogar.
Senast man såg så många döda träd var under 1970-talets torka, då uppskattningsvis 14 miljoner träd dog 1975-1979. Om dagens torka fortsätter kommer antalet döda träd att bli fler.
Vatten från oljeindustrin
Eftersom Kaliforniens jordbrukare desperat söker efter vatten, så har några tagit till att börja använda restvatten från oljefält för bevattning av grödor. Problemet är bara att ingen riktigt vet hur mycket olika kemikalier som finns i detta vatten och hur mycket av dessa som tas upp av grödorna. Jordbrukare säger att "alla kan känna lukten av petrokemikalierna i bevattningsvattnet", men de hoppas att det ska gå bra ändå.
Fler skadeinsekter
Värmen och torkan bidrar också till att det blir fler skadeinsekter och svampar som drabbar jordbruket. En effekt är också att insekter flyr från normalt grön men nu uttorkade naturområden till jordbruksområden, där de ställer till skador.
Det finns dock vissa positiva effekter av det varmare vädret. Flera jordbrukare har sått och planterat grödor flera veckor tidigare än normalt. Även grödor såsom jordgubbar kan skördas betydligt tidigare än normalt.
Fiskodlingar har drabbats hårt av vattenbrist, men även av varmare vatten, som många fiskarter inte tål. Vissa fiskodlingar har fått stänga ner helt.
Det är inte bara jordbruket som drabbas i Kalifornien, utan dess vilda djur drabbas också av torkan.
Torkan ger hälsoproblem
Torkan ger också smutsigare luft på grund av damm och bränder, vilket kan öka olika lungsjukdomar.
Det varmare klimatet ökar också förekomsten av sjukdomar som annars förekommer i varmare områden, såsom West Nile-feber.
Även Coccidioidomykos kan komma att öka.
Labels:
jordbruk,
kalifornien,
klimat,
luftföroreningar,
sjukdom,
skadedjur,
skogsbrand,
torka,
vatten,
väder
2015-04-16
Ökenstaden Las Vegas vatten
Jag skrev nyligen om Kaliforniens torka, som är värre i år än förra året, men det är inte bara Kalifornien som drabbats, utan även andra delar av sydvästra USA. I höstas nämnde jag Las Vegas, miljonstaden i öknen som får sitt vatten från Lake Mead och det är värt att upprepa vad jag skrev då.
Det pågår (stora och dyra) projekt för att pumpa upp vatten från djupare nivåer i Lake Mead, men det hjälper bara på några års sikt. På lång sikt måste nederbördsmängderna under vintern öka.
När vattennivån i Lake Mead når ner till 1075 fot över havet kommer delstaterna Nevada och Arizona att börja få vattenbrist. Det påstås ännu inte se ut som om det kommer att bli vattenbrist i år, men det finns den signifikant risk att det kan bli brist 2016 eller 2017. Fast såvitt jag kan se av diagrammet ovan (klicka på det för att förstora det) finns en överhängande risk att Lake Mead går under 1075 fot över havet redan i år.
Men alla dessa problem med vattenbrist löser sig säkerligen genom mer kreditdriven ekonomisk tillväxt.
Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.Nu uppmärksammar ZeroHedge att vattennivån i Lake Mead är ännu lägre än vid samma tid förra året, eftersom det inte kommit mer snö, utan snarare lika lite eller mindre. Följande diagram kommer från bloggen The Burning Platform.
Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.
Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.
Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.
Det pågår (stora och dyra) projekt för att pumpa upp vatten från djupare nivåer i Lake Mead, men det hjälper bara på några års sikt. På lång sikt måste nederbördsmängderna under vintern öka.
När vattennivån i Lake Mead når ner till 1075 fot över havet kommer delstaterna Nevada och Arizona att börja få vattenbrist. Det påstås ännu inte se ut som om det kommer att bli vattenbrist i år, men det finns den signifikant risk att det kan bli brist 2016 eller 2017. Fast såvitt jag kan se av diagrammet ovan (klicka på det för att förstora det) finns en överhängande risk att Lake Mead går under 1075 fot över havet redan i år.
Men alla dessa problem med vattenbrist löser sig säkerligen genom mer kreditdriven ekonomisk tillväxt.
2015-04-05
Kaliforniens torka betydligt värre i år
Förra året drabbade torkan Kalifornien, men de värsta effekterna kommer inte förrän i år när torkan fortsätter. Så här har torksituationen sett ut i slutet av mars de senaste fem åren enligt National Drought Monitor.
