Jag skrev tidigare idag om hur den arktiska havsisen krymper snabbt och att det definitivt finns anledning att oroa sig för klimatet. Frågan är nu om vi som Cornucopia skriver blir kokta, stekta, inlagda eller rökta.
Det finns en del forskning runt hur vädret kan komma att förändras. En bra men ganska lång sammanfattning av kunskapsläget finns hos ThinkProgress.
Vårt väder i den tempererade zonen påverkas till stor del av jetströmmen, en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd, som bildas på gränsen mellan den kallare luften i polarregionerna och den varmare luften längre söderut. Polarfrontsjetströmmen rör sig i stora vågor (kallade Rossbyvågor) mellan omkring 40-60 grader nord. Se bild till höger från Wikipedia.
Det är dessa Rossbyvågor som avgör hur vädret blir på olika platser i den tempererade zonen. De delar som ligger söder om jetströmmen får generellt varmare väder, de som ligger norr om den får svalare väder, de som ligger i närheten av den får mycket nederbörd. Rossbyvågorna rör sig långsamt västerut, vilket gör att vädermönstren förflyttar sig och vi får omväxlande väder i den tempererade zonen.
När Arktis värms upp blir temperaturskillnaden mellan Arktis och omgivande trakter mindre. Vi får alltså en svagare temperaturgradient över det område där jetströmmen ligger. Särskilt uttalat blir detta under hösten och vintern, då en stor mängd värme som finns lagrad i Norra ishavet avges till atmosfären. Vid en svagare temperaturgradient blir det svagare vindar på höga höjder (se diagrammet till höger för 500 hPa-nivån, som ligger runt 5 km höjd). De svagare vindarna gör att Rossbyvågorna rör sig långsammare. Detta leder i sin tur till att vädermönstren ligger kvar längre tid - vi får längre värmeböljor, längre köldknäppar, längre torrperioder och längre perioder av nederbörd. Denna modell bekräftas också av observationerna - över de senaste decennierna är just detta vad som har hänt.
Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO2, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker.
Samhällets beredskap för mer extremt väder får väl milt uttryckt ses som mindre god. Det är bara att se hur lite mer snö eller kyla än normalt påverkar kollektivtrafiken i Stockholm. Till råga på allt har Sverige genom att avskaffa värnplikten och istället satsa på en yrkesarmé gjort sig av med en manskapsreserv som kunde rycka in vid extrema väderhändelser. Dessutom har vi byggt allt mer infrastruktur och ofta bostäder och andra fastigheter nära vattendrag.
Beredskapen inför mer extremväder innefattar såväl personlig beredskap som att försöka påverka politikerna att se till att samhället har en beredskap.
Extremväder påverkar också i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.
Notera att större delen av de torkdrabbade områdena har ett L på sig, som står för långsiktig torka (mer än sex månader).
Så hur förbereder man jordbruket för mer extremväder? Ett svar tror jag är diversifiering. Det gäller att satsa på flera olika grödor, så att även om skörden av en blir dålig, så kompenseras det av andra grödor. I delar av USA kan det till exempel vara aktuellt att odla mer torktålig durra (engelska sorghum) istället för majs. I andra delar av världen kan det vara aktuellt att odla mer av grödor som tål mycket nederbörd, o.s.v.
2012-09-07
Förbered er på mer extremväder!
Labels:
arktis,
beredskap,
diversifiering,
is,
jordbruk,
klimat,
livsmedel,
torka,
väder,
översvämning
Anledning att oroa sig för klimatet
Som jag har skrivit förut så slår vi i år bottenrekordet för den arktiska havsisens utbredning med bred marginal. Senaste diagrammet från JAXA ser ut så här.
Igår fanns det 3,6 miljoner kvadratkilometer havsis i Arktis. Kurvan ser nu ut att börja plana ut i takt med att vintern närmar sig. Jämfört med medelvärdet för 1980-talet har vi alltså tappat över 3,5 miljoner kvadratkilometer havsis. Det är mer än Indiens yta.
