2012-09-02

Bankproblem i Spanien... och Frankrike

I slutet av förra veckan kom dåliga nyheter från Spanien.

För det första pågår en "tyst" uttagsanstormning mot de spanska bankerna. I juli togs nästan 75 miljarder euro ut från Spaniens banker, vilket är en minskning av insättningarna med 4,7 procent, den högsta månatliga nedgången sedan ECB:s statistik började 1997. Under årets första sju månader har insättningarna minskat med 17,7 procent. Det här är en rent "grekisk" utveckling som om den fortsätter och accelererar som den senaste tiden kommer att välta de spanska bankerna.

För det andra ska krisdrabbade spanska banken Bankia få en omedelbar kapitalinjektion på 4 till 5 miljarder euro efter att ha rapporterat en förlust på 4,45 miljarder euro för första halvåret i år.

Idag kom så en liten "bomb" från Frankrike, när det meddelades att bolåneinstitutet Crédit Immobilier de France (CIF) ska "räddas" av staten. Det handlar enligt Reuters om garantier upp till 20 miljarder euro. Nu är CIF ett ganska litet finansföretag och platsar inte på långa vägar på listan över de största. Enligt senaste balansräkningen jag hittat på nätet (från juni 2011) har de tillgångar på nästan 42 miljarder euro, varav största delen är en kreditportfölj på 33 miljarder euro. De är alltså bara något större än svenska SBAB. Även om CIF är små med franska mått, så är det illavarslande att även Frankrike börjar uppvisa röta bland finansföretagen. En huvudvärk för president Hollande. Läs mer om detta på ZeroHedge.

Mellanskog ger upp, men inte Nordkalk

Skördare transporteras bort. Foto från Facebookgruppen Ojnareskogen.
Igår meddelade Mellanskog att de avbryter avverkningen i Ojnareskogen. Mellanskog väljer alltså att bryta kontraktet med Nordkalk, bland annat efter protester från många av de egna medlemmarna, där flera valt att lämna den ekonomiska föreningen. Detta visar att missnöjesyttringar kan vara verkningsfulla.

Det är dock ännu för tidigt att blåsa faran över för Ojnareskogen, eftersom Nordkalk avser att fortsätta sitt arbete med förberedelser för kalktäkten. Det kan kanske bli svårt att fortskrida med trädfällning, då aktivisterna i Ojnareskogen nu tagit till tuffare metoder - igår blandade sig Greenpeace i och några aktivister därifrån kedjade på morgonen fast sig i skogsmaskinerna. Flera andra demonstranter tog sig också innanför avspärrningarna och satte sig också framför maskinerna. Frågan är nu om någon annan entreprenör är villig att skaffa sig en massa badwill genom att ta på sig ett trädfällningsuppdrag i Ojnareskogen. Frågan är också om någon annan entreprenör vill arbeta under de smått kaotiska förhållanden som hittills rått runt avverkningarna.

Eva Franchell skriver i Aftonbladet om hur politikerna offrade Ojnareskogen. I denna artikel finns också en bra karta som visar hur det tilltänkta täktområdet ligger inklämt mellan Natura2000-områden, men som av en händelse har inte just Ojnareskogen gjorts till Natura2000-område, trots att det fanns planer på det.