Den gångna vintern (december-februari) har med stor marginal varit den varmaste som nånsin uppmätts i Kalifornien. I december föll visserligen en del nederbörd, men sedan dess har det varit knalt med den varan - nederbörden har varit långt under det normala för senvintern. Dessutom har det som sagt varit varmt - februari var rekordvarm - och denna värme har för det första smält bort den snö som föll i december och dessutom gjort att den lilla nederbörd som kommit har kommit som regn istället för snö. Detta regnvatten har sedan dunstat bort eller runnit bort. Den genomsnittliga höjden för fryspunkten i Kaliforniens berg har varit många hundra meter högre än vad den varit historiskt. Detta har lett till att snötäcket i Sierra Nevada, vars gradvisa smältning normalt förser Kalifornien med omkring en tredjedel av sitt vatten, nu är på rekordlåg nivå - 6 procent av genomsnittet. Förra året vid samma tid tangerades det tidigare rekordet från 1977 på 25 procent av genomsnittligt snödjup, men i år finns det alltså ännu mindre snö. Vattenmagasinen, som redan är på låga nivåer, lär alltså inte få mycket påfyllning i år - för det är under vintern som det kommer nederbörd i Kaliforniens medelhavsklimat. Snarare är det så att vi troligen redan nu ser årets maximala fyllnadsgrad för vattenmagasinen. I slutet av mars var vattenmagasinen totalt bara fyllda till 46 procent av sin kapacitet, vilket är 61 procent av det historiska genomsnittet.
Denna rekordvarma vinter följer alltså efter 2014, som var det varmaste året i Kaliforniens historia - och torrt - under perioden oktober 2013 till september 2014 fick Kalifornien mindre än 60 procent av den normala nederbörden för en tolvmånadersperiod. 2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895.
Den nuvarande torkan har redan förra året av paleoklimatologerna utnämnts till Kaliforniens värsta på 1200 år!
För lite för sent
Häromdagen införde Kaliforniens guvernör Jerry Brown restriktioner för vattenanvändning, vilket är första gången i delstatens historia. De över 400 lokala vattenverken tvingas nu att minska vattenförbrukningen med 25 procent jämfört med 2013 års förbrukning. Hur det ska gå till är upp till varje vattenverk. Andra åtgärder är bland annat:
Men det hade varit bra om man hade vidtagit kraftfulla åtgärder för att hantera vattentillgången långt tidigare. Som det nu är blir det för lite för sent.
Jordbruket
Det finns inga restriktioner för jordbruket, som förbrukar 80 procent av Kaliforniens vatten. Jordbruket kommer dock att drabbas (och har redan drabbats) av nedskärningar i vattentilldelningen i vilket fall som helst.
Förra året lät Kaliforniens jordbrukare 10 procent av de konstbevattnade åkrarna ligga i träda. I år kommer de att behöva lägga ännu mer land i träda på grund av vattenbrist.
Värst är det för trädgrödor såsom mandlar och fikon. När träden dött tar det flera år för odlingen att komma tillbaka om klimatet åter skulle bli fuktigare.
Kalifornien är som jag nämnde förra året USA:s största producent av många grönsaker och frukter - för många av dem ligger över 80 eller 90 procent av odlingen i Kalifornien.
Även djuruppfödningen drabbas. En djuruppfödare kan importera foder från andra delar av USA, men kostnaden blir då för hög, så det kan inte bli annat än en tillfällig lösning. När nu den extrema torkan varat så länge börjar allt fler djuruppfödare skära ner på sina hjordar. Kalifornien står idag bland annat för 21 procent av USA:s mjölkproduktion.
Hursomhelst kommer Kaliforniens vattenkris att framtvinga stora långsiktiga förändringar i delstatens jordbruk och dess inriktning.
Grundvattnet
Tidigare har grundvattnet i Kalifornien varit en reserv som man tagit till under torrare år, men nu pumpas det frenetiskt upp grundvatten överallt. På sina ställen förekommer sjunkande land och saltvatteninträngning, båda tecken på att man pumpar upp för mycket grundvatten.
Kalifornien är den enda delstaten i västra USA som inte begränsar hur mycket grundvatten markägare kan pumpa upp ur sina privata brunnar. Som jag nämnde i november så infördes en lag om grundvattnet, men det kommer att ta årtionden att faktiskt implementera denna lag, vilket också är för lite för sent.
Som sagt så var grundvattenbrunnar tidigare ett komplement till vattnet från vattenmagasinen, som i sin tur härrör från nederbörd i bergen, men nu har många jordbrukare inget annat vatten än grundvatten att tillgå. Vissa brunnar har redan torkat ut. Att borra nya, djupare brunnar är dock ingen lösning som är tillgänglig på lång sikt, eftersom väntelistan på brunnsborrning är runt två år. Dessutom kostar en enda brunn omkring en halv miljon dollar.
Det är självklart inte heller någon långsiktig lösning att förlita sig på grundvatten, då det med den takt det idag pumpas upp är att betrakta som en ändlig resurs.
En annan ovälkommen bieffekt av det myckna grundvattenpumpandet är att vattnet från många brunnar innehåller för höga halter av uran. Detta uran finns naturligt i marken, men löses nu ut i högre grad på grund av ökad bevattning.
Skogsbränder
Kalifornien har som jag nämnt medelhavsklimat, vilket betyder varma och torra somrar. Redan förra året hade man problem med skogsbränder och i år är risken stor att det blir värre. Det finns mycket bränsle i skogarna när det står kvar död växtlighet från de föregående årens torka och det behövs bara en tändande gnista.