Mängden havsis som försvunnit per dag under augusti har enligt NSIDC varit den största sedan satellitmätningarnas början med över 90 000 kvadratkilometer per dag. Mängden flerårig is har också minskat kraftigt. Den fleråriga isen är betydligt starkare än den is som bara legat en vinter, så vi kan därför förvänta oss att istäcket i Arktis även nästa sommar kommer att bli väldigt litet, då det kommer att domineras av ettårig is som smälter bort snabbt. När isen försvinner absorberas också solvärme som tidigare reflekterades, vilket lär öka på temperaturen i Norra ishavet ytterligare. Vilken effekt detta kommer att få på klimatet lokalt i Sverige, Ryssland eller USA är svårt att förutsäga. Det enda vi kan säga med någorlunda säkerhet är att vi kommer att få annorlunda klimat än förut.
Isavsmältningen i Arktis har gått betydligt snabbare än vad klimatforskarna räknat med. Dagens läge skulle enligt deras modeller inte uppträda förrän om några decennier. Vi kan alltså konstatera att de varit alltför försiktiga i sina förutsägelser, inte alltför alarmistiska.
Det finns förresten de som påstår att det under 1930-talet var lika lite is i Arktis som nu, men det är lätt att peta hål på denna villfarelse. Ser man på en rekonstruerad tidsserie för den arktiska havsisen så ser man att 1930-talets bottnar passerades redan på 1980-talet.
Även om man tar hänsyn till den större osäkerhet som råder för ismätningar före satelliteran är trenden övertydlig. Notera att 2011 och 2012 ännu inte är med i detta diagram.
Det är som Jonas Fogelqvist skriver på Effekt stora risker vi har tagit genom att bränna upp en massa fossila bränslen. Naturskyddsföreningen beskriver det som att vi spelar rysk roulette med klimatet. De effekter vi nu ser är bara av de fossila bränslen som mänskligheten hittills har bränt upp och mycket finns kvar under marken. Visserligen befinner sig den globala oljeproduktionen nu på en platå och ser ut att kunna vända neråt, men i gengäld ökar kolkonsumtionen snabbt - det CO2-mässigt värsta fossila bränslet. Peak coal bedöms inte inträffa förrän 2025. Den globala kolförbränningen har de senaste åren ökat snabbare än någonsin förut i historien.
För den som vill koppla av från eländet och få en mer humoristisk syn på den arktiska havsisen och klimatförändringarna tipsade bloggrannarna Galen? och Uppsalainitiativet om följande video med en vädertös som flippar ur.
De som fortfarande känner sig tveksamma kan ta och läsa lite på Global Warming FAQ.
Igår fanns det 3,6 miljoner kvadratkilometer havsis i Arktis. Kurvan ser nu ut att börja plana ut i takt med att vintern närmar sig. Jämfört med medelvärdet för 1980-talet har vi alltså tappat över 3,5 miljoner kvadratkilometer havsis. Det är mer än Indiens yta.
Mängden havsis som försvunnit per dag under augusti har enligt NSIDC varit den största sedan satellitmätningarnas början med över 90 000 kvadratkilometer per dag. Mängden flerårig is har också minskat kraftigt. Den fleråriga isen är betydligt starkare än den is som bara legat en vinter, så vi kan därför förvänta oss att istäcket i Arktis även nästa sommar kommer att bli väldigt litet, då det kommer att domineras av ettårig is som smälter bort snabbt. När isen försvinner absorberas också solvärme som tidigare reflekterades, vilket lär öka på temperaturen i Norra ishavet ytterligare. Vilken effekt detta kommer att få på klimatet lokalt i Sverige, Ryssland eller USA är svårt att förutsäga. Det enda vi kan säga med någorlunda säkerhet är att vi kommer att få annorlunda klimat än förut.
Isavsmältningen i Arktis har gått betydligt snabbare än vad klimatforskarna räknat med. Dagens läge skulle enligt deras modeller inte uppträda förrän om några decennier. Vi kan alltså konstatera att de varit alltför försiktiga i sina förutsägelser, inte alltför alarmistiska.