Jonas Sjöstedt skriver att frågan om kalkbrottet nu inte bara är rättslig, utan även politisk.
Det aktuella området borde ha skyddats när de angränsande områdena fick sitt skydd för några år sedan. Unika naturvärden, hotade arter och färskvattnet står på spel.
Jag skulle vilja säga att den politiska vägen just nu ser mer framkomlig ut än den rättsliga. EU-kommissionären för miljö Janez Potočnik överväger enligt Europaportalen att ta kontakt med Sveriges miljöminister Lena Ek (C).
Sedan början på året har EU-kommissionen haft kontakt med miljödepartementet i frågan och har ställt kritiska frågor kring det planerade kalkbrytningen. I och med att skogsavverkningen inletts har ärendet ställt på sin spets
...
På EU-kommissionen analyseras just nu den korrespondens som har förts med Sverige de senaste månaderna. En slutsats kan komma inom några dagar. Anser man inte att Sverige har givit tillfredsställande svar på kommissionens frågor kan man inleda ett överträdelseförfarande som innebär att frågan kan gå till EU-domstolen. Kommissionen har tidigare ställt sig frågande till att ingen domstol i Sverige har vänt sig till EU-domstolen för att få hjälp med tolkningen av EU-rätten. Men ett avgörande i EU-domstolen tar tid.
– Tyvärr kan det ta ett tag innan vi kan få ett tillfälligt stopp för en aktivitet som verkar vara skadlig. Så i det här läget har vi tyvärr inga andra medel än att lyfta upp det på politisk nivå, säger källan på EU-kommissionen.
Nordkalk rätar ut en del felaktig information som figurerat runt kalkbrottet. De fall där EU-domstolen skulle kunna bli inblandad skulle vara dels om svenska Högsta domstolen begär ett förhandsbesked därifrån, dels om EU-kommissionen beslutar att väcka talan. Något annat kan inte komma på fråga, alltså kan inget överklagas till EU-domstolen. I dessa sakupplysningar har Nordkalk rätt, men de passar också på att klaga lite.
Kommissionen har här helt okritisk tagit allt vad som påståtts av miljörörelsen för givet och aldrig ens efterfrågat Nordkalks syn på saken.
Hans Lööf, professor i nationalekonomi på KTH, skrev häromdagen på SvD Opinion om hur lite Gotland egentligen får av inkomsterna från kalkbrottet.
Ett enkelt räkneexempel visar att Gotland förlorar på kalkbrottet i Ojnareskogen. När Nordkalk så småningom tackar för sig är jobben borta. Kvar finns ett ödelagt landskap och i värsta fall förstört vatten.
Kalken är värd runt 20 miljarder kronor, men till Gotland kommer bara en bråkdel, ungefär som när u-länder säljer sina råvaror. Lööf sågar också SGU:s bedömning.
Den enda expertinstans som gett Nordkalk sitt stöd är Sveriges geologiska undersökningar. SGU dock inte gjort någon egen studie utan enbart bedömt Nordkalks beräkningsmodell av hur sprängningar djupt ner i kalkberget påverkar den närliggande vattenreservoaren Bästeträsk, som skall försörja hela norra Gotland. Problemet är att SGU tidigare gjort en rad felaktiga bedömningar i området, exempelvis beträffande val av provbrott, liksom läget för kommunens provpumpning av vatten. Samtidigt har den pågående brytningen i angränsande områden tvärtemot Nordkalks utfästelser just gjort vattnet saltbräckt och odrickbart för både människor och djur.
Hur bra Nordkalk är på det där med miljöhänsyn kan man ana av uppgifterna om att företaget polisanmälts för att ha dumpat miljöfarligt avfall i det närbelägna kalkbrottet Klinthagen.

Så vad kan man göra som upprörd privatperson? Det är för det flesta omöjligt p.g.a. jobb, familj m.m. att ta sig till Gotland för att protestera på plats.

Det finns två namninsamlingar att skriva på. En riktad till miljöminister Lena Ek och en riktad till EU-kommissionären Janez Potočnik. Sen kan man förstås själv skicka brev till olika politiker och andra inblandade.

Mest effektivt är kanske att "rösta med plånboken". Nordkalk är lite svårt att påverka med köpbojkott, eftersom privatpersoners kalkinköp är en spott i havet jämfört med industrins. Däremot är det så att Nordkalks ägare familjen Rettig även är ägare till Strömma, som bland annat kör skärgårdsbåtar i Stockholm och Göteborg, sightseeingbåtar i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt kanalkryssningar på Göta kanal. De har också de så kallade Cinderellabåtarna i skärgården. Strömma driver också busstrafik under varumärkena Ekmanbuss, Fjällexpressen, Interbus och Strömma Expressbussar. De har en skidort Hemavan Tärnaby och dessutom aktiviteter som konferenser, event, fester på Vaxholms kastell, Nya Älvsborgs fästning och i Birka. Strömma och alla dess dotterbolag kan alltså vara lämpliga måltavlor för bojkotter och protester. Det kanske skulle få Nordkalks ägare att reagera.