Den gångna vintern (december-februari) har med stor marginal varit den varmaste som nånsin uppmätts i Kalifornien. I december föll visserligen en del nederbörd, men sedan dess har det varit knalt med den varan - nederbörden har varit långt under det normala för senvintern. Dessutom har det som sagt varit varmt - februari var rekordvarm - och denna värme har för det första smält bort den snö som föll i december och dessutom gjort att den lilla nederbörd som kommit har kommit som regn istället för snö. Detta regnvatten har sedan dunstat bort eller runnit bort. Den genomsnittliga höjden för fryspunkten i Kaliforniens berg har varit många hundra meter högre än vad den varit historiskt. Detta har lett till att snötäcket i Sierra Nevada, vars gradvisa smältning normalt förser Kalifornien med omkring en tredjedel av sitt vatten, nu är på rekordlåg nivå - 6 procent av genomsnittet. Förra året vid samma tid tangerades det tidigare rekordet från 1977 på 25 procent av genomsnittligt snödjup, men i år finns det alltså ännu mindre snö. Vattenmagasinen, som redan är på låga nivåer, lär alltså inte få mycket påfyllning i år - för det är under vintern som det kommer nederbörd i Kaliforniens medelhavsklimat. Snarare är det så att vi troligen redan nu ser årets maximala fyllnadsgrad för vattenmagasinen. I slutet av mars var vattenmagasinen totalt bara fyllda till 46 procent av sin kapacitet, vilket är 61 procent av det historiska genomsnittet.
Denna rekordvarma vinter följer alltså efter 2014, som var det varmaste året i Kaliforniens historia - och torrt - under perioden oktober 2013 till september 2014 fick Kalifornien mindre än 60 procent av den normala nederbörden för en tolvmånadersperiod. 2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895.
Den nuvarande torkan har redan förra året av paleoklimatologerna utnämnts till Kaliforniens värsta på 1200 år!
För lite för sent
Häromdagen införde Kaliforniens guvernör Jerry Brown restriktioner för vattenanvändning, vilket är första gången i delstatens historia. De över 400 lokala vattenverken tvingas nu att minska vattenförbrukningen med 25 procent jämfört med 2013 års förbrukning. Hur det ska gå till är upp till varje vattenverk. Andra åtgärder är bland annat:
- Förbud mot annan trädgårdsbevattning än droppbevattning
- Krav på att golfbanor och kyrkogårdar minskar sin vattenförbrukning
- Krav på att jordbrukare rapporterar mer detaljer om sin vattenanvändning så att delstaten kan lista ut vart allt vatten tar vägen
- Ingen bevattning av gräset i mitten av gator
Men det hade varit bra om man hade vidtagit kraftfulla åtgärder för att hantera vattentillgången långt tidigare. Som det nu är blir det för lite för sent.
Jordbruket
Det finns inga restriktioner för jordbruket, som förbrukar 80 procent av Kaliforniens vatten. Jordbruket kommer dock att drabbas (och har redan drabbats) av nedskärningar i vattentilldelningen i vilket fall som helst.
Förra året lät Kaliforniens jordbrukare 10 procent av de konstbevattnade åkrarna ligga i träda. I år kommer de att behöva lägga ännu mer land i träda på grund av vattenbrist.
Värst är det för trädgrödor såsom mandlar och fikon. När träden dött tar det flera år för odlingen att komma tillbaka om klimatet åter skulle bli fuktigare.
Kalifornien är som jag nämnde förra året USA:s största producent av många grönsaker och frukter - för många av dem ligger över 80 eller 90 procent av odlingen i Kalifornien.
Även djuruppfödningen drabbas. En djuruppfödare kan importera foder från andra delar av USA, men kostnaden blir då för hög, så det kan inte bli annat än en tillfällig lösning. När nu den extrema torkan varat så länge börjar allt fler djuruppfödare skära ner på sina hjordar. Kalifornien står idag bland annat för 21 procent av USA:s mjölkproduktion.
Hursomhelst kommer Kaliforniens vattenkris att framtvinga stora långsiktiga förändringar i delstatens jordbruk och dess inriktning.
Grundvattnet
Tidigare har grundvattnet i Kalifornien varit en reserv som man tagit till under torrare år, men nu pumpas det frenetiskt upp grundvatten överallt. På sina ställen förekommer sjunkande land och saltvatteninträngning, båda tecken på att man pumpar upp för mycket grundvatten.
Kalifornien är den enda delstaten i västra USA som inte begränsar hur mycket grundvatten markägare kan pumpa upp ur sina privata brunnar. Som jag nämnde i november så infördes en lag om grundvattnet, men det kommer att ta årtionden att faktiskt implementera denna lag, vilket också är för lite för sent.
Som sagt så var grundvattenbrunnar tidigare ett komplement till vattnet från vattenmagasinen, som i sin tur härrör från nederbörd i bergen, men nu har många jordbrukare inget annat vatten än grundvatten att tillgå. Vissa brunnar har redan torkat ut. Att borra nya, djupare brunnar är dock ingen lösning som är tillgänglig på lång sikt, eftersom väntelistan på brunnsborrning är runt två år. Dessutom kostar en enda brunn omkring en halv miljon dollar.
Det är självklart inte heller någon långsiktig lösning att förlita sig på grundvatten, då det med den takt det idag pumpas upp är att betrakta som en ändlig resurs.