Det finns förresten de som påstår att det under 1930-talet var lika lite is i Arktis som nu, men det är lätt att peta hål på denna villfarelse. Ser man på en rekonstruerad tidsserie för den arktiska havsisen så ser man att 1930-talets bottnar passerades redan på 1980-talet.
Även om man tar hänsyn till den större osäkerhet som råder för ismätningar före satelliteran är trenden övertydlig. Notera att 2011 och 2012 ännu inte är med i detta diagram.
Det är som Jonas Fogelqvist skriver på Effekt stora risker vi har tagit genom att bränna upp en massa fossila bränslen. Naturskyddsföreningen beskriver det som att vi spelar rysk roulette med klimatet. De effekter vi nu ser är bara av de fossila bränslen som mänskligheten hittills har bränt upp och mycket finns kvar under marken. Visserligen befinner sig den globala oljeproduktionen nu på en platå och ser ut att kunna vända neråt, men i gengäld ökar kolkonsumtionen snabbt - det CO2-mässigt värsta fossila bränslet. Peak coal bedöms inte inträffa förrän 2025. Den globala kolförbränningen har de senaste åren ökat snabbare än någonsin förut i historien.
För den som vill koppla av från eländet och få en mer humoristisk syn på den arktiska havsisen och klimatförändringarna tipsade bloggrannarna Galen? och Uppsalainitiativet om följande video med en vädertös som flippar ur.
De som fortfarande känner sig tveksamma kan ta och läsa lite på Global Warming FAQ.
2012-09-06
Sverige konkurrenskraftigt, men inte PIIGS
Igår kom en rapport från World Economic Forum (WEF) där man bedömt olika länders konkurrenskraft efter faktorer som teknisk utveckling, innovationsklimat och arbetsmarknadens funktionssätt. Sverige kommer i år på plats nummer fyra. En väldigt bra placering alltså, trots att vi blivit omkörda av Finland i år och Singapore förra året.
Däremot ser det värre ut för PIIGS-länderna, se kartan nedan.
Irland är det enda PIIGS-landet som ser ut att vara någorlunda konkurrenskraftigt. Grekland placerar sig i botten, till och med något sämre än grannländerna Albanien och Makedonien, ja faktiskt sämst av alla länder på Balkan.
Svenskt Näringsliv har tidigare uttryckt tveksamhet angående hur rankingen görs, men resultaten liknar de som kommer fram i en annan rapport om olika länders konkurrenskraft i ett globalt sammanhang som tagits fram av Deutsche Bank och som refererades av ZeroHedge igår. Denna rapport är intressant, då den delar in ländernas konkurrenskraft i olika kategorier. Konkurrenskraftiga p.g.a. råvaror, p.g.a. arbetskraft eller p.g.a. teknik.
Sverige befinner sig bland länderna som har övertag vad gäller teknik. Även här sticker PIIGS-länderna Italien, Grekland, Portugal och Spanien ut genom att inte ha några särskilda konkurrensfördelar i den globaliserade ekonomin, vilket även gäller problemlandet Argentina.
De problem som Italien, Grekland, Portugal och Spanien har är alltså inget som kommer att gå över bara för att man öser ut räddningspaket över deras statsfinanser och banker. Problemen är djupare än så.
Mario Draghi och ECB meddelade idag att man ska köpa statsobligationer från PIIGS-länderna enligt vissa villkor, men det är alltså inget annat än att skjuta den stora nödvändiga justeringen (och euro-uppbrottet) framför sig. Frågan är också om Italien och Spanien går med på villkoren. En annan fråga som snart är aktuell är hur den tyska författningsdomstolen kommer att ställa sig till den europeiska stabilitetsfonden ESM.