Läs även vad jag skrev i måndags om bland annat bakgrunden till historien om det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen.

2012-08-30

USA finansierar Kinas militär

Apropå USA:s snabbt växande statsskuld (som ökat med 1 biljon dollar på 286 dagar) så konstaterar Simon Black i ett gästinlägg på ZeroHedge att den ränteinkomst som Kina får på sina innehav av amerikanska statsobligationer nästan räcker till att finansiera hela deras militärutgifter.

Ser man på vilka de största innehavarna av amerikanska statspapper är så kommer på första plats centralbanken Federal Reserve (1,65 biljoner dollar i februari), detta på grund av att de köpt upp mycket statsobligationer genom sina kvantitativa lättnader. På andra plats kommer Kina (1,13 biljoner) och på tredje plats Japan (1,04 biljoner).

Förutom Federal Reserve finns stora innehav av amerikanska statspapper (4,68 biljoner dollar) i olika statliga fonder, t.ex. pensionsfonder.

USA:s statsskuld har nu också passerat 100 procent av årlig BNP och landet befinner sig därmed i riskzonen för statsskuldskris. USA sitter dock på dollarn, världens reservvaluta, vilket gör att de troligen kan hålla på med att öka sin statsskuld betydligt längre än andra länder. Men med nuvarande ökningstakt kommer USA:s statsskuld om bara något år att vara uppe på samma nivå i förhållande till BNP som för Grekland och Italien.

2012-08-29

USA:s snabbväxande statsskuld

ZeroHedge uppmärksammar att USA:s statsskuld inom några dagar kommer att passera 16 biljoner (16 000 000 000 000) dollar och att det var mindre än ett år sedan den passerade 15 biljoner (16 november 2011).

Här har ni datumen då USA:s statsskuld passerade olika jämna biljontal:
  • 31 augusti 2012: 16 biljoner
  • 15 november 2011: 15 biljoner
  • 31 december 2010: 14 biljoner
  • 25 maj 2010: 13 biljoner
  • 16 november 2009: 12 biljoner
  • 16 mars 2009: 11 biljoner
  • 30 september 2008: 10 biljoner
  • 31 augusti 2007: 9 biljoner
På fem år sedan finanskrisens början har alltså USA:s statsskuld ökat med 78 procent! Vad har kommit ut av det? Framförallt att det finansiella systemet inte har fallit ihop under sin egen tyngd. USA:s finansiella system kräver i dagsläget alltså runt 1,3 biljoner dollar i (indirekt) statsstöd per år för att inte implodera. Hur länge kan detta hålla på?

2012-08-28

Vad gjorde Riksrevisionsverket?

Annika Högberg, Kulturbloggen med flera ondgör sig över alla slösaktiga myndigheter som festar upp våra skattepengar. Listan börjar bli lång nu...
Statsminister Fredrik Reinfeldt slår ifrån sig och säger att det bara är några enstaka fall. Jag tycker nu att fallen börjar bli fler än "några enstaka" och det liknar snarare ett mönster.

Den utbredda festslösarkulturen visar som Lena Mellin skriver att vissa offentliganställda räknas, medan andra inte räknas. De flesta offentliganställda har ytterst snålt tilltagen budget för internrepresentation.

Staffan Heimerson roar sig med att räkna på utgifterna. För 138 346 kronor kan man få 34 599 heliumfyllda ballonger - "Kom Bindefeld verkligen med 34 599 ballonger?". Blå hallen och Gyllene salen i Stadshuset kostar 98 000 kronor att hyra, men Bindefeld debiterade för Stiftelsen för strategisk forskning 224 110 kronor och jag antar att mellanskillnaden hamnade i hans fickor.

Det sägs att myndigheter har släppts vind för våg och Morgan Johansson (S) vill att regeringen låter göra en större genomgång av sina myndigheter. Civilminister Stefan Attefall (KD) tycker dock att det räcker med Riksrevisionsverket och internrevision.