En annan ovälkommen bieffekt av det myckna grundvattenpumpandet är att vattnet från många brunnar innehåller för höga halter av uran. Detta uran finns naturligt i marken, men löses nu ut i högre grad på grund av ökad bevattning.
Skogsbränder
Kalifornien har som jag nämnt medelhavsklimat, vilket betyder varma och torra somrar. Redan förra året hade man problem med skogsbränder och i år är risken stor att det blir värre. Det finns mycket bränsle i skogarna när det står kvar död växtlighet från de föregående årens torka och det behövs bara en tändande gnista.
Labels:
grundvatten,
jordbruk,
kalifornien,
klimat,
skogsbrand,
torka,
vatten,
väder
2014-12-15
Alternativwebben del 2
Igår skrev jag om det jag kallar "Alternativwebben", alltså webbsajter som tar upp en mycket "alternativ" världsbild, fyllda av konspirationsteorier, pseudovetenskap och vetenskapsförnekelse.
Det finns även fler besläktade alternativa världsbilder, till exempel den där man förnekar mänsklig klimatpåverkan genom växthusgaser och i många fall avfärdar det som i dessa kretsar kallas "klimatalarmism" som en gigantisk konspiration. Det finns flera kopplingar mellan denna och andra alternativa världsbilder. Exempelvis tar den svenska Alternativwebbens epicentrum Newsvoice ibland in rena klimatförändringsförnekarartiklar såsom denna, denna eller denna. Å andra sidan rapporterar Newsvoice ibland även positivt om "klimatalarmismen". Att man tar in sådana artiklar som dem jag refererat till visar dock på den obefintliga kritiska kontroll som Newsvoice har av artiklar man tar in. Även Vaken.se tar in klimatförändringsförnekande artiklar.
Epicentrum för den svenska klimatförändringsförnekarrörelsen är dock sajten med det oerhört förvillande namnet Klimatupplysningen (tidigare kallad Stockholmsinitiativet). Där jobbas det hårt på att skriva mycket och förvillande om klimatvetenskapen. Det skrivs så mycket att få orkar bemöta inläggen, som ofta rapar samma förvillelser i olika förpackning. Ofta hämtas deras förvillelser från den engelskspråkiga sajten Watts up with That (förkortas ofta WUWT). Mer om den finns att läsa på RationalWiki.
Särskilt intressant är hur man på Klimatupplysningen fortsätter att kämpa på trots att man har så mycket data emot sig. Exempelvis finns ett diagram till och med på deras egen sida som tydligt visar den minskande trenden för Arktis havsis. När 2014 nu ser ut att vara på väg att bli det varmaste året sedan mätningarna började blir det också allt svårare för förnekarna.
Det finns även fler besläktade alternativa världsbilder, till exempel den där man förnekar mänsklig klimatpåverkan genom växthusgaser och i många fall avfärdar det som i dessa kretsar kallas "klimatalarmism" som en gigantisk konspiration. Det finns flera kopplingar mellan denna och andra alternativa världsbilder. Exempelvis tar den svenska Alternativwebbens epicentrum Newsvoice ibland in rena klimatförändringsförnekarartiklar såsom denna, denna eller denna. Å andra sidan rapporterar Newsvoice ibland även positivt om "klimatalarmismen". Att man tar in sådana artiklar som dem jag refererat till visar dock på den obefintliga kritiska kontroll som Newsvoice har av artiklar man tar in. Även Vaken.se tar in klimatförändringsförnekande artiklar.
Epicentrum för den svenska klimatförändringsförnekarrörelsen är dock sajten med det oerhört förvillande namnet Klimatupplysningen (tidigare kallad Stockholmsinitiativet). Där jobbas det hårt på att skriva mycket och förvillande om klimatvetenskapen. Det skrivs så mycket att få orkar bemöta inläggen, som ofta rapar samma förvillelser i olika förpackning. Ofta hämtas deras förvillelser från den engelskspråkiga sajten Watts up with That (förkortas ofta WUWT). Mer om den finns att läsa på RationalWiki.
Särskilt intressant är hur man på Klimatupplysningen fortsätter att kämpa på trots att man har så mycket data emot sig. Exempelvis finns ett diagram till och med på deras egen sida som tydligt visar den minskande trenden för Arktis havsis. När 2014 nu ser ut att vara på väg att bli det varmaste året sedan mätningarna började blir det också allt svårare för förnekarna.
Labels:
förnekelse,
klimat,
konspirationsteorier,
pseudovetenskap
2014-11-27
Kaliforniens torka, grundvattnet och Coloradofloden
Kaliforniens exceptionella torka har jag skrivit om senast i augusti och det är nu dags för en liten uppdatering. Läget för torkan ser enligt US Drought Monitor ungefär lika illa ut som i augusti. Den stora frågan är förstås hur nederbörden kommer att se ut den kommande vintern. Den måste vara över genomsnittet framförallt i Sierra Nevada för att det ska göra någon skillnad för Kalifornien på längre sikt.