I Sverige tycker tydligen Riksbanken att det finns en risk för att vår ekonomi tappar konkurrenskraft och sänkte idag reporäntan med 0,25 procentenheter. Prisinflationen i Sverige är låg, så den var inget hinder för att sänka räntan. Räntesänkningen lär kanske hjälpa våra exportföretag, men hur mycket det sänker bolåneräntorna är oklart, då de påverkas av andra faktorer, såsom bankernas kostnader för att finansiera sin upplåning. De flesta svenska bankerna väntar med att sänka bolåneräntorna tills man ser hur Riksbankens räntesänkning påverkar marknadsräntorna.
Läs även Cornucopias kommentar till räntesänkningen.
Däremot ser det värre ut för PIIGS-länderna, se kartan nedan.
Irland är det enda PIIGS-landet som ser ut att vara någorlunda konkurrenskraftigt. Grekland placerar sig i botten, till och med något sämre än grannländerna Albanien och Makedonien, ja faktiskt sämst av alla länder på Balkan.
Svenskt Näringsliv har tidigare uttryckt tveksamhet angående hur rankingen görs, men resultaten liknar de som kommer fram i en annan rapport om olika länders konkurrenskraft i ett globalt sammanhang som tagits fram av Deutsche Bank och som refererades av ZeroHedge igår. Denna rapport är intressant, då den delar in ländernas konkurrenskraft i olika kategorier. Konkurrenskraftiga p.g.a. råvaror, p.g.a. arbetskraft eller p.g.a. teknik.
Sverige befinner sig bland länderna som har övertag vad gäller teknik. Även här sticker PIIGS-länderna Italien, Grekland, Portugal och Spanien ut genom att inte ha några särskilda konkurrensfördelar i den globaliserade ekonomin, vilket även gäller problemlandet Argentina.
De problem som Italien, Grekland, Portugal och Spanien har är alltså inget som kommer att gå över bara för att man öser ut räddningspaket över deras statsfinanser och banker. Problemen är djupare än så.
Mario Draghi och ECB meddelade idag att man ska köpa statsobligationer från PIIGS-länderna enligt vissa villkor, men det är alltså inget annat än att skjuta den stora nödvändiga justeringen (och euro-uppbrottet) framför sig. Frågan är också om Italien och Spanien går med på villkoren. En annan fråga som snart är aktuell är hur den tyska författningsdomstolen kommer att ställa sig till den europeiska stabilitetsfonden ESM.
I Sverige tycker tydligen Riksbanken att det finns en risk för att vår ekonomi tappar konkurrenskraft och sänkte idag reporäntan med 0,25 procentenheter. Prisinflationen i Sverige är låg, så den var inget hinder för att sänka räntan. Räntesänkningen lär kanske hjälpa våra exportföretag, men hur mycket det sänker bolåneräntorna är oklart, då de påverkas av andra faktorer, såsom bankernas kostnader för att finansiera sin upplåning. De flesta svenska bankerna väntar med att sänka bolåneräntorna tills man ser hur Riksbankens räntesänkning påverkar marknadsräntorna.
Läs även Cornucopias kommentar till räntesänkningen.
Labels:
bolåneräntor,
centralbanker,
grekland,
irland,
italien,
konkurrenskraft,
portugal,
riksbanken,
ränta,
spanien,
sverige
Förlåt, HaV
Till alla anställda på Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och dess chef Björn Risinger vill jag be om ursäkt för vad jag skrev igår kväll. Att jag skrev som jag gjorde berodde på den ofullständiga rapporteringen i media. Jag var även inne på HaV:s hemsida och försökte hitta mer information runt detta med den höjda torskransonen, men fann inget.
Läs Björn Risingers förklaring av hur det ligger till:
Till sist vill jag åter påminna om WWF:s kampanj för att påverka EU:s fiskelagar, som ses över med tio års mellanrum. Innan 30 september 2012 har du chans att ge fisken din röst och påverka beslutet som kommer att vara avgörande för världens tillgång på fisk. Läs mer och skriv på namninsamlingen hos WWF.
Även om vi i Sverige försöker fiska uthålligt finns det andra EU-länder som ägnar sig åt överfiske, inte bara i EU:s egna vatten utan även utanför Afrika.