Jag tycker att det är dags att granska granskarna. Hur i hela friden kunde riksrevisorerna undgå att upptäcka och slå ner på myndigheternas utsvävningar, momsfusk och brott mot upphandlingsregler, när journalister enkelt kunde avslöja dessa genom att bara begära ut några kvitton? Dessutom i flera fall. Är inte just sådana kontroller del av en revisors jobb? Om inte Riksrevisionsverket själva tillsätter en internutredning om detta är det dags för regeringen eller Riksdagen att tillsätta en granskning av Riksrevisionsverket.

P.S. Min egen erfarenhet (från ett tidigare jobb) av Riksrevisionsverket är god. Jag minns mycket väl när riksrevisorn dök upp i dörren till kontoret och det kändes som om en iskall vind från Arktis svepte in när han frågade efter en pärm med verifikationer. Revisorer behöver i och för sig inte vara fullt så skräckinjagande, men den killen gjorde i alla fall noggranna kontroller.

2012-08-27

Nordkalk äter upp Ojnareskogen?

Det finska företaget Nordkalk kommer nu att sätta igång avverkningen av Ojnareskogen vid Ducker i Bunge på Gotland under skydd av ett stort polisuppbåd. 70 poliser med fordon, hästar, hundar och en helikopter kom idag från Stockholm till Gotland, vilket är den största insatsen på ön sedan Almedalsveckan och nästan en fördubbling av Gotlands normala polisstyrka.

Mellan 15 och 20 demonstranter har bott i Ojnareskogen under sommaren för att protestera mot avverkningen. De vill att Nordkalk inväntar Högsta Domstolens beslut om prövningstillstånd innan arbetet dras igång. Sedan ryktet gått om att fler poliser var på väg till Gotland har allt fler människor samlats i Ojnareskogen och föreningen Bevara Ojnareskogen sade idag att det nu var över hundra personer där.

Polisen säger att de ska "hjälpa Nordkalk i deras arbete och samtidigt tillgodose rätten att demonstrera för de som demonstrerar på platsen". Klockan ett idag kom några poliser för att tala med demonstranterna.

Imorgon tisdag kan det hetta till, då skogsmaskinerna då ska komma tillbaks till Ojnareskogen och polisen kommer då att spärra av området på något vis. På eftermiddagens presskonferens sade polisen att avverkningen ska vara genomförd inom två veckor och under den tiden ska också ett staket sättas upp.

Det handlar inte bara om "miljönissar" som protesterar mot kalkbrottet utan även de lokala lantbrukarna protesterar då de är oroliga för hur brottet ska påverka deras vattenförsörjning. För någon vecka sedan samlades ett femtontal lantbrukare med maskiner för att protestera mot det kalktäkten.

Nordkalk har idag ett annat kalkbrott på Gotland, men där kommer kalken snart att vara slut, så man har länge lobbat för att få öppna ett nytt kalkbrott. Under 25 år ska Nordkalk tömma området i Bunge på 61,7 miljoner ton kalksten, som beräknas vara värd 17-20 miljarder kronor. Cirka 150 personer beräknas få jobb i kalkbrottet. Efter dessa 25 år är det slut. Återstår gör då en stor grop på cirka 170 hektar och 23 meter djup. Sen måste Nordkalk leta upp något nytt område att sluka.

Det har tagit många år för denna process att gå igenom det svenska rättssystemet. Miljödomstolen sade nej till kalktäkten i december 2008, men detta överklagades såklart av Nordkalk och Miljööverdomstolen ändrade beslutet till ett ja i oktober 2009. Detta beslut kom som av en händelse 20 dagar efter att dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C) övertygat Riksdagen att ta bort den så kallade stopparagrafen i miljöbalken, som hindrade exploatering av områden med hotade arter. Detta efter upprepade uppvaktningar från gruv- och täktindustrin som såg denna paragraf som ett stort hinder.

