Visar inlägg med etikett fosfat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fosfat. Visa alla inlägg

2013-07-11

Världen är överbefolkad

Idag är, liksom 11 juli varje år, världsbefolkningsdagen, en dag som instiftades av FN 1989, två år efter att man "firat" femmiljarderdagen den 11 juli 1987, det ungefärliga datum då världsbefolkningen uppnådde 5 miljarder.

Temat för årets världsbefolkningsdag är tonårsgraviditeter - omkring 16 miljoner flickor yngre än 18 år föder barn varje år och ytterligare drygt 3 miljoner genomgår osäkra aborter.

Jordens befolkning har som bekant växt snabbt de senaste 200 och framförallt de senaste 60 åren.
ÅrBefolkning
18041 miljard
19001,6 miljarder
19272 miljarder
19502,5 miljarder
19603 miljarder
19744 miljarder
19875 miljarder
19996 miljarder
20117 miljarder
Den snabbaste årliga tillväxten var 1963 med 2,19 procent per år, men sedan dess har tillväxttakten sjunkit totalt sett, även om den fortfarande är hög i Afrika söder om Sahara, Mellanöstern, Pakistan och Afghanistan. År 2000 räknade FN:s demografer med att den årliga tillväxttakten var 1,14 procent, men i den senaste rapporten räknar man med en något högre takt av 1,15 procent per år.

Worldwatch Institute har med anledning av världsbefolkningsdagen skrivit en analys av FN:s senaste befolkningsrapport, som de vänligen mejlade till mig. (Inte allt som landar i min mejlbox är skräp.) Där framkommer att fertiliteten var oväntat hög i ett antal afrikanska länder, vilket gjort att man skrivit upp befolkningsprognoserna något. Delvis beror kanske detta på att det den mängd pengar som läggs på familjeplanering har stått ganska still de senaste åren - kanske en bieffekt av den ekonomiska krisen. Det kan bli fler uppskrivna befolkningsprognoser.

Befolkningsfrågan är den verkligt stora "elefanten i vardagsrummet" och vi kommer med största sannolikhet att få se en hel del obehagliga utvecklingar de kommande decennierna, helt enkelt på grund av att världens befolkning är flera gånger större än vad jordklotet på sikt kan försörja. Jorden är överbefolkad, även om de flesta försöker förneka, inte ta till sig eller bortförklara detta faktum.

Jag kommer nu att presentera ett antal svårsmälta prognoser om framtiden och den som har svårt för dessa kanske inte ska läsa vidare. (Nu blev ni nog så nyfikna så att ni kommer att läsa vidare i alla fall!)

Global livsmedelskris och kraftigt minskad befolkning

Det finns ett antal faktorer som tillsammans kommer att bidra till att världen vid någon tidpunkt inom något eller några decennier inte kommer att ha tillräckligt med mat för att försörja befolkningen tillräckligt för att upprätthålla en global befolkningsökning. Exakt när detta sker är förstås omöjligt att gissa, men vi ska komma ihåg att redan idag har över en miljard människor alldeles för lite mat.

För det första använder mänskligheten redan idag större delen av den fruktbara marken och endast marginella områden är outnyttjade. Vi kan därför inte öka odlingsarealen ytterligare och framförallt inte de bördigaste odlingsjordarna, som ger större delen av mänsklighetens livsmedel. Dessutom förloras en hel del odlingsmark årligen på grund av erosion, ökenspridning och försaltning. Detta gäller inte bara i fattigare länder utan även i exempelvis USA. Mycket odlingsjord förloras också årligen till byggen och det rör sig ofta om de bättre jordarna.

För det andra använder mänskligheten inte bara stora delar av det tillgängliga ytvattnet och grundvattnet, utan på många ställen överanvänds vattenresurserna och grundvatten pumpas upp betydligt snabbare än vad det kan förnyas. Detta leder redan idag till att brunnar torkar ut i många av världens viktigaste jordbruksområden, inklusive stora delar av USA. Ett land har redan gett upp större delen av sin spannmålsodling på grund av att den byggde på ett överutnyttjande av "fossilt vatten", nämligen Saudiarabien.

För det tredje så ställer klimatförändringarna till det på många ställen för jordbruket. Detta är en trend som vi sett öka de senaste åren. Förra årets extrema torka i USA är ett exempel.