2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895. I maj i år var snötäcket i Kaliforniens berg endast 18 procent av det normala genomsnittet. I slutet av maj var Sierra Nevadas snötäcke nästan nere på noll. Därmed har inget smältvatten fyllt på delstatens vattenmagasin, som i augusti i de flesta fall var under 50 procent av sin kapacitet. Många vattenmagasin är också under 50 procent av sina historiska genomsnittliga fyllnadsgrader.
I brist på ytvatten har kalifornianerna pumpat upp alltmer grundvatten. Under torra år uppskattar Department of Water Resources att grundvatten står för nästan 60 procent av delstatens vattenförsörjning.
Det finns dock stora osäkerheter vad gäller Kaliforniens grundvatten. Kelly Redmond, chef för Western Regional Climate Center, säger att väldigt lite är för stora delar av delstaten känt om hur snabbt grundvattnet fylls på eller tappas ur. Kalifornien har i princip obefintliga regleringar av grundvattnet, så vilken jordägare som helst kan pumpa ut så mycket som den vill och har råd att borra brunnar för. Förutom att grundvattnet är oreglerat så finns det mycket dåliga register över brunnar och hur mycket de pumpar upp.
Trots de dåliga registren har forskare lyckats se att användningen av grundvatten har varit enorm och större än vad man tidigare trott. En rapport fann att grundvattennivåerna har minskat i nästan alla områden i delstaten sedan våren 2013 och ännu mer sedan våren 2010. Sedan våren 2008 har grundvattennivåerna varit på rekordlåga nivåer över nästan hela Kalifornien.
Värst är det i San Joaquin Valley i inlandet mellan San Francisco och Los Angeles, ett av USA:s mest produktiva jordbruksområden. Där har det pumpats upp så mycket vatten att landet har sjunkit metervis - på vissa ställen har landet i dalen sjunkit mer än 10 meter de senaste årtiondena!
Alla försök att reglera grundvattnet har tidigare stoppats av Kaliforniens starka jordbrukslobby. Nu har dock Kalifornien till slut alltför sent insett att man borde reglera grundvattnet i lag. I september stiftades därför en lag om detta. Problemet är bara att grundvattenplanerna inte behöver färdigställas förrän om fem till sju år, alltså runt 2020, och man har fram till 2040 på sig att implementera dessa planer. Om den nuvarande situation fortsätter kommer verkligheten att ha sprungit ifrån denna nya lag långt innan den får några effekter.
Överpumpningen av grundvattnet är alltså ett långsiktigt problem som kommer att förvärras oberoende av om Kaliforniens klimat återvänder till vad som varit normalt det senaste århundradet. Detta eftersom man pumpar upp grundvatten snabbare än vad det fylls på.
Förutom torkan och det sjunkande grundvattnet finns även ett annat stort orosmoln vad gäller Kaliforniens vattensituation. Stora delar av södra Kalifornien (bland annat mångmiljonstaden Los Angeles och jordbruksområdet Imperial Valley) får större delen av sitt vatten från Coloradofloden och där är vattennivåerna i de stora dammarna nu mycket låga efter att det varit torka även i dess avrinningsområde de senaste åren. Enligt US Drought Monitor har elva av de senaste fjorton åren varit torkår av varierande grad i sydvästra USA.
Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.
Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.
Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.
Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.
2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895. I maj i år var snötäcket i Kaliforniens berg endast 18 procent av det normala genomsnittet. I slutet av maj var Sierra Nevadas snötäcke nästan nere på noll. Därmed har inget smältvatten fyllt på delstatens vattenmagasin, som i augusti i de flesta fall var under 50 procent av sin kapacitet. Många vattenmagasin är också under 50 procent av sina historiska genomsnittliga fyllnadsgrader.
I brist på ytvatten har kalifornianerna pumpat upp alltmer grundvatten. Under torra år uppskattar Department of Water Resources att grundvatten står för nästan 60 procent av delstatens vattenförsörjning.
Det finns dock stora osäkerheter vad gäller Kaliforniens grundvatten. Kelly Redmond, chef för Western Regional Climate Center, säger att väldigt lite är för stora delar av delstaten känt om hur snabbt grundvattnet fylls på eller tappas ur. Kalifornien har i princip obefintliga regleringar av grundvattnet, så vilken jordägare som helst kan pumpa ut så mycket som den vill och har råd att borra brunnar för. Förutom att grundvattnet är oreglerat så finns det mycket dåliga register över brunnar och hur mycket de pumpar upp.
Trots de dåliga registren har forskare lyckats se att användningen av grundvatten har varit enorm och större än vad man tidigare trott. En rapport fann att grundvattennivåerna har minskat i nästan alla områden i delstaten sedan våren 2013 och ännu mer sedan våren 2010. Sedan våren 2008 har grundvattennivåerna varit på rekordlåga nivåer över nästan hela Kalifornien.
Värst är det i San Joaquin Valley i inlandet mellan San Francisco och Los Angeles, ett av USA:s mest produktiva jordbruksområden. Där har det pumpats upp så mycket vatten att landet har sjunkit metervis - på vissa ställen har landet i dalen sjunkit mer än 10 meter de senaste årtiondena!