Läs Björn Risingers förklaring av hur det ligger till:
Jag ska försöka förklara. Och lugn – vi kan inte ändra kvoten och vill inte heller tillåta fiske över fastställd kvotDagens myndigheter granskas inte bara av traditionella media, utan även av bloggosfären och diverse diskussionsforum på nätet. När det blir fel i granskningen vill jag försöka bidra till att räta ut detta.
Björn Risinger
- Kvoterna för t ex torskfiske i Östersjön grundas på vetenskaplig rådgivning från ICES (Internationella havsforskningsrådet)
- Svenska forskare på bl.a. Havsfiskelab i Lysekil deltar med data från provtrålningar (tidigare med Argos, nu med inhyrda fartyg)
- EU-kommissionen bearbetar råden och EUs fiskeministrar beslutar varje höst om totala kvoten för kommande år
- Sverige har en fastställd procentuell andel av den totala kvoten i varje fiske och den varierar art för art i olika havsområden
- Medan kvoten är totalvolymen för det svenska fisket är ransoner ett redskap att fördela fisket över året och mellan fartyg
- Inom ramen för den svenska kvoten reglerar HaV trålfiske efter torsk i Östersjön med årsransoner
- Hittills i år har 53 procent av trålkvoten och 30 procent av kvoten för övriga redskap nyttjats
- HaV diskuterade ev ökade ransoner redan i våras men då bedömdes risken överhängande för stora utkast av liten torsk
- Nu har risken för omfattande utkast minskat och Hav menar att det är rimligt att öka ransonerna
- Prognosen är alltjämt att fisket kommer att understiga fastställd kvot för 2012
- HaV följer fisket löpande genom rapportering och kontroll. Beredskap finns alltid för fiskestopp när fisket närmar sig årskvoten
- Information om sådana fiskestopp lämnas löpande på HaVs hemsida för olika arter och havsområden
- Jo, det är rätt komplicerat med fiskereglering, men jag hoppas att jag beskrivit det hyggligt
Chef för Havs- och vattenmyndigheten
Till sist vill jag åter påminna om WWF:s kampanj för att påverka EU:s fiskelagar, som ses över med tio års mellanrum. Innan 30 september 2012 har du chans att ge fisken din röst och påverka beslutet som kommer att vara avgörande för världens tillgång på fisk. Läs mer och skriv på namninsamlingen hos WWF.
Även om vi i Sverige försöker fiska uthålligt finns det andra EU-länder som ägnar sig åt överfiske, inte bara i EU:s egna vatten utan även utanför Afrika.
2012-09-05
Och ni trodde det var illa i Spanien...
Nej, det är inte illa, det är värre...
Visst är det illa i Spanien med deras problem med bankerna, där det sker en uttagsanstormning i slow motion. För att inte tala om deras höga arbetslöshet. Men ZeroHedge har just hittat något ännu värre. I Spanien alltså. Nämligen hur det ser ut med företagskonkurser, se diagrammet nedan.
Visst är det illa i Spanien med deras problem med bankerna, där det sker en uttagsanstormning i slow motion. För att inte tala om deras höga arbetslöshet. Men ZeroHedge har just hittat något ännu värre. I Spanien alltså. Nämligen hur det ser ut med företagskonkurser, se diagrammet nedan.
Slut på torskransonen? Höj den!
Jag har uppdaterat detta inlägg, eftersom det visade sig att den bild som gavs i media inte var fullständig. Läs även förklaring och ursäkt.
Via Supermiljöbloggen hittar jag nyheten att Havs- och vattenmyndigheten kommer att höja kvoten för trålfiskad torsk i östra Östersjön, eftersom några fartyg redan fiskat upp sin ranson och därför skulle tvingas ligga stilla resten av året. Det är tre av 47 fartyg som fiskat upp sin årsranson och ytterligare två som fiskat upp 90 procent av årsransonen.