För det fjärde är stora delar av dagens jordbruk beroende av konstgödsel, där framförallt fosfor är en ändlig resurs, där "peak phosphorus" beräknas inträffa runt 2030. Med mindre fosfor minskar skördarna obönhörligen.

Kvävegödsel behövs också och när det gäller konstgödsel framställs det till större delen med hjälp av fossilgas (naturgas). Visserligen går det också att framställa kvävegödsel med elektricitet, men större delen av världens elektricitet produceras med fossila bränslen - mest kol och fossilgas. Peak coal och peak gas beräknas inträffa någon gång 2020-2030.

Stora delar av världens jordbruk bedrivs också med diesel- och bensindrivna maskiner (traktorer, skördetröskor) och peak oil är som bekant nära förestående. Jag gissar dock att man kommer att prioritera bränsle till jordbruket in i det sista, så jag ser inte detta som någon begränsande faktor på de flesta ställen, utan de andra faktorer jag räknat upp är troligen de som kommer att vara mest intressanta. Även de bekämpningsmedel som är förutsättningen för att upprätthålla stora delar av dagens jordbruksproduktion framställs genom syntes från olja eller gas, men även här gissar jag att man kommer att prioritera denna produktion.

Hittills har den globala livsmedelsproduktionen i princip fortsatt att öka (även om den pendlar lite från år till år), så man kan fråga sig när den kommer att övergå till att minska. Om ingen annan faktor slår till sätter jag gränsen till några år efter peak fosfor. Man kan säkerligen använda fosfor lite effektivare och därmed fortfarande kunna öka skördarna i några år trots minskad fosfatutvinning. Det kan dock bli någon annan faktor som utlöser en nedgång i den globala livsmedelsproduktionen.

När skördarna minskar blir det alltså mer livsmedelsbrist i världen. Kanske kan en del livsmedel omfördelas till de fattigaste så att de fortfarande kan skaffa fler barn, men det är inte alls säkert att de som har överskott kommer att bete sig så altruistiskt - trots att över en miljard svälter ger vi redan idag istället livsmedel som foder till köttdjur eller använder den för framställning av biodrivmedel. En omfördelning kan skjuta upp den oundvikliga befolkningsminskningen ett antal år, men jag gissar att senast 2050 kommer jordens befolkning att börja minska.

2050 är alltså det som jag sätter som senaste datum för "peak population" på gissningsvis 10 miljarder, men med tanke på alla andra faktorer finns en stor risk att det inträffar tidigare. Nu talar vi alltså global befolkning. Lokalt kan befolkningen ändå fortsätta att öka ett tag i vissa områden.

Det finns också en risk att världsbefolkningen kommer att börja öka snabbare igen i något läge, vilket isåfall kommer att påskynda loppet mot befolkningsstupet.

Därefter kan man spekulera i hur snabbt nedgången i världsbefolkningen kommer att ske. Det är möjligt att den kommer att löpa över 100 eller kanske till och med 200 år ända tills jordens befolkning är nere på en mer rimlig nivå. Troligare är dock att det går ganska snabbt. Ser vi på andra organismer som överutnyttjat sin resursbas så brukar det bli en snabb krasch i populationen. Se till exempel på lämlar, jäst eller renarna på St Matthew Island. Empiriska data talar alltså för att mänskligheten också kommer att gå igenom en snabb krasch vad gäller populationen, åtminstone initialt. Svält och sjukdomar är de troligaste direkta orsakerna till denna kommande massdöd.

Till sist kan man spekulera i vid vilken nivå världsbefolkningen kommer att stanna upp. En miljard människor fanns det 1804 i industrialiseringens barndom, så det är inte orimligt att tänka sig. Med tanke på det överutnyttjande (overshoot) som mänskligheten utsatt resursbasen för är det dock troligt att det blir en lägre nivå, kanske en halv miljard människor.

Fördelningen av denna massdöd kommer självklart att vara väldigt olika över tid och rum. Framöver kommer jag att spekulera lite i vad som kan hända.

2011-01-05

Humangödsel nu i butik

I ATL och DN kunde man i förra veckan läsa om att mänsklig avföring nu säljs i butiker i Nordkorea på grund av den akuta bristen på konstgödsel i landet. En försmak av framtiden?