Alla försök att reglera grundvattnet har tidigare stoppats av Kaliforniens starka jordbrukslobby. Nu har dock Kalifornien till slut alltför sent insett att man borde reglera grundvattnet i lag. I september stiftades därför en lag om detta. Problemet är bara att grundvattenplanerna inte behöver färdigställas förrän om fem till sju år, alltså runt 2020, och man har fram till 2040 på sig att implementera dessa planer. Om den nuvarande situation fortsätter kommer verkligheten att ha sprungit ifrån denna nya lag långt innan den får några effekter.
Överpumpningen av grundvattnet är alltså ett långsiktigt problem som kommer att förvärras oberoende av om Kaliforniens klimat återvänder till vad som varit normalt det senaste århundradet. Detta eftersom man pumpar upp grundvatten snabbare än vad det fylls på.
Förutom torkan och det sjunkande grundvattnet finns även ett annat stort orosmoln vad gäller Kaliforniens vattensituation. Stora delar av södra Kalifornien (bland annat mångmiljonstaden Los Angeles och jordbruksområdet Imperial Valley) får större delen av sitt vatten från Coloradofloden och där är vattennivåerna i de stora dammarna nu mycket låga efter att det varit torka även i dess avrinningsområde de senaste åren. Enligt US Drought Monitor har elva av de senaste fjorton åren varit torkår av varierande grad i sydvästra USA.
Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.
Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.
Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.
Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.
Labels:
grundvatten,
jordbruk,
kalifornien,
klimat,
snö,
torka,
vatten,
väder
2014-08-22
Kaliforniens exceptionella torka
Apropå "global weirding" och extremväder som jag skrev om igår så ser kartan över Kaliforniens torka nu ut så här:
Mörkrött är "exceptionell torka" och rött är "extrem torka" - dessa två kategorier täcker nu 82 procent av Kalifornien.
För ett år sedan såg det ut så här:
Även då var det torrt, men inte tillnärmelsevis lika illa som nu.
XKCD har utnyttjat Kaliforniens långsmala form till att sammanställa ett diagram över historien för Kaliforniens torksituation sedan US Drought Monitors början år 2000:
Här ser vi att det också var torka 2002-2004 och 2007-2009, men den nuvarande torkan slår dessa med bred marginal.
Den nuvarande torkan är troligen den värsta sedan organiserade vädermätningar började 1895. En avdelning av USA:s vädertjänst NOAA har sammanställt följande historiska torkindex för Kalifornien, som är en sammanvägning av nederbörd, temperatur och vindar (källa vox.com).
Den nuvarande torkan slår enligt denna det tidigare rekordet från 1958-59. Notera även att det för det första ser ut att vara en tydlig trend nedåt mot torrare väder, och för det andra ser ut att bli större svängningar.
I vox.coms artikel nämns också mätningar av årsringar på träd som antyder att den nuvarande torkan i Kalifornien är den värsta sedan 1580.
Det har också förekommit "megatorkor" i Kalifornien som var omkring 200 år långa, dels 850-1090, dels 1140-1320. Hur lång den nuvarande torkan kommer att bli återstår att se, men om vi antar att trenden i diagrammet ovan fortsätter så kan vi istället för en megatorka få se fortsatt stora svängningar i nederbörden.
Även om det kommer ett par våtare år i Kalifornien snart, så verkar risken överhängande för en ny svår torka några år därefter.
Livsvillkoren för USA:s folkrikaste delstat håller på att förändras och detta på ett svårförutsägbart sätt. Samhällsplanerarnas mardröm...
Mörkrött är "exceptionell torka" och rött är "extrem torka" - dessa två kategorier täcker nu 82 procent av Kalifornien.
För ett år sedan såg det ut så här:
Även då var det torrt, men inte tillnärmelsevis lika illa som nu.
XKCD har utnyttjat Kaliforniens långsmala form till att sammanställa ett diagram över historien för Kaliforniens torksituation sedan US Drought Monitors början år 2000:
Här ser vi att det också var torka 2002-2004 och 2007-2009, men den nuvarande torkan slår dessa med bred marginal.
Den nuvarande torkan är troligen den värsta sedan organiserade vädermätningar började 1895. En avdelning av USA:s vädertjänst NOAA har sammanställt följande historiska torkindex för Kalifornien, som är en sammanvägning av nederbörd, temperatur och vindar (källa vox.com).
Den nuvarande torkan slår enligt denna det tidigare rekordet från 1958-59. Notera även att det för det första ser ut att vara en tydlig trend nedåt mot torrare väder, och för det andra ser ut att bli större svängningar.
I vox.coms artikel nämns också mätningar av årsringar på träd som antyder att den nuvarande torkan i Kalifornien är den värsta sedan 1580.
Det har också förekommit "megatorkor" i Kalifornien som var omkring 200 år långa, dels 850-1090, dels 1140-1320. Hur lång den nuvarande torkan kommer att bli återstår att se, men om vi antar att trenden i diagrammet ovan fortsätter så kan vi istället för en megatorka få se fortsatt stora svängningar i nederbörden.
Även om det kommer ett par våtare år i Kalifornien snart, så verkar risken överhängande för en ny svår torka några år därefter.
Livsvillkoren för USA:s folkrikaste delstat håller på att förändras och detta på ett svårförutsägbart sätt. Samhällsplanerarnas mardröm...