Ransonen höjs från 900 kilo till 1 000 kilo per ranson och vecka. Myndigheten säger att man gör detta genom att ta outnyttjade kvoter från 2011 på 1372 ton. Dessa 1372 ton skulle dock bara räcka till knappt 14 veckors ransonhöjning och det återstår drygt 16 veckor på året. De rundar därför av till hela hundratal för att "det gör saker enklare både för yrkesfiskarna och för oss".Jo, många svepskäl kan man hitta!
Detta ser för mig ut som en myndighet som är i händerna på dem som den påstås övervaka. Myndigheten har satt en gräns för torskfisket, beräknad utifrån att man vill ha ett hållbart fiske, men när några fiskare inte lyckas hålla sig inom den gränsen så utökar man den! Att de skulle få ligga stilla resten av året eftersom de fiskat för mycket under de första åtta månaderna är tydligen otänkbart.
Tänk om andra myndigheter skulle göra så här. Tänk Skatteverket - om man som egen företagare upptäcker i slutet av augusti att man inte har pengar kvar till att betala skatt resterande fyra månader, så skulle Skatteverket sänka ens skatt. Orimligt!
Visserligen har torskbeståndet i östra Östersjön repat sig något sen bottennoteringarna, men det är en bra bit kvar tills det är återställt efter 1980-talets överfiske. Se diagram nedan från ICES.
Dessutom ökar inte torskbeståndet lika snabbt som förväntat. Av omsorg om sin egen framtida försörjning borde yrkesfiskarna inte utöka sina kvoter, men tydligen tänker de på kortsiktiga vinster istället för uthållig försörjning.
Havs- och vattenmyndigheten har ersatt stora delar av det gamla Fiskeriverket och även tagit över den största delen av ansvaret för havs- och sötvattensfrågor från Naturvårdsverket.
Tillägg: WWF har en kampanj för att påverka EU:s fiskelagar, som ses över med tio års mellanrum. Innan 30 september 2012 har du chans att ge fisken din röst och påverka beslutet som kommer att vara avgörande för världens tillgång på fisk. Läs mer och skriv på namninsamlingen hos WWF.
Tillägg 2: Björn Risinger, chef för Havs- och vattenmyndigheten, förklarar i en kommentar utförligt hur detta med ransoner och kvoter fungerar och det verkar inte vara så illa som det lät av nyhetsrapporteringen. Bland annat skriver han att "Hittills i år har 53 procent av trålkvoten och 30 procent av kvoten för övriga redskap nyttjats". "Prognosen är alltjämt att fisket kommer att understiga fastställd kvot för 2012".
Via Supermiljöbloggen hittar jag nyheten att Havs- och vattenmyndigheten kommer att höja kvoten för trålfiskad torsk i östra Östersjön, eftersom några fartyg redan fiskat upp sin ranson och därför skulle tvingas ligga stilla resten av året. Det är tre av 47 fartyg som fiskat upp sin årsranson och ytterligare två som fiskat upp 90 procent av årsransonen.
Ransonen höjs från 900 kilo till 1 000 kilo per ranson och vecka. Myndigheten säger att man gör detta genom att ta outnyttjade kvoter från 2011 på 1372 ton. Dessa 1372 ton skulle dock bara räcka till knappt 14 veckors ransonhöjning och det återstår drygt 16 veckor på året. De rundar därför av till hela hundratal för att "det gör saker enklare både för yrkesfiskarna och för oss".
Visserligen har torskbeståndet i östra Östersjön repat sig något sen bottennoteringarna, men det är en bra bit kvar tills det är återställt efter 1980-talets överfiske. Se diagram nedan från ICES.
Dessutom ökar inte torskbeståndet lika snabbt som förväntat. Av omsorg om sin egen framtida försörjning borde yrkesfiskarna inte utöka sina kvoter, men tydligen tänker de på kortsiktiga vinster istället för uthållig försörjning.
Havs- och vattenmyndigheten har ersatt stora delar av det gamla Fiskeriverket och även tagit över den största delen av ansvaret för havs- och sötvattensfrågor från Naturvårdsverket.