Kalkbrottet i Ducker i Bunge ligger granne med flera viktiga naturområden, bland annat bara några hundra meter från Gotlands största sjö Bästeträsk, som är naturreservat, samt Bräntings Haid, även det naturreservat. Det finns även två av EU:s Natura 2000-områden. Naturvårdsverket vill göra hela området, inklusive det blivande kalkbrottet, till nationalpark. Men kalktäkten ligger mitt i. Det som kritikerna är mest oroliga för är hur kalktäkten kommer att påverka vattenförhållandena i området och därmed dess natur. Det finns också en risk att brunnar i området sinar. Man är också orolig för att saltvatten skulle kunna tränga upp från djupet.

2011 avslog Mark- och Miljödomstolen åter Nordkalks ansökan, med bland annat motivering i vattenfrågorna. Som väntat överklagades även detta. Men 5 juli i år beviljade Mark- och Miljööverdomstolen Nordkalk tillstånd för kalktäkten.

Mark- och Miljööverdomstolens dom har dock överklagats till Högsta Domstolen av totalt femton myndigheter, organisationer och privatpersoner, bland annat Naturvårdsverket, Region Gotlands Miljö- och hälsoskyddsnämnd och Naturskyddsföreningen. Åtta av dessa begärde också så kallad inhibition, det vill säga att Nordkalk inte skulle få påbörja sitt arbete förrän överklagandet avgjorts i Högsta domstolen. Högsta domstolen avslog dock i början av augusti inhibitionsyrkandena mot Nordkalks tillstånd att bryta kalksten, vilket innebär att de kan sätta igång arbetet tills Högsta domstolen eventuellt ändrar domen.

Naturskyddsföreningen anser att täkttillståndet bryter mot såväl miljöbalkens bestämmelser som EU:s bindande miljölagstiftning. Även Världsnaturfonden WWF hoppas på att Högsta domstolen ska pröva Nordkalks tillstånd och säger att "höga och oersättliga naturvärden går förlorade om inget görs".

Nu väntar man på om Högsta domstolen ska ge prövningstillstånd, vilket de har som mål att göra inom sex månader. Bara 2-3 procent av de överklaganden som kommer in till Högsta domstolen beviljas prövningstillstånd, men jag gissar att detta fall har betydligt större sannolikhet att tas upp av Högsta domstolen. Om det tas upp kan det dröja något år innan beslut och under tiden kan alltså Nordkalk sätta igång sin slakt av området, vilket börjar med att fälla skog och skrapa bort det översta skiktet av marken.

Processen runt kalkbrottet har också kantats av en del underligheter som för tankarna till korruption. Statens geologiska undersökning (SGU) har fått kritik från Justitieombudsmannen (JO) för jävsrisk, då de dels utfört konsulttjänster för över en miljon kronor åt Nordkalk för att ta fram underlag till företagets ansökan, dels skrivit ett expertutlåtande i målet till Miljööverdomstolen (där de ansåg att vattnet och närheten till Bästeträsk inte var något problem). En av tjänstemännen var till och med verksam både som konsult och i expertutlåtandet!

Ett av lantbruken i närheten, Bräntings gård påpekar också två saker till i ett brev till regeringen. För det första att en bisittare till Nordkalk vid förhandlingen är gift med en domare i Högsta domstolen. För det andra att en anställd på länsstyrelsen i Gotland är gift med Nordkalks miljöchef. Länsstyrelsen bedyrar dock att denne anställde inte varit med i samband med deras behandling av Nordkalks ärende. Nej, han kanske inte var med, men det var ändå hans arbetskamrater som tagit besluten.

TV4:s Kalla Fakta gjorde i november 2011 ett sevärt program som ger en god sammanfattning av processen kring Nordkalks täkt.

Slutligen så uppmärksammar Effekt Magasin hur Lisa Kalström (S), vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i radion idag talar befriande klart om hur den kortsynta prioriteringen ser ut.
Jobben går före naturen. Det är Socialdemokraternas bestämda åsikt, förklarar Lisa Kalström, vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, i Studio Ett. Hon verkar nervös i radiostudion så jag tänker att hon kanske har sagt fel, men programledaren frågar igen om det verkligen är så hon menar: jobben först och naturen sen. Japp, det är tveklöst Socialdemokraternas uppfattning, förklarar Lisa Kalström.
Så då vet vi att den som gillar naturen inte ska rösta på sossarna - fast det visste vi nog redan.