2014-08-21
Metankrater på Jamal
Tidigare i somras hittades mystisk krater på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Denna ogästvänliga halvö består mest av tundra med permafrost under.
Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.
Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.
Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.
Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.
Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.
Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.
Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.
De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.
Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.
Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.
Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.
Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.
Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.
Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.
Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.
De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.
2014-04-02
Kol under Nordsjön = godnatt för klimatet?
Via Ny Teknik nås jag av nyheten att Storbritannien har hittat en gigantisk kolfyndighet under Nordsjön. Problemet är förstås bara att kolet ligger under havet och därmed är mycket svårt att utvinna.
Det är förstås inte oväntat att de kolbäddar som ligger under Storbritannien även sträcker sig ut under omgivande hav. Det som idag är Nordsjön var fram till för 7000 år sedan ett landområde som brukar kallas Doggerland och som översvämmades när inlandsisarna smälte och havsytan steg.
Att det finns kol under Nordsjön har vad jag förstår varit känt länge, men inte att det var så mycket. Det har nu blivit aktuellt i och med att det nu finns teknik för att utvinna detta kol. För att utvinna denna åtråvärda fyndighet av fossilt bränsle tänker man sig förgasning in situ. Vattenånga och luft ska pumpas ner via ett rör och med det höga tryck som råder på detta djup kommer de att reagera med kolet och bilda gaser, som sedan kommer tillbaks via ett annat rör, för att sedan renas till användbar gas.
Man planerar redan att sätta igång en testanläggning vid Tynemouth inom detta år. Anläggningen får stöd från brittiska staten, som förstås är väl medvetna om det energipredikament som Storbritannien är på väg mot då utvinningen av olja och gas sedan 1999 respektive 2000 är stadd i minskning och Storbritannien sedan 2006 respektive 2004 tvingats börja importera olja och gas efter att tidigare under ett antal år ha varit en nettoexportör.
Det finns även liknande kolfyndigheter på den norska sidan av Nordsjön, men de är betydligt svårare att komma åt - med nuvarande teknik sägs de inte vara lönsamma.
För den antropogena globala uppvärmningen är sådana här nya fyndigheter förstås ytterst dåliga nyheter. Det räcker uppenbarligen med den mängd koldioxid mänskligheten hittills har släppt ut för att orsaka kraftiga klimatförändringar - se till exempel på vad som händer med isen i Arktis. Man hade kunnat hoppas att det skulle bli en nedgång ganska snart i förbränningen av fossila bränslen (även om den ännu fortfarande ökar) för att dämpa den växthuseffekt som koldioxiden orsakar. Men ju mer desperat mänskligheten blir i jakten på energikällor, desto mer svåråtkomliga fyndigheter av fossila bränslen ger man sig på och ökar därmed mängden koldioxid som totalt kommer att släppas ut. Godnatt!
Det är förstås inte oväntat att de kolbäddar som ligger under Storbritannien även sträcker sig ut under omgivande hav. Det som idag är Nordsjön var fram till för 7000 år sedan ett landområde som brukar kallas Doggerland och som översvämmades när inlandsisarna smälte och havsytan steg.
Att det finns kol under Nordsjön har vad jag förstår varit känt länge, men inte att det var så mycket. Det har nu blivit aktuellt i och med att det nu finns teknik för att utvinna detta kol. För att utvinna denna åtråvärda fyndighet av fossilt bränsle tänker man sig förgasning in situ. Vattenånga och luft ska pumpas ner via ett rör och med det höga tryck som råder på detta djup kommer de att reagera med kolet och bilda gaser, som sedan kommer tillbaks via ett annat rör, för att sedan renas till användbar gas.
Man planerar redan att sätta igång en testanläggning vid Tynemouth inom detta år. Anläggningen får stöd från brittiska staten, som förstås är väl medvetna om det energipredikament som Storbritannien är på väg mot då utvinningen av olja och gas sedan 1999 respektive 2000 är stadd i minskning och Storbritannien sedan 2006 respektive 2004 tvingats börja importera olja och gas efter att tidigare under ett antal år ha varit en nettoexportör.
Det finns även liknande kolfyndigheter på den norska sidan av Nordsjön, men de är betydligt svårare att komma åt - med nuvarande teknik sägs de inte vara lönsamma.
För den antropogena globala uppvärmningen är sådana här nya fyndigheter förstås ytterst dåliga nyheter. Det räcker uppenbarligen med den mängd koldioxid mänskligheten hittills har släppt ut för att orsaka kraftiga klimatförändringar - se till exempel på vad som händer med isen i Arktis. Man hade kunnat hoppas att det skulle bli en nedgång ganska snart i förbränningen av fossila bränslen (även om den ännu fortfarande ökar) för att dämpa den växthuseffekt som koldioxiden orsakar. Men ju mer desperat mänskligheten blir i jakten på energikällor, desto mer svåråtkomliga fyndigheter av fossila bränslen ger man sig på och ökar därmed mängden koldioxid som totalt kommer att släppas ut. Godnatt!