Tillägg: WWF har en kampanj för att påverka EU:s fiskelagar, som ses över med tio års mellanrum. Innan 30 september 2012 har du chans att ge fisken din röst och påverka beslutet som kommer att vara avgörande för världens tillgång på fisk. Läs mer och skriv på namninsamlingen hos WWF.
Tillägg 2: Björn Risinger, chef för Havs- och vattenmyndigheten, förklarar i en kommentar utförligt hur detta med ransoner och kvoter fungerar och det verkar inte vara så illa som det lät av nyhetsrapporteringen. Bland annat skriver han att "Hittills i år har 53 procent av trålkvoten och 30 procent av kvoten för övriga redskap nyttjats". "Prognosen är alltjämt att fisket kommer att understiga fastställd kvot för 2012".
2012-09-03
Hyperinflation eller deflation?
ZeroHedge uppmärksammade i helgen en intressant sammanställning gjord av Cato Institute, kallad "World Hyperinflations". Där definieras hyperinflation som en årlig prisinflationstakt på över 50 procent och sammanställningen innehåller en lista över de värsta kända exemplen. Förutom själva den årliga inflationstakten, som i de värsta fallen uppgår till helt ogreppbara tal, så har man även tagit med mera lättbegripliga inflationsmått såsom den dagliga prisinflationstakten samt hur snabbt priserna fördubblades när inflationstakten var som högst. I Ungern 1946 dubblades priserna på 15 timmar, i Zimbabwe 2008 på 24,7 timmar, i Jugoslavien 1994 på 1,41 dygn och i Tyskland 1923 på 3,7 dygn. Jag har tagit upp flera av dessa exempel på världsrekord i hyperinflation förut, med färggranna bilder av sedlar med många nollor.
Men de exempel på hyperinflation som Cato Institute tar upp är helt enkelt inte relevanta jämförelseobjekt för dagens situation. De ekonomier som drabbats av hyperinflation har varit till största delen kontantbaserade. Idag har istället större delen av penningmängden skapats som krediter. I världens utvecklade ekonomier är mindre än tio procent av penningmängden skuldfria pengar och vi har istället "skuldpengar". ECB, IMF med flera ger krediter till PIIGS-länderna, inte kontanter. USA:s centralbank Federal Reserve skapar till största delen inte kontanter, utan krediter. Krediter ska betalas tillbaka någon gång, eller försvinna genom skuldavskrivning. Dessutom ska det betalas ränta på krediter, och även om räntan i många länder idag är extremt låg är den inte försumbar för de flesta skulder.
Många blandar ihop begreppen och tror att "penningtryckande" genom att skapa mer krediter har samma effekter som att skapa mer pengar genom att fysiskt trycka upp mer kontanter. Federal Reserves chef "Helicopter Ben" Bernanke är berömd för sitt uttalande år 2002 om att man har tillgång till en penningpress (eller dess elektroniska motsvarighet) och i princip skulle kunna förhindra deflation genom att distribuera nytryckta kontanter via helikopter, men detta är inte vad som har hänt de senaste åren. Om världens centralbanker hade skapat nya skuldfria pengar antingen via fysisk sedeltryckning eller genom att skapa nya elektroniska kontoinnehav utan återbetalningskrav hade jag oroat mig för hyperinflation. Istället har centralbankerna skapat nya "pengar" som krediter för att kompensera de skuldavskrivningar som framtvingats av finanskrisen. Vad som har hänt är bara att skulderna har omfördelats (till stor del till skattebetalarna).
Därför ser jag fortfarande, så länge som nuvarande penningpolitik fortsätter, inga större inflationshot (och framförallt inte hyperinflation), utan istället ett stort deflationshot, när kreditberget blir ohållbart stort i förhållande till den reala ekonomins storlek. När de skuldsatta inte längre klarar att betala på sina skulder tvingas kreditorerna till skuldavskrivningar, vilket leder till en krympande penningmängd (vilket är definitionen på deflation). Greklands kreditorer har redan tvingats till detta, liksom kreditorerna till USA:s bolån.