Det blir intressant att se hur det hela utvecklar sig imorgon och de närmsta veckorna och månaderna.

Uppdatering:

Idag på morgonen har alltså skogsavverkningen satt igång. Demonstranter har ställt sig i vägen för skogsmaskinen och flera har nu burits bort av polisen.

Läs kontinuerliga uppdateringar av läget på Hela Gotland och Aftonbladet.

Demonstranterna har min fulla sympati och om jag bodde på Gotland skulle jag idag vara i Ojnareskogen för att protestera.

Bostadsmarknaden och ekonomin

Via bloggaren Bostaden och en artikel hos SVT hittade jag till Riksbankens utredning om risker på
den svenska bostadsmarknaden
där följande diagram finns om hur bostadsmarknaden påverkar makroekonomin.
Så att ni förstår hur allt hänger ihop. Där finns också bra förklaringar till diagrammet.
Bostadsmarknaden i sig påverkas av reala, institutionella och finansiella faktorer, såsom den demografiska utvecklingen, skatter och kreditutbud. Penningpolitiken påverkar bostadsmarknaden främst genom att den får effekter på kostnaderna för hushållens bolån. Det som händer på bostadsmarknaden påverkar i sin tur makroekonomin, exempelvis sysselsättningen, BNP-utvecklingen och inflationen, via två kanaler som kan benämnas konsumtionskanalen och stabilitetskanalen.

Konsumtionskanalen
Förändringar i bostadspriser påverkar hushållens konsumtion på olika sätt. När bostadspriserna stiger, ökar hushållens förmögenhet. När hushållen på detta sätt blir rikare upplever de att utrymmet att konsumera ökar. Bostaden kan också fungera som säkerhet för lån, och om värdet på bostaden ökar kan det bli lättare för hushållen att låna och de kan låna till bättre villkor. Om bostadspriserna faller är mekanismerna förstås de motsatta – hushållens förmögenhet minskar och de får svårare att ta lån och villkoren för lånen försämras.

Om uppgångsfasen i huspriserna präglats av en alltför optimistisk bild av den
framtida utvecklingen kan det dessutom vara så att ett kraftigt fall i bostadspriserna
kan få hushållen att justera ner den nivå på skulderna som de i längden känner sig
bekväma med att hålla. Konsumtionen minskar därför inte bara på grund av att
bostäderna minskar i värde och hushållen får svårare att låna, utan också därför att
hushållen prioriterar att amortera ner sina skulder.

Stabilitetskanalen
Ett fall i bostadspriserna kan dock leda till större problem för makroekonomin än enbart ett bortfall i konsumtionen. Vid ett prisfall på bostadsmarknaden kan det uppstå en situation där hushållens bostadslån överstiger värdet på bostaden. Om detta sker samtidigt som hushållens förmåga att återbetala lånen kraftigt försämras, till exempel till följd av arbetslöshet, uppstår förluster i de kreditgivande instituten på det sätt som var fallet i många länder under den senaste finanskrisen. Om förlusterna är tillräckligt omfattande för att orsaka solvensproblem hos instituten finns en risk för att det finansiella systemets stabilitet hotas.

Det behöver dock inte gå så långt att det uppstår faktiska solvensproblem i
kreditinstituten för att det ska bli stabilitetsproblem. Det kan räcka med att institutens finansiärer, på grund av utvecklingen på bostadsmarknaden, ser en betydande osäkerhet kring sina placeringar för att de ska dra tillbaka sin finansiering. Om det sker kan resultatet bli en ansträngd likviditetssituation i hela det finansiella systemet. Även detta var något som inträffade på en del håll under den senaste finanskrisen.

Oavsett hur stabilitetsproblemen tar sig uttryck finns det en risk för att detta
leder till att kreditförsörjningen i ekonomin drabbas av utbuds- och prisstörningar
eller att det finansiella systemets funktionssätt hotas. I denna kanal är det alltså inte fråga om makroekonomiska störningar i form av en efterfrågechock utan snarare i
form av friktioner i utbudet av finansiella tjänster.
När Riksbanken förklarar det så bra behöver jag inte orda vidare om det själv.