Konstgödsel består huvudsakligen av tre komponenter - kväve, fosfor och kalium (N, P och K). Kvävedelen (ammonium eller nitrat) framställs genom en energikrävande syntesprocess, som i dagsläget oftast drivs av den ändliga råvaran fossilgas, även om det i princip skulle vara möjligt, om än dyrare, att köra processen med el. Kväve kan också fixeras av baljväxter (bönor, ärter, m.fl.) vilket man brukar göra i ekologiskt jordbruk.

Värre är det med fosfor och kalium, som kommer från gruvor och är ändliga råvaror så som de används i konstgödsel idag. Värst är det med tillgången på fosfat. Till råga på allt är fosfatproduktionen i världen koncentrerad till ett fåtal länder. De tre största producenterna är Kina, USA och Marocko, med cirka en fjärdedel av världsproduktionen var.

I World phosphate institutes rapport för 2006 kan man läsa att världens ekonomiskt utvinningsbara fosfatreserver är 12,5 miljarder ton, varav cirka 75% finns i Marocko och det ockuperade Västsahara. Vidare kan man läsa att den totala fosfatproduktionen år 2006 var 168 miljoner ton. Enkel matematik ger att med denna utvinningstakt räcker fosfatmalmerna bara i 74 år. Nu är det som bekant med alla ändliga råvaror inte så enkelt, utan utvinningstakten faller istället gradvis. Frågan är bara när världen når "peak phosphorus" och utvinningstakten alltså börjar minska. I rapporten står också följande intressanta faktum.
Furthermore, average P2O5 content of phospahte rocks is drastically declining as high-grade rock becomes a scarce resource.
Vi känner igen detta från andra ändliga råvaror. De bästa malmerna utvinns först, alltså de med högst koncentration av den önskade råvaran. Sedan går man gradvis över på alltmer utspädda malmer, som kostar mer pengar och mer energi att utvinna.

Detta med fosfat är något som allt fler börjar tala om. Läs exempelvis en artikel om peak phosphorus i tidskriften Foreign Policy från april 2010. En intressant avhandling kom från Linköpings universitet i våras. Dana Cordell har skrivit om "The Story of Phosphorus: Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security". Jag har inte hunnit läsa denna avhandling ännu.

En lösning på fosforproblemet är att sluta fosforkretsloppet. Så som jordbruket idag bedrivs går fosfat från gruvorna till åkrarna och med maten till våra hem, för att sedan spolas ner i toan, alltså i en linje istället för ett kretslopp. Här finns mycket att göra, och det handlar inte om att vi har något val. Vi måste sluta fosforkretsloppet om vi vill överleva på sikt.

Så humangödsel kommer troligen att bli eftertraktat framöver. Nordkorea ger oss i detta falla bara en försmak av framtiden. Eller som Science-fiction-författaren William Gibson sade "The future is already here - it's just not very evenly distributed". Framtiden är redan här - den är bara inte särskilt jämnt fördelad.

Humangödsel kan man förresten läsa om i en av de mest intressanta böcker jag läst "The Retreat of the Elephants: An Environmental History of China" av Mark Elvin. I det förindustriella Kina var humangödsel en mycket viktig handelsvara, som man gärna betalade för och som transporterades ut från den tidens miljonstäder till de kringliggande fälten.

[Andra bloggar om , , , ]

2010-02-26

Västsahara, EU, fosfat och fiske

Landet Västsahara är, som de flesta säkert känner till, sedan 1976 ockuperat av Marocko. Trots detta håller EU och Sverige förhållandevis goda politiska relationer till Marocko. Varför, kan man fråga sig. Svaret är ganska enkelt - Marocko sitter på omkring en fjärdedel av världsproduktionen av fosfat. För den som inte vet det är fosfat en av de strategiskt viktigaste råvarorna i världen, då det är en av de tre huvudingredienserna i konstgödsel.

Handelsminister Ewa Björling besökte Marocko förra våren. Mycket fagert tal om Marockos framsteg inom mänskliga rättigheter, men Västsahara nämns överhuvudtaget inte i Regeringens rapport om besöket.