2014-03-18
Dyrare mandel framöver
Torkan i Kalifornien drabbar många mandelodlare och Kalifornien är världens största odlingsområde för mandel. Vi lär därför se betydligt högre världsmarknadspriser för mandel framöver - dyrare semlor och marsipangodis alltså! Den globala efterfrågan på mandel har nämligen ökat kraftigt de senaste åren av olika orsaker.
Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.
Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.
Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.
Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.
Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.
Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.
Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.
En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.
Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.
Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.
Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.
Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.
Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.
Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.
Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.
En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.
2014-01-23
2013 ett av de varmaste åren
På klimatfronten fortsätter det med varma år - 2013 var enligt NOAA:s sammanställning tillsammans med 2003 det fjärde varmaste året globalt sedan seriens början 1880. De tio varmaste åren i serien har alla varit från 1998 och framåt. Endast 2010, 2005 och 1998 var varmare. Så här såg temperaturavvikelserna ut globalt - notera att större delen av kartan är rosa eller röd.
Hur ska förnekarna av mänskligt orsakad global klimatuppvärmning (AGW) bortförklara detta? Sveriges främsta häckningsplats för AGW-förnekarna är sidan med det närmast ironiska namnet "Klimatupplysningen" - de borde snarare kallas för "Klimatförvirringen".
Det är inte så att uppvärmningen särskilt har avstannat de senaste femton åren, som förvillarna påstår. Temperaturen varierar som bekant från år till år och 1998 råkade vara ett ovanligt varmt år. Därefter har nio av de tio varmaste åren inträffat under 2000-talet. Liknande avvikelser från upptrenden kan man se även tidigare i serien, men den längre trenden är tydlig.
Någon som sysslar med teknisk analys skulle nog anse att den globala temperaturen befinner sig i en konsolideringsfas i en upptrend och att vi inte fått några som helst indikationer på att en topp skulle vara nådd.
NASA har något annorlunda mätmetoder och kom häromdagen fram till att 2013 var det sjunde varmaste året, på delad plats med 2009 och 2006. Resultatet är ändå ganska lika sett till den större bilden.
Effekterna av klimatförändringarna är något vi kommer att tvingas leva med, eftersom vi redan bränt så mycket fossila bränslen att även om all förbränning stoppade idag skulle uppvärmningen fortsätta. Det är inte ett problem vi kan lösa, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till och anpassa oss till. Visserligen kan vi undvika att göra saken ännu värre genom att skära ner på förbränningen av fossila bränslen framöver, men historien inger tyvärr inte särskilt mycket hopp om att det skulle lyckas. Ända sedan klimatfrågan började diskuteras har de globala koldioxidutsläppen fortsatt att öka. Mänskligheten är som en förhärdad nikotinist - beroende av drogen fossila bränslen och kan inte sluta trots att man förstår vilka skadeverkningar det leder till. Förklaringen till beroendet är nog att kopplingen är stark mellan energiförbrukning och ekonomisk aktivitet. De fossila bränslena ger lättillgänglig energi och därmed ekonomiskt välstånd, något som de flesta människor har svårt att säga nej till.
Hur ska förnekarna av mänskligt orsakad global klimatuppvärmning (AGW) bortförklara detta? Sveriges främsta häckningsplats för AGW-förnekarna är sidan med det närmast ironiska namnet "Klimatupplysningen" - de borde snarare kallas för "Klimatförvirringen".
Det är inte så att uppvärmningen särskilt har avstannat de senaste femton åren, som förvillarna påstår. Temperaturen varierar som bekant från år till år och 1998 råkade vara ett ovanligt varmt år. Därefter har nio av de tio varmaste åren inträffat under 2000-talet. Liknande avvikelser från upptrenden kan man se även tidigare i serien, men den längre trenden är tydlig.
Någon som sysslar med teknisk analys skulle nog anse att den globala temperaturen befinner sig i en konsolideringsfas i en upptrend och att vi inte fått några som helst indikationer på att en topp skulle vara nådd.
NASA har något annorlunda mätmetoder och kom häromdagen fram till att 2013 var det sjunde varmaste året, på delad plats med 2009 och 2006. Resultatet är ändå ganska lika sett till den större bilden.
Effekterna av klimatförändringarna är något vi kommer att tvingas leva med, eftersom vi redan bränt så mycket fossila bränslen att även om all förbränning stoppade idag skulle uppvärmningen fortsätta. Det är inte ett problem vi kan lösa, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till och anpassa oss till. Visserligen kan vi undvika att göra saken ännu värre genom att skära ner på förbränningen av fossila bränslen framöver, men historien inger tyvärr inte särskilt mycket hopp om att det skulle lyckas. Ända sedan klimatfrågan började diskuteras har de globala koldioxidutsläppen fortsatt att öka. Mänskligheten är som en förhärdad nikotinist - beroende av drogen fossila bränslen och kan inte sluta trots att man förstår vilka skadeverkningar det leder till. Förklaringen till beroendet är nog att kopplingen är stark mellan energiförbrukning och ekonomisk aktivitet. De fossila bränslena ger lättillgänglig energi och därmed ekonomiskt välstånd, något som de flesta människor har svårt att säga nej till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



