Så visst är den sammanställning som Cato Institute gjort intressant, men mest för dem som studerar penningpolitikens historia. När väl kreditbergen har brutits ner, vilket säkert kommer att ta flera år, kan det i vissa länder bli relevant att studera tidigare exempel på hyperinflation, men jag ser i dagsläget inga sådana länder bland världens större ekonomier (eller de för Sverige viktigare ekonomierna). Även i exempelvis Kina är det krediterna som har växt mest de senaste åren.
Det brukar sägas att det aldrig är "different this time", men det som gör dagens situation olik alla historiska jämförelser är att vi idag har ett världsomspännande system av "kreditpengar", där krediternas totala storlek är mångfalt större än någonsin förut.
Detta inlägg finns även på engelska.
Men de exempel på hyperinflation som Cato Institute tar upp är helt enkelt inte relevanta jämförelseobjekt för dagens situation. De ekonomier som drabbats av hyperinflation har varit till största delen kontantbaserade. Idag har istället större delen av penningmängden skapats som krediter. I världens utvecklade ekonomier är mindre än tio procent av penningmängden skuldfria pengar och vi har istället "skuldpengar". ECB, IMF med flera ger krediter till PIIGS-länderna, inte kontanter. USA:s centralbank Federal Reserve skapar till största delen inte kontanter, utan krediter. Krediter ska betalas tillbaka någon gång, eller försvinna genom skuldavskrivning. Dessutom ska det betalas ränta på krediter, och även om räntan i många länder idag är extremt låg är den inte försumbar för de flesta skulder.
Många blandar ihop begreppen och tror att "penningtryckande" genom att skapa mer krediter har samma effekter som att skapa mer pengar genom att fysiskt trycka upp mer kontanter. Federal Reserves chef "Helicopter Ben" Bernanke är berömd för sitt uttalande år 2002 om att man har tillgång till en penningpress (eller dess elektroniska motsvarighet) och i princip skulle kunna förhindra deflation genom att distribuera nytryckta kontanter via helikopter, men detta är inte vad som har hänt de senaste åren. Om världens centralbanker hade skapat nya skuldfria pengar antingen via fysisk sedeltryckning eller genom att skapa nya elektroniska kontoinnehav utan återbetalningskrav hade jag oroat mig för hyperinflation. Istället har centralbankerna skapat nya "pengar" som krediter för att kompensera de skuldavskrivningar som framtvingats av finanskrisen. Vad som har hänt är bara att skulderna har omfördelats (till stor del till skattebetalarna).
Därför ser jag fortfarande, så länge som nuvarande penningpolitik fortsätter, inga större inflationshot (och framförallt inte hyperinflation), utan istället ett stort deflationshot, när kreditberget blir ohållbart stort i förhållande till den reala ekonomins storlek. När de skuldsatta inte längre klarar att betala på sina skulder tvingas kreditorerna till skuldavskrivningar, vilket leder till en krympande penningmängd (vilket är definitionen på deflation). Greklands kreditorer har redan tvingats till detta, liksom kreditorerna till USA:s bolån.
Så visst är den sammanställning som Cato Institute gjort intressant, men mest för dem som studerar penningpolitikens historia. När väl kreditbergen har brutits ner, vilket säkert kommer att ta flera år, kan det i vissa länder bli relevant att studera tidigare exempel på hyperinflation, men jag ser i dagsläget inga sådana länder bland världens större ekonomier (eller de för Sverige viktigare ekonomierna). Även i exempelvis Kina är det krediterna som har växt mest de senaste åren.
Det brukar sägas att det aldrig är "different this time", men det som gör dagens situation olik alla historiska jämförelser är att vi idag har ett världsomspännande system av "kreditpengar", där krediternas totala storlek är mångfalt större än någonsin förut.
Detta inlägg finns även på engelska.
Labels:
centralbanker,
deflation,
hyperinflation,
inflation,
kredit,
pengar,
penningmängd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