Dessutom finns utanför Västsahara fina fiskevatten, som EU:s överdimensionerade fiskeflottor gärna vill åt. EU har ett fiskeavtal med Marocko, som enligt en debattartikel idag i GP strider mot folkrätten, eftersom det inkluderar det ockuperade Västsaharas fiskevatten.
Nu säger Europaparlamentets juridiska experter detsamma. I ett rättsligt yttrande om fiskeavtalet menar de att avtalet strider mot folkrätten eftersom intäkterna från fisket inte kommer det västsahariska folket till del. Detta är avgörande för att avtalet ska vara förenligt med folkrätten. De anser därmed att fiskeavtalet bör sägas upp, eller åtminstone omförhandlas så att de västsahariska havsområdena exkluderas ur avtalet.
Även Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin har uppmärksammat frågan häromdagen.

SVT:s "Uppdrag granskning" har nu också tagit sig an frågan i två program som kommer att sändas 3 och 10 mars klockan 20:00 på SVT1.
I det första programmet som sänds den 3 mars besöker reportern Pelle Westman det ockuperade Västsahara där flyktingarna aldrig får se havet och där svenska båtar samtidigt drar upp tonvis med fisk på ockuperat vatten.

I den andra delen som sänds den 10 mars undersöker reportern Pelle Westman var fisken hamnar. En europeisk båt kan dra upp 600 ton varje dag - så varför mättas inte lokalbefolkningen?
Det låter som om det vore dags att fler medborgare kontaktar ansvariga politiker och ställer obekväma frågor om detta skamliga agerande från EU:s sida. Förslag på politiker att kontakta:Oberoende av din egen politiska färg hoppas jag att du orkar engagera dig åtminstone lite i denna fråga. Det är bättre om frågorna till ansvariga politiker kommer från folk i olika delar av det politiska spektrumet.

Fler bloggar som skriver om detta är Åsa Westlund, HBT-sossen, Martin Moberg, Jonas Sjöstedt, Natasa Mirosavic.

[Andra bloggar om , , , , , ]

2009-07-27

Kemikaliejordbruket utarmar jorden

I en debattartikel i SvD idag har några förespråkare för ekologiska brukningsmetoder tagit sig samman och bemöter den debattartikel som ett antal forskare vid SLU skrev om de "tveksamma" vinsterna med ekologisk produktion. Bloggrannen Cornucopia har redan skrivit en mycket bra kommentar till den artikeln när den kom.

De som har skrivit dagens debattartikel är två lantbruksforskare samt tre representanter för FGL (Föreningen för global livsmedelsförsörjning på ekologisk grund).

Det är bra att det skrivs om det här. Det behövs en debatt som påvisar att större delen av vårt jordbruk inte är hållbart.
Vi måste försörja allt fler och samtidigt spara på ändliga resurser som fossil energi, bördig jord och mineraltillgångar, däribland de minskande fosforförråden.
Det man kunde ha önskat sig av artikeln är dock att den även på ett tydligare sätt kunde ta upp problemet med att konventionell odling förstör matjorden.

För någon vecka sedan skrev Johanna Björklund, forskare vid Centrum för uthålligt lantbruk på SLU, ett annat svar på kemikalieförespråkarnas artikel, som i mitt tycke var bättre. Hon säger bland annat följande.
Det ekologiska lantbruket utgår från att jordens fossila resurser är begränsade och att vi behöver utveckla lösningar som ger en hög produktion med lokala förnybara resurser. Det är inte mer dogmatiskt än att utgå från en oändlig tillgång på ändliga resurser och att vi i den rika delen av världen har rätt till en oproportionerligt stor mängd.

Dagens lantbruk har bidragit till stora globala miljöproblem, till exempel en minskad biologisk mångfald, övergödda hav och jorderosion. Att tro att mer av samma typ av lantbruk ska lösa problemen är möjligen något dogmatiskt.
Kemikaliejordbruket är ju beroende av ändliga resurser i form av framförallt fosfat för konstgödsel. Om vi ska ha någon chans i framtiden måste jordbruket ställa om. Och vi måste påbörja omställningen redan nu, eftersom det tar tid att göra det.

Idag får dock även ännu en förespråkare för det fossila jordbruket ett debattinlägg publicerat i SvD, nämligen Folke Vestervall från Helsingborg. Han får det till att ekologiskt lantbruk ger större koldioxidutsläpp per t.ex. producerat ton vete. Det ställer jag mig undrande till, eftersom jag undrar hur man då definierar systemgränserna. Vilka koldioxidutsläpp räknar man med och vilka utelämnar man ur kalkylen? Jag skulle vilja läsa några av dessa studier och se hur de sätter systemgränserna. Koldioxidutsläpp motsvarar ju i princip förbrukning av fossila bränslen, så beräkningarna skulle vara intressanta även ur ett peak-oil-perspektiv.

I och för sig finns det säkert sätt på vilka man kan förbättra den ekologiska odlingen så att den inte ger lika mycket utsläpp av gödningsämnen och förbrukning av fossila bränslen. Här behövs forskning, och jag hoppas att det nu inte har blivit en hård skiljelinje mellan två läger bland Sveriges lantbruksforskare, utan att de faktiskt kan försöka tillföra varandras forskning vettiga synpunkter istället för att ägna sig åt offentlig pajkastning.

Vad gäller ekologisk odling så säger bloggaren Farenheit1961 att ekologisk odling ger större skördar i tropikerna, samt att bönder i tredje världen tjänar betydligt mer på det, eftersom de slipper kostnaderna för konstgödsel. Detta har jag också fått bekräftat från en vän som studerat på SLU och som är insatt i detta ämne.

Jag behöver dock kolla runt lite efter olika forskningsrapporter för att få lite mer på fötterna i min argumentation. Dock kan man konstatera att förespråkarna av ett jordbruk baserat på konstgödsel och giftspridning antingen inte är medvetna om peak oil eller också befinner sig i förnekelse.

För den som är intresserad av jordbrukets framtid kan jag rekommendera Gunnar Lindstedts bok Svart jord.

Tillägg 2009-07-28: Läs även Cornucopias kommentarer i ämnet.

Läs andra svenska bloggar om , , , , , ,

2009-04-28

Mindre konstgödsel

Idag noterar jag att norska konstgödselproducenten Yara gjorde ett betydligt sämre resultat för årets första kvartal än för första kvartalet förra året. Närmare bestämt mer än halverad vinst. Konstgödselmarknaden föll ihop i slutet av 2008, men börjar enligt Yara att hämta sig något. Yaras totala produktion föll med 15% under första kvartalet och man räknar med en halvering under andra kvartalet för att minska lagren. Som tur är för Yara så kompenseras lantbrukarnas minskade köplust för konstgödsel av att energipriserna fallit. För konstgödselframställning är energiintensivt. För den som vill förstå mer om det här med NPK och framställningsprocesserna har Yara mycket bra förklaringar på sin hemsida.

För den som inte vet det så är Yara världens största konstgödselproducent. Apropå det så pågår hittills fruktlösa uppköpsförsök bland Yaras konkurrenter i Nordamerika. Agrium har lagt bud på CF Industries, som i sin tur lagt ett bud på Terra Industries. Här har vi trots allt en bransch där företagen fortfarande har förhållandevis gott om pengar.

Förra veckan varnade dock även kanadensiska konstgödselproducenten Potash för kraftigt minskad vinst i år.

Orsaken bakom dessa vinstras för konstgödselproducenterna är de kraftigt sänkta priserna på jordbruksprodukter som vete, majs och sojabönor, vilka försatt många lantbrukare i en svår sits. De måste då spara in på utgifterna, där konstgödsel utgör en stor del. Detta kommer i sin tur att medföra lägre skördar, men de låga spannmålspriserna motiverar inte gödselinköp. Priset på kalium (eng. potash) ökade något under första kvartalet, medan fosfat- och kvävegödselpriserna föll 48% respektive 40%. Nordamerikanska bönder kommer trots dessa prissänkningar att skära kraftigt i sin gödselanvändning, ända ner till 1982-83 års nivåer.

I Brasilien och Argentina har man redan skurit ner på sin konstgödselanvändning, vilket i sin tur ger lägre skördar.

Allt detta bäddar för att vi får se betydligt högre priser på spannmål och sojabönor i höst igen, trots ekonomisk kris. För äta måste folk ändå alltid göra. Tydligen har en sådan kraftig nedgång i den globala matproduktionen som vi troligen får se i år aldrig inträffat förr. Skördarna 2007 och 2008 var rekordstora, men 2009 blir en helt annan sak.

Svängigt värre även på livsmedelstråvarumarknaderna alltså, men vi börjar ju vänja oss så smått vid helt vansinniga svängningar på alla finansiella marknader.

Apropå gödsel så skrev Cornucopia intressant om "näringspumpen" häromdagen och även synpunkter som jag också kan skriva under på angående Marit Paulsens utspel om ekologiskt jordbruk.